Det vidare livet.

Ebba

Är "glömde" rätt ord?
Det känns som att jag glömde.

Var det i själva verket så att beroendet och suget var som en snöplog som plogade undan allt som var i vägen i jakten på ett glas?
Och att det är den plogen jag nu har fått stopp på.
Så var det nog.

Tack aeromagnus!
Var rädd om dig, ha en så fin helg du kan.
Och du...det är så sant, självföraktet och självhatet blir enormt.
Det är så himla skönt när tiden går och man kommer på att man faktiskt inte är den man blev av A.

Leverjag

Tyckte det var intressant att du funderar över glömde. Varför glömde/glömmer vi? Vi gör ju inte det egentligen men det är något annat som tränger undan allt vi vet. Plog av sug och längtan var en bra liknelse. Den plogar bort allt och vi går "all in" som ingenting annat fanns. Förtränga är ju annars ett ord som jag kommer att tänka på. Men hur fungerar att förtränga saker och varför gör jag det. Jag "glömmer" då bort allt, både det fina och fula, det sköna och det smärtsamma och då finns ingen verklighet kvar att hålla fast i och fallet blir så stort.

Tycker om att läsa dina funderingar. Undrar ibland vad som hände den där gången oegentlighet. Tur att du inte dog av skadan som kunde ha uppstått/uppstod och att du räddade dig och ditt liv, Ebba. Det är vi här väldigt glada för.
❤️

LenaNyman

Jag tänker mig att jag var en boxare med obotlig "vinnarskalle" som gick rond efter rond med den som också konkurrerade om titeln på nåt sätt. Alkoholen. Och jag ställde upp igen och igen, det spelade ingen roll hur många gånger antagonisten Alkohol fått mig på knäna, punch-drunk, för att sen falla på knock out. Efter en tid av återhämtning, upp i ringen igen bara. Herrejissesligen.

Tänker också på hur jag lurat mig själv. Jag har aldrig gjort mig några illusioner om att jag inte har problem. Som när jag blev invinkad till vägkanten av en polis. Det var ju bara att erkänna direkt att jag inte haft nåt bilbälte på. Det var ju så uppenbart och det skulle vara så taffligt att säga otherwise. Men den stora lögnen jag levde i, den stora förträngningsmekanismen som var fullt påslagen, den var nog just denna att jag inte insåg det fullständigt omöjliga med att gå upp i ringen återigen.

Så ser jag det just nu i alla fall.

Ebba

Att DET BLIR BÄTTRE.
Det blir bättre.

Jag läser här och jag blir så påmind om hur dåligt jag mådde.
Hur rädd jag var.
Hur orolig jag var.
Vilken nykläckt liten kyckling jag kände mig som.
Ljuset liksom stack i ögonen och jag kände mig som en tufsig liten kyckling på darrande ben.

Som att allt jag skulle göra var nytt, stort och skrämmande vilket är konstigt jag hade ju gjort detsamma varje dag i flera år...

Ja, jag liknar det vid en renovering det som har skett och sker.

Fallfärdig och ranglig renoveras i sakta takt, dag för dag och varsamt.

Det är jobbigt och gör ont.
Ha tålamod!
Det blir bättre.
Låt tiden ha sin gång.
Jag trodde för 1,5 år sedan att det var omöjligt att jag någonsin skulle kunna må bra igen, känna ett lugn och glädje.
Jag hade fel.

Ebba

Det hände att jag plattade till ölburkar för att kunna slänga i soporna utan att det skulle höras att det var burkar där i.

Slog nog till och med in dem i tidningspapper som ett paket så att de var väl kamouflerade.

Minns en gång då jag drack starkvinsglögg med isbitar i.
Jag som avskyr glögg men det var vad jag hittade i skåpet.

Tro mig, jag köpte även en hel tacomiddag för att sexpacket inte skulle se ensamt ut på bandet i mataffären.

Då skulle det ju se ut som att sex öl var det enda jag var ute efter.

För att inte tala om de glänsande presentförpackningarna på Systembolaget.

Två sådana och en flaska rött och en flaska bubbel.

Perfekt!

Då tror han i kassan att det är "gå bort presenter".

Vet ni hur skönt det är att vara fri?
Och hur overkligt det känns att jag har gjort sånt där.

etanoldrift

Ja du Ebba.. Jag har ju själv varit inne i svängen.. Letat anledningar att åka till närbelägna orter (för att kunna slinka in på systemet) Varit väldigt "matintresserad", för visst måste man ha en flaska lämpligt vin till en "fin" köttbit..
Nyheter, måste naturligtvis provas, i tur och ordning..
Och berget av ölburkar och flaskor växte i källaren. Min fd, brydde sig inte så mycket, så länge det inte stod i vägen.. Jag tyckte att det var pinsamt att ta med sig två sopsäckar och panta..
En gång tog jag med 2 säckar i bilen för jag ville rensa och gav bort till en tiggare som satt utanför en butik. Jag gick aldrig in in butiken utan åkte därifrån med skammens rodnad på kinderna.. Lite lättade det samvetet att de kommit till nytta för någon i alla fall..
En massa anledningar fanns till att man var tvungen att dricka alkohol en "vanlig" vardag.. Läste i ett annat inlägg om "snöplogen" och skrattade gott (tror det vara Lena Nyman som skrev) Och påminde mig om studenttiden när det fanns 7 stående anledningar för den som ville.. För att det var måndag, tisdag, onsdag.. osv..
Önskar dig en nykter fin dag/ e

Ebba

Ja du...
Det är inte klokt.
Det är sjukt, jag skulle aldrig drömma om att göra som jag gjorde egentligen.

Jag är typ chockad såhär i efterhand.
Förbluffad och som ett frågetecken.

Jag är så otroligt glad och tacksam över att jag fick stopp på det.

etanoldrift

Ja, sakta förskjuts våra gränser för det vi inte trodde att vi skulle kunna göra..
Men jag ser att du håller på att återta din personliga heder <3
Vet du om några år tror jag till och med att både du och jag kan skratta gott åt alla tokigheter vi hittat på i försök att lura oss själva..?
kram /e

Ebba

Att jag försöker skylla ifrån mig.
Så är det inte.

Det är bara det att jag känner en stor respekt för beroende och vad det gör med en.

Det är ingen lek.
Och att ha upplevt det själv och kommit ur det, jag vet inte, det är skrämmande.

Det är mycket som blir så tydligt.

Jag vill aldrig hamna där igen.
För mig är alkohol dödskallemärkt.
Livsfarligt.

Ebba

Tänk om dina chefer märker att du tar dödskallar och skickar till en annan alkoholist.

Bäst att låta bli ;-)

Ebba

När jag drack och hade druckit 1,5 - 2 öl brukade ett lugn infinna sig i min kropp.

Rynkan mellan ögonbrynen slätades ut, all världens bekymmer kändes plötsligt inte lika tunga och saker & ting kändes möjligt.

Det hände att jag på allvar tänkte att det borde finnas ett ofarligt piller som gav samma känsla i min kropp som två öl.

Då skulle livet vara skönt och lättare.

Och vet ni vad?
Det är så jävla härligt.
Nu när jag har brutit drickandet och det har gått 1,5 år utan så har jag samma lugn i kroppen som jag förut behövde två öl för att känna.

(Som man förstår stannade jag inte vid två öl)

googlade och läste på Wikipedia

"Med beroende avses att hjärnan förändras av, och att personens viljeliv underordnas, drogen"

Ja... Fy fan.
Där har jag förklaringen, jag lovade mig själv att inte dricka igen, mådde fruktansvärt dåligt och så drack jag igen.

Lycka är att jag lyckades bryta det, nu tillhör mitt viljeliv mig själv igen.

Leverjag

Så glad att du återerövrat ditt viljeliv och berättar om det är här!
???

Ebba

Jag blir väldigt glad över dina ord och jag är jätteglad över att jag faktiskt nu VET att det går :)

P.s Jag svär aldrig i tal även om man kanske kan tro det.
Jo, när jag slår i tån. Men jag kände att kraften i svordomar behövdes när jag skrev det.

Kram!

Ebba

Minns och förfasa över att jag förut blev deppig och sur om en fredagkväll inte innehöll något med alkohol att dricka, som en treåring som ligger på golvet och vägrar äta upp sin mat eller klä på sig ytterkläder kan jag i efterhand tycka att jag betedde mig som.

Min fredag i går var väldigt härlig.
Jag blir glad av så mycket nuförtiden och det gör lite ont i mig att så tydligt kunna känna skillnaden.

Hur det var och hur det nu är.
Det är faktiskt som natt och dag.
Det gör att jag blir väldigt imponerad av alla här i forumet som kämpar dag för dag mot sug för att förändra sin tillvaro.

Jag hittade det här forumet efter att jag hade bestämt mig för att sluta dricka och inte när jag fortfarande drack.

Jag hade nog aldrig skrivit här när jag drack för jag förnekade ända in i kaklet att jag hade alkoholproblem och skulle snabbt klickat bort denna sida om jag hade råkat komma in på den.
Tyvärr.

I går hade jag mycket ledig tid hela dagen.
Jag njöt av lugnet och tittade på när Lars Lerin mötte Christer Sjögren.
Det enda avsnitt jag inte hade sett och det visade sig bli mitt favoritavsnitt.

På kvällen råkade jag se att Aktuellt 21:00 skulle innehålla en liten debatt om alkohol.

Det ville jag se och såg.
Efteråt kände jag mig ledsen.
Den ena människan, det kändes som att han var utsänd av Alkoholdjävulen för att i direktsändning på fredagskvällen tala till alla med alkoholproblem och få dem att luras in i att det inte är skadligt att dricka alkohol varje dag.

Mitt beroendejag när jag drack hade älskat det han sa och fått mig att fortsätta lura mig själv.
Jag hade valt på ett sjukt sätt att ta till mig att det finns fina och nyttiga fördelar med att dricka vin och totalt slagit dövörat till motsatsen.

Jag hörde det jag ville höra när jag var fast i alkoholberoende.

LenaNyman

... levde jag i dubbla fängelser. Min tillvaro bestod av längtan efter alkohol, av att dricka den och att återhämta mig efteråt. Min tillvaro var ytterst beskuren. Som att sitta i ett fängelse. En timme per dag ute i det fria? Det hörde till ovanligheterna. Nån månads permis ibland, med fotboja. En vit månad. Sen "Gå i fängelse, gå direkt i fängelse utan att passera Gå" igen.

Mitt andra fängelse bestod i självvald husarrest. Det var sällan det var intressant att ge sig ut bland vanliga människor. Jag valde bort. Vänner. Mig själv. Själva livet lämnade jag därhän. För jag ville konsumera starkvaror.

På så sätt krympte min tillvaro till nästan ingenting.

Jag är någon annanstans nu. Med fönster på glänt dygnet runt.

Leverjag

Era rader här. Det avsnittet har jag inte heller sett. Klickade bort en gång för att jag har svårt för den andre. Nu vill jag se!

Kan inte någon i tv tala om hur många vanliga människor som kämpar och lever i helvete och fängelse på riktigt, så att det blir allvar och känns på riktigt. Typ summan av allt här i forumet... Det är vårt att bryta igenom dövöron... Men jag tror det går.
?