av Ebba

Det vidare livet.

Freddie
fre, 2016-01-01 - 21:49

Hoppas du såg mitt meddelande till dig i min tråd. Börjar nu förstå hur forumet funkar "tekniskt" - hur och var svarar man etc ;). Vi hörs!

Ebba
lör, 2016-01-02 - 10:17

Jag har ett litet tips både till den som är anhörig till någon med alkoholproblem och till den som själv inte mår bra av sitt drickande.
Det är att gå in på www.aa.se och söka efter ett passande möte.
Stad, dag och tid och sedan kolla om det är ett så kallat "öppet möte".
Ett öppet möte betyder att alla som är intresserade är välkomna.
Anhöriga, vårdpersonal eller vem som helst som vill se hur det är.
Jag vet att det har hjälpt många anhöriga att lyssna på alkoholister som har varit nyktra länge.
Och du som själv känner att du dricker på ett destruktivt sätt kan gå på ett öppet möte bara för att se hur det är.
Du behöver absolut inte säga att du själv är orolig för ditt eget drickande utan kan tex bara säga (om du känner för det) att du vill se hur det är på AA.

Lyssna på människors berättelser och bli varm i hjärtat och stärkt.
Man är inte ensam.
Vi är väldigt många.
Även om man känner sig som den enda i världen när man vaknar upp efter att ha druckit för mycket,
ännu en gång.

mulletant
lör, 2016-01-02 - 11:17

ett så bra tips! Nånting av det här försökte jag skriva om tidigt imorse, det blev inte så bra. Jag har fått så mycket av att lyssna på AA-möten och avslutande gemensamma möten. Och av att läsa här. Till just dig vill jag säga att jag blir allseles varm i hjärtat av att få följa dig nu.... jag var orolig för dig då i början. Nu är du en vacker fjäril i mina ögon.
Kram och allt gott inför det nya året! / mt

Ebba
lör, 2016-01-02 - 16:31

En bra film som jag tycker om.
Den visar hennes alkoholmissbruk och hur en fin människa kan förgöras av alkohol...

Ett litet filmtips alltså.

Tack Mulletant och Nyman.
Jag håller på att laga middag.
Den kommer att ta ett tag att göra och det är mysigt att kika in i ugnen, blanda och smaka av.
Jag känner mig lättad över att jul & nyår är över, samtidigt lite ledsen över att jag inte hade det fint, skönt och bra.
Det är ju så jag vill ha det :)

Leverjag
lör, 2016-01-02 - 16:51

Ebba

Just nu myser jag också av hemmet och lugnet. Ibland blir jag alldeles makalöst tacksam över att jag sitter i värmen, i mitt mysiga hem, med mat så alla kan bli mätta. Till och med hunden har det skönt och tryggt. Hon och jag har varit på en riktigt lång promenad nör snöflingorna singlade och yrde i luften. När jag är ute och går öppnar sig ofta en lucka mellan horisont och molnbank och eftermiddagssolen strålar, förgyller allting och vägen framåt. Då säger jag; Tack! Det bara är så och då blir promenaden extra underbar fast solen inte längre syns. :-)

Du har en förmåga att väcka starka känslor Ebba. Tack för ditt inlägg i min tråd, fina du. Och tack för tips om möten på AA. Jag hade inte riktigt fått klart för mig hur öppna möten fungerar. Vill så gärna närma mig en grupp. Filmen om Monica Z vill jag se!

Funderar på vad det var som gjorde att det inte blev bra för dig i år men det kanske jag kan lista ut av dina inlägg. Må allt fint hamna framför och omfamna dig!

God och smaklig fortsättning, Ebba. Kram

Ebba
sön, 2016-01-03 - 11:43

Det är så fint.
Jag har läst nästan allt som har skrivits på forumet dessa dagar av ledighet och tid för tankar, oftast kvällstid när lugnet lagt sig.

Jag blir rörd.
Alla som skriver här i forumet, stöttar varandra och delar med sig av sin kamp och vilja att förändra.

Det är lika fint att beskåda som en stjärnhimmel en mörk och klar vinterkväll.

Tack alla som på olika sätt skriver och delar med sig här.

<3

anonyMu
sön, 2016-01-03 - 11:55

Märker, liksom du, att jag inte heller har fått tillräckligt med lugn och ro omkring mig över helgerna. Det kostar på att vara närvarande hela tiden ;-) Efter nyår har jag känt ett extremt behov av att få vara ifred och reflektera. Känns som om varken tankarna eller själen har hängt med. Det är en ganska ny känsla. Jag tolkar det ändå som något gott. Äntligen börjar jag lyssna på mig själv. Eller rättare sagt, jag märker när jag inte lyssnar på mig själv.

Puss&Kram

Ebba
mån, 2016-01-04 - 20:17

Jag mår ju bra nuförtiden och hade sett väldigt mycket fram emot att återförenas med människor jag inte har träffat på länge.

Som ett litet barn, byggt upp förväntningar.
Orealistiska och drömlika bilder av skratt, gemenskap, goda måltider, levande ljus.
Harmoni och lycka.

Sedan när jag väl var i detta insåg jag att allt var precis som "vanligt" enda skillnaden är nog att jag mår bättre och alla andras bråk, humörsvängningar, irritation m.m tog på mina krafter och gjorde mig ledsen.

Tidigare år har kanske jag själv mått dåligt och inte känt alla andras dåliga mående lika starkt?

Jag vet inte.
Det är min nuvarande teori.
Nu återstår för mig att reda ut hur jag ska gå vidare med denna känsla.

Man får vara en liten detektiv i sitt eget liv och mående som farmor här i forumet sa :)

steglitsan
tis, 2016-01-05 - 10:01

Såg igår att Alkoholhjälpen hade en träff och du var där!!! 1) jag hade ingen aning om att den skulle vara - surt för mig 2) DU VA DÄR - jävla skit för mig.

Hur var det? Hade verkligen velat gå, håller tummarna för en till i framtiden. Idag ska jag se Monica Z filmen, bara för att du tipsade om den.

Trist att julen blev en besvikelse, så är det oftast med romantiserade drömmar tycker att det blivit så varje år. Som att minnet inte riktigt räcker till alla 364 dagarna efteråt. Men det är nog så att man är mer mottaglig för andra energier när man inte har lika många egna som filtrerar bort. Man kommer aldrig sluta känna. Men ibland kan det finnas en tröst i att känna trots att det gör ont. För motsattsen är att inte känna alls och det är så långt mycket värre.

Stor kram

Leverjag
tis, 2016-01-05 - 10:57

OK, tror jag förstår. Du ser det så tydligt och det är ju bra. Har förstått att människor gått bort/varit sjuka som också påverkar?

Jag har ofta varit i sällskap där jag undrar vad jag har gemensamt med dem. Även familj och släkt. Lite som att vara i en bubbla och iaktta allt och känna sig distanserad. Undrat om det är mig det är fel på. Vad pratar vi egentligen om när vi äntligen ses? Jag har nog alltid varit den där som vill samtala om viktiga saker, om livet och vår resa här på jorden. Upplevde att det skrämde iväg, gjorde många obekväma även i närmaste familjen. Ibland träffade jag någon som också ville prata om annat än det vardagliga och det var så underbart. Efter det svåra jag nu mött och träffat så många som mister barn och eller kämpar för deras liv, har det blivit än mer påtagligt. En värld där livets djupaste frågor ställs och så många modiga människor i det. Jag liknar det vid parallella världar som jag förflyttar mig emellan.

Jag vet inte om det är bra, tyder på en negativ livssyn eller pessimism men jag har länge inte haft några positiva förväntningar alls inför sammankomster och tillfällen. Mer neutral. Jag känner jag mig blank, som en tom kamerafilm. Det som är bra med det är att jag sällan blir besviken utan istället nästan alltid glatt överraskad och känner mig uppriktigt glad efteråt. :-) förväntningar i kärleken har funnits och förstört en hel del och det har jag inte riktigt kunnat förhålla mig till på samma sätt, av någon anledning. Samtidigt är det bra med fantasi, drömmar och mål. Om vi har mål som bottnar i oss själva som vi kan påverka och som inte inkluderar förväntningar på andra, så tror jag det är lättare. Jag jobbar på det. :-)

Lite funderingar...

Du är nog något på spåren. Det själsliga detektivarbetet är lite ovant för många av oss, men spännande!

Kram

anonyMu
tis, 2016-01-05 - 11:49

LeverJag - oj! Vilken igenkänningsfaktor... "Jag har ofta varit i sällskap där jag undrar vad jag har gemensamt med dem. Även familj och släkt. Lite som att vara i en bubbla och iaktta allt och känna sig distanserad. Undrat om det är mig det är fel på. Vad pratar vi egentligen om när vi äntligen ses? Jag har nog alltid varit den där som vill samtala om viktiga saker, om livet och vår resa här på jorden. Upplevde att det skrämde iväg, gjorde många obekväma även i närmaste familjen. Ibland träffade jag någon som också ville prata om annat än det vardagliga och det var så underbart. Efter det svåra jag nu mött och träffat så många som mister barn och eller kämpar för deras liv, har det blivit än mer påtagligt. En värld där livets djupaste frågor ställs och så många modiga människor i det. Jag liknar det vid parallella världar som jag förflyttar mig emellan." --> Det var som är läsa sina egna ord...

Puss på dig

... och dig med Ebba så klart! <3

Ebba
ons, 2016-01-06 - 09:24

Visst är det fantastiskt att det går att ändra riktning på sig själv och sitt liv.

Ja jag var där SL :)

Ebba
ons, 2016-01-06 - 17:45

"Jag har alkoholism", kan man säga så istället för "jag är alkoholist" ?

LenaNyman
ons, 2016-01-06 - 18:06

Jag är diabetiker. Jag har diabetes. Det kanske inte ligger rätt i munnen men det är nog för att man är så van att säga "jag är". Man är ju massor av saker så mig gör det ingenting att säga "jag är alkoholist" - åtminstone inte inför mig själv och dom som är insatta. Men kanske kan det hjälpa nån som lite värjer sig för uttrycket. "Att ha" skapar en distans som "jag är" inte gör. Sen är det ju förstås så, såsom jag tänker alltså, att det/den jag eller du innerst inne är, vad/vem jag är i kärnan har mycket lite att göra med vilken etikett eller egenskap som helst som man kan använda för att till fullo beskriva Ebba eller LenaNyman eller kung Salomo av Egypten. Det här oanfrätta, icke mossbelupna, du vet. Ens väsen. Som är rent, klart, transparent. Som är sanning.

Fin tanke från dig, Ebba. Du får ursäkta att jag kommer hit och tjatar om din förträfflighet men som du framträder i dina texter är du just det: En ren och klar essens.

Ebba
ons, 2016-01-06 - 18:29

Vet du Lena, jag har en riktigt dålig dag.
Var längesedan jag slog på mig själv så mycket som idag och tårarna ligger och lurar.

Tänk, förut var nästan varje dag som denna.

Läste någonstans i forumet tidigare idag att "motivation är en färskvara" och det stämmer.
Nu under jul och all ledighet med dessa helger har jag tappat mina rutiner som jag har byggt upp och som jag mår bra av.

Nu vill jag fort tillbaka in i dessa rutiner för jag har fått mersmak för att må bra.
Jag har med egna ögon fått se, känna och uppleva att det går att förändras och det är jäkligt stort.
Det känns hoppfullt för jag tror inte längre att någon är ett "hopplöst fall".

Angående det där med "Jag har alkoholism", jag hoppas på en dag då det inte längre är skamligt och att människor går till doktorn och säger "Hej, jag tror att jag har alkoholism" och sedan blir sjukskrivna (?) och vågar vara öppna och säga "Jag har alkoholism", förstår du hur mycket bra ringar på vattnet det skulle skapa?

Jag är glad över att jag är en som gillar AA.
Det hjälper mig mycket att träffa alla vettiga och fullt fungerande (idag) människor som avdramatiserar skammen över att vara alkoholist.
Jag skäms inte för att jag är det och det tycker jag också kommer med tiden, ju längre nykterhet och "rent mjöl i påsen" jag har.

En sådan befrielse.
Är det.
Och en färskvara.
Jag går på AA bland annat för att aldrig aldrig glömma varför jag väljer att inte dricka.
För glömmer jag det kommer det förr eller senare att vara kört igen.

Det har jag lärt mig.
Den niten vill jag aldrig mer gå på.

Kram

(Vad allvarlig jag lät. Jaja, det är ju faktiskt allvar och på allvar)

Ebba
ons, 2016-01-06 - 18:45

Jag minns när jag var ny i forumet, då var det Konstnären (och Berra!) som firade ett år som nykter och det var underbart att följa henne.

Hon gav många av oss hopp.
Hennes dagar kändes så lugna och harmoniska och hon satte ord på sin resa som var en fröjd att följa.

Jag känner att allas berättelser behövs här, varenda en hjälper mig <3 Tack.