Reglera humöret med droger, eller genom att leva...

En kort reflektion, det är ju inte så konstigt att det går så lätt fastna i olika medel/aktiviteter som ger en kickar. Speciellt sådant som alkohol (socialt påbjudet), nikotin/snus (socialt accepterat och stör ingen, påverkar inte så mycket negativt till synes)... Nu när jag fått tillfälle att få en välbehövlig paus från kompis A, märker jag ju att jag ibland får huvudvärk, ibland sug. ”kom och drick...”, vissa stunder går det bra, kanske en halv dag.

Idag har orken trutit ganska rejält, det var regn ute hela förmiddagen, så jag tog bara min bil och letade upp någon plats vid havet jag kanske skulle kunna paddla kajak någon gång i sommar. Det var skönt, inte mycket luft, men ändå något annat än bara sitta hemma och tycka livet går mig förbi... (sååå synd om mig). Åkte sedan runt och försökte handla något, insåg väl det var en form av trösthandling jag ägnade mig åt, och ... styrde kosan till ett av köpcentrumen i stan där kompisen A bor och hans systrar och kusiner, och hela tjocka släkten, ja bolaget. Jag tänkte mig för innan jag åkte dit, men var inte ett dugg intresserad gå in och handla. Det blev istället strosanden i de butiker som avgränsar till bolaget, men inte där heller hittade jag något. Nä tänkte jag, om jag inte hittar något jag vill ha behöver jag inte köpa något. Så jag åkte hem.

Sov bort en stund på eftermiddagen. Tung i huvudet, solen börjar krypa fram bakom molnen, jag borde ta en promenad tänkte jag. Men nej, inte än. Så jag körde mitt styrketräningspass istället, och sitter nu nöjd och nyduschad, och lyssnar på radio och skriver här.

Så hemsk har inte dagen alls varit, tror att det jag försöker säga, är att vi behöver vara snälla med våra känslor och våra liv.

Har vi engagerat oss i ÅR att smyga, att bära fulla påsar, och gå runt hemma halv eller helfull och sjunga till tapeterna, och dagen efter kravla oss upp ur gropen, i smyg gömma undan flaskorna och försöka släppa ner dem i återvinningen utan att väcka alla i kvarteret....

Då är det inte konstigt att ibland är det toppen bra nu, ”JA, fri, jag är fri för alltid”, ”ÖH, vad jobbigt allt känns, var är du, kompis”, ”VILL INTE, nu vill jag bara fly”, ”SÅ TRÖTT, vill bara sova”, osv.. och andra känslor som faktiskt bubblar upp när de inte är bedövade av A eller undanträngda av ångest eller fylla..

En dag i taget. Denna dag är livet just nu. Och det kan bli mycket bättre.

Lev.

(jag får inte betyg A i sammanhängande texter, men det får gå ändå)

Jag känner igen mig mycket i det ni båda går igenom nu. Just bilrundor och promenader betydde
väldigt mycket för mig i början. Hade svårt för att sitta hemma och inte göra något. Det blev många mil i bilen, åkte till ställen jag hade varit vid för länge sedan.Tog promenader där och det dök upp
tankar om hur det såg ut sist jag var där, hur det hade förändrats osv. Det hjälper en att rensa tankarna och tiden går. Jag gillar att sportfiska så det blev en massa turer till tänkbara framtida
fiskeplatser. Hmm, hit ska jag åka någon gång. En väldigt bra terapi och tidsfördriv. Kan låta tråkigt men det var mycket bättre än att vara hemma och klättra på väggarna. Efter ca 14 dagar så kom lusten, motivationen och hoppet tillbaka på allvar. Ni är på rätt spår nu, bra kämpat!

:-)

Mic; Visst är det skönt känna man inte har sug bara för att man råkar vara nära bolaget. Sen läste jag ditt inlägg när när jag var ute och tog en långpromenad, det triggade mig handla godis och frossa lite sen när jag kom hem. Gott ?

Torn; ah, Inspirerande att höra att det är ”normalt” avvänjningsarbete jag håller på med.. Och det är ju ett bra tidsfördriv. Placera ut kartnålar var man vill åka sen en bättre dag då det finns mer ork, eller mer sol.

Dag 11

Hej dag 11, du väckte mig tidigt, idag verkar du ge strålande sol, det verkar som du kommer vara lite blåsig, men det gör inget.

Idag har jag vilodag från träning, jag ska ”bara” ta någon/några långpromenader i skogen.

Huvudet maler av en trött känsla. Jag blir nog mer o mer övertygad det på morgonen (visste jag ju) beror på nikotinbrist. Nåväl, får ta tag i det senare, inte nu, det är för riskabelt då humöret blir riktigt galet utan nikotin.

Jag är ganska nöjd av gårdagen, jag var med mig själv hela dagen, det är inget problem de flesta gånger, och nu när jag tycker om mig själv lite mer går det lättare. Jag måste inte fylla på mitt inre hela tiden, i alla fall inte lika mycket som förrut. Framförallt behöver jag inte ”väga upp” de kvällar jag supit bort med något jättebra dagen efter.

Idag går det inte dricka, tack gode Gud att vi fortfarande har lite restriktioner här i landet och bolaget faktiskt är stängt en dag. Det blir ju lugnare i huvudet de dagar man inte ens behöver bestämma sig. Jag minns ju från förr hur viktigt det var att råka åka iväg och göra ärenden i tid på lördag, för att bolaget stängde vid 15. Tänk om alkohol skulle införas nu, inte skulle vi väl tillåta försäljning ens i den omfattning som görs? Utan kanske t.o.m med motbok. Vore nog klokt för folkhälsan, för barnen, vännerna, partnern.

Lite ofattbart jag snart har låtit bli i två veckor :-) Det är väl inte givet jag klarar det, för det är lätt hitta en ursäkt vid fel tillfälle, inte för att jag vill det just nu, men för jag vet ju hur jag snubblat så många gånger tidigare. Fortfarande gäller en dag i taget. Och lek inte med tanken som kommer flygande och vill sätta sig i håret och viska.... säg nej är det enda som gäller till de luriga löften som hjärnan vill ge mig.

Nåväl, ha en riktigt fin dag ni alla.

Dag 12

Idag kommer min lilla dagsnotis på kvällen, morgonen regnade bort och jag sysselsatte mig hemma med allt möjligt. Skrev in i min egen dagbok på morgonen att jag skulle låta bli, och lite hur jag kände och tänkte.

När regnet precis hade slutat skvala tog jag min joggingtur och fick lite luft. Skönt.

Dock är ju faran inte över, när jag skulle åka å hälsa på en kompis (med bil) kom massa tankar, som jag till slut fick säga nej till. Det gick ju bra, och efter en stund släppte suget. Det går verkligen inte "leka med tanken", då börjar den ju växa och helt plötsligt...

En sak som fick mig att backa ur var att jag faktiskt låtit bli i snart två veckor, och sen att jag hann tänka hur jag skulle må i morgon. Dvs trött. skippa träning. Ingen, verkligen ingen (förutom ni här) hade behövt veta något. Men även det gjorde mig lite missmodig, ska jag flyta iväg bort i ruset, eller komma kravlandes tillbaka.. Jag hoppas jag hade gjort det senare valet. Jag såg också för mig i min inre blick hur jag skulle gå där på bolaget stirrig och sen i kassan skamsen, "jaha, nu är jag här igen". Skönt att jag slapp det idag. Det går tydligen välja bort en del frestelser från kompis A.

Nu när det börjar vara lite bättre väder ute så blir det en långpromenad, lyssna på vad naturen gör.

Det är verkligen svinviktigt att säga ”nej” direkt till alkoholdjävulen när hen börjar viska i örat. Börjar man ”leka med tanken” är det kört!

Bra att du stod emot! Framgång föder framgång. Och du slutar dricka för din egen skull, det är så viktigt att tänka på. Självsnällhet borde bli ett nyord 2020 tycker jag.

Kram ?

Ja, man behöver nog lära om ganska mycket i huvudet. Just vad gäller A är jag ju ganska van att lyda instinkten, och inte säga nej - i alla fall när jag är ensam, bland folk är jag ju präktig och återhållsam.... *host*

Att börja förstå att det går kontrollera impulserna, och att jag inte *måste* ge efter när de kommer känns som en viktig lärdom och seger.

Om jag ska lära mig något annat av igår, så tror jag att min trötthet jag hade igår, om jag hade dragit på mig regnkläder och faktiskt gett mig ut på morgonen, så hade humöret varit lite bättre, känslorna lite mer uppfyllda av livet, istället för trötthet och tristess. Kanske hade det gjort att jag inte börjat tänka på de upplyftande virvlande känslorna som A ger och som löser allt.

I alla fall ska det vara en del av min fortsatta strategi, att hålla på att röra mig utomhus och få ny energi, kanske speciellt de gånger jag känner mig trött och nere.

Jag undrar om inte hälsovinsterna börjar komma så smått, jag ser på vilopulsen att den har sjunkit dramatiskt de senaste veckorna, och jag kanske ser mindre glåmig och trött ut i ansiktet, och mindre rödmosig. :-) Bara det är värt mycket.

Härligt! :-) Jag hoppas du ändå tar tag i och målar fönstren, med bättre resultat än med en öl i ena handen.

Visst är det lätt börja halka dit, men forumet hjälper ju oss alla att inte göra det (eller inte lika ofta).

Ha en bra dag !

Dag 13
Nu är ju den till ända snart, har varit ute på en riktigt lång promenad på dagen, och avslutade precis ett träningspass, så jag sitter och eftersvettas och känner mig ganska nöjd över dagen.

Det har inte varit så stora utmaningar. Förutom efter jag skrivit texten som svar på Mic:s tack. Då tänkte jag både, ”oj, nu får jag ju press på mig idag, kan inte falla när han stod emot pga något jag sagt”, och samtidigt tanken som kommer ”jo, visst kan du unna dig”. Det varade en jättekort tid. Sa nej. Sedan under promenaden hamnade jag ofrivilligt på samma gata som bolaget ligger på, men tittade bara dit och tänkte inte ens på att gå in.

Ha en riktigt fin kväll, oavsett var ni är, om ni är nyktra, försökte vara det men föll dit (det är inte slutet på livet att göra det), eller om ni håller er inom den ranson som ni sagt ni ska hålla er inom. Håll ut (det tar tid), Håll igen (inget eller måttligt), och... där slutade jag kunna hitta på en variant på FHM:s rekommenadation. Nåväl, var rädda om er i alla fall.

??

:) det var inte pga dig jag hade fallit, men tror du förstår hur jag menar.. det hade varit jobbigt. på någon nivå blir vi ju anonymt ansvariga inför varandra här. Som AA? eller något. Vi känner inte alls varandra, men vi ser ändå framstegen, förtvivlan, och kan berätta att det gick åt skogen eller gick bra.

Ja avgrunden är ju nära... jag gillar inte starkare saker så jag hade kunnat tacka nej med ”nej dricker inte wiskey”. Hoppas du klarar av frestelsen - blir det för mycket så häll ut den eller ge den vidare ? eller låna ut den till någon? lägg den i bilen? Det är ju inte värt det roliga, eller hur?

Lite sent, men om du har något din granne kan hjälpa dig med så kanske du nästa gång kan säga, ”kom och måla några fönster istället”, eller något annat? Gentjänster o tjänster är kanske en väg framåt ?

Jag fick erbjudande om öl en gång när jag hjälpt en granne med hennes dator, men hon sa i samma mening, eller en alkoholfri om du hellre vill det. Jag var inte på nykter bana då, bara präktig och ville sluta då också, så jag sa ”en alkoholfri”. Egentligen ska man aldrig ge alkohol i gåvor tycker jag, man vet *aldrig* hur den som tar emot den kan hantera den.

Bra att hinna måla tre fönster, du får vara riktigt nöjd med den. Den skickligheten överlåter jag själv till hantverkare, jag har försökt men det såg inte klokt ut...

Jag vet inte själv hur många gånger jag slutat snusa.... som bäst gick det när jag var på en fjällvandring, då höll jag upp länge efter det. Det är ju på ett sätt en snarlik lockelse, man går på Coop eller ICA, och så ropar rösten, bara en, precis när jag står där i kassan. Får se när jag tar tag i det, jag börjar känna mig lite störd att det ska ta sån lång tid på morgonen innan jag blir ”människa”, det känns som nikotinnivåerna behöver fyllas på. Onödig timme som går åt till det... Fast - det får inte äventyra nykterheten. så inte riktigt än...

Det är nog mer ”socialt accepterat” att sluta snusa än sluta med alkohol... men ett lag med Alkoholhjälpen på tröjorna vore väl något!

13 ... jag var ju ännu galnare, jag hade fått nytt jobb, och några jobbarkompisar (typ alla) snusade, så en kväll köpte jag och testade, kräktes och mådde skit... men visst någon dag senare började jag igen, med portionssnus. Sen var jag fast. Jag var 28 då.. *hmm*

Målet är nog att sluta, för det är som du säger - det ger inget, bara abstinens, och saknad och nervositet när dosorna börjar ta slut. Ett riktigt negativt beroende. Humöret är jag mest rädd för... Jag vill känna mig lite stabil i detta innan. Men drömmen skulle vara att i höst varken bruka alkohol eller nikotin, och orka springa en riktig runda. Mitt mål är just nu 5 km innan sommaren är slut, det är kort men jag vill inte sätta för högt mål där, viktigare jag springer mina 3 ggr i veckan och ökar sakta.

Kanske kan klara samma sträcka som ett sånt lopp nästa sommar, men jag gillar inte tävla/springa lopp, utan njuter mest när jag tränar ”fritt” ?

snusningen borde funka på liknande sätt att sluta, men mer jobbigt för humöret (ständigt närvarande jobbigt i många dagar....), men släpper ju efter ett tag.....

Dag 14

När denna dag har gått är två veckor avklarade. Inte helt lätta men ganska mycket lättare än jag trodde, i alla fall överlag. Jag har stått några gånger vid tunnan och funderat på att ”hoppa in i den galna tunnan”, för det är ju en skön känsla. Men har klarat låta bli.

Mindre ilska inombords tror jag att jag känner, kanske mer lugn. I övrigt inte enorm skillnad, vad jag märker, kanske hjärtat mår bättre, och morgonarna är i alla fall mer förutsägbara. slipper kravla mig upp ur dyngan ett par gånger i veckan... :-)

Hur länge, det går hålla nollan vet jag inte. Men bestämmer för mig själv, inte heller idag skall jag köpa ut eller dricka. Så var det bestämt.

Till Mic; jag har sprungit lopp tidigare, men är nog mer en ensamvarg när jag tränar :) Och du, ta nya tag (det skrev jag i din tråd).

Riktigt vad jag ska hitta på idag vet jag inte, förutom ge mig ut på en liten träningsrunda på morgonen. Om jag får lust nog ska jag nog släpa upp kajaken på biltaket och ge mig ut på en tur senare idag. Det är en skön känsla av frihet och ro, när vädret är rätt, eller utmaning när det råkar vara mindre bra ;) Om vädret inte är bra nog borde jag sluta skjuta upp förrådsrensningen, men det är ju supertråkigt så hittar nog på något annat...

Ha en fin nykter, eller nyktrare dag!

Jag måste säga att ditt inlägg utstrålar ett påtagligt lugn. En tur med kajaken låter supermysigt ?

Klokt också att ta en dag i taget, men att ändå sikta på ”överskådlig framtid”.

Dina tankar om nykterheten kommer att förändras för varje månad. Du kommer att upptäcka fler och fler fördelar. Du kommer att samla på dig nyktra erfarenheter efterhand. Och det kommer att bli lättare och lättare att välja att vara nykter. Sugen kommer allt glesare.

Svinbra jobbat!

Kram ?

Jag håller med Andrahalvlek, härligt med kajaken.? Jättebra att du har en hobby att ta till. Du kommer säkert få mersmak och vill ut snart igen. Perfekt.

Grymt bra kämpat!

Dag 15

Det blev en tur med kajaken igår, ganska skönt o härligt vara ute, lagom blåsigt, halvmulet/soligt och jaghade med mig lite fika så jag stannade av på en liten sandstrand där jag satt och filosoferade lite, det finns mycket som går att förundras över på vattnet, hur fiskmåsarna från hög höjd lyckas se en fisk på kanske 5 cm och dyka ner och plocka den... hur olika växter ser ut och lever, drivved efter stränderna, och flådiga sommar/boningshus, eller mindre, nog så fina små sommaridyller. Jag är själv rätt nöjd bara kunna glida runt och titta och sen packa ihop allt i garaget. Minimalt underhåll ler.

Vanan och tankarna kommer dock även en sådan här gång, måste vänja mig av med saker... eftersom det inte har varit ovanligt att efter jag paddlat har jag... exakt... dragit till bolaget, och shoppat, eller ännu värre, när jag varit iväg längre bort, åkt till bolaget innan och haft ”dosen” redo i bilen, så jag vet att efteråt kan jag torka upp allt. Sätta mig på balkongen eller i bästa fåtöljen, och glida iväg in i dimman.

Det blev inte så denna gång, jag åkte till en kompis satt i dennes trädgård och pratade, hade tankarna där, men även några gånger på ”visst vore det”, men nej. Vi hade det trevligt. Jag hade nästan tänkt berätta om min kamp, hur långt jag kommit, min kompis vet om mina bekymmer. Men jag kände jag ville bara vara där, och då, inte sätta fokus på det. Och såklart, jag undvek prata om det för det finns lite skam i kroppen/knoppen. Nästa gång.

Idag ska jag också vara nykter. Måste nog fortsätta säga det till mig ett tag. Det är lugnt. Det ska gå. Jag kommer väl mest troligt snubbla någon gång, det borde jag nästan göra, men två saker, jag behöver inte bjuda in A i mig bara för A står och bankar, och jag måste inte öppna.

Hoppas ni får en bra dag!

Precis så är det. Vi har skapat oss en massa vanor som är förknippade med alkohol. Vanor som måste brytas, och sen måste vi skapa nya nyktra vanor.

Första nyktra fredagen var svinjobbig mentalt. Vad gör man på fredagkväll om man inte dricker? Fjärde nyktra fredagen var en baggis.

Tiden jobbar på vår sida. Och du jobbar på jättebra! Kajakturen låter alldeles underbar.

Jag har också märkt att det går utmärkt att njuta av andras trädgårdar. Kräver minimal arbetsinsats ?

Kram ?

Vilket jobb du gör, stark och med superbra strategier varje dag. Har inte skrivit till dig på ett tag då måendet inte har varit så bra, men har inte fallit.. och kommer heller inte göra det i dag, har inga planer på att falla någon annan dag, men bäst är att lova en dag i taget ändå :)

Det här med positiva effekter från att sluta dricka, självklart finns de.. det blir bättre.. eller lättare kanske är mer sant. Det blir lättare att stå emot A, det blir lättare då man inte funderar på det x antal gånger per dag, livet blir lättare på många sätt, men inte på alla. Man blir inte lyckligare bara för att man slutar dricka. Man blir definitivt inte lycklig av att fortsätta heller. Men nu har jag ju bara varit nykter knappt en månad denna gången, men förra gången så minns jag att den stora förändringen kom inte när jag slutade dricka, eller den första månaden, utan när jag började jobba med mig själv... när jag tog upp och dissekerade spillrorna av mig själv. När jag började upptäcka vem jag var utan att vara bedövad av alkohol. När jag började drömma om en framtid och ta tag i saker som jag inte sett innan. Men det var min känsla, det är ju inte samma för alla.

Grymt jobbat i vilket fall, och grattis till ÖVER 2 veckors nykterhet

:)

Många här är mycket starkare än jag, som vågat söka riktig hjälp, nu tror jag att jag kanske inte behöver det... *host* men funderar på att prata med lite folk i min omgivning, ringde upp min kompis som jag nämnde igår och sa vad som har utspelat sig för mig senaste veckorna. Eftersom kompisen visste om det redan så var det ju enkelt. Aldrig ett ord av fördömelse eller så. "Du är så bra på ta hand om de i din omgivning, vem tar hand om dig" fick jag frågan... "vi kanske behöver börja lyfta på topplocket o se vad som du behöver hantera"...

nästan så jag började lipa i bilen. nog finns det saker, och en del går ju bra hantera nu när jag "måste", sen tror jag nog att jag behöver prata igenom vissa saker med någon jag har förtroende för. Tror inte i första hand det behöver vara någon alkoholexpert, kanske räcker med en väldigt klok och livserfaren person.

alkoholen kanske går låta bli om jag fortsätter hålla linjen att inte dricka, utan istället hantera livet, och prata om det jag upplever, och mår illa av. oavsett vad det är.

jag är ju själv gammal amatörpsykolog så jag ser ju själv... men har ju alltid velat "vara stark" och "klara mig helt på egen hand".

att skriva här på forumet har väl fått mig förstå att, ensam inte är så stark.

Jag har aldrig tagit hjälp för att sluta dricka, aldrig gått på AA eller pratat om det med någon. Nämnde för en läkare att jag brukade dricka fast att jag inte gör det mer (då jag inte gjorde det då). Jag har också gjort allt på egen hand, men tog hjälp inom vården med det där andra som kom upp till ytan efter jag slutade. Men det är en helt annan femma, det gjorde jag då jag har så mycket som jag märkte inte funkade - som jag hade döljt för mig själv i alkoholdimman. Men mest jobb har jag nog gjort själv ändå, att reflektera och fundera otaliga timmar kring mitt beteende, varför jag gör och inte gör saker, hur jag kan göra bättre, hur jag skiljer mig från andra. Det är skitjobbigt men det är där förändringen kommer för mig, inte att bara sluta dricka.

och du är precis lika stark som alla andra som slutar dricka, att vara stark behöver inte ens ha någon med att dricka eller inte att dricka att göra, det har att göra med det där som man ser mellan raderna. Det där andra. Bara att vara här är starkt - då har man insett och vill på ett eller annat sätt inte fortsätta som man gör/har gjort

Kram