Senaste kommentarerna i forumet

@Flarran Har du utretts för ADD? Det är som ADHD fast utan hyper. Jag vet många med just den diagnosen som fastnat i olika missbruk, med med hjälp av beroendevården och boendestödjare kan de få rätsida på sitt liv. En boendestödjare kommer hem till dig och hjälper dig att komma igång med vissa saker. Allt praktiskt hushållsarbete tex.

Just personer med ADD är väldigt luststyrda. De kan nästan enbart göra saker som de har lust med. Passa tider och sköta skolan går fetbort. De är ofta väldigt intelligenta, men de är oerhört svåra att jobba med eftersom de nästan inte alls går att manipulera, distrahera eller motivera. Ofta blir de bara sittande. Stänger ute dagsljuset, blir sittande framför ett onlinespel. Då får de lust-kickar som de behöver.

Kram 🐘

@Surkärring Precis så är det. Med tiden framträder även de ”fina” stunder i all sin lort. Vi har stått i klunga längst fram på livets scen och gastat och skrålat. När vi har blivit nyktra dras ett draperi i taget åt sidan på scenen och vi upptäcker både oss själva och andra, och nya och nygamla intressen, mer på djupet. Mer genuint. Allt är inte nice i scenmörkrets vrår, men man kan agera aktivt på det man upptäcker när man har alla sina sinnen i behåll.

Om ytterligare några månader kommer du att se på dina festande vänner med sorg i blicken. Det är som att ta på sig helt nya glasögon. Och har man väl sett hur trolleritricket går till egentligen, så går det inte att göra osett.

Efter ytterligare en tid fylls man bara av tacksamhet för att man slipper dricka och bete sig som fjortis. Man skäms enbart för att man har tillhört den där skrålande, tondöva skaran. Alla låter högre än den andre - och ingen av dem lyssnar på någon. Men man ska inte skämmas, man ska klappa sig själv på axeln och tänka ” jag förstod inte bättre då, det gör jag nu”.

Varmt grattis till 140 nyktra dagar! 🥳🥳🥳

Kram 🐘

140 dagar fri från alkohol, jodåsåatte....

@erivan stort tack! Vilk fina ord från dig, tänk att jag blir så glad för det du skriver ❤
Det finns så många kloka människor här i forumet, jag hämtar massor av inspiration både från lyckohistorier men även bakslag, det får mig att fundera; vad kan jag göra lika och vad kan jag lära mig att undvika?

Så många gånger det har varit, som jag börjat på ruta ett.. jag har hela tiden trott att "nu går det bra, ett glas eller två kan jag ju unna mig" men det GÅR INTE, jag faller tillbaka i samma mönster varje gång... tänk om jag faktiskt lärt mig det nu..efter vad dom känns sol hundra år?

Jag tänker fortfarande på hur kul det skulle vara med ett glas vin, ert glas krispigt kallt vin.. men tanken glider förbi väldigt snabbt, eftersom jag sedan funderar på vad som följer.. det blir ett glas till och ett glas till, tomt på kontot, ont i huvudet, sur andedräkt och dålig mage, bråk med maken, dålig sömn och ångest. INGET är värt allt det. Det tog bara 25 år (-ish) att inse. Och livet tar inte slut utan alkohol, det blir bättre. Färre kvällar på krogen ned "vänner " men ärligt talat, hur bra/nära vänner är de, när man knappt hälsar om vi ses på stan en vardag? Att i fyllan o villan skråla sånger i baren ihop innebär INTE vänskap.

Jag är rättkaxig för att bara ha 140 vita dagar i bagaget men jag känner mig lugn. Inte stark, lugn. Det är en skön känsla. Jag behöver inte räkna glas, timmar eller promille.
Jag är alkoholfri. Idag, med all säkerhet. Imorgon, med högsta sannolikhet.

@Snödroppen
God morgon. Jag har övat på att sätta mig in i andras situationer. Jag läser det du skriver här. Och jag kan tolka mellan raderna, men det gör jag utifrån mitt eget register. Vad jag själv upplevt och vad jag missat, vad jag var för snabb med osv...
Den enda som vet hur det egentligen är för dig just nu, är du.
Du skriver att han sa "Samtalet avslutas med att han säger att om jag ändrar mig eller vill ha en vän, någon och prata med så kunde jag bara kontakta honom".

Med det vill jag säga, bollen ligger på nog på dig.

Och jag tänker, han vill förstås träffa dig efter ett 6 h långt samtal.

Jag har haft flera såna samtal i mitt liv. Då var jag mellan 25 och 30 och ville träffa en man. Jag var riktigt feg att gå på dejt. Gillar inte dejtandet i sig.
Jag träffade 3 och alla var så fel. En hade jag kontakt med en tid, men det kändes lite konstigt. Vi pratade med varandra för att vi kunde. Inte för att vi klickade som vänner.

Oavsett vad du vill, så känner du när det är dags.

För mig hjälpte det, att skruva till mig själv, vilken relation som jag önskar och behöver. Jag skrev det liv jag ville ha, under ett par månaders tid. Och plötsligt så visste jag vem han var. Jag kände honom redan. Och jag gillade honom förr.
Så jag tog modet till mig och kontaktade honom. Nu vaknar vi tillsammans.
Men allt tar den tid det tar.

Lyssna bara inåt. Och var modig när du är redo för att vara modig.

Det gäller att vara rädd om sig. Och snäll. Och varsam.

Det är en process. Du är redan igång.

Jag tycker att du ska vara stolt över dig. Som är nyfiken. Och vågar möta blickar och ord

Bara det är stort. Efter en erfarenhet som du har.

Kram!

Bra jobbat!
Hoppas du håller i det.
Det tar ett tag, men troligtvis kommer du att upptäcka att du mår bättre utan öl. Hoppas du får uppleva det, det är oslagbart.

Usch ja, du beskriver nog en verklighet så som den ser ut när ett barn (eller vuxen för den delen) behöver hjälp. Det är bedrövligt att det ska vara så och det är så oerhört tråkigt att din dotter har fått en så stor andel av elände. Du är fantastisk som strider för henne. Jag fattar att du bara vill vara mamma och att det andra tar för mycket energi, men du är också en tigermamma och det är det inte alla som har en. Jag tror att i såna lägen är det viktigt att se och fokusera på det som man har gjort och orkat med. Det går inte att se allt som inte har gjorts. Och förresten just julen är ändå samvaron och lugnet viktigast på nåt sätt. Jag som levt i stress, på väg till nästa, har äntligen landat och fattat att det viktiga är att vara närvarande. Inte att allt är perfekt och att jag styr upp.
Låter skönt med badandet. Eller kanske inte… men jag är lite sugen på att prova.
Sköt om dig nu och jag önskar er en riktigt fin jul 🎄 🤶⭐️

Godmorgon godmorgon! Höll mig till en enhet igår, så det känns bra idag! Jobbar veckan ut, men har lite mindre att göra så det blir hemifrånjobb.
Du är så duktig påvägmothälsa med dina mål!
Hoppas att du mår bättre idag Natalia!
Vi skapar en bra onsdag tillsammans!

Äsch glömde skriva att jag önskar dig en skön ledighet och en riktigt God Jul 🎄 🌟

@Natalia @prinsessa godmorgon denna 20 december. Jag jobbar idag och på fredag, sen blir det fyra lediga dagar. Hinner du tillbaka till jobbet innan jul Natalia? Hur många dagar till jobbar du prinsessa ? Jag höll mig enhetsfri igår, jag var fortsatt mycket trött och enheter på det hade blivit dåligt på så många sätt. Sovit okej men tagit lite hjälp. Slutar jag sova nu blir det verkligen inte bra. Biter ihop och bockar av arbetsuppgifter. Det går, men det är jobbigt. Ser fram emot att vara ledig imorgon.

Åh, så vansinnigt skönt det låter att ha så mycket tid åt att förbereda. Jag känner mig heller inte så stressad. Har lite saker att fixa, men mycket är klart. Det är det där med här och nu jag har blivit så mycket bättre på och som ger frid.

@Ny dag Jag tyckte det var läskigt att resa bort första gången jag med, jag lyssnade en gång extra på ”Tänka klart” Det var jobbigast de första 2 dagarna sedan blev det bättre och bättre och jag blev mer och mer stolt över mig själv. Efter resan var jag stolt som en tupp att jag klarat första resan utan alkohol. Jag tycker fortfarande det är en jobbig känsla när jag gör något nytt jag inte gjort utan alkohol förut men efter varje ny grej är det ✅ på den och det är så skönt och befriande. Det tillhör processen att göra allt man brukar utan alkohol så hjärnan lär sig nya minnen. Kram❤️

Hur man reagerar i ett sådant läge beror på så många olika faktorer. Jag var ju medveten om att jag drack för mycket och jag tycker att barn och man måste göra det som är bäst för dem i det här läget och det är att prata med någon. Ni behöver hjälp och stöd i er strategi. Och det också för din mammas skull. Hon behöver hjälp och stöd och nu kan hon få det.
Sen är det oerhört skamfyllt, men jag tror att jag hade svalt skammen och fokuserar framåt. Och jag hade velat att barnen gjorde det som fick dem att må bra och att hålla det där inom er gör att ni mår dåligt. Ni ska inte nära er mammas problem, det tror jag heller inte att hon vill.
Men det som kan hända är att hon känner sig hotad och hamnar i försvar. Nu hotar också hennes möjlighet att dricka och det kan göra henne arg och ledsen. Så hon kanske kommer att gräla, säga saker i ilska.
Det ni gör, gör ni av kärlek till henne. Alternativet är att låta det vara. Då mår du, din syster och din pappa oerhört dåligt och din mamma skadar sig ännu mer med alkoholen. Det är så skamfyllt att dricka och hon nekar, det kan vara så att hon upplever en enorm lättnad när det är på bordet. Då kan hon få hjälp och stöd. Beröm henne då och för den delen kan ni prata om alla hennes positiva sidor, när man känner sig minst i världen är det det man behöver.
Och det finns andra solskenshistorier härinne än den jag skrev om tidigare. Någon blev soc-anmäld. Kände sig i och för sig väldigt orättvist och dåligt behandlad, men slutade dricka. Och där hamnade nog fokus på att alla problem som fanns berodde på hennes drickande. Det är väl därför det är viktigt att se det andra och vara tydlig med det som är bra med din mamma.
Efter att ha läst hörinne mycket är jag övertygad om att de flesta medicinerar med alkohol av olika orsaker. Det finns en anledning till att hon dricker och alkohol är den sämsta medicinen. Om hon medicinerar ångest, skapar alkoholen mer ångest. Hon kan nu få hjälp och det behöver hon.
Och ni ska inte skämmas över att ni går och pratar med någon bakom hennes rygg. Även om hon blir arg över det, betyder det inte att ni har gjort något fel. Du och dina syskon ska inte bära den här hemligheten.
Och drickandets negativa effekter för din mamma är enormt stora, det kan jag nästan lova. Alkohol förstör det naturliga belöningssystemet, man blir avtrubbad.
Det kommer att komma något gott ur det här och som sagt, ni gör det av kärlek till henne. Lycka till!

@Geggan Grattis i efterskott på din två års dag❤️

Hoppas du är frisk nu! Kram

@erivan Du kan lyssna på ”en beroendepodd” och alkispodden. Dom går på AA så jag har tagit till mig massor av vad dom lär ut som dom själva lärt av AA. Du kan börja där. Kram❤️

@Surkärring grattis från mig till 140 dagar. Du är en förebild❤️❤️

@vår2022 Så fint att läsa om hur du har det och jag är nog mest imponerad av hur du kan hantera den besvärliga kollegan. Sånt är verkligen svårt att göra utan att belasta sitt eget mående alltför mycket. Hatten av!
Jag hoppas att det också blir tre sköna helgveckor för dig, precis som du tänkt.😀🙏🏻❤️

Lika inte kika…😌

@Charlie70 Oj, så jobbigt du har det. Det är hemskt att stödet är så skrangligt som du skriver. Vad händer med de barn som inte har en kika stark mamma, kan man undra…?
Jag tycker du gör helt rätt som drar ner på ambitionerna inför julen. Det finns mycket gott som man kan köpa färdiglagat… Det viktigaste är att ni får återhämta er.
Ha en skön helg❤️🙏🏻❤️

@odlarmammamn Bra där! Redan dag tre! Första tiden kan vara jobbig, men suget minskar oftast ganska fort.
Skriv och läs mycket här så får du stöd och hjälp, fast bättre om du flyttar tråden till Vara alkoholfri, eller skapar en ny där, för inte så många just på denna.
Heja dig och välkommen ❤️🙏🏻❤️

@Lechaim Min man startade en bokklubb med bara män. En del var inte alls vana läsare… och flera kände inte varann heller. Nu träffas de då och då och pratar om en bok och lom livet och annat…oftast ses de över en lunch eller så.
Om du inte har kontakter så kanske det kan funka via ett bibliotek eller så…?
Kanske värt ett försök?

@Maskot82 Men du är ju stark och klok och har verkligen tagit tag i ditt problem. Jag tycker du gör fel som bara dissar dig själv. I synnerhet bär du faktiskt gör något bra, både för dig själv och för din omgivning. Försök se det fina med det och ge dig själv en klapp på axeln istället!❤️🙏🏻❤️

Hej! Ja, nu är det kväll och jag har för ett par timmar sedan vaknat efter att jag först hade ätit en halv fryspizza som var värmd i vanlig hushållsugn. Tog rejält med god konserverad sallad från glasburk till, samt ett 33 cl glas med cola, jag till och med gjorde det hela till lite av en fest och hade isbitar i glaset. När jag hade ätit färdigt så gick jag och lade mig för att vila och somnade till i fyra timmar.

Det var inte fy skam liksom. Nog var det viktigt att få sova lite extra. Jag till och med drömde lite filmiskt, var nog i drömmen som kompositör med i nån slags uppsättning av en musikal tror jag. Det var spännande faktiskt, drömmar kan vara intressanta ibland. Det kanske är dags att jag gör lite ny musik och lägger ut på en av mina musiksidor framöver. Det var ju några veckor sen jag gjorde nåt nytt.

Det enda som jag tycker faller sig naturligt och jag kan göra utan att det känns som ett arbete är ju när jag spontant skapar lite musik fritt i olika genrer som jag känner för i stunden. Då kan jag hålla på så länge att jag nästan blir utmattad och somnar vid mitt keyboard när jag är igång, fast det bekommer mig inte då, eftersom jag vid såna tillfällen drivs av ren inre inspiration och vill se vad det blir för slags musik liksom.

Brukar bli rätt överraskad själv av mina instrumentala musikverk. Minns när mina föräldrar levde, då brukade jag låta dom lyssna på och betygsätta mina instrumentala alster innan jag publicerade dessa så att säga. Det var lite kul att få poäng från 1-5, där 5 var bäst och 1 var skapligt. Minns att min mor lustigt nog ofta gillade lite rockigare grejer, farsan gillade ofta en del mer klassiskt finstämda och mollklingande prylar. Musik har varit mitt huvudintresse i rätt så många år. Numera ser jag väl det hela mest som ren musikterapi.

Senaste läkaren på öppenpsykiatrin tyckte att det var bra att jag hade ett intresse, och musik används ju även inom psykiatrin ibland så att säga. Det tar en hel del tid och ork att försöka att på djupet analysera sitt eget psykiska mående och sätta ord på känslor och få ur sig lite tankar man har haft instängda i skallen där dessa bara har hållit på och fritt malt i många år.

Så visst är det bra med ett forum som detta där man kan skriva anonymt om hur man mår, inte minst kring alkoholkonsumtion, som för mig varit en mycket stor del av mitt liv liksom. Men att jag har en psykiatriskt blandad problembild det vet jag då jag i grunden alltid har varit orolig, ofokuserad, haft en låg energinivå och nedstämdhet, där det krävts att jag för att vilja göra saker och ting samt kunna genomföra något har varit tvungen att verkligen brinna för grejen liksom. Jag må psykiskt inte bättre nu som nykter, ja, de mest självdestruktiva tankarna har till nittio procent minskat, vilket är bra.

Men jag är inte frisk alls, då jag helst av allt skulle vilja kunna stänga av malandet i min tankar och känslovärld, och där kommer alkoholen in i bilden igen. Det känns svårt att vara logiskt tänkande och samtidigt ha en känslomässig dragning till att vilja berusa sig för att slippa tänka så uppgivet. Nog skulle jag kunna ringa till psykiatrin för att kanske få nån ny läkare om nån månad igen och tvingas dra min livshistoria från början än en gång. Vad det nu skulle tjäna till då jag mår precis lika som jag alltid har gjort. Jag har aldrig gått till psykiatrin och varit berusad, utan har tvingat mig själv att vara nykter några dagar före besök för annars har jag inte kunnat förklara hur jag mår.

Det är så många delar i min psykiatriska medicinska bild att arbeta med att det skulle ta en massa år att kanske komma framåt. Vad det nu skulle kunna ge mig reellt då det väl tetats alla piller. Det som har gett mig mest i form av terapi i år är faktiskt att jag kom mig för att börja skriva här på forumet. För det blir inte låsningar på samma sätt när man kan tala ut fritt här så att säga. De gånger jag har suttit och vänt ut och in på mig inom psykiatrin, då har jag efter ett sådant besök alltid blivit så totalt utmattad att jag sedan direkt gått till bolaget och köpt en massa öl och vin för att bara liksom kunna komma i någorlunda balans igen. Någon sådan utmattning får jag inte av skrivandet.

Det är även märkligt att när någon kontaktperson från det psykiatriska har ringt mig och frågat hur jag har mått så har jag inte lyckats att gå in på djupet av mitt mående. Det har mest blivit ytligt snack, samt sånt om väder och vind liksom. Efter ett sådant samtal får jag lite positiv energi en stund då det har känts bra att tala men nån kanske en gång i månaden som jag gjorde ett tag förra året. Men de har så många patienter att de inte har tid för mer än akuta grejer har jag förstått.

Men när jag har lagt på luren efter att ha talat med någon så har jag nästan direkt känt mig tom och nedstämd, och har jag haft något att dricka hemma så har jag direkt alltid gjort så utan att väl riktigt kunna begripa varför. Jag har läst mycket om psykologi och sånt för att hitta verktyg för att bemästra min psykiskt jobbiga situation liksom.
Men just nu i skrivande stund känns det väl någorlunda okej.

Jag har bestämt mig för att försöka vara nykter året ut, och man får väl se hur det går, för jag är inte direkt lugn, glad och harmonisk, utan det finns av och till en längtan av att få vara ledig från sig själv i några timmar. Har ingen alkohol hemma och det är tur det. För jag vet hur det blir när jag väl öppnat en burk eller flaska, för då finns det inget stopp och då är jag direkt tillbaka in i samma gamla destruktiva dryckesmönster. Just nu är jag både trött och ivrig på samma gång och vill egentligen göra något kul så som att komponera lite ny musik. Samtidig så tänker jag logiskt att om jag är klok och går och lägger mig om en liten stund så vaknar jag förhoppningsvis utvilad och kanske lite glad i morgon. Men vi får väl se hur et blir med att vara klok och logisk. Det är faktiskt inte lätt att börja från noll liksom för att lära sig att leva vettigare, men nykter det är jag ännu och det är jag faktiskt stolt över att vara. Men var dag är faktiskt en kamp mot inre demoner liksom. Förresten, @hoppfull2024, @Andrahalvlek, @Kennie, @vår2022, Kevlarsjäl62. Tack för att ni skrev fina och trevliga ord sånt värmer lite.

Ha det fint mina vänner!

@Självomhändertagande
Tack för att du ser mig med så snälla ögon.
Själv blev jag först arg på tills jag idag förstod vad det är som får mig att slå bakut, det går för fort. Jag är inte bekväm med att man vill träffas med en gång, jag behöver lyhördhet.
Att bygga upp känslan i samtalet i några dagar för att sen träffas.
Ja, han hanterade det fint men samtidigt så upplevde jag svaret som ett hejdå mer efter som det inte blev någon vidare fråga.
Jaja, jag lämnar nästa steg till honom.
Är han genuint intresserad så hör han väl av sig nästa gång.kram

@Flarran Här kan jag verkligen relatera. Jag tror nog att jag också dragits med psykisk ohälsa sedan jag var barn, även om det inte blev riktigt tydligt förrän i de sena tonåren. Medicinerat mot depression sedan jag
var 19 år, till och från i början med flera år mellan de riktigt djupa dipparna som kräver vård. De senaste 25 åren konstant medicinering. Det är en vanlig utveckling har man förklarat för mig. Jag har sådan tur att
vanliga antidepressiva fungerar och jag har levt ett bra liv ändå. Du låter ju helt klart deprimerad, men jag tror att du, som jag, kanske skulle kunna kalla dig bipolär. Jag tycker att jag känner igen mig väldigt mycket när
jag läser i din tråd, det svänger en hel del. När jag är i mörkret minns jag faktiskt inte att det förra veckan var riktigt ljust. Det kan svänga så snabbt att jag somnar i ljus och lugn och vaknar i mörker. Mina depressioner
är nog inte mer än medelsvåra numer, men det räcker till. Jag tycker, precis som vår2022 att du ska kontakta vården igen nu när du varit nykter ett tag. När min man mått dåligt psykiskt under sitt missbruk,
har intresset att hjälpa varit väldigt ljummet och det är väl ganska logiskt kanske. Omöjligt att veta vad som är vad då och många mediciner är inte alls bra tillsammans med alkohol.
Att känna som du gör är så smärtsamt och jag lider med dig. Utan medicin vet jag inte hur mitt liv skulle sett ut, självklart känner jag av min sjukdom ändå, men det håller sig inom godtagbara gränser. Jag glorifierar inte antideppiller, men för en del av oss kan det vara skillnaden mellan liv och död. Tyvärr skrivs det nog ut alldeles för ofta, när det egentligen behövs helt andra saker.
Jag hoppas du mår bättre när du vaknar imorgon, helt omöjligt är det ju inte om jag läst av dig rätt, amatörpsykolog som jag är 😜
Snart vänder ljuset tillbaka på riktigt, vintersolstånd imorn eller hur är det?

@Sisyfos, tack för ditt ”lycka till” även om det gick sisådär.. men jag har i allafall en vilja nu och känner mig lite starkare, liite.
Så stark Du är som trots som du säger tuffa tider inte väljer att medicinera bort det. 👏🏼