Senaste kommentarerna i forumet

Söndag och den sista sommardagen för i år har anlänt. I morgon kliver man in i höstmånaden september och dess första dag på väg mot en tid av vinterrusk. Hade man varit flyttfågel hade man väl dragit till varmare breddgrader nu. Har inte haft så mycket energi denna dag, men lyckades då koka på en kanna med kaffe. Vilket väl får ses som gott nog denna vilodag. Kan alltså utan alkohol och med ett nyktert sinne stärka mig med en kopp och kämpa vidare framåt mot nya höjder och alkoholfria fröjder enligt fastlagd nykter rutin.

Ha det gott!

fooliehutten sågar grannens gröna gräsmatta

”it’s good to touch the green, green grass of home” Johnny Darrel

En lyhörd läkare lyssnade på mina tankar om dystymin, gav mig en diagnos och erbjöd medikamenter. Skönt att jag blev tagen på allvar och fick veta att min ”lyckonivå” ligger under linjen för lycka hos ”de normala”. Jag var van mitt lidande så det kändes bekvämt att fortsätta med det, hellre det än att börja knapra tabletter och få problem under bältet. På dessa grunder fick det bli skrynklare ett tag och min skepsis till trots gavs nya vägar genom deppen. Jag sa ärligt att min ambition var att fortsätta självmedicinera med alkohol, snus och piprökning. Det passerade på den tiden helt och hållet utan reaktion från vården; undrar hur det låtit om jag sagt samma idag? Fast nuförtiden vill jag inte längre bli ”för glad”, så nu behöver jag inte flaskan. Snusa och röka är också historia. Det som ibland skaver är den segt statiska tristessens linje. Den jag förr drack för att slippa och sedan bara ville tillbaka till ifrån ångestens djupa hål. Skönt ändå att börja förstå och uppskatta livet på min linje och med en kopp i hand nyktert njuta tillvaron i den låglänta dalen.

”One more cup of coffee for the road,
one more cup of coffee ’fore I go.
To the valley below”
Bob Dylan

Om jag någonsin skulle försöka finna mig på skalan 1-10, så skulle jag säga att min nivå varierar mellan 3 & 5. Och det är nog så högt jag kan nå, för det är ju ändå där som det gröna gräset känns mest hemlikt.
Ha en fortsatt skön A-fri söndag! 🤗

Ja det känns kanske bättre imorgon, just nu vill jag inte veta av mig själv

Hej, Jag och min sambo dricker måttligt. I regel inget i veckan utan det är till helgen. Där är allt helt normalt. Mitt problem är när jag dricker någon annanstans än hemma och det är inte varje gång. Jag känner inte när det är tid att sluta och då försvinner även minnet. Dagen efter har jag ingen aning om vad jag har sagt eller gjort och det är fruktansvärt! Det har hänt tre gånger det sista halvåret. Nu har min sambo sagt att händer det en gång till så gör han slut. Hur ska jag göra för att sätta en gräns? Är det någon annan här som har samma problem?

@Vitvargen Det tog lite tid för mig att sova bra och så hade jag lite huvudvärk av och till. Tänkte att avgiftning och reparation pågår och då blev det lättare att hantera, jag var i alla fall inte bakis😁. Jag gjorde lite meditationsövningar/andningsövningar innan sovdags och det gjorde kroppen lugnare.

Fysisk träning är superbra! Jag började löpträna varvat med promenader och styrketräning och det är nu en vana och rutin. Det rensar och stärker hjärnan, ger psykiskt välmående och bygger styrka och uthållighet i kroppen. Det går också hand i hand med att äta och tillaga bra kost.

Ha det gott!❤️

Alltså det ska bli en vit månad september. Allvarligt talat.

@högtuppinorr Jag vet av erfarenhet att det är så lätt att tro att man är "safe" efter drygt en månads nykterhet, och att man kommer att klara av det. Men det slutar alltid att man dricker mer än man tänkt... Men upp på hästen igen och förlåt dig själv. Det är alkoholdjävulens fel. Så fort du gör slut med den så kommer du att slippa denna tråkiga erfarenhet som du inte är ensam om. Vi har alla varit där. Var snäll mot dig själv och lär dig av misstagen. Det försöker jag göra, och bli klokare för varje gång (hoppas jag). Ha en så fin söndag du bara kan. Nästa vecka är en ny start! Kram

@Studsbollen47 Japp, precis så svarar man på kommentarer!

Kram 🐘

@Vitvargen Heja dig! Sluta dricka är nummer 1, sen följer steg 2, 3, 4, 5 osv. Det är det som kallas utveckling, inombords och utombords. Tenderar att avstanna helt när vi häller alkohol på våra känslor och tankar. Nu får vi energi att ta tag i alla surdegar!

Apropå sömnen. Gå upp och lägg dig ungefär samma tid vardag som helg. Undvik skärmar sista timmen. Använd tex ljudbok som insomningsljudbok. Jag lyssnade på ”Skål ta mig fan” varje kväll i början när jag skulle sova. Ställde timern på 30 min (finns på Storytel). I början behövde jag ställa om timern flera gånger, men rätt snabbt somnade jag inom den halvtimmen. Spolade tillbaka det jag missat pga sömnen. Lyssnade nog på boken 8-9 gg totalt. Mycket bra bok!

Kram 🐘

Nu blev det många inlägg, vet inte om det är så man bör göra i detta forum för att svara på kommentarer?

Dag 8
Inga abstinenssymtom kvar förutom lättirriterad. Nu glömde jag vem som tipsade om postakut abstinens men ska ha lite koll på det. Gissar att det kan ta några månader innan humöret blir mer stabilt.
Har börjat få lite motivation till gymet. Men har problem att göra allt eller inget. Ska fundera på en lagom plan som håller över tid idag. Ha en fin söndag alla!

@Andrahalvlek Ja den där loopen kommer alltid nånstans innan midnatt i våra sällskap. Smart att avvika då från större fester. Det kommer nog jag börja göra också. :)

@Rule74 starkt att motstå suget, smart att äta istället. Jag har också märkt en ökad aptit så kanske får räkna med några kilo extra på vågen.
Ja låt oss kroka arm och snart börja vecka 2!

@Amanda L tack! Ja det är verkligen härligt att vakna utan alkohol i systemet.

Inte varit här på ett tag och trodde jag hade kontroll över mig själv och kunde vara nykter men så igår… känner mig så jävla värdelös efter varit alkoholfri i typ 41 dagar så tog jag en öl till tvn igår, skulle bara dricka den det hade jag bestämt mig men det slutade med att jag köpte mer på ica och nu ligger jag med jordens ångest efter att tömt 3 st 6-pack och skickat massa sms och ringt runt mitt i natten och svamlat. Fan vad jag hatar det här!! Vill bara lägga mig och sova bort resten av livet, fy fan!

@Andrahalvlek verkligen så, essensen kokas ner. Personligheten försvinner inte men allt det fina tillåts blomma ut. Ha en härlig söndag. Varmt soligt och gött, åtminstone i mina trakter😀

Tack för tipset @Andrahalvlek, det var en ordentlig genomgång av det mesta! Även AF vin, har inte provat det alls eftersom jag inbillat mig att det bara smakar som druvsaft och då dricker jag hellre annat.

Då är vi inne på vecka 2. Det är väl inte helt sant att det varit helt oproblematiskt, dels har magen varit i olag hela veckan och dels har jag haft svårt att sova. Det är som om jag glömt hur man gör för att somna, och när jag efter några timmar på något sätt ändå somnar så vaknar jag mitt i natten och så svårt att somna igen.

Jag tror detta ordnar sig av sig självt på någon vecka, för att hjälpa processen på traven så har jag börjat käka litet surkål som tillbehör till middagen eller "solo". Får se hur länge jag kan upprätthålla den regimen. Sedan sömnen, tänkte börja med det jag tänkt börja med de senaste åren nämligen fysisk träning. Startskott för detta är i morgon bitti innan jobbet, går ut lugnt för att öka vartefter.

Test och utvärdering och modifiera vid behov. Det är planen.

Kram på er alla!

@Maud Definitionen av lycklig är att vara nöjd med det man har. Så visst kan man vara vardagslycklig. Förnöjsamhet är ett fint ord också, som jag brukar använda.

Kram 🐘

@zalkin Jag blir så glad av ditt livsbejakande inlägg 😍 Min husgud Annie Grace brukar säga att våra personligheter inte försvinner när vi blir nyktra - de förstärks snarare. Essensen kokas ner. Men man måste uppleva det för att förstå att det är så.

Kram 🐘

@Studsbollen47 Ja, det är drabbande att inse att man själv betett sig så. Som en sluddrande idiot. Bara prata rakt ut, inte lyssna alls. Bara fokus på nästa glas. Som alkoholfria kan vi fokusera på människorna, samtalen. Tills de börjar sluddra och repetera allt i en loop, då kan vi gå hem. Inte säga någonting, bara avvika.

Kram 🐘

Ett av tipsen som jag har anammat från boken ”1%-metoden” av James Clear är att synliggöra den nya vanan man vill få till. I tv-rummet, på vägen ut i hallen, står en slantboard (Tukka). När jag har stängt av tv:n på kvällen gör jag på den 30 tåhävningar och 30 knäböj. Varje kväll. Det ger resultat, mina ben är mycket starkare, vilket krävs nu när jag försöker löpträna. Att äntligen fixa löpträning 3 gg/vecka är stort för mig, och mina ben funkar faktiskt mellan rundorna också!

Nu när jag vill ta en uppåt-shot med äpple+citron+ingefära varje morgon köpte jag ett metallmått, ett sådant man använder när man ska göra drinkar (ironiskt). Det står på diskbänken, precis bredvid kranen. Varje morgon hittills har jag på morgonen sett måttet, hällt upp en shot på 4 cl och hävt i mig, innan jag fortsatt med frukostdonandet. Det bränner till gott i hela munnen.

Så tipset att synliggöra nya vanor funkar också. Tidigare har jag mest staplat nya vanor på gamla, nu har jag en taktik till att ta till. Ibland kan jag tänka ”vad fan, ska hela livet vara fullt av en massa jävla rutiner på ett löpande band liksom, ingen tid för att frispejsa alls!?” Då tänker jag att det är latmasken och sockerclownen som fått luft. Och det finns utrymme att frispejsa. När rutinerna sitter bra, och har byggt en bra grund, så kan jag frispejsa en kort tag och sedan gå tillbaka till rutinerna.

Det är som på jobbet, det krävs mycket god planering för att på studs kunna ta tag i det som kräver lite extra kärlek. Jag jobbar ju ändå med nyheter - och en bra nyhet har jag aldrig tackat nej till, hur sent den än kommer. Lika lite tackar jag nej till en trevlig stund eller annat jippo om det erbjuds. Om det lockar vill säga, väldigt mycket lockar mig inte längre.

Kram 🐘

Ja det är skönt att fixa matlådor på helgen så kan man laga snabbare rätter på vardagarna.

Alkohol är en bra medicin för stunden men inte i längden. Då är den förödande och kommer öka på din stress och ångest. Ekorrhjulet kommer bara snurra snabbare och snabbare. Till slut slår det över. Det går att kliva ur hjulet om man verkligen vill. AA steg 1. Erkände att vi var maktlösa inför alkoholen - att vi inte längre kunde hantera våra liv. Det första steget är det allra tuffaste. Alkoholism är en kronisk sjukdom som man inte kan bli av med. (En del ny forskning säger att med rätt behandling kan man dricka normalt) Frågar man de flesat alkoholister så kommer de till 99% säga. Jag rör inte skiten. Så mitt råd är att ta dig till ett AA-möte. Man fixar inte detta själv.

En natt kvar av helgens hattiga hopkok av tider. I natt så är det ett vakpass. Förhoppningsvis är det ett pass då strumpstickorna kan gå varma då jag kommit in i höstmood o stickar pyttipanna sockor åt yngsta barnbarnet.
Operation äta ur frysen går fint och maträtter jag inte lagat på länge hittar upp i nutid. Idag blir det stuvad vitkål och korv med hög kött%. Kokt potatis till. Koker några extra så det blir till torskrygg i foliepaket imorgon.
Just nu har jag ett härligt kreativt flöde. Rutinerna är på plats och min ADHD är en kraft och inte något tungt att släpa på. Det har tagit åratal att få till det måendet. De bra perioderna blir längre och fler. Ibland kommer jag ur spår men det är lättare att hitta tillbaka till det som funkar bra.
Att vara alkoholfri underlättar något enormt för att snabbare hitta tillbaka till det bra när jag kommer " ur spår" och tappat kompassen.
Jag känner mig lite lycklig. Kan man vara vardagslycklig tro?

Det vanliga står på schemat. Morgongym och en ordentlig antidepprunda. Just de sakerna är grundbulten till måendet. De grundbultarna är genomförbara och blir till rutin om jag ger fan i vin.

Må så gott alla 🥰

@inteigen tillägg… han dricker inte varje dag, säger att han har ett problem, men att det är under kontroll. Jag är rädd för dagen när det är för sent, jag vill inte hamna där.

Både han och jag har vuxit upp i en familj med missbruk. Hans pappa dog pga alkoholen. Jag blev psykiskt utsatt som ung av min anhörig.

Jag och min man blev tillsammans i 9an, har idag varit tillsammans 19 år. Vi har alltid festat mycket som ungdomar, men när jag blev gravid som 22-åring blev det slut med det. För min del iaf…

För några år sen började jag märka att han drack så mycket varje helg när vi i familjen bara satt hemma och tittade på film. Jag pratade till slut med honom och det slutade… eller ja, han blev bara bättre på gömma det! I samband med detta uppdagades det att han hade spelproblem också. Och allt fler lögner började komma fram… vi funderade på att gå i sär, men valde att fortsätta. Fick ett till barn, så klart…

Förra året började det eskalera allt mer. Han söp sig full på söndagskvällar, söp sig så full så han spydde rakt ut över vardagsrumsgolvet, däckade redan halv 7 på midsommar, etc…

I sommar har han druckit i stort sätt varje dag, han hittar ursäkter till att ta en öl eller två, en GT med kompisen eller bjuda över den nyseparerade gamla kompisen på middag. Ikväll fick jag nog… jag var så arg på han och är så otroligt ledsen nu. Jag vill inte lämna, men all denna oro och ångest över om han har druckit eller spelat idag eller inte… jag tar kort på hans alkohol för att kunna ha koll, men då dyker något nytt helt plötsligt upp.

Har stängt av helt, men känner ikväll när det sprack att det här tär sönder mig totalt. Har det dessutom piss på jobbet så kan inte andas någonstans.