Hej!
Glad, överpresterande student som alltid tar på sig mer ansvar.
Har två jobb vid sidan av studierna och lever i 110.
På ytan är det så jävla bra men det är det ju inte. Inte egentligen.
Jag mår fördjävligt och jag dricker alldeles alldeles för mycket. Minns inte när jag var nykter en hel vecka längre.

Jag hatar det. Jag vill inte mer. Självförakt och studierna börjar ta stryk över mitt beteende/beroende nu. Relationen med mannen börjar ta stryk, jag isolerar mig mer från vänner. Har slutat att träna för jag är ju antingen full eller bakis. Gått upp mer än 10 kg sedan i somras och jag ser sliten ut.
Jag känner mig sliten.
Jag känner mig trasig och tom.

Så många relationer, beslut och vägval jag onyktert valt. Men det har inte bara varit skit. Väldigt många roliga minnen, härliga vänner och goda drinkar i diverse länder har jag hunnit med med åren. Ibland kan jag dricka "normalt" men oftast inte.
Jag tror man kan kalla mig för periodare, om man nu vill sätta stämpel på det.
Förälskad i alkohol vid första ögonkastet. För det är ju det där, oavsett hur dåligt och farligt och knäpp jag blir av alkoholen så förlåter jag alltid den och dricker igen. För att när jag är berusad så är allt så lätt. Men det är ju oxå en lögn nu när jag skriver det, "lätt". De värsta scenarierna och händelserna jag varit med om är just när jag varit full. När den gnutta självbevarelse och överlevnad försvunnit, när det svåra blir dubbel så svårt. De gånger jag känt att livet inte är min kopp te längre. Då har jag varit berusad. Så att allt blir lätt, det är en lögn. För mig själv.

Jag behöver bli nykter, jag vill vara nykter. Hur fan gör man det?
Vem är jag, när jag är nykter en längre period?
Här kommer jag skriva ut allt, naket och anonymt.
Min resa ur den farliga dansen.

Mvh
Studenten

Ebba

Över att du är tillbaka och "hör av dig" här.

Jag tänkte på dig i går kväll ska du veta.

Var snäll mot dig själv.
Var snäll mot dig själv.
Var snäll mot dig själv.

Ursäkta tjatet men jag vill verkligen att du ska vara just det.

Kram

Leverjag

Hur mås det?

Vet du, jag känner igen de där självkritiska tankarna, svart eller vitt tänket och höga krav. Du vet själv att man kan känna sig fin en vecka och sedan ful och anskrämlig nästa. Det sitter i huvudet och i hur vi ser på oss själva. Du kanske vill få till en förändring och då får du sätta en långsiktig plan. Men att klara allt på en gång (sluta dricka och röka, klara studier, bli smal och få bättre självbild) kanske blir lite mycket på en gån m det ska gå fort också? Risken är att du känner att allt går åt skogen för att du ställer för höga krav på dig. Du har lite bråttom kanske? Fokusera på de viktigaste långsiktigt. Jag gick ner i vikt fick bättre hy mm märkte jag som en bonus. Efter ca 2-3 månader med fokus på att sluta dricka, öva mindfulness och dagliga promenader så förändrades både kroppen och måendet. Jag fokuserade på (hyfsat) nyttig mat och äta ofta och små portioner också men tillät mig en del onyttigheter till helgen.

Du är bra och du är fin. Det är inte så stora förändringar man måste göra, utan hålla i dem över tid. Det vi behöver jobba med är hur vi ser på oss själva och varför vi dömer oss så hårt. Jag övar på att inte vara så hård mot mig själv och att låta dåliga dagar gå över. Vi kan öva oss att se oss själva på ett annat sätt, tycka om oss och då är det ckså det vi utstrålar och det andra ser. :-) Läs gärna om compassionterapi och självmedkänsla.

Fortsätt där du var innan du ramlade. Du kan! Borsta av knäna och släpp det. Gå bara vidare och du, glöm inte att le. ;-)

Kramar ch pussar

Hej kära ni!
Tack för era kommentarer åter igen, Jag är här nu ;)
Jag har läst, men inte vetat vad jag skulle skriva.
Torsdagen framlades in i ett till återfall, fick panik och ringde en väninna. Gick hem till henne och bara bröt ihop.Berättade allt. Allt som jag tänker på, allt jag tänkt på, allt som jag gått igenom. Livrädd att hon ska döma mig, men det är min självkänsla som talar. "varför skulle hon vilja vara min vän nu?".
Hon är kvar, jag berättade även om min tråd här. Vet inte riktigt hur jag känner för det. Det är skönt att hon vet, men jag har backat i några dagar att skriva just för att hon kanske läser. Ingen annan än min samtalsmänniska vet om att jag skriver här (och ni såklart). Det blir lite av en osäkerhet, att min anonymitet röjts. Känner mig naken och blottad.

Frågade min man om han kunde följa med till min samtalsmänniska i fredags. För där har jag oxå varit och pratat. Nu kör jag, nu ska jag må bättre.
Det visade sig att mycket av min problematik är grundat i barndom/tonår. Inte konstigt egentligen om man vet min historia. Det som jag fann överraskande var att jag fortfarande omedvetet lever efter de krav och ideer som jag eftersträvade/påtvingades då. Trotts att jag är vuxen nu.
Min självkänsla är körd i botten och även det påvisades genom en enkel övning. Tänka sig va, det hade vi aldrig kunnat räkna ut (ironisk ;) )
samtalsmänniskan samlade ihop 3 ord som jag använde gång på gång utan egentligen tänka på det, dessa var egoistisk, otillräcklig och manipulativ. Alla tre ord falsifierades ganska omgående av henne med flera olika exempel. Men det är tydligen så jag går omkring och tror att jag är som människa, att jag är detta. En dålig människa. Hur kul är det egentligen. Inte konstigt att jag tar flykt in i dimman där jag slipper självmobbning och att känna, egentligen. flertalet beteendemönster kopplade till en svunnen tid, hen kallade det som att jag hade en destruktiv minime inom mig som jag ibland låter ta över. En tonårs minime, som egentligen bara vill bli uppskattad och älskad, men inte blev det. Vilket fortfarande påverkar mig och mina val idag.
Min första tanke var att denna minime ska dö. Bort bort bort, ska sparka ut henne. Överge henne. Sluta finnas i mitt liv lixom.
Men, hur tror ni att denna minime kom till i första början?... jo, genom ovanstående mening. såklart.
Genom att "krama" och trösta minime så kan jag förhoppningsvis bli hel. Börja må bra igen, börja må bra på riktigt kanske till och med?

Haha, leverjag. Du är helt spot on, långsiktighet. något jag inte vågat mig på tidigare. Tack för tipsen, jag ska kolla upp compessationsteorin och självmedkänsla. Det kan nog faktiskt vara så att lösningen till alla mina problem, både vikt,alkohol,självkänsla,prestationsångesten etc etc ligger just i att börja tycka om mig själv, hela mig själv. Kanske är det den borttappade pusselbiten till min nykterhet?
Vem vet. Nu ska jag fira mannens och min årsdag. Tack igen för ert stöd. Jag är här nu.

Kram studenten.

Haft återfall efter 2 års nykterhet så jag vet hur du känner det. Det kommer ta några dagar så kommer det kännas bättre. Återfall är en vanlig bieffekt men det gäller att skaka av sig. Kommer du ihåg hur det var när återfallet kom. Kan vara viktigt att känna igen signalerna så du kan bromsa. Nu tar vi en vit vecka tycker jag.

Läst igenom din tråd, hua. Självklart är det en vit vecka framför oss. Klart vi ska!
Vad sägs om 2? 3? långsiktighet nu ;)

kram

Leverjag

Tänkte på dig igår och idag och undrade om jag skulle skriva att jag hoppades att du fortfarande läste här.

Fina, fina du. Du är som vanligt så klok och modig. Du tar hjälp och letar. Du har många pusselbitar nu. Jag är helt säker på att om du fokuserar på det du verkligen behöver så kommer resten att ordna sig. Ja, den unga tjejen måste få plats och bli lyssnad på och tillsammans kommer ni att finna ett jag som fungerar för er båda efter lite omplåstring och pepp. ;-)

Du är här nu! ✨ ?

Kram ?

Allt är utav en mening. Så enkelt är det, både med återfall och andra nederlag. En mening med glädjen att våga. Det finns en mening med att gå höger i stället för vänster. Så länge man reflekterar.
Denna veckan har sugit ?, fy vad kass den var. Fy vad jag har mått och fy vad mycket malande i huvudet av elaka tankar.
Vad tar jag med mig? (Eviga frågan)... Jo, jag bjöd in min väninna till min värld, min riktiga värld. Inte bara ytan eller mellan lagerna. Jag tar med mig att min man finns där för mig när jag behöver honom, även på arbetstid. Jag tar med mig att det är okej att gråta ibland, även när folk ser. Jag tar med fler tillfällen få jag åter igen påvisat att jag inte kan ta ett glas. Jag lär mig.
Ibland måste man ta ett steg tillbaka för att få bättre fotfäste när man klättrar upp för ett berg.
sist men inte minst tar jag med mig att jag har en minime och henne ska jag börja försöka förstå mig på. Lyssna inåt.
Vad fasiken vill hon?

Nu tar jag mina pusselbitar leverjag, och försöker lägga detta pusselt snällt. I morgon är en ny dag med nya möjligheter ;)
Kram studenten

Precis sett en dokumentär om socker, riktigt tankeställare.
Mycket likt alkohol och dess beroendetendenser, och rökning. Rökte 4 onödiga cigg idag, lägger ingen större värdering i det. Helt ärligt. Dagen har varit tuff eftersom sömnen inte riktigt fanns inatt. Nu blir det sängen och i morgon blir det osockrad havregrynsgröt till frulle ?

Kram studenten

Jag jobbar på, tänkt en del på vin i dag, men inte velat dricka. Tanken kommer tanken går. Tackade nej till en spontan vinkväll med väninnorna. Gjorde klart en skoluppgift, städade och kollade nyheterna istället.
Nu blir det nattabingen.
Kram studenten

Idag har jag varit ledsen och låg och glad. Tränat på att vara i nuet, blev överraskad med en kompisdejt. Tvättat alla sängkläder, tagit ett långt bad med olja. Pluggat till morgondagens rollspel i skolan (känner ett stort stort obehag för detta). Hatar verkligen att spela teater. Mannen har lämnat landet i några dagar, jag brukar alltid köpa en flaska rött när han reser. Men inte i kväll ?

Googlat på självkänsla övningar, lyssnat på motivations podd. Tränat vovven att gå fot... Ändå sitter jag här lite tom och känslan av otillräcklighet. Önskar att det bara skulle finnas ett piller som bara vände på hela måendet. Typ ett tu tre, där mår du bra.

Jag förstår att det tar sin tid att hitta sig själv igen. Att lära känna nya sidor. Utveckla en ny känsla av identitet. Att våga tro på sig själv. Så jag tar en dag i taget, någon dag så kommer jag känna mig genuint lycklig längre än vad jag känner i nuläget.
Testade att visualisera hela min dag i morse när jag vaknade, läste att det skulle sätta ribban för dagen. Slutade med att jag somnade om.
I kväll ska jag säga tre saker trill mig själv som jag är extra nöjd med över dagen. Den ena saken som jag är extra nöjd med idag är att jag vågade/orkade mig ut på en spontan kompisdejt. Det gör mig glad för att jag kände mig uppskattad och lite värdefull som vän. Att hon ville umgås med mig, det var fint. En annan bra sak idag är att jag inte överätit.

Nu blir det tillbaka in i nyheterna igen. Kram studenten

LenaNyman

Du verkar vara en helskön tjej. Varm, nyfiken, nära till skratt, spontan och känslig. Helt enkelt härlig.

Ha så kul med kompisen och trevlig tågresa.

:)

Spännande! Tack för ditt inlägg ?. Jag tänker mig dig kring 35ish, kort lockigt hår, rött. Som julia Roberts i en film jag inte kommer ihåg namnet på nu, såklart. Men tro, hopp och mat något liknande filmtitel ( fråga mig inte varför jag har den bilden för det har jag ingen aning om) . Går i böljande vackra kläder och är klok som en bok. Varm och genuin, eftertänksam men inte tyst. Kram

Idag har jag varit glad.
Idag har jag varit i nuet.
Idag har jag valt att vara nykter.
Idag har jag skrattat högt och hjärtligt.
Idag har jag tillbringat tid med någon jag tycker om och som tycker om mig för precis den jag är.
Det räcker gott och väl för mig.

Kram Studenten

LenaNyman

Nu är du med om nåt som är precis rätt åt dig.

Jag skulle in här till dig och tacka för din sköna respons - hade inte sett ditt sista inlägg. Nu sitter jag här och bara ler. Blir mycket, mycket glad för att den här fredagen blev som du beskriver strax här ovanför.

Rätt åt dig! <3

Lång arbetsdag med roliga kollegor idag. Blev överraskad på en till spontanfika med en annan kompis, det gjorde mig verkligen verkligen glad. 3e dagen som jag fått träffa vänner, jag som för inte allt för länge sedan kände mig ensam. Riktigt riktigt ensam.
Jag lägger in andra glada dagen på mitt glada konto.
Tackar!

Kram studenten

Trött tröttare tröttast. sitter på det lokala biblioteket nu och försöker skriva klart ett PM som ska in i morgon. vet inte riktigt varför men har brottats med tanken på att dricka öl idag, av alla saker. Kanske är ett flyktbeteende från tristessen och tröttheten?
Brottas även med tanken på att köpa ett paket cigg, det tror jag dock är lite abstinens från i förrgår.
Veckan som komma skall kommer vara fullproppad. Har en relativt stor tenta inlämning på fredag. Har en munta på tisdag, studiesamtal på onsdag och ska till min samtalsmänniska på torsdag. I kväll eller i morgon måste jag ta mig tillbaka med vovven till studiestaden, men först måste jag skriva klart detta PM:et och läsa igenom en kursares pm. Känner mig lite stressad, det är inte omöjligt, men det finns inget andrum.
Tacksam för att jag fick vara ledig i fredags. Nästa lediga dag är nog om 12-13 dagar, hoppas jag. Hade velat planera in en överraskningsweekend till mannen. Typ hotellövernattning med spa och brunch. Det hade varit något det...

Hoppas ni får en fin söndag!
Kram Studenten

Bryta stressat tankemönster.

4 Bra saker idag:
Jag fick sovmorgon och nybryggt kaffe när jag vaknade.
Solen skiner och jag fick ta av mig vantarna för det blev för varmt på promenaden.
Jag får möjligheten till att plugga något jag verkligen brinner för.
Jag är nykter. Andas.

Kram!

Jackofhearts

Glider in i din tråd för att de dig lite beröm. Jag och Leverjag pratade lite om att "vända tankar" i min tråd i helgen. Att försöka avstyra negativa tankar innan de slår en hårt och styra in på mer positivt tänkande. Kom att tänka på det nu när jag läser din tråd att du har verkligen "jobbat så" på ett föredömligt sätt sen din "dipp" för ett tag sen tycker jag. Imponerande! Gillar verkligen det enkla i att bara skriva upp några grejer som varit bra med dagen och få det på print. Inte bara tänka det utan skriva ner det. Så enkelt men ändå så kraftfullt, tror jag. Hoppas du har haft en fin dag:)

Styrkekramar!