Förändra sitt drickande

Hej är ny här och har läst många inlägg och känner igen mig i vissa. Jag vill ha råd av er hur ni tycker jag att jag ska förhålla mig till döttrarnas makt över mig, min särbo och hans vänner och mitt okontrollerbara vindrickande när jag väl dricker.

Hej är ny här och har läst många inlägg och känner igen mig i vissa. Jag vill ha råd av er hur ni tycker jag att jag ska förhålla mig till döttrarnas makt över mig, min särbo och hans vänner och mitt okontrollerbara vindrickande när jag väl dricker.

Hej alla,

Jag har läst inlägg här till och från i ca 1,5 år. Jag bestämde mig för att sluta dricka förra året innan semestern och höll mig i några veckor, sen ändrade jag mig och tänkte aldrig inför barnen...efter ett tag ändrades den regeln också och här sitter jag i samma situation som då fast lite värre ändå.

I helgen hände det igen. Det slutade med att jag stod och skrek på min bästa kompis om saker som saknar verklighetsuppfattning. En riktig snedfylla. Lördag/söndag med riktig ångest och nu sitter jag på jobbet med stor olust att ta tag i någonting. Kan knappt se mina medarbetare i ögonen fast jag vet att dom inte har en aning om vad som hänt i helgen.

Fattar inte hur det blev så här men nu är det verkligen dags att ta tjuren vid hornen. Rädd för "biverkningar" som rastlöshet, ångest och irritation men det ska jag klara mig igenom. Egentligen inte rädd för att ta hjälp av experter men jag klarar inte riktigt det steget. Jag vill klara det här, stötta mig gärna , tack! Så impad av er andra som redan genomlevt den första veckan, önskar jag finns där om sju dagar!! Småbarnsmamma.

Läst och läst utan att våga skriva, tills nu.

När det gäller att leva utan alkohol är det rädslan som är det tydligaste jag känner.

Jag är strax över 30år och inledde min dåliga relation med alkohol för ca 5 år sedan. Innan dess var det bara stora mängder vid färre tillfällen.
Senaste åren har det bara eskalerat. Senaste året har jag legat på 25cl starksprit per dag (med några fåtal dagar imellan) dessa dagar har jag tagit benz för att hålla ångesten borta. Jag har en panikångest diagnos men har varit "fungerande" och blivit bättre och bättre genom KBT.

Det självförakt jag känner idag efter återfallet igår är enormt! Självföraktet i sig skapar destruktivitet.. En ond cirkel som nu känns hopplös! Hur kommer man ur dessa tankegångar??

Hej igen. Ni kanske minns mig. Proffset... som har slutat dricka utan problem en miljard gånger ungefär - och börjat igen.

Jag hade en sexveckorsperiod förra året från november till december utan en droppe och det gick utan problem. Jag satte ett datum för när jag skulle få dricka nästa gång och det var strax innan jul. Sen var tanken att jag skulle försöka dra ned på/sluta med ölhinkandet efter min 40-årsdag i januari. Nu blev det inte riktigt så och jag har fallit tillbaka i gamla vanor med för mycket öl och för ofta.

Hej, ny här.
Som så många andra så har mitt drickande gått för långt; jag måste sluta dricka.
Nyss fyllda 50 och är en så'n som skött drickandet "snyggt". Har ett bra arbete som jag sköter hyfsat.
Skilde mig för 5 år sedan, sedan min livskamrat sedan 27 år ledsnat på mig och mitt beteende i samband med onykterhet.
Efter detta sökte jag hjälp och saker och ting blev mycket bättre.
Jag har dock insett att det mål jag hade, att bara dricka måttligt, inte fungerar för mig.

Hej alla jag är ny här och har bestämt att all hjälp och tips jag kan få är bra hjälp. Vi sitter i samma båt här på forumet antar jag och jag känner igen mig själv i det ni skriver.
Jag har jobbat på krogen i snart 20 år och har då givetvis svårigheter med att inte ta en efter-jobbet öl som sedan leder till flera etc etc etc.
Vad tycker ni? Är alkoholfri öl något man kan ta till när suget blir för stort eller blir det bara en påminnelse av vad man går miste om?
Mvh Wednesday Lush