Div åsikter eller...?

..

Profile picture for user Adde

Som svar på av vill.sluta

döden kommer nära pga alkohol och droger så skrämmer den mer än den "normala" döden. Den känns så fruktansvärt onödig för det är ju trots allt ett val som vederbörande gjort att sätta sig i den situationen. En situation som nog de allra flesta här på beroendedelen av forumet så väl känner igen.

Jag är och förblir evigt tacksam att jag under min aktiva tid tackade nej till de tabletter som läkarna ville skriva ut till mig och jag gör så än idag. Jag är fantastiskt lycklig över att jag enbart är en alkoholist och jag har enormt svårt att fatta dessa nya droger som är "moderna" nu med alla dödsfall som följer i dess spår. Nu senast den kvinna som det skrevs om i media som, efter ha kastat ut delar av bohaget genom fönstret, skulle prova på att flyga själv. Hon och hennes man var ju höga som hus på droger som man får spelet av. I detta fallet påstås att det var MDPV som var det som gjorde att hon trodde sig vara flygkunnig.

Näe, tacka vetja en rejäl sup eller två så man lite stillsamt slocknar i sängen ! Ja, det var ironi men ren alkohol, alltså utan några andra substanser som tabletter el likn, är lättare att behärska trots allt.

Profile picture for user markatta

Som svar på av Adde

som står under varje inlägg. Spelar ingen roll vilket inlägg i en tråd du väljer att klicka bespara på, din kommentar hamnar längst upp som nytt ändå(om du har inställningen "nyast först"). Så behöver du inte ha så många ledsna gubbar i din tråd :-)))

Kram

Profile picture for user Adde

Som svar på av markatta

gör jag som Markatta säger :-)) Och skriver under *besvara* :-))

Återigen har jag stött på det fenomen som retar mig mest av allt när det gäller läkares djupa okunskap om hur vi beroende fungerar :

Hur i hela helvete kan man säga åt en person som arbetsgivaren skickar till företagshälsovården för alkoholproblem att : Det räcker nog med att du drar ner drickandet till nåt glas om dagen.

NEJ !!! Det gör inte det !! Det håller exakt så länge som omgivningen har problemet i minnet sen återgår alkisen till sina gamla vanor när allt blivit lugnt igen. Och då dricks det på jobbet.....IGEN !! Med livsfara som följd....IGEN !!

Och denna gången ryker med all säkerhet jobbet för den beroende och då vet vi nog alla hur det slutar om botten inte nås inom en väldigt snar framtid.

Det är så tragiskt :-((

Profile picture for user Mammy Blue

Som svar på av Adde

att företagshälsovården var mer påläst än så!?

Men å andra sidan är det väl symtomatiskt, med tanke på hur jag själv har börjat fundera runt alkohol. Såg en känd vinkännare i TV från Almedalen där han med näbbar och klor försvarade sin rätt att obehindrat köpa så mycket vin han vill. Finns väldigt många därute som dricker mycket och ofta, de har dock fortfarande kontroll. Med en kniv på strupen KANSKE man kunde få dem att erkänna att de dricker för mycket, men de skulle ju fortfarande försvara alkoholen. Om du råkar förstå vad jag menar, rörigt blev det! :-)
Kram!/MB

Profile picture for user Adde

Som svar på av Mammy Blue

förstår :-))

I Almedalen finns det sprifria zoner till skillnad mot övriga samhället där alkoholen hålls inom speciella zoner. För nåt år sedan introducerade IOGT den sk Almedalsdrinken vilken har blivit något av en succe' eftersom det trots allt varit efterlängtad med ett alkohofritt alternativ. Det är väldigt märkligt hur ett politiskt jippo har kunnat utvecklats till en orgie i alkohol ?? Säger ju en hel del av ansvariga myndigheter i Visby som ansett att de vait tvungna att släppa spriten fri.

Förnekelsen är som bekant stark innan man nåt botten och för oss som varit där och vänt gör det ont att höra de som propagerar för rätten att kröka. Liksom expolitikern vars fru försökte flyga som fortfarande hävdar att ingen dött av hasch på sin fb-sida. Näe, den direkta effekten av haschmissbruk är demens och att bruket leder till tyngre droger som man dör av. Vilket hans fru nu bevisat.

Dubbeltragiskt !

Profile picture for user Adde

tjugo år sedan upptäckte Försäkringskassan att en tredjedel av alla sjukbidrag och förtidspensioneringar hade missbruk som grund. För tjugo år sedan..............

Vad har hänt under dessa 20 år när man blir sjukskriven ? Får man några frågor om ev missbruk eller hur kollar man rutinmässigt efter alkohol/droger i kroppen ? Om det nu är så att man är öppen om att man har problem....hur ser hjälpen ut ? Erbjuds man behandling ? Knappast. Receptblocket ? Jajamen.

Hur är det möjligt att inget har hänt under dessa 20 år ? Hur kan man bara ignorera vår absolut största folksjukdom ?

För 19 år sedan sökte jag för att en gammal skada i foten gjorde sig påmind och läkaren kollade och tyckte inte det var så mycket att orda om. I sista minuten, med en enorm kraftansträngning, talade jag om att mitt recept på Antabus hade gått ut och jag ville ha ett nytt. Läkaren hade inte susning om hur han skulle hantera frågan utan blev enbart generad och skrev ut ett recept på direkten. Ingen undersökning, inga prover och, framförallt : Ingen som helst uppföljning om hur det gick sen.

Jag hade ju inte då kunskapen om hur jag skulle ändra mitt liv och ingen annan brydde sig heller. Så det gick ju några år till, bra år med "kontrollerat" drickande, dåliga år med hembränt och all möjlig sörja som gick att få tag i, tidvis spritfri i ren ilska över livet som sådant men hela tiden med den gemensamma nämnaren att det gick stadigt neråt i misären. Ett antal försök hos beroendecentrum med KBT utan Campral, Campral med KBT, psykologer (vilka spöken !!!!) hela tiden utan att nån hade kunskap om hur en alkis fungerar vilket ju blev parodiskt efter ett tag när jag fann att jag, helt enl sjukdomens schema, lärde mig att manipulera dessa amatörer. Javisst, jag hade inte en ärlig önskan om att bli nykter utan ville nog bara "kontrollera" drickandet utan att släppa det helt. Och det fungerade inte för mig heller. Men om jag hade träffat en alkis som jobbade som terapeut hade jag inte haft en chans i helvete att slingra mig utan blivit satt på plats. Men då som nu så skyr den offentliga vården oss alkisar som terapeuter....vi har ju gu'bevars ingen fiiiiiiin utbildning.

Jag märker att jag med åren blir mer och mer hatisk till dessa socionomer som sitter för att ta emot oss i vår skamfyllda sjukdom och vi inte blir tagna riktigt på allvar. Så var det för 20 år sedan och så är det idag och jag skäms för att vi inte kommit längre. Jag vet att ett sånt här forum på riktigt sparar liv i flera bemärkelser både hos oss alkisar och våra anhöriga/arbetskamrater/ vänner i det "riktiga" livet. Det är flera nya nu som hittat hit och jag önskar alla de en framgångsrik väg till nykterheten. Att inte glömma vem jag är är en förutsättning för mitt fortsatta liv i nykterheten, min historia ÄR min framtid.

Jag hoppas att ni som har möjlighet utnyttjar att Landsmötet är i Göteborg nästa helg. Skäms inte för att besöka och gå på möten och kolla gärna in hur äkta alkisar ser ut :-)) Ni kommer inte att se skillnad på dem ni ser på Hvidtfeldska än de ni möter på stan !! Vi är helt vanliga människor med samma sjukdom.

http://www.aa.se/sitespecific/aa/files/2012kalendern/2013lminbprorevny0…

Ha en bra helg !

Profile picture for user Mammy Blue

Som svar på av Adde

landsmötet. Råkar vara ledig den helgen. MEN risken att jag stöter på "fel" människa är uppenbart stor, mitt yrke är jättekänsligt...

Skulle gärna vilja gå men... Suck!
Kram!
/MB

Profile picture for user Adde

Som svar på av Adde

varma sommarmornar :-)) Varmare utomhus än inne och jag trivs !!

Så har det inte alltid varit, jag har i färskt minne hur det var att vakna upp med jordens bakfylla och hur jag ville krypa in i frysen för att få lite svalka. Jag minns så tydligt hur sanslöst ofräsch jag kände mig, hur allt klibbade ihop och hur inälvorna var i uppror. Det fanns ingenstans att gömma sig, bara försöka få dan att gå så kvällssvalkan kom och hjälpte mig lite. Det är inte svårt att se på sociala medier hur vinglasen svingas och hur fyllan växer hos de som bara måste lägga ut fyllebilderna. Jag är så enormt glad att detta fenomen inte fanns när jag var aktiv !!! Jag kan tänka mig ångesten dagen efter när de sitter och kollar vad de la upp dagen före och vad/var de skrev de mest tokiga inläggen. Jag tycker det räckte så utomordentligt med telefonf-n ! Utan bilder !!

Hur tänker man när man ställer upp på taggade vimmelbilder och vad en arbetsgivare tänker när han ser eländet ??? Jag skulle inte vilja ha en anställd som super hjärnan i bitar och fläker ut sig i offentligheten, det är ju väldigt dålig reklam med en sån anställd.

Livet är fortfarande stökigt runt mig men jag planerar och genomför små fina positiva upplevelser för min egen skull, det känns ibland som att jag hoppar från tuva till tuva över kolsvarta vatten. Jag har börjat att bortse från andras problem, och det gäller även familjen, för jag har inte råd med att riskera något nu. Häromdan kom jag på mig med att jag uppfyllde 3 av 4 olika bokstäver i HALT (H=Hungrig, A=Arg, L=Ledsen/Lonely,T=Trött ) och det var de 3 sista. För första gången på mycket länge blev jag rädd att jag höll på att tappa greppet om mitt liv och gjorde vad jag förmådde för att åtgärda felen jag gjorde. Jag lever i symbios med alkoholen för den kommer för alltid att var en del av mitt liv men idag är det jag som har kontrollen och det fortsätter att vara så om jag sköter om mig och mitt mående.

Hur livet än vänder till sig utanför min kropp så vet jag idag att allt blir så många gånger sämre om jag skulle börja dricka igen och jag skulle med all säkerhet inte överleva ett återfall.

Därför ser jag till att göra måbragrejer bara för min egen skull.

Profile picture for user Adde

Som svar på av Mammy Blue

våra yrken är jättekänsliga när det gäller alkohol !!!
Jag har vänner som har väldigt högt uppsatta, känsliga, positioner såväl som de som levt de sista åren på en parkbänk. Gemensamt är att vi träffas på möten och bara är vanliga normala människor utan nån status som tynger oss, vi är ju så avklädda som om vi vore nyfödda. Jag tror personligen att du skulle känna en jättevinst om du vore en del i gemenskapen på Landsmötet Mammy Blue ! Om du vill kan du ta kontakt med mig via FB så ska jag tipsa dig lite mer. Kanske kan jag hitta en liten smygväg för dig nu när du är på ditt första landsmöte :-)

Det finns alltid en lösning !

Kram !!

Profile picture for user Adde

Som svar på av Mammy Blue

är grundvalen i AA's program, utan den skulle inte programmet funka.

Mitt nick på fb är just Adde Addesson och jag har en lite amerikansk tant som profilbild som säger : As usual, I'm drunk and full of pills.

Skriv meddelande eller adda mig, fritt val :-))

Profile picture for user Adde

Som svar på av flygcert

så hemskt mycket Flygcert !! Du gör ett jättejobb som många gånger är tuffare än det vi alkisar måste göra för du har ju liksom 2 personer att svara för i början innan din frihet tar över.

Kram på dig Flygcert !

Profile picture for user Adde

Som svar på av Adde

hände en sak tidigare som gjorde att jag kom att tänka på vad som egentligen gjorde att jag ärligt sökte hjälp.

Främsta anledningen var att jag kände att jag inte längre hade några andra utvägar kvar än 2 stycken och båda lika obehagliga.

Jag kunde välja på att ta emot hjälp för att komma från mitt destruktiva liv eller helt sonika fortsätta att dricka tills jag dog.

Då var det valet inte helt självklart för mig.

Jag hade ju provat alla sätt som beskrivs på det här forumet med att trappa ner, dricka bara under helgen, dricka "fin"sprit, "vita" veckor, cykla (!!!), äta rätt, Antabus och Campral, mm mm och trots alla dessa försök så drack jag bara mer och mer. Jag följde schemat för en beroende till punkt och pricka. Trots min misär så hade jag jobb och familj kvar så jag trodde ju att det inte var såååå farligt med mitt sätt att leva. En alkis sitter ju på parkbänken och sover under broar och det gjorde ju inte jag. Än.

När det där lilla ordet "ÄN" hade satt sig fast i skallen så började något att hända med mig. Jag insåg att om jag blev av med familjen, huset och jobbet så var jag också en parkbänkare. Och det var väldigt nära.

När jag väl insåg att jag var tvungen att lägga stoltheten och skammen och skuldkänslorna åt sidan för att alls ha en möjlighet att reda ut mitt liv släppte den sista spärren och jag slängde mig ut i det okända för att be om hjälp. Det tog ett halvår med massor av telefonsamtal och möten med okunniga socionomer och groteska mängder med ångest över vad folk pratade om mig innan jag insåg att jag aldrig någonsin skulle få hjälp av det offentliga systemet. Eller jo, jag blev erbjuden ett "behandlingshem" som kommunen hade och där jag var på studiebesök och, jag tackar min högre makt för det, jag tackade NEJ efter det besöket. Med facit i handen är jag oändligt glad för det.

Att behöva fläka upp sig för en massa okunniga socionomer som inte fattar ett jota av hur en alkoholist fungerar är djävligt jobbigt och slitsamt. De har ingen som helst förmåga att sätta sig in i vilken vånda det är att avslöja sig själv som alkis och då framförallt inför helt okända människor som man inte har förtroende för. Alla klarar inte det.

Det helt avgörande för mig var att jag släppte mitt eget hemlighetsmakeri och la min stora skam på hyllan ett tag. Jag var helt på det klara med att om jag skulle överleva var jag tvungen att lämna mitt liv i händerna på andra och lita på att de visste bättre än vad jag då gjorde. Min resa till Nämndemansgården var ett sammelsurium av ångesttankar och ren trötthet. Jag mådde så gränslöst dåligt, inte bara av bakfylla, utan även av rädsla över vad som skulle hända med mig. Mitt dåliga mående var så kompakt att det kändes som att det gick att ta på.

Jag blev väl mottagen på alla sätt och vis och jag släppte alla tankar på vad som hände ute i "stora" världen och tillät mig för första gången i mitt liv att bara vara.

Den natten sov jag som jag aldrig gjort förr i mitt liv. Det var äntligen över, jag hade gått emot mina rädslor och för absolut första gången gjort något för min egen skull.

Jag var äntligen hemma.

Profile picture for user flygcert

Blir så oerhört rörd av ditt inlägg om hur du beslutade dig för att ta emot hjälp, hur du gjorde och hur det kändes. Jag kan självklart aldrig förstå hur det var, men jag kan som medberoende förstå lite grann... Det är så oerhört starkt av dig, du verkar nöjd och stolt över ditt beslut, med rätta - tack för att du delar med dig.

Kram

Profile picture for user Adde

Som svar på av flygcert

Flygcert :-)

Ja, det är ett beslut jag aldrig ångrat och som jag vårdar ömt, jag har lärt mig att min nykterhet är en färskvara och jag måste pyssla om den. Och jag måste säga att jag är enormt glad för att vi har vår förening, vi som har en relation till Gården. Det är ju defacto den plats där mitt nya liv startade och vid varje vår- eller höstmöte är det som att komma tillbaka till föräldrahemmet. I mitten på september är det dags igen :-)))

Jag kan varmt rekommendera en Familjevecka på Gården för dig och andra som är anhöriga eller vänner. En intensiv och mycket givande vecka.

Profile picture for user Mammy Blue

Som svar på av Adde

pyttelilla ordet "än" - att det kan betyda så mycket?!? För det var nog inblandat i mitt tillfrisknande också...

Kram!
/MB

Profile picture for user Adde

ett tufft liv att vara nykter alkis :-)

Grillkväll hemma hos en kär vän i gemenskapen i fredags där vi satt med en överjordisk utsikt över en äng med rådjurskid och en ung råbock som tuffade till sig lite och klev obstinat in på gammelbockens område. Djupa samtal varvat med rent flams och massor av skratt, avslappnat och rogivande som det bara kan bli med en vän som man delar precis allt med. En underbar kväll och en lika fin morgon eftersom jag sov över hos honom. Fin frukost i det fria med den underbara utsikten........Livet kan inte bli bättre än så.

Vi gjorde sällskap ner till Landsmötet där fler fina vänner slöt upp och dagen började finfint med att jag fick förmånen att få träffa Mammy Blue :-)) Tack fina du för att du hade viljan/önskan och styrkan att komma till vår gemenskap ♥ Jag känner mig stolt och hedrad över att få ha tillbringat några timmar tillsammans med dig ! Och jag tror minsann att du blev tagen över applåden som tillägnades de som var på sitt första AA-möte :-)
De som är nya är de viktigaste personerna på mötet för det är de som ska föra budskapet vidare när vi andra är i alkishimmlen !

Lördagen avslutades med supe' och dans för de som dansar nyktra :-) Mycket bra mat och en efterättstårta som satt nivån för sockersuget den närmsta månaden !! Den var grymt farlig för oss som gillar sötsaker !!

Nu har jag avverkat hotellfrukost ute i en sval sommarmorgon och ska packa mina grejer för de sista timmarna på det här Landsmötet i Göteborg. Det är ibland svåra avsked för trots allt lever vi med en sjukdom som är dödlig så det är ingen självklarhet att vi träffas något mer. Nu är det bara en månad kvar till Gullbranna och vi kommer förhoppningsvis att mötas igen med nya kramar och skratt. Återigen har jag blickat ut över folksamlingen som utgörs av alkisar och anhöriga och jag slås varenda gång jag gör så att vi är ett tvärsnitt av Sveriges befolkning och hade jag inte själv varit en del av denna samling så skulle jag aldrig kunna gissa vilken bakgrund de har. Så mycket kärlek, gemenskap och ärlighet finns inte på nån annan plats i samhället.

Jag är så glad att jag får tillhöra denna gemenskap och allt hänger på att jag inte tar första glaset.

http://www.youtube.com/watch?v=KG64DmsSQH4

Profile picture for user Mammy Blue

Som svar på av Adde

för att du tjatade så, hade nog varit svårt annars! :-)
Nej, den där applådåskan var jag inte riktigt beredd på, hihi!

De broschrer du gav mej lät jag ligga framme hemma, en av dem hade ett uppslag med rubriken Om Alkoholism, det lät jag ligga överst. Sambon läste det. Jag frågade inte, han sa det självmant.
De öl han hade kvar efter båtturen med sin far står i vilket fall kvar. Odruckna. Ett litet frö kanske...?

Tack, Adde, du är en klippa!

Profile picture for user Adde

Som svar på av Mammy Blue

igen efter en mycket givande helg ! Påfyllning av sinnesron, mycket att sortera och tänka igenom, många nya kramar att bevara i hjärtat, nya kontakter.......jag hade inte tänkt åka men jag ändrade mig i sista stund och det är jag väldigt glad för nu.

Avslutningsmötet idag var det bästa jag någon gång varit med om, sorgligt men även glatt med skratt, precis som livet är. Tjejerna i bänkraden både framför mig och bakom snyftade och då är det svårt att hålla masken så det var bara att rätta in i sig i ledet och snyfta i kapp :-)

Innan avfärd kunde jag iaf stjäla till mig en kram från en viss tant och gubbe ! Den kramen är nu bevarad i måbralådan att tas fram vid behov !

Profile picture for user Jörgen69

Som svar på av Adde

Det var en häftig upplevelse i Göteborg, jag deltog endast på söndagen men är mycket tagen&rörd över möten och avslut.
Även jag tårades under avslutningen, en sådan kraft och lugnande effekt helt makalöst mäktigt och
vackert.
Snacka om control alt delet.
Gott lugn och en härlig sinnesro.

Må väl och ta hand om er.

Mvh jörgen

Profile picture for user Adde

Som svar på av Jörgen69

att du också var där Jörgen :-))

För egen del har jag som vanligt fått med mig bra grejer att tänka på och som det tar ett tag att reda ut och se till att få det på plats i mitt huvud så jag kan använda det på rätt sätt. För vissa saker tar det låååång tid innan de trillar ner i rätt fack så jag förstår den rätta innebörden. Jag kan bara ta emot när jag är mogen för det och då kommer den där häftiga aha-känslan.

Profile picture for user Adde

Som svar på av Adde

aldrig för sent !!!!

Jag ringde en bekant till mig sen rätt många år tillbaka i ett ärende jag hade, men innan jag knappt hunnit säga "Hej" så ramlade orden ur hennes mun om att hon hade nåt spännade att berätta :-))

Eftersom hon är änka sen en tid tillbaka så var första tanken att hon hittat en ny livskamrat men det var något betydligt viktigare hon ville förmedla !

Rörd, upprörd, glad....ja alla känslor man kan tänka sig fanns i rösten när hon fick ur sig orden : " Jag är alkoholist !!!" Äntligen hade hon kommit till insikt och tagit beslutet under sommaren om att söka hjälp. Att få höra hennes befrielse var så stort att tårar kröp fram och jag kan med hela mitt hjärta dela hennes glädje !

Hon vet att jag är alkis och hon har alltid varit nyfiken på hur jag gjort med mitt liv och ställt många frågor och jag har nånstans haft den där känslan av att prata med en "kompis" utan att hon själv varit medveten om, eller insett, det. Men hon tackade mig för att jag berättat hur det har varit för mig och sa att hon hade insett hur lika vi var i våra beteenden och att hon nu kunde relatera fullt ut till sig själv och sitt liv. Jag har inte på nåt sätt försökt att "omvända" henne utan bara varit ärlig med mitt liv och det lilla kan hjälpa en människa som söker sinnesro. Och det tycker jag är väldigt häftigt !!

Vi kommer att träffas på Gullbranna som då blir hennes första konvent inom AA och jag lovar att jag kommer att fälla både en eller två tårar när vi kramas ! Och, som sagt, det är aldrig för sent......hon fyller snart 70 år !!!

Att nykterheten även kan dra med sig rena lyxproblem pratade jag med en vän i gemenskapen om nu i veckan. Han tog körkort för några månader sen och i lyckan över att ännu en belöning i nykterheten hade getts till honom så visade vågen att ett antal kilon hade liksom bara sugit fast vid hans, fortfarande, mycket vältränade kropp :-))
Han har ju slutat att gå när han ska nånstans och tar med glädje bilen bara för att han numera kan det :-)) Och det har ju gett resultat direkt runt magen !! Lyckan över att vara nykter och drogfri kan ta sig många olika uttryck och några kilon extra tycker iaf jag är helt ok ! (Säger han som har rätt många för mycket :-)) ). Men vad fan!!!! Vi är ju nyktra och har det bra mycket bättre än i det tidigare livet så må så vara !!

Profile picture for user Adde

Som svar på av Adde

lite på nätet och tänker gå emot mina principer och ge ett gott råd !
Som nynykter rekommenderas man att ha en ca 3 år lång nykterhet innan man hjälper andra, åtminstone professionellt.

Bli inte alkoholterapeuter utan att ha en säker anställning INNAN ni lägger ut pengar på utbildningen !

Marknaden fullkomligt svämmar över av arbetslösa alkoholterapeuter ! Och konkurrensen är stenhård !

Idag räcker det inte med att ha supit till sig kunskap.

Profile picture for user Malign

vilken solskenshistoria du öppnar upp med. Glad att tanten har sett ljuset och ska få kramas på Gulbranna. Men sen blir jag ledesen för den andra vännen. Nej, det är inte ok att vara fet men nykter. Feta människor blir dessvärre bortdömda som idioter. Så se till att både du och din vän gör er av med manboobsen. Ingen kvinna vill ligga i bingen och jämföra bh-storlek. Sen spelar det ingen roll hur nykter karln är. Att byta apostlahästarna mot bilen är rent ut sagt korkat. Vem vill krama honom på Gulbranna?

Profile picture for user markatta

Som svar på av Malign

som inte på något sätt har som funktion att stötta. Jag vet att jag inte borde ge denna malign någon energi med att svara på inlägget men jag vill verkligen inte att nya på forum ska tro att detta är en ton som är vanlig eller accepterad här.

Och till dig Adde önskar jag en strålande lördagskväll och skickar ett lass med kramar!

Profile picture for user NyMan

Inte för att jag tror du bryr dig, upplever att du är alldeles för stark och lugn för det. Men jag håller med Markatta i allt hon skriver och önskar dig, även jag, en härlig kväll.
Fortsätt skriva så enträget som du gör, det är för mig oändligt viktigt att få läsa dina delningar - Du som gått före så länge nu. Jag anser att du är en av mina människor, en av de viktigaste som jag aldrig har träffat!

Av mig får du en stoooor KRAM!/NM

Profile picture for user Adde

Som svar på av santorini

kort tid nu så har frågan om att förändra någon annan och relationer i nyktra familjer dykt upp. Alla är överens om att det inte går att förändra någon annan utan man kan bara visa vägen och så måste den andra gå den själv. Men samtidigt kan det vara oerhört frustrerande för en nykter alkoholist som ser sin partner stanna kvar i det gamla, medberoende, livet. De äktenskap som lyckas i det långa loppet är väldigt få och oftast spricker de redan inom ett år eftersom de ena stannar kvar i det gamla medan den andra förändras helt.

Många är de alkisar som förtvivlas över att relationen spricker nu när de äntligen har lyckats komma till insikt själva och slutat med det destruktiva livet och återfallet är nära. Jag hade en behandlingskompis som fick skilmässopapprena under behandlingen och hans förtvivlan blev ju avgrundsdjup och det i ett läge då han verkligen behövde all kraft till sitt eget tillfrisknade. Jag vet inte alls hans bakgrund utan kunde bara dela hans djupa förtvivlan och vara till hands tillsammans med resten av behandlingsgänget. Hade han inte varit på behandling hade han inte överlevt den smällen.

Man är ju rekommenderad att inte ingå några nya relationer det första året och verkligen se till att hålla byxorna på och det finns ju god erfarenhet till det rådet. Att förändra mig själv till ett bra nyktert liv krävde (kräver) jobb med mig själv, det är inget som jag kunde forcera fram. Allt fokus var jag tvungen att lägga på mig själv och bli en riktigt egoist. Min nykterhet måste få gå före precis allting annat. Jag har gått igenom det en gång på min väg till nykterhet och jag går nu igenom samma sak fast på andra grunder. Och jag är evigt tacksam för den erfarenhet jag har.

Jag kan se på många av mina föredömen i den nyktra världen att relationer är sköra och vårdas ömt. Många är de som lever i en ny relation men som föredrar att vara särbos för att få ha sitt svängrum ifred och det fungerar helt utomordentligt för dem. De använder och verkligen nyttjar de fördelar detta för med sig och kan njuta av den nya kärleken fullt ut utan att vardagsbekymmer klämmer sig emellan. Det finns faktiskt ett ord för det : "Självbo" :-))

Jag önskar verkligen att medberoendet får en större plats i sjukvården och hos de som är satta att hjälpa oss när vi väl söker hjälp.

Profile picture for user Adde

Som svar på av Adde

leva i nuet ?

Jotjena !

Just nu så är det en vecka kvar tills jag får åka till Gullbranna och ha en måbrahelg bara för min egen skull !!
Och jag räknar ner och är nog delvis mentalt redan i bilen på väg dit. Jag har nog aldrig längtat så mycket efter denna helg tidigare, jag behöver verkligen denna tid med vänner och kramar.

Och bara 2 veckor efter det så är det höstträff på Gården med spännande föreläsare och goda vänner.

September blir en fin månad med mycket påfyllnad av glädje. Jag behöver det.

Profile picture for user mulletant

Som svar på av Adde

med nära vänner och många kramar är dig verkligen väl förunnat.
Önskar dig goda förväntansfulla dagar tills du är där!
Fredagskram / mt

Profile picture for user Adde

Som svar på av Adde

det verkligen vara så lyckligt att prognosen stämmer till helgen på Gullbranna ????? Runt 21 och SOL !!!

Profile picture for user markatta

Som svar på av Adde

så verkar din prognos vara lycklig :)
Bra att du har något att se fram emot Adde. Det förtjänar du verkligen! Och din glädje smittar av sig.

Jag har en utlandssemester inplanerad om några veckor och jag räknar också ner. Det var flera år sedan jag reste någonstans själv. Jag älskar känslan av att uppleva en plats för allra första gången, att allt jag ser ser jag med nya ögon och nya möten sker utan dömande av gammalt bagage eller förväntningar på hur man ska bete sig. Lättare att vara närvarande i nuet, observera-beskriv-delta. Och såklart att vara snäll mot sig själv, äta god mat, insupa kultur och nya människor och bara göra precis vad jag vill i några dagar. Längtar.

Stor kram!

Profile picture for user Adde

Som svar på av markatta

träffar som vanligt så rätt Markatta !
Just det där med nya möten och nya ögon har blivit så viktigt för mig också. Min tid på kammaren tillsammans med flaskan är en så sanlös skillnad mot nu när jag njuter av öppenheten och nya vyer.

Att bara få vara, ta in det nya, välja själv hur dagen ska se ut är en gåva som många fler skulle få sig förunnat. Att få njuta av livet precis som det är här och nu.

Vi har nått fint att se fram emot :-))

Profile picture for user Adde

Som svar på av Adde

gjorde jag nånting som betyder väldigt mycket för mig och som ger mig en sanslös lycka!

Det var många år sedan jag var med om det sist och jag trodde inte att jag skulle få möjligheten igen men efter en del turer så var det dags igen. Det har inget med alkohol att göra annat än om jag hade fortsatt min alkisbana så hade det varit totalt omöjligt.

Märkligt är att det inte ger mig några som helst ekonomiska fördelar men kan betyda mycket för andra och jag önskar så att jag nu än mer kan sprida budskapet så fler upptäcker glädjen av att göra något bra för andra. I tider där allt räknas i pengar oavsett vad känns det extra bra och påminner om min ungdom när jag faktiskt kände på samma sätt. I medelåldern var jag ju tvungen att räkna varenda spänn då barn och liv krävde en god ordning så på nåt sätt är cirkeln sluten.

Jag är tacksam för att jag idag har möjlighet att få uppleva denna fina känsla och det tack vare att jag inte tar det första glaset !

Profile picture for user FylleFia

Hej Adde! Väljer att skriva här eftersom det är till dig mina ord riktar sig. Jag är glad för att du inte tog illa upp - trots att det var just dig jag utpekade. Och jag är glad för att du kan ta en dialog. Det är just dialoger jag är ute efter när jag famlar på forum med mina nyläkta kalvben. Du kan ha helt rätt. Kanske läste jag fel. Kanske var det inte vården utan "myndigheter" i det stora hela som du förfärades över. I din kommun. Att tvingas emigrera? Och jag känner igen detta med soc. Vände mig nämligen dit i våras och berättade om hur det var. Att jag var en alkis som ville tillnyktra. Att jag inte hade någon inkomst för närvarande. Att jag inte klarade av att leva med min man för tillfället. Att jag ville LÅNA pengar till en tillfällig lägenhet. Och svaret blev; Goddag Yxskaft. Du sambeskattas med din man. Det sved, trodde kanske att soc var till för att hjälpafö. Nåja, i slutändan så ordnade det sig. Fick - som vanligt - sträcka ut handen till maken. Men det sved! Jag ville ju klara mig själv. Så kanske var mitt hurtfriska rop om att söka hjälp just hurtfriskt? Med läkaren hade jag tur, men alla kanske inte har det. Minns min beroendeläkare som kom från gamla östblocket, hur hon tittade på mig och jag såg riktigt hennes tankar. "Här sitter du med dina lyxproblem". Noll empati. Så visst finns dom där, människorna som inte kan eller bryr sig. Jag är nu en relativt stark människa så jag sa som det var till husläkaren. Sa att jag aldrig kommer att gå tillbaka till rehabdoktorn. Och han förstod. Alla passar inte varandra. Så nu kör han och jag rehablight. Ses de flesta mornar men när det inte går så rings vi. Vart ville jag komma? Ingen aning! Bara att hjälp finns. Även här på forum och du hjälper många, bara så du vet.

Fia

Profile picture for user Adde

Som svar på av FylleFia

Fia :-))

Gillar det där med "rehablight" så jag stjäl nog det ordet :-)

Jag har faktiskt inte hört talas tidigare om en sån guldklimp till läkare som du hittat! Underbart!! Har du frågat om han har egen erfarenhet av alkoholen ? Ofta är det så att när man hittar en som funkar så spelar vi på samma planhalva. Egentligen ingen viktig fråga utan det är bara ren skär nyfikenhet av mig :-)

Och jag kan förstå att om man kommer från östblocket då kan våra drinkvanor se lite småttiga ut men nu jobbar hon i Sverige och ska anpassa sig till våra vanor. Vi har flera socionomer (svenska) som resonerar på samma sätt och sparkar ut folk i den riktiga kylan när de väl söker hjälp. Jag tvekar inte att säga att de hjälper till att döda dem. Jag har själv blivit bemött med orden " du kan inte vara alkoholist ! Du har ju både familj, jobb och rena kläder". Och enhetschefen på beroendeenheten tyckte att jag hade "familjeproblem" och att jag/vi skulle söka hjälp hos en familjerådgivare. Och den djävla kärringen hade inte förstånd om att be om ursäkt när jag ringde henne och talade om att jag fixat behandling själv på Nämndemansgården när jag kom hem därifrån.

Där har du lite till av min ilska mot dem som är satta att hjälpa oss. Men, som sagt, jag vet idag att det rör på sig ute i landet och jag hejar ivrigt på !!

Profile picture for user Villvaranykter

Måste bara kommentera inlägget innan; jag håller med att bemötandet kan vara lite knepigt. När jag själv tog tag i saken och sökte upp beroendemottagningen tyckte jag att jag blev lite konstigt bemött. Visserligen var sjuksyrran som blev min kontakt trevlig och helt okej, men läkaren verkade lite skum. Det verkade nästan som om han var ointresserad bara för att man inte var ett totalt vrak.
Det är ju bara en bråkdel av dagens alkoholister som befinner sig på parkbänken, resten av oss sitter hemma i soffan istället.
Jag hade förväntat mig någon form av samtal men när det konstaterats att levervärdena var OK så kändes det som om det var "Tack och hej".
Skit samma, jag har fått recept på nästan en årsförbrukning av Antabus och jag får väl hänga här på forumet i stället. Här verkar de flesta ha vettigare saker att säga än den läkaren jag mötte.
Sköt om er!

Profile picture for user FylleFia

Till och börja med; Välkommen Vill vara nykter! Här finns en del matnyttigt att tugga i sig på forumet. Sen att vi tuggar i olika takt, vissa idisslar, skitsamma.

Och Adde då? Min läkare guldklimpen har INTE alkisproblem och ja, jag har frågat. Liksom du är jag nyfiken. Men han har ett sockerberoende (typ 20 kilos övervikt) och ja, ibörjan dömde jag ut honom. När jag inte hade varit ärlig själv utan bara råkade stöta på en ny husdoktor. Idag kan vi skratta åt eländet. Efter en månads rehablight gav jag honom en godispåse. "Vad, fan gör du det för Fia? Du vet ju att jag äter upp den". Nästa månad fick han en blombukett. Jag hade för första gången i mitt liv köpt blomster till en karl. "Ät detta" sa jag och mer eller mindre slängde buketten i huvudet på honom. För ja, jag är fortfarande omotiverat arg mellan varven. Tack sa doktorn och mumsade på en lila viol. Sen " Vet du vad Fia? Jag tror de gula kan smaka bättre". En ängel - hoppas han tog hem buketten till sin fru, han sa att skulle det. Så jag HAR haft tur.

Skrämmande läsning om både din och Vill vara.nykters kontakter med myndigheter/vård. Jag har ju varit med om samma, men alltid avfärdat det med kanske jag förtjänat det? Kanske inte, tänker jag nu. Eller även om jag förtjänat det så vad gör det för samhällsnytta att trycka ned mig i skiten igen? Ska jag kunna producera mer då? Så jag ser och förstår var din ilska kommer ifrån, och vart den riktas Adde. Just det där med att rikta är jag inte bra på än, men jag försöker bearbeta den biten.

Självklart får du stjäla från mig. Det är forum till för. Själv stal jag från Villervalle. Men jag kallar inte det stöld utan att berika varandra.

Fia

Profile picture for user Adde

Som svar på av Villvaranykter

där med att bli åtslängd ett recept på Antabus och tro att jag skulle fixa det själv så var det första gången jag sökte, nej !!, KRÄVDE hjälp så det känns igen :-(( Jag fick komma och dricka en plastmugg varannan dag en månad sen fick jag receptet och tack och hej.

Riktig beroendevård det av ett ställe som fortfarande finns kvar av nån konstig anledning ?? Förmodligen för att då har kommunen uppfyllt lagkravet på behandling.

Har jag inte sagt det förr så säger jag det nu : Välkommen Villvaranykter !!

Profile picture for user Villvaranykter

för era välkomnanden Fia & Adde!
Ja här finns verkligen en guldgruva av erfarenheter att gräva ur. Bra att det finns de som även skriver om misslyckanden. Självklart är det trist med återfall men tyvärr så tror jag att återfall är en del i tillfrisknandet, hur knäppt det än kan låta. Själv så var jag otroligt peppad första tiden i våras och lovade hurtfriskt att; Nu ska jag aldrig mer dricka. Vad händer? Jo man kör rakt ner i diket efter en tid. Efter det så skäms man som en hund. Jag hade ju lovat så mycket.
Jag tror att man inte inte ska skämmas allt för mycket över dessa dikeskörningar. Risken är att skammen gör att man börjar tänka att det spelar ingen roll, att man ändå aldrig kommer klara det och att man lika gärna kan fortsätta att supa.
Det resonemanget tror jag är värre än alla återfall tillsammans.
Nu tar jag sats igen, men håller lite lägre profil den här gången.
Jag ska hålla er uppdaterade i min tråd Hej då Spritdjävulen.
Ha det gott!

Profile picture for user Adde

Som svar på av Adde

sjukt men jag har inte kunnat släppa funderingen på när en sån som Obama får släppa loss och supa skallen i biter ????? Tänk att vara bakfull när Putin ringer och tjatar ?!

För övrigt kollar jag väderprognosen och litar på att de har rätt och packar sommarkläder till helgen :-))
Ser fram mot ett spännande möte på fredagskvällen och 3 givande dagar i Gullbranna. Det kommer garanterat bli en bra helg det här :-))

Profile picture for user Adde

Som svar på av Adde

går mina tankar på alla dessa människor jag träffat sen jag blev nykter. Alltså de som är beroende på nåt sätt. Många har gjort avtryck i mitt hjärta med andra bara passerat förbi utan att sätta av några märken alls. Jag kan känna ett stygn av smärta för att jag inte uppmärksammat dessa försynta som bara försvann, kunde jag ha gjort något för dem ? Nej, jag kan inte hjälpa alla och för min egen del så är det så viktigt att sätta princip före person alltså tänka på min egna nykterhet i första hand.

En del har avslutat detta livet för egen hand eller dött en naturlig död men hur det än är så har de alltid haft nån som brytt sig och sörjt. Nästan alltid i alla fall.

Sorgliga tankar måhända men som har sitt ursprung i en händelse under den sista helgen och som fick mina tankar att fastna.

Jag gjorde som alla andra när jag var aktiv och slutade för gott efter varje rå baksmälla när jag inte hade en susning om vad som hänt eller vad jag gjort. Och som alla andra var det glömt efter en vecka och jag kunde provsmaka lite igen. Och så var jag där igen med stort tomt svart hål i skallen. Jag kommer ihåg en firmafest, eller ja, början på den i alla fall, där spriten var fri och jag hinkade så mycket jag kunde och katastrofen var ett faktum. Jag kommer inte ihåg alla detaljer men jag vet att jag gjorde bort mig nåt så grymt.

Men likafan skulle jag på't igen efter ett tag :-(

Och så fortsatte det. I åratal. Vita veckor. Vita månader. Tom vitt halvår. Men kruxet var att där fanns alltid ett datum då jag var "fri" igen och då det var ok att kröka. Trots mitt begär fanns det spritsorter som jag hade svårt att få ner fast suget slet min kropp i bitar. Ägglikör, Baileys, nån grön smörja till likör och liknande tantsprit gick bort, och faktiskt "ren" indisk sprit på 96 % som smakade nåt så djävla illa fast jag så gärna ville svälja och få mitt rus :-) Det gick bara inte !! Ren alkohol i sig är ju lukt- och doftfri men deras rävgift var sanlöst illasmakande. Så det finns gränser även för en råalkis :-)

Alla dessa fruktlösa försök till förändring som jag pysslade med i brist på bättre vetande är nog nåt som alla vi alkisar måste gå igenom innan vi söker en lösning utanför oss själva och söker hjälp. OCH, inte minst viktigt, att TA EMOT den hjälp som erbjuds. Lösning fanns när jag själv började leta och den kan nås av alla som har en önskan om nykterhet.

Nu ska jag packa det sista och i år ska jag komma ihåg sittdynan :-)) Träbänkarna vid lägerbålet kan bli hårda !! Och om inget oväntat händer har jag ett spännande möte kl 18 ! Var lite avundsjuka på mig nu va ?? :-))

Profile picture for user markatta

Som svar på av Adde

Själv ska jag hitta på några riktigt roliga aktiviteter i helgen, så som att jobba, tvätta och städa hemmet, så visst skulle jag hellre vara där du ska... Nej, inte bara, så synd är det inte om mig. Jag har faktiskt blivit bättre på att hitta och lägga märke till det fina vardagen har att ge. Som att efter städ och tvätt ta en skogspromenad med hunden, plocka några svampar och sedan äta en toast med smörstekta kantareller i ett rent hem ger mig ro. Men ut på större äventyr vill jag ju också, så ja, jag är avis!

Ha det så fint Adde!

Profile picture for user Adde

Som svar på av Adde

Gullbranna delvis sjunkit in i skallen :-)

En, som jag hoppades, underbar helg ! Jag fick uppleva och vara med om saker jag inte kunde ana när jag åkte dit. Bekanta som kom dit första gången och blev helt förundrade över vad de fick vara med om och gråtfärdiga över värmen och kärleken som flödar på hela det stora området.

Lägerbålsmötet i den ljumma sensommarnatten med fina delningar och en överraskning som berörde mig mycket. En överraskning som resulterade i en tår och en varm kram i eldens sken.

Strandmötet i flödande sol och värme ! Blev solbränd både på benen och i ansiktet på den korta tid jag satt där i sanden ! Och jag tror nog att det var något av ett publikrekord i år för det var många förstagångs-deltagare.

Kramar och skratt varvat med en och annan tår men aldrig ensam, alltid en hand som räcks ut i både sorg och glädje. Varför kan det inte fungera så i det "vanliga" livet ??? Varför är vi så rädda för att sträcka ut en hand och beröra varandra (kan inte låta bli att fnissa lite åt Fia's och Victoria's delning om karlar där :-)) ) Under avslutningsmötets delningar fälls det tårar blandat med skratt och bredvid mig satt en kvinna som grät hejdlöst under en delning. Efter mötet vände jag mig mot den för mig helt okända kvinnan och vi förenades i en mycket varm, tröstande, kram. Att kunna ge lite av mig själv till en annan människa är en så stor sak att jag känner hur jag fyller på min självkänsla och mår så mycket bättre. Jag kan faktiskt inte beskriva hur hon såg ut och det har i sammanhanget ingen som helst betydelse utan där var det 2 människor som möttes en kort stund för att hjälpa varandra. För det är så fint ordnat att när hon tar emot min kram så ger hon mig ett stort fint förtroende tillbaka och jag känner mig stolt att hon väljer att göra det.

Så många fina möten mellan människor som just är människor i det sammanhanget och inte är belastade med statusar eller annan märkning utan bara är härliga underbara människor. Det finns så mycket tragedier (jag lärde mig ett nytt ord som jag inte tidigare hört men jag återberättar inte det här) och våldsamheter som följer många men efter att ha jobbat med sig själva är vi bara avklädda och utan fördomar mot varandra. Tänk om fler kunde få uppleva detta !! Behovet finns ju ute i samhället !

Under en sån här helg är jag väldigt glad för att jag är en nykter alkoholist annars hade jag inte fått uppleva detta fina som alla dessa människor delar med sig av. Det är en belöning och förmån !!

Får jag ha hälsan och livet i behåll så återvänder jag nästa år !

Profile picture for user Adde

Som svar på av Adde

en helg hägrar i fint sällskap på vårt höstmöte på GiG :-))

Aldrig att jag hade en tanke på att dessa möten skulle bli mina underbara avbrott i vardagen och att endast jag får den tiden att disponera helt på egen hand när jag rädd och skakig klev in på Gården !

Jag har ju skrivit förr om rädslan att åka på behandling fast jag själv tog beslutet men den aktualiseras nu när Mrs B skriver om den ! Hur jag i sista sekunden, när jag såg skylten vid avtagsvägen till Gården, tänkte att här har jag sista chansen att göra en u-sväng och åka hem igen !!

Jag gjorde inte det !!

Och det är jag oändligt glad för !!

En del vänner träffade jag på Landsmötet, Gullbranna och nu på GiG och det är lika otroligt glädjande varje gång ! Att få känna mina känslor fullt ut är en belöning som jag aldrig kunde föreställa mig när jag var aktiv och jag önskar att alla kunde få vara med och dela vår upplevelse.

Jag får aldrig glömma hur det en gång var, i vilken misär jag levde i, och istället för att gräva ner mig i allt det sorgliga som då hände så har jag idag accepterat den tiden i mitt liv och lever för de ljuspunkter som finns idag. Och jag som satt gömd på min kammare och skämdes trivs nu som fisken i vattnet när jag får umgås med andra fina människor och vara så öppen jag kan.

Det är aldrig försent att ändra sitt liv det finns så många som kan vittna om det. Och idag kan jag se fram emot "tokiga" saker som en "vuxen" gubbe inte ska göra men vad fan !!! Jag har ju gjort värre saker !! Skillnaden är att nu njuter jag av det !

Sköt om er !!

Profile picture for user Adde

Som svar på av Adde

nybörjare är både spännande och skrämmande.
När jag klev ut i nykterhet så hade jag druckit var dag i över 10 års tid och alldeles för mycket i ytterligare 10 år så vanan var grundmurad. Att då kliva ut i verkligheten, mentalt helt naken, var med ett milt ord omtumlande. Jag hade turen att få komma ut på senvintern just när allt börjar vända i naturen så jag och våren gick och småvisslade i kapp och småmös över allt nytt. Det var ju tid och evigheter sen jag överhuvudtaget brydde mig om vad som hände och det fanns så mycket fint att uppleva.

Men det fanns också skrämmande situationer som jag var tvungen att fronta. Jag hade ju haft mitt barskåp i garaget och det tog tid innan jag tordes gå in där ensam, spöket kunde ju vänta på mig !! Nu i efterhand ser det löjligt ut men då, nynykter, så var det en realitet. Fester, middagar, vanor där jag alltid drack, gamla beteenden osv osv...det var mycket att stå upp emot. Att gå emot mina rädslor blev nästintill en sport och efter ett tag växte självkänslan och jag blev medveten om att det var mina val som fällde utlåtandet.

Jag firade min första årsdag i nykterheten på ett AA-möte i Patong och där var det en amerikan som frågade mig hur jag tordes åka så långt när jag var nynykter. Jag förstod faktiskt inte frågan riktig så han fick förklara : Det finns ju så mycket alkohol här ! Ehhh...jaha...vad är problemet ?? Jag hängde inte alls med på vad han menade men hans tanke var ju att det var så lätt att supa där. Jag hade inte alls tänkt i de banorna utan hade fullständigt klart för mig då att jag är alkoholist och jag kan inte dricka. Spriten hoppar ju inte på mig utan det är min egen vilja som styr om jag vill lyfta det första glaset till munnen. Det var första gången som jag medvetet tänkt den tanken, det hade aldrig behövts tidigare, för som nybörjare i det fria livet var det så mycket annat som pockade på uppmärksamhet.

Att upptäcka, känna, uppleva i det nya livet var fantastiskt fint för mig, små vardagliga ting som tidigare var obetydliga eller tvärtom oöverstigliga blev till otroligt fina upptäckter och nya lösningar. Att leva idag fick en helt annan betydelse än tidigare då dagens största uppgift var att se till att spriten räckte.

Jag har en tendens att glömma det vardagliga och bara rusa fram, enögd. Nu har döden hälsat på i min krets 3 ggr inom en månad och jag har återigen blivt påmind om att verkligen njuta av den tid som jag har fått tilldelad. Framförallt nu när jag kan njuta ordentligt av dagen i dag, nu när jag ser utan spritdimmor. Jag måste uppmuntra nybörjaren i mig igen och göra galna, oväntade, saker och njuta fullt ut av min tid.

Jag vill kollektivt hälsa alla nya till forumet och ge rådet att njuta av er själva och göra bra saker bara för er egen skull.

Kram ♥

Profile picture for user Nykter i dag

Hej Adde

Jag hakar på den sista meningen du sriver att man ska göra bra saker bara för sin egen skull - så viktigt ! Att hitta nya, bra saker som man gillar att göra. Jag t.ex. började sjunga i kör - min nya drog ! Och Gud, vad roligt det är ! Jag riktigt lyfter när jag är där, när jag ska hem är det som att flyga på moln. I övrigt har du skrivit ett väldigt bra och tänkvärt inlägg. Jag beklagar sorgen du drabbats av, hoppas du kan finna lugnet och ron att sörja - utan alkohol !

Kram

Hulda

Profile picture for user Adde

Som svar på av Nykter i dag

vad det är med körer som drar alkisar ?? :-))) Jag har flera vänner som blivit helt galna i att sjunga efter att de blivit nyktra ! Själv så inser jag att jag gör mig bäst genom att hålla tyst ! En röst som kan spräcka glas :-))

Vet ni att det bästa jag vet är att mötas av ett inlägg på fb om att en vän firar nykter årsdag !? Det är så underbart att se att det fungerar om jag gör det valet och följer "Di Gamle" som gått före mig !

Profile picture for user Nykter i dag

Som svar på av Adde

Ha-ha, jag visste inte att det är vanligt att alkisar börjar sjunga i kör ! I mitt fall handlar det om att jag alltid älskat att sjunga, och blev meddragen till Gabriel Forss' kör. Han kan verkligen sina saker, och att gå dit är bara ett sant nöje, alkis eller ej.

Profile picture for user Mammy Blue

Som svar på av Nykter i dag

jag sjöng i kör redan som alkis. En och annan söndagsmorgon som tillbringats i kyrkan med tuggummi, parfym, vatten och panodil..

Men kul är det! Ännu roligare nykter!

Kram!/MB

Profile picture for user Gammel tanten

För länken!
Spolade fram och tittade på inlägget om alkohol. Intressant!
Ha en Fin dag!
Tanten

Profile picture for user flygcert

... jag har skrivit det förut och jag vill ändå skriva det igen - tack för fina, stöttande ord! Du har gjort ett bra val i ditt liv (eller, kanske flera, men i alla fall ett val som jag vet att du gjort bra)!

Helgkram!

Profile picture for user Adde

Som svar på av mulletant

många unga väljer att använda hasch/cannabis istället för alkohol i tron att det är mindre farligt så är de 8 myter som kan laddas ner från den här sidan värd sin vikt i guld.

Narkotikaindustrin har på ett mycket förslaget sätt fått unga av idag att tro att hasch är helt ofarligt vilket är så fel det kan bli. En 30-åring som rökt sen tonåren är inte svår att identifiera när man möter hen. Så skrämmande.

http://www.narkotikafriskola.se/l%C3%A4sv%C3%A4rt/ladda-ner-skrifter-89…

"8 MYTER OM CANNABIS
Pelle Olsson
2012"

Profile picture for user Adde

Som svar på av Adde

som jag gärna hoppar över.....

När jag var aktiv alkoholist så var ju helgen en 3-dagars fylla för att slippa alla krav och ångesten med alla måsten och press. Nu är jag på väg med en förändring och är själv under helgen, jag får göra precis vad jag vill, äta vad jag vill, sova när jag vill, jobba om jag vill....jag är fri och jag kan känna att detta är en start på mitt nya liv som jag ska forma helt på mitt egna sätt.

Det har tagit 2,5 år att komma hit men nu ser jag att gubben fortfarande kan göra en total förändring av sitt liv, den andra genomgripande förändringen jag gör i livet. Det är en stor gåva att jag fått denna möjlighet fast jag inte såg det när allt rasade och nu vill jag förvalta denna gåva efter bästa förmåga.

Jag har under hösten tappat kontakt med 3 vänner i gemenskapen och det svider i hjärtat. Jag vet att jag inte kan påverka men det bär så inihelvete emot att "acceptera det jag inte kan förändra". Jag vill ju så gärna att det ska gå bra för mina fina vänner och när de bara försvinner känner jag en knuta i magen av oro. Jag hatar när jag får läsa i dödsannonserna eller på facebook vad som hänt. Jag vet att vi alkoholister/drogberoende lever på gränsen till döden i vårt aktiva liv, jag har ju själv varit där, men ändå blir jag aldrig van vid det. Och det hoppas jag att jag aldrig blir !! Jag har mött så många skadade människor som i sin drogfrihet inte kan/vill/orkar se sina medmänniskor och de behov de har. De bygger en mur runt sig och har ett totalt självcentrerat sätt som gör alla känslor helt meningslösa.

Och jag vill inte dit !!

Jag vill bry mig om andra, se att vi är alla lika oavsett kön, etnisk tillhörighet, beroende, status......under vårt skinn ser vi alla lika ut.

Det tog mig över 20 år i alkoholismen till att jag slutligen kapitulerade och insåg att jag behövde hjälp. En hjälp som jag än idag behöver och som jag idag även har möjlighet att dela med mig av om nån så önskar. Jag rådrack de sista åren, 10,2 öl och Explorer (varför dricker inga så här på forumet ?? Bara finvin och finwhiskey :-))) ), det primära var fyllan, inget annat. Jag kan komma ihåg avslappningen som spreds i kroppen vid första klunken öl men jag har också i färskt minne när jag tog återställaren i form av en klunk Explorer som formligen exploderade (därför den heter så ??? ) i magen och vände upp i en kaskadspya. Jag minns besvikelsen och snålheten när en klunk försvann sådär :-(( , och jag ville så gärna tvinga den kvar i magen så jag fick min kemiska sinnesro. Jag löste det med att först ta en klunk öl som lade sig som ett skyddande lock i magen. Nöden är uppfinningarnas moder.

Jag undviker allt, verkligen ALLT, som kan trigga igång mig idag för jag vill inte tillbaka. För mig fanns inga finglas att dricka ur de sista 10 åren, det var direkt ur flaskan/burken. Jag är ägare till en fin uppsättning glas som är ämnade till diverse olika drycker och jag har försökt att bli av med dem för de representerar trots allt ett betydligt värde vid nyinköp men marknaden är väldigt begränsad i min krets av bekanta :-)) Förmodligen blir det dödsboet som får göra sig av med dem på lämpligt sätt.

Ett något blandat, surrigt, inlägg men så är jag idag när jag är helt nykter och jag trivs med det :-))

Ta hand om er med hjälp av en dag i taget och beslutet om att inte dricka just idag så ökar era chanser till ett bra liv utan alkohol eller droger betydligt !

Kram på er alla ♥

Profile picture for user mulletant

Som svar på av Adde

till dig Adde! Att du och Berra fanns på forumet, och generöst delade era erfarenheter gav mig ett hopp som inte kan beskrivas i ord då för tre år sen när jag hittade hit. Att ni båda finns kvar, liksom jag, i nyktra, levande liv hoppas jag att kan ge hopp till andra som är i början av den knaggliga vägen mot ett nyktert liv. För mig har det blivit ett mantra att man kan ta makten över sitt liv. Och man kan återta den makt man förlorat. Att du dessutom är ett levande bevis på att man kan resa sig när "ramen" faller är ytterligare en dimension av samma faktum.
Tack för att du finns och delar med dig! Önskar dig en skön jul med mat du gillar och bra program på TV. Allt gott och varmaste julkramen ♥ / mt

Profile picture for user Adde

Som svar på av mulletant

som glider runt på FB med lite olika formuleringar men budskapet kan inte missförstås :

Hej! Jag undrar om du har glömt mig, jag är din sjukdom..
Jag HATAR möten..
Jag HATAR högre makter..
Jag HATAR alla som har ett program.

Jag HATAR alla som har en sponsor som påminner dig om att jag finns och hur jag arbetar.

Till alla som kommer i kontakt med mig: Jag önskar er lidande och död.

Låt mig få presentera mig. Jag är sjukdomen beroende!
Jag är listig, falsk och stark, sådan är JAG.
Jag har dödat millioner människor och jag är ännu inte nöjd.

Jag älskar att överraska dig.
Jag älskar att låtsas som om jag vore din vän och din älskade.
Jag har tröstat dig eller hur?
Fanns inte jag där när du var ensam? Då du bara önskade att dö, var det inte mig du ropade på då?

Jag var hos dig.
Jag älskar att göra dig illa.
Jag älskar att få dig att gråta eller ännu hellre älskar jag att få dig så avstängd att du varken kan känna smärta eller gråta.

När du inte känner något överhuvudtaget, då känner jag mig riktigt nöjd och allt jag ber dig om är långt lidande.
Jag har alltid funnits där för dig.
När det gick bra för dig i ditt liv bjöd du in mig. Du sa att du inte förtjänade allt det goda och jag var den enda som höll med dig.
Tillsammans klarade vi av att förstöra allt som var bra i ditt liv

Folk tar mig inte på allvar.
Hjärnblödning tar de på allvar, hjärtinfarkt, ja till och med diabetes tar de på allvar.
IDIOTER! Utan mig vore dessa saker inte möjliga.
Jag är en sjukdom som alla hatar, men ändå kommer jag inte oombedd. Du väljer att ha mig.
Det är så många som har valt mig framför verklighet och frid.

Mer än du hatar mig, så hatar jag alla som har ett tolvstegsprogram. Ditt program, dina möten, din högre makt.
Allt detta sviker mig och jag kan inte arbeta på det sättet som jag är van vid. Nu måste jag hålla mig i ro här.
Du ser mig inte, men jag växer mig större än någonsin.
När du bara existerar, då lever jag.
När du lever då bara existerar jag.
Men jag är här.....

Du kan lita på mig, jag väntar på dig.
Tills vi möts igen önskar jag dig lidande och död.

Profile picture for user FylleFia

Hej Adde och God fortsättning på helgen!

Förstår om du reagerar på FB-texten. Det är skrämmande hur dumma människor det finns. Givetvis kan man drabbas av både diabetes och hjärt/hjärnsjukdomar utan att någon sin ha nyttjat en droppe alkohol!

Fia

Profile picture for user Adde

Som svar på av FylleFia

jag har inte skrivit att jag reagerat på texten ?

Som jag skrev så finns den i olika formuleringar och ska jag tycka något så är det väl att den är brutalt ärlig ? Att det bakom många "normala" sjukdomar finns ett för högt alkoholintag är ju ett känt faktum men oftast kommer inte det upp till ytan utan man behandlar enbart symptomen. Jag själv kunde dra ner på min astmamedicin när jag slutade kröka. Jag har vänner som skippat magsårsmedicinen och det höga blodtrycket är ju ofta en följd av för mycket drickande.

Profile picture for user FylleFia

Hej igen! Och Sorry! Jag tänkte på raderna "Hjärnblödning tar de på allvar, hjärtinfarkt, ja till och med diabetes tar de på allvar. IDIOTER. Utan mig vore dessa saker inte möjliga". Jag tyckte det var lite av ett hän mot de sjukling
ar som inte smakar/smakat. Men alla reagerar vi olika. Gott så.

Fia

Profile picture for user flygcert

... du är den ende "på andra sidan" som jag kikar in hos då och då, och jag inser mer och mer att bara för att man är eller har varit alkoholist så behöver man inte hota, skrämma eller trycka ner andra... Jag har haft en okej jul. Barnen håller på att hjärntvättas och det gör ont, men jag gör mitt bästa och försöker finnas där för dem.

Men mitt fina hus är iordning. Jag har lite kartonger stående i källaren, men de får stå ett tag, jag har allt det nödvändigaste uppackat och iordning!

Kram!

Profile picture for user Adde

Som svar på av flygcert

skriver om att titta, läs gömma, sig framför tv'n en sån här dag :-)) Hans program var Ivanhoe och mitt var backhoppningen i Garmish :-))

Fy tusan så illa jag mått på nyårsdagen under min aktiva tid.....natten före innehöll extra allt på precis allt jag gjorde och dessutom med extra krydda på. Inget fungerade i kroppen, jag ville bara att det skulle gå över, helst fort som satan.

Idag ger jag fullständigt den i backhoppningen ! Jag har aldrig någonsin varit intresserad av det ! Tycker rentav att det är en fånig sport !!

Men jag bevarar den skrämmande känslan av att vara så jordiskt bakis så att jag inte ska glömma !!

Och jag kan inte låta bli att le lite skadeglatt åt de som bär huvudet mycket mycket försiktigt idag :-))

Lev väl och gör era val och ta en dag i taget !!

Profile picture for user Pellepennan

Som svar på av Adde

För länken Adde, även här fanns kurvan med vägen ner och upp du tipsade om i en annan tråd.
Är det så att tiden upp tar lika lång tid som vägen ner? vad tycker du?

En oroligt, försiktigt undrande PP ;-)

Profile picture for user Adde

Som svar på av Pellepennan

omöjlig fråga att besvara :-)) Från det min bana neråt började tills jag tog emot hjälp så gick det ca 25 år....

Mitt tillfrisknande, som kommer att fortsätta om jag gör det jag ska, har inneburit så mycket positivt och så många nya upptäckter om vad som finns i livet att tiden verkar rusa fram i högsta möjliga fart. Inte en stressig fart utan en underbar upptäcksresa över all möjligheter som jag fått tack vare att jag inte tar det första glaset. Från den första tidens överraskning när jag upptäckte att det var helt ok att ta bilen vilken kväll som helst och åka iväg på ett möte till att nu mer stillsamt, mycket tacksamt, konstatera att jag inte levt idag om jag fortsatt kröka i den accelerande hastighet jag var inne i.

Jag har supit bort så mycket av mitt liv så idag försöker jag att leva med hela kroppen och knoppen i nuet och verkligen känna in vad livet ger mig. Och det är ibland en helt overklig känsla att jag får vara med på den upp-resan.

Jag ser ibland att folk funderar över vad man ska göra med all fritid man får om man inte dricker, jag hade också såna funderingar :-)) Idag räcker inte tiden till till allt jag vill göra !! Och jag somnar max en minut efter jag lagt ner huvudet på kudden av ren trötthet utan alkoholens påverkan. Jag som alltid behövde kröka mig till medvetslöshet för att kunna somna tidigare.

Jag kan inte hitta något negativt med att jag slutade dricka !!

Profile picture for user Pellepennan

Som svar på av Adde

Det är säkert klurigt att svara på hur vägen upp ser ut. Annars hade du ju säkert gett mig ett ännu mer klippt och klart svar :-)
Men det jag läser ut är att det positiva kommer smygande tillbaka, och inte alltid tar 25 år på sig?! Kurvorna ser så sorgligt symmetriska ut om du förstår vad jag menar... Men det kanske är så att jag väntar på "fel" sorts belöning, lite som vanligt.

Har själv inte kunnat säga ja till alla punkter ända ner i botten, men mycket - alldeles för mycket - känner jag igen.

När jag kommer vidare på vägen kommer jag säkert att känna att jag inte saknar något som har med alkoholen att göra. Just nu gör jag det inte heller om jag känner av hur jag tänker.

//PP

Profile picture for user Adde

Som svar på av Pellepennan

skyndar långsamt kommer vi längst.

Jag kunde inte tillgodo göra mig många många insikter förrän jag var mogen för det. Det gick bara inte att skynda på vissa saker, jag var tvungen att lära mig att vänta ut en del medvetet eller omedvetet. Massor av gånger hörde jag Di Gamle dela något som de gått igenom och jag fattade noll av vad som hände. Men ! Så en dag så föll poletten, ja ibland släggan,ner i skallen och jag kunde se allt kristallklart. Och oftast fanns svaret inom mig men jag kunde inte själv se det utan behövde tiden till hjälp för att komma dit.

Ja kurvorna ser lika ut och JA de är lika ! (Finns motsvarande kurvor för medberoende också men tyvärr hittar jag inte dem på nätet) Vi brukar (bli inte rädd nu :-)) ) säga att tillfrisknadet tar lika lång tid som det tog att bli alkis :-)) Lite sanning ligger nog i det faktum att vi faktiskt har ett nytt spännande liv att leva och därför kan se fram emot en ny ungdom, bildligt talat ! Åtminstone känner jag så !!

Jag skriver utan att tveka under på AA's 12 (för mig 11 eftersom det sista pratar om Gud) löften om hur livet kommer att se ut om jag inte tar det första glaset och gör det som är bra för mig :

AA:s Tolv Löften

1) Vi kommer att känna en ny frihet och en ny lycka.
2) Vi vill inte beklaga det förflutna eller önska att helt stänga dörren om det.
3) Vi ska förstå ordet Sinnesro.
4) Vi ska få känna frid.
5) Det gör detsamma hur djupt vi sjunkit, vi ska få uppleva hur vår erfarenhet kan vara andra till hjälp.
6) Den där känslan av att inte vara till någon nytta och att tycka synd om sig själv kommer att försvinna.
7) Vi kommer att bli mindre egoistiska och istället intressera oss för andra.
8) Sökandet efter egna förmåner kommer att försvinna.
9) Hela vår inställning till och synen på livet kommer att förändras.
10)Rädslan för människor och ekonomisk osäkerhet kommer att lämna oss.
11)Vi kommer att intuitivt veta, hur vi ska handla i situationer, som förut brukar göra oss osäkra.

Profile picture for user Adde

Som svar på av Adde

pratar om att kämpa och slåss mot alkoholens grepp, och så gjorde även jag en gång, tills jag lärde mig att släppa taget och låta livet styra hur mitt liv skulle se ut. När jag lärde mig att sluta kämpa mot en övermäktig fiende och istället acceptera "att så är det", eller på AA-språk : "Jag är maktlös mot alkoholen", så blev allt så mycket enklare.

När jag accepterade, insåg, att jag hade sjukdomen alkoholism så fanns där ett botemedel som jag hade förträngt i så många år. Om jag inte tar det första glaset så får jag övertaget efter ett tag och jag kan lättare titta på det jag behöver ändra på hos mig själv för att inte komma i situationer där spriten pockar på uppmärksamhet.
Att göra en genomgripande förändring blev ett måste men som också innebar mycket skoj och knasiga upptäckter på hur jag gjort i så många år utan att tänka mig för. Livet ljusnade mer och mer och jag kunde efter ett tag rikta blicken utanför mig själv och återupptäcka livet som utspelades där ute och som bara väntade på att jag skulle komma ut och njuta av det. För mig tog det över 1.5 år innan jag hittade mig själv och min nya egna person så jag fick en egen identitet, ett eget namn, en egen personlighet och inte bara "den där alkisen".

Idag är jag mig själv, jag behöver inte gömma mig eller föreställa mig utan bara vara JAG.

Jag blev idag påmind om min tidigare "kamp" genom nedanstående text tagen ur boken Var Morgon Ny som en vän i gemenskapen välvilligt delade med sig av idag. Jag behöver såna påminnelser.

"Kineserna anser att vattnet är det mäktigaste av elementen eftersom det inte gör något motstånd. Stora stenar kan det nöta ner och svepa med sig.

Ironiskt nog är icke-motstånd något som vi kanske får lov att kämpa oss till. Icke-motstånd – underkastelse – innebär att man ger upp sitt eget jag helt och hållet. I form av falsk stolthet har detta jag eggat många av oss genom kamp efter kamp. ”Fattar ni inte att jag har rätt?” gnäller vi, och gör allt starkare motstånd. Om vi däremot följer med livets ström, guppar på vågorna, ger upp vårt jag, så frigörs en helande energi – den slätar ut de negativa vibrationerna på vår stig. Vi får frid. Vi uppfylls av själsfrid var gång vi frivilligt ödmjukar oss."

Profile picture for user Mammy Blue

Som svar på av Adde

dvs vad jag förstår själva inlägget i debatten är solklart och helt enligt min uppfattning, jag har grubblat en del på det där med att ersätta en drog med något annat eller samma. Nikotinplåster och tuggummin och allt vad det är, hjälper ju bara till att underhålla det fysiska begäret. Om man inte jobbar med det psykiska samtidigt är det helt omöjligt att sluta röka då, man skjuter bara upp rökandet lite. En del kanske lyckas, men inte jag. Borde ju vara samma sak med tyngre droger, Metadon och Subutex skulle kanske kunna ha sitt berättigande om man riskerar farliga abstinenser, och att man kan lindra det då, men utan mental omdaning i huvudet kommer man inte så långt.

Läkemedelsbranschen är falsk, så in i den!! Det finns ett fåtal branscher som jämt går med vinst - aktieplacerarnas älsklingar!- och läkemedel är en. Varför skulle annars mediciner som döms ut här i västvärlden som farliga fortfarande säljas i tredje världen? Läkemedelsjättarna har lindat läkarna runt lillfingret...

Usch jag blir så upprörd! Ja, jag har tuggat i mej Antabus, det står fortfarande en burk i skåpet, och jag ska ta ut den andra burken innan receptet går ut, men Antabus funkar ju inte på samma sätt, det är inte "burkad alkohol".

Kram!
/MB

Profile picture for user Adde

Som svar på av Mammy Blue

det ekonomiska intressen i första hand som styr. Se bara vad som händer med vissa stater som nu legaliserar cannabis...fullständigt vrickat ! Men det är starka krafter bakom det. Vissa länder har ju provat att använda "legalt" heroin till heroinister vilket ju är helsjukt. Organisationen KRIS har ju rejäla problem med unga som kommer till dem och som är beroende av Subutex och hur f-n avvänjer man en människa från ett avvänjningsmedel ??? En del unga köper Subutex via langare för att de inte får vård direkt de söker hjälp, det är deras sista desperata utväg eftersom samhället sviker.

Jag har aldrig någonsin hört eller ens hört talas om nån som blivit hjälpt av Campral (som jag själv tjatade mig till i tron på ett mirakelmedel. Helt obefintlig effekt)) som fortfarande erbjuds efter att ha varit ute på marknaden i, vad kan det vara.... i kanske 25 år.Men industrin är stor och stark så det föreskrivs fortfarande.

Ett recept på "mental omdaning" skulle få mycket större effekt till mindre kostnad och utebliven vinst från läkemedelsbolagen.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=5677376

Profile picture for user Adde

Som svar på av Adde

och fler undersökningar visar nu (det vi inom "branschen" misstänkt länge) att många bokstavsbarn skulle må bra av att utredas längre tillbaka och hur familjen har fungerat tidigare. Jag känner ju fler sk Vuxna Barn som när de gått på behandling för sitt VuxnaBarnbeteende även kunnat se att diagnosbokstäverna har bleknat bort och de har fått bra ordning på sitt liv när de börjat ta hand om sig själva, alltså blivit medvetna om vad som triggar dem.

Men läkarna är rädda för att ställa frågan och okunskapen är stor, dessutom går det snabbare att skriva ut ett recept.

http://www.accentmagasin.se/forskning/sa-skadar-alkohol-fostrets-hjarna/

Profile picture for user Zapata

Som svar på av Adde

Av de medel du nämner har ja prövat Campral även läst en del om forskningen kring det. Verkar som en andel får lättare att hålla sig från A. Detta är gjord i blindtest studier. Medan för andra verkar det inte alls. För mig var det helt värdelöst. Påverkan var noll. Sen har jag testat Antabus. Det tycker jag är underskattad. Men förutsättningen där är att det är på egen begäran. Det har diskuteras bieffekter på det i en del trådar. Ja lite lös mage i början, men jämför med A:s skadeverkningar så är det minimalt. Naturligtvis är Antabus ingen livslång hjälp. Ingen vill medicinera det hela livet och det hjälper ju inte för att uppnå lugn och harmoni i livet. För det krävs mer. Men vill man verkligen inte dricka kan Antabus vara ett utmärkt stöd i början, eller om man vill ha stöd under en semesterresa o s v. funderar att ta ut ett recept så jag har ifall jag börjar krisa. Inte för det psykiska mående, där hjälper det inte. Men man kan inte bearbeta den mentala sidan om man super. Nykterhet är grunden för att kunna bearbeta resten. I annat fall sitter man bara och flummar.

Profile picture for user markatta

Som svar på av Adde

Jag förstår inte riktigt ditt inlägg om adhd. Det är klart att för en person med adhd så blir tillvaron lättare i och med att man lär sig förstå vad som triggar en, ofta stress och brist på rutiner som försvårar impulskontroll. Detta är ju oavsett om personen med en adhd-diagnos har alkade föräldrar eller inte.

Jag har adhd. Första gången jag skriver det här men blir för komplicerat att låtsas skriva om en kompis (Hej Bullen... liksom ;))
Anledningen till att jag tidigare här gett mig in i adhd-diskussioner utan att skriva att jag själv har det är så enkelt som att jag inte velat bli dömd för det. Jag har många gånger hört andra prata om andra som har adhd/andra psykiska diagnoser och ange det som en orsak till hens agerande, som att man inte behöver ta det den personen säger och gör på allvar.

Som jag ser det så har jag adhd for life. Visst det som definierar diagnosen bleknar bort i och med att jag får ordning på mitt liv, så långt håller jag med. Men det är skillnad på mig som är ett vuxet barn med adhd och ett annat vuxet barn som inte har adhd. För mig är det superviktigt att jag har struktur i min vardag.

Jag kan komma till insikt om att jag är barn till en alkoholist hur mycket som helst, gå till alanon o.s.v. men det i sig underlättar inte min adhd-problematik. Släppa kontrollen har liksom en betydelse för mig som medberoende men en helt annan för mig i min adhd, där är det dåligt och destruktivt för mig att släppa kontrollen. Alla vuxna barn till alkoholister behöver inte ett stenhårt schema i olika färger, ett program till mobilen som piper för minsta lilla grej man ska göra (annars glömmer man), träna fem ggr/veckan för att kunna varva ner och dämpa impulsiva beteenden, mindfulnessövningar för att inte ta in allt, precis allt som sker i ens omgivning.

Visst är alkohol en djävul men det är inte så enkelt som jag tycker att du gör det. Det här är något jag har varit tvungen att acceptera, lära mig att leva med och jag vill påstå att det kräver mer av mig än någon som inte har adhd. Ibland låter det på dig som att du anser att det finns bara en sjukdom och det är alkoholism, roten till all ondska.

Däremot håller jag med dig i att läkarna är för snabba med att skriva ut medicin. Det vi med adhd behöver är hjälp med att hitta den struktur vi behöver för att kunna reglera våra känslor, anpassad kbt är bra, förståelse från omgivningen och att sluta upp med att skämmas för vår adhd, strunta i folks blickar när vi går över de social gränserna och är "konstiga". Alkohol och droger är ju skitdåligt för oss, tyvärr "självmedicinerar" många med adhd, själv tog jag ju benzo. Men som sagt så är det inte riktigt så enkelt som att "bara" sluta med det. Precis som du måste acceptera att du är alkis for life, likaså måste jag med min adhd.

Det var mina femtio öre.

Ha det bra!

Profile picture for user Adde

Som svar på av markatta

bara så som jag beskriver. Jag har bekanta som helt ändrat sitt liv efter en VuxnaBarnbehandling. De har inte haft en susning, eller tänkt på, att de kommer från en missbrukarmiljö utan folk runt dem har ju hela tiden påpekat och diagnostiserat dem med bokstäver. Så de har ju självklart trott på det.

Därmed inte sagt att det är så för alla. Därom vet vi väl alldeles för lite idag ?

Men symptomen kan uppenbarligen vara väldigt lika.