av Dompa

Hej! Mitt nick är efter en mousserande dryck. Djävla illa valt, då jag själv mest kan liknas vi en avslagen mellis. Jag är halvny här. Har hukat under en stark kvinna vid namn lillablå på anhörigsidan. Men nu tror jag mig vara redo. Jag måste vara det. Min historia är på inga sätt unik. Ni kommer dessvärre ändå få ta del av den. Just nu behöver jag bara lite teknisk support och sen följer booooooring./R

Dompa
tis, 2012-11-27 - 09:02

Har inte kommit iväg till jobbet än. Ringde in och sa att jag jobbar hemma idag. Varför? Jo jag behövde (officiellt) tänka/rita ifred. Men ärligt...bara mellan oss? Det spöregnar ute och som den katt jag säkert har varit i tidigare liv...så vägrar jag att gå ut i det.

Gränser är viktiga. Att känna efter; Vad mår jag bra av? Vad mår jag bra av utan att det skadar ngn annan? /R

Dompa
tis, 2012-11-27 - 10:36

...ensam på min kammare. Rivjärnet är klart störd av att jag är hemma. Detta är ju hennes ensamtid! Inser att det inte var regnet som gjorde att jag stannade hemma...utan grubblandet. Ngt arbete uträttas inte. Sitter mest och tänker/grubblar över relationer. Ringde även upp J...för hon är ju med mig i detta. Dessvärre lät hon lite bakis så det slutade med att jag tog upp ngt helt annat.

Jag är fan inte mig en skärpt grabb...trots att man kan få det intrycket då jag är så jävla duktig på att råda andra. Just idag känner jag bara ett stort tomt! Varför? Jag ville ju och vill detta? Det var inte ens en livsdröm som sprack...eftersom jag aldrig drömde om tvåsamhet i byhåla - jag bara hamnade i det. Så vad skaver? Vad fan skaver?

Jag vet att jag är ledsen...men jag fattar inte riktigt varför? Känner jag mig misslyckad för att äktenskapet sprack? Ärligt Nej! Känner jag mig ensam? Delvis...för ofta hade vi det bra, men det uppvägde inte det trista/såriga sunket runt omkring. Känner jag mig tom? Ja! Men samtidigt så full att känslor. Sörjer jag? Ja! Jag sörjer våra yngre jag. När vi stod där mitt i Europa, nyförälskade och tokiga...när bara att hålla i varandra var allt som behövdes. Jävlar vad jag levde då...man gör det tror jag, mitt i nyförälskelsen.

Vart tog J vägen? Vart tog jag vägen? Vad hände? Varför kommer allt det upp just nu...bara för att pappret kom. Är jag så trög att jag måste ha en manual för att se vad som har hänt?

Skulle jag vilja gå tillbaka? Aldrig!!! Så var kommer sorgen ifrån? Det känns som ett dödsfall. Ngn har dött.

Ännu luddigare än vanligt... /R

höst trollet
tis, 2012-11-27 - 11:02

... Även om man är överens om att skiljas, så verkar det som om en massa känslor (som man förbisett) kommer upp till ytan när det väl är klart.
Känner så väl igen tillståndet.. Trots att ingen av oss ville tillbaks, så blev det på något sätt ett tomrum.
Kanske är det först när man står där med pappret i handen som man fattar, att det är på riktigt?
Alla drömmar man en gång hade är så väldigt definitivt slut!

Min bästa vänninna, som numera är sjukpensionär efter en ridolycka, sa att hon kämpade länge med att komma tillbaks..
Efter flera års sjukskrivningar och försök, där hon bara blev sämre, såg hon för första gången fram mot en sjukpensionering.
Sedan, när hon väl höll beskedet i sin hand, blev det sådär "tomt".. Hon berättade, att hon blev deprimerad, TROTS att hon visste och ville detta.. "Det var som om en bit av mitt liv togs bort", sa hon. Det var så oåterkalleligt på något sätt.
Idag är hon en "klok gumma", som hjälper andra medmänniskor, genom att bl. a "bollplanka". Hon verkar så harmonisk ( så jag har bestämt mig för att ha henne som förebild :-) )
Det enda jag egentligen har hört henne gnälla om, är att folk inte uppskattar när något är "gratis".
Folk kommer gärna och ber om råd, men när det gäller den där biten att "göra jobbet", så skiter de i det, om det inte kostar dem en femhundring..

nåja, idag är jag nog lika luddig som du.. Du får väl ge rivjärnet en ledig dag, så kanske hon blir lite snällare ;-D
kram/ trollis

Stigsdotter
tis, 2012-11-27 - 11:09

Jomen det är klart att du sörjer nu. Pappret som kom gjorde ju att en massa tankar kom upp till ytan. På sätt och vis är det ju ett avsked. Det är ett avsked av det som var ni, det som ni inte blev, de drömmar ni hade tillsammans. Även om drömmen inte bestod av byhåla så var det ju en dröm om ett liv tillsammans - eller kanske inte ens en uttalad dröm utan mer en känsla: här är vi! Det är också lite ett avsked av de där unga människorna som stod där mitt i livet med varandra vid handen - de kommer aldrig tillbaka mer. Det är också sorgligt att känna så.

Dessutom tror jag att du inte riktigt tagit dig tid att känna efter, du har varit ganska upptagen med att göra - inte sant? Du har flyttat, fixat bostad, jobb, rivjärn och skola - en himla massa fixande och grejande med praktiska saker, du har inte riktigt tagit dig tiden att faktiskt sörja tror jag. Man får sörja även om man inte vill tillbaka.

Här hade jag tänkt muntra upp dig men nu blev jag lite sorgsen själv. Nå, utveckling kräver förändring. Man får sörja det som varit, lämna sorgen bakom sig och ta det goda med sig in i alla de nya dagar vi har framför oss.

Jag har också anmält mig till konferensen nästa år. Klart vi ska kramas på riktigt då alla som vill (säger mitt blyga jag här i säkerheten bakom skärmen, gud så läskigt att träffas IRL)!

Villervalle
tis, 2012-11-27 - 12:58

och det kommer att poppa upp tankar i framtiden också även om du inleder en ny relation. Jag söp i en vecka efter det att min före detta separerade för 10 år sedan och jag raggade framgångsrikt på krogen. Förmodligen för att få min manlighet bekräftad, men vi hade faktiskt levt ihop i 25 år och i början av vår relation var det helt fantastiskt och senare så blev det så okay det kan bli när man har levt länge ihop. Tiden läker alla sår sägs det, men det tog lång tid för mig att komma över detta och det poppar faktiskt upp fortfarande emellanåt, men jag skulle för allt i världen inte vilja ta upp relationen igen.

Kul detta med reflektioner. Jag tänker ibland också med värme tillbaka på min första långa relation jag hade i min ungdom och fantiserar ibland hur det hade kunnat bli om vi inte brutit upp. Det är naturligtvis en utopi, men jag tror att varje relation man har haft lämnar spår inombords och med åren så verkar dom positiva minnena manövrera ut dom negativa.

För mig har hjälpen varit att ha något intressant att sysselsätta sig med, (jobb/kompisar/hobbys), men jag måste också erkänna att jag la mycket tid i början på att jaga tjejer och det kunde jag ju göra eftersom jag inte hade minderåriga barn att ta hänsyn till och jag bodde dessutom utomlands så jag hade det ganska gott under en period. Men ändå, det fanns alltid en tagg kvar i hjärtat och det upplever jag fortfarande ibland när jag drömmer om nätterna.

Ha det Gött

VV

Maria42
tis, 2012-11-27 - 16:50

När jag fick papperet i min hand vid min skilsmässa så reagerade jag likadant. Jag förstod ingenting, det var ju jag som drev igenom skilsmässan så varför reagerade jag så när det var definitivt.??
Det är en sorg över det som varit, det som aldrig blev och ett misslyckande.
Men tillåt dig att sörja, det går över. Du verkar ju klar över att du vill detta.
Kram på dig!

Dompa
tis, 2012-11-27 - 18:29

Först av allt vill jag Tacka för er input. Framför allt av er som gått igenom samma förvirrning själva. Jag ska suga på de karamellerna och återkomma.

Nu till Rivjärnet: Min magkänsla sa rätt när jag tänkte "Henne ska vi ha". Sitter och grubblar när hon slänger in ett par nytvättade jeans och säger - Nu vill jag se Fiesole! (Förort till Firenze, men kanske är förort fel ord då ni kanske tänker Bandhagen typ. Som det säkert är mysigt i, drog bara till med ett namn i tunnebanekartan. Fiesole är vackert. " Ett rum med utsikt" spelades delvis in där). - Men åk dit då...förlåt mig, givetvis är du ledig idag när jag är hemma...svarar jag. - Nej, du ska med, hundarna ska med, jag behöver en guide (F vet vilken historiefan jag är och spelar på det). - Nej, det regnar! - Men ta regnjackan då...jag kör!

Så blev det R, Fisalisa, Miss Pudis och jag i Fiesole. Fyra timmars mestadels tyst promenad. Sen köper hon glass... - Nej, jag ska inte ha! - Men ät den bara... (på finska, det enda språk R behärskar. Översätter andemeningen) Jag suger på min glass. Sorgen är INTE över, men jag ser ett liv efter den Sen pratade vi om uppbrott och skilsmässor.

Hon är BRA denna kvinna som kommit in i våra liv. Hon kan backa och hantera sorg. Nu känner jag mig ännu mer förvissad om att jag gjorde ett bra val. Hon ser saker ( har levt med en alkoholist ett tag) och jag känner tillit. Vågar tro att den dagen när jag jobbar och ngn onge kommer hem med psykbryt så kommer hon att hantera detta galant. Antagligen mkt bättre än jag...men den bjuder jag på.

Jag är fortfarande ledsen...men jag fattar att eventuella ljus kommer att skönjas!

Nu blir det hundrunda...igen!!!

Tilde
tis, 2012-11-27 - 19:07

Du har fått GÅVAN att kunna känna och analysera (inte alla förunnat),en känslomänniska är du och du LEVER. Jag tror det är bra på sikt att fundera och ta emot de (jobbiga) känslor som rusar in. Ska läsa mer här de senaste inläggen, men måste iväg nu.

Kram på dig Dompa...
från den andra i relationsgrubblartråden här bredvid.

Tilde

Maria42
tis, 2012-11-27 - 23:12

Verkar hon vara, det är inte många som vågar hantera sorg. De flesta blir rädda och undviker ämnet, skönt att hon finns i era liv nu ffa som du själv säger för barnens kommande ev problem. Du kan känna dig trygg att en stabil människa finns hos dem.
Glad att du uppskattar min ärlighet, det är självklart jobbigt att skriva om men om jag inte är helt ärlig med vad alkoholen ställt till med i mitt liv så är jag rädd att jag kommer gå tillbaka. Jag har ju slutat förr men aldrig med denna ärlighet om hur det påverkar inte bara mig utan ffa barnen och då har jag börjat igen.
Så för mig är det livsnödvändigt att vara helt ärlig ffa inför mig själv.

Skönt att du ser en ljusglimt, men det är ok att vara ledsen. Jag kunde i flera år känna sorg av och till över att det inte blev som vi trodde när vi träffades samt att barnen inte fick växa upp hela vägen med mamma och pappa. Saker förändras, människor förändras och det är väl det som är livet, vi kan bara veta nuet, framtiden kan vi bara gissa oss till. Och tur är väl det.

Kram på dig!

Dompa
tors, 2012-11-29 - 10:32

Tänker på Villervalles ord och inser att så måste det bli. Precis som även Maria beskrev...tankarna kommer att poppa upp i framtiden. J kommer att finnas kvar i resten av mitt liv...i tankarna och i verkligheten pga. barnen. Det "läskiga" är att min dotter Strawberry är en kopia av J utseendemässigt . Det är iofs. bra för J är ju så mycket snyggare än jag...men ändå lite störande.

Störande tänker ni? Nu har gubbfan verkligen tappat det! Nej, så illa är det inte...bara tankar. Har tittat mkt på min lilla tjej de senaste dagarna och undrat över hennes framtid. Har förstått att vara vacker är inte bara en välsignelse. Tänk om hon träffar en "Dompa" en dag? Vad gör jag då? På sätt och vis kan jag förstå tänket i vissa klansamhällen; Jag VILL ju välja ut en bra karl till min prinsessa :-).

Att ragga på krogen och bekräfta sin manlighet...jag tror att det är mkt vanligt/klassiskt vid skilsmässa. En slags ventil som inte är mig förunnad då jag är alldeles för självmedveten och blyg på nykter kaluv. Inte fan vågar jag ragga...tänk om man får nej? Hur kasserad skulle jag inte känna mig då? Nej, jag får ta mig igenom detta själv. Bearbeta chocken. För det där papperet blev faktisk en chock...trots att jag visste. Fan vad underlig man är...tacka fan för att man söp. Att leva med detta koko som är man själv varje dag är inte så lätt.

GÅVA kallar Tilde det...förmågan att känna och analysera. Jag är inte så säker på att det är en gåva... Det finns stunder när jag önskar att jag bara kunde köra på. Vara så där underbart korkad som vissa människor tycks vara...det verkar lättare rent mentalt. Med det vill jag inte säga att jag är smart...bara att jag kanske tänker/känner för mkt.

Nåja...det är bättre idag. Tack för era tankar om uppbrott och skilsmässor. Som vanligt räddades mitt förstånd av att logga in här och läsa en smula. /R

höst trollet
tors, 2012-11-29 - 10:47

Ja du Dompa! I många år trodde jag att min "gåva", var en förbannelse. Sedan inser jag att även gåvor (precis som de berömda medaljerna) har en baksida..
Sedan får man vackert välja vilken sida man ska titta på..
Att "känna" vare sig det gäller psykiskt eller på annat sätt, är sådant som andra förundras över och ibland är avundssjuka på..
Då tittar de oftast på "medaljens framsida"..
Tänk, säger många, om jag bara vetat, haft en aning (kunnat kika in i framtiden) så hade det varit sååå mycket enklare..
Hade det verkligen det?
Jag är en sån där människa som får "premonitions" (föraningar).. Jag "vet" ibland vad som kommer att hända, MEN, jag kan inte påverka själva skeendet..
I just DET avseendet, önskar man ibland att man inte "visste" så mycket...
På senare tid, har jag lärt mig, att om jag tar till vara på min intuition, mitt "vetande", så är jag mer förberedd, även om jag anar att något "negativt" är i faggorna.. Jag blir inte lika överrumplad..
Däremot hindrar det inte att känslorna blir intensiva vid t.ex. förluster..
Dem måste man bearbeta i alla fall. Och hur man gör det, tror jag är individuellt..
Kram /trollis

Anel
tors, 2012-11-29 - 10:53

Tänkte bara titta in en liten stund innan jag börjar jobba.
Jag är så oehört glad för alla mina vänner om ni bara visst
vad ni hjälpt mig jag skulle vilja krama er alla.
Jag har blivit beroende av er så jag går in i stort sett varje
dag och vaccinerar mig som du skriver hösttrollet.
Känner mig väldigt ödmjuk idag
Kram alla
Anel

Lelas
tors, 2012-11-29 - 19:00

Hej!

Dompa - idag såg jag en annons om en kommande julmarknad här i vårt lilla hörn av världen. I annonsen stod det att man kommer kunna köpa "unika fågelholkar" i en av bodarna.

Gissa vad jag tänkte på?

Kram!
/H.

Dompa
tors, 2012-11-29 - 19:39

Kanske ngn av mina "kollokompisar" som har fortsatt och utvecklat en affärsidé :-). Ja...du...oj vad holkar jag byggde. Och som jag "fastnade" i det...började utveckla dem. Fattar ju att det är min missbrukarnatur som får mig att gå så "all in", men det var ju ett oskyldigt nöje. Ångrar så att jag glömde fota holkarna...hade ju det som plan. Hade varit kul att kunna visa upp en dag. Kanske på Forummötet i februari. Men Tack för minnet :-). Kram själv! /R

Villervalle
fre, 2012-11-30 - 10:02

är ju inte så dumt, så jag skulle vilja föreslå en del saker för dig min käre Dompa. Efter uppbrottet i min andra relation för 10 år sedan så kände jag mig ganska ensam, men jag började så smått umgås med en del tjejer bara för att ha någon form av social kontakt och faktum är att jag alltid har haft lättare för att umgås med tjejer. Jag vet inte varför, men det är mer prestigelöst på något sätt. Så sagt och gjort, jag hängde på en veckas skidsemester som den ende killen bland 5 tjejer och jag kan inte påminna mig att jag har haft roligare i hela mitt liv. Det var absolut inget raggande eller sexuellt umgänge utan bara samvaro och du kan ju tänka dig själv hur det är att sova i samma rum som 5 uppspelta tjejer. Jag skrattade så jag grät mest hela tiden.

Sen är det ju en annan sak att man har vissa naturella behov som pockar på emellanåt. Jag tror det bästa är att hitta en Knull Kompis med någon tjej som är likasinnad. Eftersom jag har bott utomlands under långa perioder så har jag testat olika vägar att lösa detta problem och jag kan direkt säga att gå till prostituerade är det absolut sämsta. Jag har gjort det ett par gånger men det skäms jag faktiskt för eftersom det är att sänka både sig själv och tjejen till en väldigt låg nivå och ger ingen som helst tillfredsställelse. Bättre är då att bli kompis med någon go tjej som man kan ha kul ihop med utan att man därför behöver bli sambo eller gifta sig, och jag har haft flera tillfälliga förbindelser i olika länder där jag direkt har deklarerat mina avsikter från början och det har funkat jättebra och en del av tjejerna träffar jag fortfarande ibland när jag är på besök, om inte annat för att prata lite och äta något gott tillsammans.

Dompa, med åren har jag lärt mig att inte ta livet för allvarligt utan istället titta på hur jag kan njuta av livet som det är just nu. Unna dig ett par timmars helkropps massage ibland med samtidigt lyssnande till någon skön musik. Det har jag börjat med efter 50 år och det är helt fantastiskt. Man blir som en ny människa.

Några inputs från VV

Dompa
fre, 2012-11-30 - 17:29

Haha...Villervalle...du är för skön. Dessutom en sann vän som faktiskt verkar bry dig om dina polare. Vill att de ska må bra psykiskt och fysiskt...jag uppskattar det. Men, men lite trög som jag är så måste även denna karamell sugas på ett tag. Men ärligt talat så fick du mig till att bestämma mig för en krogrunda med bästa barndomspolaren ikväll. (Ja...han dricker men på ett sydeuropeiskt sätt, blir nog inget problem för mig där...jag ska ju inte slicka honom i ansiktet!) Nu tror jag ju inte att jag kommer hitta en ny "kompis" redan ikväll. Men jag inser att jag måste ut i vimlet...då risken att ngn bara kommer och ringer på min dörr är obefintlig. Återkommer! Ha det gött VV! Givetvis resten av Forumkavalkaden med! /R

Dompa
lör, 2012-12-01 - 10:06

Jaha...nu har jag gjort det på riktigt. En sån där gammaldags krogrunda fram till fyra inatt. Samma tid som jag brukar vakna :-). Hade jag kul? Ja faktiskt. Det var nog detta jag behövde. Slappna av med barndomspolaren.

Visst var folk fulla...en del. Men det berörde mig inte alls lika mkt som i våras när jag gjorde detta expriment med syrran i Gävle. Jag tror det dels beror på att alla var inte nu-kan-jag-inte-längre-gå-rakt packade som oftast hände en helgkväll i Sverige.

Tror att den där nu-när-jag-har-druckit-lite-måste-jag-passa-på-att-bli-aprak-känslan har svårare att infinna sig när alkoholen är tillgänglig i vilken supermarket som helst. Dygnet runt. Så tycker jag att alkohol ska vara mer lättillgängligt även i Sverige? Ja! Svårt detta...då en del säkert kommer att supa ihjäl sig framför allt de första åren...men i långa loppet tror jag det kan funka. Man behöver inte "passa på" och handla för mkt för att vara på "säkra sidan"...och alltså heller inte dricka upp allt.

Damer då? Nej...jag är fortfarande en okysst kille. Det hade nog gått om jag velat...men det hade inte varit med "rätt" kvinna. Då får det vara. Däremot dansade jag, pratade med många och kände mig bekräftad. Gott så! Känner mig nästan lite bakis idag...fast på ett bra sätt. Kommer ju på vad det beror på nu när jag skriver...jag rökte ju en del cigg igår. Först på polaren...sen köpte jag egna. Ja...summan av lasterna är verkligen konstant :(.

Ska jag ut igen? Ja för f.. Redan ikväll. Nu när jag har Rivjärnet så känns det som det är dags för egentid/vuxentid. Att sitta hemma framför TV:n med chipspåsen i knät har aldrig lockat. Det fick mig ju faktiskt att dricka mer/fortare för att stå ut.

Inser att Villervalle har rätt. Fritidsaktiviteter är viktigt. Nu har jag ju inte direkt haft ngn fritid de sista månaderna. Ändring nu! Nu gäller det bara att lista ut vad jag VILL göra. Oki...bada och sola går bort (årstiden)...så även prostituerade ;-). Träna? Aldrig...(iaf. inte än, kanske ångrar mig om jag börjar pluffsa till mig)jag går ju långa hundpromenader. Kultur? Ja, kanske.

Suger vidare... Drick med förstånd idag! /R

NyMan
lör, 2012-12-01 - 10:17

...börja lira gura, Dompa? Finns jävligt bra blues/rock/folk/country-kurser för nybörjare på nätet. Om det är något du känner för, kan jag slänga upp några länkar här, som jag har rekommenderat till andra som vill lära sig själva därhemma. Kan de' va' nåt?/NM