Strategier, tips, metoder och inte minst upplevelser. Här hittar ni diskussioner och beskrivningar som handlar om att dricka mindre.
Ja, inte har jag lyckats ännu med det jävla pimplandet. En fråga: jag känner att jag skulle vilja lära känna någon som sitter i "samma sits". Inte AA utan en "vän". Hur gör man då och vad är ok? Har inte så många vänner och de jag har vill jag inte dra in i det här. Orkar inte förklara varför. Bor i 08 området.
Någon som hört något om var, när, hur det blir nästa lördag? Börjar dra ihop sig :-)
Hej, Jag vill dela med mig av min historia.
Jag är en man 46 år gammal med fru och två underbara "vuxna" barn. Jag har i säkert 15 år varit helg alkis. Så länge har jag förstått att det är på det viset. Jag är otroligt upptagen i mina tankar av alkohol. Det blir dock bara på helger och ledighet som jag super till det.
Som familjefar är jag kärleksfull, omtänksam, barnslig och äventyrlig.
ok. Uppmuntrad av många gör jag ett försök. Jag heter Fia på riktigt. Men jag har förvandlats till FylleFia. Mår inte bra uatn vinet och mår inte bra när vinet tagit över mitt liv. Jag är 49 år och lever men min man som också dricker. Ibland gör jag tafatta färsök att sluta. Men då min man inte är inne på att försöka sluta eller trappa ner så blir det så svårt. Var och en svarar för sina egna val. Det har jag tagit till mig här. Men det är svårt att vara duktig när vindunkar bor i hemmet. För två månader misste jag mitt jobb av den anledningen att jag inte kan låta bli.
Det känns som att jag känner redan många av er här. Anledningen är att jag följt era trådar och kloka ord ett bra tag! Så härligt att få följa era liv och inse att man inte är ensam i denna kamp.
Jag har haft min kamp i tre fyra år nu och den har eskalerat över jul. Fy fan! Har sådan katastrof ångest! Vad är jag för en mamma, fru, vän? Känns som jag sviker allt och alla! Har i alla fall bestämt att nu är det nytt år och förhoppningsvis skall jag kunna visa mina barn att jag är en mamma att räkna med!
Jag är en mamma. Jag har tre barn o dricker alldeles gör mycket. Nästan varje dag blir det något. I kväll har jag druckit en flaska vin tillsammans med mina två yngsta barn... Mår skit och vet inte hur jag ska ta mig ur detta. Skäms något fruktansvärt!!! Jag skriver i morgon om min etanolhistoria och hoppas på att få stöd och hjälp här. Har läst många trådar och känner tillförsikt av det jag läser. Hjälp mig!! Fan också, jag vill inte ha det så här. Jag är 35 år och har alldeles för länge kvar att leva..
Julen är underbar. Klappar, tindrande barnaögon, tomte, släkten och god mat. Men ack så jobbig. Vem har sagt att alla gamla konflikter i en familj är borta bara för att det är Jul och allt är vackert och fint på ytan. Det rispar i själen att allt inte är harmoni, för det bör det vara på julafton. I vår familj är det så viktigt att allt är bra på ytan. Har jag lärt mina barn det? I så fall är det ju mitt fel.Jag har fostrat mina barn precis som jag själv blev uppfostrad. Här ska vi ha en riktig Fanny och Alexander Jul.
Hej, först vill jag börja med att säga att detta inlägg skrivs med avsikten att få ut ett problem som finns på högskolor och universitet. Jag lider av det problemet. Det finns säkerligen fler än jag där ute. Min historia är inte unik, men den är min. Vill ni skriva några uppmuntrande ord är jag mer än tacksam! :)
Jag är ny här så jag vet inte riktigt hur jag ska börja....
Vet inte var jag ska börja. Är fyrtio och har missbrukat alkohol i 20+ år. Socialt. Har eget företag, familj, goda vänner. Är hyfsat lyckad men orkar inte mer. Jag lurar alla. Mitt liv har gått i stå, jag är en bluff, jag luras, sviker och mår skit. Måste börja om och behöver hjälp. Jag är ömklig, behöver alla råd jag kan få.
Har inte druckit på en vecka, börjat springa, trodde jag hade koll....men så helt plötsligt sitter jag här med en flaska sprit mitt i natten, familjen sover, Jag skäms men mår bra för tillfället.
