Hej.
Jag är ny här och hoppas att kunna ta tag i mitt drickande nu. Jag är bakfull och har ångest i dag efter en middag igår hemma hos vänner då jag mot slutet blev för full och minns inte resan hem. Måste haft minneslucka på nån timme. Jag dricker inte varje dag, ibland inte ens varje vecka. Men jag har vad man nog kallar för ett "riskbruk". Hoppas komma i kontakt med andra som har samma beteende. Några gånger om året blir jag så full att jag får rejäla minnesluckor, mår urdåligt dagen efter, lovar mig själv att det aldrig ska hända igen men åren går och jag lyckas inte ändra mig. Har haft det så här i nästan 15 år. Min mamma är nykter alkoholist. Jag vill lyckas med en varaktig förändring. Jag tror inte jag vill sluta dricka helt men tänk om det gick att hålla det på en ofarlig nivå? Om det ens finns någon sådan? Vad tror ni?

träningstanten52

Tänk till innan så att du slipper göra bort dig men annars följ råden från Sisyfos. Njut av ett glas låt bli att ta det tredje så här i början av din resa mot bättre tider!

Det gick okej på det hela taget. Det som var mindre bra var att jag inte höll fast helt vid min strategi. Det blev en starköl för att det inte fanns någon mellanöl. Jag hade ju kunnat ta alkoholfritt men icke. Sen blev det typ tre glas bubbel. Efter det kände jag mig glad och på g men samtidigt kände jag att det drog iväg åt fel håll så då stoppade jag. Blev serverad vin som jag gav bort, drack vatten. Slutade dricka runt 20:30 och kände ett behov av att nyktra till och återta kontrollen. Jag åkte hem i tid, är inte bakis idag men lite trött. Jag är ganska nöjd men skulle ha tagit det lugnare. Jag kunde uppenbarligen inte hålla fast exakt vid det jag bestämt. Så på ett sätt ett misslyckande. Men min man tyckte jag hade skött mig bra. Ikväll är det fest igen men jag är inte särskilt alko-sugen. Strategin är att undvika min favoritdryck -vin.

Tack Skånetösen, ja jag är nöjd över att jag stoppade. Dagen därpå var det fest igen. Jag var ledsen pga att min mamma är sjuk och kände inget sug efter alkohol. Alltså hade jag kunnat skippa det helt och hållet men jag drack ändå två glas vinbål men efter det blev det läsk. Jag har inte ångest över de där två glasen men känner att jag lika gärna hade kunnat låta bli.
Det känns väldigt lärorikt att ta del av alla era berättelser här i forumet. Jag förstår också vilken tunn tråd jag balanserar på. Jag tycker att alla ni som avstår helt och hållet är jätteduktiga. Jag ska avstå helt i två veckor nu till att börja med. Brukar inte vara några problem. Har en middag den 28:e, ska fundera över hur jag ska göra då. På ett sätt låter det lockande med en helvit månad, det vore bra med tanke på mitt psyke som är skört. Tid för ännu mer eftertanke. Behöver inga ångestskapande vanor. Snarare tvärtom. Tack till er som läser och kommenterar.

Två veckor har passerat utan alko. Inget sug. Igår var jag och min man ute och åt. Jag kände mig rätt lugn, inget toksug. Under 5,5 timmar drack jag knappt 5 glas vin. Det första glaset drack jag inte ur helt. Pausade med mineralvatten. Vi hade trevligt och det spårade inte ur. Men visst, det sista glaset hade jag kunnat skippa. Jag mår ok idag.
Är jag på väg in i en definitiv förändring av drickande? Snart 2 månader sedan senaste urspårningen. Och någon mer sådan episod ska inte inträffa. Jag försöker att inte "slå mig till ro" och inbilla mig att det är enkelt, att jag kan dricka hur jag vill. För det kan jag inte. Nu har jag inga festligheter eller utgångar planerade på en månad. Det känns jätteskönt. Det blir kanske en öl på torpet nästa helg men hemmadrickande är ingen risksituation för mig. I veckan skulle jag och min man gå ut spontant och äta och jag kände ingen vinlängtan. Nu hamnade vi på en restaurang utan rättigheter men det gjorde ingenting alls. Maken hade bilen dessutom. Vi hade mysigt utan alkohol. Jag tror att en förändring sker nu och jag ska fortsätta på den försiktiga vägen.

Skrev tidigare idag att jag mådde helt ok. Märker när dagen går att jag har lätt hjärtklappning, känner mig seg och lite ångest. Mår alltså inte toppen. Med andra ord borde jag druckit mindre igår. Tre glas hade varit tillräckligt. Note to self.

Sape78

Din resa inspirerar.
Vaknade idag efter en jättefylla igår och jag tror att jag bestämt mig för en radikal förändring att jag måste dricka mer vuxet. Att läsa om dina strategier är första steget till en förändring.
Fortsätt kämpa, du är grym!

Ja strategier är bra. Jag har läst din tråd och jag fick själv rådet här i början att starta med t ex en månads nykterhet. Jag ville inte riktigt ta till mig det då men nu har jag provat att dricka kontrollerat ett tag och det har väl gått okej men inte helt bra. Igår var jag aptrött och hade ångest trots att det inte gick helt överstyr dagen innan, men det gick heller inte helt bra. Jag drack onödigt mycket trots att jag inte hade något starkt sug. Så nu blir det inget vin eller starköl på en månad. Vin är farligast för mej. Därför tänker jag låta bli det nu. Jag tänker på sin höjd ta en folköl eller något gott och läskande alkoholfritt alternativ. Om du vill och känner dig redo, häng på!

Läget på sistone har varit så att jag jag känner mig stressad och utarbetad. Mycket på jobbet, mycket privat, bökigt med en sjuk mamma som bor 30 mil bort och är helt ensam. Inget sug alls efter alkohol. I helgen drack jag ett glas folköl till lunchen och två symboliska klunkar bubbel före middagen. Inget sug efter mera, tvärtom. Men visst, när familjen pratar om att vi ska dricka champagne på midsommar för att fira en sak, då tänker jag att det vore ju gott. Men den här tiden nu känns skön och bra utan a. Fast det är ju ingen kamp eftersom jag inte mår på topp och inte behöver stå emot något sug och inte heller befinner mig i eller uppsöker frestande situationer. Och så får det vara åtminstone till midsommar. Hur går det för er andra? Ha en bra vecka!

Härligt att läsa att det går så bra för dej! Det är första gången jag skriver här på forumet. Har inte börjat på nån tråd (än). Jag känner igen mej själv i mycket av din historia, med riskbruk och tillfällen med minnesluckor. Jag har också haft det beteendet under många år men dessutom suttit ensam hemma och "tröstdruckit. Jag har inga barn och bor ensam Men för en månad tog jag äntligen tag i mina alkoholproblem. Jag har skrivit långa listor på för/nackdelar med alkohol (fördelarna betydligt längre så klart) samt skrivit upp strategier att göra, när suget kommer. En sak jag kom att göra var att ta en "selfie" på mitt trötta, slitna och plufsiga ansikte, dagen efter. Den tar jag lätt fram, för att avskräcka mej själv när tankarna på alkohol kommer krypande. Jag har även sparat en del av alla pinsamma sms, som jag skickat på fyllan (en del går inte att tyda...!). De tar jag fram om jag vill "tortera" mej ännu mer. De avskräcker definitivt.
Detta var bara några tips/strategier som jag använder. Det finns ju så otroligt mycket annat att göra också. Även goda alkoholfria drycker t ex. Staropramen, non alkoholic, öl.
Jag har lyckats att hålla alkoholen "i schack" i snart tre veckor nu (med ett undantag...tyvärr). Har inte mått så bra både fysiskt och psykiskt på länge. Men jag bävar inför semester och midsommar och alla andra sommarkvällar med grillning och fester. Men kände att det är lika bra att göra nåt åt det innan jag åker dit rejält. Detta blev ett långt inlägg. Hoppas att det går bra för dej, och alla ni andra! Vi får kämpa på!

Tack för kommentar och tips Manda!
Jag tänkte just: "nu var det längesen jag drack och vad skönt det känns". Sen kollade jag i kalendern och det var bara 16 dagar sedan... Det känns som tre veckor minst. Så förrädisk hjärnan är. Hur som, jag känner inget sug. Tvärtom känner jag att jag behöver fortsätta landa i den här vita perioden. Jag har fortfarande så mycket påfrestningar, jag är skör och kan inte äventyra min själsliga hälsa. Måste göra uppbyggliga saker som att träna och sova bra, vilket jag gör turligt nog. Men helgen har varit enormt tuff med besök hos inte så frisk mamma. Så det är bara att fortsätta ta hand om mig själv som gäller. Jag ska kanske på aw snart och den här gången blir det inte ens mellanöl, nu blir det helt alkoholfritt och det känns bra och tryggt.

Hej!

Bra att du fortsätter att tar hand om dej, särskilt nu med stora påfrestningar i livet. Jag har också börjat att träna mer (joggar) och försöker dessutom att vara mer aktiv, socialt - utan alkohol. Häromdan var jag så nöjd med mej själv för att jag klarat av första semesterveckan utan större alkoholintag. Drack bara 2 folköl, vid några tillfällen som högst. Men igår var jag nedstämd, utan någon egentlig anledning. Tyckte att jag kunde unna mej lite vin på kvällen , tänkte även; jag har ju semester också... Men det blev tyvärr alldeles för mycket. Ja, hjärnan är verkligen förrädisk!
Idag är jag bakis, trött och ännu mer ledsen... Jag har bara bevisat, ännu en gång: att jag inte kan dricka "normalt". Jag måste inse det, samt att livet kanske inte blir "en dans på rosor", bara för att man slutar med alkohol. Men som flera andra också har skrivit, så klarar man av livets motgångar bättre, utan alkohol. Det är bara upp till en själv att förändra, men det hjälper mej att veta att det finns många andra som kämpar och läsa om det här på forumet.

Sköt om dej!

Det blev 26 dagar utan alkohol. Kändes helt rätt och bra på alla sätt. Nu gäller det strategier framåt. Sommar, semester med allt som hör till. Midsommar har inte varit några problem. Igår blev det 1 folköl och en mkt liten nubbe till lunch. På kvällen en mellanöl. Inget sug efter mer. Hoppas att det går bra för er andra på forumet. Midsommar är väl ofta en alkoholdränkt helg för många. Sköt om er. Och tack Manda för kommentarer, berätta gärna hur det går för dej, om du vill.

Du verkar ha den rätta viljan och inställningen. Tyvärr har det inte gått så bra alls för min del. Under midsommarhelgen blev det rikligt med både öl och vin. Men det blev iaf, inga minnesluckor, och det är jag tacksam för. Men det blev ändå mer, än vad jag hade planerat att dricka. Jag har så svårt att stå emot.. Jag önskar att jag kunde slippa ifrån suget som kommer, särskilt när jag är ledig och det finns minsta lilla anledning till "att festa till det". Anledningar hittar man ju tyvärr hur lätt som helst, oavsett. Jag önskar jag kan vara stark, jag ska ta nya tag mot alkoholen. Jag känner att det börjar fresta på, både fysiskt och psykiskt. Kanske jag borde sluta dricka över huvudtaget.. ? Verkar just nu som att jag aldrig lär mej, att dricka "normalt" (vad det nu innebär?) nån gång.

Nu var det ett tag sen jag skrev här och jag har i stort sett haft a under kontroll hela sommaren fram till för tre veckor sen. Anledningen till att jag inte haft något intresse av a är att jag haft en del panikångest som jag märkt inte blivit bättre av a, varför jag druckit sparsamt, varit den som ibland varit nykter när alla andra tagit ett par glas vin, varit den som velat gå hem först etc. Och det är ju bra, att bromsen faktiskt legat i när jag som bäst behövt ta hand om mej. Senaste månaden har jag börjat må mkt bättre, varit gladare, piggare. Tränar rätt mkt och tycker livet känns bättre. Men vad händer då... Jag återkommer senare.

Jo när jag mår bättre blir det tyvärr så att jag blir mer festsugen, jag vill gå ut, träffa folk, dricka vin. Leva livet. Och nu har jag gjort misstaget ett par ggr att jag inte känt någon broms utan druckit för mkt. Senast var häromdagen. Jag hade kul men borde ha förstått och känt på mig att det var påväg i diket. Eller så kände jag på mig men ignorerade. Blev för full, min man (som också druckit men inte lika onykter som jag) blev arg vilket i sin tur ledde till att jag fyllegrinade hysteriskt på väg hem. Och sedan, skammen... Ångern. Så pinsamt att jag ska bli så där. Patetisk. Och stackars min man som ska ta hand om mej i det där skicket. Så nu har helgen varit fylld av skam. Gör den någon nytta? Ja alltså ånger är ju bra att känna, att be om ursäkt för sitt beteende och vilja göra allt för att undvika liknande framöver. Men den här tunga skammen när jag känner mig som den sunkigaste människan, så korkad och patetisk. Den skammen är väl lite meningslös. Jag är väl egentligen inte den sämsta människan på jorden bara för att jag har ett problem. Men det känns så. Ja, jag vet inte. Nu är det bara att göra omstart och minnas hur bra det har gått innan det här. Jag måste lyssna mer på de tydliga signalerna och inte ignorera dem. Men det känns ändå tungt.

Ville svara på ett inlägg men skrev på fel ställe. Vet ej hur man tar bort inlägg.

Tack Manda, ja ibland finns viljan och styrkan, ibland inte. Vet inte om du fortarande är aktiv här men om du är det så får du gärna berätta hur sommaren har varit och hur du har det nu.

Nike Athena

har läst din tråd, känner igen mig. I att inte kunna stoppa på fester. Känner även igen att det varit mitt psykiska tillstånd som gjort att jag helt enkelt inte orkar med a längre. För mig även onödiga glas vin på vardagar t ex när jag lagar mat. Känner mig mycket piggare nu efter 3 veckor och 2 dagar. Tycker det är svårt att uttrycka sig här, så att det blir rätt. Men tacksam att kunna läsa om era resor. Jag har inget sug idag. I förrgår när jag kände ångest kom tanken på ett glas vin, men det vår så skönt att veta att det inte var ett alternativ. Helgen som kommer är jag barnfri (lever varannan-vecka-liv). Jag tänker hitta på saker som inte har med a att göra. Kanske bio. Gå på någon utställning. Träna. Hemma-kväll i soffan. Oh - det kan kännas lite småtråkigt men det kommer gå. Fast det känns även skönt och som något jag inte gjort sedan jag skiljde mig för drygt 2 år sedan. Det är dags för mig att ta hand om mig själv. Ta hand om dig Allva! Jag kommer kanske också ha en begränsad a-strategi framöver. Men just nu klarar jag inte det.

Då var det fredag. Evenemang ikväll och jag tänkte ta något glas. Max antal glas får bli 3. Jag har inte druckit sen jag skrev här sist men minns alltför tydligt hur det slutade sist och så ska det inte bli ikväll. Jag vet dock att pirret kommer att komma men jag känner mig beredd.
Tack Nike för att du skriver! Ibland känns det rätt ensamt i det här forumet. Tre veckor är bra jobbat!
Om någon läser det här så önskar jag dig en fin helg. Ta hand om er så bra ni kan. Jag ska göra allt jag kan för att vara eftertänksam och varsam med mig själv. Det hjälper att skriva här.