Det gick inte att stå emot så värst många dagar den här gången heller. Sitter återigen framför datorn med kroppen full av skam och ångest. Har druckit ca fem-sex dagar varav de sista tre i stora mängder. Lyckades att låta bli starkspriten men det går ju alldeles utmärkt att bli full på starköl och vin också. I går sinade förråden så då tog jag cykeln till närmaste uteservering och drog i mig ett antal starköl. Vidare hem och gjorde slut på sista vinflaskan för säkerhets skull. Ingen alkohol sedan ca sex igårkväll och nu kommer darrningarna, den lite oregelbundna hjärtverksamheten, den dåliga magen och värst av allt den fruktansvärda ångesten.

Jag var bara tvungen att bryta med alkoholen idag. Jag hade inte klarat att fortsätta rent psykiskt. Jag har nu botaniserat lite på nätet och ska gå på mitt första AA-möte imorgon. Det tar emot och jag känner mig rädd, feg och usel. Tänk att man kan klara nästan vad som helst men omöjligen kan styra sitt alkoholintag. Jag klarar inte denna fruktansvärda kamp själv längre. Det var också en anledning till att jag var tvungen att skriva ett eget inlägg där jag kan fästa mina tankar och funderingar på pränt.

Jag hoppas på ert stöd "där ute" för en sak är helt säker; jag behöver det.

Tjalle

Pellepennan

Mycket intressant och läsvärt Tjalle!
Så fint att du kommer hem i det skick
du beskriver. Låter som det bådar gott
för den närmaste tiden

/PP

konstnären

Jag blir glad för din skull, skönt att komma hem och känna sig pigg.
Håller med alla mina utlandssemestrar har jag kommit hem totalt slut.
Det där med lycka tror jag inte man kan ha hela tiden. Iblandsmå doser
och ibland stor stor lycka för att jag är nykter.
Må bra
Konstnären

Tjalle

Hej på er. Jag har nu varit nykter i fyra veckor. Klarade vår solsemester utan större problem. Jag trodde kanske att klarade jag det skulle det vara mycket enklare när jag kom hem. Jag fick dock någon form av reaktion när jag kom hem. Omedvetet så var jag inte riktigt lika mycket på min vakt, kände mig spänd, rastlös och nedstämd. Jag hade dessutom en hel del att ta tag i när jag kom hem vilket ökade på stressen. Som jag tidigare sagt så har stresströskeln väsentligt reducerats genom åren. Inte minst pga mångårigt drickande.

Jag har inte direkt varit nära att ta det första glaset men oerhört irriterande tankar har poppat upp i mitt huvud såsom; om jag bara dricker ett glas när jag är hemma kan ingenting katastrofalt hända...... Fullständig idiotisk tanke men svårt att ibland värja sig ifrån. Det som slår mig att så många av oss är så fullständigt fokuserade på att få en ändring till stånd i våra liv men att vår "sjukdom" gör att man kan vackla i sitt beslut från en dag till en annan. Det är under sådana dagar jag måste tvinga mig till att kika in på detta forum, kanske läsa i min egen tråd (eller andras för den delen) för att försöka ta in hur det går nio gånger av tio om jag faller till föga och börjar dricka igen.

Jag har nu, som sagt, varit nykter i fyra veckor. Det känns ibland som en evighet. Jag längtar till den dagen då det ska kännas helt naturligt att inte dricka och vara fullt nöjd med detta. Slippa att varje dag räkna hur många dagar det var sedan jag drack senast. Jag antar att det bara är att "härda ut" och att det kommer med tiden. Jag kan från tid till annan bli lite avundsjuk på många av er som lyckats vara nykter månader och kanske år. Fyra veckor känns futtigt jämfört med många av er. Jag måste lära mig att detta inte är någon tävling utan var och en måste jobba efter sina egna förutsättningar. Ta en dag i taget låter trivialt, lite som carpe diem men icke desto mindre är det väldigt tänkvärt. Om jag istället intalar mig själv varje morgon att jag ska vara nykter för återstående delen av mitt liv vet jag inte om jag orkar riktigt. Det känns för stort.

Nåväl, det finns också en massa positiva saker ju längre tid jag är nykter. Jag blir lugnare som person, jag brottas inte hela tiden med mitt dåliga samvete. Mitt dåliga självförtroende blir bättre. Visst kan jag ha viss ångest ibland men det är som en mild västanfläkt mot när jag dricker.

Jag har fortfarande lite problem med min sömn. Jag har under många år tagit en insomningstablett till kvällen. From igår har jag dock reducerat detta till en halv och hoppas sluta med dessa tabletter inom kort. Långa promenader och lite annan träning är inte heller helt fel.

Kämpa på alla ni där ute
Tjalle

att se att du är på gång! Jag har tänkt på dej. Även jag har trillat i fyllan och slagit sönder ögonbrynet, fått blåtira och glasögonen trasiga. Minns skammen och känslan än. Du får tänka på det när det suger. Jag har också ett krokigt lillfinger som jag bröt under en annan fylla så jag behöver bara hålla upp handen framför mej för en påminnelse. Kanske därför det faktiskt går så lätt för mej nu. Förstår att du är avundsjuk på oss längre hunna men dag för dag och du kommer också hit. Fyra veckor är jättebra! Suget och tanken på att ta ett glas är signalen från vårt missbruk, hjärnans inkörda spår som är tomma. Lyssna inte, du vet att det är lögner alltihop. Stressen, sömnen allt kommer att bli bättre undan för undan, normaliseras. Suget kommer mera sällan. Ge inte upp när det är tungt, det blir lättare. Jag lovar!

Tjalle

Tack för din support och dina ord santorini. Jag önskar av hela mitt hjärta att jag en dag når fram där du befinner dig./Tjalle

konstnären

Kan bara hålla med dig. Mina tillbakablickar får upphöra. Det gör bara ont
när man påminns om allt man gjort på fyllan. Många människor har jag sårat.
Hoppas dom ser en ny konstnär i mi nu. Nej framåt ska jag blicka, ibland undrar
jag var suget och längtan tog vägen. Jag får allmer sällan besök av den lilla
rösten. Varför ska jag undra det egentligen det är ju bara toppen.
Ibland ser jag mig som en grävling som har grävt och grävt för att komma över
jordkanten, blickar mig omkring lite yrvaket, jaså tänker jag är det här livet.
Just nu älskar jag livet.
Kram
Konstnären

Tjalle

Firar en månads nykterhet idag. Det var ganska länge sedan jag hade en så pass lång nykter period. Det blev en konstig dag idag. Lite stolt över min nyktra månad. Första primitiva känslan som kom fram på seneftermiddagen var att detta skulle "firas". Jag förträngde dock dessa tankar och stapplade istället upp på löpbandet och lufsade en knapp timme i maklig takt. Trött men nöjd kom jag hem och frugan hade lagat extra god mat till kvällen. Belöningssystemet pockade på uppmärksamhet och ett våldsamt sug dök upp som en blixt från en klar himmel. Vad otroligt gott det skulle vara med några glas vin till maten................

Istället för att som vanligt "stänga av hårddisken" och korka upp gick jag undan för en stund och frågade mig själv till vilken nytta "några glas vin" skulle vara. Jag vet ju att "några glas vin" inte ger mig annat än en startsignal till betydligt större mängder och ännu värre en anledning att fortsätta dricka imorgon, dagen därpå etc............

Nåväl, med lite resonerande med mig själv tog jag fram en alkoholfri öl (Störtebeker) och det gick bra det också. När den goda middagen var avslutad försvann också suget lika fort som det kommit. Ändå blir jag ängslig när jag ser hur fort det kan gå att falla tillbaka i gamla mönster. Det finns så många anledningar att ta till sig sina gamla vanor. Förutom att "stänga av" det logiska tänkandet hann jag också tänka att det var ju väldigt vilken låg aktivitet det var på alkoholhjälpen idag, inte många inloggade. Ytterligare ett faktum som mitt skadade beteende kunde tänkas utnyttja. Det gör väl ingenting att jag "fuskar" idag när så få ändå är aktiva på forumet...........

Jag kan dock lägga ytterligare en nykter dag bakom mig och känner mig på det hela taget rätt nöjd att jag lyckades motstå dagens frestelse och påbörjar nu imorgon dag 1 på den andra månadens nykterhet.
Trevlig helg på er alla "kämpar"/Tjalle

Ja, det är faan hur hjärnan lever sitt liv med alkoholen och alla tankar. Tack och lov i dag, hade jag hunnit få en bra dag mot gårdagens skitdag när det gäller alkoholsug och lömska tankar. Det känns för mig helt rätt nu att ha antabus i kroppen för att inte falla igenom, fattar precis när du skriver hur lätt det är att bara ge efter. Tre veckor nykter nu och fasen vad fort det också går, i morgon ska jag upp tidigt och köra bil långt, vad bra det känns att inte ha ågren redan nu för att åka dit under förmiddagen på grund av rester från kvällens berusning.
Ha en fortsatt bra helg,
Fenix

Mulleman

... Grattis till ännu en nykter dag och du utgick med segern ännu en gång, det är stort. Det är ju stort eftersom spriten kanske är den starkaste och lömskaste falskspelare med alla tänkbara knep och tricks för att komma innanför garden på dig som du mött i livet, på oss alla i samma situation!
Jag blir stolt över att läsa så exakt beskrivning över vilken kamp du och vi andra ständigt måste vara beredd att ta, helt plötsligt oanmäld mitt i allt eller som för dig i kväll ändå med insikt om att en viss "risk" för möjligt sug kunde komma.
Joodu, listig, falsk och stark heter det, vilket än en gång skulle bevisas. Jag för min del, notera att jag snackar bara om mig i det fallet, har fått mycket gratis styrka tycker jag, i vissa lägen, att genom ett alkoholfritt alternativ i princip bita svansen av trollet och klara själva suget efter spriten men kunnat behålla den "goda situationen" och stämningen. När jag sen har märkt att jag känt mig inte bara nöjd utan direkt glad och upprymd så har jag förstått att det främst har varit själva alkoholen som sugit mig till drickandet utan min kontroll, eller i varje fall på ett icke önskat sätt, tidigare som aktiv. Det är bara att acceptera men kanske ännu mera att helt krasst konstatera, som jag har gjort rätt länge, konstatera... jag har för min del druckit klart. Det var det det. Nu in i ett annat liv. Det har samtidigt inneburit att jag försökt och rätt snabbt faktiskt trots allt slutat förhandla med mig själv, precis som du Tjäle noterade, tänkt att nu har det gått så och så lång tid, att kanske.
För egen del har jag placerat ut ordet kanske från mig när det gäller alkoholen i mitt eget liv. Så vill jag leva och därför är det så viktigt för mig att läsa, skriva och träffa andra nyktra "ställningstagare" i mitt nya liv. Faktiskt också viktigt att träffa och möta medberoende, det är en mycket stor respekt jag hyser för dem.
Skönt att läsa och veta att det finns många som går samma väg, kommit olika långt men vägen är den enda... spikrakt genom och genvägar finns inte!
Lycka till i fortsättningen!
Jag har läst och ser att det finns ett helt gäng här nu med "nynyktra" som i varje fall, om än på staplande steg emellanåt, för var dag som går blir allt stadigare på benen, kul och hejarklack finns här, precis varje dag!
Så det så! Mm.

Mulleman

Det är strongt jobbat och så rätt tänkt. Det gäller att se hur "Sanden blir till Guld" för varje nykter dag!!! Kör hårt men försiktigt så blir livet längre. Ha det bäst. Mm.

Så där fungerar det, bäst man känner sej säkert kommer de lömska tankarna. Men kom ihåg att "sug" är inte farligt, bara obehagligt och lite skrämmande. Det kan inte få dej att dricka och det går om. Det kommer igen och igen men alltmer sällan och det blir svagare medan du själv blir starkare och lättare genomskådar det. Stå emot och det går om. Visst Tjalle kom du starkare ur det nu? Var inte rädd för "sug" utan var medveten om att det kommer från missbruksbanorna i hjärnan, gamla rester. Det kan kännas jobbigt att tänka sej att man tvingas leva med det men så är det inte, det försvinner. Visst dyker tanken nån gång upp även hos mej men nu genomskådar jag den direkt. Fortsätt framåt!

m-m

Känner också ingendera där med att suget kommer på snabbt och innan god mat. Känner också igen att ett alkoholfritt alternativ funkar bra till god mat och sen har suget försvunnit. Jag "preppar" mig ofta innan genom en nollöl, cider eller alkoholfritt bubbel så känns suget. Men vi kommer alla på våra knep, även jag har använt gymmet och träningspass som motmedel mot sug och ev sysslolös. Fascineras ofta av att vi människor är så lika...

Bra jobbat och ha en bra helg!
/m

Tjalle

Mulleman, Fenix,Santorini och m-m. Tack för mycket nyttigt stöd. Det är ju så väldigt stor skillnad när man får stöd av andra. Just i de ögonblick man vacklar kan era kommentarer göra hela skillnaden. Idag känns det f ö mycket bättre och det är jag tacksam för.

Tjalle

Teaterapan

tack Tjalle för dina texter! hur gör jag för att kunna starta en egen tråd? alldeles ny här men behöver skriva av mig....

Tjalle

Jag har inte klarat att hålla mig nykter den här gången heller. Senaste glaset tidigt i gårkväll och nu sitter jag med darrande fingrar och försöker plita ner några rader. Ni är så många som är duktiga där ute men jag börjar tro att det är kört för mig. Varför kan inte jag visa mig själv och mina närmaste lite djävlar anamma och ta tag i mina allvarliga alkoholproblem. Jag skäms så fruktansvärt mycket och ångesten är bottenlös. Vet inte om min fru orkar stanna kvar mycket längre. Jag ska göra ett sista försök att sluta nu men jag klarar det inte själv. Jag behöver er hjälp men i mitt fall är det också så att jag måste tillbaka till AA. Nu måste jag kapitulera på riktigt inför djävulsdrogen A.
Jag orkar inte skriva mer just nu. Sköt om er/Tjalle

konstnären

Läst mycket av dina inlägg. Jag tror det är det enda att kapitulera inför A. Jag var ju så illa tvungen till det. Det är jag glad för idag.
Gå tillbaka till AA om dom kan hjälpa och stötta dig. Vi finns ju här oxså. Vet inte hur mitt liv sett ut om inte detta forum hade funnits.
För den som står vid sidan om är det ju som att vara i samma sits som den som dricker.
Gör det där försöket nu skjut inte upp det. Tänker på dig.
Konstnären

Tjalle

Tack för stöttande ord konstnären. Jag har följt din resa och jag är otroligt imponerad. Vad jag önskar att jag kunde vara där du befinner dig idag. Natten har varit för djävlig som väntat. En insomningstablett tidigt på kvällen, ytterligare en vid midnatt men resterande del av natten mest vaken med ångest och svettningar. Vet ju att du gått igenom något liknande när du "nyktrade till" så du vet säkert hur jag mår nu. Jag hade ett mycket långt samtal med min fru imorse efter frukost och det var jobbigt. Jag som aldrig brukar gråta grät floder och många saker var riktigt tunga att höra. När man går i sitt rus fattar man inte vad den andra parten går igenom. Man både säger och gör väldigt dumma saker som man just då inte tycker är något märkvärdigt.

Jag vet inte vad som kommer ut av det här. Vad jag vet är att jag ska på ett AA-möte imorgonkväll. Eftersom detta är dag 2 är jag fortfarande labil, darrig, orolig i magen, ångestfylld etc och man vill göra allting för att få timmarna att gå. Jag börjar så smått inse hur nära jag är att förlora min familj och om det går så långt vet jag inte om jag klarar mig vidare. Jag har försökt sluta så många gånger förut men vet inte om jag har haft rätt inställning. Antingen har jag gjort ett försök för någon annans skull, eller också har jag bara knutit näven i byxfickan för att visa mig själv och andra att jag visst kan vara nykter om jag vill. Det har inte varit något bra sätt. Just nu känner jag mig som jag skulle vilja lägga mig totalt platt och fullständigt kapitulera för allt som har med A att göra. Det är möjligt att det gav vissa positiva delar för länge sedan i mitt liv men de senaste 10-15 åren har jag levt på ett gungfly. Jag har utsatt, framför allt min fru, för otaliga pinsamma situationer och egentligen förstår jag inte hur hon orkat. Som nykter är jag nog en ganska OK person som egentligen vill andra väl här i livet. Prestationsmänniska som alltid känner att det jag gör inte räcker till.

Imorgon ska jag gå till mitt AA-möte utan att förbereda mig vad jag ska säga eller hur jag ser ut. Jag ska tala om hur dåligt jag egentligen mår, att jag vill kapitulera villkorslöst och inte klarar det på egen hand. En viktig del kommer också att bli detta forum som jag från och till har följt så länge.
Tack för att ni finns/Tjalle

Tjalle! Det du berättar år väldigt likt hur jag haft det, och jag är så innerligt trött på alkohol. Sådana som du och jag måste nog helt kapitulera och glömma allt vad socialt drickande heter.
Vi hörs,
Fenix