Här bland alla inlägg känner jag igen mej. Så mycket att det gör ont i hela mej.. Hur mycket ska alkoholen få kosta? I mitt fall blir det snart hela mitt liv med mannen jag älskar som nu tyr sej till en annnan. Hur kan man hamna där? Så mycket kontrollbehov och svartsjuka från mej när jag varit påverkad som under så många år sakta, sakta fått honom att hitta nya vägar. Såklart. Vem står ut med en full fru som rotar i datorn och mobilen för att hon tror att hon är på nåt sjukligt smart spår.. Otaliga är dom morgnar jag vaknat med en ångest utan like, otaliga gånger har jag klarat mej. Någon skriver om det där att "städa upp" efter sej dagen efter.. Om jag känner igen det. Först ångesten, sen lättnaden att man lyckades dölja sitt rotande trots en praktfylla, sen städandet.. Överdrivet glad och hurtig. Med ett huvud som bankar och kanske efter att man tvingat upp en spya.. När han så då gick hemifrån i höstas ställdes allt på sin spets. Efter 32 år, vi var bara fjortisar när vår saga började.. Men då händer det nåt konstigt. Jag dricker "lagom". Finns inget mer att bevisa, bara sorg.. MEN, jag dricker. Vinet lugnar oron över var han är, med vem, blir det skillsmässa till slut osv... Det är högst troligt att det blir så men jag har ett förödande hopp kvar..
Samtidigt har jag tagit tag i så mycket saker, går en utbildning för att se varifrån mitt beteende kommer. Tagit tag i gamla vänner. Jobbet går åt rätt håll. Livet är fint. Förutom sorgen som behöver sina glas vin. Och mer om det är middag nånstans.
Jag är riktigt rädd att det här blir min nya "lagom kompis". Jag har aldrig varit ensam förr. Någonsin.
Hur bryter man?

Stigsdotter

...det blev överdrivet käckt där, jag vet. "mister du en står dig 1000 åter" - bläh, "jag vill inte ha 1000 andra, jag vill ha HONOM!!!!" Det var inte meningen, jag vet att det är helt otänkbart att ens tänka på att gå vidare när man mist någon!!!

Men, man kanske kan lägga sig ned och ibland lyfta huvudet från golvet där man ligger och snorar i mattfransarna och så dra sig framåt lite sakta sakta? Bara så att man inte fastnar?

I all välmening, kramar om!

Dompa

Tyvärr har Stigsdotter och du själv rätt...den finns bara vidare som alternativ... Men du gör ju iaf. smarta val. Skåne eller BIB hjälper föga. Tid...kan läka. Under den tiden får du helt enkelt bara hänga här med oss. Snart är iaf. julen över...det måste ju vara en liten tröst. Jag inbillar mig att vardagen kanske är lättare att tackla just nu...än minnen av hur det var förr på helgerna. Det gör mig ont att du har ont. Riktigt flummig kärlek till dig./R

lessenfrun

Jaha.
Då var granen inne.
Kul. Mysigt.
Nix, men julen kommer, halleluja, vare sej jag vill eller inte.

Vit blir den i alla fall, i dubbel bemärkelse.
Skottar o skottar...

Ta hand om er.

Dompa

In här...ser att de första trådarna är i "Dricker jag för mycket" är spam...som vanligt. Trodde att när Alkoholhjälpen tillfälligtvis stängde så skulle vi slippa detta. Tack vare inloggningen...att man redan skulle vara medlem för att logga in. Men denna person har tydligen försett sig med ett antal alias. Anmäl...tänker nog de flesta. Anmäl om det stör dig....jag kan inte. Av princip (haha...den lät ju högtravande) anmäler jag aldrig. Jag stör mig hellre än "skvallrar". Där kanske många ser spam så ser jag ensamhet och desperation. Men irro blir jag.

Jaha julgranen...du har det inte lätt nu. Granen ska kläs, maten ska fixas, plånboken töjas ut...mitt i sorgen över att ha mist. Ibland tänker jag snett...jag tänker att med facit ihand så hade jag aldrig ynglat av mig...trots att jag älskar mina ongar och är beredd att dö för dem så tänker jag så, den lättnad som måste infinna sig (igen) när man inte behöver tänja på det egna jaget. Samtidigt tittar jag på ongar och tänker; "Det där gjorde du bra din gamle pundare/alkie". Nej lätt är det inte. Men om några dygn till är den över...julen.

Hur tar ungdomarna det? Att fira jul utan sin papppa? Eller ska det pendlas? Ledsna? Arga? Jag blir personlig...det är mitt stora fel...nyfikenheten. Så givetvis svarar du bara om du vill. Mina frågor om ongar har ju bara att göra med min egen osäkerhet i pappaskapet ;-).

Snorrpuss på dig/R

lessenfrun

Dom är så stora.. Får full frihet att välja själva av mej.
Vi kommer ses nåt allihop. För det ska ju vara så normaalt.. (tycker svärmor..)

Dom har klart visat vad dom tycker om sin pappa.
Alltså- älskar dom honom, och har svårt att acceptera hans handlingar.. Ungefär som jag

Jag säger aldrig nåt för att påverka..Faktiskt. Stolt över mej själv där..
Jag får mycket cred av mannen för hur jag fixat året, det värmer på nåt konstigt sätt.
Vi är inte osams. Bara en som inte älskar längre. Det är inte olagligt, men tufft.

Spamen, ser dom knappt längre, irriterar mej inte alls.
Får mycket konstigare saker i jobbmailen..ha ha.
Däremot blir jag irri av töntiga galor på TV4. Men man kan ju zappa..

Snoriga pussar i en sån här värld är mysigt,
i verkligheten, kanske inte ;)

Krya du fina R.

Dompa

Snorrpuss hade jag skrivit...skönt att du läste rätt. Snorpuss tänkte jag ju. Imorgon åker de mina...svedala, Finland...bort. Jag kommer att fixa det...tror jag. Har ju på sista tiden lekt med tanken återfall...att ta mig ett återfall. Sjuk är jag och pragmatisk. Nu skulle det "passa" med ett återfall. Vi får se om jag lyckas stå emot. Nu är allt lugnt....tror jag. Min 12-åriga dotter har somnat i min säng. Snusar med Lusekatten...så söta bägge två. Men jag som har blivit skadad (?) av västvärldens ideal och tankar...tänker att detta är inte ok. Ett 12-årigt flickebarn ska inte sova med sin far. Så jag ska ruska upp henne...alternativt bara bära in i egna sängen. Men en liten stund tillät jag mig själv att njuta. Drog i de långa vitblonda (idag...GUD vet vad hon hittat på i morgon) testarna på hennes huvud och luktade. Nej nu bär jag "hem" flickan. Så rädd att bli klassad som peddo...vad fan gör världen med oss. Det sista jag skulle vilja göra med Strawbwerry är "det".

Jag kör samma linje som du. Säger aldrig ngt elakt om J. Att hon är en smula annorlunda får de upptäcka själva ;-).
Snorar vidare...fattar inte att jag ska behöva köra klockan sex imorgon bitti. Känner mig dummare än när jag söp...men enligt lagen så får jag tydligen köra bil ? Vi får se...kanske blir det taxi? Snorpuss/R

Dompa

...men svag är människan. Svag är jag...en liten röst pickar i mig och säger; Men sup till R...det blir bra. Ongen inburen till egen säng. Alla sover...utan jag då...som har sovit hela dagen...mer eller mindre. Vanlig flumkram/R

lessenfrun

Men det blir inte bra.
Det vet ju du.

Jag är också väldigt vaken, själv med "Die hard" på burken.. Tragiskt, har ju sett den 20 gånger..
Kryp ner nu, försök sov..
O dröm om tomten...

;) Pussar o kram

Dompa

Men Bruce har ju en viss charm...tycker jag. Tacklar allt liksom...kanske är han en bra förebild för oss? Hoppas du har det uthärdligt i ditt julstök och att Julafton även blir lite vila och glädje för dig. Tindrande tonårsögon liksom? kram och så! /R

Svinmolla

Ett barn kan somna med sin förälder. Jag har somnat massor av gånger med mina stora barn. Ett par av dem behövde närhet/tröst ända upp till de var 18 år.Ibland sov jag på en madrass på golvet bredvid sängen, när väl barnet somnat. Ett återfall är inte värt, jag lovar.

Stigsdotter

Spela hela filmen till slut vettja! Är det verkligen värt Ågren dagen efter? Jag håller tummar och tår för att doppar näsan i lusekisses päls istället för i glaset! P & K

Dompa

Jag erkänner att jag har lekt med tanken. När jag varit som tröttas och mest irro. Tänkt att om återfall ska ske så ska det ske medans ongar är bortresta... Just nu är tanken miltals borta. Är fortfarande så djävla sjuk...vill inte ha ngt. Ingen mat, ingen dryck...ingen sponk! Tack för omtanken tjejer! /R

Dompa

Jaha...då var den här ;-). Hoppas dagen för ngt gott för sig för "min" finaste, finaste E! Buon Natale e Bacio! /R

Dompa

Ville bara önska dig ett Gott Ñytt År! Må nästa år bli det år när Gladfröken kommer för att stanna! Kram min fina vän/R

lessenfrun

Så lite vi vet..

I morse kl. 7 blev min systerdotter överkörd.
Nu kämpar hon för sitt liv..

Allt kastas omkull och man känner sej så djävulskt liten.

Dompa

Visst blir vi små när livet eller döden knackar på. När inga böner och inget kämpande räcker till för att bevara. Läste om Berras svärfar som dog i mellandagarna...men han var gammal...hade haft ett liv med minst två döttrar och annat gott. När barn/unga drabbas så blir det så jävla orättvist att man inte ens vet hur man ska börja tackla det.

Den lilla flickan/unga kvinnan...på väg in i livet. Vad hände där? Man orkar inte ens tänka tanken att kanske...kanske är det över? Eller förstört? Trasigt för resten av tiden. Nu är du liten E...så blir det när det regnar piss. Skulle vilja hålla om dig och ljuga om att det blir bra...men det räcker jag inte till. Mina tankar finns hos dig iaf.../R

..lessenfrun...

I allt elände kan man trösta sig med att barn & yngre har en enorm överlevnadsförmåga,
och klarar oftast mycket större trauman än de som är betydligt äldre.
De har en snabbare återhämtning, och brukar på något magiskt sätt ta sig förbi de flesta hindren.
Trots många frakturer så läker de ihop och man brukar inte kunna se något efter ett tag.

Så deppa inte ihop, undrens tid är inte förbi...
Vi är många här på forumet som håller tummarna för dig och din systerdotter..

Stora Kramar!

/Berra