Senaste kommentarerna i forumet

@vår2022 .Vi är nog skapligt många härinne som delar de erfarenheterna.Man får lära om & skapa nya vanor & sätt att agera på.

@LAO @Molnet Ja, det blev en normalitet att må dåligt dagen efter med massor av obehag. Så mådde man liksom. Då tyckte jag att det också var värt all skit eller fyllde på nästa dag för att slippa känna, men jag har verkligen värderat om. Idag får jag nästan ångest bara jag tänker på hur det var att ligga bakis och hur jag mådde, usch!

Näpp, det blev ingen semla igår, heja mig! Vaknade pigg och glad klockan 8 och åkte iväg på hundaktivitet. Nu har jag veckohandlat och i helgen ska jag laga 10 matlådor, som räcker hela veckan. Det är en hjälpsam strategi.

Kram 🐘

Näpp, det blev ingen semla igår, heja mig! Vaknade pigg och glad klockan 8 och åkte iväg på hundaktivitet. Nu har jag veckohandlat och i helgen ska jag laga 10 matlådor, som räcker hela veckan. Det är en hjälpsam strategi.

Kram 🐘

@Sattva Grattis till nyktra år! 🥳🥳🥳 Och 8 månader sockerfri! 🥳🥳🥳 Och kloka insikter ❤️ Jag har förstått typ nu som först att jag har halvt anpassat ihjäl mig i alla mina relationer. Jag har också förstått nu långt senare att i tre av de kortvariga relationer som jag haft på senare år så fanns det alkoholmissbruk hos mannen.

På en man var det glasklart, men på två har jag först många år senare förstått det. Alla tre var bekräftelsejunkies. Svår åkomma. Hänga på dejtingappar är en vanlig sysselsättning för folk med den åkomman. Och inte kunna sluta hänga där, ens om man träffat någon.

Så nä, jag inte är sugen alls faktiskt. Att dejta känns bara som att väcka en massa drama. Det behöver jag inte i mitt liv. Jag har det bra ihop med min pälskling ❤️

Kram 🐘

@Idafri jag håller med de andra. Sätt dig först. Fundera på hur du vill ha det och vad som är viktigt för dig. Det är han som försatt er i en förtroendekris, inte du!
All styrka 💪🏽

@Metmasken.Att nå sin botten, att äntligen få insikt, att förstå allvaret och vara redo för en förändring är ju något positivt. Även om det känns allt annat än bra, så har du kommit en bra bit upp genom ditt beslut.Det är en kamp den första tiden,sedan blir det lättare och lättare.Att inte ta det där första glaset är det viktigaste.Att envist tro på din inre styrka som är större än alkoholdjävulens.Du vinner kampen.

@Åsa M @Carisie
Tack för kloka ord🙏🏻

@Åsa M @Carisie
Tack för kloka ord🙏🏻

Jag försöker tänka positivt, tog hjälp av öppenvården så jag har lite draghjälp av antabus och campral. Den här gången ska jag vara och förbli nykter, Jag har fått nog och tror helt ärligt att jag inte skulle överleva ett återfall. Så det får kännas som det känns dag för dag hoppas jag på ljusning

@eling Kloka insikter.Tror att acceptans kan vara rätt sätt att hantera sug och det faktum är att det går överstyr när vi dricker.Sug är ju inte farligt i sig sålänge vi inte tar det första glaset.Men nog så jobbiga att hantera ibland.Accepterar åxå att sug kommer förekomma en lång tid framöver.Jag har ju druckit på varenda jobbiga känsla förut & måste lära om.Och så kan det ju va för många människor.

Tack alla för era inlägg!
Var hos min terapeut i veckan, och som vanligt givande.
Två insikter kom jag hem med;
Det är nu mitt sorgearbete har startat. Att inse vem min exmake faktiskt är. Han har visat sig genom sitt beteende vem han är. Jag har levt med önskan o hopp väldigt länge att han skulle innerst inne vara en annan. Velat att han var en annan. Sträckt ut handen så många gånger o gett honom chansen att göra på ett annat sätt. Som terapeuten sa "Han har inte omsorg om dig, Sattva. Han har varit elak mot både dig o din dotter. Ni var inte två i förhållandet, du var den som var i förhållandet o han checkade ut". Denna mening hon sa blir lite tagen ur sitt sammanhang nu när jag skriver, men den är betydelsefull för mig. Exmaken har inte hört av sig o inte jag heller sedan sist jag skrev här. Mina känslor börjar snarare dra åt kyla än den maktlöshet/ starka önskan att vilja förstå o greppa varför hans beteende är som det är.
Den andra insikten kom ett par dagar efter terapin. Vi pratade om så mycket, men ett genomgående tema är övergivenhet. Och jag blir otroligt ledsen av att tänka o känna kring övergivenheten. Det är så många situationer genom livet jag blivit övergiven på olika sätt. Men jag har så svårt att gå in i känslan o sorgen o låta det ledsna (och besvikna? Arga/förbannade?) få ta plats. På bara några sekunder säger jag till mig själv "sluta tyck synd om dig själv" i olika varianter. Så insikten är att jag nog aldrig tillåtits och tillåter mig själv att se de tuffa sakerna jag faktiskt varit med om. Få känna dem. Få tycka synd om den flicka, unga kvinna o nu mogna kvinna som faktiskt fått hantera så mycket. Tycka synd om o samtidigt ta ansvar för sitt liv är inte samma sak som offerkofta.

Idag firar jag 4 år, 2 mån nykter.
Och det är drygt 8 mån sedan jag åt godis eller choklad. Suget är faktiskt borta. Jag har börjat köpa goda frukter o gör fruktsallad. Men oftast "behöver" jag ingenting. Min tolkning är att jag börjar läka på djupet. Tacksam.
🌸🌸🌸🌸🌸

@LAO Ja vad galet man kunde hålla på.Accepera att man mådde dåligt både fysiskt & psykiskt och ändå vara på samma dryck på kvällen/eftermiddagen.

Tröstlöst & deppig känsla idag.Värken & den dåliga sömnen fortsätter.Är fortfarande en allt eller inget person.När jag drack så blev det ju inte så mycket gjort.Och sen nyktra perioder överkompenserar jag.Allt ska vara så perfekt.Både inför mig själv & min familj.Då ska det bantas.Tränas.Hemmet ska vara perfekt.Jag måste se perfekt ut .poddar ska lyssnas på.Böcker läsas.Aktiviteter ska planeras.Relationer ska lagas osv.Idag struntar jag i alla måsten & vilar istället helt osminkad med myskläder på så inte återfall kommer som ett brev på posten.Ska öva & påminna mig om att Good enough får räcka.

@Molnet ja visst är det så. Tänk ändå att jag tyckt att det varit ok att må såhär förr. Ikväll är det middag hos kompisar, men jag kommer nog köra.

@JHL tack snälla! 🙏

@nasann Som du själv skriver:citat:” Men nej! Nu har jag bestämt mig. Jag bromsar nu innan det går ännu längre.Du har börjat känna efterdyningar av din alkoholkonsumtion & sätt att dricka.Att det eskalerat.Klokt att dra i handbromsen.Testa 3 mån i nykterhet.Kan ju inte skada.Välkommen hit & lycka till.

@zalkin att ta bilen är ju ett riktigt bra kort, förutom när man ska på middag hos grannar några meter bort då faller det 😁 Hoppas du hade trevligt igår! Jag kan bli bättre på att planera in roliga saker att se fram emot, är dålig på det, samtidigt som jag också gillar att göra saker utifrån vad jag känner för just nu. Jag har börjat baka bröd på helgmorgnar iaf och det är en ny mysig rutin jag gillar, tsm med att ta en ingefära shot, och kaffe såklart 😁
Kram

@Se klart ja det är verkligen ett inre barn man har inom sig som säger saker som "kan visst!!", sedan surar och sätter sig på tvären när man säger nej 🫨 😅 Men tillslut lär sig ju även barnen att acceptera ett nej 🤩
Kram ❤️

Det finns nog inte många som vet att jag har problem med alkoholen.
Jag sköter mig så bra på jobbet, aldrig sjukskriven, tränar, äter nyttigt, pratar om hälsa.
Men jag har alkoholismen i blodet.
Mitt beteende är inte normalt även om jag aldrig upplevt abstinens, aldrig tagit en återställare eller förlorat något signifikant på grund av alkoholen.
Jag har druckit alkohol sedan jag var 15 år. De senaste 10-15 åren har jag druckit varje fredag och lördag, ibland söndag om det blivit över. Under pandemin blev det plötsligt mer, då kunde onsdag också vara en festdag och varför inte torsdag?
Måttfullhet har aldrig varit min grej. Ett enda glas, vad är det? Minst två vill jag ha, helst tre och fyra.
Min man är ytterst måttlig, han mår inte bra av att dricka och måste därför vara försiktigt och håller alltid ett öga på mitt glas och vad jag gör.
I smyg när min man går ut ur rummet häller jag snabbt i mig några klunkar från hans glas.
I smyg smyger jag förbi vinflaskan i köket och fyller på.
I smyg går jag förbi barskåpet och sveper en klunk gin direkt ur flaskan.
Sedan november förra året bor min man på annan ort för att arbeta. Behöver jag säga att mitt drickande har eskalerat?
Det är nästan komiskt hur jag beter som en tonåring som trotsar sina föräldrar, som en råtta som dansar på bordet bara för att katten borta.
En dag slog det mig efter jobbet att ingen såg mig och att jag ”var fri” att göra vad jag ville. Så jag nallade helt sonika en vinflaska ur vår vinkyl och drack upp den själv i tevesoffan.
Stora klunkar, snabbt. Sådär som jag egentligen gillar att dricka men som jag aldrig får eftersom jag har ett vakande öga på mig - intensivdrickandet som ger en snabb berusning. Aldrig mer än en flaska, ok, max 1,5.
Jag snattade kanske totalt fyra flaskor innan det började se lite väl urholkat ut i förrådet och då kom jag på att jag kunde dricka matlagningsvinet.
Därefter kom idén att tulla på spritflaskorna.
Gjorde starka cosmopolitans, men det blev så många kalorier så jag gick över till att sippa ren sprit.
Här börjar det bli ordentligt knas och jag blir rädd för mig själv på riktigt.
Jag dricker snabbt och mycket och kan vakna med i soffan. Minns inte hur mycket det blev, men behöver köpa igen Absolut citron (eller var det två, jag ska inte ljuga, jag minns inte) för att det fattas för mycket i barskåpet.
Att vakna trött och sliten, masa sig till jobbet.
Att smussla med flaskor.
Oroa sig för minnesluckor.
Oroa sig för att bli avslöjad.
Skammen. Den bittra skammen blandat med rädslan om vart jag är på väg.
Jag känner mig som min mamma som var alkoholist under tio år innan hon blev nykter. Hon gjorde en raketkarriär från nykterist till alkoholist.
Är jag som du, mamma?
Var det så här du kände?
Sen går jag på en jobbfest och blir bjuden på bag-in-box-vin. Alla andra tar ett glas. Jag smyger förbi boxen och tar ett glas till. Vill egentligen ha mer, men bland kollegor dricker jag inte mycket utan där och då föds idén att köpa en en egen bag-in-box till dagen efter.
När den tog slut köper jag en till.
Att dricka är inte kul längre.
Jag blir inte salongs längre utan går direkt från nykterhet till fylla, svårt att artikulera, kan inte svara i telefonen för då hörs det att jag druckit. Skammen bränner.
Avstår träningen för att sitta hemma själv och dricka.
På riktigt! Vad är det här för liv?
Tankarna kommer allt ofta - är jag beroende? Är detta också alkoholism? Jag borde bryta!
Så tänker jag på morgonen, men framåt eftermiddagen kommer suget. Det skjuter genom huvudet som en tanke först, att nog vore det väl gott ändå, bara idag, idag svänger jag förbi Systemet på vägen hem - och innan jag vet ordet av har tanken blivit en handling.
Men nej! Nu har jag bestämt mig. Jag bromsar nu innan det går ännu längre.
Jag vill veta vilken skatt som döljer sig bakom nykterheten.
90 helnyktra dagar. Sen får vi se.
En dag i taget.

@vår2022 ja det är ologiskt att tro att man skulle bli botad på så vis, jag kommer inte kunna snusa igen heller utan att sitta fast igen 😬😁😭 Jag kan trösta mig med att jag inte föddes med dessa beroenden och att ju längre tiden går desto närmre "ursprungsläget" kommer jag och desto friare blir man som du är inne på. Tack och stor kram till dig, såg att du varit sjuk, skönt att du mår bättre nu ❤️❤️

@Carisie men oj! Tur du är på rätt ställe! Och att det inte var en propp 🙏 se nu till att bli ompysslad och vila ordentligt! Krya på-kram 💛

@LAO Då är det nog vinet & bubblet som ger dig obehagliga eftereffekter😇Men nice med att kvällen kändes trevlig & lyckad.

@Blidenjagvillvara77 fantastisk roligt att läsa att du och din man kämpar vidare!!! 2 månader är inte illa, vilken kämpe du är.

Dagen och kvällen igår blev precis så fin som jag hade önskat. Bastu, bad, brasa, samtal, god mat, fin miljö, bra rum, lyx, flärd och skratt. Och vin, och bubbel. Idag hjärtklappning, huvudvärk, oropåslag och dålig allmän känsla.
Nu hotellfrukost!