Senaste kommentarerna i forumet

@Varafrisk Välkommen hit!❤️ Jag tänker att en stor del i nykterhetsprocessen handlar just om att lära känna sig själv på riktigt långt där inne. Vem är jag, vad känner jag och vad har jag för behov. Att det är då man kan få en balans med sig själv. Att få skriva sin egna berättelse om sig själv, inte den som andra berättar om en eller den som man förväntas vara av andra eller framförallt den man själv tror man förväntas vara. Mycket av min egna berättelsen har varit den jag tilldelats att vara och som jag försökt leva upp till. Så ofta som det uppstått oro och ängslan då det inte blivit rätt känsla inom mig själv, för det har inte varit mitt riktigt rätta jag som trätt fram. För att inte tala om den jag som trädde fram som påverkad, det var inte mitt rätta jag. För mig har nykterhetsprocessens viktigaste ingrediens varit att få kontakt med och hitta mig själv där innerst inne. Få äga min sanning och min berättelse om mig själv. Jag äger mina tankar och mina känslor och de är rätt för mig. Att få landa och stå stabilt i detta. Nu är det jag som skriver mina kapitel i boken om mig själv utan recensenter som ska bedöma om det är bra eller dåligt. Självklart kan jag diskutera med recensenter men det är på mina villkor och jag som söker upp dem, men vi behöver inte tänka lika.

Processen kan ta olika lång tid men det spelar ingen roll, vi har livet framför oss och vi ska följa dess rytm. Den visar vägen framåt och man behöver inte skynda❤️

Det är något jag tänkt en del på. Det här med att tillåta sig ha de känslor man har. Detta att förneka de känslor man har eller försöka sig på att föreställa dem går ju sådär. Så skumt egentligen detta med att försöka beskriva för folk hur man borde känna. Det är ju vad det är och energin som går åt kring att försöka föreställa känslor istället för att bara acceptera. Istället lära sig förstå hur man bäst hanterar dem ger ju så mycket mer. Låt de komma bara. Lägg ingen skuld eller skam i dem oavsett hur korkade de kan uppfattas på ytan. Att istället bara lära sig hur man hanterar dem.

Tänker ofta på J.R & Dallas. Den där turen han tog till Wiskeyflaskan varje dag efter jobbet, sneda leendet och sedan massa faanskap på det. Kanon, eller hur? Vi har verkligen blivit präglade att ta det där glaset efter en tuff dag. Detta istället för att hantera just livet.

Det är tristessen som gör att man dricker. Det är tråkigt helt enkelt. Grått och enformigt. Enda sättet att bryta detta är att fylla på med något annat som man tycker om.

@Varafrisk välkommen! 🥰🥰

Jag tänkte på oro för vuxna barn. Jag är ju god man till min dotter som fyller 25 år i sommar. Hon bor på ett LSS-boende, men vi träffas varje vecka och jag tar alla beslut för hennes väl och ve.

Ända sedan hon föddes har vi haft anledning att oroa oss för henne, av olika medicinska skäl. Massa undersökningar och operationer, bla bla bla.

En klok nattsköterska sa så här till mig, när dottern var inlagd som nyfödd: ”Nu ska man undersöka en himla massa. Du kan välja att oroa dig för varje enskild diagnos som ska utredas, eller du kan välja att oroa dig först när du har fakta på bordet.”

Efter det försökte jag verkligen att oroa mig endast för det som var sant och konstaterat, och inte allt annat som läkarna och annat löst folk (inklusive mig själv) killgissade om.

Om man har ett barn med utvecklingsstörning så lär man sig praktiskt att leva nu, nu, nu. Många års aktiv träning, med henne är det alltid nu som gäller. (Och viss planering.)

Och det har jag nytta av i vardagen också - på jobbet och i varje enskilt möte med någon annan. Så försöker jag leva mitt liv. Givetvis krävs viss planering, men så fort planeringen är gjord och nedskriven i kalendern så släpper jag det. (Försöker få dottern att göra likadant istället för att tjata.)

Nackdelen med att ha periodvis stark oro för ett sjukt/handikappat barn är att det blir nästan som ett trauma. Varje gång det sker något nytt akut så får man alla de gamla känslorna slängda över sig som en spann vatten. Av omgivningen (även läkare) kan det kanske tolkas som en överreaktion, men jag tror att det är så våra trauman påverkar oss i nuet. Ryggsäcken kommer flygande som en käftsmäll.

Jag funderar på att gå traumaterapi, men jag har inte kommit till skott än. Mindler har nog sådana psykologer och då sker terapin på video. Himla praktiskt.

Kram 🐘

Välkommen hit!

Kram 🐘

Tack @Tröttiz! En dag i taget helt klart 💕

@Eirene Hej! Eftersom du var nyfiken, så kan jag berätta att jag fortfarande är nykter och mår toppen av det.
Jag klarade aldrig av att dricka måttligt, men bra för dem som klarar det. Vilka som gör det vet ju ingen innan, utan det är ju något som visar sig med tiden. Men om man ständigt misslyckas så kan man må mycket bättre genom att vara nykter och slippa en massa bakslag och att börja om. Men det kan ju var och en bara bestämma själv.
Kul att det funkar så bra för dig iaf och jag tror precis som du att mycket handlar om förhållningssättet, alltså hur man ser på alkohol och hur viktig alkoholen tillåts vara. Först när den blivit mer oviktig tror jag det är möjligt. :)

@Ny dag 💝

@Kristoffer
Hej.
Gällande program för både beroende och anhöriga är det superbra att det finns. Verkligen!
Då människor på bägge dessa "sidor" kan må så dåligt, kanske ni i framtiden kunde avstå från att skriva då något ska bli klart. Man ser fram emot något och så blir det inte ... Att ändra lite hur ni berättar om eventuella nya tekniker, vad forumet erbjuder och i detta vara försiktiga med att lova.

Mvh,
Tröttiz

@finalina Jag vet inte hur många gånger detta inträffat, men det liknar mitt liv under många år. Försöka dricka mer måttligt, lyckas och sen misslyckas om och igen.
Känner så igen mig i din ångest och skam. Kände exakt så för elva månader sedan och bestämde att det skulle vara den allra sista gången. hade verkligen provat att kontrollera alkoholen så himla länge och många gånger …
Sen dess har jag varit helt nykter. Lite svårt några veckor, men sedan en process som bara gått framåt mot en lyckligare och lugnare Amanda.
Istället för att slita med alkoholen har jag nu enbart trevligt på fester och andra tillställningar. Går konstigt nog alldeles utmärkt att både skoja, dansa och prata utan alkohol :)
jag tränar mer och hittar på mer roliga saker.
Det jag vill råda dig till är att passa på att gå Alkoholprogrammet och satsa på tre månaders nykterhet.
Använd smällen som en hjälp. Det kommer att gå en vecka av bara farten då du inte vill dricka.
Jag tycktedet var så hemskt efter min sista minneslucka då jag för första gången var hos grannen med flera andra grannar på middag. Och inte minns något efter typ två glas vin. Hur kul är det? Nej, hemska känsla, aldrig mer...!
Ibland öppnas ett fönster, om du känner att du vill ha ett nyktert liv, så vänta inte.
Snart kommer alkoholhjärnan att tycka att "det inte var så farligt", att du nog visst klarar att dricka , nästa gång. Ja, alla de knep som beroendet kan ta till.
Bestäm dig nu och gör en plan. Där tyckte jag Alkoholprogrammet var till stor hjälp.
Jag vet nu också att man behöver inte alls dricka alkohol för att vara lycklig. Tvärtom :)

💝

💝

Jag har inte heller tålamod med drickande- visst säger jag och tycker nog att det är okej när andra dricker- men till en viss gräns. Jag tycker ofta alkohol är som en stor bromskloss för livet- inte alls något som förhöjer utan något som sölar ner lust och energi
Det mesta som jag verkligen njuter av- hade jag mycket mindre av när jag drack. Nu har jag mina katter, roligt på jobbet (om än skitjobbigt ibland men aldrig för att jag är bakis…) Jag njuter så mycket av olika saker som mest gick mig förbi tidigare.
Och när folk ska sitta ner i timmar och dricka- känner jag för det mesta: nä det här har jag inte mitt liv till.
Vad härligt att din simtur tycks vara både vilsam och spännande! Kram 🤗

Tack Sattva för att du informerade mig om vad ni kan erbjuda på din arbetsplats. Jag skrev och frågade rehabkoordinatorn om det inte finns ngt liknande inom vår Närhälsa. Fick då telefonnummer t rehabmottagningen och lite vad de kan erbjuda där. Har ringt och fått tid t arbetsterapeut och sjukgymnast för ett första nybesök. Så återigen varmt tack🥰

Jag har valt det nyktra livet nu under ett års tid och där tänker jag stanna❤️Utifrån mitt sista inlägg under rubriken ”Vara alkoholfri” så skrev jag att jag behöver verkligen lyssna till mig själv. Lyssna inåt vad säger min kropp, min magkänsla….säga som min terapeut har lärt mig….jag vet att jag vet att jag vet🙏🏻

Kram🥰

@Smillans Tack❤️❤️

@Varafrisk stor varm kram till dig❤️

@Himmelellerhelvette Förutom befrielsen att sluta kämpa och räkna för att hålla koll på konsumtionen, så har jag nu e n annan syn på överdriven alkoholkonsumtion. Jag har liksom inget tålamod alls med den.

Livet trallar på. Går min väg på mina egna villkor. Väldigt skönt.

Välkommen! Du har inget att förlora på att ge nykterheten ett ärligt försök. Jobbigt i början, men håller man ut så ger det utdelning på många plan. Själv tycker jag att det sociala samspelet här på forum har gett mig mycket, förutom att jag tydliggjort min situation, mina tankar och känslor när jag skrivit ned dem.

Jag tror jag ska flytta till ”Det vidare livet”. Inte för att det egentligen spelar ngn roll om jag stannar kvar här under “Vara alkoholfri”. På möten är vi ju alla tillsammans var vi än befinner oavsett återfall , några dagars, veckors, månaders och års nykterhet. Jag kommer fortsätta följa de trådar som jag följer och skriva och heja så det spelar ingen roll var ni befinner er. Men jag tänker att det är ett avstamp för mig själv…🙏🏻

Jag tog en promenad, det var grått och regnigt, tungt och tårarna rann. Och jag kände att jag måste få känna vad jag känner hur ska jag annars bli bättre? Ska jag förneka känslan i min kropp? Jag är för sjutton 61 år! Det känns som om att i mitt liv har så många talat om vad jag ska göra, känna osv och naturligtvis har jag tillåtit människor göra det men jag går sönder om jag fortsätter så här.
Jag känner mig så otroligt stressad av att jag måste bli pigg för att orka gå t jobbet inte för att må bra. Dessutom ska jag göra allt själv. Ha rutiner. Att jag har en sjuk dotter finns inte m i bilden. Dessutom säger socialsekreteraren att jag ska sätta gränser gentemot min dotter.
Min man säger att jag tillåter mig inte att få vara trött och så är det nog. Jag tillåter inte mig själv att komma t ro. Idag njöt jag absolut inte av promenaden vilket inte berodde på vädret utan stress. Jag behöver få ner stressnivån inom mig. Och min dotter…när jag känner att hon går stöd och rätt hjälp av vuxenpsykiatrin så kanske det blir ngt bättre. Men att vara så ensam som hon är gör så ont inom mig😥

🌺🌺🌺

@Rustning Du är bara lite ovan med dig själv, tror jag. Att du inte har något tålamod med massa krångel är inget att bli bekymrad över. Det enda du behöver träna på är hur du agerar på känslan. Stanna upp, ta ett steg tillbaka och sansa dig, men tro aldrig att det är något fel på dig och dina känslor!!

Själv ser jag det som den största vinsten med nykterheten. Att ha ett friskt och hälsosamt känsloliv. Det drar iväg så man blir förvånad i början, men jag trivs allt bättre med mig själv. Tycker att jag är mycket snabbare på att hantera jobbiga situationer/människor utan att tveka och älta. Det är som att självkänslan vuxit och därigenom har jag blivit tydligare både för omgivningen och mig själv.

Varma tankar till dig!

Låter fantastiskt härligt!Och tack för alla trevliga tips på aktiviteter.@Smillans

@Smillans Så härligt!❤️❤️❤️❤️

Hej @stormiettvattenglas och alla andra som funderar över programmet! Uppdateringen av Alkoholhjälpen och programmet har tyvärr dragit ut lite på tiden och vi jobbar för fullt för att få det klart. Förhoppningsvis kommer vi att få det klart och kunna starta programmet igen det under första kvartalet av det här året. Vi är ledsna att det tar lite längre tid än planerat. Om ni har frågor, funderingar eller exempelvis vill hitta andra vägar att få stöd, är ni varmt välkomna att skriva till oss i frågelådan (https://alkoholhjalpen.se/fraga) eller ringa oss på 020- 84 44 48.