Senaste kommentarerna i forumet

@Varafrisk Det är så märkligt att vården oftast är duktig på fysiska åkommor, men om man är sjuk i hjärnan så tas man inte på allvar.

När jag sökte hjälp senast på vårdcentral för två år sedan fick jag en kortare sjukskrivning i taget, men ingen behandling. Insomningstabletter på recept. Läkaren lade huvudet på sned och sa: ”Det är viktigt att sova tillräckligt, äta bra mat och motionera dagligen”. Öh 🤔 Tror hon att jag bott under en sten eller?

Mitt problem var ju att jag var så deprimerad och utmattad att jag inte kunde förmå mig att göra någonting, jag hade ångest för allt 24/7. Jag var tvungen att bli inkörd till psykakuten för att till slut bli remitterad till dagpsykiatrin. Jag behövde träffa en läkare som visste vad jag snackade om, som med sina erfarenheter i ryggen kunde hjälpa mig.

En sak som är viktigt vid utmattningsdepression är acceptans. Man kämpar emot, så illa är det nog inte, man försöker och försöker och försöker. Man måste acceptera, kapitulera. Nu är det så här. Och det får ta den tid det tar att komma tillbaka. Fortsätt jaga vården - kräv att få träffa en kunnig läkare!

Kram 🐘

@Flarran En annan fördel är att du snart inte ens kastar ett öga åt folkölen i mataffären. Om man utsätts ofta för situationer som tidigare var förknippade med alkohol (inköp av folköl i detta fall) så laddar man om den situationen med icke-alkoholrelaterade sysslor. Minns själv att jag en dag inte kastade ett öga ens in på systembolagets parkering. Då hade jag nått ett viktigt delmål. Samma sak om man äter ute på restaurang ofta. När man har valt alkoholfritt tio gånger är det ingen big issue längre.

Kram 🐘

@Polerad precis. En månad blankt! Så jäkla enkelt! Det gjorde vi bra! Nu tänkte jag fortsätta lite till. Idag ska jag iaf inte dricka. Inte idag inte! 😁 håller tummarna för att blodprovet ser bra ut då. Själv väntar jag nervöst besked om en annan påtagligt negativ konsekvens av mitt drickande men kan inte skriva för mycket detaljer utan att riskera anonymiteten vilken jag tycker är skön för den gör att jag törs skriva lite mer öppenhjärtat.

Skriver på datorn nu så nu blir det inga emojisar men ni som följer mig vet ju att jag brukar skicka både hjärtan, kramar och tacksamhet!

@Vinägermamman Åh tack för att du tittade in både här och i min gamla tråd. Som jag undrar hur du mår och hur du har det, skriv gärna och berätta.

@Andrahalvlek Tack för dina ord! Det är precis så det är "Ryggsäcken kommer farande som en käftsmäll". Jag är väldigt traumatiserad av vad som har hänt. Min terapeut arbetar bla med traumabehandling m mig. Nu har jag sista samtalet imorgon men jag har ansökt om fler via mitt fackförbund. Jag håller tummarna för att jag ska få lite fler samtal.

@vår2022 Så fint skrivet! Ja, precis så är det! Jag måste verkligen ta tillbaka min berättelse för det är endast jag som kan berätta den.

@Sattva Tack! Det känns lite som om det är vad som händer inom mig...att jag har kämpat under så många år och nu är liksom bränslet slut. Jag är så rädd för att det här ska ta lång tid i synnerhet med tanke på min ålder. Jag vill ju komma tillbaka men jag kan inte stressa.

Som jag skrev igår i min gamla tråd så var jag och hälsade på en fd kollega. Hon hade fixat med goda mackor och bakelse!! Jag kom dit 15.45 och åkte därifrån 20.00. Var helt slut när jag kom hem! Men det var en fin eftermiddag. Vi pratade om oss själva om våra familjer om jobb. Kunde även prata om vår relation. Och, jag kände att jag är inte arg längre. Och jag vill gärna ha henne som vän i mitt liv. Tidigare när vi umgicks regelbundet brukade jag kalla henne för min privata 1177 för hon är en mycket kompetent sjuksköterska. Hon blev utbränd för ett antal år sedan då hon vi arbetade tillsammans. Ensam skolsköterska på 1200 elever. Den andra skolsköterskan var antingen sjukskriven eller tjänstledig och ingen vikarie sattes in. Hon berättade för mig hur det var när hon blev sjukskriven och att hon har fortfarande viss känslighet för vissa saker.

Nu går jag inte tillbaka och läser i mina trådar så kanske jag upprepar mig men igår blev det så tydligt för mig att jag sedan första dagen som sjukskriven en stress att jag ska tillbaka till jobbet. En stress över att jag måste ut och gå, ska ställa klockan på morgonen, ska göra det ena och det andra. Viktigt med rutiner...rutiner, rutiner och rutiner. Tro sjutton att jag har en hög stressnivå inom mig. Jag lyssnar ju inte på min kropp. Nu är det ju inte så att jag sover till kl 13 och äter frukost då osv. Jag är ju faktiskt 61 år så jag tror inte att mina rutiner försvinner bort om jag tar lite avstamp från dem just nu. Min fd kollega sa till mig att du behöver ju läka först/vila innan du gör allt det där andra. Orkar du inte ut och gå så låt det vara. Idag ställde jag inte klockan. Vaknade vid 8.15 ungefär, åt frukost. Vår hund är på dagis mån-, tis- och torsdag så idag är hon hemma och jag har varit ute m vår hund. Jag känner en stress över att läkaren/rehabkoordinatorn vill att jag kommer tillbaka till jobbet snabbt, att man inte lyssnar på mig. Jag är rädd likaväl över att vara sjukskriven länge att komma tillbaka för tidigt för att kanske behöva gå tillbaka till sjukskrivning igen. Och från chefen är det tyst...

Kram till er alla!!

Efter några veckor med fullt fokus på nykterhet och att reflektera över livet, infinner sig nu någon sorts vacum. Jag är tillbaka till ruta ett. Mitt första inlägg handlade om hur sorgligt det var att baxa ett riskbruk, som ändå ingen annan än jag själv, for illa av. Hur vinet varit oljan som jag gjutit över ensamma ledigheter. Mitt liv är fyllt med att göra nytta och administrera allt praktiskt som ett välordnat liv består av. När kvällen kommer är det ingen där som undrar hur jag haft det, vad vi ska hitta på till helgen, vad jag tänker på och vad jag drömmer om. Barnen har sina egna liv.

Livet som nykter har sina klara fördelar och jag har oftast ingen lust att dricka. Ibland kommer tanken över mig; Vad fint det hade varit med ett glas vin. Men självljugandets tid är slut nu. Jag har ju bestämt att vara nykter eller helt sonika dricka mig redlös. Det beslutet står fast, och jag tänker aldrig; Vad kul det skulle vara att sträckdricka en box vin!! Huruvida det ska bli någon alkohol framöver tar jag inte ens ställning till i nuläget.

Men, som jag skrev tidigare; Med nykterheten kom smärtan. Idag känns det så, men det kanske ger sig.

Man kan vara så praktisk att det nästan blir lite opraktiskt ibland. Men ändå blir rätt så bra och nyttigt på sitt sätt. Beroende på hur man ser på saken. Detta var tanken jag tänkte spontant som bara blixtrade förbi just i stunden när jag hade läst dina rätt tänkvärda ord @Andrahalvlek. Känner till att du är rätt schemalagd, med vettig tidsplanering och sånt. Har själv alltid väl varit lite mer spontan och tagit hand om prylar när orken har funnits. Det är lika när jag ska städa, det är oftast att det blir att man gör allt på en gång eller ingenting alls.

Men du har ju helt rätt i att man inte behöver slita så förskräckligt mycket på en gång, så att det blir alldeles onödigt för tungt på en vända alltså. Men samtidigt så får man ju gratis utan nåt gym även en hel del muskler på köpet av att bära lite mer än vad man egentligen måste och riktigt orkar med. För handlar man lite grann varje dag liksom, så kommer man ju precis som du säger utanför dörren av bara farten utan att man väl tänker på det hela så att säga...

Kanske därför som en del bara handlar en liter mjölk ena dan, och den andra en limpa och så vidare. Har alltid tyckt det verkat lite märkligt, men det har ju sina poänger. Ska nog tänka lite mer på vad du skrev tror jag. Daglig handling blir ju även lite av en social terapi. Ditt frö som du sådde var nog inte helt fel felplacerat. Minns även en bekant till min mor som väl var inne på lite liknande tankegångar för längesen när man var yngre.

Men tror att min mor också var sådär ibland och kanske ville få rätt mycket gjort på en gång kanske. Detta då damen ifråga som jag tänker på ställde en lite försynt och rätt klurig fråga som man då inte riktigt begrep sig på när det begav sig. – Hur många gånger går du till butiken och handlar i veckan, eller hur det hela lades fram...

Ha en fin dag kompis!

@Grävling Nu är månadsskiftet här, vi är verkligen duktiga! Jag tror att det är bara att ta en sak i taget. Socker är inte bra för kroppen, men det är definitivt mycket bättre än alkohol! Jag tänker på samma sätt med kaffet, så länge det inte går ut över sömnen dricker jag så mycket kaffe jag vill. När kroppen och knoppen har stabiliserat sig kan jag börja tänka på att återgå till normal konsumtion av koffein, men inte just nu.

Jag lämnade blodprovet för en timme sedan, nu återstår en nervös väntan på några veckor.

@Stora Loppan wow vilken härlig lista🤩bra jobbat!
O-ombedd tips från mig för sömnen - magnesium. Har du testat? Jag tycker mig se en skillnad (kanske placebo men vad tusan😂)
Heja heja dig/er.

@Stora Loppan wow vilken härlig lista🤩bra jobbat!
O-ombedd tips från mig för sömnen - magnesium. Har du testat? Jag tycker mig se en skillnad (kanske placebo men vad tusan😂)
Heja heja dig/er.

Hej fredde! Minns dig från min första tid här… om än du haft lång nykterhet innan så Grattis till tid! Och klokskap! / mt

Hej Adde!
Håller med fullständigt! Så ärligt, både smärtsamt och vackert på alla sätt och vis. När jag började gå på Al-Anon grät jag mig igenom en massa möten, utan att veta varför jag grät just där och då. Så otroligt skönt och befriande att bara få gråta utan att nån blev orolig, upprörd eller försökte trösta bort gråten. Sen kom jag plötsligt på att jag slutat…. Jag tänker att behövde det där, den där trygga platsen att få gråta ut. Läka inifrån. / mt

Dagarna går. Nya försäljningar nästan varje dag, ibland går det snabbt, ibland blir det jättestruligt och drar ut på tiden. Bär bort, både skräp och användbart. Så knasigt att det är bara två år sedan den senaste vändan. Jag har hela tiden lite stresspåslag, fast jag försöker ta det lugnt. Men det är så mycket, olika saker. Och så hela ovissheten. Vad kommer jag att få för lägenheten. Vad kommer jag att hitta för ny. Var kommer jag att bo. Folk erbjuder hjälp och vissa saker kan man hjälpa med, köra till tippen mm. Men det mesta inte. Det är bara drivor av papper, högar av grejer som jag måste bestämma om. Vill dela med mig av rolig bild som min bror läst nånstans om hur alkohol påverkar levern: det är som ett gäng högstadieelever som gör livet surt för den färska vikarien, så verkar alkohol. Förstör tillvaron helt för alla som försöker lära sig något. Tar över hela situationen. 🤓😉 Nå, nu har jag gnällt lite, så nu är det bara att fortsätta. En av gitarrerna är i fodral som är låst o jag hittar ingen nyckel. Ska kånka bort till en låssmed som lovat hjälpa. Igår var jag till en firma för att få råd om hur behandla missfärgad köksbänkskiva. Har flera grejer på blocket så det kanske händer ngt med det. Och så har jag ju skrivläxa mitt i allt. Ojojoj. Tappat två par glasögon i röran.

Hej på er igen. Det var ett litet tag sedan sist.

Sambon har varit lugnare nu under en period. Han har varit nykter på veckorna, vilket jag berättat är bra. Jag är väldigt nöjd och glad över det. Han hade en helg där han drack för mycket, men dagen efter skämdes han och tog själv upp det, så någon slags självinsikt fanns där.

Det som oroar mig nu är att han fortfarande försöker försvara alkoholen med näbbar och klor. Han försöker få mig att okeja att åka på bolaget. Han blev upprörd när jag inte ville följa med in då jag inte skulle ha något. Han vill gärna ha sprit hemma, och tyckte absolut att vi skulle köpa ett par liter hemmbränt. Jag är av åsikten att ska man inte dricka så mycket, så behöver man inte ha mycket dricka hemma. Risken är ju större att dricka mer än man tänkt om det finns hemma. Han var inte nöjd över att jag sa emot då heller.

Han frågade om han inte kunde få köpa 2,8:or 50 cl från affären. Jag sa nej. Vi har kommit överens om att det inte blir någon alkohol på veckorna, och dit eäknas även lättöl. Så han får bara dricka alkoholfri, och det gör han. Jag vet dock inte om jag borde oroa mig för det eller om det är "okej" för honom att dricka alkoholfriöl eller om det ökar suget för vanlig öl. Han håller inte med om råden gällande hur många enheter man får dricka på vecka, utan "det är ju ingenting". Och han tycker det är ett dåligt mått för mängden alkohol, han började prata om promilleprocent, vilket jag aldrig hört talas om och inte vet vad det innebär. Han tänkte heller inte förklara det för mig.

Det känns si så där ärligt talat, det är svårt med tilliten när jag tycker mig se varningsflaggor överallt för att det ska gå på tok. Sedan är det mycket annat smågnabb som kommer upp till ytan men aldrig blir löst och pratat om på djupet, det känns också jobbigt. Det märks tydligare nu att vi är olika på många vis.

Imorgon ska jag i alla fall till kuratorn igen. Det känns bra. Jag ska försöka reda ut mina tankar och känslor där, och får se hur många fler gånger jag får gå dit.

Godmorgon 🙂

Fick sova gott med stöd av min sömnmedicin och har dessutom lite sovmorgon idag. Känns skönt att ha morgonstund i lugn och ro. Snart klar med andra koppen kaffe ute i friska luften och det känns förstås skönt att jag inte drack nåt igårkväll. Ska passa på att åka och handla lite innan jobbet. Slutar sent ikväll och det blir inga enheter för mig då.

Har fortfarande träningsuppehåll då jag haft lite trassligt med långdragen återhämtning efter covid och sen nya besvär med hals och krasslighet en längre tid. Känns som det börjar ge med sig nu så mot helgen ska jag börja träning igen. Då blir det lite mer rätsida på torpet.

Nu skapar vi en ny dag 💕

Jag förstår detta verkligen inte är svaret du vill höra men du kan inte göra någonting. Det är han som måste vilja ha hjälp.
Mina främsta tips är att (1) att lämna rummet och ignorera honom om han är påverkad, (2) uppmuntra alla alkoholfria beteenden (exempelvis träna eller gå på bio) och (3) städa inte upp efter honom genom att sjukanmäla eller dylikt

Jag hoppas verkligen att ni följer gänget i Lerin på Lofoten ?
Så många likheter med mitt eget uppvaknade och så igenkännande att tårarna rinner.
Jag minns så väl min första genomklappning några dagar in på behandlingen då jag låste in mig på toaletten och grät som jag aldrig gjort förr ! Inte anade jag då att dörren till mitt känsoliv som varit så bedövat under så långa tid då började öppnas. Jag har för övrigt inte en susning om vad som gjorde att jag grät så mycket just då ??
Just det där med att möta mina rädslor, som till stor del var mina känslor, var nog den stora tröskeln att kliva över i början men så befriande att komma över ! För min egen del är att vara vän med mitt känsloliv en förutsättning för min nykterhet med sinnesro.
Ärlighet mot mig själv är också en stor del till mitt nyktra liv, jag klarar inte att ljuga varken för mig själv eller andra och det är så skönt ! Under min aktiva tid ljög jag så mycket så det räckte för flera liv framöver !!
Jag kommer också ihåg när jag första gången träffade en ung kille som gjort min resa, som var 20-25 år, på endast 5 år som han i programmet. Jag var lite tvivlande försat gången men har sen träffat fler unga som gjort samma resa. Tragiskt men samtidigt uppmuntrande att de tagit sig ur skiten innan det rasade fullständigt.

Det är många fina lärdomar i den serien !

@Flarran En tanke. Handla lite varje dag? Då kommer du ut dagligen och slipper bära så tungt varje gång. Du gör givetvis som du vill och har lust med, men ett lite frö vill jag så 🥰

Kram 🐘

@Stora Loppan Heja dig! Stora vinster bara första månaden, och det blir bara bättre och bättre för varje månad. Klokt att summera allt positivt du kommer på! Skriva tacksamhetsdagbok är ett bra sätt att fokusera på det positiva. Man behöver inte ens skriva, det räcker att tänka tanken när man ska sova: ”Vad är jag tacksam över idag?” I början kan det vara svårt att komma på något, men efterhand blir listorna bara längre och längre. Vissa saker är man tacksam över varje dag, och då är det också ett kvitto. Vissa fördelar kan man ta för givet efter ett tag, och även det är bra att påminna sig om. Storheten i det lilla.

Kram 🐘

Dag 27-30:

Dags att summera:

- Jag mår bättre men har lång väg kvar till att känna mig pigg.
- Jag är fortfarande depressiv men känner att det sakta går åt rätt håll.
- Jag sover bra ungefär hälften av nätterna. Med alkohol sov jag alltid dåligt.
- Mitt hjärta mår bättre. Min smarta klocka talar om att pulsen är ca 10 slag läge i snitt.
- Jag har ingen ångest.
- Jag känner att jag nog klarar av att börja jobba igen, i alla fall på deltid.
- Vi har sparat en god slant när vi inte handlat alkohol.
- Jag har vant mig vid nyktra kvällar och kan tycka att det är skönt.
- Det är härligt att vara nykter när barbarnen vill prata på distans eller när det ringer på dörren och man får oväntat besök.
- Det är skönt att slippa att vakna bakfull.
- Jag har kommit igång med träningen.
- Jag saknar mitt vin, särskilt när jag behöver gå ner i varv eller när vi haft besök.
- Jag har lärt mig att reflektera över varför jag har sug efter att dricka.
- Jag har lärt mig massor om hjärnan och hormoner och hur alkoholen påverkar.

Jag behöver fortsätta jobba på min hälsa. Det handlar om kost, sömn, motion, stresshantering och goda relationer. Det innebär också begränsad mängd, alternativt noll alkohol. Februari ska användas till att utforska om jag kan hitta en balans och måttlighet som jag kan trivas med. Det är spännande att följa vad som händer i kroppen och hur olika val påverkar både på kort och lång sikt.

@Amanda L
Tack snälla för dina peppande ord!❤️
Jag har pratat med honom nu och tror han förstår att vi inte ska ha kvar ölflaken i källaren. Att om jag inte har fri tillgång till alkohol hemma får jag kanske med tiden in ett annat beteendemönster. Fredagskväll blir inte likställt med att dricka fem-sex öl. Men är högst osäker hur det kommer gå! Känner dock lite hopp!👍😊

@Varafrisk Välkommen hit!
Och vad bra att du ringde rehabmottagningen!
Hos oss finns det mycket hjälp att få. Det läggs på en nivå som är anpassad för individen o utifrån hens önskemål/ mål. Det brukar bli bra enligt min erfarenhet. Ett stöd och ett sammanhang över tid, inte bara i sjukskrivningen. Hos oss jobbar vi så, jag kan såklart inte gå i god för hur man jobbar på andra rehabmottagningar. Jag har tagit mig an bla denna patientgruppen (psykisk ohälsa) sedan några år, och vurmar verkligen för pat. Många har kämpat i så många år, och tillslut tar det bara stopp. Men det finns en väg tillbaka, och där brukar at o ft vara stort stöd hos oss. 🌸🤗

dag 22 imorrn . kör på me mitt schema

Stort tack för Era svar. Verkligen till stor hjälp och det hjälper mycket att bara skriva av sig.
Om än med långt mellanrum.

Det har nu gått en tid och vi är fortfarande i relation. Det har nu framkommit att hon har borderline inblandat bland diverse diagnoser. Vilket är också märks tydligare för varje vecka som går. Efter att ha läst mycket om sjukdomen kan jag se tydliga mönster i beteendet.
Det är höga berg och djupa dalar. Spontanitet så det skriker om det. Väldigt mycket dras till sin spets, söker mycket konflikt också.
Ena dagen är jag är allt hon drömt om osv för att nästa dag vara längst ner på näringskedjan. Trots detta så gillar jag henne, snudd på älskar henne när de goda sidorna kommer fram och jag väljer ofta att se de goda sidorna.

Samtidigt har jag själv inte det bästa självkänslan och söker nog väldigt mycket bekräftelse. Detta efter att kommit från ett äktenskap som vara i 13 år och var väldigt destruktivt sista åren.

Är fortfarande väldigt kluven i hur jag ska fortsätta med detta. Orkar jag med detta?
Kommer detta påverka min anställning?
Osv osv.
Det är trots allt väldigt bra när det bra, men illa när det är illa.

Jag upplever inte att barnet far illa då hon som väldigt många beroende sätter upp regler för sig, regler som nästan alltid följs. Bland annat, inte mer än två enheter när barnet är hemma, eller bara dricka fram till ett visst klockslag mfl...

Det är fortfarande mycket upp och ner och en del av mig vill bara lämna imorgon, en del av mig vill fortsätta med henne.

Tack för ert stöd.

Ett steg i taget och till sist har man tagit sig hela vägen fram. Ungefär så tänkte jag när jag bar en tung ryggsäck med livsmedel och matkassar med mjölk, läsk och bland annat en hel del konserver i händerna på vägen hem från butiken som ligger lite längre bort än vad jag hade behövt ta mig till. Detta om jag inte hade fått för mig att frivilligt och spontant ta mig en promenad efter att ha kastat en kasse med hushållssopor i dag. Det gick snabbt åt det ena hållet av de totalt fyra kilometerna.

Det var den sista sträckan på drygt 1,5 kilometer som var den stora utmaningen. Packningen kändes allt tyngre för var steg, och man funderade stundtals på varför man slet på detta vis när man kunnat tagit taxi då det egentligen inte kostar så värst mycket egentligen om man ser praktiskt på saken. Det var lite snöslask och vägen var väl bitvis lite hal så man var tvungen att gå försiktigt och hålla fokus på vägen. Ungefär på samma sätt som man måste göra om man inte vill råka att ramla ned i alkoholträsket igen. Tänkte på vad jag väl skrivit tidigare om att även en snigel tar sig fram mot sitt mål, fast det väl tar sin lilla tid kanske.

Har nu alltså varit ute på en kombinerad må-bra-runda och träningspromenad. Vägde packningen när jag väl kom innan för dörren här hemma kl.. 20:30. Totalvikten var 22,6 kilo. Hade någon sagt åt mig före klockan 16:00 nånting då jag gick utanför min dörr att jag borde gått denna sträcka som en nyttig träning. Då hade jag bett en sådan person att fara och flyga. För jag gör bara det som jag känner för i stunden numera. Det krävs att jag är frivilligt motiverad och inte att någon säger åt mig vad jag ska göra. Så funkar jag alltså. Vid läskhyllan där ölen stod stannade jag till ett kort tag och tänkte, dessa burkar som jag i princip tidigare dyrkade som min frihetsgud som storkonsument av alkohol för inte så länge sen. Sånt kan andra köpa om de vill var min tanke. Det fick i stället bli en helflaska med läsk, alltså 1.5 liter Grape Tonic idag, bara för att jag kände för det.

Nu har jag packat in grejerna i kyl, frys och skafferi. Har beslutat att dagens fest i kväll kanske får bli en halv fryspizza med god burksallad till. Tror att det får bli ett rejält glas med cola dessutom. För nån jäkla belöning ska man väl ha för dagens slit känns det som. Om det nu hade stått en flaska med portvin eller starköl framme på bänken hade jag inte brytt mig det minsta om det skulle jag vilja skriva. Men om jag i verkligheten alltså skulle ha kunnat låtit sådan dryck stå i huset utan att jag skulle ha lockats till onyttigt drickande ska man väl låta vara osagt. Nog är man tacksam för att matbutiker inte säljer starkvaror. Men nu har man i alla fall fyllt på lagret med snus.

För nåt jävelskap ska man väl ha som last kanske. Nikotin är väl inte det bästa för mitt redan rätt höga blodtryck. Körde med en liter kaffe igår. Men det är inte nåt som min mage väl direkt älskar. Minns min far och mor som var ena riktiga kaffetunnor när man var ung. Snus var väl även innan farsan fick stroke hans förtjusning som han väl kallade för promenadchoklad. Håller med honom om att man då inte blir dum i huvudet av snus i alla fall. Men ska väl på sikt försöka fasa ut denna nikotin-substans också med tiden. Men fokuset är nu på total alkoholfrihet och inget annat.

Ha en fin kväll!

Godkväll i stugan!
Hemma något tidigare ikväll. Har hanterat dagen bra trots att jag varit vaken sen 01.10 inatt. Fick en dipp på eftermiddagen men det gick över då det därefter blev full rulle med mycket stimulans mot.
En trevlig dag 🙂

Kommer ha ett par till långa dagar med mycket jobb så jag lovar mig själv till att börja med att den här kvällen och imorgonkväll blir utan enheter.

Önskar både er och mig själv god sömn inatt. Kram 💕