Senaste kommentarerna i forumet

Jag lyssnar på Matthew Perrys bok Vänner, kärlekar och det där fruktansvärda.
Det här forumet har hjälpt mig oerhört att förstå mitt tidigare medberoende.
Matthews bok får mig att förstå alkoholistens beroende.
Så sorgligt att lyssna på den efter hans död, i sviterna av sitt mångårig alkoholmissbruk.
Jag känner igen allt. Och förstår numera genen som vissa har. Han beskriver hur hans missbruk började, redan som spädbarn. Då läkarna skrev ut barbiturater till hans mamma för att han skrek.
Fruktansvärda läkemedelsindustri.
Säger jag som är klar från alla mediciner jag fick under mina bipolära sjukdomsår.
Har för sjätte gången ifrågasatt om diagnosen verkligen stämmer då jag har varit frisk utan mediciner över 10 år.
Även om jag tagit medicin vid behov under dessa år
En vän tyckte att jag skulle stämma läkemedelsbolagen för 10 år sedan, då jag insåg efter en lång kartläggning att jag insjuknade pga antidepressiva.
Hon tänkte pengar, som den företagare hon är. Skövlar mossa i skogen och pryder blomsterarrangemang till en viss butiks entre på en viss gata, i en viss stad. Jag tyckte det var olämpligt och ville inte vara hennes vän mer. Fast det var mycket hon hade rätt i. Hon genomskådade mitt ex långt innan jag insåg hans missbruk.
Hon trampade på min ömma tå.
Jag skulle aldrig stämma ett läkemedelsbolag.
Det var ju inte de som tvingade mig att svälja cipramil.
Jag tog det alldes med egen hand. Varje morgon. Och i kombination med stress på arbetsplatsen blev jag hypomaniskt. Och jag är tacksam idag. För jag sa upp mig på det välbetalda arbetet då gubbarna till chefer inte hade vett att uppföra sig, på konferenser.
Jag fick nog. Och jag dansade ut i världen och var hög som en drottning. Fallet var brutalt. Depressionen höll på ta mitt liv Men min kära mamma räddade mig med ett spontant besök, då jag låg och tänkte på hur jag skulle sjunka i det kalla vattnet, utanför mitt hem. Hur jag skulle få ut på isen, tills det blev öppet och jag skulle sjunka.
Det är 20 år sedan, i feb detta år
Idag blir jag aldrig mer hypomanisk. Jag har lärt mig att bromsa, i tid. Långt innan jag ens behöver bromsa
Jag har lärt känna mig själv
Livet, mina forumvänner. Livet är underbart. Brutalt många gånger.
Men alldeles alldeles underbart.
Med arbete, pojkvän och framtidsdrömmar. Rutiner. Motion. Sömn. Säga nej. Säga stopp. Träffa bra människor. Sunda människor.
Men så har jag också haft att göra med snuskigt rika människor som är sjuka på riktigt. De som leker med människor. Och de som går över alla gränser.
Jag antar att det är därför att jag uppskattar det där enkla.
Eller så är det för att jag alltid uppskattat det där enkla.
Och för att min mormor visade mig livet.
Idag ska jag skriva om min mormor. Min älskade mormor.
Önskar alla hör en levande dag. Har du snö hos dig?
Det har jag. Jag kan leka en stund, på väg till jobbet. Som nör jag var barn. Och lekte, på väg till skolan.

Och godmorgon tisdag😊 Skall cykla i god tid till jobbet, det har snöat lite till. Lång och hektisk dag igår men jag har fått sova drägligt i alla fall. Kaffet smakar bra. Nu gör vi en bra tisdag!

Lägg alla sorger i en gammal säck är väl en textrad från en gammal schlager. Sitter inte alls och lyssnar på nån musik just nu, utan det verkar som om det av någon outgrundlig anledning är lugnt i skallen ändå för en gångs skull. Har inte druckit en droppe alkohol på över drygt en månad sen. Har inte snusat alls sen igår eftermiddag, inte tagit nåt lugnade piller heller. Mår i stunden trots en lättare förkylning faktiskt oförskämt bra. Nästan så att man skäms liksom.
Det måste nog vara klementinerna som gör det. Får nog gå ner till butiken senare och se om det finns fler...

Tack @marshmallow11❤️ Jag har några få jag egentligen kan lita på, jag behöver bara lära mig att våga visa mig sårbar. Jag lärde mig tidigt att stänga av känslorna när det blev jobbigt och ha en stenhård yta utåt där ingen fick ta sig igenom. Jag träffade dessutom en man som tyckte känslor var för mesar, att man biter ihop och går vidare, man lipar inte.
Jag har blivit sårat så djupt i själen av mina absolut närmaste många gånger i livet, aldrig bearbetat utan bara grävt ner och gjort mitt skal hårdare. När jag nu försöker skala av ett lager i taget blir jag väldigt sårbar och det är svårt att hantera. Jag kan ju bara tekniken med att stänga av men jag vill inte göra det mer.

Hur går det för dig nu? Varför grät du på bussen? Du måste vara på runt dag 45 nu? Där brukar det vara vanligt att man får en liten kris i nykterheten. Jag undrade om det inte skulle bli mer än såhär då, var detta allt? Men det var bara första tiden av eufori som hade lagt sig och jag började stabilisera mig. Hur är det för dig? Kram❤️

Krafsar ibland efter en lysknapp i trappuppgången som inte finns. Nog är det märkligt med hur hjärnans automatik fungerar. Detta om att, har man gjort en viss rörelse, för att uppnå en viss effekt, eller känsla upprepade gånger dagligen i flera år. Då sitter sedan beteendet kvar i ryggmärgen. Lite som att cykla när man väl kan det.

Kom som av en ingivelse, när jag såg ett par tomflaskor i skafferiet att tänka kring inlärda mönster som gör att man automatiskt reflexmässigt liksom handlar utan att kanske ens tänka på varför. Talar här som exempel om minnet av en lysknapp - för att tända belysning i en trappuppgång som numera sedan minst tio år sen har en rörelsedetektor inbyggd i belysnings-armaturen som gör det helt överflödigt med en strömbrytare eller lysknapp liksom.

Blev här om dagen lite full i skratt när jag kom på mig själv att stå och krafsa efter en lysknapp som inte fanns eller ens behövs längre. Tror att det är lite så det blir när man har varit nykter och alkoholfri tillräckligt länge, man blir nog nästan till sist lite full i skratt över hur tanklöst man en gång tänkte. Men så här i början som nykter får man ju fokusera för att inte börja krafsa efter sånt som inte behövs.

Kämpa på!

Hallå! @ISE,
Känner igen så mycket av dag ett tänkandet, och hur man önskar att bara få må bra och att man inte alls orkar ta itu med allt som man förstår måste göras och så vidare. Man blir bara så himla trött på skiten liksom ibland.
Sedan psykologer och såna där experter som kommer med en massa teoretiska prylar och grejer som rätt sällan väl passar det läge som man själv i stunden befinner sig på.

När man plötsligt mår dåligt, känner panikångest nästan, då vill man ha medicin kvickt som fan som biter här och nu och inte långt fram i tiden liksom. Den känslan är då något man själv känner till allt för bedrövligt väl. Men för varje stund, timme eller tanke på ett begär man förstår är fel, och då klarar av att motstå frestelsen, eller längtan liksom, då växer man i inre styrka att motstå sådan lockelse som att kanske bara fly in i en berusning liksom.

Det är väl lite som att träna, fast jag själv i nuet inte är mycket för sånt. Men förstår ju att ett steg som läggs till flera steg ju snart har fått en att gå så pass lång väg framåt, att man när man sedan ser tillbaka längs vägen man gått, väl blir förundrad över hur långt man kan gå utan att man först kanske hade trott så. Har inte mycket kondition och uthållighet, är inte snabb, men har börjat tänka som så, att även en snigel kommer väl fram till sist.
Vi kämpar alla på våra olika sätt.

Ha en fin dag!

Ingen konst när man kan det liksom... Det var tanken i stunden som kom flygande efter att just ha druckit en kopp te med lite socker och mjölk i. De rostade brödskivorna med smör på var inte dumt som komplement de heller.
Hade man haft oturen att råka haft en massa öl eller vin stående framme på bänken i stället för brödrosten och kastrullen som är så enkel att använda till spontan frukost i tidig morgonstund. Då hade man nog inte mått så här pass gott. Tror jag ska ta en klementin så man får sig vitamin. Tänk nu har man börjat rimma man också.
Det här med konsten att bemästra sug efter onyttigheter det är väl ingen konst när man kan det...
Ha det fint vänner!

Välkommen tillbaka @ISE. Jag sökte vård i annat landsting - det kanske kan vara något för dig också beroende på var du bor. Annars tänker jag att det egentligen inte finns någon anledning till att just du inte skulle klara det. Det finns många härinne där vägen inte har varit så spikrak.
Usch, jag minns den där känslan av ångest och maktlöshet när man inte vågade tro att det skulle bli bra.
Jag tänker att det kan vara bra att få syn på varför du dricker. Berusning är givetvis en sak, men hur ser livet ut i övrigt. Du skrev tidigare om ett sjukt barn. Du skrev om en familj med traditionen att hugga i, att inte känna efter. Det finns väldigt många högpresterande kvinnor härinne.
Fortsätt läsa och skriva. Jag tror att du kommer att få respons på dina funderingar. För mig, och många med mig, har nykterhet inneburit att se över hela livet. Kanske kan du gå och prata med någon. Få lite perspektiv. Men jag kan bara lova att det finns hopp!

@vår2022 Du är så himla klok! Och du kan inte ana hur mycket du har hjälpt mig och min ledsna och förvirrade själ denna vecka! Från botten av mitt hjärta, tack!
Jag tror du har helt rätt, att det är så enkelt när man är helt nykter, förhandlingen och planeringen finns inte där.

@linkan79 Bra att du kommit hit. Välkommen! Att dricka fem dagar i veckan låter mycket. Att smyga och gömma mår man inte heller bra av.
I början blir man avkopplad och lugn, men tyvärr funkar det inte så i längden. Det krävs mer och mer för att komma till samma resultat. Som du själv skriver: du börjar tidigare och tidigare…Med tiden får man också mer ångest och oro av själva alkoholen.
Oavsett ditt mål är det bra att hålla upp tre månader från alkohol helt och hållet. Då blir du av med det mesta suget och du kan återhämta kropp och hjärna.
Att bara dra ner är mycket svårare, då suget väcks varje gång du dricker.
Läs gärna här i de olika forumen så ser du hur andra gör och gjort.
Och skriv mycket. Det är en mycket bra hjälp!🙏🏻❤️

@Åsa M Tack <3 Är så stolt över mina kids som orkade och ville göra detta. Det mynnade ut i att han varit hos läkaren idag och de satte igång stora trumman och han påbörjar behandling med antabus och B1-sprutor redan imorgon samt ytterligare prover som ska tas och kontakt med beroendeenheten sker imorgon. Han verkade ganska nöjd själv kändes det som, är nog dock inte helt införstådd med hur jobbigt det kommer bli. Men vi har pratat om att han kanske inte ska bo hemma de närmaste veckorna, just för att jag ju inte känner att jag varken orkar eller vill ta hand om honom just nu då jag har mitt eget mående att se efter. Och detta ändrar inte mitt beslut att vilja separera, men jag vill ju förstås att han ska kunna bli frisk och må bra, kanske vi i alla fall kan få en bättre relation ändå oavsett vad vi är för varandra i framtiden. Sen är det ju ett stort frågetecken kring om behandlingen kommer gå bra, det kan bara tiden utvisa.

@Inombords En vecka är ändå mycket och igenom den värsta abstinensen, bra gjort!💪. Och lite sång för dig själv på det😁. Det kan kännas långsamt i början, men det rullar på med dagar hela tiden. Vi har en benägenhet att vilja att allt ska gå så fort, men allt som sker i processen behöver den tid det tar. Det är som att så ett frö i jorden. Man ger den vatten och omvårdnad. Efter någon vecka börjar den titta fram ur jorden som ett grönt litet blad. Man gallrar efter ett tag för att plantan ska bli stark och få möjlighet att växa ifred och få en god start. Det blir allt kraftigare och växer. Man ger den näring emellanåt för att den ska få bättre motståndskraft och vara frisk. Den levererar knoppar som slutligen slår ut i full blom. Det gäller att ha tålamod och samtidigt njuta av varje dag och följa processen och låta ha den ha sin gång. Det skulle vara rätt trist om allt skulle gå alldeles för fort, det är vägen som är det viktigaste inte målet. Och egentligen så finns det inget slutmål med en nykterhetsprocess, det finns delmål att uppnå, men det handlar mer om att hitta ett förhållningssätt till sitt liv och hur man vill att det ska se ut och vad det ska innehålla.

Jag har också precis gått igenom covid för någon vecka sedan, även det går till slut över. Krya på dig och ta hand om dig❤️

Hej,
Låter härligt med frukt och grönt! Och råa grönsaker är ju nyttigast, man måste inte laga till allt. Finns en god olivolja med citron, den plus lite flingsalt gör råa grönsaker och sallad till lyxmat tycker jag. Ägg i alla former är ju både nyttigt och gott också, perfekt på mackan! Fil med havregryn, russin, nötter och kanel är inte heller dumt. Nu ser vi fram emot morgondagens frukost!

Ja du ISE, jag har provat olika sätt. Första gången fick jag nästan panik av att det inte gick att sluta. Otroligt obehagligt att sitta fast i det och inse att dt finns ingen väg ut. Ångest.

Och det är just därför jag vill bort från det helt. Tänk om jag inte klarar att sluta igen? Läskiga tanke. Skillnaden är trots allt att de positiva överväger så enormt med att vara nykter så det är inte värt att inte vara det, låter lustigt men det är bara självlärd insikt. Men man ska dit också, och den eländiga vägen måste passeras, med suget, begäret som lurar på en. Vet inte hur ni andra gör men jag försöker tänka att jag fyller tomrummet med något annat som jag gillar, ex godis och annat. Försöker tänka att alkohol inte finns utan fokuserar på annat. Det är där jag är nu.

@ISE: "Dag 1, igen" - där har man varit MÅNGA gånger. Stor igenkänningsfaktor! Bra att du skriver. Känner att det i alla fall underlättar att diskutera saken med andra människor med liknande problem.

Nu, dag 3.

@Rehacer Ja, fasiken så många utbildningar och möten som man genomlidit av trötthet och bakis. Det tyckte jag var bland det mest påtagliga på jobbet sen jag blev nykter, jag var med och inte alls dödstrött jämt. Jag blev med i allt mer diskussioner och sluta skämmas och tro att man skulle se igenom mig och att jag var bakis. Så nice😁

@Surkärring Ha, ha! Underbar läsning! Om hur härligt livet blir som nykter och till och med på en helt jävla vanlig måndag! Hur bra som helst😁. Kan inte annat än hålla med till fullo❤️

Har börjat inse att jag har problem med alkohol. De senaste månaderna har jag druckit vin kanske 5 kvällar i veckan och jag har dessutom börjat mitt drickande allt tidigare på eftermiddagen/kvällen. Ofta redan så fort jag kommit hem från jobbet. Alkoholen får mig att känna mig härligt avslappnad och obekymrad men samtidigt skäms jag och är livrädd att familjen ska märka något. Jag dricker i smyg, gömmer glaset eller blandar vitt vin med sprite eller liknande för att det inte ska synas vad jag dricker. Skriver här mest för att få stöd och lite input rent allmänt.

@Himmelellerhelvete ingen fara ❤️😄 Du har ju peppat mig så mycket ❤️ Det är inte lätt att hålla koll på trådar hit och dit!
Jag känner igen mig så mycket i det där att undvika folk. Ibland vill jag gömma mig under sängen! Ibland behöver man ju låta känslorna forsa fram! Har du personer i din närhet som du litar på? ❤️
Jag satt och grät tyst på bussen idag. Jag kände mig lite sorgsen men jag gillar ändå att sitta på bussen och tänka.
Ja man är ju så duktig på att peppa andra och ge råd. Man är ju den största kritikern när det gäller en själv. Jag tänker ofta på mig själv som 5 år. Hur hade jag velat behandla den lilla tjejen? Med värme och omtanke. Krama om henne och vagga henne i min famn ❤️

Tänker tillbaka, försöker räkna hur många kvällar jag druckit vin bara för att...

För att jag kunde, för att jag var uttråkad, för att barnen sov, för att barnen INTE sov, för att jag skulle varva ner, för att jag behövde piggas upp, för att fira, för att trösta mig..
Nu behöver jag inte det.

Är jag uttråkad gör jag nåt åt det, ofta innebär det att jag helt enkelt går och lägger mig (i vettig tid!).
När barnen sover ser jag på en serie, när de inte sover ser vi den tillsammans.
Behöver jag varva ner tar jag en kopp te, behöver jag piggas upp tar jag en promenad eller en kopp kaffe (eller gooodiiis!!)
Vill jag fira unnar jag mig att dansa loss eller krama någon eller äta nåt gott, behöver jag tröst snor jag en kram från någon nära, eller lyssnar på en sång som värmer.

Tänk vad många alternativ det finns.
Jag trodde mitt liv skulle bli fattigt utan alkohol, men jag ser att det är precis tvärt om.
Så berikande.
Så befriande att få känna såhär.
En helt vanlig jävla måndag.
❤

@vår2022 Tack!! Det ska jag och jag ska bli tuffare mot den jäveln!! Han är ju väldigt envis och övertalande , det får man ge honom. Men jag ska genomskåda honom❤️

@Rehacer heeeej! Vad glad jag blev av att du kollade in här! Jag är så sällan här inne nu men vet att jag tidigare varit i din tråd som då var tyst. Läste ikapp lite hos dig nu, just det här med trådar som tystnar. När jag var mer aktiv här så undrade jag alltid hur det hade gått, när någon tystnat. Så jag gör en uppdatering i halvåret typ i min tråd 😅 Vad härligt med kärleken även om han bor långt bort. Ser en lång och stilig karl framför mig 😉 Kämpa på framöver nu! Du har klarat många gröna bockar förr, du klarar det igen!

Har verkligen fasat och oroat mig för att sitta i utbildning hela dagar för jag vet hur trött jag är (har varit). Därför är jag såå förvånad över att jag varit pigg hela dagen!
Iofs sov vi mycket i helgen och tog det extremt lugnt, men jag tror verkligen att det har att göra med att jag bara druckit 2,5 glas A på en vecka. Min kropp börjar vakna upp ur dvalan nu, tror jag. Jag är så tacksam över att den här dagen kändes så lätt, att jag hängde med och inte var på väg att somna. 😂
Dag 3✅

En vecka idag! Abstinensen är nästan borta men ersatts av covid. Allt är dock bättre än att vara onykter! Sjöng lite för mig själv i bilen på väg från jobbet, ett tydligt tecken på att jag mår bättre. Men oj det känns som om dagarna går väldigt mycket långsammare när man räknar dom…

@Himmelellerhelvette Vad fint att höra att det börjar luckras upp i de cementerade lagren. Ett lager i taget och långsamt så du hinner med. Det är så värdefullt att få ut det i både skrift och tal.

Sköt om dig!❤️

@erivan Nya tag igen bara!💪. Ja, du måste vara stenhård mot alkoholdjävulen. Så fort tankarna kommer på alkohol och att bara ta en, så kommer den jäveln att vinna med 10-0! Det gäller att stanna upp och inse att det är manipulering och desinformation på gång så det stänker om det😂.

Kämpa på nu med nya tag!💪❤️