skrev Flarran i Nya Given..

Hej! @Lonely Man,

Såg att du klarade att gå in på flaskbanken och lämna giftbolaget tomhänt och imponeras av din styrka i att kunna gå in på bolaget och inte köpa nån skit. Har för nån vecka sen passerat bolaget efter stängningsdags när det var mörkt ute och tog då ett foto på deras förbommade skyltfönster och tänkte att för min del så kunde de slå igen för gott.

Detta då bolaget ifråga för min del mest bara har givit mig onödiga kostnader och depressiv djup mörk ångest som jag inte fattade ett smack om när jag var som värst nere i skiten. Då jag trodde att jag behövde deras jävla prylar eller hemgjorda grejer av liknande slag för inte så värst längesen.

Har tänkt att om jag skulle trilla dit och gå som i trans och av automatik köpa nån skit så spelar det ju ändå ingen roll bara jag inte dricker nån flaska utan bara slänger eller häller ut skiten i toan och inte självmant låter allt jävelskap starta om från noll igen som har gjorts tidigare år. Skulle skämmas så jävla mycket inför mig själv så det skulle nog inte kännas klokt helt enkelt. Men sånt ska man inte tänka på, men vet ju att risken finns om man inte hela tiden är stenhårt fokuserad när man är i närheten av frestelser som kan leda till knepigheter.

Kämpa på!


skrev Kennie i Jag kommer dö

Hej, det är många som inte känner det där myset, du är inte ensam. Kan det hjälpa att äta något, vila lite? Eller ring någon du prata med om drickandet. Håll ut, det blir bättre!


skrev vår2022 i Min resa

@Em och nykterheten Jag brukar tänka att man måste praktisera på nykterheten. Precis som när man i högstadiet praktiserade på en arbetsplats. Man lär sig nya saker och får nya erfarenheter med sig.

Låter kämpigt med ditt tighta schema med aktiviteter som ska hinnas med samt därpå ett högpresterande arbete. Låter också som att du har väldigt högt satta krav på dig själv. Vad är egentligen perfekt, hur är man när man är perfekt, vem vill man vara perfekt inför och varför? Jag minns att jag hade en bild av att vara perfekt på alla sätt och vis, minns speciellt att jag ville vara en perfekt mamma när barnen var små. Min dotter var väldigt aktiv som barn och jag tog kontakt med en psykolog för jag undrade om det var något fel på min dotter, om jag kunde göra något för jag ville ju också ha den perfekta dottern… Psykologen träffade oss och sade, din dotter är verkligen nyfiken på livet, aktiv och vill undersöka saker, det är inget fel på henne, men det kan vara svårt att tillfredställa den perfekta mamman. Jag blev helt paff, det tog verkligen när hon sade detta, jag minns ju än idag över 25 år senare, men jag förstod direkt. Det handlade om mig! Vi pratade om den perfekta mamman och där och då förstod jag också att det finns ingen perfekt mamma. Jag förstod att det var mig själv jag skulle jobba med, mina höga krav på mig själv och mina skeva bilder om att vara perfekt. Jag började i terapi för att söka efter mig själv, hur jag såg på mig själv och var mina skeva bilder kan ha sitt ursprung.

Så du är något på spåren även här tycker jag och det är en väg framåt att reflektera kring. Idag tänker jag att det räcker med good enough, man gör sitt bästa och skulle det bli lite fel så är det inte hela världen. Shit happens!

Sköt om dig❤️


skrev ISE i Jag kommer dö

Idag är det jobbigt. Dag 5. Känns orolig i hela kroppen. Inte stress,men oro. Och ångest. Vill bara åka till affären och handla 3,5or. Värsta nederlaget, behöver dessutom dricka en tio stycken om det ska ge nåt. Total skam. Alla mammor julmyser och familjen är så lycklig. Utom jag, jag känner inte så. Självklart har även mina barn julkalendrar, nissedörr, pepparkakshus och adventsfika. Men det går liksom på autopilot. Har redan varit på Ica, men lyckades då låta bli. Fasen va jobbigt


skrev Flarran i Promillebikt

Tänka sig, klockan har passerat 13:00 redan så här på första söndagen i december. Vem kunde nånsin tro att jag skulle få sova i över fyra timmar extra, men det har man faktiskt spontant gjort så här på första advent och allt.
Det tackar jag min skapare för, och Jesus hans son får väl också åka med på köpet i min andliga tacksägelse fast jag inte är så speciellt religiös.

Har dock tänt den elektriska ljusstaken i fönstret. Missade ju min nya rutin med att äta choklad och smörgåsar till frukost så får väl nu ta och tänka på lunchen i stället.

Tror det får bli grönsakssoppa från en påse i skåpet som jag har. Tar nog ett par limpsmörgåsar med mjukost till vilket kan bli gott och något som kroppen signalerar om att det nog är allt som behövs. Ja, tänk vad tiden går fort nu när det tickar på mot jul.

Har ju oroat mig för att falla in i dåliga tidigare dryckesmönster, men har inte det minsta alkoholsug idag heller, vad det nu kan bero på. Har ett glas med kosttillskott med en massa vitaminer ståendes på bordet som jag snart ska dricka ur. Sen blir det nog till att göra soppan som jag just nu tänker på att göra i ordning.

Det kändes som att det var dags för lite pigg rockmusik att spela i mina hörlurar. Gör därför som jag brukar och kör någon svängig låt tänkte jag nyss. Borde kanske trampa lite på min motionscykel idag, men får då ju så mycket energi att jag väl då även får ta en liten promenad så att jag inte får ångest och sen bara rusar in i matbutiken och köper en massa onödig och för mig skadlig öl som så ofta förr.

Det var så sant - måste ju dra upp persiennerna också så att jag får in lite dagsljus denna dag också. Brukar ju oftast sitta i mörkret och deppa, men sånt gör ju ingen människa glad som jag har förstått det alltså. Just nu snurrar Johnny B. Goode runt i spelaren, inte direkt nån psalmsång, men ändå.

Men är ju inte speciellt mycket för sån musik rent spontant, men det blir kanske nån sån låt också framöver kan man tänka. Har nog fått lite julkänsla ändå. Men nån traditionell alkoholhaltig dryck ska då inte få förstöra min vilja att hålla fast vid mitt löfte om livslång nykterhet.

Får jag alltför stort alkoholsug framöver så skriver jag väl om det på forumet här och då får jag säkert en del tips på hur jag tacklar problemet när det eventuellt dyker upp. Men som en psykolog väl sa till mig för nåt år sedan ska man ska inte gå och oroa sig i förväg för det skapar bara onödig oro inom en liksom. Soppa var det som skulle fixas till, så tror att jag nu tar och försöker göra så. Förresten, kul att ni tittade in här @Andrahalvlek @Vår2022 sånt inspirerar och uppskattas mina vänner.

Ha det gott!


skrev Illern i Det är riktigt illa..

Jag har alltid haft en generös inställning till alkohol och alltid haft en förmåga att träffa ”fel” män. För 15 år sedan träffade jag riktigt fel man. Mitt generösa intag övergick till beroende och bitvis lugnande i stormigt vatten.
För 10 år sedan lyckades jag bryta mig fri från relationen, men inte mitt alkoholberoende


skrev Illern i Det är riktigt illa..

Hej Johanna,
Känner igen mig så, men jag är 20 år äldre, frånskild och sonen utflyttad.
Så mycket härlig ensamts att ta hand om 🥴


skrev Vinägermamman i Nya Given..

@Lonely Man grymt bra jobbat 💪. Önskar dig en fin första advent 🕯️☃️


skrev Vinägermamman i Vill inte mer, jag behöver hjälp

@Ängans Hej! Vill bara kika in och säga att jag tycker det är superstrongt som du jobbar och vinner kampen mot suget dag efter dag. Det sägs ju att det tar minst 3 veckor för att ändra en vana, så suget och tankarna på A kommer att avta successivt. Har du något som du kan distrahera dig med när det är som jobbigast? Kanske lyssna på någon podd eller ljudbok?
Önskar dig en fin första advent 🕯️


skrev Ängans i Vill inte mer, jag behöver hjälp

God dag!

Vaknade till min 25:e dag i nykterhet. Har haft väldigt jobbiga tankar sedan i fredags. Fantasier om paraplydrinkar och iskallt bubbel. Så kämpigt det ska vara då – är stolt att jag lyckas ”skjuta på det” (att falla dit) en dag i taget.

Måste försöka ta mig till ett möte, har haft så fullt schema det sista och nästa vecka med. Fan att det ska vara så jävla jobbigt fast jag ska vara glad över hur mycket bättre jag börjar må. Ångesten är (nästan) borta. Magen är nättre. Jag sover hela natten. Huvudet är klart. Varför är det då så jobbigt!!??

Önskar er alla en fin söndag ❤️


skrev Smillans i Nya Given..

@Lonely Man wow så starkt att gå ut tomhänt🤩 det krävs styrka. Jag hejar på dig✨


skrev StrongerNow i Den här gången kommer det att gå

Nu ska jag skriva av mig och kanske kan det jag skriver vara till hjälp för någon annan.
Jag har i flera år tampats med alkoholen. Jag vet inte exakt hur det började eskalera från att jag var en ”normaldrickare” – ni vet vin till maten, en aw då och då, en öl på puben med en kompis, det som betraktas som normalt. Men sedan stegrades det av någon anledning. Kanske var jag i en skörare period då jag reflekterade mycket över saker som jag inte bearbetat, jag vet inte exakt. Från att ha varit en ”kämpe” som många kallar mig, en överpresterare både på jobbet och privat, en doer, en som gav mycket tid åt andras problem, så blev jag svagare. Det gav lugn att komma hem och ta ett par glas vin, senare något starkare och så fortsatte det. Blev bara värre och värre och till slut drack jag även på jobbet (men jag lämnade ganska snabbt starkspriten). Jag var aldrig sådär full och raglade utan självmedicinerade helt enkelt.
Sedan bestämde jag mig för att nu fick det vara slut på skiten och kämpade på egen hand för det – ville inte ha nån hjälp. Kan själv ni vet. Min familj blev lättade och jag looovade att det var över. Kunde ge mina barn den uppmärksamhet de förtjänar istället för att vara trött och påverkad, tränade inför tuffa lopp, var glad och mådde bra. Men så hände något, säg vad men jag blev väl skörare igen, och den där butiken som jag gått förbi länge utan att tänka på det drog plötsligt in mig och så var jag fast igen, tills jag åter igen tog mig i kragen och looovade min familj. Och så har det fortsatt, ibland i flera månader, ibland i veckar, ibland i dagar. Skammen växte, jag grät i min ensamhet för att jag svikit de jag älskar så många gånger. Mina barn och min man och mina föräldrar och syskon var oroliga, besvikna, frustrerade och ibland arga på mig. Till slut trodde de inte längre på mig när jag looovade. Det var när min ena dotter fick en ätstörning och jag sa åt henne att hon måste få professionell hjälp som jag i samma veva tänkte – vem är jag att säga det? Jag trodde ju inte ens själv längre på att jag skulle klara det den här gången heller och den här gången MÅSTE jag. Insåg att den här tjurskallen inte ”Kan själv”. Så jag sökte hjälp.
Först hos en kvinna på öppenvårdens vuxenenhet i kommunen, fantastisk människa som hjälper mig med mina skuld- och skamkänslor – den stora ryggsäcken som hon tydliggjorde att jag måste försöka göra mig av med först och främst. Nu har vi utvecklat det hela till att jag även ska ha hjälp i större utsträckning från beroendemottagningen i kommunen. Ett tydligare program där både läkare och psykolog är inblandade. Och jag vill verkligen rekommendera en liten apparat som när jag fick den presenterad för mig gjorde att axlarna sjönk ner till normalnivå. Previct – läs på om den. Nu ska jag med hjälp av den banne mig se till att mina nära vågar lita på mig den här gången! Fantastisk liten grej som gör att när du verkligen bestämt dig för att lyckas, att inte falla tillbaka men vet att de du lovat så många gånger, inte kommer att tro det den här gången heller, gör att de kommer att kunna göra det. Men då måste du såklart ha bestämt dig. Du blåser i den hemma eller var du är och det går signaler till din behandlare om du är grön eller röd. Finessen är att du kan lägga till personer som ska få sms om du är grön eller röd också. Är du grön så är du och de behöver inte undra och skulle du råka vara röd nån gång, ja, då får det vara så. Men för mig kommer det att vara en trigger för att hålla mig grön nästa gång jag är nära ett återfall. Och jag vet att de som jag vill ska veta också kan se det. Den har en kamera så det är tydligt att man inte kan låta någon annan blåsa. Supersmart grej tycker jag. Men som min professionella kontakt säger – ”du gör det främst för dig själv, inte för andra. Jag kommer strunta i om du är röd ibland bara jag ser att det går åt rätt håll, annars måste vi sätta in mer hjälp, om du är mottaglig för det vill säga”. Och klart att jag är mottaglig – jag har ju bestämt mig på riktigt och jag har äntligen sökt hjälp. Och jag såg glädjen i min makes och mina barns ögon när jag berättade detta. Nu behöver de inte gå runt och undra om jag ljuger eller om jag är ärlig och om jag ännu en gång ska lova något som jag inte kan hålla. Nu försöker jag bara släppa sorgen över den tid jag slösat bort på den här skiten – den kan jag ju inte göra något åt. Men jag kan äga framtiden.


skrev Tröttiz i Vägen framåt

En lugn första advent. 😊
Har inte alltid varit så. Tänker tillbaka på olika högtider. Blir ingen speciell mat idag, sätter upp en elljusslinga. Sedan får det räcka för denna dag. En promenad i mängder av snö på agendan med en vän, benen får arbeta. Det behövs. 😄
Inte heller har jag städat, men det får vara nu ...

Jag märker att jag reflekterar mera över saker, t ex tidigare satte jag fram julpynt för "att man skulle " liksom. Nu tänker jag snarare, vill jag? Nej? Känner efter mera. Då gör jag det inte. 🙂

Slutat göra saker för att det så att säga hör till. Möjligen en konsekvens av det förflutna då man var kraftigt medberoende.

Där har det också blivit avsevärt bättre, avseende medberoendet alltså. Mitt ex och jag träffas någon gång och pratas vid som vänner.

Jag har lärt mig att fokusera på vad jag behöver och agerar enligt det, men även oss. Har slutat påpeka hans drickande, det vet han ju vad jag anser sen flertal år tillbaka. Därtill ett mera konsekvenstänk i situationer vi hamnar i då han dricker, gynnar detta någon av oss? Är/ upplevs svaret nej så låter jag bli. Önskar att jag i större utsträckning agerat så då vi var ett par. Men, detta hör väl till medberoendet.

Trodde aldrig att jag skulle få till ett sådant här inre lugn, "sinnesrobönen" har varit till stor hjälp där, mitt mantra en period. Det där med maktlösheten ... Vägen till inre lugn har ju varit knackig förvisso. En process.

✨️Glad och lugn första advent önskar er. ✨️💜
Sköt om er.


skrev Adde i Div åsikter eller...?

Just den här årstiden så snurrar mina tankar väldigt mycket på hur min sista tid som aktiv alkis var.
Det var så mycket som hände inom mig när jag för första gången letade efter en riktig lösning på mitt missbruk. I mellandagarna "förhandlade" jag med behandlingshemmet om pris och inställelse och det slutade med att jag bestämde att jag skulle vara på plats den 13 januari = min första helnyktra dag <3
MEN.....med facit i handen så kan jag ju se att i och med att jag själv erkände för mig själv att jag var en alkoholist (alltså det första steget i 12-stegsprogrammet som jag då inte visste om) så gick allting helt plötsligt så mycket enklare !! Det var inget jag tänkte direkt på då utan det kom senare.
Men att erkänna för mig själv att jag ÄR en alkoholist förenklar så otroligt mycket !


skrev Smillans i Var gick det fel?

@Andrahalvlek @vår2022 tack för era fina stärkande kommentarer❤️det var precis vad jag behövde nu. Och som du säger Andrahalvlek riktiga vänner stöttar och supportrar.
Och vår2022 du prickade in festen på alla punkter. Haha fnissade rejält här i soffan när jag läste.
Önskar er en fin första advent och tack igen för era stöttande kommentarer❤️


skrev Em och nykterheten i Min resa

@vår2022 Tack! Jag tror att jag kommer behöva läsa ditt inlägg både en och två gånger för att bottna i vad du (och Annie Grace) skriver. Jag fattar spontant det där med den inre konflikten och att fokusera på det positiva, men sen ska jag få till och applicera det i vardagen.

Igår kände jag mig ensam, deppig och lite nere. Jag var trött av att fixa sleepover för barnen och som ensam vuxen i hushållet hade jag varken någon att dela belastningen med eller umgås med när barnen var med sina vänner. Det kändes trist. Jag valde att skriva till min pojkvän och i alla fall berätta att jag kände mig ensam för att få lite support. Han ringde upp och det hjälpte lite. Men det kanske bara handlar om att vänta ut de jobbiga känslorna. Att vara utmattad är en av de svåraste känslorna för mig, ändå tar jag på mig för mycket. Har ett högpresterande jobb, mina barn är aktiva i flera idrotter vilket gör att jag har många förpliktelser i form av föräldraengagemang i sporterna, skjutsande till träningar etc. Jag har inga dagar med barnen då jag bara kan koppla av efter jobbet utan det är alltid en aktivitet som ska passas in mellan matlagning, tvätt av kläder etc. Till det har barnen ofta många kompisar hemma, det är nästan alltid ett par stycken som sover över på helgerna, äter middag på vardagarna, behöver hämtas innan träningar eller matcher etc. Jag stretchar mig till det yttersta och är ofta helt slut när barnveckorna är över. Jag vill inte ändra på det heller, det är några år nu och sen är de borta.

Jag ser mig själv som en person med hög kapacitet, jag orkar mer än de flesta, är ett ess på att planera, optimerar varje vardagssituation till att hinna mer. Vill vara den perfekta mamman, den perfekta flickvännen, den perfekta vännen och den perfekta anställda.

Vet inte riktigt vad jag ville med detta inlägg, bara skriva av mig antar jag, och reflektera kring vem jag är och vad som driver mig.


skrev Vinägermamman i Det är dags nu!

@vår2022 Tack för dina fina ord🙏. Ja, jag mår egentligen väldigt bra och har mer energi nu. Det är ljuvligt. Önskar dig också en fin första advent☃️🕯️

Morgonpromenaden avklarad. Vi går när det börjar ljusna och kommer fram till en vacker utsiktsplats där himlen är orange i öster, sjöfåglarna simmar runt i havet och klipporna är magiskt vackra. Jag försöker verkligen vara närvarande på promenaderna. Supa in allt det vackra i naturen, förundras över skönheten, känna mig varm inombords och få ett skrattbryt när vår hund får totalfnatt när ekorren hoppar mellan tallarna.

Efter frukosten ska jag nog pynta adventsljusstaken. Kanske blir det en dörrkrans också.

Önskar alla fina vänner här en harmonisk och fridfull första advent!


skrev Inombords i Per aspera ad astra

@vår2022 Tack fina vår! Sitter här och njuter av en kopp lyxigt te. Har också upptäck hur gott det är med vatten. Och juice. Precis allt är ju godare än att tvinga i sig öl i tid och otid. Jag börjar så smått bygga upp mig själv igen. Jag vill leva ett gott liv som styrs av mig och inte av min beroendehjärna. Nu ska jag svälta ut den därA-fan för gott! Ska åka till en blomsterbutik idag, inte för att köpa något direkt, har lite usel ekonomi just nu, precis fått jobb och väntar på första lönen, men för att jag mår så bra av att befinna mig bland alla vackra växter. Ny må bra-grej för mig! Precis, befrielse är ledordet nu. Jag klamrar mig fast i dina ledspår. Kram!


skrev Inombords i Per aspera ad astra

@Varafrisk Du är så stark som står kvar som en träd mitt i ett svajande åkerfält! Hu vad mycket som frestar på omkring dig och du klara nykterhetsarbetet galant! Imponerad! Ja det känns bättre för varje dag, självkänslan börjar så sakta byggas upp. Dag 13 idag. Ska till återvinningen med lite gamla saker. Nytt inom mig och nytt omkring mig tänker jag. Kram!


skrev vår2022 i Nya Given..

@Lonely Man Ja, heja dig och snyggt jobbat!🥳🥳🥳

Ha en fin första advent❤️🎄🤎


skrev Andrahalvlek i Nya Given..

@Lonely Man Heja dig! 🥳🥳🥳

Kram 🐘


skrev Andrahalvlek i Promillebikt

Vi brukar säga/skriva att man beter sig lite som om man är nyfrälst. Eller nykär. Man vill ut och ropa på gatan: Jag är alkoholfri och jag älskar det! 🥳🥳🥳 Folk skulle nog titta då - så vi går in här på forumet och ropar istället! Tjoho! 🥳🥳🥳

Den där fasen fejdar ut efterhand, precis som en nyförälskelse gör efter ett tag. Då blir alkoholfriheten mer en stadig grund. Golvet blir lite högre och trösklarna lite lägre. Man blir mer grundglad, grundnöjd, mer harmonisk - och mer chill 😎 Det som händer det händer, och allt löser sig med tiden.

Det är häftigt att påminnas om de olika faserna. Jag närmar mig min nyktra 4-årsdag, så alkoholfriheten är självklar för mig sen många år tillbaka. Men ändå hänger jag fortfarande här - för arbetet med mig själv det pågår och pågår. Det blir man aldrig klar med, för då är man död.

I början var det en jobbig tanke, att aldrig bli klar. Nu är det en upplyftande tanke. Med nyfikenhet tar jag mig an livet. En massa förändringar har följt i spåren av min nykterhet. Det är på riktigt det allra bästa beslut jag har tagit i mitt liv.

Kram 🐘


skrev vår2022 i Att välja livet …mitt liv!

@Varafrisk Låter som att det blir en fin och mysig dag för er idag. Musik och sång är så helande och ger måbra hormoner. Det är du verkligen värd att få känna.

Ha en fin första advent❤️🎄🤎


skrev vår2022 i Promillebikt

@Flarran . Kan hålla med om det du säger ”Tror att jag börjar att bli hög på livet som det sagts att man kan bli som nybliven nykterist…med en klar hjärna och nyktert sinne och att man kan bli religiös för mindre”😁. Man får en andra chans och på ett sätt en helt annan hjärna som fungerar som den ska göra. Man kan reflektera och ser saker bortom alkoholdimman och förvridna förgörande osanna alkoholtankar. Snygg jobbat!💪.

Ha en fin första advent❤️🎄🤎