Idag firar jag tre månader som nykter. Att ha uppnått denna magiska gräns firar jag med att skapa en ny tråd. Jag är ju flitig besökare i andra trådar och rätt nöjd med det, men ibland kommer jag på saker och funderingar som jag vill skriva om och som inte riktigt passar i andra trådar så för sådana tillfällen vill jag ha en egen tråd även om jag nog även fortsättningsvis kommer att hänga hos Stigsdotter, Dompa, Lilja, TP och alla ni andra härliga människor på forumet.

Jag kallar tråden för filosofiska rummet eftersom jag gillar att filosofera och fundera och det nog kommer att bli en del sådant snack framöver. Men idag hinner jag inte på grund av studier. Känn er som hemma så länge. Det blåser friska vindar i mitt filosofiska rum. Det är högt i tak och jag har tunna, vita sidengardiner som fladdrar i brisen. Det doftar gott av syrén och jasmin. Fåtöljerna är mjuka och sköna och jag har bullat upp med hemlagad saft, kaffe och yogite. Det finns pappersnäsdukar också om nån vill sitta här och gråta ut och i hörnet hänger en boxboll för den som vill avreagera sig. Bokhyllorna är rätt tomma än så länge, men om jag känner mig själv rätt kommer de snart att fyllas.

Så välkomna hit!

Nynykter som nu går in i fjärde månaden

viktoria

Vi har inte "mötts" du och jag, här på forumet, men läser runt lite och ser att du/ni drabbats av något ohyggligt svårt. Jag ville bara skriva att du/ni finns i mina tankar denna morgon...Victoria

Filosofiska rummet viktoria! tar jag mig friheten att säga. En plats dit jag drar mig tillbaka ibland. Här pysslar jag lite, viker ihop filtarna, tar hand om några gröna krukväxter och följer årstiderna i naturens tecken. Har kaffemuggen med mig i handen, sjunker ner och andas en stund.... / mt

höst trollet

Gott att se att vi turas om att slinka in och hålla liv i både växter och brasa ;-D
Medan gubben tar in ved, så slinker jag in en stund och bara ÄR...

Snart är "helgerna" slut och på sätt och vis är det skönt att få komma in i vanliga hjulspår igen.

Hemma har alkoholkonsumtionen varit lägre än på länge för mannens del. Han är tröttare (fick nog en släng av min förkylning)men på något sätt gladare..

Nu är jag nyfiken på vad det nya året har med sig..

Kram på er allihop!/ trolis

och tänder ljusen, det röda med helgonet San Pio får stå kvar på bänken, det brinner många timmar ännu. I den koboltblå skålen med guldstänk står ett nytt vitmelerat ljus, det får stå på stenbordet framför fönstret. Ska stilla mig här en stund efter en intensiv dag. Tänker på mina forumvänner - som jag på ett sätt känner så väl fast jag ingenting vet om de världar ni lever i. Hoppas att lessenfrun fått goda, hoppfulla nyheter... oberoende brinner ljusen för er. Söker Rune Anderssons text
Här är allting stilla / hos dig finns ingen tid.
Det stora är det lilla / och tomheten är frid.
Hittar den förstås inte - den är från en urgammal LP med Lena Nyman. Hittar däremot en av hans sånger på YouTube - spelad oändligt många gånger hemma hos oss utan att jag nånsin riktigt förstått texten - men det spelar absolut ingen roll http://www.youtube.com/watch?v=RFFBhTKfbLg
Vilar... och önskar er detsamma. Allt gott, lev väl, ta vara på stunden / mt

lessenfrun

Jag har inga nyheter, sitter bara här och vilar.
Funderar.
Jag har två fantastiska barn. Ett vackert, galet välstädat hem.
En kropp som trots allt är i balans. Röker lite mycket men tokdricker aldrig mer.
Ser bra ut, säger folk, har fina vänner och ett jobb som utvecklar mej.
Han som gick finns ständigt i mitt innersta. Och han har mej kvar i sitt.

Så- om det här slutar bra,
då lever vi alla fortfarande, och precis allt kan hända.

en liten stund och betraktar San Pio och låter tiden komma fatt mig. Sitter i fårskinnsfåtöljen med fötterna på pallen, kaffe i muggen... Minns en annan tid, en annan flicka, ett annat ljus...
"Vi är en sekund i epokernas ström, men vårt liv är en oersättlighet" sjöng Björn Afzelius. Så är det. / mt

Tänkvärt...
I en gravid kvinnas mage låg två bebisar. Den ena frågade den andra:
- Tror du på liv efter födseln?
- Så klart. Något måste det finnas efter födseln. Vi kanske bara är här för att förbereda oss på vad som komma skall.
- Dumheter! Det finns inget liv efter födseln. Hur skulle det livet vara?
- Jag vet inte, men jag vet med säkerhet att det kommer att finnas mer ljus där. Kanske går vi med våra egna ben och tar in näring genom munnen.
- Det där är absurt! Att gå är omöjligt. Och näring genom munnen? Det är ju löjligt! Vi får näring genom navelsträngen. Jag ska säga dig en sak: Liv efter födseln är uteslutet. Navelsträngen är alldeles för kort.
- Jag tror att det måste finnas något. Och det kanske är annorlunda mot vad vi är vana vid.
- Ingen har någonsin kommit tillbaka därifrån, från efter födseln. Födseln är slutet på livet. Och när det kommer till kritan så är inte livet mer än en osäker existens i mörker som inte leder någonstans.
- Jag vet inte precis hur livet efter födseln kommer att vara, men jag är säker på att vi kommer att träffa mamma och att hon kommer att ta hand om oss.
- Mamma? Tror du på mamma? Och var tror du att hon är nu?
- Var? Överallt runt omkring oss. Det är i henne och av henne som vi lever. Utan henne skulle den här världen inte finnas.
- Jag tror i alla fall inte på det! Jag har aldrig sett mamma, och därför är det logiskt att hon inte existerar.
- Men ibland, när vi är riktigt tysta, så kan du höra henne sjunga eller känna hur hon påverkar vår värld. Eller hur? Jag tror att det finns ett riktigt liv som väntar på oss och att vi just nu bara förbereder oss för det ♥ ♥ ♥

av hur lite vi vet... och hur fångade vi är i den (begränsade) del av verkligheten som vi har förmåga att se och föreställa oss.

höst trollet

För din fina betraktelse..
Vi människor är ofa så tvärsäkra, på saker vi egentligen inte har en aning om.
Ofta tar vi t.o.m. ifrån andra människor det lilla hopp de har, eftersom vi tror oss "veta bäst"..

Men ju äldre vi blir och ju mer vi lär oss, desto mindre "vet" vi egentligen om tingens ordning.
Förhoppningsvis slutar vi vara så kategoriska och tvärsäkra.
förhoppningsvis blir vi mer ödmjuka och överseende.

För även om vi inte kan bevisa att "Gud" finns (eller därigenom veta hur hen ser ut)
Så finns det heller ingen som kan motbevisa gudomens existens ;-D/ trollis

termos med hett vatten och några sorters te. Det kan behövas för nu är vi många som delar en gemenskap kring tända ljus. Skorpor, smör, ost och mamelad ställer jag också fram - fast det smular och knastrar lite men det är en världslig sak. Det stora vitmelerade ljuset i koboltblå skålen med guldkant får brinna här hela natten, det står så stadigt och bra i den ljusa, mjuka sanden från Dueodde. God natt alla! / mt

Stigsdotter

björnbärsmarmelad och honung. Också gott på skorpor! Nu kom jag att tänka på den där kassen med sand jag släpade hem från Dueodde... undras vart den blev av?

och läser... I radion sjunger Laleh och i ett annat rum pågår den stora striden i Sagan om ringen. Nånstans sover Törnrosa och hennes närmaste kanske vakar - eller sover. Det är hoppfullt att människor låter sig beröras och gör vad man kan - tänder ljus, ber och lämnar en hälsning här i vår gemensamma mötesplats i universum. God natt, god sömn... önskar jag er vänner / mt

och sitter i ensamhet en lång stund. Känner en oro... har känt den gnaga hela eftermiddagen.
Ljuset brinner och ett spår i mina tankar finns hos dem omkring Törnrosa. Ibland kan vi så lite vi människor - jag gör det jag kan och det får vara gott nog. Ljuset brinner med stadig låga...

Nu, snart ska jag sova... nära, nära den närmaste i mitt liv och vara tacksam för allt jag har.

höst trollet

Tassar in och ser ljusen brinna. Stadiga lågor, klara bloss... En svag doft av lavendel salvia och rosor.

Det känns så rätt att bara prata med vilken GUD som helst. En lyssnande energi som länkar ihop oss med "allt som är".
Det känns som vi alla finns i "allt som är", alltid (och vi har alltid befunnit oss där)

En del av oss finns i det jordiska fordon vi kallar vår kropp.
Men lika lite som vi "är" vår bil, när vi sätter oss i den och kör dit vi vill, lika lite "är" vi vår jordiska "kropp".
Vi är så mycket mer! Och jag tror att våra tankar lämnar "energispår"(små partiklar, vars existens, vetenskapen just börjat skönja)som påverkar oss mer än vi tror..

Därför sitter jag här och ber..