Tänker lite likadant. Har man som vi en tendens att missbruka allt möjligt så är den typen av medicin riktigt farlig. Och att det då är svensk sjukvård som indirekt bidrar till det enormt svåra beroendet är förjävligt ? Och sen svär de sig fria från ansvar dessutom!

Dokumentärer jag sett från USA om opiatberoende är så hemska att jag bara vill gråta. Det enda de längtar efter är ruset. De kan knappt gå eller stå, sluddrar, men blir helt saliga av lycka när de känner ruset. De säljer sin kropp och sina barn typ, bara de får mer opiater. Det är helt groteskt.

Och USA ligger som sagt alltid bara några år före oss i utveckling. Det är på tiden att vi här i Sverige för en högljudd och seriös debatt i frågan - innan det blir som i USA. Theroux har bland annat gjort en bra dokumentär om opiatmissbruket i USA. Finns på svtplay.

Kram ?

Just med mediciner..Att vi kan bli beroende av det som ska hjälpa oss härda ut svåra smärtor..Jag har själv aldrig blivit opererad eller varit svårt sjuk, som tur är..Men jag har vänner som fått morfin, och jag har givit morfin till mina brukare..I många fall är det en bra medicin, men väldigt beroendeframkallande..Jättejobbigt för dom som hamnar i missbruk, oavsett varför..En debatt och forskning behövs..Kanske få fram preparat som icke är beroendeframkallande? Det borde väl gå..Forskningen får ju fram de mest häpnadsväckande saker redan..?

Det är minsann inte bara jag som har varit duktig den här veckan, dottern har också varit duktig ?

Vid lunchtid varje dag har hon följt med mig på en promenad på totalt cirka 4.000 steg. Idag var det lite ynk och knot innan, men hon hör på mig när det inte är lönt att protestera.

Hon har dessutom låtit mig jobba helt ifred. När jag stängt dörren till köket så har hon inte stört mig alls, hon har väntat till en paus då jag har kommit ut från köket.

Hon är van sen många år tillbaka. Redan i samband med min första sjukskrivning 2007 införde jag att om jag stängde sovrumsdörren så skulle jag lämnad i fred. Endast om det började brinna typ fick barnen störa mig. Det lärde de sig snabbt då, och sen har det följt med.

Jag brukar säga ”jag vilar en stund” och hon svarar glatt ”gör du det” och när jag stängt dörren till sovrummet vet jag att hon inte kommer springande med skitsaker.

För mig har det varit ren överlevnadsstrategi efter mina utmattningar, men jag känner också när jag är ”frisk” att det är mer hållbart att faktiskt få vila i lugn och ro när man verkligen behöver det.

Jag tänker att när vi lär våra barn att visa oss föräldrar respekt och hänsyn, så lär vi dem samtidigt att kräva detsamma av sin omgivning. Barn gör inte som vi säger, de härmar och gör som vi gör.

Chill helgkram ?

Det var ett bra och skrämmande program du tipsade om - "Droger på recept"; riktigt obehagligt hur fel det kan bli och hur både tafatta och ansvarslösa delar av sjukvården kan vara - för att inte säga de läkare som med öppna ögon faktiskt skriver ut för mycket och för länge. Ursh, men bra att det kommer upp. Jag väntade mig nästan att killen i programmet skulle ta sitt liv innan programmet var slut, men han verkar ha kommit lite mer på rätt väg.

Den gjorde på riktigt ont i hjärtat på mig. Och att killen var så medveten om hur fel det var, men att han förstås ändå inte ville vara utan morfinet. I vilken panik han måste plåstrat kroppen full med morfinplåster, i sådan mängd att han fick epileptiska anfall. Hur han förvandlades från 21-årig vanlig kille till 23-årig zombie. Hans armar och ben hängde inte med, det såg nästan ut som han hade en cp-skada. Och så mycket som krävs för tvångsvård. Och hur vården svär sig fri från ansvar. Hur patienter med både psykisk hälsa och missbruk ramlar mellan stolarna, ingen vill behandla dem. Och detta händer i Sverige. Och det händer många. Det är förjävligt ? Jag tror faktiskt det är en tidsfråga tyvärr innan han tar livet av sig. Hoppas verkligen att Uppdrag granskning gör en uppföljning, med lyckligt slut.

Kram ?

Ja, det var skrämmande på så kort tid, vanmakt på riktigt. Och en människa som blivit förstörd av sjukvården och lagen.

Och hur läkarna på slutet försökte runda av samtalet med "oj, nu har visst tiden gått", som om det vore ett samtal om vilken färg nästa bil ska ha. Sådana människor borde inte få ha de jobb de har....

Ingen teater ikväll som planerat pga corona. Gårdagens superfina väder är ett minne blott. Då var det kyligt, lite vitt på marken och strålande sol. Idag är det grått, blött och regnigt. Okej, okej, okej. Här och nu.

Det är knappt jag vågar säga det i dessa coronatider, men forumet är ju anonymt så ingen kan hänga mig offentligt, men det som verkligen piggar upp min helg är att äldsta dottern har kommit hem i helgen. Hon bor visserligen hos sin pappa, men vi tar ändå alla chanser att hänga. Redan igår träffades vi under den sedvanliga fredagsmiddagen då yngsta dottern byter hem.

Idag ska vi traska en mil i skogen hade vi tänkt. Och sen ska vi grilla korv, så att vi utomhus kan hänga lite med döttrarnas farföräldrar också. Äldsta dotterns initiativ, hon är verkligen jätteduktig på att ”hålla ihop flocken”. Till skillnad från sina två kusiner som också flyttat till Gbg faktiskt, men de är inte alls lika benägna att hälsa på familjen.

Att det regnar får man bara acceptera. Som dottern sa: ”Jag har regnkläder”. Hon blir mer och mer lik mig på småsaker, som gör mig lite varm i hjärtat faktiskt. Hon älskar numer krukväxter ? Och odlar allt möjligt i pallkragar när hon kommer hem till sin pappa. Som yngre förstod hon inte alls vitsen med krukväxter, de var bara i vägen.

Hon har köpt en cykelhjälm ? I tonåren när jag krävde att hon skulle ha cykelhjälm så slutade hon cykla. Hon köper bekväma skor och har aldrig klackskor. Att promenera i ur och skur med ”rätt” kläder är för henne en självklarhet. Snart börjar hon väl mata småfåglarna också ?

Ha det bra idag allihop, och försök att göra det allra bästa av de förutsättningar ni har just idag. Det är lönlöst att tänka på vad som skulle kunna ha skett om... om... om. Allt är som det är och blir som det blir. Okej, okej, okej. Här och nu.

Chill helgkram ?

Om jag har en väder-prat-relation med min mamma så har jag det INTE med min dotter psykologstudenten i alla fall. Shit vilka djupa diskussioner vi kan ha om allt möjligt. Alltid på tu man hand.

Idag har vi traskat en mil i skogen, totalt 15.000 steg, och under den tiden hann vi prata om hunduppfostran, barnuppfostran, jämlikhet, feminism, anknytningsproblematik, missbruk av alkohol och opioider, främlingsfientlighet och segregation. Vi diskuterade även familjerelationer och uppväxt, min och hennes pappas separation och lite till. Man pratar så bra när man promenerar.

Sen träffade vi barnens farföräldrar utomhus och grillade korv. Innan farfar och barnens pappa kom dit hann jag, äldsta dottern och hennes farmor prata om åldrande, depression, testamente, gravplats, psalmer vid begravning osv.

Inga lättuggade samtalsämnen idag precis. Pust. Men jag gillar verkligen att prata om saker som bränner till lite. Saker som utmanar både mitt intellekt och mina värderingar. Och jag uppskattar verkligen att jag i min äldsta dotter har en god sparringpartner. Hon är klok som en bok.

Det finns numer heller inte några tabun mellan oss. Jag kan prata om min nyktra resa och hon kan ventilera den relationsresan hon gör med sin kille sen 9 år. De har varit ihop så länge, och ändå finns det alltid saker att jobba med. Deras fördel är att de verkligen pratar med varandra, även om HUR de pratar med varandra.

Tidigare har hon inte pratat om det så mycket, mest för att slippa kritik mot sin kille tror jag. (Vilket i och för sig hade varit befogat ibland, men jag är inte dum i huvudet och skulle aldrig säga något sådant till henne.) Och jag har ju inte heller pratat med henne om mitt drickande, eftersom jag inte ville erkänna ens för mig själv att det var ett stort problem. Jag kan också helt naket berätta för henne om mina perioder med psykisk ohälsa, vilket ger henne viktig input i hennes arbete. Det har jag inte heller pratat med henne om tidigare, för att skydda henne under uppväxten.

En riktigt bra dag, men nu behöver jag en rejäl höneblund ?

Kram ?

Vad fint att du kan prata om sådana saker med din dotter.? Det måste kännas bra för båda er två. Gött med motionen också, det borde synas på vågen efter den här veckan tycker jag.?

Kram

Vi träffas ju inte jätteofta. Hon pluggar sitt femte år nu och tar examen i vår. När hon kommer hem en helg är det mycket som pockar på uppmärksamheten. Att vi då när chans ges kan djupdyka i riktigt bra och viktiga diskussioner är verkligen en gåva ❤️

Idag kunde jag knappt knäppa mina vinterutebyxor. Då fick jag lite panik och tänkte ”nu är det slut med chokladen!” Får se hur länge den beslutsamheten håller i sig ?

Kram ?

Hm. Viktproblem verkar höra till att sluta med missbruk... det är kanske inte konstigt, allt vi drogs till tidigare var missbruket, nu finns det andra saker som man unnar sig, tröstar sig med, eller bara njuter av :-) :) :)

Det känns som min mage inte ger med sig som jag trodde. Om det är en av de fysiska problem jag får på köpet av allt jag slutat med så är det ju ändå billigt, om inte hela garderoben behöver bytas ut :-)

De flesta verkar ju gå ner i vikt när de slutar dricka. Alkoholen innehåller ju mycket kalorier. Men inte jag, jag går upp i vikt. Men jag säger som du, det får vara okej. På sikt hoppas jag ju även kunna sluta med SSRI, som jag tror påverkar vikten mycket också.

När jag är deprimerad kan jag knappt äta och rasar i vikt 8-10 kg på tre-fyra veckor. När jag började med SSRI för många år sedan gick jag upp 20-30 kg på ett år. Ofrivillig jojobantning. Då brukade jag alltid säga: ”Hellre tjock och må bra, än att vara smal och må skitdåligt”. Och det är sant, jag kände och känner så inifrån och ut.

Nu är det lite likadant. Hellre tjock och vara nykter än att vara smal och dricka. Om man nu inte kan få båda.

Men jag håller med om att det är både surt och dyrt om hela garderoben måste bytas ut. Mina utevinterbyxor kan jag fortfarande knäppa - nu ska de sitta lösare i midjan allt eftersom. Jag måste hitta substitut till chokladen. Har choklad i kylen fortfarande, men nu köper jag inte hem mer. Punkt.

Kram ?

Vaknade kl 11. Wow! Idag behövs ingen höneblund ?

Jag älskar verkligen att vakna en ledig dag, slå upp ögonen och tänka ”hm, vad ska jag hitta på idag då?” Självklart har jag haft lösa tankar om det, men det är först då jag fastställer ”agendan”. En blandning av nytta och nöje, egna behov och andras.

Idag ska jag cykla en lite längre runda, drygt två mil. Vädret ser helt okej ut. Jag ska hjälpa min mamma betala räkningar och hämta upp hennes julsaker från källaren. Jag ska själv sätta upp adventsljusstakar och fixa dotterns ”chokladkalender”. Min mormor har broderat en jättefin väggbonad med nummer och ringar, en så kallad presentkalender, men jag hänger choklad i varje ring istället för små paket.

Hämtmat från thai blir det också. Hämtar jag tre thaiboxar så räcker det till middag några dagar ? Diska måste jag göra också. Kanske ska jag dammsuga, men jag känner redan nu att tiden nog inte räcker till det. Så synd ?

Kram ?

Misströsta inte AH..Det tog nog ett år innan min vikt och magen stabiliserade sig efter att jag slutade föda upp min kropp på vin..Tänkte också att bättre lite tjock och nykter, än full och smal..?..Det är klart att allt påverkas av intag, och rörelse..Det finns massor av gott att äta som är nyttigt, det vet ju alla..?..Bara att se till så det finns hemma när det börjar suga i gotte-tarmen..?..Ha en härlig Söndag..?

Idag har jag lärt mig skillnaden på affekt, emotioner och känslor. Affekt är kroppsliga reaktioner, till exempel rädsla eller ilska. Emotioner är när starka känslor fastnar som kropps/platsminnen. Känslor är när man kan verbalisera affekten. OBS: Inte att förväxla med tanke.

Ett exempel. Jag frågar hur du mår, det vill säga hur du känner dig. Du svarar bra. Tänk istället att jag frågar vilken färg ditt sovrum har, och du svarar bra. Då har du svarat att du gillar färgen, men inte vilken färg ditt sovrum har.

Detta exempel har jag snott av Bengt Renander som driver ”Närvaropodden - stoppa tankarnas terrorism”. Avsnitt #45 om just känslor kan jag verkligen rekommendera. Just nu lyssnar jag på #44 som handlar om lust.

Kram?

Senaste veckan har det verkligen dröst in guldstjärnor ⭐️ Yngsta dotterns stjärnor är riktiga guldstjärnor, medan mina är slarvigt handritade. De är dock värda lika mycket - vi får en stjärna för 30 minuters motion.

Idag fick jag ett mess från dottern: ”Ge mig en guldstjärna och skicka bild till mig”. Då hade hon promenerat till/från affären med sin pappa och storasyster ? Riktigt bra gjort av henne! Och jag är också duktig. *klapp på axeln*

Totalt har dottern fått ihop sex guldstjärnor ⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️ Och jag har fått ihop 17 stjärnor ⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️

Kram ?

Jag hängde inte riktigt med i exemplet om affekt och känslor. Jag kanske får lyssna på podden. Jag lyssnar alltid på poddar när jag är ute och går eller håller på med hushållssysslor men även om jag har några jag prenumererar på så tar det alltid slut och jag står där utan något nytt att lyssna på.

Bra jobbat med guldstjärnorna :)

Affekt är liksom kroppens reaktion, tex rädsla eller ilska. Känsla blir det först när du kan verbalisera affekten, dvs då du förstår att du faktiskt är arg, rädd, ledsen, irriterad. Många gånger struntar vi i att lyssna på kroppens reaktioner, och då kan de kanaliseras i ångest istället. Lyssna på podden så förstår du bättre!

Kram ?