av Adde

..

Adde
tors, 2024-06-20 - 17:02

Samtidigt som köerna till Bolaget är gigantiska läser jag följande :
" Men drygt sex av tio svenskar tycker att alkoholen är oviktig i firandet, visar en ny IQ-enkät. Och åtta av tio tycker, i en annan undersökning, att vuxna inte ska bli berusade när barn finns i närheten."

Det är alltså Bolagets dotterbolag IQ som tycker så.

Jag har alltid ifrågasatt sk forskares slutledningsförmåga och kontakt med verkligheten och jag blir aldrig riktigt klok på hur de fungerar. I synnerhet de som saluför att det går att dricka "socialt" när man väl kommit in i svängen med kompisen alkoholen.

I morgon är det amatörernas alldeles egna afton och jag är så glad över att inte tillhöra dem längre ! Tänka att få njuta sommarens dofter och prakt helt nykter !!
Det är oslagbart !

(Ps Idag går vi mot mörkare tider igen ! Så otroligt fort det går !!)

Carisie
tors, 2024-06-20 - 17:20

@Adde Då utgörs köerna således av 4/10 svenskar som tycker alkoholen är viktig och resterande köande är utan barn eller känner ingen med barn. Eller ska fira med andra som prioriterar alkoholen före jordgubbstårtan 🎂
(Ironiskt) Dålig matematik är det om man tittar ut i verkligheten.

Hoppas du får en härlig midsommar
🩵

Adde
tors, 2024-07-04 - 10:24

Jag har som de allra flesta alkisar provat att medicinera bort min sjukdom utan resultat.
När jag första gången ramlade igenom och försökte få hjälp på TNE så fick jag sparka mig in och för de ville inte släppa in mig. Jag ville ha Antabus men se det gick ju inte för då måste en läkare undersöka mig först !!!! TNE låg då inne på det stora sjukhuset fyllt med läkare.......Jag vägrade att gå ut och då lyckades de hitta nåt som skulle likna en läkare och jag fick min Antabus och tips om ett ställe inne i city där jag kunde få Antabus av en personal. Jag kommer inte ihåg hur ofta jag skulle gå där men nån samtalsterapi fanns inte. Så efter nån månad så fick jag ett recept på Antabus och så var den behandlingen klar.

Några år efter det så läste jag i Aftonbladet om en mirakelmedicin som heter Campral. Den skulle ta bort suget......Ok, nytt tjat om att jag ville ha den och jag fick verkligen jobba för det !
I artikeln stod det att Campral inte fick ges ut utan samtidig samtalsterapi men det hade de ansvariga inte en susning om. Det gick några månader så hade jag tjatat mig till det också. En helt värdelös soctant satt med mig en gång i veckan och det gav precis noll för hon kunde inget om beroende, märkligt nog eftersom hon jobbade på en beroendeklinik.

Från det att jag tvingade till mig Antabusen så tog det ytterligare 10 år innan jag nådde min absoluta botten och skrev in mig på behandling. Försökte först få soc att hjälpa mig ekonomiskt men soctanten svarade : Du kan ju inte vara alkoholist! Du har ju fina kläder, bor i hus och har familj.
Jag undrar hur många liv den kärringen har förstört.

Idag vet jag att det inte finns några som helst kemiska preparat som hjälper mot beroende !
Den enda vägen är att acceptera att jag är maktlös inför alkoholen och att jag behöver ändra mitt sätt att vara. Jag fick lära mig att tömma min ryggsäck inför andra så jag lättade mina ångestkänslor och i dag vet jag att jag måste göra en daglig inventering för att kunna släppa sånt som skulle kunna växa i min hjärna och bli stora spöken av. Att ha sinnesro har blivit en del av mitt liv nu.

Jag har nu kommit upp i en ålder där folk runt mig börjar dö av div olika orsaker och jag är fortfarande så fundersam över att jag klarat mig så bra fast jag misshandlat min kropp så mycket.
Ålderskrämpor ? Javisst! Men än så länge inga allvarliga sjukdomar. Kroppen är otroligt tålig !!

Den kommande helgen är det AA-möte bredvid en av Sveriges vackraste/mäktigaste utsikter och jag har tänkt i många år att jag skulle deltaga men det har aldrig blivit av. Det är väl ca 2 dagsetapper att ta sig dit så bara det är ju ett hinder :D

Idag ska jag vara nykter hela dagen oavsett vad som än händer !

Adde
lör, 2024-07-27 - 17:56

Jo, jag tittar ju in lite då och då här på forumet men blir så beklämd över den lilla aktiviteten som råder.
Hela upplägget på sidan har ju splittrat upplevelsen och jag tycker det är svårt att få grepp om nya inlägg. I början var det väl bara 3 punkter om jag minns rätt : "Dricker jag för mycket, Förändra sitt drickande, Forum för anhöriga." Rätta mig gärna !
Då var det lätt att följa nya och gamla och än bättre blev det då admin lade till ett hjärta att trycka på för kunna ge respons på bra inlägg.
Jag vet att det är fullt möjligt att se statistik på besökanden på sidan men det var länge sen sån visades upp. Kanske av förklarliga skäl.
Nåväl, jag har lovat att inte dricka idag oavsett vad som än händer så jag kommer att vakna nykter i morgon. En underbar vetskap att så kommer att ske !

Adde
tis, 2024-08-06 - 10:57

Jag gillar normalt värme men nu börjar det bli lite mycket av den goda varan.
Jag kommer ihåg hur det var att vara bakis i värmen och det gör det inte lättare idag fast jag är nykter.
Slappar inomhus och kör thartisten Job 2 Do och deras Do-do-do och tänker mig tillbaka till sandstränderna !
För övrigt verkar polisen veta vem jag är när jag kommer åkandes förbi deras alkokontroller :O
Inte nån gång blir jag stoppad ! Finns det nåt märke i bilregistret om nykter alkis kanske ???

Amanda L
tis, 2024-08-13 - 17:36

@Adde Hej, jag håller med dig om att det är lite svårt att få översikt. Själv tittar jag på ”Nya kommentarer, men ibland verkar inte svar dyka upp där heller?
Kanske skulle det kunna finnas en ”följafunktion” så att man lättare kan följa dem man brevväxlat med?
Jag tycker också att det blivit jobbigare att scrolla bakåt. Känner på mig att jag redan svarat någon samma sak tidigare, men orkar inte alltid backa tillbaka…
Fint att du verkar ha det bra ändå. Med i polisens nykteralkislista och allt👍❤️

Amanda L
tis, 2024-08-13 - 17:45

@Adde PS intressant det där du skrev om att kemiska preparat inte hjälper.
Jag försökte med Antabus för en herrans massa år sedan. Hjälpte ett litet tag, sen drack jag ändå och sedan slutade jag ta tabletter. När jag bestämde mig för att sluta helt för 1,5 år sedan hade jag ingen tanke på Antabus.
Jag ville verkligen sluta. Jag tror iaf att när man kommit så djupt ner är viljan starkare än alla tabletter. Så starkt kändes det för mig iaf.
(Men om de hjälper någon så är det såklart bra…)

Adde
lör, 2024-09-28 - 11:08

30 år sen Estoniakatastrofen och jag stod på toppen av min alkiskarriär.
Känslomässigt avstängd och klarade inte att sörja min bekanting som följde fartyget ner i djupet. Intressant nog så klarade jag inte att sörja honom ens när jag blev nykter ? Kan sorg vara ett inlärt beteende eller, vilket jag trodde, medfött ?
30 år är en lång tid men just denna händelse känns som igår vilket förvånar mig ? Det har ju hänt så mycket annat under dessa 30 år så det borde väl ha förträngts ? Hjärnan är ju en fenomenal datamaskin som är svår att förutse och den prioriterar helt på egen hand utan att jag kan påverka det. Många saker under min alkiskarriär borde ju ha högsta prioritet men så är det ju inte ? En del saker kan jag ju förklara med att jag i nykterheten har behandlat mig själv både inom och utanför AA så det mesta har neutraliserats och spökar inte för mig längre.
Att prata, prata och återigen prata om det som byggt bo inom mig har varit den absolut bästa vägen att få en nykterhet med sinnesro. Att vara spritfri är en sak och nykter nåt helt annat !
Jag är väldigt glad att jag tog beslutet att åka på behandling och komma ut som en väldigt rädd men nyfiken nykter alkoholist ! Jag har allt att vinna på att vara nykter !

Adde
ons, 2024-11-20 - 10:19

I forumets barndom, ja, jag var med då ! inte riktigt de första dagarna men nånstans runt det så var det fart och kläm med många som skrev. Nu är det klent med det. Jag har inte tillgång till statistiken med antal besökare men nog försvann många efter senaste nerdateringen av forumsidan.
Många gamla bekanta ha försvunnit vilket gör att även jag känner mig vilsen fast jag genom åren försökt skriva mest för min egen skull. I början skapade vi personliga kontakter i verkliga livet men även där är det numera tunt. Jag har väl 3 st kvar från den tiden. Nån har gått bort av naturliga skäl, nån har tagit återfall utan att kunna ta sig ur. Livets gång.
Forumet har hjälpt mig att se saker ur annan synvinkel och jag har kanske hjälpt nån att komma över på den nyktra sidan ? Det fanns helt klart ett stor behov när forumet föddes och behovet finns nog kvar men.......??
Ser ju att det är nästan 2 månader sen jag senast gjorde ett inlägg här och det är ju inte bra.
Men jag är nykter idag och har lovat mig själv att vara det hela dagen så chansen att jag vaknar nykter i morgon är rätt stor.
Ta hand om er !

mulletant
mån, 2024-11-25 - 21:05

Hej Adde! Du har gjort skillnad för många genom åren. Jag är sällan här numera men ser att många verkar ha droppat av senaste tiden. Ta hand om dig du också! / mt

Adde
mån, 2024-12-09 - 10:22

Tack mulletant !
Jag har till min stora glädje återfått kontakten med en som var här på forumet för länge sen ! Och jag vet att ni har träffats irl mulletanten ! Kul !
Annars som vanligt den här tiden på året så kommer tankarna på mina sista dagar i alkoholens tecken. Framförallt hur jag vände och vred på allt innan jag i mellandagarna tog beslutet att åka på behandlingshem. Det gällde ju verkligen att supa skallen i bitar innan jag for iväg !! Så otroligt illa jag mådde dessa sista dagar ! Kommer så väl ihåg kvällen innan jag skulle åka hur jag rensade alla mina gömmor och drack upp alla slattar och bar in liken i bilen så jag kunde slänga dem samma morgon, ca 03,00, jag åkte iväg. Hur jag stod vid returstationen och försökte slänga ner glasen tyst så ingen skulle höra mig !! Snöoväder och en kropp som bara skrek av ångest och jag var säkert inte nykter när jag började min resa.
Jag hade äntligen bestämt mig för att mitt supande skulle upphöra och att det bara var jag själv som kunde se till att eländet tog slut ! Borde ju ha varit en skön känsla men när jag satt mig i bilen så mådde jag bara så uselt. I slutet av resan åkte jag förbi en poliskontroll och en tanke for genom huvudet med blixtens hastighet om hur jag skulle agera om jag fastnade där. Jag bestämde mig att be om skjuts till behandlingshemmet, det var inte långt dit, och vara helt öppen med allt.
De vinkade inte in mig !
När jag kom till avtagsvägen fanns det utrymme för en u-sväng så jag kunde åka hem igen ! Att tanken ens kom i min skalle visar ju bara på hur sjuk jag var !!
Kom in i receptionen och blev varmt välkomnad och visad till sjuksköterskan som stack en alkotest i munnen och grävde igenom min packning och intervjuade mig. Jag tyckte den delen var rätt kul ! Blev sen hämtad av min mentor som visade mig till matsalen där det fanns mat enbart för mig, alla andra hade ju ätit. Fick min sovplats där jag nu skulle sova i en månad ! Träffade resten av alkisgänget men då var jag så trött så jag kunde stå och sova.
Tidig kväll blev det och jag sov som jag aldrig sovit förut !! Jag var hemma.....mitt gamla liv var slut !!
Jag önskar så att många fler ska få den upplevelsen att känna i hjärtat att nu vänder det !
Men, som sagt, det är bara jag själv som kan ordna den upplevelsen ! Jag måste jobba själv för att kunna komma dit.
Jag är idag rätt stolt över mig själv att jag kunde ordna allt med min behandling och mina efterbehandlingsdagar året efter. En del bra vänner försvann under året och jag har inte en susning om de lever idag och det ger mig ju facit på att jag iaf gjort nåt rätt med mitt liv.
Lyssna på Di Gamle och Ta. Inte.Första.Glaset så går det så mycket lättare !