Hej!
Glad, överpresterande student som alltid tar på sig mer ansvar.
Har två jobb vid sidan av studierna och lever i 110.
På ytan är det så jävla bra men det är det ju inte. Inte egentligen.
Jag mår fördjävligt och jag dricker alldeles alldeles för mycket. Minns inte när jag var nykter en hel vecka längre.

Jag hatar det. Jag vill inte mer. Självförakt och studierna börjar ta stryk över mitt beteende/beroende nu. Relationen med mannen börjar ta stryk, jag isolerar mig mer från vänner. Har slutat att träna för jag är ju antingen full eller bakis. Gått upp mer än 10 kg sedan i somras och jag ser sliten ut.
Jag känner mig sliten.
Jag känner mig trasig och tom.

Så många relationer, beslut och vägval jag onyktert valt. Men det har inte bara varit skit. Väldigt många roliga minnen, härliga vänner och goda drinkar i diverse länder har jag hunnit med med åren. Ibland kan jag dricka "normalt" men oftast inte.
Jag tror man kan kalla mig för periodare, om man nu vill sätta stämpel på det.
Förälskad i alkohol vid första ögonkastet. För det är ju det där, oavsett hur dåligt och farligt och knäpp jag blir av alkoholen så förlåter jag alltid den och dricker igen. För att när jag är berusad så är allt så lätt. Men det är ju oxå en lögn nu när jag skriver det, "lätt". De värsta scenarierna och händelserna jag varit med om är just när jag varit full. När den gnutta självbevarelse och överlevnad försvunnit, när det svåra blir dubbel så svårt. De gånger jag känt att livet inte är min kopp te längre. Då har jag varit berusad. Så att allt blir lätt, det är en lögn. För mig själv.

Jag behöver bli nykter, jag vill vara nykter. Hur fan gör man det?
Vem är jag, när jag är nykter en längre period?
Här kommer jag skriva ut allt, naket och anonymt.
Min resa ur den farliga dansen.

Mvh
Studenten

Tack för din kommentar och berömmet jackofhearts ?, jo det är något som jag aktivt försöker mig på. Skitsvårt är det, landar mer än gärna omedvetet i rent utav elaka kommentarer mot mig själv. En jäkla jargong är det.

I lördags fick jag nog och gav elakheterna en riktig match, total motade bort det elaka jobbiga "du är ful, du är fet, du är jaddajaddajaaa" fick nog iallafall halva dagen ledigt i huvudet och det var skönt. Underlättade att jag var på jobbet och kunde lägga all fokus på något utanför mig, såklart.

Idag har jag inte riktigt orkat mota bort elakheterna och lägger mig utmattad och lite ledsen i sängen. Hade lätt druckit idag om jag inte varit medveten om min förändringsprocess.
Är inte jätte motiverad på att vara nykter, men inte heller motiverad över att dricka. Kännde mig väldigt stressad idag och kommit på mig själv med andan i halsen flertalet gånger.

Dagens 4a positiva!
Var väl förberedd på dagens munta, och tror jag klarade den.
Bjöd in mig själv på fika hos en vän, hon blev glad. Det gjorde mig glad.
Lyckats starta upp och skrivit 1/3 på tentan som ska in på fredag.
Bjöd en annan väninna på kaffe och lyssnade på henne, tror hon behövde prata ut lite. Gör mig glad att hon värderar vår vänskap så pass högt att jag får av hennes tankar och funderingar.
(Bonus positivt idag, låg 10 min själv i soffan och vilade i tysthet)

I morgon blir det samtal med min samtalsmänniska igen. Blir spännande och utmanande, känner mig lite hoppfull trots att jag vet att det antagligen kommer vara skitjobbigt och att jag antagligen kommer börja böla igen. Men det är det värt.

Kram studenten.

Sömnen infann sig...
Jag må ha låtit molande, elaka och mobbandes tankar pågå i huvudet idag. MEN!
Jag har inte känt mig värdelös idag, och där kan jag somna med ett riktigt leende på läpparna.
Tack och adjö metspö ?

Dagen samtal var tufft, riktigt tufft. De andra samtalen när vi pratat om föräldrar eller tidigare erfarenheter eller alkoholen har ju varit tuffa dem med. Men idag attackerade vi denna jävla känslan av min upplevda fulhet. Att jag inte riktigt gör det jag vill för att jag känner mig så obekväm i min kropp. Det påverkar mig så mycket i mitt vardagsliv så ni förstår inte, knappt så att jag förstår och jag vet inte varför det är såhär. När blev det såhär? Varför går jag omkring och lever med dessa elaka tjockis tankar? (Bara för att förtydliga, jag skiter i hur andra människors kroppshyddor är uppbyggda, du kan vara fet, smal, atletisk, kort, lång whatever.. Jag dömer inte dig alls för hur du ser ut, över huvudtaget)
Men jag får inte vara så som jag är, jag får inte se ut såhär. Hon frågade vad mitt ideal var och hur jag ville se ut, och jag vet inte riktigt. Smalare? Fastare?
Grejen är ju denna att oavsett hur jag sett ut eller vägt så tar ju tankarna aldrig slut, självföraktet har ju alltid varit där. Jag har vägt 20kg mindre än nu och inte då var jag tillräckligt fin heller. Så vad kan jag göra egentligen? Varför är jag så fixerad?
Min samtalsmänniska la in en kommentar om att det sitter i min självkänsla. Ja visst har hon rätt, antagligen. Hur fan skaffar jag mig självkänsla? Snälla söta rara ge mig bara ett jäkla mirakelpiller så att jag kan älska hela mig själv, ovillkorligt. För det är nog där skon klämmer,det ovillkorliga.
Vad vet jag...

Jag hatar att gråta inför folk, men idag darrade både hakan och jag lät i andetagen när tårarna kom. Var det farligt? Nej. Inte direkt. Men det är fruktansvärt obekvämt det med. Idag har jag blottat min elaka mobbare, nu är det ute på bordet. Nu vet hon vad jag går omkring och tänker på. Min yta är spräckt rakt igenom och det är oerhört blottande. Orden är ute. Och jag känner mig riktigt sårbar. Det är så hemskt att inte ärligt kunna hitta något bra eller fint med sig själv när man får frågan, det unnar jag inte ens min värsta fiende.
Fruktansvärt är det.

i fortsättningen ska jag försöka skriva något positivt varje dag om mig själv. Här kommer en sak,
Min navel är inte ful. ?

Kram studenten

https://www.youtube.com/watch?v=kEvm-OBreiQ

"Du måste dö och återuppstå
Aj, det gör ont, men det är fint ändå
Jag måste gräva dig en grav nu
Fylla den med kärleksbrev och rosenblad nu
Fyll upp mitt glas nu
Allt som lever måste kunna dö
Jag är så glad nu"

En låt som jag kan relatera så mycket till just nu. En låt till min Minime.
En inre kämpaglöd, ett letande efter förlåtelse och acceptans.
Idag är jag nykter, det gör ont, men det är fint ändå.

Kram Studenten

Leverjag

Tycker du är världens modigaste! Du förklarar såväl det som pågår i dig och som många av oss kan känna igen oss i. Känner att jag skulle vilja ge dig en kram och pussa på dina kinder och din vackra panna och låta dig se dig själv utifrån "mina" ögon. Klappa på din Minime, möt hennes elakheter med kärlek och nyfikenhet. Hon har nog blivit sådan för att det gjorde för ont och blev för våldsamt någon gång tillbaka i tiden. Hon ville skydda dig och nu får du kärleksfullt förklara för henne att du förstår hennes välvilja och att hennes försvar nu blir fel och nu skadar dig. Kanske kan du trösta henne och förklara att allt är bra nu. Hon kan äntligen få vila...

❤️???

Lever jag, tack Snälla du. Du är så fin ❤️

Och tack alla ni andra, Ebba, viljan, lenanyman och fler namn som jag inte kommer ihåg just precis nu (namnminne som en guldfisk) läste igenom lite från min tråd igen. Och ni är så sinnesjukt fina och kloka och fina och snälla och uppmuntrandes och kloka och sa jag att jag tycker att ni är fina? Ni är som kolasåsen på glassen ❤️

Jag vet inte alltid vad jag ska svara tillbaka när ni skriver men jag hoppas verkligen att ni förstår hur mycket det betyder att få ett hejarop från er. Ni kära kloka anonyma och ickedömmandes internetkompisar. Allihopa ni.
Tack för att ni delar med er av era tankar och liv.
Bamsekram

Du kan vara grym Vilja.
Ni kan vara grym grymma ^^

Fina öronsnibbar, eller öronsnibb... Alltså, öronsnibb. Lyssna på ordet hahahahaha! Snibb.
Jag tvivlar inte en sekund att du har en fin öronsnibb leverjag.
Mina öronsnibbar är inte helt fel heller, lagom runda och pryds av mina bröllopsörhängen.
En annan sak jag granskat idag är att jag är symmetrisk. Min kropp är symmetriskt.
Så nu har jag 3 positiva saker, Symmetri, navel och öronsnibbar. Gör mig lite glad i magen.

Nu blir det tillbaks till tentaplugg igen.
Kram!

Flinga

Då måste jag vara det fulaste dom finns.
Inget är lika långt eller lika stort på mej.
Fast mina tår är rätt fina:))

Haha! Ja a du, det är ju en charm med att inte vara helt symmetrisk också :D
Mina tår ser förjävliga ut, hade gärna bytt mot dina.

Kram

Lämnat In tenta, varit på föreläsning, tackat nej till hemmafest hos bästa väninnan. Litar inte på att jag kan hålla mig nykter och jag ska jobba i morgon = dålig kombo.

Hoppas ni alla går en trevlig helg!
Kram studenten

Sitter på bussen mot jobb och försöker träna på självkänslan. Morgonen har kantrats av elakheter, igår gick relativt bra hela dagen. Så fuck you mobbare, mina naglar är fina. Jag har en snygg hållning och jag orkar stå upp en hel dag. ? Good enough!

Kram

Jobbat och stått i, svårt att förklara hur malandet i huvudet aldrig riktigt tar slut. Börjar fundera lite på vart gränsen till normalt går och var gränsen till ätstörd är. Det har varit mycket värre med mat och allt sådant där, den historien tänker jag inte ens ta upp nu, men jag funderar över tankarna... Jag misstänker att detta blir veckans samtalsämne med samtalsmänniskan. Kanske är det gör att jag är så medveten om mitt tankemönster nu så att jag triggar fler tankar än vanligt? Kanske har jag alltid levt under dessa destruktiva och elaka, nedbrytandes tankar?
Det är mycket svårt i skrivandes stund att komma på något bra med mig idag, men här kommer det framtvingat ändå.
Jag har varit rolig på jobbet idag.
Jag var modig som köpte nya jeans trotts att jag har ett förbud mot att köpa nya kläder nu.
Min näsa är söt.
Jag är duktig på mitt jobb.

Kram studenten

Jag kan komma på nåt bra:
Du är väldigt duktig på att skriva, och ger intryck av att du verkar ha humor. Du verkar också ha kommit en bit på väg i ditt jobb med dig själv. Och köpt kläder där du inte kan gömma dig. You Go girl!!!

Utan humorn hade jag antagligen varit död för länge sen ?
Ver du hur häpen jag blev när ditt alias dök upp i en av böckerna jag läste här om dagen ? Hälsans mysterium med Aaron antonovsky, tänkte på dig då. Hur kom det sig att du valde Sisyfos som alias? Berätta ?
Kram

LenaNyman

I så fall kan du adda den egenskapen till din pluslista. Fullständigt ofarligt, dessutom. En annan positiv sak du kan skriva upp är:

"Jag, Studenten, har inte varit så länge på detta forum men ändå har människor sett mig och redan observerat ett antal fina egenskaper jag har."

Tack rara du. Jo längden har varit både och, är 177. Så när jag var yngre var det jobbigt att sticka ut. Idag gillar jag min längd, kan till och med ha skor med klack på ;p
Blir sjukt lång, men jag gillar klackskor.

Jag tackar för ditt citat, trotts attjag kommer på ex antal undanflykter till att tro att det ska stämma. "Det är ju bara för att jag skriver så ofta." "Dem tycker säkert att jag är jobbig och självcentrerad" ja ni hör ju...

Men! Jag ska försöka ta mig åt det, så tack ❤️
Nu är lunchen slut här och jobbet kallar igen. Kram!

Leverjag

Alla borde träna på det där. Jag har själv svårt att direkt komma på vad som är positivt med mig nu. Ska börja träna på tre bra saker jag gjort också varje dag. Det är nyttigt.
Jag har fina underarmar
Jag är bra på att åka skidor
Jag kan verkligen känna kärlek till och glädjas med andra

Spännande att höra hur ditt samtal gått sedan. Tror det är väldigt vanligt med dessa tankar utan att vi tänker på det. De förminskar oss och gör oss olyckliga. Vi kan lära oss att njuta av oss själva och livet. Det är jag säker på.

Tycker du är inspirerande, livstark, modig, rolig och uppmuntrande. :-)
Ses! ?

Tack lever jag, det gör mig glad att läsa. Att träna hjärnan på positivitet istället för det eviga malandet tror jag oxå är viktigt, för oss alla ❤️ Snygga underarmar? *busvisslar*
Igår hade jag en riktigt trevlig dag, kände mig snygg och bekväm i min nya outfit, självmedveten men ändå snygg. Jäkligt snygg röv om inget annat ?

Sen kom jag å tänka på hur långt min minime ändå fått mig dit jag är. Tidigare i livet har nog hon fått kämpa på mest, men vi har ändå levt i symbios ett tag. Det är svårt att försöka embrace (hittar inte det svenska ordet) hela minime och inte försöka trycka undan de jobbiga känslorna som kommer. Det går ju imot hela mitt livsmönster, så ibland känns det som om att jag bara famlar runt. Som att jag är nybliven mamma och aldrig träffat på ett barn tidigare, hur gör man?
Det är också väldigt spännande för jag ser att framtiden är ljus, det måste den vara. Det vet jag att den är.
Ni kanske minns den där kompisen som jag var hos på nyår? Det är samma väninna som jag bröt ihop för för någon vecka sedan. Vi snackade mer i veckan som var, och hon sa något så smart. Studenten, du måste se det som ett sår, du måste ta bort varet så att det kan läka och bli fint.

Jag har mest sett det som träningsvärk i själen. Det gör ont, men det blir fint ändå.

Nu blir det en stor kopp kaffe och tillbaka till studierna igen.
Kram studenten