av Vjlo

Vjlo
tors, 2020-07-09 - 22:32

Jobbet måste man ju själv göra :-) sen hjälper det att sätta ord på det inför andra människor, här, och i många andra fall irl. Jag led i min ungdom av social fobi, gick i samtal för delar av det, men största förändringen fick jag ju stå för själv, att faktiskt kämpa emot vad känslorna sa jag skulle göra (dvs stänga in mig i min lägenhet och i förlängningen låta någon komma och ställa en matkasse utanför dörren), och istället träffa folk, vara nervös, må skit, och ibland säga det. Men oftast gjorde jag jobbet själv. Idag kan det blinka till ibland, men ingen tror nästan på mig när jag berättar hur det var.

Vi är nog ganska starka här på forumet. Även när vi trillar dit och skramlar hem med en påse bedövningsmedel. Vi vill bli fria från det, och ta itu med våra liv och leva.

Vi kommer lyckas!

Kram

Andrahalvlek
tors, 2020-07-09 - 23:47

Jag tror att alkoholen är ett symtom men att vi måste göra något åt grundorsakerna också för att läka ordentligt.

Anledningen till att man dricker är ju delvis för att slippa känna, att dämpa alla jobbiga känslor. När man är nykter kommer alla dessa känslor plötsligt ut i ljuset.

Det är det mest påtagliga med nykterheten för mig, att alla känslor är så mycket starkare och liksom mer genuina. Lite jobbigt, men samtidigt häftigt.

Det är först nu som jag har identifierat två grundorsaker till mitt drickande: 1) mitt jobb och den stress jag upplever pga det, 2) min upplevda ensamhet.

Utan alkoholstoppet hade jag nog fortsatt dämpa mina känslor istället för att göra något åt grundorsakerna.

Sen finns det ingen quick-fix förstås, men att bli medveten om problemen och vilja göra något åt dem är det första och viktigaste steget. Tror jag.

Kram ?

Vjlo
fre, 2020-07-10 - 10:07

Dag 16

Jag börjar med lite korta reflektioner från gårdagens samtal i tråden.

Andrahalvlek - A som symptom, ja det kan jag definitivt skriva under på. Det är som att allt bara skjuts upp, jag kan inte säga att saker bubblat upp helt efter bara ett par veckor, det kanske dröjer lite så jag orkar med de känslorna... Men det går ju verkligen leva utan A var och var annan vardag/lördag. :-) Möjligen kan jag känna att jag har blivit stabilare, sömn, morgonrutiner och vanor är mycket lättare att upprätthålla. Och jag är inte ofta ”på väg” någon annanstans - dvs till första klunken som gör jag kan döva eller framförallt glömma alla mina misslyckanden. Jojo, det går ju bra.

Under en längre tid har jag börjat känna att jag inte vill eller inte behöver ”stödkryckan” längre, om jag någonsin egentligen behövt det ”på riktigt”. Kanske för det finns en stor medvetenhet när jag petar lite i naveln att det bara blir en cirkelgång hela tiden. Det löftet som A säger ger ju den inte. Så varför fortsätta?

Nåväl. Jag har väl en liten ryggsäck som ska öppnas igen allteftersom tiden lider. Nu ska jag fortsätta vara nykter, så får det andra komma när och om det vill.

Har nyss kommit tillbaka från en joggingtur i skogen så det känns skönt och bra, ganska flåsigt och svettigt ... Jag kunde inte låta bli öka snabbare än träningsprogrammet i gps-klockan sa. Känns som jag efter tre veckor inte behöver ”gå 4 minuter, spring 1 minut” x 3 ytterligare en vecka. *jäsp* Det är säkert nyttigt för knäleder och annat, men lite rastlös är jag ju... vill kunna jogga / springa nonstop en halvtimme. Så denna gång blev det långsam jogging mellan springminuterna, och nån minuts gång här och där. Bra tyckte jag det ändå gick. Ska pressa mig lagom och känna både glädje i att jag gör det regelbundet, men även kan pressa kroppen att klara mer än det riktigt riktigt bekväma jämt.

Dagen i övrigt igår, var och umgicks med båda mina syskon. Trevligt på båda fronter, mest babbel och prat, men det behövs. Jag är en sån där som helst kommer oanmäld, om de inte är hemma är de inte hemma... :-) Det funkar inte jämt, men roligare när det gör det.

Idag planerar jag vara ute på dagen lite till, och sen käka något, och försöka ge mig ut på havet i kväll. Det ser ut som det kan vara lagom värme och vind.

Ha en fin dag så länge :)

Torn
fre, 2020-07-10 - 10:28

Det ser ut som om du verkligen gör allting ”rätt” nu. I alla fall enligt min mening. Det där med att prata med andra IRL om att man slutat dricka har varit den viktigaste saken av allt, så som jag har upplevt det. Att få bort skammen, aldrig behöva ljuga mm var grymt bra för att komma vidare. Jag var dock inte alls lika snabb som du. Utan kom i gång först efter ca 40 dagar.

Jag har funderingar på att skaffa en kajak, ser ofta kajaker när jag är ute och fiskar med båten och har alltid tyckt det ser så härligt ut. Paddlar du på väst, syd eller ost kusten?

Ha det bra!?

Vjlo
fre, 2020-07-10 - 10:34

Kompisen visste ju om det sedan tidigare, så tröskeln var lagom låg. Ska försöka prata med en annan bekant när vi ses, men han har nog ingen aning, jag är nästan alltid den där ”det är bra”-snubben... fast han vet att det inte är sant, det är svårt att lura någon som jobbar med social-frågor :)

Öst får jag väl svara, är oftast i sjöar då jag inte är så modig ute på havet, någon gång jag får med mig min bror att titta på ska jag öva välta och testa lite vattenövningar, det vill man ju inte i onödan göra helt själv ;-). Det är skönt vara ute ett par timmar. Det går säkert kombinera med fiske om man gillar det :-)

Förvaringen av kajaken var nästan största utmaningen tills jag fick tag på ett extra garage.

Vjlo
lör, 2020-07-11 - 07:26

Dag 17

Vad dagarna tickar på...

Gårdagen var fin, tänkte inte särskilt mycket på "vad gott det vore" osv.. bara skönt slippa.

Jag gjorde inte alls som jag hade planerat och for ut till havet, var alldeles för trött i huvudet, så jag slumrade i soffan på eftermiddagen och bestämde mig för att inte må dåligt över att jag inte GJORDE MASSA hela tiden. Hade ju ändå varit ute och joggat :) Ska ändra lite i mina två träningsprogram (styrka + kondition) så jag tränar bara vardagar, och låter lördag-söndag vara fria från 'prestationsaktiviteter'. kajak, promenader, cykling räknas inte till prestation utan till rekreation;-)

På kvällen var jag och min bror ute och cyklade och åt middag på en uterestaurang. Nog så trevligt. Han är var-annan-vecka-social nu för tiden, de veckor han inte har barnen.

Han hade pratat om ”du måste ju ha mat också”, så jag var lite skraj över att vi skulle hamna hemma hos honom och grilla och han skulle plocka fram öl. Jag tror han dricker mindre nu än tidigare, det ser ut så i alla fall. Om han skulle bjudit så hade jag bestämt mig för att säga - kort kanske - ”jag har slutat med sånt där, det är alldeles för lätt dricka för mycket när man är själv”. Nu slapp jag det, tyvärr eller tack o lov :-)

Idag dricker jag inte heller något starkt.

Jag ska ta dagen som vädret orken och lusten kommer.

Ha en fin dag!

Andrahalvlek
lör, 2020-07-11 - 11:19

Det är otroligt viktigt i början, när nykterheten är skör, att man är förberedd på vad man ska säga/göra om man erbjuds alkohol. Annars är det lätt att man dricker av ohejdad vana.

Bra jobbat! Bra att du lyssnar på kroppen och låter den vila utan dåligt samvete.

Kram ?

Vjlo
sön, 2020-07-12 - 05:53

Dag 18

Långt tillbaka innan jag på allvar började fastna och bosätta mig i A:s fantasivärld så var jag en extrem morgonmänniska, bästa tiden då var timmarna från 5-8 innan jobbet, inga krav, utan bara lugn och ro och massa tid att antingen bara vara, eller träna. Då hörde det inte till ovanligheten att jag hängde på gymlåset 6 på morgonen. Å andra sidan så brukade jag alltid sova vid 22-tiden. Vissa är ju nattugglor istället :) Jag har märkt att denna morgonpigghet har börjat komma tillbaka lite sakta, skönt. Det betyder nog att en del i min kropp o knopp börjar återgå till hur den ska fungera.

Jag kan nästan börja älska mitt nya/återfunna liv! Inte samma berg och dalbana som tidigare, utan mer små kullar av lycka, och kanske någon svacka här och där, men de är styrda av verkligheten inte av bedrövningsmedlet jag försökt lösa problemet med.

Igår var jag ute vid/på havet i stort sett hela dagen, bestämde mig att jag skulle paddla runt i sakta gemak och mest njuta. Så mycket småöar att se, stenar att köra på ?, fåglar att kika på ?, horisonten ? ?, molnen som tornade upp sig inåt landet ☁️, åskmuller ⛈, men jag hade strålande sol ☀️ och bara små stunder med lite moln?. Det kändes som jag skulle kunna stanna kvar där flera dagar. Det var såklart en del jobbiga mygg och bromsar ? när jag klev i land på en liten ö för att käka lunch ?. Roligt nog hade jag glömt ätverktyg ? så jag fick dricka uppvärmd soppa ur konservburken ? ?.... När jag så småningom bestämt mig för att ge mig av inåt land började jag vara ganska nöjd och mör i kroppen. Någon gång i sommar ska jag försöka övernatta på en av öarna, jag tror det skulle vara mysigt vakna upp och sitta och filosofera.

Väl hemma var jag behagligt nöjd över dagen, inga behov alls göra något mer, somnade till fladdrade bilder i huvudet av aktiviteten jag gjort tidigare under dagen.

Men såklart, det kom ju ett sting av kort ”panik” på eftermiddagen, där runt 13-14 tiden. ”Hjälp, jag måste skynda om om jag ska hinna till bolaget innan de stänger”, ”nä just, det ska jag ju inte göra”. Känslan försvann nästan lika fort som jag fick den, men det är inte för inte det är konstigt saker har gått på automatik. Även om jag velat låta bli i många år, så har sådana tankar som kommit och landat gjort nästan alla gånger att jag faktiskt fallit för den och valt att göra slag i sak för att belöna mig, döva mig, ha skoj en stund, eller fördriva tiden. Många ursäkter finns det inprogrammerade i nervbanorna, som behöver omprogrammeras.

Idag blir det nyktert, av tvång och vana. Bra med en dag som bolaget är stängt på, för många är det nog en frihet de inte inser de har.

Risken att trilla dit kommer nog finnas ett bra tag till, det är bara att acceptera, men jag ska fortsätta fylla på mitt liv med motvikter, och försöka hantera det liv jag fick att leva på ett bättre sätt än jag gjort på länge.

Torn
sön, 2020-07-12 - 07:19

Fasen vad gött det låter! ? Där fick du mig att skippa trädgårdsjobbet i dag och åka ut till havet idag! Fast västkusten då.

Ha-ha, de där vanetankarna att åka till systemet kommer jag ihåg.? De kan poppa upp ett bra tag, för mig 3 månader eller nått. Men de blir färre och färre och kortare och kortare. Dessutom är det ju helt ofarligt så länge man låter det stanna vid just en tanke.

Ha en bra dag!

Andrahalvlek
sön, 2020-07-12 - 11:31

Älskar verkligen den här formuleringen, som är så spot on:

”Inte samma berg och dalbana som tidigare, utan mer små kullar av lycka, och kanske någon svacka här och där, men de är styrda av verkligheten inte av bedrövningsmedlet jag försökt lösa problemet med.”

Tankar är bara tankar och känslor är bara känslor. De går över. Och de lyfter aldrig glaset till munnen. Så länge du inte agerar på dem är de ofarliga, och de återkommer allt mer sällan med tiden.

Kram ?

Vjlo
sön, 2020-07-12 - 15:54

Tack alla för uppmuntrande respons :) Denna vecka har varit bra, vet ju aldrig hur framtiden är, så en dag i taget gäller nog ett bra tag till.. om det kommer sämre veckor hoppas jag att jag skriver om det också...

Andrahalvlek, ja hyr en!, beroende på vilken vana du har och var du tänker paddlar, kolla om det går paddla ihop med några som också hyr. Det kan ju bli oväntat otrevligt ganska snabbt om det är en för stor sjö eller för mycket hav.... ?

Vilodag även idag, jag åkte på besök till en gammal god kamrat idag, som numera bor en bra bit bort. Det blev prat o prat, med honom, dottern som ska flytta iväg och studera (tänk vad tiden går...), och frun i huset.

Får räcka för idag. Kanske en promenad.

Vjlo
mån, 2020-07-13 - 05:58

Dag 19
På onsdag är det tre veckor sedan sist jag var och shoppade A, värt alla gånger att på allvar försöka sluta.

Jag har en tråd här i ”Förändra sitt drickande”, men för mig handlar det egentligen om att jag ska komma i ett läge där jag aldrig någonsin dricker igen. Det är det enda sunda målet för mig, det kommer aldrig fungera att ”så mycket får jag”, ”bara med vänner”, eller vilken ursäkt jag skulle behöva landa i. Den bottenlösa myren med självmedcinering och självömkan skulle alltid bara vara någon gyttjepöl bort.

Nåväl. Idag, inget starkt i västen, jag ska fortsätta skriva det beslutet här på forumet åtminstone tills det gått 3 veckor, sen får jag se om jag fortsätter göra dagliga uppdateringar, eller om det blir lite mer sällan. Måste nog fortsätta att dagligen ta beslutet för mig själv, eller påminna mig åtminstone. Jag vill inte slappna av så jag halkar dit.

Kaffet ska drickas, P1 ska lyssnas på, sedan ska jag dra på mig träningskläder och ge mig ut på en kort löprunda.

Ha en fin dag.

Vjlo
mån, 2020-07-13 - 14:47

Min morgon blev inte alls som jag planerade, kaffet med frukost, och P1, ja, men sen öppnade sig himlen så jag kom mig inte ut på någon joggingtur, sen blev det massa annat jag behövde göra här hemma.

Runt lunchtid kom jag mig iväg på en joggingtur, kände jag bara MÅSTE ut annars vet jag inte vad som händer. Skönt, riktigt skönt, men den känslan har gått ur kroppen nu.

Istället har jag en del oro i kroppen, måste fundera över vad jag känner, men definitivt, historiskt skulle jag ta cykeln till bolaget, och smyga hem med ryggsäcken full med gottigheter.

Det ska inte hända idag. PUNKT , för uppenbart är det inte vad jag behöver.

Ska däremot ta mig ut, på någon promenad eller cykeltur och vara ute i vädret.

Alla trippers och allt sug kanske inte kommer bara för någon katastrof händer, jag tror inte ens det här jag upplever nu beror på att det blev rörigt idag. Det bara är. Men jag behöver inte agera som jag gjort tidigare. I absolut sämsta fall kommer känslan inte försvinna, men ska inte lösa det med fel sak.

Hoppas alla får en fortsatt bra måndag, var ni än är.

Andrahalvlek
mån, 2020-07-13 - 15:57

Ledig måndag efter ledig helg, dina planer gick om intet, och ryggmärgsreflexen slog till: Cykla till bolaget!

Svinbra att du var på din vakt! Tankar är bara tankar, och känslor är bara känslor. Och de går över. Och de lyfter inte glaset till din mun.

Kram ?

Vjlo
tis, 2020-07-14 - 05:11

Dag 20

Äntligen är klockan efter fem så jag vågar posta inlägget.... Kanske börjar den här gubben bli lite väl morgonpigg, idag vaknade jag redan strax efter klockan fyra. Nåja, det är ju så jag brukade vrida dygnet, så det är säkert ett tillfrisknande också. ?

Solen har börjat kika upp över grantopparna, och kaffet är kokat, ska sitta en stund och fundera och ta in mitt liv idag. Bläddrar i min dagbok och ser ju hur kampen mot A och ensamhet varit de senaste åren, allt har varit så förutsägbart. Göra något - råka slinka in och smyga hem med halvfin öl i glasflaska(köper ju sånt så det ser bra ut, en som är beroende köper ju burköl... host...)- fly bort (skönt) - må dåligt dagen efter, lova mig aldrig igen - repeat.

Några motorvägar in till bolaget för mig har varit ensamhetskänslor, uppgivenhet (det är inte lönt), men jag tror mycket har handlat om en enkel flykt oavsett vad, och en given belöning oavsett vad. alltså kortslutning på allt normalt och vettigt.

Nu är det slut med det, kanske inte flykten helt. Men jag har åtminstone under dessa tre veckor aldrig en gång legat i sängen och mått skit en hel dag, av att jag varit bak... eller bara arg och skamsen och less på mig själv. Det är faktiskt en jätteskillnad.

Jag hade inte klarat det helt själv i min ensamhet, att få dryfta tankarna här, vara lite transparent om det som rör sig i skallen, få sätta ord på det inför andra som faktiskt är i någon liknande situation gör ju hela skillnaden. Tur ni finns :)

Förutom löftet till mig själv/Beslutet som hjärnan ska lyda: Idag ingen alkohol, så ska jag bara ha vilodag från träning, och vara utomhus så mycket jag känner för det.

Jag är glad över gårdagen, att jag inte gjorde som impulsen sa till mig att göra. Jag tror risken där och då var relativt liten - priset hade varit ganska högt. pinsamt köpa ut, några timmars ”skoj”, och sen börja om från ruta noll. Det enda jag skulle fått ut av det var att jag slösat bort en värdefull kväll. Okay, det enda värdefulla jag gjorde igår kväll var att jag styrketränade, och låg och lyssnade på musik. MEN det var ju saker som jag fortfarande kan se tillbaka på utan att skämmas eller må dåligt över. Hade jag fyllat dit mig igår hade jag raderat bort kvällen ur mitt medvetande, åtminstone efter jag skrivit om den här. Rackarns så onödigt det skulle varit. Detta sista stycke skriver jag mest för att påminna mig om hur smal hinnan in till dimman egentligen är, jag kan ju välja den när som jag vill. Men när jag inte väljer så väljer jag livet istället för konstgjord glädje och ångest.

Se klart
tis, 2020-07-14 - 09:01

Hinnan in till dimman, ett hårstrå tunn. Så bra du tar dig fram, kämpar och kommer till insikt efter insikt. Starkt jobbat, hejar på dig! ?