Div åsikter eller...?

..

Profile picture for user Pellepennan

Konstigt det där...men färg tänker jag, jag älskar gult.
Borde inte nystanet vara gult då?

Det är rött, intensivt rött... inte lysande utan mer som blod i olika snarlika nyanser.
Precis som du Fenix kan jag inte förklara varför.

Idag är inte trådarna lika trassliga.
Hur ser ditt nystan ut...?

Kramiz från Mie...

Profile picture for user Pellepennan

När jag tog beslut om min behandling så visste jag helt och fullt att mitt gamla liv måste upphöra. Om jag skulle överleva måste jag göra en verklig förändring av mitt liv innebärande en total omsvängning av mitt synsätt och min påverkan på mig själv och på andra. Jag måste rikta blicken inåt istället för att fokusera på andras fel och brister. Jag måste bli en rejäl egoist som värnade om mitt eget liv och inte försöka styra och kontrollera andra vilket jag gjort under en stor del av mitt liv.

Jag behövde lära mig vad ödmjukhet är och vad det innebär.

Jag behövde lära mig att sätta gränser.

När jag kom ut i "verkliga" livet efter mina dagar på Nämndemansgården var jag en mycket rädd och mycket liten pojke som behövde all hjälp jag kunde få för att kunna återfå ett bra liv.
Jag gjorde som de rekommenderade : Jag gick på AA.

Det nya, nyktra, livet var skrämmande och farligt och jag tog direkt rygg på dem som gått före mig. Hade de lyckats få detta lugn och dessa lysande, leeende, ögon genom att följa vissa mycket enkla levnadsregler så vore det väl f-n om inte jag också skulle fixa detta !! Jag gick 3-4 gånger i veckan det första året och lyssnade och lärde, jag var sannerligen en lärjunge med stora förhoppningsfulla ögon. Jag tog fasta på det som sammanförde oss och bortsåg från det som ev skilde oss åt och fick tidigt rådet att lyssna och lära av dem som hade ett positivt anslag i sina berättelser. Av en gammal man fick jag den, för mig,mycket viktiga förståelsen att identifikationen med andra alkoholister är det som hjälper oss framåt.

Genomgående i min "grundutbildning" var att ingen, INGEN, sade åt mig hur jag skulle agera eller utföra mina nyvunna kunskaper. Om jag behövde hjälp bad jag om det och fick det av folk som visste vad det handlade om. Jag var omgiven av ödmjuka människor som visste att den bästa skolan är att göra egna upptäckter och att kunskapen kommer till mig när jag är mogen för det.

För det är jag oändligt tacksam.

Jag har också klart och tydligt lärt mig att jag inte på något sätt är en legitimerad "nykterhetsgörare" bara för att jag går på AA. Jag är INTE en riddare i skinande utrustning som räddar barnfamiljer upp på min vita häst undan den drickande maken.

Att överhuvudtaget antyda att jag är en dålig aktör för att jag inte agerar när en full make inte sköter sig på semestern trots att jag går på AA är en väldigt udda beskyllning. Med vilken rätt har jag att klampa in i en familjs liv och säga att de gör fel ? Hur bra skulle det bli att kliva fram till en full far och säga att han gör fel ? Till mamman att hon gör fel som medberoende ?

Inom AA liksom andra organisationer finns det folk som anser att de kan tala om för andra hur de ska agera och som försöker med div bestämmelser om att gör si eller gör så enligt MITT sätt att se så går det bra annars går det åt helvete. Därför försöker jag att undvika allt vad råd gäller och berättar istället hur det har fungerat för mig så får andra fritt välja om det är något att ha.

Fanatism fungerar i regel väldigt dåligt.

Jag är väldigt glad och tacksam att ingen hoppade på mig på mitt första möte och talade om för mig vad jag skulle göra. Det hade folk gjort i 20 år före och det gjorde ingen nytta. Jag tror inte att jag hade varit där jag är idag om jag fått ett sådant fanatiskt bemötande. Det skrämmer.

Slutligen vill jag bara påstå att majoriteten som går på AA är oerhört ödmjuka människor som har det gemensamt att de vill sluta dricka alt inte börja igen och som det är en stor ära att få umgås med och få ta del av deras enorma samlade erfarenheter.

Jag känner mig väldigt stolt och tacksam att dessa människor vill umgås med mig.

Profile picture for user Pellepennan

Att överhuvudtaget antyda att jag är en dålig aktör för att jag inte agerar när en full make inte sköter sig på semestern trots att jag går på AA är en väldigt udda beskyllning. Med vilken rätt har jag att klampa in i en familjs liv och säga att de gör fel ? Hur bra skulle det bli att kliva fram till en full far och säga att han gör fel ? Till mamman att hon gör fel som medberoende ?

Klart du inte ska stampa in någons liv och säga att dem gör fel,, vem har sagt att du ska göra så? Det låter ju inte friskt! Jag menar att vi inom AA har en gemensam lösning som vi kan samverka harmoniskt och broderligt med. Vi har en lösning att erbjuda dem som lider av alkoholism,, AA:s lösning. För har vi tillfrisknat genom AA:s program, så har vi ju något att erbjuda. Det är ju det som är meningen med hela grejen. När vi som ett resultat av dessa steg själva haft ett andligt uppvaknade så försökte vi föra vidare detta budskapet vidare till dem alkoholister som fortfarande lider. Men samtidigt sa grundarna att naturligtvis kan du inte föra vidare något som du inte har. Väldigt enkelt.

M.V.H

Profile picture for user Pellepennan

Halleluja?

FREEDOM, den som är utan synd kastar första stenen!

Det du skrev lät verkligen som en anklagelse mot Adde. Lite större ödmjukhet skulle inte skada. Fö så skriver man inte "...vidare till dem alkoholister..."
Det heter DE alkoholister, man skiljer på DE och DEM. Kan man inte skilja på de och dem så stavar man det som DOM!
Med vänlig hälsning!

Profile picture for user Pellepennan

Det finns fyra slags människor.

De som inte vet, men inte vet att de inte vet.
De är dårar; undvik dem!

De som inte vet, men vet att de inte vet.
De är okunniga; undervisa dem!

De som vet, men inte vet att de vet.
De sover; väck dem!

De som vet, och vet att de vet.
De är visa; följ dem!

Profile picture for user Pellepennan

Uppenbarligen så vet du inte vad AA handlar om, för hade du haft det så hade du föstått att det inte handlar om fanatism, då hade du haft egen erfarenhet av det och vetat vad du pratar om. Och då hade du förstått vad som menas med princip framför person, och att tillämpa dessa principer i alla våra angelägenheter. Så som i hemmet, på arbetet, på resan mm. Men som sagt hur kan man veta det man inte vet?

M.V.H

Profile picture for user Pellepennan

Jag tycker att Adde är en klok & vis man, med många bra & sunda tankar.

Gillar inte när det blir pajkastning.
Vi är här av samma anledning... Alkohol / droger har påverkat våra liv på ett el annat sätt.
Negativt.

Dra nytta av varandras historier istf att anklaga hit & dit.
Vi har kommit olika långt på våran resa.
Kom gärna med kloka råd.
Eftersom vi är olika som personer & individer har vi olika synsätt... acceptera...

Ta hand om er & lev.... kram från Mie.

Profile picture for user Pellepennan

Underbart!
Skulle lösa alla vara problem med en katt som den här vintern är bara så jobbig. Vill gå ut, vill inte gå ut ca 100 ggr dagligen. (Har faktiskt tänkt på att jag och katten är ganska lika, vill inte dricka, vill dricka ca 100 ggr dagligen.)
/Fenix

Profile picture for user Pellepennan

Ja Felix livet är allt som oftast en festlig grej !!

MEN :

Jag började min morgon som vanligt med frukost och morgontidning, kollar så att jag inte skrämmer rådjuren när jag går och hämtar tidningen, de har liksom företräde ! Solen är på väg upp när jag går och det är obeskrivligt vackert. Koltrasten plirar lite på mig när jag går förbi matstället, h*n är inte rädd för mig så länge jag inte tittar direkt på henne/honom. Jag stör ekorren lite när jag går och får ett ilsket tjatter påkastat på mig för att jag råkar gå lite nära. Men på det stora hela så är vi kompisar tom så mycket att det händer att h*n är inne i bilen när jag lämnar dörren uppe för länge. Ibland finns ju matkassar där!!

Jag läser tidningen i takt med mackorna och kaffet. Kommer till slut till dödsannonserna. Och för första gången på många år så blir jag så arg och heligt förbannad på alkoholen. "Acceptera det jag inte kan förändra...." äh, dra åt he-te !!

En bekant har slutligen lyckats att supa ihjäl sig. Han ville aldrig erkänna att alkoholen var det största problemet i hans liv. Han förstörde bit efter bit i kroppen och hasade i slutet fram med hjälp av rullator. Men sluta dricka ? Icke ! Dryga 50 år gammal valde han att ta sitt liv med alkohol.

Jag känner sådan maktlöshet.

Jag har tagit mitt "Beslut" idag !!

Njut av solen vänner !

Profile picture for user Pellepennan

Läser en kort artikel om Gudrun Schyman och hennes resa till nykterheten och hur sanslöst lika den är min. Jag sökte också hjälp av den öppna vården (dock flera år innan min behandling) innan vi slutade på samma ställe. Jag hade också tankar på att sluta mitt liv när ångesten och bakfyllan var så kompakt att man kunde ta på den. Jag har än idag inte träffat någon som uppnått en stabil nykterhet utan sinnesförändrande medel via den offentliga öppna vården däremot många som uppnått den via AA eller sluten behandling i kombination med efterföljande deltagande i AA. Borde stämma till eftertanke hos berörda politiker. Statistiken är inte lysande om den ens finns.

Jag kan idag se,höra och inte minst läsa om återfall på gång och det är inte en så värst trevlig upplevelse. Det är jobbigt att stå bredvid och inte kunna påverka förloppet och jag kan faktiskt må fysiskt illa av det. Jag är i högsta grad medveten om att jag inte kan ge råd till en annan alkis utan enbart dela om mitt liv och mina erfarenheter så får var och en göra sina egna val. Återfallet kommer INTE som en blixt från klar himmel utan planeras en bra tid före och det är då alla signaler kommer. Det är en spegel av mitt gamla jag och det förskräcker. När jag slutar upp att bry mig om mitt eget mående och börjar gnälla på andra och fokusera på andras fel så vet jag att det är dags för mig att reflektera över vem jag är och var jag kommer ifrån. När min sinnesro börjar tunnas ut blir det lätt någon annans fel. Jag kan börja oroa mig över saker som ligger dagar bort och som jag inte ens vet är eller blir ett problem. Om jag är i balans så blir inte de sk problemen något hot, oftast faller de platt till marken, det har varit ett hjärnspöke hos mig.

Jag läser också nu att det är vetenskapligt belagt det som vi nyktra alkisar har vetat länge att vi trixar med drickandet för att kunna dricka "socialt". Vem har inte i vår situation ändrat sort, styrka eller märke, inte druckit före eller efter ett visst klocklslag, "bara" druckit helger, shoppar "bara" en viss mängd, tagit en "vit vecka"................visst känns det igen ?!
När vi håller på så så har vi redan tappat kontrollen över vårt liv och har i realiteten blivit fast i beroendet. Vi lurar oss själva och förlänger vårt lidande när det egentligen bara finns en lösning.
Känns lite skönt att få bekräftelse !

Om 14 dagar är det Arosmötet i Västerås, bara ett stenkast från Östra Aros ! Jag ska försöka åka dit på lördagen för att få trivas hos kamrater och få vara verkligt social utan en massa skydd framför mig. Nakenheten som finns hos oss nyktra alkoholister är så befriande, vi litar på varandra och har en förtröstan som jag aldrig kan uppleva ute i verkliga livet. Alla AA möten är öppna möten och ger en enorm kunskapsbank även för anhöriga. Och jag ska försöka gilla laxpuddingen men det tar emot.............!

Nu ska jag ut och ta emot vårsolen som för första gången på länge lyser över oss. Känner mig som en liten krokus !!

Profile picture for user Pellepennan

En av fyllehelgerna är över. Amatörernas helg. Vi proffs behöver inga speciella helger för att supa till. Det går bra närsom.

Jag gjorde tidigt ett val i min nykterhet om att inte bry mig om alkoholen som folk dricker på restauranger, uteserveringar, picknickar mfl ställen. Jag har inget med den att göra. Mitt drickande är slut, jag har gjort mitt val, hur andra gör är deras val.

Jag har hört många nynyktra säga att de inte törs röra sig i kretsar där det finns alkohol. Varför inte ? Alkoholen hoppar inte på mig och tvingar sig ner i strupen. Jag måste göra ett aktivt val för att dricka. När jag till fullo insåg att valet var mitt, och bara mitt, släppte all min rädsla och den insikten fick jag, gu'skelov, väldigt tidigt i min nykterhet.

Jag väljer än i dag att ta mitt beslut om att inte dricka just idag och det valet har gett mig ett förunderligt bra liv. Jag har städat upp i min ryggsäck med ångest som jag burit på och jag försöker att rensa ut dagligen sådant som kan bygga bo i mitt huvud och stjäla min energi. På många sätt har jag och min fru fått ett mycket bättre liv trots, eller rentav tack vare, alkoholen och det arbete vi fått lägga ner i vår nykterhet. De första åren var AA och Al-anon helt avgörande för vår utveckling. Den hjälpen, att personligen få träffa andra i samma situation är ovärderlig. Jag, som avskydde kroppskontakt med främmande människor, är numera väldigt givmild med kramar och fullkomligt älskar att få !!

Den tilliten och det förtroendet som en kram innebär är stor att uppleva för mig.

Min förhoppning är att min blotta närvaro på ett möte kan sporra en nyanländ till ett nyktert liv, visa att det faktiskt fungerar. Så som de "gamle" visade mig när jag var ny. Jag vet att jag inte behöver ge råd för var och en måste göra sina egna val och be om hjälp.

Det finns en väg ut från helvetet genom att inte dricka just idag och inte ta första glaset.

En dag i taget !

Profile picture for user Pellepennan

Folknykterhetens dag har nu passerat.

Div förslag på hur man ska minska drickandet har kastats fram från div olika håll.

Om det är bra eller inte får andra avgöra. Jag har gjort mitt val.

Däremot förundras jag över att, vad jag kan förstå, alla förslag kommer från olika nykterhetsorganisationer. Va' fan de är ju redan nyktra !!

Från vår sida, vi som har problem, är det förunderligt tyst. Borde vi också gå ut och predika och missionera om nykterheten ? Eller är vi så förståndiga att vi inser att vi själva måste ta vårt beslut utan påverkan från andra ? Att bästa sättet att hitta nykterheten är att lyssna på en som gått före, en som vet vad det innebär att hitta ett bra liv.

Jag tror att det här forumet har fyllt en viktig funktion för många som söker sin väg till nykterheten. Min önskan är att de som har lyckats i sina försök att sluta dricka fortsätter att skriva här lite då och då för era erfarenheter är så enormt mycket värda för de som är nya.

Vi är alla så lika !

Profile picture for user Pellepennan

Någon funderade på om det finns koppling mellan pms och alkosug och jag lovade att återkomma men hittar inte tillbaks till rätt tråd !

Ingen av vare sig sjukvårdspersonal eller gamla "rävar/rävinnor(!)" jag pratat med kan säga att det finns ett samband, i varje fall inte fysiskt.

Däremot kan det vara ett inlärt beteende där man tar till alkohol för att "lindra" menssmärtor.

Vi är ju mästare på att hitta på undanflykter för vårt drickande.

Profile picture for user Pellepennan

ha ha ha Fenix... :)

Som kvinna och kännare av alkosug så kan jag lätt påstå att pms med humörsvängningar, irritation, rastlöshet och argsintet triggar suget efter alkohol, det är ju det sätt som vi tar till för att må bra. När man försöker sluta så är säkert pms- perioden extra jobbig.

Profile picture for user Pellepennan

Livet är underbart !

Jag hade ett helt osannolikt samtal på en helt osannolik plats med en underbar tjej i går förmiddag. Jag känner henne flyktigt sedan säkert 15 år, ni vet, en sådan person som är trevlig och man slänger några ord med när man träffas och sedan är det inte mer med det.

MEN ! För många år sedan kom jag till hennes arbetsplats och var fruktansvärt bakis, rödögd som värsta kaninen och skakig som satan. Hon ser och kommer med den rättframma frågan : Och hur bakis är du på en skala ?! Fy fan ! Det är ju sådana frågor man inte vill ha, framförallt inte från någon som förmodas inte veta ! Och självklart så ljuger jag och hittar på en rätt fjantig förklaring.

Jag ser att hon ser och det känns inte bra.

Jag har träffat henne många gånger efter det och vi har aldrig berört ämnet mer. Förrän igår då !

Vi stod och pratade om ditten och datten och kommer lite smått in på beroende på väldigt slingriga vägar. Jag hör på hennes sätt att prata att hon är kunnig i vår "bransch", vi får ju ett visst uttryckssätt om vi sköter vår utveckling och förändring på ett bra sätt. Jag "roar" mig med att ställa de där jobbiga frågorna och får svar på ett bra sätt. Jag röjer min anonymitet och berättar att jag är nykter alkoholist numera och det visar sig att hon är ett vuxet barn och att hon till stor del har läst sig till hur sjukdomen fungerar och att det finns en lösning för alla parter.

Genast kommer samhörigheten och tilliten när vi kan prata på ett öppet sätt och dela våra tankar och känslor, det känns så stort när det händer.

Jag slås återigen av att vi är så lika och så många ! Hon blev intresserad av Al-anon och AA och kommer att försöka vara med på AA's landsmöte i Örebro i augusti.

Jag blev glad ochh upprymd av samtalet med henne när jag egentligen var ute i ett helt annat ärende. Hon gjorde verkligen min dag !

Profile picture for user Pellepennan

Att sätta gränser är svårt.

Jag inbillar mig att jag är en modern och självständig människa med en egen personlighet och ett fritt tankesätt.

Ibland är det bara så fel. Jag går fortfarande tillbaka till gamla värderingar och söker skydd och stöd i div felaktiga positioner. Jag kan fortfarande känna skuld och skam när jag tar ett beslut som jag instinktivt känner är rätt för mig men som kan såra och krångla till det för en annan människa.

Mitt eget mående är min alldeles egna livlina !! Att det ibland är så satans svårt att fatta !

Min egen nykterhet är så oändligt mycket mera värt än pengar och karriär.

Student tider = supa tider ? När blev det så ? När jag tog studenten så var det en familjehögtid och alkohol var inte så vanligt. Kan det bero på att vi på den tiden faktiskt var tvungna att plugga in i det sista för annars fick vi gå ut bakvägen ? På att vi var tvungna att jobba all ledig tid för att kunna köpa böcker och studiemateriel ? På att vi helt enkelt inte hade tid att supa ? Eller är det så att jag förskönar min egen ungdom ? Jag vet i alla fall att alkohol inte var en stor sak i mitt liv förrän framåt någonstans efter 25 års ålder.

Sanna Lundell skriver kloka ord om studenten. Väl värda att fundera över !!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/sannalundell/article72412…

Profile picture for user Pellepennan

Livet känns lite förvirrande just nu.

Jag känner igen förvirringen sedan tidigare, glädjande nog har den inte med alkoholintag att göra !

Det är en förvirring som kommer att resultera i nya erfarenheter och kunskaper om jag har tålamod att låta min förvirrade hjärna att sortera och reda ut begreppen. Det kommer att utmynna i ett kunskapslyft som så många gånger tidigare.

Kruxet är ju att jag har så satans bråttom !! Jag vill ha all kunskap nu och helst igår !

Livet är en fin skola och bara jag har ett öppet sinnelag och lyssnar till det som presenteras för mig så fylls min erfarenhet och kunskap på i en takt som passar just mig. Jag kan inte skynda på min utveckling, jag måste, återigen, påminna mig om att jag får kunskap i den takt jag är mogen nog för den. Aha-stunderna kommer i skov och jag behöver "bara" fånga stunderna och njuta av min nya lärdom ! Låter enkelt men är det inte !! Kräver övning och ödmjukt sinnelag.

Bl a Lilla Blå har skrivit om ensamhet och visst finns den ! Men jag kan se idag att vi, hustrun och jag, själva väljer vårt sällskap som är bra för oss. Vi ställer inte upp på allt och det kan ses med oblida ögon för att vi själva väljer istället för att falla för någon form av grupptryck. Just midsommar är en sådan tillställning ! Vi har båda svårt för att se fyllan som startar tidigt på dagen för att sen kulminera i en tidig kväll.Mitt minne som barn att bli åsidosatt av alkoholen är förvånansvärt färskt. Vi väljer således oftast att tillbringa midsommar, tillika vår bröllopsdag, med oss själva och ev äta något gott under dagen med barnen. Det råder inte på något sätt alkoholföbud hemma hos oss utan var och en får göra sina val. Och det fungerar bra.

Jag har sagt det förut men det tål nog att upprepas : Det är TACK VARE alkoholen och min nykterhet och hustruns arbete med sitt medberoende som vi har ett bra liv idag !! För en oinvigd låter det väldigt konstigt men med den erfarenhet och den kunskap vi har fått genom att arbeta med oss själva är det en naturlig följd.

Det finns hopp och hoppet ökar för varje gång jag gör valet att inte dricka just idag och att jag inte tar det första glaset.

Ni är alla välkomna att dela mitt liv !

Profile picture for user Pellepennan

Idag är en sådan där dag som har börjat mycket speciellt. Det är en dag ämnad för just mig att njuta av, att känna att jag verkligen lever och mår bra. Att se alla glada människor, att se det vackra vädret, att se alla dessa vackra blommor, att kunna njuta av all god mat som serveras, sommartårtan, kaffet som smakar extra bra en fin dag som denna.

Det goda leendet från folk jag möter sitter så härligt inombords när jag med fast blick och rak i ryggen och med en väldig stolthet lever mitt liv just idag. Jag har inget att skämmas för idag, lögnerna är slut, den stora, tunga ryggsäcken är i stort sett tom och axlarna avlastade.

Den här speciella dagen har börjat med mitt beslut om att inte dricka oavsett vad som än händer och jag tänker definitvt inte ta det första glaset idag !

Tänk att livet kan vara så skönt att leva !

Ha en trevlig, nykter, midsommar alla mina vänner här på forumet !

Profile picture for user Pellepennan

Härlig läsning, Adde!

Satt igår kväll och tänkte just på den här ryggsäcken..
För bara 4 månader sedan var den tyngd utav skam, ångest, lögner och manipulation. I dag är min ryggsäck lite lättare att bära, den är fortfarande inte tom, men så oändligt mycket lättare!

Jag är tacksam för att jag får vara här och nu och fira en riktig midsommar!

Lycka och glädje till er alla!

Segaletta.

Profile picture for user Pellepennan

Alkis-smart !

Läser i tidningen hur man ska dricka nu när det är så varmt.

Får en sådan där flashback om hur det var när jag drack som mest med alkohol.
När min urin var seg som sirap och starkt mörkgul och inte blandade sig riktigt med vattnet i toaletten då tänkte jag till lite !!!

Om jag tar det lugnt med ren sprit ett tag och bara dricker öl så får njurarna en chans att hinna med och när jag kissar ofärgat igen så är det ok att supa igen !

Det var väl smart tänkt !!??

Profile picture for user Pellepennan

Det är sommar, varmt, semester för många och den riktiga svenska grilltiden.

Jag kan fundera på hur lite folk dricker alkohol egentligen jämfört med hur jag tänkte när jag var aktiv. Då såg jag bara alkoholdrickande människor överallt men det är ju uppenbarligen inte sant ! Alla är ju inte som jag !!

Det går utmärkt att bränna en köttbit på grillen utan sprit !

Jag känner mig fn lite ensam i min alkoholism eftersom jag är en utdöende sort av alkis. Jag använder nämligen enbart alkohol och passar mig djävligt noga för att blanda in piller i mitt liv.
Blandmissbruket är numera mera vanligt än enbart alkohol. Jag blir så sorgsen när jag ser och hör folk dribbla med div lyckopiller och även tyngre saker istället för att lära sig mera om sig själv. Men det är ju enklare att glida iväg på en avtrubbad känslovåg än att möta sina demoner och göra sig av med dem en gång för alla. Svenskarna äter mest anti-depp i hela Europa ! Är vi verkligen så enormt trasiga ? Nej, jag tror inte det men läkarna har väldigt nära till receptblocket här i Sverige. Både hustrun och jag har tablettberoende i närheten i vårt yrkesliv och båda så tycker vi det är djävligt jobbigt att "känna av" stämningen på den beroende när arbetsdagen startar.Ibland är allt nattsvart för att svänga till ljusblått dagen efter. På sätt och vis blir vi medberoende till pillerknaprarna och det känns inte bra.

En alkis eller narkoman går det att prata om missbruket med men det är lögn i helvete att ta upp det med en tablettberoende. Förnekelsen är överjordisk. Jag har ju också upplevt tillfrisknandet på nära håll hos vänner som går på AA och att det tar ett år att bli fri (skapligt iaf) från tabletterna och betydligt längre behandling med skickliga terapeuter på behandlingshemmet. Jag känner flera alkisar och narkomaner som tagit sig ur missbruket själva men inte någon tablettberoende som fixat att kliva av knaprandet på egen hand.

Jag är så glad att jag nekade att ta antidepp, sömnpiller, ångestdämpande mm mm som läkare har erbjudet mig innan jag valde att bli nykter.

Jag har ett bra liv idag utan sinnesförvirrande preparat.

Profile picture for user Pellepennan

Använde enbart alkohol menar du väl??

Det är helt fel och faktiskt oförskämt att kalla alla som använder psykofarmaka för tablettmissbrukare. För det verkar så på dina inlägg att du även räknar antidepressiva och andra icke- beroendeframkallande mediciner som sinnesförvirrande preparat.

Att det är jobbigt att känna av stämningen hos tablettberoende (om de nu är det, eller de kanske medicinerar helt enligt läkarordination ??? ) kan kanske bero på att personen mår dåligt av sin psykiska ohälsa?

Nja.. lite funderingar. För alla är inte lika. Och alla kan inte sluta på samma sätt. Dock kan abstinens vara livsfarligt obehandlad. Ny forskning visar oxå på att frontallobs -skadorna ökar varje gång man slutar tvärt (när man har stor alko-konsumtion så klart) utan abstinenslindrande läkemedel.

Profile picture for user Pellepennan

Visste att du skulle svara det. Men det är gammalt AA -tänk och beror på okunskap.

Visst är det skönt att just du mår bra. Och visst är det skönt om alla kunde vara medicinfria. Och det hade varit skönt om det var fred på jorden och fanns mat till alla oxå.

Profile picture for user Pellepennan

Att säga att man tar medicin som är utskrivet av en läkare känns förstås bättre än att säga att man tar droger som man köper av en langare... Nackdelen med det här är (enligt mina åsikter) att man aldrig blir av med grundproblemet. Eller "att möta sina demoner och göra sig av med dem en gång för alla" som Adde uttrycker det.

Profile picture for user Pellepennan

Billy, du och Adde har inte en blekaste aning om vad ett som ni kallar det"lyckopiller" är. En antidepressionsmedicin är inte ett Benzopreparat! Det är heller inte som värktabletter (förr röd triangel) som bara får skrivas ut av läkare! Enligt ditt resonemang Billy så kan vi stänga ner varenda apotek! Ett SSRI-preparat är fullständigt ointressant för en missbrukare. Det är som att preparera en folköl med socker.

Profile picture for user Pellepennan

Intressant fakta finns på Beroendemedicin.nu.

Att alla har resurser eller får resurser till att "möta sina egna demoner" är en utopi.

Att förkasta alla sorters psykofarmaka och de människor som tvingas att använda det är en skymf enligt min mening.

Klart att det finns en farlig trend att skriva ut lyckopiller till alla, gamla som unga. Det är lättare och billigare för sjukvården och samhället än att ta tag i verkligheten.

Jag känner många, både genom mitt yrke och privat, som ätit icke-beroende framkallande psykofarmaka, värktabletter, antidepressiva, ja även benzo preparat och sömntabletter under kort period i samband med kriser och sedan slutat.

Att gå med svår - långvarig ångest ger bevisligen förändringar och skador på hjärnan (som syns på undersökningar). Om ångesten inte kan lindras på annat sätt än med hjälp av tabletter, vad är valet? Ibland behövs tabletter för att personen ska bli så stabil att han /hon kan tillgodogöra sig terapi.

Det finns väldigt många aspekter.

Profile picture for user Pellepennan

På grund av att jag alltid varit en brinnande själ och älskat att käfta med andra människor tänkte jag också kasta mig in i den här debatten innan jag går och lägger mig.

Precis som Mickey och kvinna-mamma skriver så är SSRI och tricycliska antidepressiva inga narkotiska preparat. Dessa fungerar genom att hämma serotoninåterupphämtningsreceptorer i hjärnan vilket gör att den, hos depressiva människor, underproducerade signalsubstansen serotonin inte återupptas och därmed får en mer balanserad nivå i hjärnan, i likhet med den som vi "vanliga" människor har.

SSRI kan möjligtvis ge vaga sinnesförändringar, men det är verkligen inga preparat man missbrukar på det sättet så som vi har gillat att göra med alkohol eller andra droger.

SSRI-preparat är inte narkotikaklassade.

Vad jag kan förstå att ni är kritiska mot är dock benzodiazepiner, opiater med mera som är kraftigt beroendeframkallande och rusframkallande medel. Läkare idag är dock betydligt mycket försiktigare med att skriva ut sådana preparat.

Sen har jag alltid varit en stark motståndare till att lösa sina (psykiska) problem genom medicinering ändå. Jag har alltid varit böjd åt det Freudianska hållet och tror stenhårt på samtalsterapi, personlig utveckling med mera och tror att det mesta går att överkomma om man jobbar med sig själv på allvar. Jag håller också med Billy till viss del om att man inte gör sig av med grundproblemet på samma sätt om man börjar käka tabletter. Däremot kan man under medicinering, precis som kvinna-mamma skriver, få bättre utrymme att bearbeta de känslor, händelser och möjliga trauman som gjort att man blivit deprimerad. Att rusa in i samtalsterapi eller samtalsgrupper är inte alltid det lättaste, det kan vara bra att få en skjuts på vägen. Så känner jag till exempel med min antabuskur just nu.

Tack!

Profile picture for user Pellepennan

ja var är Adde?Kanske ute o reser.På semester.
Era diskussioner om sk lyckopiller.jag började med de när min son fick problem i skolan o jag inte fick stöd ens från skolan,jag var förtvivlad o det löste inte problemen.Pillret hjälpte mej till att hitta bra lösningar,rent praktiskt,på problemen,jag har fortsatt med dem av bara farten o visst har jag alltid mått bra,haft samma känsloläge liksom vadsom än händer.
Slutade med dem för drygt en månad sen.
Vill kunna känna sorg,vanmakt,förtvivlan o orka med de känslorna fast det känns svårt att ta till sej.
Simma tusen meter ger rätt bra distans åxå till ett förtvivlat problem som känns olösligt......det finns andra sätt att lugna ner sitt sinne.Man,eller....jag då....vill inte knapra hela livet.

Profile picture for user Pellepennan

Ja var är du Adde,miss u
Vana,jag äter antidepp,sen ett par,år
vågar inte sluta än,känner mig för skör
jag har dock väldigt lätt att gråta,
så de hämmar inte mina känslor ,så tillvida
me jag vet ju inte riktigt ändå
hur det känns utan,har ätit de länge
druckit på de också,ingen bra kombo
men jag behöver de nog ett tag till
så marken jag går på blir lite jämnare
kram Måne

Profile picture for user Pellepennan

Jag vill tacka alla som har saknat mig !

Speciellt vill jag tacka de som tagit sig tid att leta upp mig på Facebook och skickat trevliga små meddelanden om saknad ! Det som nu fick mig att tänka om vad gäller mitt val att fortsätta skriva här är Lilla Blås personliga meddelande som var fyllt med kärlek. Tack för det mailet !

Efter att ha varit på Gullbranna och mött många "färskingar", både alkisar och anhöriga, så påminns jag om vikten av att ha erfarna människor att lyssna på, fråga och inte minst lita på. Jag hade inte haft ett sånt fint liv som jag har idag om jag inte lyssnat på dem som gått före mig. Jag påminns om att identifikationen som uppstår mellan 2 alkisar är grunden för mitt sätt att hantera mina känslor i nykterheten, jag ser att jag inte är ensam och att det finns hjälp att få om jag ber om det.

Jag hade den stora glädjen att få träffa en vän från forumet och FB i verkliga livet på Gullbranna ! Lycka !!!
Jag fick ett inlägg på FB om vad man vinner på nykterheten via 12 steg av henne som jag tänker vidarebefodra, steg för steg.( Jag har inte läst runt på forumet nu så jag vet inte om hon har lagt in dessa vinster isf en repris)

De 12 stegen - Vad vinner jag?

1. Hopp istället för hopplöshet

Finns hur mycket som helst att skriva om den raden !! Men för mig har den betytt så mycket, jag inser nu att mitt gamla liv enbart var ett jagande på nästa fylla. Mitt enda hopp var att ha sprit hemma så jag klarade mig några dagar. Idag ser jag mitt liv som värdefullt och att jag har möjlighet att göra något bra för mig själv och min familj. Livet är förunderligt lätt att leva idag, visst det finns motgångar och allt är inte rosenrött, och jag kan bli förbannad ibland,men det är små problem mot den tid jag var aktiv alkoholist.

Idag är jag en nykter, stolt, alkoholist ! Och jag är nykter för min egen skull.

Profile picture for user Pellepennan

Åh, vad härligt att se dig här igen! Välkommen tillbaks!

Hopp istället för hopplöshet.. Jag önskar att jag kunde känna hopp inför framtiden och glädjas för de små sakerna som gör vardagen. Men just nu är jag inne i en svacka (tror jag iaf), och tycker att det mesta känns meningslöst. Jag har t.o.m börjat fundera om jag verkligen vill leva nyktert... Var tog mitt tillfrisknande Jag vägen??!

Jag tycker att livet är urtrist och grått. Jag är sur och lättirriterad. Jag stör mig på människorna runt omkring och vill bara få vara ifred. Jag är otacksam...

Jag sitter med mitt fjärde steg och blir helt tom i huvudet, inte ett ord kommer ner på papper...

Jag är avundsjuk på tjejen som drog från ledigheten, direkt till a-lagarna på bänken...

Usch, jag vet att jag måste bryta detta på något sätt, men vet inte riktigt hur.

Segaletta - Nykter och drogfri, bara för att jag är på behandlingshem....

Profile picture for user Pellepennan

Tack Segaletta !

Ditt tillfrisknande Jag finns där inom dig ! Du är nog inne i en liten sorgeprocess och har gått vilse i ett tillstånd av självömkan. Självömkan är farligt för oss innan man lärt sig att hantera den. Jag själv kan absolut idka, fullkomligt frossa i, självömkan MEN jag vet idag att det är farligt för mig så jag stannar och njuter ett tag men ser sen till att ta mig ur det innan det går för långt.

Njut av den goda maten, jag har för mig att det finns en katt på området : Klappa den !! Tänk vad mycket du får lära och uppleva av de andra runt dig. Fundera på vad du fick uppleva för någon vecka sedan, allt positivt du kan kan komma på. Ta rygg på den mest positiva människa som finns i din närhet.

Svackan går över när du sköter om ditt liv och du märker att du är en viktig människa som gör avtryck hos andra. Du har definitivt något att se framemot på alla sätt inte minst den 9e oktober !!

Ta hand om dig vännen !!

Ps.Jag skickar ett lite mer privat mail via Fb till dig. Ds

Profile picture for user Pellepennan

De 12 stegen - Vad vinner jag?

2. Tro istället för förtvivlan

Jag började tro på mig själv och mitt liv i samma takt som alkoholen försvann ur min kropp. Jag insåg att jag har möjligheter att skapa och välja inriktning på mitt nya liv, att det är jag som gör valen och ingen annan.

När jag var aktiv så upplevde jag enbart förtvivlan över hur mitt liv hade blivit och hur synd det var om just mig som var så fast i mitt drickande. Att jag inte kunde dricka "socialt", att jag inte kunde sluta när den första klunken väl hade runnit ner i strupen, den förbannade ångesten dagen efter.

Idag har jag en tro på mig själv och mina medmänniskor. Det är skönt att kunna lita på mig själv, att jag inte ljuger för mig själv eller för andra. Jag behöver inte gömma något av mitt känsloliv idag, det är ok att skratta och gråta, känna med och motgångar, inte vara bedövad känslomässigt.

Det finns fördelar med att inte dricka alkohol !!

Profile picture for user Pellepennan

Tro istället för förtvlivlan.

Jag blev förundrad av dina rader, Adde! En beroende kan bäst hjälpa och förstå en annan beroende.

I dag klarnade det lite för mig, visst hade jag fastnat i min självömkan! Tyckte att det var orättvist att ena tjejen kunde gå ut och ta sig ett par dagars fylla, medan jag var tvungen att stanna på behandlingen och hålla mig nykter... Men vänta lite nu, vem är det som tvingar mig?? Absolut ingen!

Jag VÄLJER att stanna kvar och kämpa mig igenom de jobbiga tiderna. Jag väljer att veta var jag vaknar på morgonen, jag väljer att kunna titta folk i ögonen, jag väljer att våga känna, jag väljer att inte behöva spy i toavasken... listan kan göras lång!

Hur förtvivlad var inte jag när jag tvingade glaset till munnen, bara för att sekunden senare få upp det igen - och dessutom bli ännu mer förtvivlad när jag insåg att det kom upp för fort, hann inte få någon effekt av det... Hur förtvivlad var jag inte när jag satt på golvet storgråtandes och bad till Gud att hjälpa mig ur det helvete jag hade skapat?

I dag väljer jag att vara nykter och drogfri, i morgon får vi se..

Segaletta.

Profile picture for user Pellepennan

"Hur förtvivlad var inte jag när jag tvingade glaset till munnen, bara för att sekunden senare få upp det igen - och dessutom bli ännu mer förtvivlad när jag insåg att det kom upp för fort, hann inte få någon effekt av det... Hur förtvivlad var jag inte när jag satt på golvet storgråtandes och bad till Gud att hjälpa mig ur det helvete jag hade skapat?"
Så rätt beskrivet !! Det bränner bakom ögonlocken när jag påminns om mitt förra liv. När jag tvingade ner alkoholen, hur den kom upp igen, ingen effekt, allt stämmer på mig.

Idag har jag tagit ett beslut om att vad som än händer ska jag vara nykter.

De 12 stegen - Vad vinner jag?

3. Mod istället för rädsla

Ja, verkligen, vilken skillnad mot mitt aktiva liv ! Jag törs öppna dörren om nån ringer på, det är ok att åka förbi en poliskontroll, jag törs stå vänd mot den person som jag pratar med, jag behöver inte vara rädd för att mina händer skakar, jag kan gå emot mina rädslor och göra saker som jag aldrig gjort tidigare, jag törs möta mina känslor, känna hur det bubblar av skratt men också när tårarna stiger i ögonen, känna hur det ibland kommer ångest om hur jag en gång betett mig i fyllan och villan,törs prata med en annan människa om hur jag mår,se folk i ögonen och känna att jag duger precis som jag är.
Listan kan göras längre, mycket längre, men ska jag gradera något så är det väl modet att möta mitt återfunna känsloliv utan påverkan av sinnesförändrande medel, helt naken och utan försvar, det absolut bästa jag upplevt. Det är, och har varit en underbar resa !!

I takt med att jag återfunnit mig själv och sakta men säkert byggt upp min förlorade självkänsla så har mina rädslor försvunnit.

Och detta beror på att jag inte tar det första glaset !!

Profile picture for user Pellepennan

Mod att vara den man är...
Mod att säga nej till första glaset.
Mod att ta konsekvenserna av mitt handlande.

För mig har nog modet att berätta för omgivningen att jag har alkoholproblem, varit det som krävt mest av mig. Men jag har klarat det!

Profile picture for user Pellepennan

De 12 stegen - Vad vinner jag?

4. Sinnesro istället för förtvivlan

Men visst är det så !! Mycket av, för att inte säga all,min stress är idag borta. Min hjärna behöver inte hålla på sina komplicerade funderingar över hur länge min sprit räcker, när jag måste handla nästa gång, vilket bolag jag kan gå på, om jag hinner innan de stänger, undrar om den där kassörskan som tittar så konstigt på mig jobbar idag ?, var ska jag gömma flaskorna och burkarna idag?.

Jag behöver inte ha koll på allt och alla för att kunna skydda mitt drickande, jag kommer ihåg vad jag sa igår och behöver inte försöka återskapa minnen mm mm.

Helt plötsligt blev det lugn och ro i mitt huvud ! Det första året i nykterhet märktes det genom en enorm trötthetskänsla i min kropp och hjärna. Jag sov kopiösa mängder. En skön vilsam sömn utan påverkan av bedövning. Det var välbehövligt, verkligen. Mitt system hade varit satt i högsta beredskap i många år och nu, nu äntligen, fick kroppen vila. Det var njutning på ett högre plan !

Jag kan idag leva ett normalt liv men har fått förmågan att kunna koppla, och bort, alla störande moment och försjunka i en stunds vilsam paus, en liten minimeditation. Jag har idag sinnesro i min kropp och är vän med den och trivs med mig själv.

Jag kan känna lycka med mitt nyktra liv men det är ett liv som jag inte fått gratis. Jag har fått jobba lite för det men det har det varit värt !

Profile picture for user Pellepennan

Sinnesro är en fantastisk känsla! Att kunna trivas och må bra i sitt eget sällskap är guld värt! Jag håller på, sakta, att få tillbaka den där sköna känslan av att bara kunna vara.

Igår skrev jag ett inlägg om mod, men det försvann visst på vägen...

Mod att be om hjälp,
Mod att låta andra hjälpa mig,
Mod att våga vara ödmjuk,
Mod att visa mig sårbar,
Mod att förändra.....

Segaletta - Nykter och drogfri, bara för idag!