Senaste kommentarerna i forumet

Bra jobbat med två helger! Det är så olika hur man upplever önskan att dricka. Min egen resa började precis så med helger som mest innehöll alkohol, och inget annat. För att de senaste åren utökats med vardagar av drickande, en till två gånger i veckan. Innan jag tog beslut om att vara nykter, i maj, var mina tankar precis som dina - snart helg och jag får dricka igen (för att minska stress, slappna av etc). Jag är nu påväg mot tre månader nykter och för mig går det upp och ner med hur mycket jag tänker på alkohol. Just nu under semestertider har det varit en hel del eftersom jag varit i miljöer där det dricks en del, på resa, uteserveringar etc. Tankarna kommer och går men minskar ner så sakta. Tänk på att de år du levt med alkoholen tar tid att vända. Det är en spännande process och ju fler dagar du adderar till nykterheten desto fler känslor och tankar kommer du att upptäcka. Ta det lite som det kommer och lita på den positiva process du är inne i just nu.

Vi är nog flera som känner igen oss i det du skriver! Det är bra att du stannar upp och reflekterar över dina val i ditt drickande! Hur har det gått för dig?

Hej! Det känns både tragiskt och ”skönt” att läsa ditt inlägg, jag känner igen mig så i dig! Vin varje kväll för att fira, slappa eller bara få lite extra energi till att orka lite till på kvällen. Tänkte jag skulle prova denna hemsida och läser i forumen och tänker ”nä jag dricker inte de stora mängder som andra skriver om här eller tidigt på fm så jag klassar nog inte in här” men så läste jag ditt inlägg och tänkte ”där är jag juh”. Hur har det gått med dig för allt med jobb, känslor och alkohol? / Anna

@Joannas bra att du inte gick på alkoholspåret. Bättre värden kommer ska du se. Kämpa på nu, du fixar det 💚.

Morgonavstämmning 🌤️
Så fick det bli idag. Nollan hölls igår på den femhundrade dagen precis som planerat 🙏🏼. Gårdagen bjöd på extremt lite arbete så dagen blev väldigt lång. Lite lugnen före stormen kanske? Midnattsloppet brukar bjuda på ett patientflöde. Jag tänkte på dig @zalkin när jag promenerade över Västerbron efter jobbet och hoppas att det inte var för kaotiskt för er att ta er hem till fängelset efter bröllopet 👰🏼🤵🏼‍♂️. Tänkte också den faktiska möjligheten att nicka åt nån i spola-kröken-tisha som man pratat med här. Inte just i helgen då eftersom jag har smurfpyjamas på mig större delen av dygnet med tillhörande kosackmössa i Wettex-utförande 💂🏼‍♀️. Men tanken slog mig iaf. Hoppas du minst moonwalkade på festen!

Hoppas alla haft en härlig helg och att söndagen är god mot er. Sista 12h för helgen är påbörjade... 🩵

@fooliehutten spånar:
Kära dagbok. Dag 555 och jag tänker tillbaka🤔…

”En stor stark, är vad min kropp behöver. En stor stark, jag är ett skepp i nöd. En stor stark om det så ska bli min bleka död”
Kjell Höglund

När jag drack valde jag själv första enheten, vilket innebar att dörren glömdes på glänt att smita in genom för Kung Alkohol och hans kumpaner Hovnarren och pastor Ågren. Där spriten går in går ju vettet ut! Kungen och jag hade sedan skojigt värre och drack enhet på enhet, men jag blev bara törstigare och törstigare och alltmer på pickalurven. Till slut tog Hovnarren över kontrollen i min hjärnas kommandobrygga. Förvandlingen till drönare fullbordades, jag fick ett pansarskal och öppet blodomlopp. Jag blev både stor & stark och stram & nyanserad. I andras ögon ett spektakel, ett jobbigt och räligt väsen.
Fooliehutten iklädd rollen som en drucken Gregor Samsa till allmänhetens beskådande; jag hade alienerat mig själv och ”snickrat” mig en bastant stupstock - strax därpå kom pastor Ågren…

Søren Kierkegaard menade att: Livet bara kan förstås baklänges; men det måste levas framlänges

… och följaktligen så går jag då framåt:

Avhållsamheten från A har steg för steg lett fram till nya insikter om mitt inre själstillstånd och hur jag ska tackla detta. För än idag triggar min oro av och till pastor Ågren, som babblar på om allt som redan hänt och allt som ännu inte hänt. I nuet finns det just inget jag kan göra åt vare sig historia eller framtid; men för mig känns det allt klarare att oron med Ågren endast är en konstruktion av repetitiv vana. ”Oro med pastor Ågren” är en riktigt usel TV-serie som pågår i hjärnor i evigheters evighet. Nu gäller det för mig att helt ta över kontrollen i min skalle och byta kanal; för i nuet utmanar jag denna av jantelagen inpyrda vana… och börjar stegvis bryta ner den och frigöra mig från dess mörksyn. Kung A och hans narr är det redan länge sedan jag visade på dörren och ”Oro med pastor Ågren” är en serie jag nu börjat vänja mig av med. De gamla avsnitten med inspelad ångest packas ner i en säck och går till förbränning tillsammans med stupstocken. Och dörren min den är numer stängd, försedd med titthål och skylt:

”Alkohol och all annan förnedring undanbedes”

🤗Hopp och styrka åt eder alla!

Nu klingar denna lördag snart ut och till sist så ordnade sig allt till det bästa. För ingen droppe nervgift av typen alkohol eller ens nåt lugnade piller har intagits. Däremot har det frossats på en god pizza, ett glas cola och lite kvarvarande sallad man hade i en burk i kylen.

Då efter en liten stund så kände man sig plötsligt lite huslig och knöt ihop en soppåse som ställdes i ett hörn bredvid en annan påse. Har nu uppdaterat mig under några timmar inom ämnet om att konvertera ljudfiler, och att använda de enklaste medel man väl tekniskt sett, eller åtminstone kostnadsfritt i alla fall, kan göra i en gammal datormiljö för att ha nytta av sina gamla favoritskivor.

Nu snurrar en gammal favoritlåt i hörlurarna precis som det var tänkt. Som nykterkvist har man nog fått sig ett lager med extra tålamod. För innan man snubblade in i nykterhetens underbara värld. Så gav man väl upp bara det blåste minsta lilla vindpust av motstånd. Man säckade ihop bara det tog emot det minsta lilla kommer man ihåg. Det känns gott att veta att man klarar av det mesta utan att behöva hälla i sig en massa flytande skit om man så säger.

Ha det gott allihopa!

Häromdagen såg jag mannen jag fortfarande är gift med gå hand i hand med sin nya tjej på stan. Han låtsades inte se mig utan gick bara förbi utan att säga hej.

Den här mannen har jag haft en relation med i nästan 6 år. Jag har levt med hans alkoholmissbruk. Jag har lämnat honom på grund av hans alkoholism. Han har erkänt sina problem, sökt hjälp och bett om en andra chans. Allt skulle bli som det var i början. Allt var alkoholens fel, han skulle göra allt i sin makt för att det skulle bli vi igen! När han såg tillbaka på sitt liv så var det viktiga oss och det vi hade tillsammans. Och jag trodde honom. För det verkade så då. Han verkade
”vara tillbaka”. Så jag flyttade ihop med honom igen. Men långsamt kom de gamla mönstren åter. Jag tror inte han drack, men vet förstås inte.

Nu när jag har lämnat igen och är ”på andra sidan” har jag med kvinnojourerns hjälp förstått att jag har att jag blivit utsatt för psykiskt, ekonomiskt och sexuellt våld under relationen (Ja, det räcker med att du ger efter för sex fast du inte vill för att slippa negativa konsekvenser för att det ska klassas som sexuellt våld).

Jag sökte egentligen inte kontakt med kvinnojouren på grund av det, utan behövde bara få hjälp att hitta en jurist då exet var helt omöjlig att göra med när det gällde bouppdelningen. Ena stunden: du kan ta allt, jag vill inte bråka och jag hoppas vi kan vara vänner efter det här! För att i nästa stund mena att om jag skulle ha den saken vi båda ville ha så skulle den andra ta resten för då gällde nyttoprincipen. När huset inte blev sålt som tänkt ville han inte betala mig något och hävdade att det var på grund av marknadsekonomiska skäl.

Hon som svarade på kvinnojouren sa: jag tycker du ska komma hit på samtal. Man har kartlagt våldet och det såg inte bra ut. När jag sa till min kontakt att han skulle hånskrattat mig rakt i ansiktet om han hade sett dokumenten så svarade hon att det bara bevisade vilken typ av man han är och att kartläggningen stämmer. En sund person skulle bli allvarligt oroad och skämmas ögonen ur sig.

Och denna händelse är förstås bara ytterligare ett bevis: att inte stanna upp och bearbeta utan snabbt gå vidare in i nästa relation. Inte kunna vara själv.

Jag tror olika former av våld tyvärr är väldigt vanligt när en har en relation med någon som har missbruksproblematik. Man förstår att det som sker inte är ”ok”, men skyller allt på alkoholen, även som anhörig.

Men det är ändå våld och våld bryter ner. Lögner, manipulation, gaslighting blir lite av vardagen med en alkoholist. Men det skadar lika mycket som när alkohol inte är inblandat.

Hur kan man märka att man är utsatt för våld? Man börjar ifrågasätta sig själv, man tänker sig noga för i vad man säger och gör för att slippa en reaktion. Man tar överdrivet ansvar för relationen. Man tappar bort sig själv, sånt som är viktigt för en, vänner och aktiviteter. Och man blir väldigt, väldigt trött eftersom det tar så oerhört mycket kraft att hela tiden försöka pejla av läget.

En kompis tipsade om en bok där en kvinna blir utsatt för våld och när jag skulle läsa den upptäckte jag att jag redan läst den. Jag hade läst den under tiden som jag själv var utsatt för våld, utan att jag alls fattade att det var så.

När jag läste den nu blev det nästan kusligt hur kommentarer och händelser ibland var mer eller mindre identiska, som tagna ur samma manus.

Varför skriver jag det här? Jo med förhoppningen om att det kan hjälpa någon annan i samma situation. Om bara en enda av er som läser skulle börja känna ett obehag av igenkänning och kan söka hjälp så har den här texten en mening.

Tyvärr tror jag att många samtalskontakter har dålig koll på vad de ska lyssna efter när det gäller våld i nära relation. Det behöver vara någon som är insatt och förstår att de som är utsatta oftast inte själva förstår vad de är med om. De behöver veta vad de ska lyssna efter och ställa rätt frågor. En kvinno- eller mansjour kan hjälpa dig reda ut vad som händer!

Idag känner jag inga tvivel kring att det är våld jag varit utsatt för. På alla plan utom de fysiska slagen. Och inget av det har ”sett ut” som jag tidigare trodde att det skulle göra. Manipulationen och kontrollen var ofta inlindad i förtäckta hot eller i omtanke, varför det var så svårt att upptäcka. Jag tror inte någon runtomkring hade kunnat ana vad som pågick. Jag har haft turen att ha människor runt mig som genast trott på det jag berättat och förstått att det är sant.

Blev jag överraskad när mannen jag fortfarande är gift med svassar omkring på stan hand i hand med en ny partner: ja och nej.

Det går helt i linje med mönstret jag fått förklarat för mig kring vem han är. Och det mönstret har jag sett igenom nu, det blev dessutom väldigt tydligt under separationen. All klagan om att jag aldrig kunde ge mig i diskussioner blev tex glasklara där det faktiskt är han som förvrängt och fortsatt diskutera sånt vi redan kommit fram till en lösning kring.

Att han gärna slängde ur sig något i sista stund för att skapa reaktion och dålig stämning i alla möjliga lägen. Framförallt när vi skulle göra något jag tyckte var skoj eller något som var viktigt för mig.

Att han tryckte på alla punkter han kunde komma på för att jag skulle reagera, och när ingenting fungerade kom den verkliga personen fram.

Så nej, det var inte jag som skapade konflikter i relationen. Jag försökte bara uttrycka mina gränser, behov och känslor. Men det avfärdades som kritik mot hans personlighet, sånt han inte kunde göra något åt.

Jag har förstått vem han, och det är ingen trevlig person som gömmer sig under ytan han polerar och försöker framställa som godheten själv. Han som gärna hjälper till, men som alltid har en dold agenda kring vad han själv kan få ut av det.

Efter lite reflektion så tänker jag att det var bra för mig att få ytterligare bevis för hur den här mannen funkar, även om jag knappt trodde mina ögon när det skedde. Vad är oddsen?

Det hjälper mig i min läkning framåt. Jag hoppas, hoppas att texten kanske också kan hjälpa dig❤️

@aeromagnus Heja dig! Och grattis till minus 2 kg, tjoho! Jag sliter också med löpträning, lite i taget blir det lite längre och snabbare. Mitt huvudsyfte är att rensa skallen och fyllas inombords av nöjdhetskänsla.

Kram 🐘

Ta dig till ett AA-möte. Ger dig fantastiskt mycket och jobba igenom stegen. Det första steget är värst. Att inse att man är maktlös inför alkoholen. Ta hjälp och stöd. Klarar oftast inte detta utan stöd och hjälp. Kämpa på.

Ta dig till ett AA-möte. Steg 1. Inse att du är maktlös inför alkoholen. Det är det tuffaste och jobbigaste att inse. Tog mig lång tid och fler misslyckanden. Kan du vara utan i 4 år kan du igen. Ta hjälp, ensam är inte stark.

Bra med 3 år. Snyggt! Man mår så mycket bättre utan skiten. Som vi proklamerar på AA. Ta en dag i taget och lev livet den dagen.

Nikotin är ju starkt beroendeframkallande och abstinensen måste vara jobbig. Du kommer fixa det säkerligen. Kanske inte handlar om maktlöshet som i steg 1. Har aldrig snusat eller rökt så jag vet inte hur det är att gå från att snusa till att inte snusa.

Kul att du fått din lägenhet såld. Själv börjar min speciallärarutbildning den 28/8. Ska plugga i två år 66% jobba 50% få betalt 100%. Egen utveckling är ju alltid bra.

Det är bättre med kläder på second hand än alkohol från affären med gröna skylten. För oss är det snart dags att packa ned förtältet och dra hem vagnen. En månad till.

Varit dålig på att vara här inne ock läsa/skriva. Första arbetsveckan avklarad. Semesterresan var helt underbar och vi hade tur med vädret. var ju en del översvämningar i Polen. Har slutat med min antabus så nu skulle jag kunna dricka om jag vill men jag har absolut inget sug efter alkohol, snarare tvärtom. Visst det kommer bli prövningar men jag ska göra allt för att inte trilla dit igen. Måste vara ärlig mot min omgivning. Vi alkisar är ju specialister på att ljuga för oss själva och vår omgivning. Går regelbundet på AA och det är toppen. Börjat äta nyttigare och mindre samt börjat löpträna igen. Känns bra. Gått ned 2kg på två veckor så det är väl ok.

@2ansikten Åh, slå inte på dig själv nu🩷 Nu har det hänt, inget att göra nu i efterhand. Skönt att det gick bra och att du hade roligt. Ta nya tag nu, det är klart att du fixar 3 mån! Vi klarar det tillsammans😊 Det finns mer man kan skylla på om man inte vill säga va det handlar om, som du skrev, bilkörning, eller att man haft känning av magkatarr och vill inte chansa med alkohol, eller att man ska upp tidigt, är väl va ja kommer på nu iaf. Ja kom hem nu från jobbet, fick sluta tidigare då vi hade så lugnt och ja har öppning imorgon. Haft tankarna på A idag, men absolut inte lika mycket som i förrgår och igår. Nu blir det glass och film. Hoppas du har en fin kväll nu💫

Första stadsveckan har varit fin, mycket fika lunch o babbel med olika vänner. Tillägnar mig omgivningarna bit för bit. Roligt att uppleva sommarstad här i mina krokar, mycket folk ute, vackert överallt. Best of both worlds känner jag, att nu få några sommarveckor här. Min fina lägenhet hälsade mig välkommen, njuter av papperstidning, TV och badrum. Överlycklig. Lite shoppingabstinens så några fina secondhand fynd har det blivit. Kläder är min sista last. 🫣🫣. Locket på nu.

@Sattva gratulerar! Stor kram till dig. Förstår att det är en stor lättnad och viktig pusselbit i ditt nya liv. Jag är ju så oändligt tacksam för den nya lägenheten jag hittade, må du ha samma tur! Låter fint med fördjupning.

Tog blodsockret nu. 15. Inget vidare 😩 men ingen alkohol idag, så det känns skönt i alla fall 🌸

@Himmelellerhelvette Min plan är att minska i styrka, senare minska i antal per dag. Nu snusar jag kanske 1/2 dosa per dag. För mig känns det mer hanterbart att trappa ut. Med alkoholen upplevde jag så många fördelar snabbt, men med snuset lär jag inte uppleva samma fördelar. Eller så gör jag det. Jag har inte varit nikotinfri sen typ 14 års ålder. Jag vet inte ens hur man mår utan.

Kram 🐘

@Bell84 den var igår… och jag drack tyvärr. Inte mycket alls men ändå. Ångrade mig direkt och kände att jag typ svek alla. Den jag svek mest var mig själv. Hade verkligen jätteroligt men det var för mig ett misslyckande. Jag börjar om nu. Jag vill faktiskt klara tre månader jag med. Jag vet att det går och att jag ska acceptera och fortsätta var svär på forumet. Min fallgrop var att jag inte hade en ”ursäkt” så framöver kommer jag alltid köra bil till liknande event, fester. Då blir det en accepterad förklaring för mig att inte dricka alls.. ångrar mig så bittert. Helt onödigt.

Underbart med allt det du skriver om @Sattva! Grattis! ❤️

Du är bara så häftig @Andrahalvlek! Allt du klarar av och jag är säker på att den dagen du bestämmer dig för att sluta med snuset så fixar du det med! Bra att du byter mot svagare snus, jag kan tänka mig att abstinensen inte blir lika tuff om man trappat ned innan, jag körde från 2dosor/dag till noll från ena dagen till den andra! Vidrigt! Kram❤️

Jag räknade till tolv a-lagare när jag åkte förbi dem efter att jag handlat idag. De sitter alltid på samma ställe - en bit från bolaget, i skuggan på en låg stenmur. De såg glada och upprymda ut, det är en fin dag att sitta utomhus. Men alltså tolv personer är mycket i vår lilla stad, med totalt 30.000 i kommunen. Och det är bara de som öppet joinar gemenskapen i den gruppen. Det måste vara ett stort steg att ta, att sätta sig där och tjöta. Väldigt ledsamt är det. Hamnar man där är det inte mycket annat som funkar i livet. Bostad, familj, jobb osv.

Varje gång jag frågade min mamma varför hon inte lämnade min pappa så sa hon att det kunde hon inte göra, för då skulle han hamna bland a-lagarna. Det var hon som höll ställningarna hemma och betalade hyra etc. Utan henne hade hyran inte blivit betald. Den sista 15-20 åren i livet fick min pappa fickpengar varje vecka, allt annat ekonomiskt skötte hon.

Himmel så mycket pengar han söp upp. När han grundlade sitt drickande fick han tvåveckorslön. I kontanter. Typ hälften lämnade han hemma, resten drack han upp. När de två blev sambo och föräldrar insåg mamma att kronofogden jagade honom. Den jakten bestod livet ut. Han måste burit på enorm ångest, som han drack på. Och han pratade aldrig om det. Aldrig. Allt var bara bra om man frågade honom. Min pappa var känslomässig analfabet. Locket på.

Kram 🐘