Senaste kommentarerna i forumet

Svårt att veta vart man ska börja. Är som alla andra här av samma skäl. Och ett stort tungt bagage som jag hoppas ska bli lättare med tiden. Botten är nådd.

Jag ser det här som min personliga dagliga noteringsbok för jag tror det är precis vad jag behöver. Att få skriva av mig, logga mig själv och kanske även känna att någon mer läser och förstår. Och i upp- och nedgångar ha någonstans att gå. Att inte bli vilsen.

Jag vill gärna berätta den långa historien först innan jag kommer in på hur övermäktigt och överjävligt allt känns. Idag är dag 3 av utan alkohol för mig. På...jag vet faktiskt inte när. Bara en sån sak.

Jag har nog aldrig haft ett problematisk förhållningssätt till alkohol. Och som en röd tråd genom livet har det vid ett antal tillfällen ställt till det både för mig och de runt. Det är verklien med skuld sådant bubblar upp, särskilt nu när flaskorna är borta. Hemma dracks det inte mer än normalt, det var festliga tillfällen och lite på helger och så.

I de unga åren (närmar mig 50) så var inte mitt festande så mycket som ifrågasattes, det var ju något alla gjorde. Det som skilde mig från andra var väl att det aldrig fanns ett slut. Jag drack tills festen var slut och gärna än mer om det var möjligt. Tills jag inte mer och somnade. I bästa fall hemma i den egna sängen. Sen vidare så var jag nog känd som en festprisse – alltid den som blev medelpinkten på festen, den som beställde shotsbrickor och som oändliga gånger kunde chockera med galna upptåg. Men då pratar vi i huvudsak helger och övrig tid så skötte jag jobb och annat som vilken annan som helst. Därför gör det så svårt att sätta ett exakt datum när det faktiskt hände. När jag verkligen blev beroende på riktigt och var fast i skiten.
Men jag tror vi kan börja någonstans runt 2012. Och att inse all den tid jag ägnat mig åt det här gör mig bara uppriktigt ledsen – alla dessa skuggår. Där man dag för dag, månad för månad och år efter år bara grävit sig allt djupare ner och växlat mellan förnekelse, bra perioder, dåliga perioder - eller som nu: en avgrundsperiod som pågått i snart 18 månader.

Men låt oss ta det från början. 2012. Åren innan hade varit ganska hyfsade med perioder av för mycket drickande men också perioder med ett väldigt aktivt liv med mycket kul. Och jag hade började närma mig 40. Och jag kan inte ta på vad som egentligen hände, mer än att det just bara hände. Jag hade ett nytt jobb med mycket resor, konferenser och middagar och ofta väldigt många sena kvällar med otroligt spännande människor. Samtidigt som jobbet var otroligt krävande och jag tror det blev kompensatoriskt för mig – att få hänga med dessa människor och bara glömma vardagen för en stund i dimman av alkohol.

Med tiden insåg min hjärna att det där med att dämpa stress har en mycket enkel lösning och det var just att dricka mer då så kommer den ju försvinna. Du ser ju hur bra det fungerar. Efter ett par år på jobbet så började dricka innan dessa sammankomster, vara lite extra avslappnad och avstressad. Och när jag väl var hemma så började jag även se till att det alltid fanns kall öl eller vin. För jag var ju värd det där och det fungerade. Till slut var jag fast i att använda min jobbkalender för att planera inköpen på Systembolaget. Var jag på resande fot på väg hem så var det prio att hinna besöka lämpligt Systembolag – allt för att ha något som kunde ge mig det där som jag så väl behövde. Finns många dråpliga, ironiska, komiska hitorier på det temat – kommer säkert skriva mer om dom framöver.

Så det gick utför. Men hemma- och ensamdrickandet blev allt mer frekvent. Och volymen ökade. Att dra i sig 5-6 starköl en vardagskväll var inga som helst problem. Och sen upp dagen därpå och köra på som vanligt. Och som med alla missbruk kommer lögner, dåliga beslut, obefintligt omdöme och skylappar som håller dessa fakta borta. Som jag skrev var det ett krävande jobb och behövet av avslappning och tröst hade bara ett namn: alkohol.

Det hela kuliminerade en varm sommarkväll nägra år senare. Med en rattfylla.

Det blev rättegång och fick föreläggande om behandling. Och det kanske hade kunnat sluta där. Att jag kanske skulle inse att jag hade allvarliga probem och att här fanns en utsräckt hand som skulle kunna leda mig tillbaka till livet. Även om så mycket var förlorat. Men jag var arg. På alla som förstört mitt liv och som skapat den situationen jag nu var i. Inte hade jag några problem.

Behandlingen, tror den var 6 veckor, där fick jag nytta av mina yrkeskunskaper. Vältalig, inge stort förtroende och få människor att känna tillit. Och det är nog den längs tid jag någonsin jag varit nykter så länge jag kan minnas. Inte för att jag ville, utan för att det också ingick att lämna urinprov alla veckans dagar. Med knuten näve och ilska spelade jag mig igenom behandlingen samtidigt som de privata problem hopade sig. När de 6 veckorna var över, dagen efter, så åkte jag och en vän till Helsing borg och satt och turede till Helsingör en hel dag – tillbaka till det gamla. Öl, mat, vin och inget direkt minne över hur jag ens kom till hotellet.

Hemma hopade sig problemen som sagt. Bidrag istället för lön och med mitt leverne så täcktre det inte det som var mitt fokus – att få dricka och bara vara. Utan att någon lägger sig i. Men här kom också någon slags skam smygandes. Hur ska jag få ett jobb igen? Jag ville inte visa på ute ifall jag skulle möta någon gammal kollega eller någon som kände mig. Jag drack inte mer äntidigare, jag höll det till kvällarna, men de enda turerna utanför lägenheten gick till mataffären runt hörnet och systembolgat. De senare alternerade jag emellan för jag ville inte bli egenkänd. Så kanske det fanns någin självinsikt trots all. Om att det här var helt sjukt. Och det skulle komma en vändning för att sen bli en värre. Hur är det ens möjligt kanske du tänker?

Det är möjligt men låt oss börja med vändningen. Jag beslöt mig för att flytta utomlands och börja om. Jag ville verkligen ta tag i livet och inså nog någonstans långt där inne att alkoholen var en ond rot i mitt liv. Och så blev det och jag bor fortfarande utanför Sverige. De första åren liknar nog åren innan 40. Visst var det lite fester och after work och visst kunde jag ta ett par öl hemma på kvällen om jag kände för det. Men det blev också en nystart. Jag tog upp fritidsintressen och allt handlade inte enbart, om än mycket, om alkohol. Karriären gick bra och livet var inte prefekt men långt ifrån hur det slutade hemma i Sverige.

För 2 år sedan fick jag ett nytt chefsjobb. Och igen, jag kan inte riktigt sätta fingret på vad, när eller vad som hände. Mer än att det var/är ett otroligt pressanda jobb, stress och en ständig tillgänglighet. Och mönstret började upprepa sig. Jag drack mer och mer hemma och började även unvika sociala tillställningar om jag inte var säker på att det fanns gott om dryck för mina behov. Första året gick ganska bra men sen kom det en dag i början på förra sommaren. Jag var på väg hem och mitt på gatan känner jag bara hur jag blir alldeles svag, som att benen inte vill ta mig framåt, och jag känner mig helt skakig och förstörd. Nu iefterhand vet jag vad som hände. Jag slarvade med maten, drack för lite vatten och var totalt uttorkad, drack varje kväll och levde i den oerhört pressade situation som jobbet gav. En normal person hade väl uppsökt vård eller åtminstone kontaktat en vän och fått hjälp hem. Nej. Jag visste ju vad jag behövde. På stapplande ben lyckas jag mig ta till närmaste butik och köpa alkohol och när jag kom hem och fick min dos försvann också de väldigt obehagliga symptomen.

Och där började avgrundsresan som jag nu befinner mig i. Öl byttes mot vodka med lightläsk. Och jag var inte längre fungerande utan alkohol. Tack vare mycket distansjobb kunde jag hålla mig hemma för att dölja hur det egentligen var. Och i perioder hittade jag på att jag jobbade från annat land, allt för att undvika att komma till kontoret. Det gick så klart inte i längden men faktum var fortfarande att jag inte fungerade utan alksohol. Fick huvudvärk, yrsel, kände mig allmänt svag och hade svårt att hålla fokus. När jag väl var på kontoret så tog jag taxi dit. Och i väskan med datorn fanns förprepparerade PET-flaskor. Nej, det var inte mineralvatten. Det var vodka och lightläsk. Perfekt att ta med en in på toaletten och på eftermiddagen kunde jag obehindrat sitat och smutta på min medhavda dryck.

Hållbart? Nej. Förra sommaren var jag verkligen under isen. Jag låg mest hemma och var dålig. Vissa dagar så åkte drinkglaset fram redan på morgonen och vissa dagar höll jag mig till lunch. Och jag mådde bara sämre och sämra – psykiskt och fysiskt. Hösten kom och sedan dess har det varit upp och ner. Mest ner om jag ska vara ärlig. Och denna sommaren lovade jag mig själv att den aldrig fick bli som den 2024. Även om jag inte var lika mycket under isen i år så fanns de ständiga symptomen där och det ständiga fokuset på alkohol.

I torsdags mådde jag så dåligt. Hämderna skakde, huvudvärk och jag insåg (tror jag) att det här håller inte. Fortsätter du att bränna ditt livs ljus i båda ändar så är snart dina dagar räknade.

Det var då jag bestämde mig. Och jag insåg att det fanns en längtan efter livet och en vilja att lägga skuggåren bakom mig.

Nu vill jag försöka.

@Stinalotta här är det bra, har druckit lite vin i helgen men absolut inte blivit full o konstig. Känns väldigt bra

Har nu festat till det så här på söndagen. Men bara lugn mina vänner. Burken ifråga som knäcktes var bara en makrillburk med tomatsås. Hade väl idag tänkt att försökt mig på en cykeltur åt nåt håll. Men energinivån var ju inte på en nivå så att det väl inspirerade mig direkt. Men sånt är man ju rätt van vid och har lärt sig hantera rätt skapligt nu.

Förstår ju som nykter dystymiker med andra små finesser, att det väl bara är acceptera sitt öde och väl vara tacksam för att man är alkoholfri. Vilket väl inte är fy skam om man tänker efter liksom. Men att slarva med energi bara för att kuta omkring, det är det då inte fråga om i nuläget så att säga. Men sånt har väl aldrig riktigt varit min grej heller.

Har ju mest gått på känsla, och det har väl funkat förunderligt bra ändå, sett till mina unika förutsättningar alltså. För kom till sist faktiskt utanför dörren idag med sopor, och sedan fick jag en känsla av att det nog skulle funka även med en liten promenad till matbutiken efter mjölk som saknades i huset.

Hade sen tänkt att helt enkelt gå och vila och strunta i att tvätta idag. Något som väl har numera blivit lite av mitt söndagsnöje när jag orkar och klarar av det. Har just ätit upp den goda makrillen alltså, och ska väl försöka att släpa mig ned till tvättstugan nu för att sätta igång en torktumlare.

Det är ju faktiskt ett litet träningspass sånt här. För det blir ju lite trappträning bland annat när man håller på och är igång så här tänker jag. Så det var nog tur man tänkte efter lite så att man fördelade energin rätt, till handling och tvätt. Tänk nu sitter man och rimmar också, så det kan bli när man har stärkt sig med lite god fisk alltså. Förresten, @Andrahalvlek det var trevligt att du tittade in här på kvällskvisten kompis. Ja, vem vet, kanske har man lite utvecklingspotential...

Ha en fin kväll!

Varit helt nykter ett bra tag men halkade dit någon vecka nu i sommar,.. blir så arg på mig själv!

Kikar in och läser runt lite, imorgon når jag 14 dagar!

PS. Ett avsnitt handlar om gränser!

@Himmelellerhelvette ”Närvaropodden” med Bengt Renander tror jag skulle hjälpa dig. Han säger bland annat att ordet ”okej” är nyckeln när skit händer. Att upprepa det ordet tills det känns inifrån och ut just ”okej”. Inte bra, inte dåligt, just okej. Acceptans. This too shall pass.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Hemhjälp får din mamma betala, men det finns ett högkostnadsskydd och bostadstillägg att söka hos Försäkringskassan, baserat på inkomst och utgifter. Allt sådant vet biståndshandläggaren på kommunen mer om. En arbetsterapeut kan också göra besök och tex bevilja rullator, toaställning (så den blir högre) och duschstol. Så man kan sitta och duscha. Trygghetslarm är också bra, en knapp att trycka på om man ramlar, så man får hjälp.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Du ringer kommunens växel och ber att få prata med biståndshandläggaren om hemtjänst i det område din mamma bor. Sen vill de träffa henne, se vad hon behöver hjälp med. Säg till mamma att det är för din skull, att du vill slippa oroa dig för henne. Hon kommer att uppskatta hjälpen framöver.

Kram 🐘

@sältan jag tror du är inne på något viktigt här. Vi devalverar begreppet "älska" när vi tolererar vad som helst för att få ha någon i vårt liv.

Vi har haft en skön helg med besök på Diggiloo. Tog bilen dit och kände inget behov av att dricka alkohol. Imorgon ska jag göra en planerad operation. Kommer att bli sövd för första gången i mitt liv. Det känns lite läskigt. En dag i taget 😀
/Mrx

@mamma40 hej, vad skönt att höra från dig🤗❤️ Jag är väldigt trött för tillfället, känns som om jag håller på att bli förkyld. Får alltid lite jätte-bebis-syndrom när jag blir sjuk och tycker oerhört synd om mig själv😅😅 men det går bra med avhållsamheten i alla fall. Hur har det gått för dig den här veckan?

och vem betalar hemhjälpen @Andrahalvlek?

Tack snälla @Blenda ❤️ Varför var det svårt för er att få hemhjälp till din mamma? Hur gjorde du? Hoppas min kommun är bra på detta🙏
Hur var det med din nykterhet menar du? Tog du återfall? Kram❤️

Tack @vår2022, visst är det mitt förhållningssätt till problemen jag kan förändra och jag vet att det mycket handlar om att jag är trött för att det är mycket just nu och att det kommer bli bättre❤️

Tack @Andrahalvlek, jag har vilat väldigt mycket hela helgen och hoppas det kommer hjälpa mig igenom nästa vecka🙏
Så hur går jag tillväga då med mamma menar du? Ska jag fråga läkaren på vårdcentralen eller sjukhuset eller hur gör jag för att hon ska få hemhjälp? Är det läkarintyg då?

Jag har varit för mjäkig med dottern och det är väl det jag får äta upp nu men jag har börjat dra hårdare gränser nu och det är väl det som suger mycket energi för jag gillar ju inte när vi är osams, det är svårt med gränssättning för mig, jag är lätt att köra över men jag är trött på det nu.

Kram ❤️

Jag tror det är nyckeln - att se dem för vem de är och vad de gör, hellre än vem man *vill* att de ska vara och vill att de ska göra. Det hade besparat oss allihop, mig inkluderat, åratal av lidande.
Nu slipper jag försöka "fixa" honom och "motivera till förändring" och "rädda relationen", för det fanns inget där att rädda ändå. Han hade en relation med alkoholen, inte med mig. När den polletten trillade ner så var det lättare att gå vidare.
Minns en replik från poeten Maya Angelou: When someone shows you who they are, believe them the first time.

@Flarran Och hur har det gått tycker du? Att gå mest på känsla? Nykter är du sen länge, bravo! Men ditt liv i övrigt har enorm utvecklingspotential. Skrivet i all välmening och av kärlek ❤️

Kram 🐘

Sex timmars jobb med boken blev det idag. Pust. Sidan 113 nu. Jag gör bara A4 i 12 pkt på texten, så får man se vad det blir i slutändan. 113 A4 är mäktigt många, snart har jag nått fram till första nyktra årsdagen. Vissa insikter jag hade då har jag helt glömt bort 🤣

Kram 🐘

@Se klart Hello! Hur mås det och gås det? Länge sedan du skrev nu. Hälsan tiger still hoppas jag ❤️

Kram 🐘

Jo jag vet att det låter konstigt, ja jag älskar honom och hoppas att det ska bli bra men kommer ta lång tid att lita på att han nu säger att han inte ska dricka, man blir så förvirrad i allt då jag vill lita på honom och nu när vi bestämt att vi ska bo isär ett tag tvivlar jag på om det är det bästa för nu visar han en så bra sida och är det verkligen så det kommer vara nu eller kommer han falla tillbaka. Man har så mycket tankar i allt som har varit så det är mycket att bearbeta hos mig också.

Söndag och vilodag ska det ju vara, och tänkte därför i morse att då kan man väl försöka att lyssna på nån pastor på nån webbsida som predikar och har sig. Det andliga kapitalet ska man väl försöka att förvalta och bygga upp en aning när man är så sint och har ork till det liksom.

Halleluja-showen så att säga drog då igång med lite traditionsenlig psalmsång eller andligt trallande ungefär ljusår ifrån den svängiga Rock n Roll som hade givit mig tillräckligt med ork till att koka på en kastrull med grönsakssoppa bara minuter innan man blev lite så där ny-nyktert småfrom på nåt märkligt sätt som man ju kan bli ibland.

Ja, som jag i form av icke-ateistisk dystymiker kan bli när man inte är så där realistiskt vanligt dystert normal. Har aldrig orkat med flåshurtiga typer som försöker att subtilt liksom tvinga en till ett rutinstyrt tänkande om en massa tröttsamma måsten. Som väl ska omfamnas med största glädje. Man har ju sin egen väg att gå och vi alla är ju lite olika vaggade om man så säger. Men visst är man väl tacksam för att man vaknade till och lyckades ställa ifrån sig flaskan så att säga.

Men det här med rutiner har ju aldrig riktigt funkat klockrent för mig. Har ju alltid gått mest på känsla och nu så hade alltså känslan signalerat om att det var dags för lite andlig kost. Det stod inte på innan pastorn i vanlig stil började mala på om hur saligt det var att giva bort sina pengar till nåt behjärtansvärt projekt som han väl tillsammans med sina kyrkliga vänner tycktes ha startat eller var kontaktperson för. Vi tar inga kontanter idag egentligen, men känn er fria att gå förbi kollekturnan också om ni vill, men skicka enklast via bank, swish och så vidare som vanligt...

Hade ju hoppats på lite andligt upplyftande ord som kanske skulle kunna ta en till nästa andliga nivå på nåt sätt och kanske ge lite förnyad energi. Men idag så hade pastorn nog drabbats av en världslig träningshysteri. Detta tänktes då han satte igång att tala om vikten av en god daglig kosthållning, regelbunden träning, samt ett ständig bönande och läsande av skriften så att boken väl inte låg på hyllan och bara dammade i onödan liksom.

Blev så himla trött att jag knappt inte orkade höra färdigt på gudstjänsten ifråga. Men kanske var det Herren som talade genom denne man för att få mig att komma ut med soppåsarna i hallen och ta mig iväg till matbutiken efter lite mjölk och dagligt bröd för kommande vecka tänktes det. Kanske var det så för Herrens vägar är då outgrundliga som man väl hört en tusen gånger eller nåt sånt. Förresten, @Andrahalvlek, det var trevligt att du tittade in här en sväng kompis, sånt uppskattas.

Ha det gott!

@Silvertärnan
Det blev en tur i skogen 😀 fick med en vän som inte dricker som jag gjort. Hittade lite kantareller drack kaffe. Underbart. Vi har fler turer inplanerad i veckan efter jobbet. Tidigare har jag tackat nej, för att hinna dricka en liter o vara nykter på morgonen. Var o handlade idag igen o köpte massor av grönsaker. Det ska nog gå vägen ❤️ tack för pepp 🌸

@Blenda Jag ÄR glad och tacksam över det. Och medveten om att det sannolikt inte fungerar lika bra i storstadsregioner.

Kram 🐘

@Andrahalvlek, du verkar bo i ett område där hemtjänst och kommunikation mellan kommun och region fungerar, var väldigt glad och tacksam för det. Jag hade ett helvete med detta under mammas sista år.
@Himmelellerhelvette - Jag känner igen mig i det där med att inte få ro och hinna koppla av innan nästa tuffa utmaning, men jag både hoppas och tror att du kommer att bemästra livet bättre än vad jag gjorde utan alkohol. Du känns väldigt stadig i din nykterhet, fint.

@Qwer1 Å, när jag var ung och nästan hela livet har jag haft social fobi. Alltså varit extrem, extremt blyg. Att prata med folk var läskigt, att göra allt möjligt där något fokus kunde landa på mig var otroligt läskigt.... Men det går att förändra. Nu kan jag tala inför hundra pers i mikrofon.
Det jag lärt mig är att det går att öva bort (jag veeet, jag trodde inte på det heller), men det går faktiskt.
Men man måste tvinga sig till myrsteg i början. Göra ngt som går över gränsen, om och om igen.
Efter ett tag funkar det! Självklart fundera på vad som kan vara lagom utmaning. I värsta fall kan man ge upp om det är för svårt och prova något annat.
För mig handlade den sociala fobin om väldigt låg självkänsla. Men för varje gång jag tog det där myrsteget så växte den.
Och självklart hörde det ihop med alkoholen. När jag drack var jag tuff och kaxig, men det varade så klart bara till nästa morgon....
Det är ingen lösning.
Om du har möjlighet så tycker jag att du ska ta hjälp av en kbt-terapeft. Kanske kan du prova Mindler om du inte har möjlighet att träffa någon. Hade jag vetat vad jag vet nu hade jag gjort absolut gjort detta som ung. Ja, satsat så mycket jag kunde både i tid och pengar.
Visserligen löste jag det själv så småningom, men det var en kamp som tog så många år. År som jag velat leva på ett annat sätt.
Och jag gissar är att blygheten även för dig hänger ihop med alkoholberoendet. Det blir en flykt från det andra. Ensamheten och svårigheterna med det sociala...
I vilket fall ta kontakt och sök hjälp. Kanske också Alkohollinjen här kan ha tips på någon.
När jag var ung tog jag omvägar för att slippa heja på grannen och småprata lite....så illa var det. Därför tänker jag att om jag klarade det så kan du också klara det. Och även om du lyckas helt själv så behöver det inte ta så himla mycket tid i onödan. Därför bra med proffshjälp.
Gör en plan för ditt nya liv redan nu. Det som är säkert när det gäller social fobi att det aldrig någonsin blir bättre av att isolera sig. Jag hejar på dig. Du får gärna bolla med mig också om du har minsta hjälp av det. Kram !