När man vaknar upp med en blåtira man inte vet hur man fått en vanlig jobbdag framför spegeln då stiger ångesten kraftigt. Man kallsvettas och uttalar orden "jag hatar mig själv" tyst i ditt huvud. Ett otydligt minne av lek med nya valpen på köksgolvet... och jo, jag minns att något gjorde ont. Men var det tassen, eller kom den andre hunden in i leken och blev sådär närgången som han, värsta kelgrisen brukar bli..? Herregud! Minns inte. Tänk om min sambo minns och jag försäger mig, avslöjar att mitt minne är simmigt. Panik!

Det är då i den stunden man inser att problemet är större än man velat ta in. Det är då man undrar hur det blivit så här? Hjälp! Jag måste ha hjälp!

Nu tar jag hjälp. Genom det här forumet. Har läst er andra och känner igen mig så väl. Blir stolt och glad över alla era vita, rena och klara dagar.

Ändå skakar min hand och skam och gråt trängs i mina ögon.

Tack!

Orka

Det är lätt att tro att man ska vara nykter för att slippa skuldkänslor och skam inför sambon. Att om de känslorna inte fanns hade det varit enklare. Föll för den inbillningen igår då sambon åkte iväg för en vecka, drack en del och mådde minst lika illa inatt och i morse som om han legat bredvid mig. Nyttig vetskap! Nu vet jag det liksom. Det är nån sjuk grej det dör att man tillskriver sina känslor något annat eller någon annan omständighet ön vad det på riktigt är. Att man har problem att hantera a, punkt slut. Försöker att inte skuldbelägga mig för mkt, baksmällan är nog straff.... Och jag lär saker om mig själv hela tiden. Nyttigt! Och jag gör inte om det ikväll i alla fall!:)

Nyckelpigan

Jag förstår precis hur du menar, kag har gjort precis likadant - projicerat en massa på min man. När kag drack senast var jag själv, behövde det för att verkligen inse att det var mig det handlade om, inte honom. Det som är så klart utifrån är det inte när man är mitt i det. Kram

Känner igen mig. Ibland kan man ju fundera över om man har lämnat tonåren överhuvudtaget... En längtan efter att trotsa, ansvarslöshet eller någon annan konstig drivkraft och sen insikten om att valet och ansvaret ligger hos en själv. Man får väl helt enkelt se erfarenheten som ett kliv framåt. Och de bakfyllor som jag haft sen jag "slutade" har inte varit att leka med. Aldrig mer könns det som för mig i alla fall. Bra att du skriver.

harrim

måste du minska på a. Det är så rätt det du skriver. Själv har jag haft vita veckor, månader och till och med en hel sommar bara för att hustrun "krävde" det. Jag uppfattade de bara som nödvändiga för husfridens skull. Själv hade jag ingen tanke på att sluta dricka. Möjligen att dra ner en aning. Efter varje vit period var jag tillbaka i samma dagliga drickande som förut. Nu ska jag dock dra ner på a för min egen skull. Jag har inte ens sagt något till min hustru om det. Hon märker väl ändå.

Orka

Ett återkommande dilemma bland oss försökahållaossifrånare.... Sist jag var på konferens var för ett par månader sedan, innan dess var det länge sedan och i en annan roll. Tydligen, vilket jag glömt, är det kotym att ses på någons rum innan middagen och dricka vin som man smugglat med sig i lilla resväskan. Måste säga att det är ju väldigt konstigt! Samtidigt väldigt trevligt och lite busigt:)
I morgon är det dags igen. En flaska ripasso ligger nerpackad för endamålet, dags att bjuda igen. Jag dricker gärna ett glas eller två oxå och tackar min lyckliga stjärna att det bjuds på hårt arbete dagen efter som kräver sitt huvud på skaft!!
Kram

Du verkar klara det dar med mattligt drickande galant, hoppas du kan fortsatta med det pa ett satt du ar glad med. Starkt jobbat.

Orka

..har inte klarat det ännu. Sitter på hotellrummet och laddar med en kopp nypon-te och ett äppel:)
Ganska trött faktiskt, hade kunnat tänka mig att hoppa över middagen och slappa framför tv:n istället. Är det arbetsvägran!?

Orka

Det gick bra. Drack ett par glas med kollegorna, kändes lagom. Väckte ett sug dock och vet ni vad jag gjorde!? I pausen mellan varm och efterrätt blev jag rastlös och vinet till maten var nästan slut!! (Hade bara beställt ett glas,rimligt tyckte jag) jag ursäktade mig inför ett damtoalettbesök, sprang upp på rummet och öppnade en flaska vin jag tagit med mig men som inte gått åt, tog ett par rejäla klunkar ur flaskan och gick ner till kollegorna för dessert... Och det var roligt! Kändes rätt och busigt. Fan vilket sjukt beteende!! Tog ett par klunkar på kvällen innan läggdax och vaskade resten 75% av flaskan rätt ner i handfatet... Ja jösses!

Har kommit fram till att jag (i kombo med mitt beroende så klart) är så j..vla uttråkad på livet att jag behöver busa, smyga, med något eget, min hemlis! Det ger mig en kick!
Fast jag klarar inte smygdricka hemma längre, det är smussel på ett annat sätt och det får mig att må illa och förakta mig själv. Men om man har beslutat att dricka lite, då smyger jag gärna.
Usch så stört!!

I helgen blev det ingen a.
Idag cyklade jag en tur med dottern och sen gick jag ut med hundarna. Känns lugnt i kroppen. Ingen a i veckan. Bröllop och fest i helgen, då blir det nog a. Måttligt!
Tack för ordet! Så skönt att skriva av sig ibland. Det är ju oxå en hemlis:) att va ned i forumet!!
Kram på er.

Hmm, känner igen det där smygbeteendet och hur moget känns det egentligen? Busigt, kul och lite ansvarslöst. Men jag gör som du och förlåter mig själv och jag har dessutom bytt a mot alkoholfritt alternativ. Då lurar jag både mig själv och alla andra. Ja, jag hör själv hur knäpp jag är. Starkt av dig att hälla ut i alla fall. Hur jäkla knäppa vi än är, så har vi ju kommit en bit på väg både du och jag :-).

Hur går det för dig? Många nya kom in och din tråd hamnar längre och löngre ner. Nu lyfter jag upp den igen. Hoppas att du har det bra!

Orka

Jag är här, läser mkt, har inte så mkt att skriva själv, kämpar på. Det går ganska bra. Känner mig rätt så trött och tom på nått vis.
Jobbar mkt med orsaken till varför jag vill döva mig. En del har jag förändrat, annat finns kvar som jag inte riktigt vet hur jag ska göra med.
Jag vill tycka om mig själv, inte försöka stå ut med mig själv.
Tack för omtanken:)
Kram

Orka

Nu har jag provat olika varianter av att dricka och inte dricka. Jag har klarat att dricka lagom, jag har klarat att inte dricka flera dagar i rad, jag har misslyckats ett par ggr och blivit onykter. Det jag märker är att oavsett om jag dricker lagom el om det blir för mycket har ångesten i samband m alkohol ökat dramatiskt! Så även om jag är lagom, på rätt sätt, vid rätt tillfälle är det liksom inte lika kul längre, det är inte värt det! Det är som om det ligger en förbannelse över hela grejen. Vissa mornar vaknar jag med ångest utan att ha druckit en droppe kvällen innan, av bara tanken innan jag vaknar till, har jag eller har jag inte druckit. Bakfyllan sitter inte längre i fysiska symtom, den sitter i skallen!!
Så märkligt. Igår drack jag två glas vin, för att sambon och jag ville det, för att vi åt gott, för att det var jvlgt skönt att slappna av ett par timmar. Men idag är det allt annat än skönt, uuurk!
Känner mig färdig med skiten nu! Det är ju inte klokt vad energi man lägger på det där rävgiftet. Det gör mig upprörd! Har för fn annat att tänka på!
God dag på er alla fina och modiga riddare där ute! Idag hugger vi huvet av Draken med stort A!

Hur gar det dig Orka? Ar du har och laser fortfarande? Har du lyckats bryta och vinna mot monstret? For mig har det gatt knackigt, inte alls bra faktist - men batter efter mitt uppehall i Augusti an innan. Vore kul att se ett livstecken fran dig. Ta hand om dig. Kram

Orka

Det har varit lite knaggligt här med. Bra och nyktra perioder blandat med mindre bra och dimmiga perioder. Jag vet när jag mår bäst och det är dit jag ska! Jag hänger på dig! Fr.o.m. Idag:) nyår och hela skiten. Nu kör vi:)
Kram

Kul att se dig och att du inte gett upp. Jag har bara nagra vita dagar under baltet an sa lange men oj sa mycket battre det kanns. Kroppen kanns dock som en slagpase, men huvudet kanns friskare.

Nu kor vi en nykter nyarsafton!

Å vad bra att du finns kvar här. Önskar dig ett Gott nytt år och att du låter dina nyktra perioder bli många och långa 2016.

Orka

Drack sprit igår. Ångesten äter upp mig. Aldrig mer nu. Det lovar jag mig själv.