av LenaNyman

Jag vrålar. Gud, kan man inte bara få dö någon gång. Jag är less.
Gud säger: "Ja, du ska få dö någon gång."
Men för fan, får jag lov att gå av skiftet nu i eftermiddag?

Jag fattar inte varför jag föddes och jag är trött på att plågas. Och jag super till mig en stunds vila.

LenaNyman
lör, 2015-10-31 - 08:55

Och hej på er, alla. Det är lördag i dag och det är Allhelgonahelg och jag har inte köpt en endaste godisbit och det är helt enkelt remarkabelt. Senare i dag ska vi till svärföräldrarna och uppvakta på födelsedagen, just nu ligger jag fortfarande kvar i sänghalmen. Jag hör Lucas stöka på nedervåningen och snart kommer han att komma upp med kaffe på säng. Åh, vad jag finner trygghet, tillfredsställelse och förnöjelse i detta faktum. Jag vet vad som kommer att hända, jag tycker om det som ska hända och jag älskar personen som får det att hända. Det ligger nåt magiskt i allt detta, speciellt om man levt stora delar av sitt liv utan att veta vad som väntar runt hörnet, bara att det troligtvis inte är nåt av godo.

En fin lördag och helg önskar jag Eder alla. Kram.

anonyMu
sön, 2015-11-08 - 15:30

Hej på dig Nyman,

Varmt tack för stöttning i min tråd. Det värmer gott i hjärteroten. Hoppas att du själv har det gott och att du mår bra. Det verkar så på det du skriver i alla fall. :-)

Stor och varm kram till dig <3

LenaNyman
mån, 2015-11-09 - 07:23

Jag sjunger inom mig som Tomas Ledin. Just nu kan jag leva. Just nu. :) Livet funkar och det mesta flyter på i en takt jag kan hänga med i. Den känslan skulle man fått buteljera och dela ut till alla som behöver, kostnadsfritt. Allt som är ovärderligt har inget pris och måste därför vara gratis. Måndagskonklusion.

Stor och varm kram tillbaka till dig. <3

anonyMu
mån, 2015-11-09 - 07:58

Men det är ju helt fantastiskt... Jag saknar ord. Jag tror inte att någon som inte kravlat omkring i mörket kan fatta vad det du skriver faktiskt betyder. Men vi har kravlat - både du och jag - så därför gör det mig så oerhört glad att läsa detta. Inte bara att du sjunger inombords (!), utan att du vill leva. Leva och vara lycklig! Och att livet är ganska bra nu. Måste gråta lite nu... Livet kommer alltid att gå upp och ner, men låt oss hoppas att det aldrig någonsin går så djupt igen. Låt oss alltid vilja leva, sjunga och vara ... glada ...

Kramar i stora lass

Fenix
mån, 2015-11-09 - 09:50

vill ha Lena, ett flak tack, kan man hämta ut på något utlämningsställe eller? Mår visserligen riktigt bra just nu, men man vet ju aldrig när det kan behövas en flaska om livet djävla med en.

LenaNyman
tis, 2015-11-10 - 07:20

Bara att hämta ut varsitt stort paket med söta snören i en butik nära er i dag. :D <3

konstnären
tis, 2015-11-10 - 07:52

Varm kram till dig. Du låter trygg i dig själv och jag blir glad. Min trygghet börjar komma till baka och jag hoppas det ska förbli så. Du beskriver så bra spindeln i nätet, sant, sant. Nu kramas mannen och jag jättemycket det känns gott.
Konstnären

LenaNyman
ons, 2015-11-11 - 08:16

Så skönt att höra att du är tillbaka igen, och dina ord värmer gott i novemberkylan. Stor varm kram tillbaka till dig.

anonyMu
tors, 2015-11-19 - 10:34

Hello vännen,

tack för hälsning! <3 Gott att höra att det går fint för dig också. Inga "äh!" här inte!

Tänk så många nya det kommer till forumet hela tiden. Vilken tillströmning... Jag fick leta efter din tråd långt ner på sidan 2. Vilken j-kla skit den där alkoholen är...

Önskar dig en fin dag. Stor och varm kram till dig

LenaNyman
mån, 2015-12-21 - 16:06

I dag är det måndag. Måndag före torsdag, liksom. Blir bra det här. Granen är klädd, knäcken kokt och pepparkakshuset blev, om jag får säga det själv, riktigt gulligt i år. Och som alltid inför jul drämmer melankolin mig i huvudet med sin sentimentalsorgsna gummiklubba. Jag längtar så efter nära och kära som gått bort, alldeles speciellt kommer saknaden efter mamma och käre morfar min. Tyst och tomt och kallare och rotlösare är det dom förutan, ungefär som att titta på Kalle Anka utan Benjamin Syrsa som ramar in hela alltet med värme, stjärnglans och magi.

Vet ni en sak? Jo, jag uppmanade Lucas att svara på en grej. I går, faktiskt. Grejen lät ungefär så här: "Säg nåt om mig och mitt drickande." Vad hände, tror ni?
Imperfekt hände! Han svarade i imperfekt! "Jaa, du var..." lät det. Efter en graviditetslång alkoholfrihet är nu tempus ändrat till dåtid. Älsklings-Lucas. Jag är så himla glad i honom, glad att han finns i mitt liv och han gör mig glad, glad och trygg. Jag är tacksam över att jag kan vara en nykter sambo till denna människa.

Det här blir första julen på en och en halv eon som jag firar utan att berusa mig. Mina tankar går till förra årets jul. Lucas skulle jobba stora delar av julhelgen och jag ville supa stora delar av julhelgen. Jag kunde bara inte med att sitta där på julafton med Lucas och hans släkt och vara nykter och tråkig och jävlig så jag bestämde mig för att resa iväg till folk i vars sällskap jag kunde dricka hyfsat legalt. Inför resan köpte jag fyra stora Jägermeister på bolaget, hällde över dom i halvlitersdrickor som det stod Julmust på. Den där nästanveckan jag var borta var rätt tragisk. Varje morgon vaknade jag badande i olust. Det var inte möjligt att svälja dagens p-piller eller borsta tänderna förrän jag tagit några rediga klunkar "Julmust". Promenerade gjorde jag på darriga ben och siktet inställt på närmaste pub. Det var ett elände att komma i form, så att säga, eftersom det krävdes såna mängder. Det var bara jakt allt gick ut på, jakten på att stilla begäret och stävja det risiga måendet. På julafton minns jag att jag skulle vara jultomte och dela ut klapparna. Jag lyckades med det, sen hade jag tydligen fått nåt glasartat i blicken och gått och lagt mig. När jag skulle hem igen var jag tvungen att köpa två stora Jägermeister till. Julmusten hade tagit slut. Ja, herreminje, milda Hilda-Matilda alltså.

I år blir julaftonen med Lucas och hans släkt en nykter och städad historia.

Nio månader är verkligen ingenting. Kan jag tycka. I dag. Just nu. Som en graviditet. Som en förberedelse, startsträcka inför vad som komma skall. På nåt sätt har nykterheten hittills haft en egen körfil. Oavsett hur sugen jag varit, oavsett vilka omständigheter jag ställts inför så har nykterheten aldrig varit hotad av nån frontalkrock med alkoholen. Det är som att jag burits fram av nåt med en egen agenda, starkare än jag. Klokare.

En ute i periferin-bekant dog för ett tag sen. Vederbörande drack friskt (eller sjukt, kanske är bättre uttryckt) men avled av helt andra anledningar. Och då väcktes den där rösten till liv, den som viskar från en gammal självdestruktivitetens mörka vrå. "Skit i allt nu. Sup till. Skit i det här nu." Sånt är lite jobbigt och jag tänker på en snubbe vid namn Mange Hellberg. Artist är han, och gammal hemlös missbrukare. Fast inte längre. Nu är han drogfri och har ett hem. Men varje morgon han vaknar måste han påminna sig själv om att det är det här livet han väljer just i dag. Det nyktra, ordnade.

Ja, vänner, det var länge sen jag skrev här och det känns bra att vara tillbaka. Puss på er, eller dig, eller den som vill. Och kram. Så klart.

/L

Sisyfos
tis, 2015-12-22 - 08:09

Så skönt att läsa LenaNyman och så bra att du lyfter upp min favorittråd! Älskar din humor och ditt sätt att använda ord. Låter som att du får en bättre jul i år och 9 mån är rätt lång tid. Men börja skriva här igen om du börjar grubbla tycker jag. God jul på dig! ⛄️

anonyMu
tis, 2015-12-22 - 13:05

Pussar mottages tacksamt och ivägskickas i retur! Tack också för goda råd i min tråd ;-)

Fint och ärligt skrivet i #1032. Tack för att du delar med dig. Det gick rakt in... Vilken resa du har gjort... Från "julmust" till julmust. Du är otroligt stark och jag är så glad för din skull.

Kanske behöver du låta dig vara ledsen och känna saknad. På riktigt. Utan att lulla in tillvaron. Det är jobbigt att känna - men jag har börjat lära mig att allt det man gör istället för att känna - faktiskt är jobbigare...

Jag önskar dig nu en fantastisk jul och hoppas av hela mitt hjärta att du ska känna ro och julefrid. Min största kram till dig vännen <3

santorini
tis, 2015-12-22 - 16:57

Så bra att du skriver ärligt om hur det var. Man behöver erkänna det och komma ihåg. Och jag tycker att 9 månader är en lång tid. Väldigt bra gjort. Det är så underbart att se att så många som kommer hit till forumet klarar sej. Kanske nåt återfall men kommer igen. Det går fast det inte är lätt.
Min svägerska dog för en månad sen 58 år gammal, garanterat alkoholrelaterat. Även rökning. Tragiskt. Hela kroppen var slut; njurar, lever, hjärta. Vi har misstänkt länge att det inte stått rätt till. Så himla onödigt. Så glad att jag nu tar bättre hand om min kropp. Och själ. God fortsättning!

Stingo
tors, 2015-12-24 - 09:54

Tack för pussen och kramen, här kommer de tillbaka.

Härligt att se dig skriva och må bra. Hoppas din jul blir lugn och skön.

LenaNyman
tors, 2015-12-24 - 10:14

... för era fina kommentarer, Ebba, Vilja, Leverjag, Sattva, Sisyfos, Muris och Santorini! Såna sköna människor ni är!

Stingo! Till dig vill jag säga: Hyvää joulua på dig!

Har ju lite lust att bjuda er på en låt också. Den har tagit plats i mig som en vacker och mäktig jullåt och jag får ståpäls när jag hör den. Texten är inte så tokig, den heller.

Ha en perfekt dag nu, alla härinne, och var så goda:

https://www.youtube.com/watch?v=WrQobQMZYnY

<3