av LenaNyman

Jag vrålar. Gud, kan man inte bara få dö någon gång. Jag är less.
Gud säger: "Ja, du ska få dö någon gång."
Men för fan, får jag lov att gå av skiftet nu i eftermiddag?

Jag fattar inte varför jag föddes och jag är trött på att plågas. Och jag super till mig en stunds vila.

LenaNyman
tors, 2015-12-31 - 13:49

Snart 2016, kära forumamazoner & forumvikings! Jag kör the same procedure as last year. God fortsättningskram på er alla!

Sisyfos
fre, 2016-01-01 - 10:43

Tack LenaN för ditt inlägg i min tråd. Det värmer så gott! Höll på att missa det helt eftersom jag skrev ett eget ungefär samtidigt.
Leverjag önskar sig skratt inför det nya året och dina inlägg härinne är ofta så klockrena och ger ibland ett riktigt gott skratt. Och då känns det heller inte helt fel att höra till gruppen alkoholister... För så många varma, roliga, kloka, ärliga och även lyckade människor som finns härinne på forumet träffar jag sällan på samtidigt Irl. Där har vi fördelen med att ha tappat kontrollen över drickandet.
Önskar dig ett fantastiskt 2016!

LenaNyman
lör, 2016-01-02 - 13:02

Vet du, i min fantasi jobbar du som pedagog och vidare, i min fantasi, gör du ett fullkomligt sagolikt gott arbete, tålmodig och stöttande som en riktig lärarängel.

Ett fantastiskt 2016 till dig med!

P.S Fasen, vad pedagog är trixigt att skriva när man tänkt sig skriva snabbt. D.S

Sisyfos
lör, 2016-01-02 - 22:37

Jag låter ju helt fantastisk! Lustigt eg vad man skapar sig bilder av personerna härinne. Jag tänker mig att du är en fd kollega. Mest tror jag för att jag har en bild av att du bor på söder och borde se ut som hon gör... jag vet att ni inte är samma person, men hon påminde lite om min bild av dig. Hon var inte pedagog f.ö. ?.

steglitsan
tis, 2016-01-05 - 10:17

Under jul och nyår så har jag funderat på mitt liv som en bok (jag ger inte sken av att det är någon ny eller unik liknelse alltså). Att vi samlar på oss kapitel som vi sen funderar över. Vissa kapitel minns man inte lika bra som andra. Men de finns där och ibland glimmar de till genom att man går förbi en plats eller känner en doft. De där kaptilena börjar onekligen bli fler (snart uppe i steglitsans storlek) och i din stora bok avslutades ett kapitel för nio månader sedan. Medans kapitlet hos lucas slutade lite senare. Äh jag vad fan vet inte, nu flummar jag in mig i något hörn. Men du fattar, det är jävla magiskt att han ÄNTLIGEN kunde prata om ditt drickande i imperfekt. Jag fick ståpäls.

PUSS

LenaNyman
ons, 2016-01-06 - 10:01

... jag ju uppriktigt nyfiken på hur din exkollega ser ut. :) Fast det låter ju så självupptaget så det säger jag ju förstås inte. Kram på dig i dag!
Och kram på dig, Muris. Och Litsan..! Hallå där!

Sisyfos
ons, 2016-01-06 - 15:46

Har du nåt annat nick också "ljusetitunneln"? För på nåt sätt måste du ändå ha funnits här med oss. Du har postat din länk i en rad trådar från personer som brukar dela med sig och ge mycket här i forumet. Man kommer till en webbsida under uppbyggnad som gärna vill ha ekonomiskt bidrag för att kunna arbeta vidare. Skapa en egen tråd för ett sånt inlägg tycker jag. Det är möjligt att webbsidan bli ett fantastiskt stöd tillslut. Men jag har klara problem med att du lånar deras trådar för det här ändamålet.

LenaNyman
ons, 2016-01-06 - 15:59

Det där blev inte så lyckat, att posta alla dina reklaminlägg överallt. Det känner du säkert själv också, om du tänker till lite.

/LenaNyman

etanoldrift
ons, 2016-01-06 - 16:00

Hittade länkar bland mina trådar också och jag är allmänt misstänksam eftersom jag fått "virusvarningar" ett par gånger när jag lite obetänksamt klickat på vissa (inte denna dock, eftersom jag inte ens brytt mig om att klicka!)
Hittade också rena "skräplänkar" från en "amelias" någonting och hoppades på att admin skulle plocka bort både länkarna och "signaturen"/nicket..

santorini
ons, 2016-01-06 - 16:03

Då jag var aktiv här på forum var det tidvis problem med skräppost. Man kunde anmäla det så tog adm bort det.

LenaNyman
ons, 2016-01-06 - 16:44

Har tryckt på anmäl. Jaha, det här med skräppost är inget nytt? Tänkte att alkoholforumet växt sig så pass stort att oseriösa användare ser poängen med sina inlägg men så är det då kanske inte?

Förresten, jag tycker du är så jäkla bra, Santorini! Med alla nyktra jular du har bakom dig, och nu ännu en. Stor kram!

anonyMu
tors, 2016-01-07 - 12:43

Goa Nyman,

Tack för ditt inlägg i min tråd. Blev alldeles lipfärdig av den värme du skickar. Du, du vet att du är fantastisk va? Om inte så säger jag det nu. Du är FANTASTISK. Och en annan sak. Jag tycker om dig också. Så jäkla mycket!

Puss och kram och ha en härlig dag

Leverjag
tors, 2016-01-07 - 15:43

Ja, ni två är verkligen dammlucke-öppnare.. ;-) ?

Lena, så tacksam för ditt inlägg hos mig. Jag har läst det igen. Det är så bra, så tydligt, så verkligt... så fantastiskt mänskligt. Så underbart glad att du hittade kraften och kärleken och är kvar och delar dina insikter och medmänskliga värme till oss andra!

(Älskar IC. Första jag läste på restauranskylten när vi skulle fika hela familjen... ?)

?

LenaNyman
tors, 2016-01-07 - 19:54

Muris, blir alldeles till mig av dina ord. Men inte tyst. Jag kan bara säga dito, du med, right back at you. Kram! Och Lev ... kanske vi ska börja kalla dig för Levis, Leverjag? ;) Det känns som att oavsett vad vem som helst skulle skriva till dig så skulle du reflektera och fundera och komma med något bärkraftigt fruktbart tillbaka. Det gäller för er båda, tycker jag.

Oj, är varm inuti nu, tillräckligt för att dra upp medeltemperaturen utomhus i hela Sverige. Ska kopiera in det jag skrev till dig, Leverjag, så jag har det även här.

Jättekram till er båda.

LenaNyman
tors, 2016-01-07 - 19:58

Har funderat, Leverjag, på en sak.

Din rad här ovan nånstans: "Lena och Ebba, jag är så glad att ni skriver här och jag undrar ibland hur ni lyckades att vända och hålla fast så länge."

Jag funderar på det själv. Hur det är möjligt för mig att hålla fast i min niomånadersperiod med vetskap om att den kommer att bli tio, förhoppningsvis elva och sedan - åh, vilket hallelujaögonblick! - gå i delmål på tolv månader. Hur kom jag hit, liksom, jag som är ett nu levande bevis på Oscar Wildes "Det bästa sättet att bli kvitt en frestelse är att falla för den". För att inte tala om Mae Wests "För mycket av det goda kan vara underbart".

Jag har känt att jag haft alkoholproblem i massor av år. I början kanske inte så mycket hur ofta och hur mycket. Snarare hur jag använde den, hur jag nyttjade den till att dämpa och bedöva och försvinna. Ensamdrickandet. Tröstdrickandet. Efter en separation, där det blev uppenbart för mig att drickandet eskalerade, "skaffade jag mig" en samtalskontakt via psykmottagningen. Kände inte att jag ville gå via hc, ville ha nåt mer vattentätt. Jag var väl rädd om mitt rykte, förstås. ;)
Den här samtalskontakten förändrades rätt snabbt från att handla om alkoholproblem till att handla om min mors förestående bortgång. Ett år efter hon dött avslutade vi kontakten, men vad jag inte visste då var att jobbet med att komma ifrån alkoholen precis börjat. Jag började dricka mer och mer, på ett riktigt destruktivt sätt, men brydde mig inte alls. Var sjukskriven ett långt tag efter mamma dött, jag ville själv gå samma väg. Vi hade sent i vår relation äntligen kommit varandra nära, vi hade blivit det här radarparet jag så länge drömt om, fasen, jag sitter och längtar och saknar henne så mycket nu när jag skriver dessa rader till dig. Mammakärlek, den är speciell, lika intensiv som mammahat är.

Jag går inte in på min livssituation mer än så, men grejen var att det tog säkert fem år innan jag kom på fötter någorlunda igen. Innan jag började känna att okej, jag vill kanske leva igen, kanske bry mig om mig själv igen, även fast jag bara var halv. Där nånstans väcktes min självbevarelsedrift och jag sökte hjälp via hälsovårdscentralen. Antabus, alkoholrådgivning. Men det blev inte riktigt bra. Terapeuten var snabbare än jag med att det skulle bli resultat. När jag kom dit och hade druckit även fast jag "inte skulle" ha gjort det så fann jag hela grejen meningslös och gick aldrig dit mer. Så här i efterhand kan jag se att även fast jag plågades av alkoholen - min tidigare paroll att "Jag har inte problem med alkohol - jag har problem utan" hade ju ersatts av "Jag har problem både med alkohol och utan" - så var jag inte där än att jag tog något personligt ansvar för problemet. Jag ville delegera ansvaret till någon utanförstående. Ville ha resultatet av att söka hjälp och få hjälp men stod själv inte beredd med uppkavlade armar.

Och drickandet fortsatte.
Och så kom jag hit.

I maj nångång för två år sen skrev jag första inlägget på den här sidan. På hösten gjorde jag ett tappert försök att bryta bandet till drickandet. Det höll i nio veckor. Jag såg inte framför mig hur det skulle vara möjligt att avstå helt, dom här nio veckorna var som ett gummiband som sträcktes ut mer och mer för varje vecka till bristningspunkten. Det var i november och fyra månader till fick gå innan jag, som jag känner det, kom till verklig insikt. Den 22 mars 2015 var jag äntligen där. Jag förstod att ett långt uppehåll var nödvändigt för att vända den här skutan. Jag hade ju själv sett att trots uppehåll så går det blixtsnabbt att återuppta drickandet precis där man slutat. Jag hade en ny ro och kraft i mig, något andligt skulle jag nästan vilja påstå.

Under den här resan har jag också förlikat mig med att det är en fin idé om jag aldrig dricker alkohol mer. Att inte falla för äh!-ögonblicket. Att avstå dom gånger man vill supa skallen av sig är klokt. Att avstå även dom gånger det inte verkar spela så stor roll (äh, det är ju bara en Irish Coffee) är lika klokt. För jag vet ju, känner ju det, att jag har det där alkoholmonstret i psyket och tarmarna. Monstret som bara vill ha och ha. Lika bra att alltid hålla det på svältkost.

:)