Många av oss, vet inte riktigt hur det hänger ihop med alkohol men det verkar göra det, ja vi målar livet svart, vitt, rött. Att bli nykter brukar jag tänka är som att tvingas intressera sig för små tuschteckningar, gå nära och se. Att bli nykter handlar om att öva och hålla kvar, vara i nyanser, stå ut med ett inte perfekt sandslott.
Hoppas du hittar kraft i dig själv. Här finns stöd! ?

Jag tror du måste ha tålamod och inte dricka någon alkohol alls under en mycket längre tid. Sist klarade du 18 dagar utan alkohol. Det är alldeles för kort tid för att du ska märka av det riktigt positiva sakerna med att
vara nykter. Att tro då att man ska klara av att dricka kontrollerat är en vanlig miss som tyvärr många
åker dit på. Kör minst tre månader utan alkohol, när du har klarat det så kan du ta ett nytt beslut.

Lycka till!

Det är nog den allra vanligaste fällan. ”Det här gick ju lätt, jag är nog inte alkis utan klarar nog av att dricka normalt.”

Funkar ett tag, men aldrig i längden. Några härinne gör tappra försök - och det är förstås upp till var och en att göra det.

Min personliga upplevelse är i alla fall att det är tusen gånger lättare att avstå helt än att dricka lite.

Kram ?

Du har en inre kraft, den finns där och hänger ihop med viljan. Viljan kan försätta berg, tro mg. Lyssna på råden du fått om längre uppehåll, då får du mer vinster o det blir lättare att välja nyktert. Dessutom läker kroppen och därmed knoppen, så du kommer se på saker ur en annan synvinkel. Om det känns för svårt rekommenderar jag antabus som krycka första tiden. Ge dig själv chansen, det är du värd. Kram Jullan

Peter på landet

Givetvis vet man det innerst inne, iaf förstår jag det. Svårigheten är att inte låta sig luras av sig själv....
Jag har sorterat ut det så gott jag kan och det kokar ner till: -Jag har övervunnit ”ensamfyllorna” hemma i soffan.
- däremot mkt svårare om man har bjudit hem folk/ eller är bortbjuden, då kan jag inte stå emot alls när alkoholen flödar omkring mig.
- Går inte att diskutera med kollegor , dom blir närmast förolämpade o förbannade om man pratar om det negativa med alkohol. Ett svar var: ”fan vilken tråkmåns du har blivit, vad vore livet utan ett par rejäla bleckor i veckan”
Jag förstår ju vad som måste göras, undvik dessa situationer, tacka nej!
Men jag undrar själv: Vad ska jag då fylla fritiden med? Löpning kan jag ju inte ägna mig åt dygnet runt...

Peter på landet

Tack för pepp!! Jag har motivationen, men låtit mig luras av A o vänkretsen flera ggr, trillat dit. Tänker mig jobba i det tysta med detta, låta tiden tala. Inte diskutera A med kollegor, ett par av mina kollegor har långt värre problem än mig, de flesta givetvis mindre, men A är ett centralt samtalsämne på jobbet. Jag tänker kategoriskt undvika jobbrelaterade fester. Min fru är ytterst måttlig med alkoholen, så hemma är det lättare. Sen krävs det ju mest av mig själv!! Bara jag som kan förändra.

Gör bara. Ta en dag i taget. Löpning är en bra start. Sen har du säkert andra gamla intressen att ta ut och lufta.

Lyssna på Alkispodden, ljudböcker eller vanliga böcker om alkisar (Persbrandts bok rekommenderas!) Dokumentärer om alkoholism (min tråd ger MÅNGA tips!)

Du måste hjärntvätta ditt undermedvetna, bryta alla destruktiva vanor. Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset.

Dina kompisar vill bara att du ska vara ett alibi för sitt eget drickande. Jag kan lista tusen saker som är mer berikande än en rejäl fylla. Fy fan vilket destruktivt leverne. Och livsfarligt för levern!

Kolla dokumentären ”Rain in my heart” på youtube nu direkt. Slår ihjäl en timme av ditt liv ?

Kram ?

Peter på landet

Tack!! Jag har full koll på din tråd och dina tips! Redan sett en del av det?
Visst vill dom/ människor ha ett alibi för sitt eget drickande. Jag har mängder av vanor som är förknippat med ”en öl” ” ett glas vin” Jag måste hitta min väg ur A käftar. Ingen idé att älta varför det blev såhär och spårade ur, utan att som du säger kriga på framåt.

Peter på landet, du är på rätt väg med din alkohol konsumtion. Jag känner igen mig mycket i det du skriver. Min resa mot sundare alkohol vanor började för mer än två år sedan. Jag har gjort flera stora framsteg. Har väldigt många vita dagar, veckor och månader i bagaget. Min fru är väldigt måtlig med sin konsumtion. Hela vår bekantskapskrets dricker alkohol. En vän håller på att supa bort sitt företag. Han inser dock inte att han håller på att supa ihjäl sig. Alla inklusive en alkohol terapeut har försökt snacka med honom utan framgång. Du har precis som mig fått insikt och dragit ner på konsumtionen. Vi ska vara tacksam för att vi hittade detta forum. Vi vill göra en förändring och med rätt vilja är det möjligt. Jag är övertygad om att riskbruk kan omvandlas till normal bruk. En dag i taget ?

Peter på landet

Något jag funderat på mkt är att ju mer jag lyssnar på poddar, ser dok, läser om A desto mindre känner jag igen mig! Alkoholhjälpen har givit mig massor däremot!
Men jag har ju aldrig varit en alkoholist, jag ser mig mer som en problemdrickare. För mig är en Alkoholist en människa som dricker Alkohol i stort sett varje dag. Jag dricker inte ens varje vecka, o när jag dricker så går det lika ofta bra som åt skogen.
Men när det går åt skogen så är scenariot alltid likadant: kan inte sluta i tid, minnesluckor, pratar dumheter, svår ångest dagen efter.
Hur ska jag förhålla mig?! Känns som allt handlar om råd till fullfjädrade A,

Peter på landet

Hur jag ska förhålla mig till A just nu har jag fått massor av fina råd av er här på forumet. Jag kommer att sträva efter en längre sammanhängande vit period (som längst 5-6v sen jag började dricka 1986) minst 3 mån är målet, under den tiden måste jag komma fram till hur jag vill saker ska se ut i framtiden.

Hej,
Det låter ju som väldigt klokt att avstå en period, för att kunna få tid och ro att fundera ut hur du vill ha det framöver!

Lycka till :)

Craig Beck vänder sig just till problemdrickare. (Massor av bra klipp på tuben.) Såna som du och jag! Allt annat kan du glo på i avskräckande syfte. Alkoholism är en progressiv sjukdom.

Kram ?

Peter på landet

Kollat honom lite, men förespråkar inte han nolltolerans?! Vet inte om jag landar där i långa loppet, jag måste bearbeta detta under en lång vit period...

Peter på landet

Jag har förstått i din tråd att du provat att dricka kontrollerat men att det misslyckades och du slutade helt?!

Och jag önskade länge att jag skulle kunna dricka ”in moderation”. Sörjer det inte ett dugg längre. Faktiskt.

Jag har mest jobb med att fixa nya nyktra rutiner. Sorgen över att jag inte kan dricka har jag släppt, men den var enorm i början.

Kram ?

PS. Jag hade min pappa som närstående exempel. Han slutade och började oräkneliga gånger. Till slut var jag luttrad, vågade inte ens tro på det. Sådan vägrar jag att bli. Han dog i sviterna av sitt missbruk 61 år gammal. På hans begravning sörjde jag bara att ingen lyckades nå fram till honom, få honom att sluta medan han hade en chans.