Hej! Mitt nick är efter en mousserande dryck. Djävla illa valt, då jag själv mest kan liknas vi en avslagen mellis. Jag är halvny här. Har hukat under en stark kvinna vid namn lillablå på anhörigsidan. Men nu tror jag mig vara redo. Jag måste vara det. Min historia är på inga sätt unik. Ni kommer dessvärre ändå få ta del av den. Just nu behöver jag bara lite teknisk support och sen följer booooooring./R

Nynykter

Jag blev tvungen att läsa tillbaka i tråden för att se vilken bok ni diskuterar. Trodde först att det var Dan Brown. Haha!
Den vidunderliga kärlekens historia är en riktig vattendelare verkar det som. Jag hör till den halva av läsarna som ÄLSKAR den. Sen hur författare är i verkliga livet är kanske inte så intressant. Tror det var Klas Östergren som skrev något om att de flesta författare är tråkiga människor och att de måste vara det för att stå ut med sitt jobb. Ranelid är väl undantaget som bekräftar den regeln. Fy för att bli nervikt och avslätad i värsta folkvimlet! Å andra sidan vet jag inte om han är nåt att ha som författare för jag har aldrig orkat längre än några sidor i hans böcker. Det är intressant, för jag läser mycket och räds inte böcker som betraktas som svåra. Men Ranelid funkar inte.
Till den som är konstintresserad kan jag rekommendera Kunzelmann & Kunzelmann. En riktig skröna med mycket sakkunskap!

Gott nytt år, Dompa! Skönt att du fick lite egentid.

Kram från fröken Bitsk

Antagligen är det djupt orättvist att bedöma författare efter att ha sett dem presentera sina verk under 20 min-en timme på en bokmässa el liknande. När jag såg Vallgren så sjöng han mest och verkade allmänt uttråkad - det var säkert hans väldigt mångte framträdande efter Augustpriset.

Om "äkta" galenskap har Marianne Ahrne skrivit - Äppelblom och ruiner, självupplevt och realistiskt. Herbjörg Wassmo har skrivit en trilogi om "tyskungen" Tora i Norge - en flicka som förlorar förståndet och det är lätt att förstå varför. Huset med den blinda glasverandan; Det stumma rummet och Hudlös himmel heter böckerna. Rekommenderas. Man blir inte glad av att läsa dem dock. / mt

kalla

Vad skönt att allt är som vanligt, Dompa gnäller och dom andra sparkar på. blir lycklig av er. Önskar er alla ett gott nytt år;D

Villervalle

tycker jag absolut att du skall läsa Dompa. Jag läste den för några år sedan och tyckte den var ganska eländig ända fram till slutet av boken där beskrivningen av huvudpersonernas kärlek till varandra beskrivs på ett sätt som nästan tog andan ur mig.

Ha det Gött allihop och Gott Nytt År!

VV

Dompa

Hade ju mer eller mindre bestämt mig för att testa ett "återfall" och igår körde jag. Förutsättningarna fanns där...jag skulle bara eventuellt skada mig själv. Inga barn, inga djur, inga vänner eller anhöriga. Så varför ens testa? Jo...jag är alkies, men jag har grunnat mycket på mitt dryckesmönster och insett att jag dricker för mycket när livet skaver. Därför var en annan förutsättning livsnödvändig; Må bra när jag lyfte glaset...och det gjorde jag igår. Utvilad och oirriterad...livet lekte. Dessutom fyra dygn att räta upp mig på ifall det skulle gå snett. Inte heller ville jag testa på Nyårsafton...det hade blivit lite fööör beige. Så igår fick det bli.

Så jag gick ut ensam. En öl på torget. Ett glas vin till maten, ett glas whisky till glassen. Sen bröt jag. Triggad? Kanske en smula...men mer reflex - det nordiska "bäst att passa på, synd att slösa pengar och promille om jag ej skulle bli aprak." Men fysiskt triggad? - Nej! Inga problem med att behöva fortsätta. Tog en promenad...spanade in människor och sen gick jag hem och läste.

Upprörande? Nej...JAG tycker inte det. "Förändra sitt drickande" heter denna sida...inte "Jag ska bli absolutist". Så ska jag göra om det? Kanske ngn gång...men bara under liknande omständigheter under närmsta framtiden. Jag står fast vid de löften jag givit mig själv;

* Ongar ska aldrig behöva se/höra mig full.
* I hemmet dricker jag inte.
* Under tjänsteresor dricker jag inte.
* Vill jag supa ihjäl mig så är det OK, efter att den yngste flyttat ut.
* Jag dricker aldrig när jag mår dåligt, är ledsen, stött etc. Alkohol är ingen medicin/tröst.

Alkoholism kan se ut på olika sätt. En del hävdar att det där första glaset en alkie tar alltid leder till mer. "Man" töjer på sina gränser...om och om igen. Sen blir det hemmet eller döden. Jag tror inte det behöver vara så... -Aha, självförnekelse...tänker nog den nyfrälste.

Sen den stora frågan då; Varför vill jag kunna dricka? Ärligt talat så är jag inte alls säker på att vill kunna det! Just nu är törsten lika med noll. Ingen alkoholdjävul ropar...jag mår bra i detta nu. Men testet ville/behövde jag göra...se hur pass illa ute jag är. Dessutom är jag less på att tankarna på nykterhet ska behöva ta minst lika mkt tid som tankarna på A någonsin har gjort.

Idag är det Nyårsafton och jag ska inget ha. Att dricka för att det är Jul, Nyår, storhelger eller bemärkelsedagar går helt bort. Så pysslar trasiga människor med...och jag vill vara/bli hel.

Gott Slut på er allihopa! Om ni måste så; Drick med förstånd!!! /R

vill.sluta

Då fixar du det där oxå, eller kanske inte.............
Det kan bara framtiden utvisa,
men en gång är ju ingen gång.
Två, då har vi ett mönster.
Fast du har ju koll, nu. Fortsätt att ha koll, du om någon vet ju hur pass illa det gick sist.
Och dit vill du nog inte igen?
Gott nytt år gubben, smäll inte av några fingrar!
/A

Dompa

Jag pysslar inte med fyrverkerier. Åker snålskjuts på staden Roms raketer. Men vet inte ens om jag kommer att titta. Saknar (den manliga?) fyrverkerikänslan ;-). Tycker det verkar lite korkat.

Däremot har nog mitt drickande redan en ny vana...de fyra sista gångerna jag har druckit har jag valt att göra det utanför familjens sköte. Inte i soffan...så jag har förändrat ;-). Senast innan igår var 7 Juli...då gick det illa. Igår gick det bra! Tack för omtanken Andreas. Ha det bra själv ikväll/inatt! /R

Maria42

Glad att det funkar för dig, skulle också vilja dricka när jag är barnfri, är det nästan aldrig bara.
Skulle vilja prova om det går, men det lär dröja. Glad för din skull, har samma regler som du förresten.

Kram!

att jag vet att jag inte klarar det. För mej är det slut för gott. Men det är naturligtvis individuellt och upp till var och en att finna sitt sätt. Jag tycker det är oerhört befriande att slippa fundera på vad som är för mycket. Jag blir mera fri i tanken när jag kan koppla bort alkoholen helt. 2012 var ett år då jag kämpade och föll igenom flera gånger under första halvan och sedan har jag varit nykter resten av året. 2013 kommer att bli helt alkoholfritt, så långt har jag bilden klar i alla fall.
Gott nytt år!

Villervalle

Jag kör i princip på din linje och löften, och det har fungerat bra hitills. Framförallt så skall man bara dricka om man är på bra humör och livet i övrigt är bra. Kul att det funkade för dig, men jag tror att forumet har hjälpt både dig och mig att syna vårt drickande på ett mer kritiskt och konstruktivt sätt.

Sen är det faktiskt så att ett rus då och då rensar ut min hjärna från grubbel och annat skit och får mig att funka bättre i det vardagliga livet. Det som tidigare var problemet var det vardagliga slentrianmässiga drickandet som egentligen var helt meningslöst. Jag är glad över att jag kunde ta tag i den biten.

Gott Nytt År, än en gång.

VV

Dompa

Ja...du! Vet att du har rätt om forum. Har lärt mig mycket mer här än under min vistelse på hemmet. Är tacksam över forum. Hur mitt drickande kommer att se ut - eller inte - i fortsättningen har jag ingen aning om. Men jag förstår vad du skriver om att "rensa" hjärnan ibland. Nu gjorde jag ju inte direkt det igår...behövs kanske större mängder för att "skölja ur". Men för mig var det ett stort steg...jag var tvungen att testa. I min ensamhet...den biten kanske också går bort senare. Att dricka ensam...

Jag vet att jag "piss off" vissa forumvänner. Men detta är min resa, min förändring och eventuellt mina misstag. Jag har inga svar...vill bara lära mig mer. Klart är att "rabiat" nykterhet skrämmer mig. Eller rättare sagt vissa rabiata nykterister... Teorin/ den hundraprocentiga "vissheten" om att det är "My way or the highway".

Så jag stretar på i min egen takt. Önskar dig ett riktigt Gott Nytt År och hoppas få fortsätta ventilera med dig här 2013. /R

Dompa

Tack för att ni fanns här i år. Ni har betytt så mycket. Att få dela era resor...yrsla om min egen. Hoppas vi fortsätter dela och lära av varandra nästa år. Gott Slut och Gott Nytt År! /R

Dompa

Jag saknar oss. Går i lägenheten och bilder laddas upp på näthinnan. Bilder av dig...bilder av oss. När du står där och sparkar på badkaret...så arg för att varmvattenberedaren tar en halvtimme.
Hur du sträcker dig upp för att nå .... På översta hyllan och din t-shirt lyfts...jag ser kullen på magen. Idag är kullen 14 år.
Hur vi firade nyår 97/98. Torget. Mitt i nattenmaten som du kaskadspydde över bordet på den billiga syltan och alla trodde du var full eftersom vi talade svenska.
Hur du sprang omkring som en toka på forum R och hur jag fotade. Bilden när du lyfter din klänning. Dina ögon....jag ser om Rom...fast med dina ögon som du såg det första gången. Innan den stora tröttheten satte in. Jag saknar dig...jag saknar oss. Jag älskar det vi var... /R

PersonligaPersson

Jag förstår vad du genomlider. När det är som sämst här hemma och jag bara vill fly bort från hus och äktenskap så är det tanken på den där saknaden som sätter stopp.

Men jag och min fru är ju inte destruktiva, så hoppet finns alltid att vi ska kunna utvecklas och växa tillsammans, lära oss kommunicera och respektera varandra mer.

Ps. Jag är inte förgrymmad på dig för dina syltiga fingrar. Men jag kommer att hojta till om jag märker att du börjar förlora fotfästet. Lovar!

Gott nytt önskar PP i storskogen uppe i norr!

Dompa

Lyssnade på "nya" påven igår...han kommer aldrig att bli min vän känner jag. Den förre Johannes Paulus II hade inte heller alla hästar hemma men han var åtminstone älsklig...söt liksom. Den nye känns väldigt tysk...men så skriver man väl inte? Jo i min tråd gör man det.

Sista morgonen på "Memory Lane"....sammanfattas; De har varit skönt, det har varit otäckt, stundtals har det gjort skitont - precis som PP och mt plockade upp. Efter morgonkaffet blir det Firenze/hem igen. Det känns tryggt...där vilar inga spöken i garderoberna. Fattar inte hur tiden passerar...inte bara den då jag var ett med J...utan även nutiden. Imorgon kommer cirkusen tillbaka. Är jag redo? Näääe....låt pappa vila längre tänker jag. Men detta är den bädd som jag själv har bäddat...så nu får jag ligga still. Inga utsvävningar efter i söndags...ingen saknad heller.

Jag är helt på det klara på att ngt saknas mig. Ngt saknas i mitt liv. Det är inte A...ngt annat. Kanske kärlek? Den vuxna kärleken...när man har valt själv. Men det kan man inte pressa fram...den kommer när/om den vill. Läste Jonas Gardell; Han skrev att det var våran förbannade skyldighet att ta emot kärleken...i vilken form den än uppenbarar sig. Smart kille tänkte jag...tills han cyklade över min syster på trottoaren (men vem gör så? Trottoaren?) på Skeppsbron. Inget är svart eller vitt. Allt vänder...hela tiden...i olika takt . Bluddrigt? Yep- alltid. /R

PS: PP; Tack det känns tryggt, att ngn som jag "känner" hojtar till när tokigheterna blir uppenbara...oftast ser man ju inte det själv :-(.