Senaste kommentarerna i forumet

Hej
Visst är det mycket kring flytt osv - det vet jag av erfarenhet, men ett liv framförallt ditt barns uppväxt med en aktiv alkoholist är ju inte ett alternativ.
Om det är så som jag tolkar det är du som förälder ansvarig för att skydda barnet tänker jag?
Eller hur går dina tankar?
Det praktiska är ändå mindre jobbigt än skadan i långa loppet..

Appen säger idag 37 dagar, 15 timmar och 29 minuter.

Vilka förändringar har jag märkt av?

1. Jag sover bättre
2. Mitt självförtroende är på topp
3. Jag tänker väldigt mycket klarare
4. Är gladare
5. Min hud ser väldigt fin ut
6. Gått ner runt midjan

Finns säkert mera att tilläga.

Det negativa/tråkiga är att jag fortfarande är väldigt sugen på alkohol. Speciellt rödvin och nu när julen närmar sig så börjar tankarna alltmer komma då jag tycker att jag ska få unna mig lite alkohol. Jag är rätt ensam (läste om detta i ett annat inlägg) och kommer vara själv på jul/nyår, och tycker då att jag har rätt i att få zooma ut. Det är 50/50 om jag ska vara ärlig och hoppas jag kan stå emot.

Lägger iaf all fokus på idag och mår toppen

Vaknade nu på eftermiddagen omkring 13:15 efter att till slut ha lyckats att somna. Min första tanke borde ju ha varit tacksamhet och glädje över att ha fått vila en stund. Men i stället så kände jag mig som vanligt bara misslyckad och värdelös för att jag inte kan gå efter klockan som alla andra tycks kunna göra. Den här känslan har funnits oändligt många gånger, och så länge jag kan minnas.

Hela livet är egentligen för mig bara ett enda långt tvång och grå trist kamp utan mening. Så har det känts ända sen jag var kanske tre år. Mitt heltidsarbete har från dag ett alltid varit att försöka att stå ut. Nog har det väl hänt, och händer ibland att ett litet glädjens ljus glimmar till en kort stund. Det gjorde det ju i lördags när jag för egen maskin tog mig till loppis. Dessutom till fots. Vilket för mig var en kul upplevelse som även sade att man inte är fysiskt helt utrangerad. Men inte ens sju vilda hästar skulle nu kunna få mig till att gå utanför dörren. Har just dragit upp persiennerna och ser att mörkret reda har sänkt sig över mitt kvarter.

Fick i natt verkligen kämpa för att bara orka vara och existera. Det är så otroligt mycket som måste ändras för att jag ska kunna fungera på ett normalt sätt. Det krävs fasta rutiner för sovtid, mattid och fysisk träning det känner jag till. Men jag har så låg livsgnista och allt måste utgå ifrån vad jag är intresserad av, och det är väl inget som jag kunnat definiera hundraprocentigt för mig själv riktigt. Musikintresse och musikskapande har väl i många år varit mitt intresse, men det är ju bara ett meningslöst tidsfördriv egentligen.

Har berättat om mina problem om att kunna hålla struktur, fokusera mina tankar, den ständiga oron, nedstämdheten och orkeslösheten och sånt där för öppenpsykiatrin redan första gången jag talade med nån slags lyssnande psykolog. Men de lärde där visade sig till sist inte ha nåt att komma med. Jag är färdigbehandlad, har provat allt de hade att erbjuda och det enda jag efter sju års lång kamp och öppenhet med mitt tänkande och berättande om inre känsla sitter med, det är sjukersättning, en värdelös sömntablett och ett menlöst piller mot oro.

Det finns då ingen som kan säga att jag inte verkligen har försökt intensivt hela livet att göra mitt bästa efter mina förutsättningar, försökt kämpa för att må bra, eller åtminstone lite allmänt drägligt. Det krävs en oerhört stark inre längtan för att jag ska ha ork och lust att göra något alls egentligen. Har så oändligt många gånger tänkt att bara ge upp allting, och väl även sagt det rent ut till läkare. Men jag kämpar ännu på.

När mina föräldrar levde, så kämpade jag med mitt inre mående för att inte svika dem och trots allt så lyckades jag att överleva mina föräldrar, vilket jag känner som en prestation utan dess like vilket jag aldrig under mina barn och ungdomsår nånsin trodde skulle kunna ske. Har nu i alla år kämpat bla, bla, bla... Känner mig bara tom och så oändligt trött och orkeslös, nykter det är jag, fast känner ingen mening med nånting. Vet inte varför jag fortsätter att skriva, andas och kämpa på – men det gör jag än, en minut i taget.

Tack till @Andrahalvlek och @Kennie ni är fina människor som orkar skriva till en sån som mig.
Den enda rutin jag försöker hålla fast vid nu det är att inte dricka alkohol, för då är det snart slut. Depressionen blir då till sist så mörk att det är livsfarligt. Min morsa och gamle far lyckades att ta sig nyktra genom livet utan att ge upp, det vore ju roligt om jag klarade av detta med - utan att ständigt tvingas att vara berusad vilket faktiskt nu känns lite som att fuska liksom...

Ha en bra dag!

@EloMa du är verkligen inte ensam om det, klokt att du skriver här. Har du läst runt i andra trådar här i anhörigforumet? Om inte så kan du nog hitta en hel del värdefulla erfarenheter där. Du får också gärna skriva lite mer och berätta om vad du funderar på, ibland behöver en skriva flera gånger för att få svar.

@Mart stort tack för att du delar med dig av din upplevelse av Campral. Det är vanligt att alkoholforskare, när de pratar om de här nya läkemedlen, påpekar att det är underutnyttjade läkemedel som faktiskt kan ha väldigt god effekt på vissa människor. Du verkar vara ett exempel på en sån person, så det är superfint att du inspirerar andra att testa!

Hej @tantgrön och välkommen till forumet. Bra av dig!
Du skriver att du är rädd för att inte klara det- och att en dag i taget är svårt, och det stämmer. Men det är ännu svårare att fortsätta dricka och bli regelrätt hård alkis och inte kunna sluta då.
Svårt är inte omöjligt! En dag i taget har funkat för mig- den 6 januari blir det fyra år. Forumet har varit avgörande för att jag ska lyckas- och respekten för att alkohol är livsfarlig materia.
Läs och skriv mycket här 🤗🎄

Livet efteråt...
Förra dejten slocknade eller jag tror aldrig den riktigt tändes för mig efter att vi möttes.
Det rann ut i sanden, jag hade inget att säga efter. Han drog sig undan.
I helgen pratade jag med en ny man; rolig, lite galet rolig, reflekterande, trevlig och ett 6 h långt samtal om livet. Över telefon, klockan hann slå 04:00 innan vi knappt kunde hålla ögonen öppna.
Kvällen efter skulle vi träffas för första gången på ett uteställe, jag fick panik och avstyrde allt. Han ringde upp och pratade, ville förstå och jag tryckte undan och bort dejten men han stog kvar och jag förklarade.
Samtalet avslutas med att han säger att om jag ändrar mig eller vill ha en vän, någon och prata med så kunde jag bara kontakta honom.
Jag skrev till honom idag att jag uppskattade vårt samtal och önskade honom God Jul.
Han svarade att det var trevligt att höra från mig och önskade mig en god jul tillbaka.
Jag har aldrig mött honom men översköljs ändå av paniken och vill fly.

Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
Mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden.
Livet....

Grattis @Ängans ! :) Fantastiskt! En ring vore något, kanske får bli på halvåret ? :) vad skönt att höra. Jamen det är lurigt, vi vet ju att det inte tjänar till att dricka men ändå finns det där, tankar kring hur det inte borde vara några problem och bara lite osv.

@Amanda L Tack Amanda! Hur går det för dig nu? Det är bättre, men jag skulle ju ljuga om jag sa att det inte är tufft ibland. Lättare vore det ju att bara ge med sig!

@hgk 6 veckor! Ikväll tror jag att jag köper 2%iga, sveper jag den för hopp om rus då jäklar är det vatten för mig framöver. ;) hur går det för dig ? Det här forumet behövs mindre och mindre men samtidigt skönt att hänga kvar lite, inte tappa fotfästet för mycket.

@Varafrisk men vad du är go ❤ känn ingen press att vare sig läsa eller svara.
Det finns så många kloka, roliga, sorgliga, envisa, hopplösa, smärtsamma och stärkande inlägg här, så att läsa och svara på även bara några, hade lätt blivit en heltidssyssla..
Tack för ditt grattis, imorgon checkar jag av 140 alkoholfria dagar 🤩

@Varafrisk grattis, så stark!!! Fira med att unna dig vila och återhämtning, tycker jag ❤

@Sisyfos du jag har en till fråga!
Idag fick min pappa ett samtal från skolans kurator, då har min lillasyster gått till kuratorn och pratat om mammas missbruk och hur dåligt hon själv mår utav det och att hur påverkas av det i skolan..
hon vägledde oss till ett möte med någon psykolog i kommunen som skulle göra upp en plan för oss, alltså jag, mina syskon och min pappa.
Vi ska alltså prata om hur vi ska på bästa sätt prata med mamma och hjälpa henne.
Hur skulle du känt om du var i den situationen, fått veta av att barnen och mannen går till någon för att prata om dina problem? Jag känner skuldkänslor över detta

@Varafrisk 332 dagar! Det är ju helt fantastiskt! Grattis!

@Maskot82 snyggt! Har du stöd omkring dig från familj och vänner? Jag har turen att vi i familjen inte dricker alkohol när vi ses, pga att mamma är nykter alkoholist så valde vi bort det för många år sedan. Så jul är inget problem, kommer inte finnas någon alkohol. Annars är ju storhelger jobbiga för många.

Jag har smugit och ljugit ganska mycket om mitt drickande de senaste åren. Har väl erkänt för mina närmaste att jag har problem, men inte hur stora. Så ingen vet riktigt vad jag går igenom. Därför är det extra skönt att skriva här.

Hallå i stugan!

Sol idag 🙂 Den har jag saknat!
Är inte jättepigg och kry riktigt ännu och det har även blivit några kvällar med enheter i sjukstugan. Det är nog delvis ren tristess i hemmavarandet som skapat den lusten tror jag. Det hade varit skönt om det kunnat bli några till soliga dagar men det ser inte ut att bli så i veckan.

Kikar in och önskar en fin dag. Hoppas solen skiner på er med.
Ikväll låter jag bli enheter ❤

@TantGrön Bra jobbat själv! Tvåsiffrigt idag 🥳

@Lechaim Svaret ovan var till dig, det förstod du säkert.

Ja gör det! Jag skulle önska att mina egna föräldrar oftare tog initiativ till att ses, eller att umgås med sina barnbarn. För egen del skulle jag uppskatta jättemycket om de till exempel erbjöd sig att komma över och ta med hämtmat, att ses på ett enkelt sätt. Eller att de hittade på något med barnbarnen, som det är nu ses de bara när jag styr upp något.

Metoo... eller vad säger man.. kommer oxå från en våldsam relation som brutit ner mig, o trösten av skam o ensamhet har varit vinboxen..
Självdestruktiv o ömkande.. mitt drickande har gett mig 20kg övervikt, o börjar även synas i både hud o hår..o självhatet växer..
Men nu har jag bestämt mig!! Jag ville ju ha ett nytt liv när jag bröt upp och det är upp till mig o skapa det.. 3:e dagen som nykter idag 💪 vi kämpar tillsammans.. för vi är värda ett gott liv o våran egen kärlek ❤️

Den nyktra resan fortsätter, lite stressad inför att jag reser bort över jul. Känns lite riskabelt så jag måste tagga ner lite. Idag är jag nykter, en dag i taget!!

@Majaella Välkommen och vi tar rygg på varandra 🙏🥰 En dag i taget, mot en nykter julledighet är min devis just nu! Kram

@Flarran Jag håller med Kennie. En sak i taget. Nykterheten först. De första åren (!) åt jag kopiösa mängder choklad och glass. Jag behövde det som en ”brygga” mellan alkoholberoende och alkoholfritt liv. Nu, först när jag närmar mig 4 nyktra år, har jag tagit itu med dietande. Jag kunde nog gjort det lite tidigare, men ett år med sjukskrivning för utmattningsdepression kom emellan.

Kram 🐘

@Kennie Barnen kunde jag i alla fall försöka träffa mer ofta. Nu till julen blir det i alla fall. AA vet jag inte.. Får ju en del tips här.

@fredde-s grattis till 65 nyktra dagar! 🥳🥳🥳

Kram 🐘

Och idag 65 dagar! Hoppas ni alla närmar er jul och julkänslan! 😀

@odlarmammamn
Ja, så är det. Ett steg i taget lär man sig hur ens nya jag funkar. Jag är så glad att jag vågade släppa sargen och bli nykter. Önskar dig detsamma.