Skriver en egen tråd. Kanske kan mina erfarenheter av nynykterheten inspirera någon där ute att ta steget.

Jag är snart 40 år, familjefar och bor i hus på landet några mil från orten jag kommer ifrån. Har druckit alkohol i princip varje helg sedan jag var 15 år. Jag har inte haft ett pågående missbruk där jag dricker i smyg eller tar återställare eller så. Men otroligt många aspekter av livet har varit förknippade med alkohol. I princip allt umgänge med vänner har skett på helger med alkohol inblandat. Man har sett fram emot helgen och fredagens första öl, den där då man bara lutar sig tillbaka och ”aaahhhh”. Eller semester, fokuset på att få dricka lite mer fritt än vanligt. Eller se en fotbollsmatch på tv, har jag några öl hemma? Ganska ofta har jag ställt in saker pga bakfylla. Eller inte bokat in för många alkoholfria aktiviteter över helgen (köra bil lördag efter kl 16, no no). Alkoholen har till viss del styrt den tredjedel av livet som inte varit jobb eller sömn helt enkelt.

Problemet då? För det första har jag en tendens att bli för full då jag festar ute med vänner. Minnesluckor varje gång. Ibland har jag försatt mig i fara, eller hamnat i slagsmål. Ibland har jag gjort ännu värre saker. Varit otrogen (inte mot min nuvarande fru dock!) eller kört bil stupfull två mil (hamnade i diket men fick upp den igen). Sovit fram och tillbaka på tunnelbanan eller somnat på bussen och hamnat i en annan stad. Fyllesvamlat på Facebook eller liknande och fått sitta och radera dagen efter.

För ett par år sedan körde jag med en metod då jag inte fick dricka mig full. Jag drack högst sex enheter (vinglas, ölflaskor etc) per kväll. Det funkade, men jag levde ju fortfarande ett liv helt uppstyrt av alkoholen.

I och med att jag under den perioden aldrig blev bakfull så upptäckte jag en annan effekt av alkoholen. Jag hade fortfarande ångest dagarna efter att jag druckit. En allmän oro/nedstämdhet följde efter varje helg som jag överhuvudtaget drack alkohol, oavsett mängd. Efter att ha börjat på ett nytt jobb, där jag har mycket kontakt med människor, märkte jag att jag alltid kände mig otillräcklig i början av veckan, medan jag fick upp självförtroendet och den sociala förmågan igen lagom till helgen igen. Vecka efter vecka.

Jag lade av helt med alkohol några veckor innan jul 2011. Så det är 9:e nyktra helgen nu. Två månaders nykterhet idag!

Hur blev det då?
Mina veckor slutade åka berg-och-dalbana. Ett möte måndag morgon är samma som ett torsdag eftermiddag. Min ångest är helt borta. Den som jag levt med... alltid?!
Jag har mycket mer tid. Värdefull tid med barnen, eller tid ute i naturen med hunden. Viss kunde jag släppa mig runt i skogen bakis, men det var nog mest för att slippa vara bakis hemma. Jag kan åka och uträtta ett ärende fredag kväll efter middagen. En otippat nästan magisk känsla.
Jag känner mig mycket mer klar i skallen. Tankar och processer överlever helgen och kan pågå under en längre tid, vilket gör att jag känner att jag har bättre överblick över mitt liv.

Men jag har fortfarande inte satt det på prov. Hur blir det i sommar i stugan? Där sitter vi ju och ölar eller dricker vin varenda kväll. Det är väl i princip det livet i stugan gått ut på om jag ska vara ärlig.
Jag har varit på restaurang några gånger hittills i nykterheten, men haft bilen med som förkläde. Självklart att dricka bubbelvatten då.

Jag är trygg i min nykterhet, egentligen. Men jag är inte riktigt bekväm i min uppsättning vänner och vaneaktiviteter. Kanske får beskära lite på den fronten...

Nykterheten är det bästa som hänt mig. Jag har berättat för min stora dotter att jag slutat dricka vin och öl, vilket hon tycker är bra. ”Man kan ju bli en fullis.” Jag kommer att berätta för folk successivt att jag inte dricker, sedan får man se vad som faller ifrån och vad som blir kvar eller läggs till livet. Och man lär ju knappast få det tråkigt. Alla saker man inte lagt ner så mycket energi på då de varit dåligt kompatibla med alkohol finns ju där och väntar på en. Funderar på att kanske börja köra rally!

Så det var min korta presentation! :P

Dompa

När du letade dagen efter en BiB...det var ju så likt när jag bestämde mig för att stanna en dag till på hotellet efter mitt återfall. Inte "söp"jag nästa dag. Det var mer ett nertrappande av alkoholhalten i blodet som skedde sakta med några vinglas. För det är obekvämt att när alkoholen försvinner för snabbt. Så även om man kanske inte vill fortsätta supa så vill man plana ut. Så funkar nog inte "friskt" folk. Scary stuff som sagt!

Däremot sjutumsspiken... Jag har givetvis hittat en nödutgång; Säger att jag inte kan dricka idag när jag har barnen. Men kanske ngn gång i framtiden. Den feges väg så länge. Jag vet att om jag om tio år börjar dricka...ja, då kan jag nog inte sluta. Men att säga att jag ska förbli nykter hela mitt liv? Det är för STORT för att jag ska kunna hantera tanken.
/R

PersonligaPersson

Tänker på det där om att ta ett nytt beslut för varje dag, som många gör. Det passar inte mig. I min värld är jag nybörjare vad gäller nykterhet. Visst var jag nykter i femton år i sträck som barn, men sedan dess har det varit i små veckovisa stötar mellan helgerna. Hur som helst, om jag då måste fatta det där nykterhetsbeslutet 365 gånger per år så kommer jag definitivt att misslyckas vid åtminstone några tillfällen. Säg att jag klarar det vid 99% av gångerna, så kommer jag ju att falla dit 3-4 ggr per år. Not good enough.

Därför tar jag ETT beslut. Jag är nykterist.

Stigsdotter

"var och en blir salig på sitt" som kära morfar uttryckte det. Om det funkar för dig att fatta ett sådant beslut - jättebra, kör på det!

PersonligaPersson

ligger och nattar minstingen. Ute på verandan sitter de gamla vapendragarna och hinkar öl och vin. Jag brukade ju också göra det,och vara med i den processen. Men nu föredrar jag lugnet här med ljudet av sovande 2-åring. Men jag går snart ut och umgås en timme till innan jag åter flyr samma samtal vi haft i tio år. Just dessa stunder är värst, stunder då jag känner mig obekväm i min nykterhet. Men jag genomlider. Om 12 timmar är det dom som känner sig obekväma med sina baksmällor.

Dompa

Läste din rader för ett dygn sedan och har verkligen sugit på den karamellen. "...samma samtal vi haft i tio år." Exakt så känner även jag, kan vara därför jag har så lätt att lämna mina vapendragare och byta miljö. Jag kan ju allting utantill. Vad mer finns där att tillföra i umgänget?

Säkert hur mkt som helst...men inte så länge alkoholen talar högst.

PersonligaPersson

I lördags kväll då jag lade mig tänkte jag att om jag vaknar tidigt söndag morgon så smyger jag mig upp och sticker ut med båten och fiskar. Mycket riktigt. Klockan 06:30 samlade jag ihop mina fiskeprylar och gav mig av ut på en spegelblank tjärn med roddbåten. Rodde drag i tre timmar innan jag gav upp och gick upp till stugan igen. Där satt de, de rödögda vapendragarna som supit rätt hårt två kvällar i rad. De hade inte haft samma harmoniska morgonstund som jag. De ville bara hem till stan och lägga sig i sina respektive soffor och lida sig igenom söndagsångesten innan väckarklockan ringde på måndagsmorgonen. Den ångesten saknar jag inte det minsta!

PersonligaPersson

Åtta dagar sedan jag skrev i min tråd. Tidigare var låg egen aktivitet på forumet ett tecken på att jag var på väg att glömma bort hur viktig min nykterhet är. Jag var på väg att tycka att jag kunde dricka lite måttligt, vara som folk. Vilket till slut mynnade ut i mitt Holknektska återfall i midsommarveckan. Idag är det inte så. Snarare tvärt om. Nykterheten är bergsäker.

Jag var på bröllop i helgen. Det började kl 17 på lördagen och redan då var folk lite småtankade (vilket jag också hade varit för ett år sedan). På festen flödade alkoholen. Det fanns en massa gott alkoholfritt (tack!) men det var bortglömt i källaren och togs fram efter att jag frågat om det fanns mer Loka mitt under middagen. Fyllan tilltog, och med den irritationen/fokuseringen riktad mot mig och min nykterhet. Det var få som kunde låta bli att nämna något om den så fort de såg mig. Lågvattenmärket var när bruden, ganska på lyset, kom fram mot mig och blängde och sade "här står visst polisen". Till slut drog jag mig undan i väntan på att festen skulle börja lida mot sitt slut och min fru var redo att åka hemåt.

Jag kommer givetvis att få lov att gå på familjemedlemmars bröllop även i framtiden, men annars låter jag helst bli. Vigselakten ok, men festen hoppar jag nog över. Ger mig inget att prata med folk som mitt i samtalet bara vänder sig och går. Samtal de ändå inte minns dagen därpå. Det är helt enkelt lönlöst att prata med någon som är full.

Förr såg jag ner på "kristna och scouter", som jag kallade folk som var nyktra i grupp. Idag känner jag att vad skönt det hade varit att växa upp under sådana förhållanden. Istället för fest fredag-lördag så var man ute och tältade med sina vänner längs en led. Eller pratade om djupa viktiga ämnen utan att vara packad.

Fan vad mycket av livet man helt enkelt supit bort. Eller varit bakfull. Usch.

Stigsdotter

...jag vet ju verkligen vem i den där berättelsen jag vill vara! Sådant slöseri med tid och mänsklighet att supa till och bli bakis istället för att gå upp och fiska och sedan ha en hel härlig dag framför sig! Heja Persson!

Stigsdotter

....inte grämas över det som inte varit utan istället se fram emot det nya livet vi kan skapa oss. Ut i skogen och tälta med dig! Det är ju inte försent!

PersonligaPersson

Trodde att jag var safe och inte behövde gå in och här och läsa i tid och otid. Plötsligt igår kväll låg jag och funderade på om jag skulle ta och köpa några öl till kräftskivan nästa helg. "Behöver ju inte bli så många, inte blir jag bakis av det!"

Exakt samma mönster som innan midsommar. Och då menar jag EXAKT. Det är samma gäng som ska komma till vår stuga. Samma gäng jag inte orkar vara nykter med.

Men nu kom jag på mig själv i tid. Med facit i hand så vet jag ju att jag inte alls ska dricka "bara några öl".

Så nu vet ni det. Kräftskiva på lördag, men det blir helvitt för min del.

Nu återgår jag till min semester.

Dompa

Jättetragisk att bruden söp bort sig bröllop? Förhoppningsvis är väl bröllop "a once in a lifetime adventure" i ens liv... Var tyvärr själv lite småtankad på mitt eget.

Förstår dina tankar om kristna och scouter - har haft samma fördomar

Även den där grejen om att; Nu fixar jag det...forum behövs inte! Jojo...peace Parsson! /R

PersonligaPersson

Sitter ensam i stugan och väntar på förtrupperna inför morgondagens kräftskiva. Brukar bli rätt blött så här kvällen innan. Jag har egentligen svårare att motstå denna kväll än själva skivan. Men jag stålsätter mig. Hoppas avrunda tidigt för en timme med en god bok innan jag släcker lampan.

PersonligaPersson

Jag har snöat in lite på det här med att göra som jag vill, och inte bara vad andra förväntar sig av en. Jag skulle aldrig dricka igen för andras skull, för att passa in.
En enkel övning jag brukar göra i stan är att bestämma själv när jag går över vägen. Då det slår om till grön gubbe så står jag kvar, tar ett par andetag. Sedan bestämmer jag mig. Nu går jag. Bestämma själv jämfört med att bara agera på en signal. Banalt, men jäkligt centralt. Testa!

PersonligaPersson

Igår upplevde jag något härligt. Strax innan jag blev nykter i december förra året så köpte jag en LP-spelare för vinylskivor och plockade fram min back med gamla plattor. Jag ölade och spisade gamla godingar.

Men efter att jag blev nykter så har jag inte plockat fram skivorna igen. Jag tänkte att nostalgibehovet av att spela LP-skivor var alkoholframkallat. Musiken kan jag ju leta fram på Spotify lika gärna liksom.

Men igår hände något. Jag tände ljus (exakt 24 stycken) och gjorde drinkar till mig och dottern på ICA:s päron/äpple-bubbelvatten och apelsinjuice. Sedan var jag DJ och familjen hade en mysig stund i soffan med några bräd- och sällskapsspel.

Det där lär jag göra om. LP-skivorna är inte längre alkoholbetingade!

Dompa

Påminner mig om när jag återerövrade grillen och gjorde den till ett matlagningsredskap. Varken grill- eller musikspisande kräver några starka drycker! Mycket snyggt jobbat...som du själv beskriver det: En milstolpe!!! /R

PersonligaPersson

Maten från grillen blir ju så mycket godare om kocken är nykter också! För mig var det också så att jag först inte riktigt såg tjusningen med att grilla om man inte fick öla. Nu grillar jag på precis som förr, bara det att maten nog blir godare.

Stigsdotter

Vinylskivor var inte igår inte. Har länge tänkt att jag ska göra mig av med mina, snart är det väl dags att slänga ut CD-skivorna!!!

PersonligaPersson

Jag skulle hellre slänga ut CD-skivorna än vinylerna. Om nu något absolut måste slängas. CD-skivorna har visserligen konvolut och art work, men inte på samma sätt som vinylskivorna. På den tiden skivor spelades in för att hamna på vinyl så fanns det ofta en genomtänkt dramaturgi de båda sidorna emellan. Det fanns en vits varför man satte en viss låt som första spår på B-sidan osv. Att lyssna på en hel skiva, A-sidan och sedan B-sidan, blev en helhetsupplevelse som jag känner är helt borta idag då jag lyssnar mer på specifika låtar på Spotify. Visst slipper man trista mellanlåtar, men å andra sidan missar man kanske den lite mer subtila helheten som eventuellt artisterna velat förmedla.

Nykterheten rullar vidare. En natt måste jag ha drömt något riktigt knasigt. För jag vaknade på morgonen och låg och planerade att börja dricka igen. Bara ett par öl tänkte jag. Men i och med att drömkänslan försvann så försvann också de tankarna, och minnet av hur det var att återfalla i midsomras tog åter kommandot. Man går aldrig säker. Till och med i drömmarna försöker alkoholdjävulen att söndra och locka.

PersonligaPersson

Så var de nya lasterna ifatt en. Godis, kaffe och godsaker har tagit över mitt liv. Igår hade jag migränaktig huvudvärk på grund av att jag glömde dricka kaffe. Så nu är jag på avgiftning från det giftet, samtidigt som jag drar rejält i nödbromsen även vad gäller sockerintaget. Nötter, frukt och te får bli mina nya laster hädanefter.

Snart tio månader som nykter. Jag räknar bort snedstegen vid midsommar. Aldrig sugen på alkohol. Däremot så känner jag fortfarande en liten sorg för de sociala bitarna med alkoholen. Jag känner mig tråkig där det förväntas att man ska vara med och dricka. Där man fördriver tid genom att dricka. Men jag hamnar mer och mer sällan i sådana situationer. Så problemet börjar fasas ut.

Dompa

Du är ovanligt tyst PP. Anar att det är för att allt rullar på som det ska...och det är bra. Jag saknar faktiskt fortfarande själva drycken A ibland. Känslan av den första värmen i magen... Men jag är inte sugen...bara saknar. Fan vad konstig man är i huvudet.

Starkt att kicka kaffet. Men varför PP? Jag fattar sockerbiten eftersom socker är ett gift. Men kaffe? Om du nu ska dricka te istället så välj med förstånd, många tesorter innehåller minst lika mkt koffein som kaffe. Ha det bra! /R