Jag kan inte sova. Jag har funderat mycket över mitt liv och mina absolut dåliga alkoholvanor. Nu måste jag sluta innan jag förlorar allt. Jag letade på nätet efter ett hjälpmedel och nu är jag här. Jag är glad att jag hittat hit för att nu är situationen akut. Jag behöver en plats där jag får skriva av mig, helt enkelt. Mitt problem har egentligen pågått i flera år. Endast nu inser jag att JAG HAR ETT ALKOHOLPROBLEM! Idag är dag noll av mitt alkoholfria liv. Under alla dessa år av drickande har jag ljugit och gjort otroligt många dumheter som kostat mycket pengar och som nästan förstört mitt äktenskap. Nu säger jag STOP! Jag försöker förstå varför jag egentligen dricker/drack? Men jag kommer inte fram till en bra förklaring, egentligen. Allt känns som en ursäkt. Varför har jag varit så själv-destruktiv?

Jå så fick jag höra av mina föräldrar att jag INTE är välkommen när jag är i mitt hemland. Detta på grund av mitt tidigare alkoholproblem och så vidare ... Vidare så fick jag massor av anklagelser om vem jag är som person.

Det var psykologiskt INTE vad jag behövde och deras ord gick rakt igenom mitt hjärta.

De känner mig inte längre. De vet inte längre vem jag är.

MEN jag vet nu hur läget är och jag kommer att acceptera detta. Jag vill just nu själv ingen mer kontakt med dem. Vi ses väl kanske på en begravning någonstans framöver.

NU skyddar jag mig själv och väljer dem människorna som ser mig för den jag är ... nu.

Nykter nu så är jag inte samma kvinna.

Men jag tänker inte slösa bort min tid på dem som har fördomar och inte titta längre fram än deras egen näsa. Om ni förstår vad jag menar.

Idag var en produktiv dag. Gjort olika projekt steg för steg. Börjat med något och slutfört det.

Som sagt, trots igår och hårda ord gentemot mig, så mår jag ganska okej.

Jag fokuser nu på mig själv och min man. Vi båda måste vidare tillsammans. Och alla andra kommer på en annan plats.
Förutom er ... ni är del av mitt liv. Trots att vi inte känner varandra, så finns vi här för varandra. Helt anonymt. Inga fördomar eller så.

Det viktigaste nu för mig, och jag sade detta till min man, är att jag hittar mig själv och jag behöver inte mer bevisa mig för andra. Jag vet vem jag är som människa.

That is all that matters.

Hoppas ni får en trevlig natt.
Kram
xxx

@Crusade Jag förstår vad du menar. Det kan bli många hårda ord, starka och sårade känslor och upprördhet i svallvågorna av att man kommit ur ett missbruk. Många som blivit drabbade och involverade i detta. Man ser det från olika perspektiv beroende vem man varit i sammanhanget. Det krävs en hel del för att komma tillrätta med detta, nå förståelse för varandra och försoning. Framförallt krävs det att det finns en vilja till att komma vidare och till en försoning. Kanske kändes det skönt för dem att vräka ur sig, nu när du är nykter. Tufft och tungt att ta emot allt detta, nu när du gjort ett enormt arbete för att vara nykter och att de inte kan se det. Sårade känslor och en krock.

Det ingår också i processen, att orka se allt ur olika perspektiv, men inte att slå på sig själv och bli ett offer med skam, skuld och självömkan. Kanske har dina föräldrar svårt att förlåta och försonas, kanske behöver de mer tid när du nu är nykter. Kanske kan de inte förstå. Kanske behöver du mer tid för att ta in allt och låta det smälta.

Du är modig och du är stark. Fortsätt som du gör, du går framåt. Kanske kan du vara produktiv och genomföra saker för att du nu pratat med dem, det som tyngt dig enormt. Du har spräckt hål på bubblan.

Kram❤️

@Crusade Jag förstår att du är ledsen och besviken. Du har gjort ett jättejobb, håller på att ta dig ur ett allvarligt beroende och så vill inte dina föräldrar se…
De ser bara den gamla Cruzade…
Kanske är en svårighet att ni bor så långt ifrån varandra. De kan inte följa dig på samma sätt.
Har en känsla av att detta kanske ändras med tiden.
Jag tycker du gör rätt i att just nu fokusera på ditt eget liv, dina egna projekt. Du kan inte förändra dom i alla fall, bara dig själv.
Jag hoppas att du hittar gemenskap i ditt eget liv.
Kanske kan du skapa nya nyktra minnen med vänner på din resa?
Kramar❤️🙏🏻❤️

@Amanda L
Stämmer helt och hållet vad du säger.
De flesta ser bara den gamla jag ... MEN jag är inte längre denna kvinna.
Även min man hänger inte riktigt med med mig ...

NU måste jag verkligen fokusera mig på mitt liv och mig själv för att överleva. Varje dag kämpar jag som en idiot men det blir lättare också hoppas jag framöver, nu att jag försöker att bygga upp nya dagliga vanor.

Ja det är dags att skapa nya minnen med nya människor. Jag måste börja släppa det förflutna ... Eller bättre sagt, kontrontera mig med vissa saker, går igenom allt och då acceptera och gå vidare.

Att låtsas att vissa saker aldrig hänt hjälper inte, för att det kommer ikapp med mig själv.

Jag har gjort många misstag i mitt liv ... MEN jag inser nu att redan som tonäring jag behövde särskild hjälp ... vilket jag aldrig fick. Mitt liv var min mamma och hennes psykiska sjukdomar ...

Jag är nu barn igen i kroppen av en vuxen kvinna, inser jag nu. Jag har aldrig varit barn ...

Det är jätte komplicerat, jag vet det.

Kram
xxx

Hur går det för dig? Jag ska läsa dina sista inlägg då vet jag ...
Orkar inte läsa om mycket mer än vad jag försöker skriva ner. Förlåt ...
Kram
xxx

Klockan är 05:00

Jag har en produktiv natt ...

Mmm ... gör saker jag bättre gör på dagtid men det blev nu så ... igen. Vaken mitt i natten.

Jag får absolut inte gå och vila på dagtid, för att då är det kört! Ska jag nu någon gång lära mig ...?

Måste kämpa ännu mer och vara lite hårdare mot mig själv.

Jag är inte nöjd med mitt liv just nu ... förutom att det är alkoholfritt! Ganska viktigt eller hur?

xxx

@Crusade Var inte så hård mot dig själv. Det tar tid för kroppen och hjärnan att läka . Sov när du kan! Jag har samma problem men bestämt mig för att det löser sig...Viktigast att inte dricka .

@Crusade Du är på rätt väg.
Det är nog därför allt möjligt dyker upp från ditt liv. Nu, utan alkohol, kan du bearbeta det på riktigt för att kunna gå vidare.
Jag har också tänkt väldigt mycket på mitt liv sedan jag blev nykter. Allt möjligt poppar upp…
Du verkar ha extra mycket, men jag tror de flesta har ryggsäckar och väskor, större eller mindre, att släpa på genom livet.
Skönt när man slippa någon av dem!
Kramar igen, du är så stark!❤️❤️❤️☺️

@Amanda L
Jag gör mina små planer och försöker att hålla mig upptagen.
Det är inte klokt hur allt från det förflutna är så närvarande. Skrämmande är rätt ord. Ibland är jag så förvånad över vad jag minns.
Det är kanske effektivt en proces jag måste gå igenom. Idag går det lite bättre. För att jag försöker att göra något i stället för att bara gå omkring och tänka.
Har du det också ...? Att vara så super känslig för allt folk gör eller säger? För mig ... pfff ... också skrämmande. Känns som jag inte längre vet vem jag är ...
Kanske också del av processen ...

Med andra ord jag känner mig jätte konstig. Lugn men samtidigt är min hjärna på G kontinuerligt ... typ in overdrive. Förstår du vad jag menar?

Strax kommer min man tillbaka. Vi har haft några bra samtal och det ser ut som att vi nu är på rätt vägg.

Jag har idag jobbat lite i trädgården, gjort några övningnar, städat udan lite .... små saker.

Jag har också köpt till mig själv en häftig röd handväska! Men inte än sagt till min man ... hahaha. Men det kommer jag väl att göra. Köpt väskan med pengar jag sparat genom att inte dricka. Klokt yes ?

Kram
xxx

@Crusade Jag har nog alltid haft svårt att ta kritik, jag tror att det beror på att jag har och har haft en dålig självkänsla. Kritik blir så stort och nedgörande (även när den kanske är rätt och riktig). Jag har svårt att tänka att den kan vara bra för mig, att jag lär mig nåt.
Om det är orättvis kritik eller någon som försöker ”sätta sig” på mig kan jag älta det i veckor eller månader beroende på vad det är. Värst var det i höstas. Ihop med alkohol var det värre. Tycker det funkar bättre nu, små steg gör att jag klarar sånt bättre. Jag kan bli arg och ledsen, men det går över. Jag kan också tänka att jag fått kritik ( hände just idag!). Men att jag nog är bra ändå och får jobba med mina brister… (😱😀) . I vart fall jag är lugnare nu och jobbar med min självkänsla…
Fint att du också jobbar på.
Och en fin handväska är väl aldrig fel…❤️👍

@Amanda L
Ha en fin midsommar du med min fina kompis. För att det är du. Tack för all support. Hoppas någon dag att få träffa dig och vissa andra här på forumet.
Vi kommer att ha en lugn midsommar ... utan alkohol.
Klockan är 04:00 och varit vaken en hel natt igen, men det är okej.
Ska sova lite nu och skriva mer strax när vaken igen.
Stora kramar
xxx

@Crusade Hoppas du hade en fin dag.
Jag tänker att vi kan be admin ordna någon träff i höst, om det går?
Då har vi nya några månaders/halv års erfarenhet av att vara nyktra. ❤️🥰

1992 25 Juni

Idag är det exakt 31 år sedan min mamma lämnat mig.

Jag brukade ringa henne varje dag från jobbet. Denna dag ringde jag inte ... kommer inte ihåg varför inte. Upptagen på jobbet kanske? I alla fall så kring klockan 14:00 fick jag en dålig magkänsla ... Jag kommer hem och min pappa sitter i fåtöljen, helt tyst.

Min mamma har tagit sitt liv ... hängt sig i garaget. Polisen hade kommit på plats samt hennes läkaren. Tack vare hennes läkaren som berättat om min mamma, annars hade det varit en mordutredning.

Min bror som hittat henne, hade flytt från scenen till hans flickvän. Jag, som varit med henne bredvid henne, påverkad psykologiskt i dryggt 20 år ... jag satt där ensam med min pappa, med mina känslor, mina tankar.

Jag visste hennes hemliga plats och javisst där hade hon gömt ett färvälsbrev för mig samt med några saker.

Jag har allt kvar ... och i mitt hobbyrum i ett lite hörn finns något som a shrine med hennes bild, askan från hennes vovve som jag då tagit hand om och några andra saker som tillhörde henne.

Min terapeut och andra har sedan länge sagt att slänga allt. Det gör jag alldrig.

Hon är del av mig för evigthet och ibland så önskade jag att jag kunde prata med henne, fråga henne om råd. Trots hennes psykologiska bekymmer fanns hon alltid där för mig ... alltid hjälpte hon mig.

Hon förtjänade så mycket mer. Jag hade alltid sagt att jag skulle resa med henne, när jag fick jobb och hade pengar. Hon tog dette ifrån mig... och lämnade mig ensam med skuldkänslor som ingen förstår.

Min familj? Jag har ingen familj. Det är tabu att prata om det. Bara med min pappa har jag fortfarande kontakt. Min bror? Det finns ingen relation längre. Jag är rädd för honom. Han är jätte hård och har sina utbrott. Troligen bara en fasade men ändå.

Jag förlåter alla och allt. Jag vill inte leva med arg mot någon.

Alla gör misstag. Den ena mer än den andra.

Det var då en torsdag, och på måndag stod jag redan på jobbet. Jag arrangerade begravningen och allt. 50 röda rosor ... allt var väldigt enkelt. Jag kommer ihåg att företaget som tog hand om kremeringen ville sälja och sälja. Jag tackade nej till allt.
Askan ligger i havet ... det var hennes önskemål.

Mamma ... jag skulle bara vilja prata med dig en stund ...

Till min bror ... jag älskar dig. Jag skulle bara vilja sitta ner, prata med dig och krama dig som vi gjorde när vi var barn.

Till min pappa ... tack för att du tog hand om min mamma så gott det gick.

Till mig själv ... ge alldrig upp! Som min psykiater sagt till mig ... du lider varje dag. Visst det gör jag men trots detta kämpar jag vidare ... varje dag.

Idag är jag nykter 2 månader 16 dagar eller 11 veckor.

Kram
xxx

@Crusade Vilket vackert brev eller inlägg❤️. Det berörde mig mycket. Det finns en sådan styrka hos dig när du berättar och det känns även som en försoning med dig själv. Jag förstår din oerhörda saknad av din mamma och att du blev lämnad kvar utan henne. Även om din mamma inte mådde så bra psykiskt och säkert tänkte att det blir bättre om hon inte är kvar, så sätter det sina spår för livet, saknaden och kanske även en ilska över att bli lämnad. När jag sätter ord på mina känslor som ligger djupt och som är svåra, är det som en befrielse samtidigt som det kan vara sorgligt, svårt och ledsamt. Det har för mig varit en väg framåt, en bearbetning av det som många gånger är så svårt att röra vid. En medkänsla och försoning med mig själv, men även med andra.

Du gör detta så bra. Massor av kramar, du finns i mina tankar❤️❤️❤️

@Crusade Läste ditt inlägg om din mamma. Att förlora sin mamma är svårt, men på det sättet ännu värre.
Och dessutom brukar det ge en massa dåligt samvete, även om du förmodligen inte kunnat göra något för att förhindra det.
Särskilt barn tror jag blir extra berörda. De blir ju på ett sätt övergivna av föräldern.
Du skrev tidigare att du inte var välkommen till dina föräldrar i sommar. Är det alltså din pappa och styvmor du menar då?
Är det kanske också därför du tänker extra mycket på din mamma nu?
Jag hoppas hur som helst att du kan försonas med din mamma som inte orkade leva längre.
Och gå vidare med ditt kiv. Du har klarat så mycket på kort tid.
Många kramar ❤️❤️❤️

Klockan är 02:00

Här ligger jag vaken ... igen.

🤔🤔🤔🙄🙄🙄

Och tänker ... ältar ... jag har alldeles för mycket tid. Och har det svårt att motivera mig själv ... ensam.

Jag har nu fixat mitt alkoholproblem ... dags att fixa andra saker och ting också.

18 dagar kvar och jag reser till mitt hemland.

Min man är redan nu orolig. Min pappa och hans fru också.

Det är jag inte. Orolig. Får se hur det går...

Jag är som sagt inte välkommen hos min pappa och hans fru. Försöker acceptera det...Inte riktigt hur jag hade tänkt mig. Om min pappa vill så kan han väl träffa mig utan henne ... ?

Psykologiskt är det inte vad jag behöver.

Behöver nu folk som tror på mig. Som stödjer mig. Som förstår mig.

Jag skulle ljuga om jag skulle säga att jag alldrig tänker på A ... Det gör jag. Men det är bara en tanke. Tanken går förbi.

Känns som jag måste omprogrammera min hjärna ännu mer.

Det är rätt ord i mitt fall ... omprogrammera.

Första och viktigaste steget är gjort.

Nu steg två ... börja leva på dagen. Inte på natten.

Jag måste kämpa hårdare. Och inte ge upp så snabbt.

Kämpa nu .. ! Kämpa kämpa kämpa.

Xxx
😍😍😍