Hej
Det är ett par månader sedan jag var aktiv.... o värre har det blivit! Då mamma o pappa har gått bort med ett par månades mellanrum har drickandet lindrat o hjälpt. Jag började gå till samtal o började med tabletter o tyckte jag drog ner drickandet till nått glas fre o lörd. Sedan skulle jag utomlands o jag drog ner på tabletterna, mest för jag är så jävla flygrädd o ville bli lite berusad av nått glas vin.... Bara där ökade drickandet igen

Nu de sista 4-5 veckorna har jag haft tarmvred o åkt in o ut till akuten varje vecka, inga tabletter hjälpte så jag slutade med A tabletterna. Smärtan har jag lindrat med starka tabletter o vin.... Oro för op (gjort 4 st var av två med svåra komplikationer ) har gjort att jag druckit mer o mer. De planerade in op för 3 veckor sedan, vindrickandet ökade för varje vecka. Op blev inställd även om jag låg med dropp o lugnande o skulle rulla in. Tidsbrist. Ny op tid två veckor senare..... Jag har pendlat mellan akuten o systemet varannan dag. De ville inte akutop då jag är gastric bypas op o de behöver special kirurger.
Nu är jag nyopererad men kan ju faaaaan inte sluta dricka. Sitter här nu bakis o måste till jobbet. Längtar tills em då barnen är borta o mannen skall komma sent, då hinner jag få i mej en flaska vin.....

Detta är helt patetiskt! Vill men orkar inte sluta! Till o med ljög för samtals tanten att fortfarande ligger inne o kan inte komma till henne i morgon.....
Suck!

Lena72

Min man överraskade med en resa till Turkiet. All inklusive med 7 barer, gissa hur jag mår?!
Han trodde nog vi skulle hitta varandra igen efter många tunga samtal senaste tiden. Vi har tyvärr levt sida vid sida då min bästis A tjatade på mej 24/dygn.....
Orkar inte ens gå in på forumet längre. Hörs när jag har hittat lite kraft. Tyvärr är bästisen A väldigt tung att konka runt på.
Kram

Lena72 du är en av dem som jag är allvarligt bekymrad för härinne. Och vem är jag att prata, jag som inte är vit själv. När jag igår läste min egen tråd så fick jag mig en tankeställare (till). "Sök hjälp människa" - jag framstod inte alls som om jag hade kontroll, vilket jag inbillar mig. Har just nu nolltolerans - och klarar jag inte det så måste jag söka hjälp. Ditt sätt att dricka oroar mig mycket. Du borde verkligen söka hjälp. Det är tyvärr lättare att se det hos andra, men jag tänker tvinga mig själv om jag inte kan hålla mig ifrån a nu.

Tror inte att du heller vill vara där alkohol är viktigast i ditt liv och du måste verkligen inte vara där. Jag var på väg dit för ett år sedan, jag har känt händerna som försökt dra ner mig. Jag har upplevt könslan av misslyckade nykterhetslöften, självförakt, oro, ångest, skuld och skam. Det går att vända skutan även om den seglar i ett litet vinfyllt badkar. Du är värd bättre Lena72. Din familj är värd bättre. Det är inte ok att med alkoholens hjälp förstöra sig själv som du gör nu. Sluta i tid vill jag också och jag är livrädd för att det ska gå så långt så att jag inte bryr mig mer. Du har gjort många försök att få hjälp härinne. Slå inte på dig själv mer. Bakom den där alkoholdimman finns en väldigt fin person som behöver hjälp att komma fram. Det är jag övertygad om. ?

Lena72

Tack för frågan! Är tyvärr kvar i helvettet och det brinner bara mer o mer!
Planerar att sluta helt i sep, men blir rädd bara jag tänker på att slänga min snutits. Måste sluta nu helt det blir bara värre o värre och snabbt utför tyvärr. Har till o med börjat dricka på dagen.....
Känns som jag skall börja banta (läs sluta dricka) på måndag o nu är jag desperat helgen innan o hinna äta allt sista helgen.

Lena72

Har börjat med Campral men de hjälper inte alls.....
Erfarenhet någon?

Hej Lena72 , jag kom över din tråd här igår och läste dina inlägg. Lider så med dig.. är dock övertygad att du kan komma ur detta om du bara får den hjälp du behöver!! Ibland måste man få hjälp... Vill inte lägga mig i men har du någon runt dig du skulle kunna tänka dig att prata med om detta? Någon som du litar på och känner dig trygg med? Skickar all styrka jag har till dej.

Hej Lena 72, jag hoppas o tror att du får den hjälp du behöver, våga be om den. Jag har själv gått och trott att jag måste, vill fixa allt själv. Men har nu äntligen fattat att jag inte klarar detta själv. Ang campral, åt jag den för ett par år sedan under en övbehandling , jag märkta ingenting egentligen, men jag drack inget heller under dessa två månader. De ska ju funka som att man tappar intresset o suget för a. Gör du inte det, är den inte verksam, kan jag tycka. Men vet egentligen inte. Beror kanske på tid du ätit dom , styrka osv...annars , om du verkligen vill o vågar släppa snuttefilten, kan antabus hjälpa, då är det stopp liksom. Men även där är motivationen som avgör, jag menar, man kan ju alltid sluta ta dom. Nä hur vi än gör, och vilken väg vi tar, är inte alldeles lätt med denna hemska sjukdom i hälarna. Jag hoppas du får kraften och hjälpen du behöver, det är du värd. Kram

Lena72

Som tur är har jag världens bästa man som jag för ca 5 månader berättat för (trotts det skäms jag o skåpsuper)
Jag går 1/ vecka hos en alkoholtant, hon tycker jag skall bli nykter o börja med antabus. Jag har väl inte nått min personliga botten o kämpat med att kunna dricka normalt men börjar inse att nu går det snabbt utför.... Att tänka hur, vad, när, gömma, smyga, ångest tar SÅ på mina krafter. Vill få tillbaka mitt kidnappade liv. Trött att vakna slö o ofräsch o tänka vin.....
Vin, vin, vin varje minut!

Men..... Så rädd! Hur skall jag trösta mej? Från vad? Ja allt bara snurrar!

Mycket bra att du pratat med din man. Det är ett stort och starkt steg att våga ta. Bravo till dig!! DU är mycket starkare än du ger dig själv credit för. Jag kan riktigt känna hur du kämpar mot A demonen Lena och jag vågar påstå att jag på många sätt förstår din rädsla och oro... kanske är fel sak att fråga men.. har du funderat på att gå i behandling.. ? Alltså att komma bort från hemmet och komma till en miljö som är dedikerad till att hjälpa dig bli frisk ?.. Är det något som du skulle kunna tänka dig? Jag tror du behöver det miljöombytet men rätta mig om jag har fel.. vill inte trampa dig på tårna .. bara en tanke jag fick.. Sänder dig massor med styrka och tankar om hopp och önskar så att du ska hitta tillbaka till dig själv och ditt fina liv.. Det GÅR... det LOVAR jag!

Flinga

Hej Lena72!
Vi sitter visst i exakt samma båt.
Jag har haft en veckas tack-och-adjö föreställning till alkoholen.
Just nu motiverad men skräckslagen,
Hoppas det går bra för dej!

Håller med din alkoholtant. Sluta dricka och börja med antabus. Förstår din rädsla. Jag var nog rädd både för att misslyckas och för att inte kunna dricka. Vet inte hur många gånger jag bestämde mig för att sluta och "firade av" innan slutet, nykter en kort stund, sen var det igång igen efter ett par dagar. Om rädslan blir mindre så behöver du kanske inte fatta ett "aldrig mer" beslut, men jag tror verkligen att man behöver en längre sammanhängande nykterhet för att få perspektiv och sluta tänka på vin jämt. Önskar att jag kunde förmedla känslan av att inte dricka och det lugn som faktiskt finns när man inte är beroende av att dricka, inte rädd för att bli påkommen och inte rädd för att vinet ska vara slut.
Och trösten? Ja, det jag främst behövde tröstas av med vinet var ju det faktum att jag drack. Det jag saknar är att få lugnet i kroppen, men det är en så kort stund som det pågår sen kärde ångest och oro igång igen och det är mycket bättre nu. Säger som Odette, det går! Och DDT är bättre utan.

Lena72

Eller skit! Har sista veckan till o med druckit när jag vaknar....
Skall till A tanten i morgon och mina planer är att sluta helt, hälla ut allt o börja på måndag. Denna veckan var meningen att jag skulle trappa ner men det har istället eskalerat.
Livrädd att nu är det snart september och jag skall 0....
Det kändes ok när det var maj, juni då var hösten långt borta. Rosé på sommaren och the på hösten....
Är väldigt darrig o hjärtat slår. Klarar jag att bara sluta tvärt? Så trött att tänka A 24 Tim om dygnet....
Tack för att du undrar! Kommer verkligen behöva ALL stöttning!
Suck

Neo 69

Sista helgen jag drack minns jag knappt någonting av. Det var som att jag var tvungen att få i mig det där sista. Även om jag inbillade mig att jag hade kunnat gå till jobbet på måndagen. Nu blev det ju sjukan istället. Att sluta när man dricker hela sin vakna tid kan vara farligt. Ta hjälp,det finns att få. Tänk på att du är opad också.
Tänker på dig för att vi har en liknande historia. Finns här. Stor kram

Lena72

I morgon skall jag till VC o få hjälp o sluta, de sa att man behöver nått lugnande får att inte bli sjuk när man slutar helt. Har försökt att trappa ner men det har under sommaren spårat ut helt. Efter VC skall jag träffa min alkoholtant sedan skall jag o min man äta lunch ute....
Känner mej livrädd samtidigt att det känns skönt att jag har bestämt mej.
I kväll blir det sista flaskan vin till middag, allt annat skall hällas ut i morgon efter möterna....

Lena72

Sitter nu efter middag på stan med min sista halva flaska vin o tänker på morgondagen och mitt möte. Hur skall detta gå? I mitt huvud fattar jag att nu MÅSTE jag sluta/hålla upp under en längre period. Men mitt hjärta eller rättare sagt min alkoholmarinerade hjärna säger "lite till".
Har höjt min lullighets mängd drastiskt o känner typ inget efter 1 flaska vin....

Tips på överlevnad första veckan?????

Tänk på mig kl 8 då sitter jag i väntrummet men svansen mellan benen.....