Det är vanligt att människor är känner sig osäkra på om de dricker för mycket, om de behöver förändra sin konsumtion eller vad de ska bestämma sig för. I det här forumet kan du ställa frågor eller skriva om funderingar angående hur du dricker.
Hej på er!
Jag måste först säga att jag är sjukt imponerad av att det är så många här som snackar med varandra och berättar om sina livsöden och hur man egentligen mår. Man blottar sig själv och man får support och hjälp av alla som är på siten! SJUKT IMPONERAD!
Orkar inte.. Kan man knappt klara att vara nykter 3 dagar.. Hur ska man då klara ett liv som nykter?
Har kommit till min insikt att jag dricker FÖR mycket.
Just nu när jag skriver är efter några whiskeys för mycket.
Jag börjar att för andra dölja och med andra menar jag min sambo.
Jag köper en bag in box och dricker ur den allt för snabbt.
Då jag skäms för jag vet att det går för fort att dricka ur den så
smygköper jag en ny och ställer in i vitrinskåpet utan att de (familjen)
ska förstå att jag druckit ur den andra.
Jag har under några veckor köpt
4 l vin
En 75:a whiskey
På en vecka.
Festade nyss i tre dygn. Varje morgon som jag vaknade upp i en ny lägenhet, i någon annans säng, så frågade jag om det fanns mer att dricka. Drack alltså så fort jag vaknade. Tredagarsfyllan slutade med att jag förstörde ett fint förhållande till två vänner, kommer hem klockan 5 med trasiga skor och minnesluckor. Mår så otroligt dåligt! Nu har det gått flera dagar men jag har fortfarande ångest. Det sjuka är att det blir ALLTID såhär. Alltid. Varenda pojkvän har till sist fått be mig välja mellan honom och alkoholen. Två gånger har jag hamnat i fyllecell.
Det finns SÅ mycket att skriva, jag har så mycket att berätta men har försökt göra en kort sammanfattning om anledningarna till att jag började dricka som 16-åring. Jag var alkoholist redan jag tog första glaset som 16-åring. Idag är jag 28 år och det här är min berättelse:
Var ute i helgen igen med mina polare. Det sluta med att jag blev skitfull som vanligt, och sa väldigt dumma saker.
Nu dagarna efter har jag haft sjuk ångest över hur jag beter mig på fyllan å att jag alltid blir lika jävla full.
Dricker jag får jag ångest av det, och dricker jag inte så har jag ångest över det..
Jag vet inte hur jag ska ta mig ur detta, just i skrivande stund känner jag för att sänka en vodka för att sänka ångesten ifrån helgen.
/18åring
Hej!
Det finns ju alltid en anledning att dricka sprit! Jag har haft min i 25år Sen jag var 15år.Fast alla vet att det började tidigre än så! När man var i Kärrgruvan eller hallsta även Sala i bland fina parker med mycket alkohol.
Förut var det kul med sprit man umgås. Nu förtiden blir man bara full och får förklara för frun var man varit. Fast såklart har man ingen aninig..
Är mest full hemma nu för tiden ;)
Hej.
Har surfat runt lite och förstått att jag inte är ensam om detta.
Detta känns både bra och inte på på samma gång.
Ändå undrara jag om jag har problem eller inte.
Jag dricker nu varje dag, av det får jag ångest vilket leder till att jag vill dricka mer.
Jag tycker inte inte själv att jag dricker mycket, i veckan 2-3 0,5 liters starköl på helgen bkir det mer. Eftersom det då är "okej" att dricka.
Det har redan gått för långt. Om jag lägger om mitt liv idag så kanske jag kan förhindra fritt fall. Det vill säga att jag förlorar mitt jobb och att mina barns tillit försvinner totalt. Alkoholen förlamar mig. Jag får inget gjort. Min särbo har lämnat mig. Kanske inte på grund av alkoholen utan mest för att han vill att jag ska flytta ihop med honom och hans tre barn. Mina barn vill inte flytta från vänner och skola. Undertiden springer jag emellan min lägenhet och hans hus som en jagad råtta. Fyller och tömmer diskmaskin på diskmaskin. Dövar mitt dåliga samvete med alkohol.
Hej!
