Har funderat rätt mycket i dag på varför ingen säger något när man dricker för mycket. Jag har kännt ganska länge som om jag håller på att drukna och att alla står på stranden och tittar.
När vi pratat i dag så är det omtanke om mig som gör att ingen sagt något och jag tror dom, för jag vet att dom verkligen bryr sig.
Vet inte riktigt hur jag skall klara mig utan att dricka när jag vill fly från mig själv eller livet, men jag vet att jag verkligen vill vara nykter.
Fick en dikt i dag av en riktig god vän, tänker dela den med er så här Kent Anderssons

Steget

Jag måste ge mig själv en dag, då min tanke strövar fritt,
en dag då jag tar mitt första steg och vet att det steget är mitt.
Jag vill vakna upp i ett eget rum och resa mig upp, och stå på golvet
en stund och fråga mig själv åt vilket håll jag ska gå.

Ett steg i sänder!
Sedan ett steg till!
Det blir härligt att se vad som händer
när man går åt det håll man själv vill!

Jag måste få fråga mig själv vem jag är
och varför jag gör det jag gör.
Jag kan inte leva med dörren stängd om mitt liv står därutanför.
Och ropar man på mig från alla håll så svarar jag: -Vänta en stund!
Idag vill jag följa min egen röst. Idag är ingens hund!

Ett steg i sänder!
Och sedan ett till!
Det blir härligt att se vad som händer
när man går åt det håll man själv vill!

kalla

6 månader är bra, men nu gäller det att inte börja tänka att man skall pröva. Denna gången så är det annorlunda för mig, för jag kan inte se något positivt med alkoholen och jag kommer ihåg känslan när jag gick in här den 1 januari, nu får det vara nog.

Idag skall jag ut i skogen och äta lunch med hunden vid vår lilla sjö och bara njuta.Kramar till er alla där ute Kalla

Dompa

Skall lämna barnens hund med J. Jag är ju ingen hudmänniska...ska sanningen fram så var det ju hennes önskan att skaffa hund. Men det tar emot...ska våran jycke nu bli en parksoffs vovve?
Borde jag avliva henne? Alla andra år har hunden varit hos svärfamiljen, men nu vill J ha henne. Fan, livet är fullt av tuffa beslut.

Hoppas du och din hund hade en skön picknick. Du är stark nu Kalla. För sånna som oss finns inget positivt med alkohol. Kanske för de normala...men jag börjar tvivla även där. Vad är poängen med att inte vara hundra procent närvarande? Skön avkoppling? Avvärja hjärtattacker? Köper det till en viss del. Men tänker på dina gruppmänniskor och inser att de i det vi andra kallar enfald...verkar lyckliga. I nuet. Kanske ändå ett yrkesval för mig... Efter att ongar lämnat boet...för som du skrev; Pengar är inte fy skam i en barnfamilj :(

Nu får du en kram, kloka käring med ett r. /R

kalla

Semestertider och lite snurrigt på jobbet, men det blir ju så under sommaren.I dag blir det marknad och fika så vi håller tummarna att regnet håller sig borta.
Klart att man saknar att ta sig ett glas vin när man kommer hem ibland, men nu var det ju inte ett glas och tillslut botade jag all stress med ett glas.
Tycker att jag kommit in i en bra fas i livet nu och det börjar kännas lite tryggt, men det gäller att man inte blir övermodig.
Skickar kramar till er alla som kämpar där ute//Kalla

kalla

Har en sådan underbar morgon, med sol och fågelkvitter. Vi skall på fest i kväll, har ingen lust men är nog tvungen att gå ändå.
Tycker att folk blir så tröttsamma när dom dricker, men dom har ju hört mitt svammel i alla år så jag får väl bjuda på det här.
Hoppas att ni alla har det bra där ute//Kram Kalla

Måste än en gång tacka dig för att den fina dikten. Jag har knepat och knåpat vid datorn och gjort en tavla som jag satt upp brevid sängen så nu läser jag dikten både på morgonen och kvällen. Den har fått en alldeles särskild betydelse för mig. Ville bara tacka!!

Nynykter

Hej Kalla!
Jag förstår att du inte är så sugen på festen. Finns det någon möjlighet för dig att dra dig tillbaka när onykterheten når den nivå där vi nyktra blir "utanför"? Njut av dagen som har börjat så bra!
Kram från Nynykter

kalla

Det var riktigt trevligt och jag lyckades smita hem innan det blev för tjatigt. I dag skall jag åka och titta på en hund. Tycker att det är lättare att ha två, då har dom sällskap av varandra. Men vi får se hur det blir.
Kämpa på där ute//Kram Kalla

kalla

Frågan till honom var: Varför tog du beslutet att börja dricka igen?
Jag kände mig odödlig. Jag kände att det gått tio år sedan jag blev nykter, varför skulle inte jag kunna leva som alla andra? jag hade glömt bort vad alkoholen vill med mig, den vill förgöra mig samtidigt som den ler mot mig. Det jag borde gjort, innan jag tog det först glaset, borde ha varit att gå till ett AA-möte och bli påmind om hur risigt till man ligger om man tar glaset.

Detta skrämmer mig, jag slåss inte mot ett beroende utan en drake som aldrig dör, fysiskt beroende verkar hanterbart, men det psykiska i flykten från livet verkar vara en livsuppgift.

Så till Adde och er andra som har klarat er länge, hur har ni gjort för jag vill bli en av er//Kram Kalla

of living :-))

För det första var jag väldigt motiverad, jag hade gjort slut på alla andra alternativ. Jag hade bara 2 vägar kvar att välja på, att supa ihjäl mig eller be om hjälp.
Jag valde, och väljer fortfarande, att be om hjälp när jag inte klarar av saker och ting, det är numera en livsnödvändighet för mig.

Jag valde själv att ta en behandling och jag märkte tidigt att skulle jag ha en chans med det nyktra livet så måste jag ta rygg på de som gått före mig. Jag lärde mig att inte argumentera emot kunskapen utan accepterade att vissa lärdomar tar tid att förstå, jag är tvungen att mogna först. Det tog mig 25 år att "utbilda" mig till alkoholist och jag kan inte förvänta mig att det går så mycket snabbare att bli en nykter alkoholist. Var dag är en ny dag med nya beslut, inte bara om alkoholen,nya sorger och glädjeämnen som ska hanteras. Idag har jag hjälp av de levnadsregler som så enkelt finns uppspaltade i AA's 12 steg. Dessa steg är inga konstigheter, de är ju "stulna" av div olika filosofier och religioner och anpassade för oss alkisar. Ett enkelt program för komplicerade människor :-)

Jag ändrade mitt livssätt från dag 1 och jag påminner mig var dag om saker som jag bör ändra på för att få ett enklare liv. Jag har lärt mig att kolla vad jag dricker eller äter för att inte få i mig något som kan sparka igång mitt beroende igen för det finns ju latent i min kropp. Jag har kanske ett litet försprång i och med att jag även är astmatiker där vissa substanser gör att min lungor blir mikroskopiskt små så självfallet undviker jag dessa saker.

Min alkoholism är en stark och självständig sjukdom som jag idag har ett gott förhållande till, vi har ju trots allt haft mycket skoj genom åren tillsammans. Den finns vid min sida och jag får för alltid leva med den och när jag väl accepterat att jag inte kan dricka så är det jag som har valet om hur jag ska handskas med den. Jag vet idag att jag inte kan dricka och jag vill inte för allt i världen tillbaka till det liv jag levde förut därför väljer jag idag att göra det som är bra för mig.

För att jag inte ska glömma hur det var så påminner jag mig på flera olika sätt bla genom att läsa och skriva här och att vara med på AA möten och olika konvent. Min historia är ju min framtid.

kalla

Han har insett att han aldrig skall dricka mer, dyr historia för honom. man får väl vara glad att man inte är kändis och det hamnar på löpsedeln när man klantar sig :-)

Nynykter

Jag tyckte väl att Holknektens val var en smula underligt. Egentligen motsägelsefullt också. Jo nu kunde han dricka för att han är så stabil och glad men också för att han ville vara "normal"...Hur stabilt är det liksom att känna att man behöver anpassa sig och vara "normal"?

Men Kalla, tänk vilka löpsedlar vi hade skapat om vi alla varit kändisar! Vi hade ju lugnt kunna försörja hela skvallerpressen i åratal framöver :-)

Kram från Nynykter som trivs med att vara en doldis

Stigsdotter

att han ändrat sig. Trist. Men samtidigt stärker det mig i mitt beslut. Det går inte att återgå till något slags "normalt" beteende. Jag lånar det där om draken från dig Kalla, det var bra formulerat !

PersonligaPersson

Jag blir en smula skamsen när ni talar om Holknekt. Vid en tidpunkt då jag var svag, hade glömt bort varför jag var nykter, men ändå höll mig på mattan, så råkade jag läsa artikeln där han berättar att han börjar dricka igen. Jag kan idag se i kalendern att det var exakt det datumet jag bestämde mig för mitt återfall. Hans ord om att få vara normal tog skruv nåt så fruktansvärt. Plötsligt såg jag en lösning på midsommarproblemet, dvs att tvingas vara nykter bland fyllon. Jag kunde också dricka! Vara normal. Vad alkoholen spökar med våra hjärnor alltså...
Men nu har nog både han och jag lärt oss en läxa. Hoppas ingen blev värre drabbad av vår hybris.

kalla

Men visst finns det en fara i vår ärlighet, men det är ju vår styrka att här kan man vara helt ärlig både mot er och sig själv.
För jag tror fortfarande på högt i tak och stort hjärta kan utföra underverk.
Tack Adde för dina kloka ord om hur du klarade att tämja draken, inte död men tämjd om man inte utmanar ödet.

Skall jobba kväll i dag så det blir en tur i skogen, hoppas att jag skall hitta lite mer svamp. Tar med mig hunden och lämnar draken hemma. Kramar, styrka och hopp till er all där ute, Kalla

kalla

Och tänka på att sagor berättar för barn att drakar går att döda
men de glömde säga att de bara går att döda om man får rätt information

Att döda drakar.

Jag lärde mig som
litet barn
att ingenting varar för evigt

och kanske kan vi dräpa drakarna
men de springer så satans snabbt,
och jag fick aldrig handboken "drakedöd"

Så jag springer efter det som tar slut
jag springer springer springer
efter vägen ut ur detta drakeland

utan att veta vart jag var på väg
sprang jag med allt jag hade kärt.
Jag sprang under piska och tvång
men för i helvete visste jag inte vart,

och tårarna rann
blodet rann igenom för det är som man säger:

"Blood is thicker"

Och i den sekunden rasade allt samman och jag stannade.
Stod stilla länge
drömde om barndomens drakar och
manualen
jag aldrig fick.

För drakarna hann ikapp mig
och jag har inget försvar
men jag blir trött på att springa efter så många mil
så jag lade mig på marken och såg höstlöv ýra ner
medan tårarna landade bredvid mig.

Ingen kan hejda en katastrof
man kan bara mildra fallet och falla har jag gjort hela mitt liv
Jag kan inte falla mer.

Jag saknade de som svek
och de som lyckades döda sina drakar
titta på mig och de tittar ned.
För min drake lever starkt och friskt,
skuggar mitt naturliga liv.

Så jag ger upp.
jag ska aldrig mer jaga drakar
jag ska aldrig mer springa snabbt
jag ska aldrig mer tro på en framtid
utan ska glömma alla drömmar jag drömmt.

Jag ska ligga på marken
bland höstlöv, blod och vatten

Fri vers av entusiasm

kalla

Finns ingen gång som jag längtar så mycket efter alkohol som när jag gett allt på jobbet i dubbelpass. Nu kan jag säga att jag bara är nykter för att det inte finns någon alkohol hemma,annars hade återfallet varit här. Måtte den här sommaren ta slut snart//Kram Kalla

Maria42

Tur att du inte har ngt hemma, vore trist att bryta över ett halvårs nyktertid pga jobbet.
Du är stark Kalla, jag känner mest Blä just nu, och tar en dag i taget.
Kram!