Nykter på semestern, och sen också!

Midsommar blev i alla fall nykter, eftersom jag hade köpt på torsdag och druckit upp allt. Det höll på bli en totalt förstörd midsommar afton då jag tänkte skippa firandet med familjen, av ångest vad jag är. Men min bror hörde av sig, och det blev en fin dag med mat, kransbindning, bus med barn. Fördel vi har i vår familj är att vi inte umgås kring alkohol när vi träffas. Eller så är det en nackdel, för jag tror flera av oss dricker i smyg.... Nåväl, jag kan inte ta ansvar för dem.

24 öl i veckan, kanske, i snitt... det är vad jag tror jag hällt i mig för att ha skoj hemma, lindra min ensamhet, känna lite glädje. Eller vad det är. Allt i total ensamhet. Jag lovar mig nästan varje gång jag köpt hem från bolaget, och hällt i mig det, det var sista gången. Jag gömmer tomburkar o flaskor i garderoben i sovrummet. Gömmer inte för någon annan, eftersom jag är singel, utan gömmer för att glömma bort dem tills jag gått ut med dem i soprummet. Smyger ut till soprummet på morgonen.

Jag ska försöka att denna semester dyka ner i trötthetsträsket, i träsket där jag inte söker tröst, utan bara är, och möter min bottenlösa ilska eller vad som finns där nere. Och göra det utan alkohol i handen.

Det skulle vara underbart om nästa vecka fick bli en vecka utan att dricka. Det har hänt någon gång i år, men det är kanske en enda, eller två.

Så, därför. Nu kanske semestern från alkohol och skam börjar?

Jag har inte tänkt ha så mycket strategi, annat än att försöka skriva i en dagbok lite, försöka läsa här och skriva hur det går. Får se om det går mer än till måndag då bolaget öppnar igen.

Tack för uppmuntran!

Jag var precis och slängde 10 tomflaskor starköl, en tomburk och en liten flaska Baileys. Bailysen fick jag inte i mig hela i torsdagskväll utan den minns jag att jag hällde ut 1/3 av på natten. Så skönt. Och gode Gud, låt det vara sista gången för alltid eller åtminstone på länge jag behöver göra detta. Köpa, dricka och skämmas.

Nu blir det en lång morgonpromenad.

Ett litet ”tips” Att vara utomhus och röra på sig, eller bara sitta vid havet, vid en älv eller på en sten; det tror jag är väldigt välgörande. För mig kommer alltid de mörkaste tankarna av ensamhet hemma, så att fylla på med utomhus upplevelser tror jag på.

Hej,
175 dagar+ är riktigt bra! Strongt gjort! Önskar jag kunde ha kommit dit någon gång. Eller kanske 30 dagar, eller just nu. 7, sju dagar får räcka. Då skulle jag just nu vara stolt över mig.

Ska leta upp podden och lyssna! Tack för tips!

Igår var jag över till mina föräldrar - som tack o lov fortfarande är i livet trots de börjar vara halv eller helgamla. De var inte hemma, utan jag gick över till min pappas bror o fru och de blev jätteglada se mig. det var socialt och härligt. min faster frågade i förbifarten om jag hade någon. "nej sa jag, jag är nog inte så lätt att leva med sa jag", "va du är ju en svärmorsdröm". om hon bara visste tänkte jag...

I övrigt var jag bara hemmavid, tog lite promenader för att få luft. försökte se film på Netflix, men alla filmer var tråkiga. alla tv-kanaler tråkiga. allt båring.

Har undrat om jag håller på få coronan ett par dagar, vaknar svettig, sträv i halsen. Jag antar det är annat, något som kanske går ur kroppen. Som ropar på påfyllning. Hoppas på det :-)

Så nu kom måndagen. På ett sätt är det här dag 1, eftersom det inte gått köpa ut något i helgen.

Jag har aldrig själv gått till en pub och druckit, och har inget umgänge där vi umgås på det sättet. Så frestelsen kommer när jag vet systembolaget är öppet....

Jag fick tips här om en youtube-kanal "Stop Drinking Expert", och ett tips jag stötte på var "se till att fyll din kalender de första tre veckorna, smäckfull", för du kommer upptäcka hur långa kvällarna är, hur många timmar du supit bort... Så det gäller nog att jag planerar upp vad jag ska hitta på.

Mina planer för idag är att börja dagen med en långpromenad, med någon podcast i öronen, kanske sen en cykeltur med en kompis om mitt sociala humör har kommit tillbaka då, fortfarande känner jag att jag helst är själv.

så mysigt det skulle vara... bara ett par. fyra starköl. tänkte jag och cyklade iväg till bolaget. "ska jag förstöra allt nu", "äh, inte så farligt, bara ett par", "ingen behöver ju veta".
det enda som hindrade mig, känns det som är att, när jag var halvvägs så kände jag efter, och... jag hade glömt min telefon/kreditkort hemma...
så nu sitter jag på balkongen med kolsyrat vatten istället. dagen är inte slut än.

hur det kommer sluta. ingen aning. inte ens idag.

Sov bort en timme av eftermiddagen. Och tog nyss en till promenad. Fortfarande mycket kvar av dagen. Men för kort tid kvar till bolaget stänger. Så jag klarar mig idag.

Ändrade namn på tråden till vad det egentligen handlar om "Nykter semester". Till att börja med skulle det ju vara helt fantastiskt dricka inget (eller nästan inget om jag räknar in att jag nog kommer trilla dit), mot att sitta hemma 3-4 ggr i veckan o dricka bort kvällarna, och kanske dagarna.

Jag skulle helst vilja bli helt nykterist, men får mogna fram.

Jag vaknade tidigt av att en geting höll på invadera mitt sovrum ?

Gårdagen gick ju bra, med minsta möjliga marginal - räddad av att jag glömt kreditkortet hemma. Det fick räcka igår. Lite skönt nu på morgonen, då jag inte behöver må dåligt, utan kan läsa på nätet, dricka kaffe och så sakta vakna till liv på ett lite mer vanligt sätt. Även en tisdag...

Jag ska fylla dagen med ett par timmars uteaktiviteter nu på förmiddagen, sen måste jag faktiskt, trots semestern dra till arbetet ett par timmar, och ha några möten. Det har jag valt själv, och det blir säkert bra. Eftermiddagen, det är väl samma som igår, det är nog där frestelsen kommer, och jag egentligen behöver vakta på mina beslut. Det är ju så otroligt lätt tänka ”vad skönt det är att”, och så står jag där med en kasse full med drycker ”jag ska ha till fest i helgen”, ”till en middag med kompisar”, men som i verkligheten kommer ta slut inom några timmar från det att jag ställt in dem i kylskåpet.

tänker kort på de gånger jag varit onykter, och så har någon kompis ringt, eller skickat sms. och vi har haft en livlig diskussion. MÄRKS det inte alls att jag är full? varför säger de inget? eller är det, som en jobbarkompis sa för några år sedan när vi pratade om alkohol - ”det märks aldrig på dig att du druckit”. är jag så bra på spela, och hålla masken, förutom stapplande steg.... ??

Dagen förlöp utan stora frestelser att gå in och shoppa, eller dricka. Kanske för jag hade fokus på att vara utomhus och försöka njuta av sommaren och faktiskt ge mig ut och tälta. Det blev inte lika mycket så, på grund av att vädret inte var så bra som jag tänkt mig. Blev besviken på mig själv, för visst hade jag kunnat, men kände mig lite osäker och ovan så jag "bangade". och jag hade kunnat älta ner mig i det och hamna i självömkan över en misslyckad dag, och hamna på bolaget...

det blev inte så, jag bestämde mig för att "nej, bättre vara lite feg än dum, och inte deppa". sen råkade det bli massa trevliga timmar med en av mina bröder, med prat om ditt o datt. Vuxet balkonghäng med kaffe och bubbelvatten.

Tack för uppmuntran Ensam1984!

Till dagboken. Jag fick mig sovmorgon idag, kroppen eller knoppen kanske behövde sova några timmar extra. Och det är ju okay, för jag har ju semester. Lite tråkigt jag inte känner mig så där sprudlande glad över att jag inte druckit igår eller pigg för den delen. Men jag får trösta mig med att jag är i körbart skick så här tidigt på morgonen, vilket inte är en så liten vinst.

Idag ska jag inte försöka vara lika äventyrlig, men ta en förmiddagspromenad på en stund, när kaffet är druckit, och jag lyssnat klart på P1.

Ha en fin dag!

Tack Dendartjejen, Kennie för uppmuntran!

Idag är det faktiskt dag 6 sen sist. Dvs, det var i torsdags förra veckan som jag åkte o handlade och hade mysigt med min kompis A... Kompisen har lockat o ropat lite i dag. Inte helt klart hur det blir än. Men jag sitter och lyssnar på en podcast, och njuter av svalkan från korsdraget här hemma.

Sen tror jag min bror blir räddare ikväll, han skulle tydligen ha lite bärhjälp. "kan alltid åka förbi bolaget på vägen dit", har jag hunnit tänka.

skumt det här.

Felaktiga val görs fort.

Det blev ju ungefär såsom jag förstod det skulle bli. Jag åkte förbi bolaget innan jag åkte till min bror. Jag satt utanför vid vattnet en stund och debatterade med mig själv, nej jag ska inte, kommer ändå bli besviken. Såklart, ska jag låta bli. Sen, klick sa det, jag gör det. Handlade det jag skulle i den där affären med kompisarna jag myser med själv.

Sedan åkte jag till bror och var med honom 4-5 timmar. Det var jättetrevligt, vi var ute och åkte motorbåt med en kompis till honom, en fantastiskt fin kväll, även om T-shirt blev kallt med den fart vi susade runt med :-) Jag satt o tänkte när jag åkte, ”varför kan jag inte bara le och njuta av en sån här kväll, utan ha tankarna på, kan vi inte åka hem nu?”. Lite moln skymde solen när den höll på gå ner, och solen sken igenom, så där fantastiskt som den gjorde. Men det räckte inte för mig, jag hade redan valt kompisen i ryggsäcken. Visst njöt jag, men var också splittrad, ja ni vet ju hur det funkar.

Så, sen, ganska snabbt o raskt hem. Klirrande ryggsäck. Ett par timmar senare var hälften av det inköpta borta. Och jag somnade besviken, trött och... ja vaknade ju väldigt tidigt, när solen inte gått upp, men fåglarna utanför vaknat och börjat kvittra.

Bara några kommer jag berätta det för, min dagbok, och ni här på forumet. Min spontana reaktion när jag gör sånt här är egentligen att springa iväg och aldrig komma tillbaka. Ska försöka att stanna kvar. En gång är väl ingen gång. Och jag har haft nästan en hel vecka bra. Mycket bättre än om jag suttit själv.

Jag vet än inte hur dagen blir, ska jag hälla ut resten av det jag köpte? Ska jag bestämma mig? Ska jag... Dagen är lång just nu, extremt lång.

Men nu har jag hällt ur mig detta.

God morgon. Och hoppas ni får en bra dag, och jag med :-)

Dag 1 - igen
så börjar jag om. trött och seg pga det som jag dumt nog gjorde igår. glad jag inte hällde i mig allt. och jag är inte hopplöst ledsen, utan jag tänker jag får acceptera och ta på en hatt och gå vidare. morgonkaffet smakar gott, men rösten är drucksprucken.
det bir en promenad på en stund.
jag skulle vara oärlig om jag skrev att ”idag bestämmer jag mig för att inte dricka”, utan jag nöjer mig med ”idag ska jag försöka må bra och göra något trevligt/kul/vettigt idag”, just nu får det räcka.

Hej Andrahalvlek,
Tack för uppmuntran. Jag kanske mest behöver lära mig att inte fly och gömma mig. I det här läget, sen är klart det alltid är misstag att börja debattera "inte så farligt", "bara ..". Som nu när jag faktiskt tog mig i kragen och hälla ut de tre flaskorna öl som stod hägrande i kylen, ack så gott det... men nej. de rök, och nu är hemmet alkoholfri zon igen. Må så vara med en bunt flaskor jag måste slänga. eller ställa på hyllan och säga till mig själv, de där var de 8 sista jag köpte, kanske säga till någon som kommer på besök. de där var de sista jag köpte. det var XX dag.

:)

Tänka klart. Jag fick precis hem en bok jag beställde i fredags (midsommarafton), tänka klart ; om att ta kontroll över alkoholen o få ett lyckligare liv. Jag tror jag fick tips här om den. Ska i alla fall börja småläsa i den.

Ha en fin dag

Vad bra, då har jag mycket bra läsning se framemot :)

Dag 2
Idag börjar den andra dagen, jag kan inte säga att jag är så pigg just nu, men det är tillåtet att vara trött. Det blir en timme eller två med kaffe, P1 på radion, kanske bläddra i tidningen lite. Sitter och tittar ut genom fönstret en mörkblå himmel tornar upp sig, kanske blir det moln och regn idag.

Idag ska jag inte dricka, oavsett frestelser som kanske kommer att åka och köpa. Igår sköljde jag tomflaskorna och ställde in dem i vitrinskåpet, som minne. Jag mådde lite smådåligt när jag såg dem senare på kvällen. ”ja just ja, det där gjorde jag nyss”. De får stå där ett tag.

Jag har massa böcker att läsa. dels den där tänka klart, men även någon bok om att ta paus. det är jag ju inte så bra på.

Ha en skön fin dag!

Tack AmandaL för de uppmuntrande orden :-)

Skönt höra att stressen släpper efter ett tag. Det är skönt slippa vakna torr o skrovlig i halsen, bakis. Jag skulle vara glad att jag fick uppleva vakna utvilad o pigg, det kanske kommer.

Jag bestämde mig för att börja träna i löpspåret, och har precis avverkat mitt första - väldigt korta pass - men det känns riktigt bra få vara svettig och avslappnad av en sådan aktivitet, ser framemot mer av det. ett par, tre gånger i veckan är planen.

Fredagkväll. Solen skiner ute, grannar på uteplatser sitter och myser och dricker, på en balkong en bit bort hörs knäpparna från ölburkar som öppnas. Lockande, det är klart det är, att dyka in i dimman istället för vara medveten om allt runtomkring.

Men det känns skönt att inte behöva vara en del av allt det där härliga begärliga farliga. Jag har valt i dag att inte besöka smärtlindringsbutiken bolaget, och inte heller krama om kompisen A. Det blir en ny dag i morgon, och den är förmodligen mindre seg och trött än denna var. Jag hoppas ta samma beslut, även om det är lördag, och det brukar vara en farlig dag för mig. Jag åker iväg ut på något äventyr, långprommenad i skogen, till någon kompis eller något syskon, eller föräldrarna, innan eller efter har jag ofta sett till att parera så jag kan slinka in på bolaget. Gärna olika varje gång, så de som jobbar där inte ska känna igen mig. *skratt* de är nog van..

Inser det funkar bra dra på stereon och lägga ut en ljudridå så jag inte hör vad de gör där ute.

Senare, när det är lite svalare ute blir det en promenad.

Förutom att jag har som mål att bli totalt helt 100% nykter, aldrig röra någon stark dryck igen (ha ha, vad lätt det är skriva, men så svårt på riktigt), och sedan, att inte fly från det här forumet när jag misslyckas. Jag känner inte någon här, ingen av er känner mig, jag har inte läst tillräckligt länge för att kunna urskilja allas kamp och särdrag, men det är mycket som är otroligt likadant. Hjälplösheten och insikten om att vi måste släppa taget om glaset och flaskan för att kunna leva. Tillsammans verkar det vara lättare än helt själv.

Jag förstår att jag har ett snarlikt förhållande till, förutom till A, nämligen N - nikotin och snus. Det är också en kamrat som alltid finns där. Den kanske jag också ska göra mig av med, men det får inte vara prioritet nu, för N förgör inte allt på samma sätt som A gör i mitt liv.

Ha en underbar fredagkväll :)

Tack för tipsen ska kolla om jag gillar dem, annars är det Winnerbäck för halva slanten, så mycket djup i hans texter. :-)

Ah, ja den låten är bra ju.

Känner också en vindpust här :) och hör hur samtalen på gården utanför blir mer och mer intelligenta... "det är såå här"... men nu ska jag leva!

Han har skrivit en annan låt "Låt dom vackra leva", den är inte helt rumsren, men ganska rolig text. :)

Ha en fin kväll.

Dag 3

Jag vaknade tidigt, trött men nöjd över de beslut jag tog igår. Det blev en ganska lång kväll i medvetet tillstånd, istället för en dimma, mycket lyssnande på musik och lite bokläsande.

Idag väljer jag att inte dricka. Om tankarna kommer ska jag försöka analysera dem och tala om för tankarna att jag redan valt att inte gå till bolaget idag.

Nu låter dagen och tankarna komma igång, accepterar att huvudet känns som det gör, att jag kanske är lite småskraj över hur lång helgen kommer bli. Det går vända åt andra hållet, hur glad är jag inte att jag inte druckit så mycket denna vecka? Det har än bara blivit en gång - men det syns här hemma, lägenheten är ganska städad, det är inte saker precis överallt.

När jag lyssnat klart på radioprogrammet och kollat omvärlden via nätet så ska jag ta en rejäl lång morgonpromenad. Vädret är idag mindre varmt men fortfarande sol och uppehåll.

Ha en fin morgon och en fin dag alla ni här! :-)

Kort kvällsrapport från mig, till dagboken och er här;

Dag 3 avlöpte riktigt bra; det blev en riktigt skön morgonpromenad med lite bunkring av mat som jag släpade hem i ryggsäcken. Sen pysslade jag mest hör hemma; tills jag hörde av mig till en kompis och vi tog en lång cykeltur på flera timmar (långsam tur); med paus på ett trevligt utomhus café.

Nöjd över att jag beslöt mig i morse att låta bli. Det kan vara så det behövs aktiva ”inte idag” beslut ett tag.

Ska fortsätta lyssna på Paul Simon nu.

I morgon behöver jag inte välja; så nästa farliga dag blir på måndag... men den tar jag då.

Dag 4

Idag vaknade jag redan en stund före fem, inte jättepigg i huvudet, men tillräckligt för att känna att nu har jag sovit klart. Sätter på kaffe, tänker sitta i köket någon timme eller så för att surfa runt och kolla om det hänt något positivt i omvärlden eller om det mest är tråkigheter som vanligt. Lyssnar på radio.

4 dagar är verkligen inte extremt många, men det är fyra, och dessa fyra har kommit av några medvetna val. Jag kan ana att jag är mindre ”på väg någon annanstans” i tanken när jag är med kompisar/syskon, några sekunder mer närvarande.

I går kväll avslutade jag kvällen med att börja läsa en ny roman ”Där kräftorna sjunger”, det var länge sedan jag orkade med att sjunka in i en roman. Första kapitlet var ganska tungt, sen fastnade jag i berättelsen och slutade först när jag blev trött. Skön känsla :-)

Det är en sak att sitta och läsa självhjälpsböcker, eller nyhetsartiklar och sånt. Speciellt självhjälpsböcker, det blir mycket navelpet hela tiden. Det är nog väldigt viktigt för mig just nu, att hitta mina ”triggerpunkter”, mina val och vägar in. Men också viktigt fylla sinnet med annat som inte alls har med kompis A att göra.

På tal om kompis A. Jag har länge vetat att jag använder A som ett bedövningsmedel för att slippa undan tristess i mitt liv, för att våga mer, för att slippa känna mig ensam. Det konstiga är väl att i praktiken blir det tvärtom, livet har blivit tråkigare, jag vågar mindre på riktigt, och jag har blivit mer ensam, fast jag har inte märkt det eftersom jag flera gånger i veckan ...

Flera av mörka jobbiga saker lär bubbla upp lite och bli mer synliga, men då får jag ta tag i dem, om det går, eller titta på dem och acceptera dem. Vi får se. Viktigast är nog att inte låta det som dyker upp bli skäl att ha en helkväll med A igen.

Nåväl, i dag kan jag inte få tag på något att dricka, så jag behöver inte ens bestämma mig idag. Skönt.

Jag ska ta en lång morgonpromenad (nu efter en dryg vecka har jag inte träningsvärk i benen längre :-) ), och även återuppta en rutin jag hade för 3-5 år sen med styrketräning hemma, inte för att jag blir superstark av det, men det var en skön känsla få lite mer kraft i kroppen, att känna att ryggen mår bättre. Jag har många bra övningar i bagaget.

På eftermiddagen bjuder mamma och pappa på söndagmiddag utomhus, som det ska vara i dessa tider.

Hoppas det blir en fin dag.

2 dagar är inte heller fy skam! :) Hoppas du adderar upp dem en efter en, och håller städat hemma ;)

Skönt att inte känna att det ibland är fysiskt ont i hjärtat... säkert mindre tryck på allt fysiskt i kroppen, bara av att jag haft först 6 dagar utan att dricka, sen nu fyra. Lite orolig för att när jag kommer till dag 6 eller 7 igen så kommer jag släppa. Hoppas inte det.

Dag 5

Idag, blir det inget alkohol för mig, det har jag bestämt nu. Punkt.

Jag vaknade en mer normal tid (för mig innebär det runt halv sex...) än igår. Lite tung o trött i huvudet, men inte som tidigare morgnar, ett litet gott tecken.

En reflektion från besöket o middan hos föräldrarna (med bror), jag var lite småstingslig ibland kände jag. När jag insåg att jag kanske var lite irriterad så betraktade jag känslan lite och bestämde mig att inte agera och spinna på den, utan försöka prata och vara normal och trevlig. För jag var ju inte alls arg på min mor eller så. Speciellt som det hon frågade var mer ”vad ska du göra i morgon?”.

Jag ska låta mig vara som jag är, inte försöka smärtlindra med det jag vet hjälper för stunden. Någon annan här slutade både med A och snus samtidigt, det vågar jag inte göra, även om jag vet att det hade varit jättebra för humöret att även bli fri från den drogen. Det får bli lite senare när det här fungerar lite stabilare. Fördel nu är ändå att det går betydlig mindre snus :-)

Var igår förbi hos en kompis som jag haft lite dispyter med som gjort att vi nästan tappat kontakten för vi har haft ett antal diskussioner via sms där vi haft olika åsikter som gjort att jag ledsnat. Jag bestämde mig för hälsa på kompisen och sitta på uteplatsen och prata, även lite om det vi bråkat om. Utan att bråka. Man måste ju inte tycka exakt likadant i exakt alla saker. Kan vara kompisar ändå. Det kändes jätteskönt efteråt, som att en av stenarna som ältar runt i huvudet försvann :-)

Jag har ju massa böcker av olika sorter som ligger och skriker på att bli lästa, eller viskar åtminstone. Jag skrev häromdagen att jag började läsa en roman (först på mycket länge). Och nu har jag verkligen börjat sluka den, det känns skönt, som ”förr i tiden”, när jag kunde ligga, sitta och läsa böcker i timmar. Drogerna tog ifrån mig den vanan också tror jag. Eller, jag bytte ut det mot droger. Kan ju förstå att jag har varit på ett sluttande plan länge, där jag bytt ut mycket mot ruset. Skulle nog mycket väl kunna slutat riktigt illa. Det har väl egentligen gjort det. Botten.

Skönt jag är här igen. Och skönt det är dag 5 nu. Boken kommer ta slut, men det finns fler, och jag kan nog gräva lite i min historia och hitta andra aktiviteter som jag tidigare tyckte om, att göra själv eller med vänner.

Nu sitter jag här med morgonkaffet, och lyssnar på väderleksrapporten på radion. ”Fiskebankarna, syd utsira, tidvis regn, måttlig sikt”. Skönt att väderleksrapporten låter likadant varje morgon hela året ;-)

När jag piggnat till lite mer ska jag ta en morgonpromenad till skogen och köra ett kortare joggingpass. Ute är det mulet och svalt. Exakt hur dagen utvecklar sig sen vet jag inte, men jag ska hålla mig lagom sysselsatt. Och jag ska inte dricka.

Dag 6

Idag är jag på antalet dagar som jag var förra veckan, då jag hamnade utanför bolaget och gick dit, det ska inte hända idag. Jag ska inte dricka i dag heller. Kanske jag kommer argumentera lite med mig själv, eller så går det som på en räkmacka idag, det får jag nog upptäcka.

Om antalet dagar är viktigt eller inte, ja på ett sätt, för det visar ju att det går undvika dricka längre än jag klarat av tidigare. För klarar jag av denna dag har jag för första gången på.... jag vet inte hur länge, flera år antagligen, inte druckit på en vecka. Egentligen har det ju gått ganska bra, några fördelar hittils är att morgonrutinerna så smått börjat återkomma, jag vaknar mer i ungefär samma tid, aldrig sjöblöt av svett och uttorkad. Jag har inte behövt smyga ut med flaskor. Suget har varit ganska lite för det mesta, jobbigast är på eftermiddagen då det ibland har varit skönt knäppa en och sätta mig på balkongen (känslan kommer ju tillbaka nu när jag skriver). Det jag nöjer mig där nu är bubbelvatten.

Ekonomiskt borde det vara en märkbar skillnad på kontot efter någon månad, snällt räknat har jag nog gjort av med minst 1700 kr per månad på öl (8 per gång, 3 i veckan). Det är ju inte direkt drivkraften att sluta, och en ännu större bov där är nikotinet, som jag inte vågar sluta eller minska med än. Det kommer, för jag känner ju hur negativt det påverkar mig, främst på morgonen, det är garanterat en orsak till jag är tung i huvudet på morgonen. Men snuset gör ju att hjärtat får jobba mer i onödan. Men.. Det missbruket förstör inte mitt sociala liv, och får ligga i hörnet ett tag. Jag tar upp den kampen när jag är modig nog, det får inte äventyra nykterheten som jag är på väg in i.

Mina matvanor är inte exceptionellt bra just nu, lite mycket smörgåsar ?, men innehållet i dem är betydligt nyttigare än det flytande bröd som jag andades in tidigare. Jag får kanske ta tag i det och gräva lite i receptgömmorna för att laga åtminstone någon maträtt per dag.

Nåväl, idag, inget besök på bolaget. Det är det viktigaste beslutet jag gör även idag.

Morgonrutinen idag är att ta en lång promenad, när jag vaknat till tillräckligt, och därefter träna lite här hemma.

☺️
Det kan gå ganska snabbt välja fel, för vissa vanor i hjärnan är van att få som de vill. Att cykla till centrum för att göra något, väcker tanken.... ”bara köpa lite”. Så skönt det gick slå bort den. Antar det tar tid av sådana skäl, man måste vänja om sig på många områden.

Idag är jag ölfri och kommer vara det hela dagen!

Dag 7 - en vecka :-)

Såja, det gick ju. Kvällen igår regnade bort, låg och slösurfade. Jag borde nog tagit mig i en krage och gå ut en promenad istället för att småsova, för jag vaknade mitt i natten och kunde inte somna om, fick istället en lång sovmorgon, då jag vaknade nyss.

Jag inte om jag har så mycket reflektioner just nu. Jag är nog känslomässigt lite stabilare, brusar inte upp lika mycket, och flyr inte lika mycket. Det är väl en effekt som borde kunna komma kan man tänka. Jag hade t.o.m en argumentation med kompisen jag berättade om, samma sak som tidigare, en grej vi har olika åsikter om, men det blev ett lugnt samtal istället, där jag inte bankade in mina åsikter, utan sa samma sak som jag brukar när kompisen tar upp frågan, och sen efter ett tag backade jag ur samtalet :)

Idag blir det ingen öl heller. Vad som blir istället, först måste jag vakna till lite mer ordentligt, sen ska jag ta en promenad ut i skogen och köra mitt joggingpass, det är ju första veckan jag börjar springa, så det är inte direkt ett maraton, utan några kilometer. Benhinnor, hjärta och allt annat ska ju vänja sig lagom snabbt. Sen får jag se vad jag ska planera in eller om jag ska låta dagen bli som den blir :)

ha en fin onsdag

Dag 8
När jag vaknade idag tänkte jag lite på att det gått över en vecka, det här kan jag nog vänja mig vid, bara mota olle frestare vid grinden vid lämpliga tillfällen, t ex när har lust fly undan livet, när jag råkar hamna utanför bolaget då jag gör något annat, när jag är på väg från jobbet (då har det ibland varit automatik i min kropp vad jag gör).

Jag läste lite i min dagbok vad som hände förra veckan, och det som hände var att jag tidigt på morgonen faktiskt nog halvt medvetet hade gett upp och bestämt mig. Jag skulle till min bror, och jag skulle handla innan, sen lät jag frestelsen ligga där och bubbla, utan att säga nej till den. När sen dagen utvecklades och jag kom närmare att sätta mig i bilen började nog saker gå på automatik. Så att faktiskt bestämma sig - nej jag ska inte. Är. Väldigt. Viktigt.

Det är ganska tråkigt ibland nu för tiden, ibland vet jag inte vad jag ska göra av timmarna jag fått (vilket ju var ett av skälen till slut - vad SKA JAG GÖRA), men det kanske får lösa sig. Att bara slöa i soffan, ta en promenad, eller se en TV-serie är trots allt bättre än fly in i flytande-bröd-träsket. Lätt gå vilse i det.

Gårdagkvällens humör var inte det bästa, funderade på sova bort den, men tog mig en skogspromenad, det gjorde att en del av tungheten i huvudet försvann, där vet jag att det är så, även om det inte känns så innan :)

Idag väljer jag samma som igår - ingen alkohol under västen.

Funderar om jag kommer uppdatera varje dag. Vi får se om jag tycker det är nödvändigt.

Hoppas alla får en fin, nykter eller nyktrare dag :-)

En reflektion efter träningen nu på morgonen. Dels en uppvärmande promenad, sedan ett styrketräningspass. Det är en god tillfredställande känsla sitta i solen efter jag tränat, lagom svettig, känna att kroppen faktiskt kan, och svarar, jag såg på vågen att jag tappat ett kilo sen jag började säga nej till ölen. Inte heller det är väl så konstigt, men bra.

Allt jag gör nu ger en annan, mindre effektiv snabb kick, utan kanske mer en skön känsla av att klara av, att planera, prestera lite mer långsiktigt, istället för första ”psst”-knäppen från flaskan.

Snart blir det dusch, sen får dagen veckla ut sig som den gör. Kanske blir jag seg o trött o arg på något, eller så tickar minuterna på. Oavsett blir det starkaste jag dricker idag kaffe.

Oklart hur jag gör med maten, ska försöka börja laga lite mat till lunch, så det inte blir mackor idag igen. Står mig säkert bättre på det, och mindre jojo-effekt i blodsockret.

Ha en fortsatt fin dag :)

(osammanhängande fortsättning på förra inlägget, det höll nästan på bli en total repris då jag glömt att jag skrivit den första, så jag fick redigera om lite)

Jag skriver i förändra forumet men mitt mål är noll öl forever. Jag menar; jag hade inget sug alls förrän jag första gången drack när jag var 24 år(!). Det gick mycket bra leva då; hm, okay, det fanns mycket inom mig av ångest o elände som gjorde det lätt för mig att inse att jag kunde fastna i vilken drog som helst. Det tog bra många år innan jag började dricka regelbundet och sen kunde jag ju inte sluta; längtade alltid tillbaka till den känslan. Den som sa ”kom så glömmer vi allt en stund”

Mår bra idag, inte alls samma ångest eller hopplöshetskänslor river runt i skallen, inte ens innan jag började sluta döva det som finns kvar.

Jag vet det kommer bubbla upp mer saker, även om jag tror mycket faktiskt för mig handlar om att jag inte behöver bedöva mig längre. Utan, börja leva på riktigt, med de tråkiga stunderna och de arga, de ledsna, de glada. Utan att fly och utan att bedöva.

Smart o klok övning, att hitta friden i att vara hemma och "bara vara", och pyssla på lite granna. Det borde jag också bli bättre på, för rastlöshet finns ju som inbyggd i kroppen.

I min ungdom (alltså jag är ju runt 50, så har väl kommit till det läge jag kan säga så), kunde jag kliva upp tidigt och gå på gymmet innan jobbet, och jogga en mil... Minns hur skönt det var, och kan ju se på avundsjuka hur de som kan springa långt verkar bara flyga fram genom landskapet. Springa en mil utan att dö kanske jag inte riktigt kommer hur snabbt som helst, men kroppen är inte urgammal så det borde vara möjligt, just nu är målet att klara av 5 km innan augusti tagit slut, det kanske går snabbare, eller långsammare, oviktigt egentligen. I det här fallet är det resan och återtag av gamla vanor som är viktigare, än att bli superatlet idag.

Ha en fin dag :)

Dag 9
Godmorgon regniga fredag, vad tidigt jag mötte dig, redan kl 05 började jag vakna till liv. Ett par koppar kaffe, skönaste fåtöljen, surfa runt och kolla om världen bortom synfältet finns kvar. Jo, det verkar den göra, lika udda och rörig som jag minns den. ?

Ska jag sammanfatta gårdagen så var den väl ganska bra o trevlig; umgicks per cykel med en kompis ett par timmar. Inga känslostormar åt något håll egentligen. Tråkigt kanske ;-)

Vad jag minns så tänkte jag ta mig en kvällslur men hoppade över den och tog mig ut på en promenad i skogen o närmaste omgivningarna. Skönt, det måste jag nog fortsätta med, för att vara utomhus rensar skallen på något särskilt sätt. Jag har med mig telefon och hörlurar, men använder dem sällan just nu, det är ganska skönt lyssna på ljuden från naturen och omgivningarna, och bara låta tankarna gå dit de vill.

Idag var / är det tänkt att ta en morgonpromenad kombinerad med joggningen jag har gett mig i kast med att klara. I regnet... gulp. Fast jag borde klä på mig och faktiskt ge mig ut, på en stund, när kanske det är lite mindre regn. Kan ju inte låta vädret styra om jag går ut eller inte. Tänker jag tillbaka på när jag var i form gav jag mig ut oavsett, och det var riktigt mysigt på något konstigt sätt, och framförallt härligt sen. Hm. och just nu börjar det spöregna... så får vänta lite trots allt skratt.

Jag ser igen på pulsklockan att min vilopuls gått ner, det är ju ett gott tecken att kroppen får arbeta mindre hårt. Märker även att huvudet kanske mår lite bättre på morgonen, mindre tung känsla. Tror att en del av tungheten beror på mitt snusande, det ska som jag skrev minska så småningom, men ska inte göra en cold-turkey där, det är för riskabelt just nu.

Idag skall jag inte dricka, och jag hoppas kunna aldrig göra det mer. Aldrig, never. ever. När/om jag faktiskt faller dit hoppa jag att jag inte ska ta det som en ursäkt att fortsätta, utan ta det som ett tecken på att jag hållit på med det här i så många år så att det faktiskt tar tid ”programmera” om sig.

Nåväl, den dagen får komma om den är nödvändig. Idag har jag bestämt mig igen. Inget drickande av alkohol i någon form.

Förutom träningen som ska bli av på något sett, trots allt regn ☔️ ⛈, så blir det ett samtal med min chef, om lite saker som behöver avhandlas, kanske är jag en innesittare en stor del av dagen och städar lägenheten. Jo, ska baka bröd, någon extra nyttig lchf-sort som jag ska testa. Jag ska försöka se om jag inte kan vara lite social under dagen med någon jag känner, osäkert vem som blir mitt offer ?

Kanske påtvingad utevistelse bland mygg? *skratt*

Springa varje morgon? Låter som all-in. Bra idé, men kommer kroppen säga toknej, eller bli busnöjd?

Jag har ett par extra kilon oxå som jag hoppas ska kunna försvinna under sommaren :-)

Ha en fin dag:)

Hej,
Men det låter väl bra att kunna kämpa på framåt mot ett sådant mål! Men visst, skrämmande också då det en har dövat livet med inte längre finns tillgängligt.

Du får öva på ta plats, skapa en tråd, eller skriv här o där du tycker det passar! Jag tippar de flesta av oss skriver mest för oss själva, och för att sätta ord inför några (okända) hur livet blev, är, och vad vi drömmer om. Inget fel i det, det är nog en övning i att kunna stå för sig mer o mer irl också :-)

Dag 10
Gårdagen blev inte som jag hade tänkt, ingen morgonpromenad, ingen träning alls då, eftersom himlen var öppen då. Det blev att ta bil dit jag skulle under dagen. Men på eftermiddagen, tog jag mig i alla fall ut på min ”lagstadgade” (dvs schemalagda) joggingtur för dagen. Kallt och blåsigt var det verkligen, men skönt inte låta vädret styra för mycket.

Jag struntade i att ta någon fler promenad den kvällen, även om jag hade kunnat göra det. Bestämde mig för vara lat istället för ”i farten” och göra massa. Ganska skönt trots allt. Ladda kroppens batterier lite.

Maten var ganska okay, igår, så även humöret. Bakade brödet jag skulle göra, med mandelmjöl vilket var nytt för mig. Ganska gott, men bröden såg konstiga ut, man skulle klicka ut smeten på plåten, vilket säger sig självt att då blir de inte så fina *skratt*, men goda.

Idag har det redan hunnit spöregna, så får se hur mycket utomhus jag kommer vara...

Men det blir inget besök på bolaget idag heller, och inget A i kroppen.

Reglera humöret med droger, eller genom att leva...

En kort reflektion, det är ju inte så konstigt att det går så lätt fastna i olika medel/aktiviteter som ger en kickar. Speciellt sådant som alkohol (socialt påbjudet), nikotin/snus (socialt accepterat och stör ingen, påverkar inte så mycket negativt till synes)... Nu när jag fått tillfälle att få en välbehövlig paus från kompis A, märker jag ju att jag ibland får huvudvärk, ibland sug. ”kom och drick...”, vissa stunder går det bra, kanske en halv dag.

Idag har orken trutit ganska rejält, det var regn ute hela förmiddagen, så jag tog bara min bil och letade upp någon plats vid havet jag kanske skulle kunna paddla kajak någon gång i sommar. Det var skönt, inte mycket luft, men ändå något annat än bara sitta hemma och tycka livet går mig förbi... (sååå synd om mig). Åkte sedan runt och försökte handla något, insåg väl det var en form av trösthandling jag ägnade mig åt, och ... styrde kosan till ett av köpcentrumen i stan där kompisen A bor och hans systrar och kusiner, och hela tjocka släkten, ja bolaget. Jag tänkte mig för innan jag åkte dit, men var inte ett dugg intresserad gå in och handla. Det blev istället strosanden i de butiker som avgränsar till bolaget, men inte där heller hittade jag något. Nä tänkte jag, om jag inte hittar något jag vill ha behöver jag inte köpa något. Så jag åkte hem.

Sov bort en stund på eftermiddagen. Tung i huvudet, solen börjar krypa fram bakom molnen, jag borde ta en promenad tänkte jag. Men nej, inte än. Så jag körde mitt styrketräningspass istället, och sitter nu nöjd och nyduschad, och lyssnar på radio och skriver här.

Så hemsk har inte dagen alls varit, tror att det jag försöker säga, är att vi behöver vara snälla med våra känslor och våra liv.

Har vi engagerat oss i ÅR att smyga, att bära fulla påsar, och gå runt hemma halv eller helfull och sjunga till tapeterna, och dagen efter kravla oss upp ur gropen, i smyg gömma undan flaskorna och försöka släppa ner dem i återvinningen utan att väcka alla i kvarteret....

Då är det inte konstigt att ibland är det toppen bra nu, ”JA, fri, jag är fri för alltid”, ”ÖH, vad jobbigt allt känns, var är du, kompis”, ”VILL INTE, nu vill jag bara fly”, ”SÅ TRÖTT, vill bara sova”, osv.. och andra känslor som faktiskt bubblar upp när de inte är bedövade av A eller undanträngda av ångest eller fylla..

En dag i taget. Denna dag är livet just nu. Och det kan bli mycket bättre.

Lev.

(jag får inte betyg A i sammanhängande texter, men det får gå ändå)

:-)

Mic; Visst är det skönt känna man inte har sug bara för att man råkar vara nära bolaget. Sen läste jag ditt inlägg när när jag var ute och tog en långpromenad, det triggade mig handla godis och frossa lite sen när jag kom hem. Gott ?

Torn; ah, Inspirerande att höra att det är ”normalt” avvänjningsarbete jag håller på med.. Och det är ju ett bra tidsfördriv. Placera ut kartnålar var man vill åka sen en bättre dag då det finns mer ork, eller mer sol.

Dag 11

Hej dag 11, du väckte mig tidigt, idag verkar du ge strålande sol, det verkar som du kommer vara lite blåsig, men det gör inget.

Idag har jag vilodag från träning, jag ska ”bara” ta någon/några långpromenader i skogen.

Huvudet maler av en trött känsla. Jag blir nog mer o mer övertygad det på morgonen (visste jag ju) beror på nikotinbrist. Nåväl, får ta tag i det senare, inte nu, det är för riskabelt då humöret blir riktigt galet utan nikotin.

Jag är ganska nöjd av gårdagen, jag var med mig själv hela dagen, det är inget problem de flesta gånger, och nu när jag tycker om mig själv lite mer går det lättare. Jag måste inte fylla på mitt inre hela tiden, i alla fall inte lika mycket som förrut. Framförallt behöver jag inte ”väga upp” de kvällar jag supit bort med något jättebra dagen efter.

Idag går det inte dricka, tack gode Gud att vi fortfarande har lite restriktioner här i landet och bolaget faktiskt är stängt en dag. Det blir ju lugnare i huvudet de dagar man inte ens behöver bestämma sig. Jag minns ju från förr hur viktigt det var att råka åka iväg och göra ärenden i tid på lördag, för att bolaget stängde vid 15. Tänk om alkohol skulle införas nu, inte skulle vi väl tillåta försäljning ens i den omfattning som görs? Utan kanske t.o.m med motbok. Vore nog klokt för folkhälsan, för barnen, vännerna, partnern.

Lite ofattbart jag snart har låtit bli i två veckor :-) Det är väl inte givet jag klarar det, för det är lätt hitta en ursäkt vid fel tillfälle, inte för att jag vill det just nu, men för jag vet ju hur jag snubblat så många gånger tidigare. Fortfarande gäller en dag i taget. Och lek inte med tanken som kommer flygande och vill sätta sig i håret och viska.... säg nej är det enda som gäller till de luriga löften som hjärnan vill ge mig.

Nåväl, ha en riktigt fin dag ni alla.

Dag 12

Idag kommer min lilla dagsnotis på kvällen, morgonen regnade bort och jag sysselsatte mig hemma med allt möjligt. Skrev in i min egen dagbok på morgonen att jag skulle låta bli, och lite hur jag kände och tänkte.

När regnet precis hade slutat skvala tog jag min joggingtur och fick lite luft. Skönt.

Dock är ju faran inte över, när jag skulle åka å hälsa på en kompis (med bil) kom massa tankar, som jag till slut fick säga nej till. Det gick ju bra, och efter en stund släppte suget. Det går verkligen inte "leka med tanken", då börjar den ju växa och helt plötsligt...

En sak som fick mig att backa ur var att jag faktiskt låtit bli i snart två veckor, och sen att jag hann tänka hur jag skulle må i morgon. Dvs trött. skippa träning. Ingen, verkligen ingen (förutom ni här) hade behövt veta något. Men även det gjorde mig lite missmodig, ska jag flyta iväg bort i ruset, eller komma kravlandes tillbaka.. Jag hoppas jag hade gjort det senare valet. Jag såg också för mig i min inre blick hur jag skulle gå där på bolaget stirrig och sen i kassan skamsen, "jaha, nu är jag här igen". Skönt att jag slapp det idag. Det går tydligen välja bort en del frestelser från kompis A.

Nu när det börjar vara lite bättre väder ute så blir det en långpromenad, lyssna på vad naturen gör.

Ja, man behöver nog lära om ganska mycket i huvudet. Just vad gäller A är jag ju ganska van att lyda instinkten, och inte säga nej - i alla fall när jag är ensam, bland folk är jag ju präktig och återhållsam.... *host*

Att börja förstå att det går kontrollera impulserna, och att jag inte *måste* ge efter när de kommer känns som en viktig lärdom och seger.

Om jag ska lära mig något annat av igår, så tror jag att min trötthet jag hade igår, om jag hade dragit på mig regnkläder och faktiskt gett mig ut på morgonen, så hade humöret varit lite bättre, känslorna lite mer uppfyllda av livet, istället för trötthet och tristess. Kanske hade det gjort att jag inte börjat tänka på de upplyftande virvlande känslorna som A ger och som löser allt.

I alla fall ska det vara en del av min fortsatta strategi, att hålla på att röra mig utomhus och få ny energi, kanske speciellt de gånger jag känner mig trött och nere.

Jag undrar om inte hälsovinsterna börjar komma så smått, jag ser på vilopulsen att den har sjunkit dramatiskt de senaste veckorna, och jag kanske ser mindre glåmig och trött ut i ansiktet, och mindre rödmosig. :-) Bara det är värt mycket.

Härligt! :-) Jag hoppas du ändå tar tag i och målar fönstren, med bättre resultat än med en öl i ena handen.

Visst är det lätt börja halka dit, men forumet hjälper ju oss alla att inte göra det (eller inte lika ofta).

Ha en bra dag !

Dag 13
Nu är ju den till ända snart, har varit ute på en riktigt lång promenad på dagen, och avslutade precis ett träningspass, så jag sitter och eftersvettas och känner mig ganska nöjd över dagen.

Det har inte varit så stora utmaningar. Förutom efter jag skrivit texten som svar på Mic:s tack. Då tänkte jag både, ”oj, nu får jag ju press på mig idag, kan inte falla när han stod emot pga något jag sagt”, och samtidigt tanken som kommer ”jo, visst kan du unna dig”. Det varade en jättekort tid. Sa nej. Sedan under promenaden hamnade jag ofrivilligt på samma gata som bolaget ligger på, men tittade bara dit och tänkte inte ens på att gå in.

Ha en riktigt fin kväll, oavsett var ni är, om ni är nyktra, försökte vara det men föll dit (det är inte slutet på livet att göra det), eller om ni håller er inom den ranson som ni sagt ni ska hålla er inom. Håll ut (det tar tid), Håll igen (inget eller måttligt), och... där slutade jag kunna hitta på en variant på FHM:s rekommenadation. Nåväl, var rädda om er i alla fall.

??

:) det var inte pga dig jag hade fallit, men tror du förstår hur jag menar.. det hade varit jobbigt. på någon nivå blir vi ju anonymt ansvariga inför varandra här. Som AA? eller något. Vi känner inte alls varandra, men vi ser ändå framstegen, förtvivlan, och kan berätta att det gick åt skogen eller gick bra.

Ja avgrunden är ju nära... jag gillar inte starkare saker så jag hade kunnat tacka nej med ”nej dricker inte wiskey”. Hoppas du klarar av frestelsen - blir det för mycket så häll ut den eller ge den vidare ? eller låna ut den till någon? lägg den i bilen? Det är ju inte värt det roliga, eller hur?

Lite sent, men om du har något din granne kan hjälpa dig med så kanske du nästa gång kan säga, ”kom och måla några fönster istället”, eller något annat? Gentjänster o tjänster är kanske en väg framåt ?

Jag fick erbjudande om öl en gång när jag hjälpt en granne med hennes dator, men hon sa i samma mening, eller en alkoholfri om du hellre vill det. Jag var inte på nykter bana då, bara präktig och ville sluta då också, så jag sa ”en alkoholfri”. Egentligen ska man aldrig ge alkohol i gåvor tycker jag, man vet *aldrig* hur den som tar emot den kan hantera den.

Bra att hinna måla tre fönster, du får vara riktigt nöjd med den. Den skickligheten överlåter jag själv till hantverkare, jag har försökt men det såg inte klokt ut...

Jag vet inte själv hur många gånger jag slutat snusa.... som bäst gick det när jag var på en fjällvandring, då höll jag upp länge efter det. Det är ju på ett sätt en snarlik lockelse, man går på Coop eller ICA, och så ropar rösten, bara en, precis när jag står där i kassan. Får se när jag tar tag i det, jag börjar känna mig lite störd att det ska ta sån lång tid på morgonen innan jag blir ”människa”, det känns som nikotinnivåerna behöver fyllas på. Onödig timme som går åt till det... Fast - det får inte äventyra nykterheten. så inte riktigt än...

Det är nog mer ”socialt accepterat” att sluta snusa än sluta med alkohol... men ett lag med Alkoholhjälpen på tröjorna vore väl något!

13 ... jag var ju ännu galnare, jag hade fått nytt jobb, och några jobbarkompisar (typ alla) snusade, så en kväll köpte jag och testade, kräktes och mådde skit... men visst någon dag senare började jag igen, med portionssnus. Sen var jag fast. Jag var 28 då.. *hmm*

Målet är nog att sluta, för det är som du säger - det ger inget, bara abstinens, och saknad och nervositet när dosorna börjar ta slut. Ett riktigt negativt beroende. Humöret är jag mest rädd för... Jag vill känna mig lite stabil i detta innan. Men drömmen skulle vara att i höst varken bruka alkohol eller nikotin, och orka springa en riktig runda. Mitt mål är just nu 5 km innan sommaren är slut, det är kort men jag vill inte sätta för högt mål där, viktigare jag springer mina 3 ggr i veckan och ökar sakta.

Kanske kan klara samma sträcka som ett sånt lopp nästa sommar, men jag gillar inte tävla/springa lopp, utan njuter mest när jag tränar ”fritt” ?

snusningen borde funka på liknande sätt att sluta, men mer jobbigt för humöret (ständigt närvarande jobbigt i många dagar....), men släpper ju efter ett tag.....

Dag 14

När denna dag har gått är två veckor avklarade. Inte helt lätta men ganska mycket lättare än jag trodde, i alla fall överlag. Jag har stått några gånger vid tunnan och funderat på att ”hoppa in i den galna tunnan”, för det är ju en skön känsla. Men har klarat låta bli.

Mindre ilska inombords tror jag att jag känner, kanske mer lugn. I övrigt inte enorm skillnad, vad jag märker, kanske hjärtat mår bättre, och morgonarna är i alla fall mer förutsägbara. slipper kravla mig upp ur dyngan ett par gånger i veckan... :-)

Hur länge, det går hålla nollan vet jag inte. Men bestämmer för mig själv, inte heller idag skall jag köpa ut eller dricka. Så var det bestämt.

Till Mic; jag har sprungit lopp tidigare, men är nog mer en ensamvarg när jag tränar :) Och du, ta nya tag (det skrev jag i din tråd).

Riktigt vad jag ska hitta på idag vet jag inte, förutom ge mig ut på en liten träningsrunda på morgonen. Om jag får lust nog ska jag nog släpa upp kajaken på biltaket och ge mig ut på en tur senare idag. Det är en skön känsla av frihet och ro, när vädret är rätt, eller utmaning när det råkar vara mindre bra ;) Om vädret inte är bra nog borde jag sluta skjuta upp förrådsrensningen, men det är ju supertråkigt så hittar nog på något annat...

Ha en fin nykter, eller nyktrare dag!

Dag 15

Det blev en tur med kajaken igår, ganska skönt o härligt vara ute, lagom blåsigt, halvmulet/soligt och jaghade med mig lite fika så jag stannade av på en liten sandstrand där jag satt och filosoferade lite, det finns mycket som går att förundras över på vattnet, hur fiskmåsarna från hög höjd lyckas se en fisk på kanske 5 cm och dyka ner och plocka den... hur olika växter ser ut och lever, drivved efter stränderna, och flådiga sommar/boningshus, eller mindre, nog så fina små sommaridyller. Jag är själv rätt nöjd bara kunna glida runt och titta och sen packa ihop allt i garaget. Minimalt underhåll ler.

Vanan och tankarna kommer dock även en sådan här gång, måste vänja mig av med saker... eftersom det inte har varit ovanligt att efter jag paddlat har jag... exakt... dragit till bolaget, och shoppat, eller ännu värre, när jag varit iväg längre bort, åkt till bolaget innan och haft ”dosen” redo i bilen, så jag vet att efteråt kan jag torka upp allt. Sätta mig på balkongen eller i bästa fåtöljen, och glida iväg in i dimman.

Det blev inte så denna gång, jag åkte till en kompis satt i dennes trädgård och pratade, hade tankarna där, men även några gånger på ”visst vore det”, men nej. Vi hade det trevligt. Jag hade nästan tänkt berätta om min kamp, hur långt jag kommit, min kompis vet om mina bekymmer. Men jag kände jag ville bara vara där, och då, inte sätta fokus på det. Och såklart, jag undvek prata om det för det finns lite skam i kroppen/knoppen. Nästa gång.

Idag ska jag också vara nykter. Måste nog fortsätta säga det till mig ett tag. Det är lugnt. Det ska gå. Jag kommer väl mest troligt snubbla någon gång, det borde jag nästan göra, men två saker, jag behöver inte bjuda in A i mig bara för A står och bankar, och jag måste inte öppna.

Hoppas ni får en bra dag!

:)

Många här är mycket starkare än jag, som vågat söka riktig hjälp, nu tror jag att jag kanske inte behöver det... *host* men funderar på att prata med lite folk i min omgivning, ringde upp min kompis som jag nämnde igår och sa vad som har utspelat sig för mig senaste veckorna. Eftersom kompisen visste om det redan så var det ju enkelt. Aldrig ett ord av fördömelse eller så. "Du är så bra på ta hand om de i din omgivning, vem tar hand om dig" fick jag frågan... "vi kanske behöver börja lyfta på topplocket o se vad som du behöver hantera"...

nästan så jag började lipa i bilen. nog finns det saker, och en del går ju bra hantera nu när jag "måste", sen tror jag nog att jag behöver prata igenom vissa saker med någon jag har förtroende för. Tror inte i första hand det behöver vara någon alkoholexpert, kanske räcker med en väldigt klok och livserfaren person.

alkoholen kanske går låta bli om jag fortsätter hålla linjen att inte dricka, utan istället hantera livet, och prata om det jag upplever, och mår illa av. oavsett vad det är.

jag är ju själv gammal amatörpsykolog så jag ser ju själv... men har ju alltid velat "vara stark" och "klara mig helt på egen hand".

att skriva här på forumet har väl fått mig förstå att, ensam inte är så stark.

Jobbet måste man ju själv göra :-) sen hjälper det att sätta ord på det inför andra människor, här, och i många andra fall irl. Jag led i min ungdom av social fobi, gick i samtal för delar av det, men största förändringen fick jag ju stå för själv, att faktiskt kämpa emot vad känslorna sa jag skulle göra (dvs stänga in mig i min lägenhet och i förlängningen låta någon komma och ställa en matkasse utanför dörren), och istället träffa folk, vara nervös, må skit, och ibland säga det. Men oftast gjorde jag jobbet själv. Idag kan det blinka till ibland, men ingen tror nästan på mig när jag berättar hur det var.

Vi är nog ganska starka här på forumet. Även när vi trillar dit och skramlar hem med en påse bedövningsmedel. Vi vill bli fria från det, och ta itu med våra liv och leva.

Vi kommer lyckas!

Kram

Dag 16

Jag börjar med lite korta reflektioner från gårdagens samtal i tråden.

Andrahalvlek - A som symptom, ja det kan jag definitivt skriva under på. Det är som att allt bara skjuts upp, jag kan inte säga att saker bubblat upp helt efter bara ett par veckor, det kanske dröjer lite så jag orkar med de känslorna... Men det går ju verkligen leva utan A var och var annan vardag/lördag. :-) Möjligen kan jag känna att jag har blivit stabilare, sömn, morgonrutiner och vanor är mycket lättare att upprätthålla. Och jag är inte ofta ”på väg” någon annanstans - dvs till första klunken som gör jag kan döva eller framförallt glömma alla mina misslyckanden. Jojo, det går ju bra.

Under en längre tid har jag börjat känna att jag inte vill eller inte behöver ”stödkryckan” längre, om jag någonsin egentligen behövt det ”på riktigt”. Kanske för det finns en stor medvetenhet när jag petar lite i naveln att det bara blir en cirkelgång hela tiden. Det löftet som A säger ger ju den inte. Så varför fortsätta?

Nåväl. Jag har väl en liten ryggsäck som ska öppnas igen allteftersom tiden lider. Nu ska jag fortsätta vara nykter, så får det andra komma när och om det vill.

Har nyss kommit tillbaka från en joggingtur i skogen så det känns skönt och bra, ganska flåsigt och svettigt ... Jag kunde inte låta bli öka snabbare än träningsprogrammet i gps-klockan sa. Känns som jag efter tre veckor inte behöver ”gå 4 minuter, spring 1 minut” x 3 ytterligare en vecka. *jäsp* Det är säkert nyttigt för knäleder och annat, men lite rastlös är jag ju... vill kunna jogga / springa nonstop en halvtimme. Så denna gång blev det långsam jogging mellan springminuterna, och nån minuts gång här och där. Bra tyckte jag det ändå gick. Ska pressa mig lagom och känna både glädje i att jag gör det regelbundet, men även kan pressa kroppen att klara mer än det riktigt riktigt bekväma jämt.

Dagen i övrigt igår, var och umgicks med båda mina syskon. Trevligt på båda fronter, mest babbel och prat, men det behövs. Jag är en sån där som helst kommer oanmäld, om de inte är hemma är de inte hemma... :-) Det funkar inte jämt, men roligare när det gör det.

Idag planerar jag vara ute på dagen lite till, och sen käka något, och försöka ge mig ut på havet i kväll. Det ser ut som det kan vara lagom värme och vind.

Ha en fin dag så länge :)

Kompisen visste ju om det sedan tidigare, så tröskeln var lagom låg. Ska försöka prata med en annan bekant när vi ses, men han har nog ingen aning, jag är nästan alltid den där ”det är bra”-snubben... fast han vet att det inte är sant, det är svårt att lura någon som jobbar med social-frågor :)

Öst får jag väl svara, är oftast i sjöar då jag inte är så modig ute på havet, någon gång jag får med mig min bror att titta på ska jag öva välta och testa lite vattenövningar, det vill man ju inte i onödan göra helt själv ;-). Det är skönt vara ute ett par timmar. Det går säkert kombinera med fiske om man gillar det :-)

Förvaringen av kajaken var nästan största utmaningen tills jag fick tag på ett extra garage.

Dag 17

Vad dagarna tickar på...

Gårdagen var fin, tänkte inte särskilt mycket på "vad gott det vore" osv.. bara skönt slippa.

Jag gjorde inte alls som jag hade planerat och for ut till havet, var alldeles för trött i huvudet, så jag slumrade i soffan på eftermiddagen och bestämde mig för att inte må dåligt över att jag inte GJORDE MASSA hela tiden. Hade ju ändå varit ute och joggat :) Ska ändra lite i mina två träningsprogram (styrka + kondition) så jag tränar bara vardagar, och låter lördag-söndag vara fria från 'prestationsaktiviteter'. kajak, promenader, cykling räknas inte till prestation utan till rekreation;-)

På kvällen var jag och min bror ute och cyklade och åt middag på en uterestaurang. Nog så trevligt. Han är var-annan-vecka-social nu för tiden, de veckor han inte har barnen.

Han hade pratat om ”du måste ju ha mat också”, så jag var lite skraj över att vi skulle hamna hemma hos honom och grilla och han skulle plocka fram öl. Jag tror han dricker mindre nu än tidigare, det ser ut så i alla fall. Om han skulle bjudit så hade jag bestämt mig för att säga - kort kanske - ”jag har slutat med sånt där, det är alldeles för lätt dricka för mycket när man är själv”. Nu slapp jag det, tyvärr eller tack o lov :-)

Idag dricker jag inte heller något starkt.

Jag ska ta dagen som vädret orken och lusten kommer.

Ha en fin dag!

Dag 18

Långt tillbaka innan jag på allvar började fastna och bosätta mig i A:s fantasivärld så var jag en extrem morgonmänniska, bästa tiden då var timmarna från 5-8 innan jobbet, inga krav, utan bara lugn och ro och massa tid att antingen bara vara, eller träna. Då hörde det inte till ovanligheten att jag hängde på gymlåset 6 på morgonen. Å andra sidan så brukade jag alltid sova vid 22-tiden. Vissa är ju nattugglor istället :) Jag har märkt att denna morgonpigghet har börjat komma tillbaka lite sakta, skönt. Det betyder nog att en del i min kropp o knopp börjar återgå till hur den ska fungera.

Jag kan nästan börja älska mitt nya/återfunna liv! Inte samma berg och dalbana som tidigare, utan mer små kullar av lycka, och kanske någon svacka här och där, men de är styrda av verkligheten inte av bedrövningsmedlet jag försökt lösa problemet med.

Igår var jag ute vid/på havet i stort sett hela dagen, bestämde mig att jag skulle paddla runt i sakta gemak och mest njuta. Så mycket småöar att se, stenar att köra på ?, fåglar att kika på ?, horisonten ? ?, molnen som tornade upp sig inåt landet ☁️, åskmuller ⛈, men jag hade strålande sol ☀️ och bara små stunder med lite moln?. Det kändes som jag skulle kunna stanna kvar där flera dagar. Det var såklart en del jobbiga mygg och bromsar ? när jag klev i land på en liten ö för att käka lunch ?. Roligt nog hade jag glömt ätverktyg ? så jag fick dricka uppvärmd soppa ur konservburken ? ?.... När jag så småningom bestämt mig för att ge mig av inåt land började jag vara ganska nöjd och mör i kroppen. Någon gång i sommar ska jag försöka övernatta på en av öarna, jag tror det skulle vara mysigt vakna upp och sitta och filosofera.

Väl hemma var jag behagligt nöjd över dagen, inga behov alls göra något mer, somnade till fladdrade bilder i huvudet av aktiviteten jag gjort tidigare under dagen.

Men såklart, det kom ju ett sting av kort ”panik” på eftermiddagen, där runt 13-14 tiden. ”Hjälp, jag måste skynda om om jag ska hinna till bolaget innan de stänger”, ”nä just, det ska jag ju inte göra”. Känslan försvann nästan lika fort som jag fick den, men det är inte för inte det är konstigt saker har gått på automatik. Även om jag velat låta bli i många år, så har sådana tankar som kommit och landat gjort nästan alla gånger att jag faktiskt fallit för den och valt att göra slag i sak för att belöna mig, döva mig, ha skoj en stund, eller fördriva tiden. Många ursäkter finns det inprogrammerade i nervbanorna, som behöver omprogrammeras.

Idag blir det nyktert, av tvång och vana. Bra med en dag som bolaget är stängt på, för många är det nog en frihet de inte inser de har.

Risken att trilla dit kommer nog finnas ett bra tag till, det är bara att acceptera, men jag ska fortsätta fylla på mitt liv med motvikter, och försöka hantera det liv jag fick att leva på ett bättre sätt än jag gjort på länge.

? trädgårdsarbetet finns ju kvar. Njut av dagen!

Tack alla för uppmuntrande respons :) Denna vecka har varit bra, vet ju aldrig hur framtiden är, så en dag i taget gäller nog ett bra tag till.. om det kommer sämre veckor hoppas jag att jag skriver om det också...

Andrahalvlek, ja hyr en!, beroende på vilken vana du har och var du tänker paddlar, kolla om det går paddla ihop med några som också hyr. Det kan ju bli oväntat otrevligt ganska snabbt om det är en för stor sjö eller för mycket hav.... ?

Vilodag även idag, jag åkte på besök till en gammal god kamrat idag, som numera bor en bra bit bort. Det blev prat o prat, med honom, dottern som ska flytta iväg och studera (tänk vad tiden går...), och frun i huset.

Får räcka för idag. Kanske en promenad.

Dag 19
På onsdag är det tre veckor sedan sist jag var och shoppade A, värt alla gånger att på allvar försöka sluta.

Jag har en tråd här i ”Förändra sitt drickande”, men för mig handlar det egentligen om att jag ska komma i ett läge där jag aldrig någonsin dricker igen. Det är det enda sunda målet för mig, det kommer aldrig fungera att ”så mycket får jag”, ”bara med vänner”, eller vilken ursäkt jag skulle behöva landa i. Den bottenlösa myren med självmedcinering och självömkan skulle alltid bara vara någon gyttjepöl bort.

Nåväl. Idag, inget starkt i västen, jag ska fortsätta skriva det beslutet här på forumet åtminstone tills det gått 3 veckor, sen får jag se om jag fortsätter göra dagliga uppdateringar, eller om det blir lite mer sällan. Måste nog fortsätta att dagligen ta beslutet för mig själv, eller påminna mig åtminstone. Jag vill inte slappna av så jag halkar dit.

Kaffet ska drickas, P1 ska lyssnas på, sedan ska jag dra på mig träningskläder och ge mig ut på en kort löprunda.

Ha en fin dag.

Min morgon blev inte alls som jag planerade, kaffet med frukost, och P1, ja, men sen öppnade sig himlen så jag kom mig inte ut på någon joggingtur, sen blev det massa annat jag behövde göra här hemma.

Runt lunchtid kom jag mig iväg på en joggingtur, kände jag bara MÅSTE ut annars vet jag inte vad som händer. Skönt, riktigt skönt, men den känslan har gått ur kroppen nu.

Istället har jag en del oro i kroppen, måste fundera över vad jag känner, men definitivt, historiskt skulle jag ta cykeln till bolaget, och smyga hem med ryggsäcken full med gottigheter.

Det ska inte hända idag. PUNKT , för uppenbart är det inte vad jag behöver.

Ska däremot ta mig ut, på någon promenad eller cykeltur och vara ute i vädret.

Alla trippers och allt sug kanske inte kommer bara för någon katastrof händer, jag tror inte ens det här jag upplever nu beror på att det blev rörigt idag. Det bara är. Men jag behöver inte agera som jag gjort tidigare. I absolut sämsta fall kommer känslan inte försvinna, men ska inte lösa det med fel sak.

Hoppas alla får en fortsatt bra måndag, var ni än är.

Dag 20

Äntligen är klockan efter fem så jag vågar posta inlägget.... Kanske börjar den här gubben bli lite väl morgonpigg, idag vaknade jag redan strax efter klockan fyra. Nåja, det är ju så jag brukade vrida dygnet, så det är säkert ett tillfrisknande också. ?

Solen har börjat kika upp över grantopparna, och kaffet är kokat, ska sitta en stund och fundera och ta in mitt liv idag. Bläddrar i min dagbok och ser ju hur kampen mot A och ensamhet varit de senaste åren, allt har varit så förutsägbart. Göra något - råka slinka in och smyga hem med halvfin öl i glasflaska(köper ju sånt så det ser bra ut, en som är beroende köper ju burköl... host...)- fly bort (skönt) - må dåligt dagen efter, lova mig aldrig igen - repeat.

Några motorvägar in till bolaget för mig har varit ensamhetskänslor, uppgivenhet (det är inte lönt), men jag tror mycket har handlat om en enkel flykt oavsett vad, och en given belöning oavsett vad. alltså kortslutning på allt normalt och vettigt.

Nu är det slut med det, kanske inte flykten helt. Men jag har åtminstone under dessa tre veckor aldrig en gång legat i sängen och mått skit en hel dag, av att jag varit bak... eller bara arg och skamsen och less på mig själv. Det är faktiskt en jätteskillnad.

Jag hade inte klarat det helt själv i min ensamhet, att få dryfta tankarna här, vara lite transparent om det som rör sig i skallen, få sätta ord på det inför andra som faktiskt är i någon liknande situation gör ju hela skillnaden. Tur ni finns :)

Förutom löftet till mig själv/Beslutet som hjärnan ska lyda: Idag ingen alkohol, så ska jag bara ha vilodag från träning, och vara utomhus så mycket jag känner för det.

Jag är glad över gårdagen, att jag inte gjorde som impulsen sa till mig att göra. Jag tror risken där och då var relativt liten - priset hade varit ganska högt. pinsamt köpa ut, några timmars ”skoj”, och sen börja om från ruta noll. Det enda jag skulle fått ut av det var att jag slösat bort en värdefull kväll. Okay, det enda värdefulla jag gjorde igår kväll var att jag styrketränade, och låg och lyssnade på musik. MEN det var ju saker som jag fortfarande kan se tillbaka på utan att skämmas eller må dåligt över. Hade jag fyllat dit mig igår hade jag raderat bort kvällen ur mitt medvetande, åtminstone efter jag skrivit om den här. Rackarns så onödigt det skulle varit. Detta sista stycke skriver jag mest för att påminna mig om hur smal hinnan in till dimman egentligen är, jag kan ju välja den när som jag vill. Men när jag inte väljer så väljer jag livet istället för konstgjord glädje och ångest.