Senaste kommentarerna i forumet

@Himmelellerhelvette Det är därför du måste skriva om det, och sannolikt även prata om det. Det är en sjukdom, precis som missbruk, och du har ingenting att skämmas över ❤️

Det är så himla vanligt att ett missbruk avlöser ett annat. Det är därför vi behöver vara vaksamma på tecken som tyder på besatthet. Allt vi nyttjar ska vi med lätthet kunna avstå från.

Kram 🐘

Kvällsavstämning. Igår var en intensiv och hektisk dag. Läggdags blev betydligt senare än vanligt, men vaknade likväl 05.30. Har varit trött större delen av dagen, saknat ork att göra det jag egentligen hade föresatt mig att göra, men det fick vara så. Ingen oro idag,
Känner mig lite ledsen just nu, främst för att mina barn har det lite motigt på var sitt håll på olika sätt för tillfället, Och det gör ju så fruktansvärt ont i mammahjärtat💔. Idag tar jag dock inget gift för att lindra, utan skriver här istället.
Är väldigt tacksam att jag fick så mycket medvind, nu den första veckan. Annars hade det nog inte gått att vara giftfri idag. Och tacksam för alla fina uppmuntrande och välvilliga ord som skrivs till mig❤️.
Tack 🙏

…. tänk att jag skrev till @varafrisk häromdagen att jag aldrig fallit så djupt i ätstörningen när jag visst har det men jag hade glömt det/inte fattat/förträngt?

Tack snälla fina @vår2022 ❤️ Jag tänker att jag nog behöver fortsätta skriva om mina ätstörningar för skrivandet hjälpte mig bli nykter från alkoholen och jag tror det även kommer hjälpa mig i detta, det känns oerhört fint att ni läser och stöttar. Det är nästan mer skamligt med detta än alkoholen? Jag har väl haft sjukdomsinsikt emellanåt men som det är med beroenden lyckas man ljuga för sig själv. Idag kom jag på en period jag hade där jag vägde precis under BMI, jag fattade inte hur sjuk jag var och jag viste inte att det handlade om att jag bantade bort inte bara mitt fett utan även mina muskler! Det var efter den perioden jag tog till alkoholen! Det kom jag på nu! För att ta mig ur tiden jag var som sjukast gick jag över till alkohol! Jag var såklart fortfarande ätstörd under hela min tid med alkoholen också men jag kunde fly känslorna av misslyckande med maten genom alkohol! Och jag tillät mig gå upp i vikt sakta men säkert till en normal vikt på runt 8kilo till. Jag tystade kroppskritiken i huvudet genom den bedövande alkoholen! Jag fick väl ett nytt fokus?? Tystade även hungerkänslorna med hjälp av tramadol då när jag var som sjukast och låg på en undervikt enligt BMI kom jag på nu! ……

Tack för svar! Och pepp! 🙂

Känns ovant att ens skriva detta såhär, även om man är anonym, då jag aldrig berättat för någon i min närhet om mina problem och ingen skulle nog misstänka hur jag hållt på under alla år. Jag har heller inte sökt hjälp utan försöker på egen hand. Så det tycker jag är skönt, att man har stöd såhär med andra då jag ofta känner mig väldigt ensam med mina problem.

@Lana Del Rey bravo att du har klarat den första månaden. Du kan ju det här. Fortsätt med det du gör för det fungerar för dig. Var aktiv i forumet, ställ frågor och kommentera andra utifrån dina erfarenheter så hjälper du andra med sina utmaningar.

@Lana Del Rey så starkt gjort av dig! Heja heja!

@Carisie Tack snälla! Ja jag tycker att det känns som ett väldigt positivt forum med pepp och stöd!

Ska kika vidare på alkohol- och självhjälpsprogrammet!
Tack! 🌸

Jag är också den enda min mamma har @Ny dag! Det är ett stort ansvar att bära! Min mamma litar inte på vården, de gånger hon försökt få hjälp är det ingen som lyssnat på henne känner hon. Hon mår fruktansvärt dåligt psykiskt! Jag måste hjälpa henne! Jag ser inte hur det skulle gå annars. Jag önskar bara jag kunde klippa av känslorna. Tänk om diving jag kunde komma på ett sätt att hjälpa våra mammor utan att gå så djupt känslomässigt med i det. Jag tänker på min mamma 100gånger om dagen, så fort jag har inte är upptagen går tankarna åt till henne. Tusen tack vår2022 för ditt engagemang och hjälp❤️

@Ny dag Tack🤗

@Andrahalvlek Tack för din omtanke 🤗

@Carisie grattis till snart 1 år av frihet! Super inspirerande att läsa! Varför hittade inte jag denna sidan tidigare!
Kämpa på!!

@Natilia förstår dig helt! Jag kommer med sluta dricka helt om jag inte sen kan hantera måttligt drickande. Ångesten och skammen äter upp mig och jag kan inte ens sova pga ångest och hjärtklappningar. Dags att ändra mig nu!

@pepparkvarnen Jag fattar hur du menar! Jag tror dock att "viljan att kunna dricka normalt" är beroendehjärnan/förhandlarens sätt att hålla dörren öppen. Jag skrev initialt på det här forumet att jag om jag tog en enda karatefylla till så skulle jag slänga igen dörren för alkohol för alltid. Jag drack ytterst måttligt efter min lilla budget under några månader förra våren men tjusningen var som bortblåst! Så veckan efter midsommar råkade jag bli nykter.. tänkte inte ens på alkohol och veckorna bara gick. 5/7 är det ett år sen och noll karatefylla. Frihet 🩵

@Lana Del Rey Hej 👋🏼 Välkommen. De flesta här erkänner att de har ett problematiskt förhållande till alkohol - eller har haft. Det finns alltid stöd och goda råd här. Pepp.

Superstarkt av dig att sluta och hålla upp. Skriv i alkoholprogrammet och gör självhjälpsprogrammet. Läs artiklar & lyssna på poddar. Du fixar det här 🩵

Hej!
Jag är ganska ny här, eller bara läst trådar för pepp men aldrig skrivit själv men jag har många gånger försökt sluta dricka alkohol men upplevt att det varit svårt och nästan omöjligt och gjort halvdana försök.

Jag började dricka alkohol rätt "sent", vid 22 men rätt snabbt blev jag fast, då var det roligt och jag reflekterade aldrig över att jag skulle ha problem, inte förrän på dom senare åren. Jag har haft lite uppehåll här och där men för cirka 3 år sedan spårade det ur och särskilt nu det senaste året. Jag har upplevt att jag känner mig dålig och misslyckad och alkoholen blir som en medicin, jag är egentligen en helt vanlig 30-årig tjej men ändå känner jag att jag behöver alkoholen som en tröst.
Dock har jag verkligen bestämt mig för att sluta, jag har varit nykter i 32 dagar nu, har sjukskrivit mig och börjat äta och motionera. Jag tror att jag kan klara det nu, jag har aldrig riktigt bestämt mig innan då jag helt enkelt inte velat sluta men nu är jag så trött på det.

Jag skriver egentligen för att jag vill bolla och kanske ge varandra råd och pepp med någon i liknande situation :)

@pepparkvarnen
Jag som också sitter med ångesten känner att jag ska ha tre månader utan alkohol, just eftersom det har ballat ut för ofta. Det innebär en massa konserter, resor, semester etc utan alkohol vilket jag tror att jag kommer att må jättebra av om jag klarar det. Vill jag sedan göra ett försök att dricka måttligt efter det så får jag isåfall göra det då och se hur det går.

Om inte annat så lär jag inte få mer ångest av att slippa skämmas ihjäl i några månader.

@Lady175 det är fruktansvärt och Tom tonåringen hemma har börjat säga till sluta bråka ni får prata imorgon så går vi och lägger oss. Pinsamt att man som vuxen ska bli tillsagt av sitt barn om att man uppför sig illa. Jag vill kunna ha en normal relation till alkohol och inte bli såhär… den ångesten jag har idag vill jag bara dö ifrån!

@JHL tack för en klok text! Jag ska verkligen fundera på dina ord och tankar. Jag är verkligen öppen för att sluta med alkohol helt om det är det enda alternativet som finns. Är annat i livet som är viktigare och mer värt att värna om

@Carisie tack för din ärlighet! Jag tycker inte det hade varit hemskt att vara utan alkohol helt men jag känner att jag vill kunna kontrollera det och verkligen hålla mig till ett ”normalt” alkoholintag. Men är det enda alternativet att inte dricka för att jag inte reder det så får det bli nykterhet för min del!

@Lady175 jag glömde att skriva att jag förespråkar total avhållsamhet av alkohol för oss som är aktiva här. Du postar i förändra sitt drickande så mitt svar ovan kanske ät irrelevant för dig. Se även mitt svar i @pepparkvarnens tråd sng 3 månaders uppehåll. Du har postat i den.

Dag tre och efter att i princip bara ha sovit sedan senaste fyllan så har ångesten börjat lägga sig något. Noll alkoholsug och nu ska jag jobba i några dagar så då är det ju inget problem.

Har funderat lite på varför ångesten varit så enormt långdragen, men hörde en rätt logisk i en podd igår. De jämförde att dricka flera dagar i sträck med att ta sms-lån på lyckan och friden - efter flera dagar är räntan skyhög.

@Lady175 hej och välkommen hit. Att registrera dig här är ett stort initialt steg och visar på insikt i problematiken.

Har du funderat på vad det är som gör att du dricker? Är det ångesten som du skriver om eller är det något annat? Är det situationer eller är det tillgång till alkohol.
Det kan vara värt att börja fundera runt sådana frågor och försöka ta nykterheten en dag i taget. Vi är många här som börjar dagen med ett nykterhetslöfte till oss själva och utvärderar hur det gått, utmaningar, vad som ska undvikas, vad har gått bra på kvällen. Vidare kan du alltid ställa dig några frågor om vilka problem du ska lösa om du dricker, vad är det som ska bli så bra om du dricker etc. Det kanske är lättare sagt än gjort.
Jag vill även slå ett slag för beroendevården som kan hjälpa med stöd och mediciner. Jag själv tar sugdämpande medicin och går i samtalsterapi (andra har mycket bättre erfarenheter än jag). För mig har vården hjälp mycket men jag vet att många är oroliga för diagnoser som kanske kan orsaka problem senare. Att må bra här och nu är dock enligt mig mycket viktigare än eventuella svårigheter längre fram.
Ett första steg förutom att vara aktiv här i din egen och andras trådar kan vara att ringa alkoholhjälpens anonyma telefonlinje. De jobbar med dessa frågeställningar på daglig basis och kan säkert sin sak.

Du skrev i en annan tråd att du ibland är elak mot din respektive efter några glas vin. Tror du att du kan ha respektive som stöd i processen? Det hjälper, min fru är ett stöd även om vi inte diskuterar detta på daglig basis då är det enkelt att avstå alkohol om man är öppen med sina problem (det blir ganska synligt om man fuskar).

@vår2022 🙏 Just det att känna sig ansvarig för att mamma inte har det bra är huvudet på spiken. Min mamma har bara mig och bor långt ifrån mig. Det är så frustrerande när man känner att man inte kommer genom. Jag vet att hon skulle må så mycket bättre att vara nära mig/oss. Hon är nu i ett bedrövligt skick, mycket ensam då hon rör sig dåligt och är inte intresserad av något. Hennes väninnor och bekantskapskrets har krympt och hon har endast en väninna kvar som också är skröplig så de träffas knappt. Jag har hittills åkt till henne och fixat middagar, städat, handlat, julpyntat osv men känner att jag inte orkar längre då behovet av mig blir allt större. Hon själv ser inte att hon inte klarar sig själv längre. Ska googla på hjälplinjen och ringa dem. Stor kram kloka fantastiska du🥰🥰🥰

@pepparkvarnen precis så här blir jag med! Ska bara ha typ ett par glas vin men det ballar ur o jag blir elak mot min man