@Varafrisk
Jag blir glad när jag läser.
Så skönt att kunna lyfta tankar och känslor inför corona-situationen med kollegor! Bra och starkt av dig att du gjorde det, precis som du skriver var det nog en lättnad för flera.
Så mycket mera klokt som du skriver i ditt inlägg! Jag har inte ord för att kommentera allt så att det blir rätt.
Du HAR styrkan och kapaciteten, du kommer att klara det här.
Så upp på den vita springaren nu - det är ju du som ska rida den, känna stoltheten över att kunna tygla den! Inte någon fjantig riddare 😤

Kram!💐

Å tack Soffi för ditt inlägg...jag behövde verkligen det:)!

Idag har väl inte dagen varit lika bra...och jag tycker att det är lite läskigt att jag inte kan styra över alkoholen utan den styr mig. Fast verkligheten är ju att jag kan! Om jag är realistisk så är det ju jag och endast jag som kan styra mitt liv!

Många gånger har jag undrat över när når man botten? Hur känner man att botten är nådd? Måste det hända något allvarligt? Köra rattfull? Köra på ett barn (som Torn sa/tänkte)? Jag tänker att det vore det absolut värsta scenariot..att skada någon annan. Men något som jag också kan få otrolig ångest över är ju om jag skulle drabbas av Covid-19 som jag inte alls vet hur jag skulle klara men har större risker pga riskzonspatient eller någon annan allvarlig sjukdom som skulle innebära att jag inte överlever...vad har jag då gjort mot mina barn??Mot min man?? Den tanken får magen att vända sig ut och in...och jag tänker att bara på den tanken så borde jag sluta!!

Men om man inte tänker på de värsta scenarierna (som inte är att förringa och som är det allra värsta) utan tänker på hur livet är. Ok..jag sköter mitt jobb...skulle förmodligen sköta det mycket bättre om jag inte hade ett alkoholberoende. Men...har man inte nått en botten om man inte kan läsa böcker, inte orkar träna, inte fixar att titta på TV...jo man kan titta på TV men man minns inget nästa dag..nog sjutton måste det vara botten.

Idag har fick jag kallelse till vårdcentralen.. ny läkare...inget om provtagning före besöket. Vill inte träffa en ny läkare...igen! Och egentligen vill jag inte träffa en läkare alls...fast jo...det vill jag ...jag har ju bett om det...men jag skäms så jag nästan spricker. Frågorna och blickarna. Har tid hos min tandläkare samma dag. Kommer skämmas även där för att jag inte har fixat livet bättre än vad jag gör idag. Och om inte detta var tillräckligt...träffa bröstläkare på tisdag. Har 50% risk att få bröstcancer. Nu vid min ålder får jag mammografi (fick tidigare även ultraljud) samt ett besök hos läkare. Vi diskuterar lite grann. Han frågar mig "om jag känt något" och jag svarar " att jag brukar inte undersöka mina bröst för det är så ångestfyllt". Jag får ta av mig på överkroppen...först stå upp...och han tittar och klämmer därefter ligga ner på en brits...och då han klämmer . Känner mig verkligen utelämnad.

Men jag vill verkligen tillägga att jag är SÅ tacksam över att få bli kallad till vårdcentral, tandläkare och bröstmottagningen!! Men jag känner mig så liten....och så skamsen.

Såg att stressutslagen vid halsen, vid bröstet har kommit tillbaka igen...ett tecken på att "nu måste du ta hand om dig".

Min största önskan är att under helgen som kommer vara nykter, plocka bort alla vissna blommor som jag har i urnor och amplar utomhus samt annat visset/tråkigt. Plantera om mina skott i andra små krukor. Promenader. Vila. Läsa. Låta hjärnan vila. Inget mer.

Vill skriva i andras trådar men orkar inte riktigt just nu. Läser trådar hos gamla vänner. Är så tacksam för inlägg i min tråd. Och du som är ny och läser i min tråd...du kommer att fixa det...vi kommer att fixa det...ge inte upp...för vi är alla så värda att må bra och vi är så betydelsefulla för oss själva, för nära och kära...och finns det inte nära och kära så är vi likväl betydelsefulla...och här på forumet är vi verkligen betydelsefulla!

Kramar:)

Denna oro du känner Varafrisk, den orsakas ju av alkoholen och det vet du.❤️ Det var exakt likadant för mig på slutet, och det var det som gjorde att jag fick nog. Jag nådde min botten. Så ja, du vet också vad du behöver göra. ❤️

Kul att du åt gädda! Det går knappt att få tag i här i Göteborg, om man inte fångar den själv då vill säga.🐟

Kram

Tack och kram tillbaka t dig❤️@Charlie70 Läser din tråd ditt kämpade m snus och med vikten! Äta ägg mitt i natten🙈Jag kan inte äta ägg utan ngt till tex på macka, till mackan, till sillen. Ja...hela tiden får man ny lärdom här på nätet😃

Ha en fin torsdag😍

Tack och kram tillbaka t dig❤️@Charlie70 Läser din tråd ditt kämpade m snus och med vikten! Äta ägg mitt i natten🙈Jag kan inte äta ägg utan ngt till tex på macka, till mackan, till sillen. Ja...hela tiden får man ny lärdom här på nätet😃

Ha en fin torsdag😍

Ja jag vet vad jag behöver göra❤️@Torn för nu får jag verkligen ingen ordning på livet alls🙄för varje dag som går hamnar jag ett djupare steg nedåt🥲jag behöver verkligen börja klättra uppåt nu🧗🏼‍♀️

Kan förstå att det kan vara svårt att få tag på gädda i Göteborg som ligger vid saltvattnet. Det är knappt aldrig som den finns i min affär och då bor jag vid Vänern.

Ha en fin dag😍

Botten, det är botten att må som du gör.
Funderar över det där med botten. Jag nådde nog min flera gånger faktiskt. För det är väl en jättebotten när man för första gången är full inför barnen, en annan när jag vet att jag går ut och handlar på tidig kväll fast jag är riktigt berusad, en tredje när jag är berusad på jobbet, en fjärde när jag är berusad på ett teamsmöte och måste prata med min chef... men inte ens då var det sista gången. Det är helt obegripligt. Då på slutet drack jag inte ens regelbundet, så det var periodvisa händelser. Fullkomligt obegripligt.
Och som man känner sig, ångestpåslaget är enormt, man skäms, känner sig liten, förstår inte sig själv. Och oroar sig för framtiden.
Jag vet inte om det var min syster som tillslut verkligen tvingade mig att sätta ord på och förklara vad jag höll på med som blev vändpunkten, eller om vändpunkten var att järnnivåerna blev bättre så att syresättningen i hjärnan funkade. Jag tror nästan att det senare var av avgörande betydelse. Jag har fortfarande något som är ”på tok” i kroppen. Jag vet att det påverkar stressnivån och fokus. Tack och lov häller jag inte alkohol på det nu, men det var verkligen svårt att sluta innan jag fick ordning på järnet.
Jag tror att du verkligen är i en ond cirkel. Du bör kanske insistera på antabus. Kan det verkligen vara farligare än alkohol? En kort period tills du har brutit din vana. Eller kör A-fritt istället som din vana. Köp a-fritt vin istället. Då behöver du inte lägga energi på att bryta vanan. När du sen mår bättre av a-stoppet kan du byta mot sundare vanor. Just nu har jag en teori om andning och syresättning baserat på vad jag läst och de besvär jag har med min kropp.
Det jag känner igen i dina beskrivningar är brist på fokus - svårt ”göra klart” jag har det nu också, och det är inte alkoholrelaterat. Dina tankar far hit och dit. Det syns när du skriver. När jag mådde dåligt orkade jag inte skriva i andras trådar. Fokus räckte inte så långt. Jag tror verkligen inte att dina besvär enbart är alkoholrelaterade. Vissa saker blir bättre när du slutar. Stå på dig hos läkaren. Kräv en lösning, en plan. Du är värd att må bra och det är inte ditt fel att du är där du är. Du har rätt till hjälp med an lösning.

Fredagsmorgon...

Ja, det känns som om jag har tappat fotfästet lite mer än tidigare....kan känna det lite även lite här på Forumet beroende på olika saker. Det beror bla på att jag befinner mig där jag är ...väldigt svajig...och kanske lite i ett vakuum. Har inte alltid samma inspiration att skriva. Dessutom började jag att skriva när flera andra började skriva som har gått till nästa steg "Det vidare livet". Även om jag vet att man följer mig vilket är väldigt betydelsefullt för mig så befinner vi oss i så olika faser. Fast deras trådar fortsätter jag att läsa men det känns som om jag orkar inte börja på något nytt. Är dock oerhört tacksam för den/dem som vill skriva ett inlägg hos mig.

Jag förstår att det kan märkas att mina tankar far hit och dit...jag får liksom inte riktigt något lugn. Jag påbörjar mycket som jag inte riktigt orkar fullfölja. Och det är sant all min oro beror inte på alkoholen men alkoholen gör definitivt inte oron mindre snarare tvärtom och det vet vi ju alla att det är så. Kanske var det något år sedan som jag kunde erkänna för mig själv att jag har nog alltid burit på någon form av oro inom mig...inte haft den där grundtryggheten. Mina föräldrar hade ingen god ekonomi men som jag berättat tidigare så var vi självförsörjande. Så mina basbehov har alltid varit tillgodosedda. Jag har dock inte fått med mig att jag duger jag är bra som jag är. Det har ju ofta bidragit till att man inte känner sig nöjd jämför sig med andra osv.

Det är mycket som gör mig ledsen..som brustna relationer med vissa nära och kära...det är lätt då att känna sig liten..att det är endast jag som förlorat fastän det på ett vis kan vara ömsesidigt. Det där med att förstå att jag kan vara betydelsefull för andra den känslan är tämligen svag.

Så idag valde jag att stanna hemma från jobbet att sjukanmäla mig. Känner mig väldigt trött, spänningshuvudvärk...när jag känner mig så här...som ofta beror på alkoholen..kan jag tänka är det symptom på Covid-19...men det har varit alkoholen. Men hur som helst idag är jag hemma....behöver verkligen vila hjärnan och hela kroppen..tänker inte sätta mig i bilen för att åka in till stan...tänker äta bra mat. Jag läser ju att många av er snusar men för mig är det så att alkoholen triggar min aptit dels till att stoppa i mig onödigt på kvällen men även att äta för stora portioner. Jag tycker ju väldigt mycket om mat. Kan njuta av maten. När jag är så här sliten så skickar jag kroppen varningssignaler till hjärnan som tror att jag kommer att svälta vilket inte är fallet (haha) men då vill jag gärna ha fetare mat...som pommes och friterat...vilket är en katastrof för mig. Så därför så jag försöka äta bra idag...det är egentligen inget problem. Å banne mig att jag ska vara nykter...jag ska stå ut tills klockan har passerat 19.00. Jag ska laga bra mat till fredagskvällen. Jag har alkoholfritt bubbel samt Sans bitter i garaget (har förråd där) och blanda en alkoholfri drink. Jag har aldrig tidigare använt mig av forumet när jag ska stå emot sug men kanske jag ska skriva här ikväll om det blir svårt.

Så...ha en fin dag alla var du än befinner dig på din resa!

Kram:)

Klockan har passerat 14.15 och än har ingen förhandling börjat i min hjärna huruvida det skall inköpas alkohol eller inte....och jag tänker fortsätta så resten av dagen🙏🏻

Tog en promenad med min hund. Drack kaffe, åt knäckemacka och ägg m sill. Duschade vår hund och därefter tog jag själv ett bad. Mitt på dagen. Brukar ta ett bad på kvällen och till 99% har jag alltid ett glas bubbel el ett glas med rött vin på pallen som står intill. Idag låg endast min mobil där. Spotify var på...relaxing music👌🏼Blundade...å kände hur himla spänd jag är i min kropp. Som en fiolbåge...

När jag låg där så kom jag tänka på de gånger som min man och jag har varit på Spa...hur ofta finns inte alkoholen tillgänglig vid bubbelpoolen, vid bassängen. Inte alltid men visst har det hänt att även jag haft ett glas bubbel i handen. Det blir liksom ett likhetstecken mellan Spa-avkoppling-alkohol. Ett hälsotema med ett alkoholhaltigt dryckesinnehåll..ett säljande koncept🙄 Å när jag tänker efter är det så många tillfällen som för mig är förknippade med alkohol🙈

Hur som helst har nu även ätit lunch och sen blir det kanske en tupplur på soffan...

Känner hur öm/trött jag är i mina muskler när jag försöker slappna av..i mina käkar...huvudet...axlarna...är glad att jag gav mig själv denna dag🙏🏻

🌷🌱🌷🌱🌷

@Varafrisk skrev:"är glad att jag gav mig själv denna dag🙏🏻"
Härligt Varafrisk!
Bra även att du "lagt om schemat" lite.
Håll i nu och se till att HELA dagen blir din dag.

Du är okej precis som du är!
Du kan!

Kram!🌷🌷🌷

Tack Soffi🙏🏻det gick nästa hela vägen...men inte riktigt😢

Hörs igen....fast jag tror jag behöver många fler nyktra dagar🙏🏻

Kram🌷🌷🌷

Tack Soffi🙏🏻det gick nästa hela vägen...men inte riktigt😢

Hörs igen....fast jag tror jag behöver många fler nyktra dagar🙏🏻

Kram🌷🌷🌷

God morgon Vara Frisk! Tittar in till dig, och ser att du inte alls mår bra. Önskar så att du hittar ett sätt att komma över tröskeln. Det ÄR så mycket bättre utan alkoholen, men det vet du ju. Den där tvångsmässiga turen till systemet, jag vet hur det känns. Man vill inte, vill inte, vill inte...och ändå är det som en kraft som drar en. Lugnet blandat med uppgivenhet och sorg när inköpet väl är gjort. I slutet visste jag på riktigt inte hur jag skulle ta mig ur det. Det hände att jag tänkte att döden var enda vägen ut (mer som en desperat tanke än en verklig vilja). För mig var hösten min botten. Och att det blev mer o mer uppenbart att mina barn/ tonåringar for illa.

Någon annan här i tråden föreslog att medicin måste vara bättre än fortsatt drickande för levern. Det låter som ett hållbart argument för en läkare! Att vara helt ärlig mot läkaren med hur mycket/ ofta du dricker och att du inte förmår låta bli, att du behöver hjälp med det.

Vad intressant Tofu med samtalet med kinesiskan! Så klokt att ha rutiner som stöttar hälsan varje dag, istället för att göra konstgjord andning när det gått för långt!

Godkväll,
Jag läste ikapp din tråd och ville säga att jag tänker på dig när jag ordnar med mina plantor och frön, hur du har det och hur det går. 🥰
Vi hade en intressant diskussion på jobbet som skulle handla om kultur och hur vi bygger en sådan, gemensam.
Många synpunkter såklart, och ofta kopplade till att vilja bli sedd. Uppskattad.
Helt självklara saker. Men ju mer vi pratade ju mer kom diskussionen att låta som de jag hade med mina barn när de var små. Det här ”vill ha” som KAN vara sann och vettig. Men som också kan vara en distraktion från det man behöver.
Barn som vill ha tusen grejer kanske egentligen behöver fasta läggtider.
Medarbetare som vill ha fika varje dag kanske behöver proffsig återkoppling.
Tänker att en bra chef och förälder behöver vara duktig på att känna och förstå skillnaden, och bjuda både på fika (ibland) men främst proffsighet och vara en ledare att lita på när det blåser.
När det kommer till nykterheten upplever jag att vi måste vara allt det där, så krångligt och svårt.
Jag tänker att ledighet och vila är urviktigt för dig. Men det är en ensidig kost.
Vad finns det mer som du kan du ge dig själv om du är din egen proffsiga chef? Som inte är ”nykter för alltid”- utan;
Ett bra och liksom allvarligt samtal med din man. Dela oron.
Att prata med en vän, berätta om hur du har det? Att nyttja din viktcoach och skapa varaktig förändring kring dina viktmål?
Vet inte om detta inlägg makes sense men tankarna kom upp när jag läste ditt senaste inlägg.
Varm kram 🤗

Godmorgon Varafrisk ☀️🤗

Tänker på dig och hoppas du haft en bra helg såhär långt.
Kommer du vara något extra ledig i påskveckan?
Kram 🧡🌷🧡

Tack för fina och tänkvärda inlägg! Som jag tror ni vet så läser jag och funderar ...vad kan jag göra hur kan det passa in i mitt liv..kan det fungera.

Min helg har varit sisådär..väldigt trött...besviken på mig själv för att jag inte lyckas. Sover sisådär. När jag tittar på mig själv i spegeln så är det ingen kul syn...en överviktig, lite rödflammig, lite trist färg på håret, ganska så otränad kropp...men det som är läskigt är...att jag vet inte hur jag ser ut inuti min kropp?!?!? Rödflammigheten beror ju delvis på alkoholen men även att jag är lite den hudtypen plus de där otäcka munskydden. Är lite röd även både på hals och bröst och oerhört torr...vilket jag tror beror på stress. Så här känns det om jag inte aktivt verkligen gör allt vad jag kan för att tänka annorlunda. När jag tänker på mig själv utifrån min beskrivning så sjunker jag längre ner men det krävs en vilja och styrka utan dess like att förändra tankarna...så är det...och jag vill förändra tankarna..måendet..men det är väldigt tufft just nu.

Ang antabus så är jag väldigt osäker på om man kommer att skriva ut det till mig. Jag fick ju för något år sedan eller mer..Naltrexon vilket påverkade min lever och jag fick avsluta direkt. Det känns som om man tänker att även om jag inte dricker alkohol utan tar antabus så kommer det ändå kunna påverka min lever...eller ja...jag vet inte hur man tänker. Får väl fråga när jag träffar läkaren. Det som jag känner motstånd till när det gäller antabus är att man måste gå till Rådgivningscentrum för att ta dem på morgonen. För man måste blåsa först och för att sedan kunna ta dem. Och jo jag vet...det är kanske värt det för att bli nykter...men det känns som svårt att hålla mitt arbete utanför då...och jag är väldigt osäker på om jag kan fortsätta att jobba med vad jag gör om man får reda på att jag är alkoholist. Tänker på den artikeln som Finalisa länkade till..hur duktig man är på att dölja sitt beroende...vilken kraft man lägger ner på det.

Tänkte även på vad Kennie skrev i Annabells tråd...att inte dricka på vinsug utan livsglädje. Ibland är det så för mig....nu är det fredag och då dricker vi på det...nu är påsk och då dricker vi på det. Det är som om hjärnan duperar en när det kommer sådana där speciella tillfällen...precis som om jag glömmer av att jag har problem ..att jag inte ska dricka för hälsan osv.

Blev glad för Finalisas skull som har varit nykter 50 dagar...vilket även påminner mig om att hon faktiskt frågade mig om jag skulle hänga på . Kanske gjorde det en dag eller två. Likaså med Mrx. Så många jag mött som gått vidare...och nu får det väl för sjutton vara dax!!

Ska försöka planera veckan som kommer så glädjerikt som jag kan....jobbar ju 90% och är ledig varannan onsdag. Skulle varit ledig på onsdag men då har vi regional yrkesträff på jobbet så jag tar min lediga dag på torsdag istället. Så får jag fem dagar i rad då jag är ledig. Av dessa fem dagar är Systemet stängt tre så det blir bra!!
Är bjuden hem till min son med sambo på Påskdagen. Det ska bli mysigt. Planterade om mina fröer igår...kanske lite väl stort projekt för mig och inte riktigt genomtänkt men det får bli vad det blir. Har iaf planterat vårblommor i mina urnor utom hus och köpt lite påskliljor. Det finns hopp....men ja som jag skrev tidigare det krävs mycket vilja och styrka för att komma över på rätt sida!

Kram till er alla:)

Min man och jag har varit ute och gått en tipspromenad idag. Det är ett par som har fixat promenaden. Första gången var vid juletid därefter nyår och nu var det dax för tredje gången gillt. Anledningen till idén var Corona att hitta på ngt och att kunna göra ngt. De bad om 20 kr/person. Pengarna skänktes t Barncancerfonden. Det blev 36110 kr. Nu går pengarna till vårt Hospice. Fantastisk idé som blev handling👍🏻

När vi gick där i spåret pratade vi om alla gånger som vi sprungit där. Det är ca 30 år sedan nu. Vi bodde ganska nära. Vi sprang tävlingar. Jag sprang bla Adamilen på 48.58 min. Fick problem m benhinnorna sen. Hade för dåliga skor. Så efter ett tag så slutade jag springa.

Men för ca fem, sex år sedan började jag försöka springa lite lite grann igen. Var för tung (men lättare än idag) och mkt dålig kondition. Men dagen efter min man hade fått diagnosen Matstrupscancer var jag anmäld t Vårruset. Ville inte åka. Regnet öste ner. Min man och en kollega sa åt mig att hänga med ändå. Så av 5 km sprang jag 4,5 km på 45 minuter på rent vres. När jag kom i mål så kom tårarna ... de rann och de rann. Min kollega frågade mig om jag var rädd och jag svarade ja. Jag var så fruktansvärt rädd!! Han lever och är frisk...det är snart sex år sedan.

Vad var vill jag säga med detta??? Jo...man kan inte leva på gamla meriter...men att veta att jag har fixat det ...att minnas känslan ...det är att komma ihåg att det finns faktiskt en massa jävlar anamma inom mig även om det är väldigt väl dolt just nu🙄

Kram🥰

Min man och jag har varit ute och gått en tipspromenad idag. Det är ett par som har fixat promenaden. Första gången var vid juletid därefter nyår och nu var det dax för tredje gången gillt. Anledningen till idén var Corona att hitta på ngt och att kunna göra ngt. De bad om 20 kr/person. Pengarna skänktes t Barncancerfonden. Det blev 36110 kr. Nu går pengarna till vårt Hospice. Fantastisk idé som blev handling👍🏻

När vi gick där i spåret pratade vi om alla gånger som vi sprungit där. Det är ca 30 år sedan nu. Vi bodde ganska nära. Vi sprang tävlingar. Jag sprang bla Adamilen på 48.58 min. Fick problem m benhinnorna sen. Hade för dåliga skor. Så efter ett tag så slutade jag springa.

Men för ca fem, sex år sedan började jag försöka springa lite lite grann igen. Var för tung (men lättare än idag) och mkt dålig kondition. Men dagen efter min man hade fått diagnosen Matstrupscancer var jag anmäld t Vårruset. Ville inte åka. Regnet öste ner. Min man och en kollega sa åt mig att hänga med ändå. Så av 5 km sprang jag 4,5 km på 45 minuter på rent vres. När jag kom i mål så kom tårarna ... de rann och de rann. Min kollega frågade mig om jag var rädd och jag svarade ja. Jag var så fruktansvärt rädd!! Han lever och är frisk...det är snart sex år sedan.

Vad var vill jag säga med detta??? Jo...man kan inte leva på gamla meriter...men att veta att jag har fixat det ...att minnas känslan ...det är att komma ihåg att det finns faktiskt en massa jävlar anamma inom mig även om det är väldigt väl dolt just nu🙄

Kram🥰