av Ebba

Det vidare livet.

Ebba
fre, 2016-01-29 - 14:19

Stör mig lite att det står att jag ska baka ett bröd och rosta mandlar.
Så därför vill jag berätta att jag åt en hel burk Ben & Jerry's i onsdags.

Fina konstnären och hundflickan vad det låter rofyllt.
Blir det kålpudding i helgen?
Det är mysigt att laga mat när man har tid och ro och lust.

Fina Muris.
Önskar er (alla!) en fin helg.

Avslutat konto
fre, 2016-01-29 - 17:36

Bra fina Ebba att du skriver att du vågar vara ärlig och öppna dig och berätta sanningen på AA. Att du känner dig så trygg att du vågar blotta dig och berätta allt svårt. Tror vi är många här som skulle vilja ta oss till AA men inte vågar. Vi behöver höra och läsa att det är bra där. Iallafall jag.... En dag kanske jag vågar mig dit. Tänk att få släppa ut alla känslor jag har för mitt alkoholmissbruk inom mig. Vilken oerhörd lättnad det skulle vara...

Åter
fre, 2016-01-29 - 21:36

kollade upp tider och sånt och var beredd att ringa och kolla,
men så läste/lyssnade jag på Cecilia Svenssons bok om när hon har varit nykter, kommer inte ihåg hur länge, men det var många många månader och hon tog ett återfall.
Hon berättade det för sin mentor på AA, eller vad de kallar det för, och mentorn säger att det var inte bra nu får vi börja om från början och räkna dagar.
Då tänkte jag att AA är nog inget för mej, det är för tufft...

Fast vad har man att välja på.

Ebba
fre, 2016-01-29 - 22:16

Vad 17 folk tror att AA är.
Jag blir helt yr och paff när jag läser eller hör hur folk tror att det är eller hur folk beskriver det ibland.
Jag tänker "Va? Vad har jag missat? Vilka konstiga möten av alla 470 som finns på olika platser bara i det här landet är det de pratar om? Är det bara jag som har haft stor tur och alltid hittat bra ställen?"

Jag blir ledsen för AA för mig är så jävla fint.
Jag blir ledsen därför att jag vet att det skulle kunna hjälpa många fler.
Det är människor som delar sina erfarenheter och hjälps av varandra att hålla sig borta från missbruk.
Det är liksom bara att gå dit, dricka lite kaffe och lyssna.
Ibland skriver jag upp mig och är den som fixar kaffe bara för att jag gillar det.
Jag tycker att det är mysigt att tända ljus, ordna kaffe och ja, vara där först.
Man vet ju aldrig hur många eller vilka som kommer just den dagen.

Mig hjälper det jättemycket och jag har lärt känna underbara människor i olika åldrar, med olika bakgrunder.
Jag får panik av krav och att bli kvävd och hade svårt att sitta still och koncentrera mig på lektionerna i skolan, tänkte på annat och så vidare.
AA är så himla kravlöst, jag kan gå när och var jag vill.
Ingen blir sur om man inte kommer för det är ju inte så det fungerar att man måste gå eller dyka upp.
Man kommer om man kommer.
Passar mig utmärkt.

Men nu är det ju även så att jag vill gå, för jag mår så bra efteråt.
Många skriver om hur det känns efter yoga och träning och jag tycker att det påminner om hur det känns för mig efter AA.
Fast så var det inte i början, då var jag väldigt spänd och nervös.
Men då mådde jag inte heller så bra...
Jag fokuserar på människornas delningar.
Jag tror knappast på gud och det gör nästan ingen på de möten jag är på.
Texterna som inleder varje möte är ju lika överallt och där förekommer meningar med gud och först trodde jag "va tror alla här på gud" men ju fler möten jag gick på och hörde folk dela så förstod jag att det ju inte är så det är.
Menar inte att det är fel att tro på gud, menar bara att det är fel att tro att alla på AA tror på gud för så är det knappast.

Patetisk, det är en lättnad att kunna prata om det man inte pratar om.
Det har hjälpt mig väldigt mycket och jag förstår varför AA har hjälpt och hjälper många.
För när man pratar med människor som inte själva har haft samma problem så tycker jag att det blir "vi och dem".
Som att de som inte själva har detta problem är BÄTTRE.
Och för den som inte förstår hur det är att inte kunna sluta dricka låter det man skulle berätta bara helt jävla sjukt.
När man plötsligt befinner sig i ett rum och hör andra säga saker man känner igen händer något.
Typ blockeringar i hjärnan släpper och istället för att gå i försvar kan man nog slappna av och ta in istället för att kämpa emot och låsa sig i försvar - helt enkelt för att man inte behöver det och det är då något händer.
En lättnad som leder till att man kan ta in istället för att förneka.
En lättnad som leder till att man kan stryka sig själv på kinden istället för att slå på sig själv.
Det är läkande på många sätt.
Som att stressade snabba andetag byts ut mot ett lugnt och djupt.
Som att "myrornas krig" plötsligt blir en klar bild.
Som att ta ur en vass sten ur skon.

Äh. Inte vet jag.
Är bara tacksam att AA finns och just ja, det är även därför jag gör kaffe.
För jag vill att det ska finnas för alla som behöver det.

Ebba
fre, 2016-01-29 - 22:48

Och folk har knappt kommit till krogen ännu.
Eller så sitter de där i baren.
Fy fan vad skönt att vara nykter och till exempel inte kyssa någon man inte skulle ha kysst om man varit vid sina sinnens fulla bruk.
Brrrr.

Och sen leta i väskan efter nycklarna utan att hitta dem, trots att de ligger där...

Leverjag
fre, 2016-01-29 - 22:43

Jag upplever ibland via kurser hur det där kravlösa, andliga och kontakt med sitt inre, blir som en uppenbarelse. Ett ljus och lugn, en slags meditation men ännu starkare då man delar energin och upplevelsen tillsammans med andra. Det känns plötsligt som jag älskar dem, oss och hela denna vackra värld. Jag känner deras sorg, längtan och sårbarhet. Dessa starka fantastiska människor är nakna tillsammans med mig just då och det är en allsmäktig nästan överväldigande känsla. Jag kan tänka mig att det kan vara så på AA om man vill och öppnar sig för det.

Kram Ebba

Åter
lör, 2016-01-30 - 10:16

Nej inte kan jag bara för att någon har sagt si och så om AA döma ut och säga att det är inget för mej.

Nu har jag ringt till lokala AA.
Pirrigt fast det känns inte så farligt ändå ☺

Stingo
lör, 2016-01-30 - 14:45

... då din gamla tråd blev till och försvann. Och vill säga att jag inte tänker något mindre om dig för den. Tvärtom, du är stark.

Kram

Åter
lör, 2016-01-30 - 18:27

det är snällt av dej att du inte tänker något mindre om mig för min gamla tråd som jag tog bort :)
Och att du t.o.m. tycker att jag är stark.

Oops blev kanske fel, det kanske inte alls var mej Stingo svarade.

Ebba
sön, 2016-01-31 - 11:53

Jag är lite trött.
Det känns som att jag har gjort något busigt.
Jag började igår på eftermiddagen att se på en lång film av Lars Von Trier och när den väl var slut fortsatte jag med "Svenskjävlar" av Ronnie Sandahl.

Jag älskar Lars Von Triers grejer men de kräver tid och att jag stänger av telefoner, avskärmar mig, är ifred och koncentrerar mig.
Det var så härligt.
Under dessa månader har jag aktat mig från att ägna mig åt sådant jag älskar men som slukar mig.
För sånt som slukar mig gör mig i tillsist trött och ofokuserad.
Låter kanske tråkigt men det är det inte.
Det är skönt.
Förut ville jag typ läsa alla morgontidningar på söndagar vilket resulterade i slarv och hafs i läsandet.

Hur som helst, filmen "Svenskjävlar" överraskade mig.
Hade inga förväntningar men den var fin, det var lite roligt för tjejen i filmen har druckit för mycket, har en alkoholiserad pappa och har gått på möten (AA även om det aldrig uttalades).

Det luriga är att nu har jag fått mersmak, vill vara hemma och se på filmer i minst en vecka.
Vända på dygnet och inte gå ut.
Det kommer jag såklart inte.

Mitt största intresse nuförtiden måste jag nog ändå säga är "alkoholmissbruk" eller jag menar nog alkoholism.
På en lagom nivå slukar jag detta ämne.
Det är stort och väldigt klurigt.
Det är en sjukdom som blir så jävla svår för den sitter inte på ett ställe i kroppen, den visar sig på olika sätt, den är ofta dold och den "styrs" av individens hjärna, bakgrund, erfarenheter, livssituation, insikt och så vidare.
Nej...styrs är fel ord, jag hittar inte rätt formulering.
Fan den känns nästan omöjlig och jag vill typ starta en gala för att samla in pengar till forskning.
Jag skulle vilja forska.
Jag forskar på mitt sätt.
Googlade till exempel "alkoholberoende" nyss och hamnade hos 1177's sida.
Där fanns mycket att läsa.
Enkel och bra text.

Ebba
sön, 2016-01-31 - 11:57

Tack.

Jag tror Stingo menar mig men det passar lika bra in på dig Åter så jag är inte säker längre vem han menar :)
Men det spelar ingen roll.
Stingo är cool och bryr sig nog inte om vi tackar båda två :)

Ebba
sön, 2016-01-31 - 12:56

Det kan låta trist att jag aktar mig för att ägna mig åt sådant jag gillar.
Men det beror på att jag inte vill må dåligt igen.
Jag känner mig själv, jag har ända sedan jag var liten slukats av mina ideer och projekt.
Ofta skapande på olika sätt.
Ju sämre jag mår ju svårare är det att tänka på ett sätt som är bra för mig.
Jag har insett att det är de små detaljerna och förändringarna som skapar förbättringar.

Som igår, när jag bestämde mig för att se den långa Von Trier filmen.
Jag åt ingen lunch, drack bara kaffe.
Slog på filmen.
Tog små pauser ibland.
Sprang ner till 7-eleven och köpte godis.
Sprang hem igen.
Åt godis som mat och såg på filmen.
Gjorde lite mer kaffe.
Ja, sen när filmen var slut var jag illamående och pigg, trots att det var sent.
Hittade salta pinnar i skåpet, åt dem och drack vatten och såg på nästa film...
Sen kunde jag inte somna.

Så denna söndag är jag helt trött.
Jag ska på ett kalas, men nu vill jag inte, för att jag är trött.
Jag känner mig så jävla sliten och ofräsch.
Alltså, det låter väl löjligt men jag måste göra bra val för fel val kan med tiden om de fortsätter leda mig bort från nykterheten.
Jag mår bättre av att äta bra och få bra med sömn.
Det är så jävla viktigt för mitt mående.

Det är alla de små valen jag gör varje dag som blir den stora helheten.

Jag ska gå på kalaset och med facit i hand hade det varit smartare om jag såg vol 1 av den långa filmen igår.
Åt mat.
Tog ett bad?
Sov.

För att vakna utvilad och redo för dagen.
Gick på kalaset alert och hela tiden hade i bakhuvudet "härligt ikväll ska jag se vol 2 av filmen".

Det är så jag inte har levt mitt liv.
Det är så jag vill leva mitt liv.

LenaNyman
sön, 2016-01-31 - 13:05

Du har skrivit så mycket bra dom här senaste dagarna. Tack för det.

Förstår vad du menar med ovanstående inlägg. Att ta hand om sig. Att välja det rätta. Och det handlar inte om det stora "synliga" såsom "jag ska inte dricka" utan det handlar om alla dom mikroskopiska val som är så lätta att ignorera. Man tycker inte att det spelar nån roll. Men åh, vad dom spelar roll. Nog många mikroskopiska felval och man står där, så mycket sämre rustad, rostig i bultarna och liksom på gång att luckras upp.

En på AA beskrev det där så jäkla bra. Att man börjar ignorera sitt mående mer och mer, man börjar kanske tänka i samma gamla banor igen, man liksom insjuknar mer och mer och tänker kanske inte så mycket på det eftersom "man dricker ju i alla fall inte". Och plötsligt står bara glaset där. Uppdrucket.

Alkoholism är kroppslig, själslig och mental. Det tror jag. Den läcker in i alla kropps- och energiöppningar och förgiftar kropp, själ och sinne. A nasty sucker.

Puss.

Leverjag
sön, 2016-01-31 - 20:46

Precis det där funderade jag på (igen) igår. I fredags var jag inte på träning för jag hade en date. Sent ville de andra att jag skulle se film med dem. När de andra lagt sig låg jag kvar och tittade och kände igen den känslan och beteendet jag brukade ha med A. Det finns i mig. På lö morgon vaknade jag bakis (kändes så). Sent, missade saker jag tänkt göra och ingen bra känsla alls i kroppen. Det är mitt destruktiva beteende. Jag vet att jag måste passa mig för det, inte ge efter för demonstrativa obstinaten i mig för då tappar jag balansen.

Du sätter ord på så mycket. Tack för det och stor kram!

anonyMu
mån, 2016-02-01 - 08:26

Ebban, Nyman o LeverJag.

Ni sätter verkligen ord på det jag känner. Det handlar om alla de små valen i vardagen. Alla de små valen som sakta men säkert för en mot antingen rätt eller fel håll. "Jag dricker i alla fall inte" är livsfarligt när man varit nykter en tid. Det gäller att ha balans i alla delar av ens tillvaro. Det var lite det här jag försökte sätta ord på när jag gjorde min lilla lista för ett par veckor sedan. Allt som behöver vara bra i livet för att nykterheten ska funka.

Önskar er alla en underbar dag. Ni kloka och fina och härliga människor.

Kram på er

Ebba
mån, 2016-02-01 - 20:49

Ni förstår mig <3
Tillsammans är man mindre ensam.

Tack, verkligen tack, för att ni delar med er.

Ebba
fre, 2016-02-12 - 19:38

Och jag skänker en tanke till alla barn som ikväll inte har fredagsmys utan ont i magen och rädsla.

Känner en som har jobbat på fritids och som berättade om ett barn som inte ville gå hem på fredagar.

Fredagar och helg var för jobbigt.

<3

Carolina
fre, 2016-02-12 - 20:45

Alltså vilken fantastiskt människa du är Ebba? Är ny här varit ifrån alkoholen en vecka o fått Campral o ska gå i samtalsterapi. Hur länge har du varit nykter? När slutar man att tänka på alkoholen hela tiden? Vore tacksam om du vill berätta mvh Carolina

Ebba
fre, 2016-02-12 - 22:21

Och tack så mycket!

Jag kan inte riktigt svara på när man slutar tänka på alkohol, jag tänker på alkohol varje dag.
Inte något sug utan olika frågor som rör alkohol och hur det har varit för mig.
Det känns som att jag bearbetar och inser.
Det känns som att jag stod still förut och som att mitt huvud var instängt i ett rum där endast några få tankar fanns och så plötsligt, när jag slutade dricka, öppnades en dörr och nu kan nytt ta sig in och dåligt flyttas ut.
Otroligt.
I 1,5 år har jag varit alkoholfri.

Ta en dag i taget.
Ha tålamod.
Ofta har det varit tufft.
Men så plötsligt blir dagar till veckor, månader och år.
På riktigt, man var sjuk och blir frisk.
Det är verkligen så känner jag och det gör mig glad för kan jag få må bra så vet jag att det går för andra också.

Det tar tid att repareras, det gör ont ibland,men det är värt det.

Ebba
fre, 2016-02-12 - 22:47

Att det inte är jobbigt att tänka på alkohol på olika sätt varje dag.
Jag har så stor respekt för vad jag varit i.
Jag vill aldrig glömma hur jävligt det var och hur dåligt jag mådde.
För glömmer jag det, förminskar problemen jag hade, ja....då hamnar jag där igen.
Det vet jag.
För jag har gjort just det så många gånger.
Glömt.
På fyra dagar kunde jag glömma och om och om igen glömde jag.

Jag väljer att se det som en sjukdom jag själv tar ansvar för att hålla mig frisk från.
En allvarlig sjukdom.
Jag vet hur den känns att ha och den hade kunnat kosta mig livet.
Inte för att jag drack sönder mina organ, utan för en en skada jag fick när jag var full.