Eftersom jag är ny här på forumet, så ska jag börja med att presentera mig. Kvinna på 60 år som alltid älskat vin och dricker för ofta. För ofta innebär varje dag, även om det aldrig blir mer än att jag vet vad jag gör och slutar så tidigt att jag aldrig har baksmälla. Men det blir ändå 5-6 glas varje kväll och framför allt så kan jag ju inte låta bli det. Tackar nej till saker för att jag hellre sitter ensam hemma och dricker mitt vin. För 10-12 år sedan slutade jag helt med alkoholen och levde utan i sju år. Men då började jag jobba på ett företag där man ansågs som en tråkmåns om man inte drack, så jag tog lite öl när vi hade fester. Det gick ju bra den första tiden, men inom något år så var jag där igen med att sitta och dricka vin för mig själv på kvällarna. Så kom aldrig och säg att en alkoholist kan dricka måttligt. Det kanske fungerar under en kort period, men sen är man där igen.
Jag har gått upp massor i vikt och har ca 30 kilo att gå ner nu och det fungerar ju inte när man dricker vin. Där vinet går in, går vettet ut och jag stoppar i mig en massa onyttigt på kvällarna. Tröstäter kanske. Så jag har många anledningar att ta tag i mitt liv, vill ju faktiskt leva länge till och se mitt lilla barnbarn växa upp och att hon vill umgås med mig.
Nu har jag en plan - nästa vecka, torsdag 28 november, åker jag till Gran Canaria för en veckas semester. När jag kommer hem därifrån på torsdagen därpå så är det slut med alkoholen för mig. På lördagen efter jag har kommit hem, ska jag åka och hämta hem min lilla valp och då vill jag vara helt nykter och kunna ta hand om och fostra denna min lilla nya "sambo". Mina gamla hundar fick jag tragiskt ta bort för en månad sedan, båda två, pga tumörer i lungorna på båda. Så jag behöver denna semester och få glömma det gamla och när jag kommer hem, då är det dags för mitt nya liv.
Jag har läst och läst här på forumet i några veckor nu och vad jag framför allt fastnade för var en sak som Santorini skrev i en annan tråd, om att man inte ska se sin nykterhet som en uppoffring utan snarare en förmån. Tycker att hela det inlägget var som riktat direkt till mig och jag ska verkligen försöka tänka så framöver. Nu umgås jag ju inte längre med människor som anser att man är tråkig om man inte dricker, så jag känner att jag har alla förutsättningar att lyckas.
Jag hoppas på mycket stöd här på forumet, även om min nykterhet inte börjar förrän fredagen den 6 december när jag kommit hem från Gran Canaria. För mig brukar det fungera bäst om jag "har en plan" :)

Lexi

När jag sökte hjälp hos Beroendeenheten så måste en socialsekreterare göra en utredning först för att bedöma vilken typ av hjälp som är bäst för mig. Både den socialsekreterare och terapeuterna på Beroendeenheten jobbar bara med olika sorters beroende, knark, alkohol eller tabletter, så dom är duktiga på det och vana att träffa människor i sådana här situationer. Det kändes inget konstigt alls att gå denna vägen, bara att det tog fyra veckor innan jag äntligen var igång med samtalsterapi. När man söker hjälp vill man ju ha den NU. Men har man druckit alkohol i flera år, så är ju fyra veckor inte så lång tid. Nu är jag jätteglad för att jag sökte hjälp och det känns enormt bra. Har överhuvudtaget inte tänkt på alkohol under den veckan som jag nu varit helt nykter. Det känns så skönt och jag ser fram mot en härlig vinter utan A.

Lexi

Varför ska man alltid vara så duktig!? Nu mår jag bra som har slutat med alkohol FÖR GOTT och då kan jag väl tillåta mig själv att få vara lite lat och sörja lite över att jag aldrig mer ska dricka vin. Men istället tycker jag att jag ska hinna med allt det där som jag annars struntade i för att istället dricka vin. Ställer väldigt stora krav på mig själv just nu.
Är det normalt att man i början av nykterheten känner sorg? Kan ibland känna mig riktigt ledsen och först förstår jag inte varför, men så inser jag att det nog är känslan av att aldrig mer få sitta där med mitt vinglas. Skulle ställa bort alla vinglas, så slipper jag bli påmind. Men nu ska jag ta vovven med mig och gå en lång promenad istället, rensa hjärnan och få lite frisk luft samtidigt.

Jag tror alla känner en sorg i början. Det kan nog handla om flera olika saker. För det första, att sluta dricka är som att göra slut. Man skiljer sig från vinet. För det andra, börjar man lätt tänka på allt man försakat, allt man gjort - både mot andra och sig själv. För det tredje, kan det kännas som slutet på livet, så som man känner det.

Det jag kan trösta dig med är att det går över. Snart kommer du inte fatta varför det där vinet var så viktigt. Men du måste ge det tid. Det har skrivits ganska mycket om det på forumet. Just att ge nykterheten tid och inte tro att man kan stressa fram sitt nya liv. Man vill kanske att allt ska vara fantastiskt så fort beslutet är fattat, men det funkar ju inte riktigt så.

Sörj Lexi. Det är helt ok. Det betyder också att du vänt vinet ryggen och gått vidare. Det är det bästa du någonsin gjort. Vad jag vill säga är alltså att du nu genomgår en helt naturlig fas i din nya nykterhet.

Stor kram till dig

Jag håller med allt Muränan säger. Det är normalt att sörja, det går över och du ska göra det med gott samvete. Fast man vet att vinet bara ledde till elände så saknar man ändå den goda tiden som det ändå var en gång för länge sen. Det är precis som Muränan säger som ett förhållande som tar slut. Ett dåligt förhållande som ändå var bra i början. När man blir nykter så får också alla tankar och känslor möjlighet att komma fram, sånt man kunnat döva med vin. Det är också smärtsamt. För mej har det varit jobbigt att tänka på att jag slösat bort så mycket tid i alkoholdimma. Att jag inte slutade för många år sen. Men de tankarna blir lättare att leva med ju längre tiden går och jag försöker se det som en del av min personliga utveckling. Mina erfarenheter är värdefulla på sitt sätt, jag får se det från den sidan. Jag får leva med mitt lsneda lillfinger som jag bröt när jag ramlade i fyllan. Det kunde gått värre.

Två och ett halvt år nu och jag har för länge sen slutat sakna vinet. Istället känner jag lycka och stolthet för att jag nått hit. Håll ut, ge inte upp när det blir tungt, och det blir snart bättre!

Lexi

Ja nu är det tredje veckan som jag är nykter och jag mår hur bra som helst. Okej, visst känner jag mig lite mer irriterad ibland och min vanliga huvudvärk kommer ju alltid när jag slutar med vinet, men i det stora hela mår jag ändå bra och är förbaskat stolt över mig själv. Har inte känt mycket till sug heller, men försöker vara på min vakt för jag vet ju att det kan komma på en sekund. Jag går hos min terapeut på Beroendeenheten två gånger i veckan och det känns också bra. Jag får lite verktyg att jobba med om suget kommer. Bland annat har jag gjort en liten lapp där det på ena sidan står flera positiva saker med att inte dricka och på andra sidan har jag skrivit flera negativa saker. Om suget kommer så ska jag ta fram min lilla lapp och läsa och se om jag vill offra allt det positiva.
Nu har jag också blivit medbjuden på julbord av några kollegor. Förr har alla tillställningar som varit kvällstid, skrämt mig. Ibland har jag tackat ja, för att i sista stund skylla på något och stannat hemma istället. Eftersom jag bor en bit från stan så är jag tvungen att vara kör-bar om jag går ut och det har jag ju inte velat. Lika bra att stanna hemma hela kvällen då. Men nu ska jag gå med och njuta av maten och dricka vatten till och jag ser fram emot det.
Denna gången är jag helt säker och övertygad om att jag aldrig mer kommer att dricka alkohol och det är jag enormt glad över. Tack o lov att jag tog kontakt med Beroendeenheten och får den hjälp som jag så väl behövde.

Tack för att du uppdaterar oss! Är så otroligt glad för dig!

Stor, stor kram till dig Lexi

Lexi

Tänk att nu är jag inne på fjärde veckan utan alkohol och allt känns fortfarande jättebra. Tänker inte på A utan har börjat leva mitt liv istället. Är inne och läser här vad ni andra skriver och tar till mig alla råd o tips, försöker att inte göra samma misstag som jag själv gjort tidigare och som ni beskriver att ni har gjort. Njuter av livet på ett helt annat sätt nu och tack o lov har vikten börjat gå neråt också. Sover gott om natten och vaknar pigg o glad. Jag är så glad över att jag tog kontakt med beroendeenheten här i stan och att jag idag har en terapeut som jag träffar en eller två gånger i veckan och kan prata med och få ännu mer tips o råd hur jag ska hantera eventuella framtid sug efter A. Idag känns det som om jag aldrig mer kommer att få något sug, men förstår på er andra att det är bäst att ha garden uppe hela tiden och vara medveten om att det kanske inte kommer att vara lika roligt och lätt hela tiden.

Lexi

Ja, så lätt dessa veckor har gått hittills. Jag tror/vet att jag nu är en helnykter person som aldrig mer kommer att dricka alkohol. För den skull så får garden sitta kvar på axeln, men bara för säkerhets skull :). Jag känner mig som en ny människa och är bara sååå glad över att äntligen fått stopp på mitt missbruk. Men det är ju också tack vare den hjälp jag har fått på Beroendeenheten. Råder alla som inte lyckas få stopp på eländet själva, att ta kontakt med antingen någon beroendeenhet eller AA eller något liknande. Med hjälp av andra som vet vad det handlar om, så är det lättare att lyckas med detta stora projekt.
Jag är 61 år, de första 30 åren var det normalt drickande av alkohol. Tiden mellan 30 och 60 var under alla kritik, förutom de sju år som jag höll mig helt nykter. Jag räknar med att leva till jag är minst 90 och då är sista tredjedelen av livet den som jag ska ha riktigt roligt och verkligen leva. Leva nu, idag och vara glad!!!! Glömma alla gamla dumma sorger och bedrövelser, bara tänka framåt och glädjas åt allt som ligger framför mig.

Stigsdotter

Läste inläggen dina på sista sidan och var rädd att det skulle komma ett bakslag längre ned, men det gjorde det ju inte! Grattis, visst är det en härlig frihet! Det är bra att inte tappa garden, det är lätt att man hamnar i något slags eufori och glömmer bort alla verktyg man fått. Glöm aldrig den här glädjen du känner nu. Livet är ju upp och ned och blir inte per automatik toppen bara för att man inte dricker längre - men men växer varje gång man lyckas hantera en motgång som man tidigare drack på, då kan man klappa sig på axeln.

Stigsdotter

....glömde, det var ju sorgen jag skulle skriva om! Jag vill bara bekräfta att sorg är en känsla som kan dyka upp, helt normalt vilket flera tidigare påpekat. Alkoholen har ju varit en vän under så lång tid (även om det är en riktigt dålig polare ;-) och samtidigt är ju alkohol "det normala" i vårt samhälle. Det är lätt att känna sig annorlunda och utanför, att sätta på sig offerkoftan - "varför ska inte jag kunna dricka normalt?". Men, det är bara att tugga i sig och gilla läget - jag är en sån där som är allergisk mot alkohol! Vissa kan inte äta nötter, jag kan inte dricka sprit!

Lexi

Skönt att bli påhejad och just detta med sorgen att inte vara som alla andra, den känner jag av ibland. Undrar om människor som är allergiska för olika saker, mat eller pälsdjur, också känner sorg över att inte vara som alla andra? Eftersom jag själv har hund, så kan jag ju glädjas över att jag i varje fall inte är allergisk mot pälsdjur. Det finns så mycket att glädjas åt, så en liten sorg får man också stå ut med.

Stigsdotter

...för mig var det i alla fall så att sorgen mest fanns där i början, när jag kämpade för att låta bli. När jag väl hade gett upp, lämnat över och släppt taget var det mer ett konstaterande: "jaha, nu ska jag inte dricka mer!" liksom. Sen kom jag in i en fas där jag tänkte att vad var det som var så besvärligt egentligen - det är ju bara en dryck bland alla andra, ingen stor grej att vara utan egentligen. Beror väl kanske också på hur man var tidigare - i mitt fall tror jag att jag oftast inbillade mig att jag tyckte det var gott att dricka vissa saker, huvudsyftet med att dricka har för mig alltid varit (mer eller mindre undermedvetet naturligtvis) att bli full, att fly, att slappna av osv. d.v.s. alkoholens effekter snarare än smaken.

Det är ju klart att om man är en s.k. konnässör som älskar att smaka av och jämföra vinsorter osv. - då kanske man saknar vinet om man inte får dricka det. Men, helt ärligt, jag saknar det inte det minsta idag och känner mig inte ett dugg utanför eller annorlunda.

Stigsdotter, i allt du säger. Saknad i början, ibland, och vid vissa speciella tillfällen. Men synar jag det i sömmarna så var det inte alls mysigt utan bara elände. Så det jag eventuellt skulle sakna finns inte. Idag känns det helt normalt att vara nykterist och jag känner mej inte speciellt annorlunda. Nån festprisse har jag aldrig varit så det är ingen skillnad att jag inte vill gå på julfesten. Jag föredrog att dricka hemma så jag fick så mycket jag ville i den takt jag önskade. Nej livet är så mycket bättre så här och det är väl skönt att veta att det verkar funka så för oss efter ett tag. Håll bara ut så blir det bra! Sen är det inte solsken och lycka jämt nu heller men inte ångest och baksmälla heller.

Lexi

Men ljust inomhus och jag känner mig så stolt o glad över att jag nu varit utan vin i fem veckor. Äter LCHF samtidigt och har tack vare det gått ner fem kilo. Känns underbart, eftersom jag har dragit på mig en ganska stor övervikt när jag druckit alkohol och ätit dåligt. Nu mår jag så mycket bättre och ser fram en våren 2015 där jag ska kunna visa mig med stolthet och må bra i livet. Men november är en riktigt jobbig månad med mörker och idag också en massa regn. Satte upp adventsljusstakarna i fönstren i helgen. Bryr mig inte att det ska göras en viss speciell dag, utan jag gör det när jag känner att jag behöver detta lilla extra mys inomhus. Och det blev så mysigt! Nu kan man nästan glömma det grå mörkret ute och sitta inne och mysa istället. Fast eftersom jag har hund var jag ju tvungen att gå en morgonpromenad idag och vi blev rejält blöta. Hoppas det snart blir ljusare och att vi får se solen lite, då blir humöret också bättre.

konstnären

Full av beundran för dig. du bara sprudlar och det glädjer mig. Stort grattis till 5 veckor.
Kram Konstnären

Carina69

Hej!
Japp, nu är jag en bit på väg. Det där med långt mellan tanke och handling stämmer mer än på ett sätt.
Jag inser att alkoholen är något som blivit något jag fastnat i. Många gånger går det jättebra då tänker jag; äsch jag har inga problem men så kommer de där gångerna då jag vaknar och tänker; vad hände? Vad sa jag? Vad har jag gjort?
Har jag med mig allt hem?
Har jag mailat någon? Och så ångest.
Jag känner också en sorg över att säga nej tack till alkohol och vet inte riktigt hur det ska gå. Med alla resor som är inplanerade, alla fester jag är bjuden på och alla mysiga aw med kompisar och kollegor. Hur ska jag förhålla mig till detta som är mitt liv? Hur gör ni? Slutar ni umgås med folk?
Ska man vara ärlig med att jag ska sluta dricka. Ska folk bli ordningspoliser om jag då inte klarar detta med en gång?
Hur har ni gjort med detta som just nu är mina stora tankar?
Kram C

Hej ... Ja det är inte lätt, men kanske att du håller igen lite( alltså bantar) , vit månad, äter penicillin , ska skjutsanågon dan efter. Upp jättetidigt, osv eller bara beställa in afritt och se om nån påpekar. Ibland gör de ju inte det. Jag har kört både att undvika fester m a och inte. Men tycker att det lättaste är att undvika dom ett tag. Även om jag inte alltid lever som jag lär:-). Det blir lite lättare när kroppen o knoppen mobiliserat sig lite, och tänk gärna ut strategier i förväg. Ademonen är stark . Lycka till

Krumeluren

Jag tänkte precis som du och var ärligt talat orolig för hur andra skulle reagera när jag tackade nej. Döm min förvåning när de flesta inte ens höjde ögonbryna! Det är sant. Och jag som var så orolig... Det har dock funnits några som trugat och sannolikt pga att de får dåligt samvete över sitt eget drickande.. Men det är inte vårt problem. Att säga "jag mår bättre utan alkohol" är en bra fras, för vem kan då fortsätta truga? Ingen vill väl orsaka någon att må dåligt?

Varmt lycka till!
Kram!

Carina69

Tack för era svar!
Jag har nog egentligen inte problemet med att berätta om det utan är nog bara korkad som har svårt att förknippa fest, resor och livet som roligt utan att kunna få smaka på det goda vinet "som gifter sig med maten". Den goda drinken som jag är så duktig på att blanda till osv.
Min ursäkt har alltid varit att jag gillar vin och bieffekten av detta blir då att jag kan bli för onykter.... Ihålig ursäkt, jag vet!