Hej! Mitt nick är efter en mousserande dryck. Djävla illa valt, då jag själv mest kan liknas vi en avslagen mellis. Jag är halvny här. Har hukat under en stark kvinna vid namn lillablå på anhörigsidan. Men nu tror jag mig vara redo. Jag måste vara det. Min historia är på inga sätt unik. Ni kommer dessvärre ändå få ta del av den. Just nu behöver jag bara lite teknisk support och sen följer booooooring./R

Maria42

Beror det på mig?
Vi får klura vidare, krya på dig!
Håller med dig avseende sjuksköterskeyrket, vill inte heller att mina börjar inom vården.
Kram!

Stigsdotter

Måste bara berätta, när ni nu ändå pratar om sjuksköterskor: Häromdagen fick jag veta att en kollega sagt upp sig för att - plugga till sjuksköterska! Genast såg jag henne framför mig i vit rock läggandes en sval hand på varm panna och tänkte att, ja, det blir nog jättebra!

Till saken hör att hon är välbetald konsult med massa års högskolestudier inklusive doktorsgrad bakom sig. Och så nu ska hon leva sin dröm, hon har egentligen alltid velat jobba med att vårda människor sa hon.

Så modigt tycker jag! Och vilken karl hon är gift med - hela familjen får ju offra sig en hel del då hennes lön ju förmodligen kommer bli en fjärt i rymden jämfört med vad hon har nu (för att inte tala om studieåren)

En liten solskenshistoria tänkte jag :-)

Tilde

Varför denna rädsla eller anti för jobb i vården tänker jag. Alla jobb har för och nackdelar.
I vården är man inte stillasittande utan ofta i rörelse, det tycker jag är positivt och att jobba med människor är härligt. Betalningen dålig däremot... håller med Dompa! Får kämpa för en förändring. Allt är inte pengar dock...

Tur att vi är olika :)

vill.sluta

Det som är VIKTIGT är att man trivs, och familjen har det bra. Och då inte lyx och flärd.
Utan, mat, kläder och känna att man är omtyckt och uppskattad. Livet är så mycket mer än att vara bättre än granen eller kollegorna.
Glädje är smittsamt, var glad och snäll.
Du växer som människa genom att vara den som är snäll och hjälpsam, fast viss måtta får det också vara.
Så man inte utnyttjas.
Alla blir glada av ett leende.
/A

Dompa

Jag har lekt med tanken...triggades som fan när jag fick reda på vad Kalla jobbade med. Jag föraktar inte vården...tvärtom...jag skulle kunna tänka mig att jobba där själv...göra nytta/skillnad. Men jag har nio själar att försörja...livet är krasst. Jag har inte råd! Vad grannen har på sig och vilken bil denna kör är mig helt ointressant. Just nu jobbar jag med ett jobb som jag mestadels älskar (ritandet, tänkandet och designandet) men ibland avskyr (resandet, säljandet och macho-kulturen) och här får jag förbli tills boet är tomt. Men jag kan mycket väl ta Stigsdotters kollegas väg en dag. Inte ens sjuksyster behöver jag bli...biträde skulle passa fint. Men inte idag...för vi ska fortfarande äta. Världen är krass...men drömma får man. Älskar historien om Stigsdotters kollega...att våga ta steget. Men inser även att hon har back-up. Där finns en äkta hälft som kan hjälpa till med ekonomin. Håller med Andreas i sak...glad och snäll skall räcka...men oj vad sällan det betalar räkningarna. Så JA, jag är glad att min lilla dotter inte är ett sjuksköterskeämne...då jag älskar henne och bara vill henne allt gott. Dessutom står jag fast vid att de flesta inom sjukvården/vården tjänar alldeles för lite. Världen är skev. Money talks...tyvärr. /R

Maria42

Sjuksköterska, det är därför jag inte vill att mina barn blir det. För mycket ansvar och ingen lön som kompenserar det. Nu har jag jobbat i privata företag nästan hela tiden och då tjänat bättre och idag jobbar jag inte som syrra inom företaget.
Var ett kort tag på Karolinska men det gick ju inte att leva på den lönen.

Om lönerna justerades rejält så är det ett givande jobb men som det är idag känner man sig bara utnyttjad.

Så tycker jag.

Dompa

Jag läser vad Maria och mt skriver och jag ser att mina fördomar är "sanna". Hur kan en fördom bli sann...tänker vissa. Så där uttryckte jag mig dumt...förlåt mig...men svenskan är mitt andra språk (idag..."pratar" det bara här) Kan inte alltid säga det jag vill. Men jag tycker att sjuksystrar och biträden ska ha mer betalt! Basta! Läkarna kanske klarar sig lönemässigt...har iaf. aldrig hört några klagomål/åsikter om det.

Inser ju att sömnen är långt borta...och att jag måste upp imorgon. Yrslar ut i köket...här finns en variant på på finsk (!) minestronesoppa som jag kan värma. Tackar de högre makterna igen...helt fel är jag inte alltid. Bra beslut att ta in Rivis ;-). Börjar kanske piggna till...när tankar om mat kommer så finns det hopp om liv? Eller vad säger systrarna? Är det inte så? Kram mitt i natten till de som behöver. /R...och snoret rinner!

aptit är ett gott tecken. Ett hälsotecken! Jag är såld på vårdvetenskap (det kanske inte vännen Maria är - omdebatterat ämne) och därmed mer intresserad av hälsa än av sjukdom. Kram / mt

Dompa

..fick väl en timmes sömn. Nu måste jag fungera igen. Köra ongar, Rivis och barnflickan till flyget. Känner mig fortfarande inte ok. Kaffet -som jag behöver, lever på- byts ut mot te ( en dryck för riktiga män...eller?). Näääe det är synd om människan (Läs; Mannen. Läs; Dompa) när h.n är förkyld...så tänker jag! Lusekatten tittar...vet inte riktigt om hon håller med ;-). Rapport - inte från en skurhink men en vanlig morgon i min värld. /R

vill.sluta

Neddäckad i värsta förkylningen. Jag trodde och TROR det är Dompa som på något kusligt sätt, som jag inte förstår, lyckats smitta ner moi!
Skrev även om att tjejer klagar på att föda barn.
Men då har dom aldrig varit riktigt FÖRKYLDA!
Kramar från en snorig stackare!

/A

Dompa

...ja, du Andreas...det var ju inte jag. Berra har ju erkänt.

Här ekar rummen tomma, bara jag och mina djurflickor kvar. Känns skönt än så länge! Fast det var en jävla resa hem från flygplatsen. Av ngn anledning så verkar plan varken landa eller lyfta från Florens flygplats...varför den finns har jag inte greppat. Handlar kanske om arbetstillfällen? Så det fick bli Bologna...ca en timme bort. Att köra dit gick bra men på hemvägen drabbas jag värsta frossan. Jag bokstavligen skapar som ett asplöv eller kanske en odrucken törstig alkie. Stannar bilen där man inte får...mitt i vägkanten. Efter en stund dyker polisen upp "Hur var det här då?", typ. Förklarar som det är...jag skakar så jag inte VÅGAR köra. Givetvis låter det pucko och jag får blåsa...det var grymt. Första gången i mitt liv jag tvingas blåsa (visste inte ens att det fanns i Italien...har aldrig hört om ngn som blåst) och jag fixar det :-). Polisen blir genast vänligare och den ene kör hem min bil... Det sorgliga är att jag tror att en kvinna hade fixat att köra trots att hon var lite snorig.

Skakar fortfarande...antar att det är sängläge...igen. Men först ska hundar rastas. Fördelarna med Lusekatten är många. En är att hon kan kissa inomhus som normalt "folk"! Tvivlar på att Miss Pudis eller Fisalisa är mina bästa vänner. /R

Maria42

Att de körde hem bilen åt dig, hoppas du fått tillfälle att njuta av lugnet som lagt sig hemma eller känns det tomt?
Hoppas din förkylning vänder snart och du börjar känna dig bättre snart.
Kram!

vill.sluta

Äntligen kan du få SOVA,strutta runt i kallingar och göra max noll.
Ta hand om din lilla förkylning och gör noll.
För det är du värd, du är en hyvens kille som gjort för mycket, lite för snabbt.
Sov ikapp nu, julafton hos dig är på tisdag.
Ta seden dit du kommer, sov tills på tisdag!
/A
P.s. Jag har sakta blivit bättre, snart helt fit for fight. Gick och lade mig 21:00 hos svärisarna igår.
Nu har jag sovit mig iform. Vi åker efter frukost.
Skönt, D.s

helt ok med sån frossa. Följ med om du har hög feber och måste få meddusin. Men vi hoppas att du sover dig igenom och kroppen läker sig själv - VVV gäller: vila, värme, vätska - helst skulle det vara svart vinbärssaft:) Te med citron och honung är också bra - gärna med lite riven färsk ingefära. Och så får du en liten berättelse ur Trollvinter av Tove Jansson.

Mumintrollet hade varit vaken hela vintern medan familjen sov. Nu var han på hemväg efter att ha gett sig ut i islossningen för att rädda lilla My. Efter en vådlig färd, skumpande mellan isflaken mot land, hade Too-ticki hjälpt till att dra upp honom över iskanten och in till strandstenarna . Hon bjöd honom in i badhuset för att bli varm men Mumintrollet ville gå hem. Han frös så han skakade och benen var darriga. Han nös, för första gången i sitt liv var han ordentligt förkyld.
Värmepannan i källaren hade brunnit ut och det var mycket kallt i salongen.
Mumintrollet bredde med skakande tassar den ena mattan efter en andra över magen, men han blev inte varmare för det. Hans ben gjorde ont och det stack i halsen. Livet var plötsligt bara sorgligt och hans nos kändes främmande och enorm. Han försökte rulla in sin iskalla svans och så nös han igen.
Då vaknade hans mamma.
Hon hade inte hört islossningens kanonskott och snöstormen som tjöt i kakelugnen, hon hade haft huset fullt av oroliga gäster och väckarklockorna hade ringt igenom hela vintern utan att väcka henne.
Nu slog hon upp ögonen och stirrade klarvaken i taket. Så satte hon sig upp i sängen och sa: Nu har du gått och förkylt dig.
Mamma, sa Mumintrollet med skallrande tänder, om jag bara var säker på att det är samma ekorre och inte en ny.
Mamman gick rakt ut i köket för att koka varm saft. Det är odiskat, ropade Mumintrollet eländigt. Jaja, sa mamman, allt ordnar sig. Hon hittade några vedklabbar bakom slaskhinken. Hon plockade fram vinbärssaft ur sitt hemliga skåp, och ett pulver och en halsduk av flanell.
När vattnet hade kokat upp blandade hon ihop en stark förkylningsmedicin med socker och ingefära och en gamma citron, som brukade ligga bakom kaffepannsmössan på översta hyllan.
Nu fanns ingen kaffepannsmössa längre. Och ingen kaffepanna heller. Men det märkte inte muminmamman. Hon mumlade för säkerhets skull en liten trolldomsvers över förkylningsmedicinen. Den hade hon lärt sig av sin mormor. Sen gick hon in i salongen och sa: Du ska dricka det medan det är varmt.
Mumintrollet drack och mild värme flöt ner i hans kalla mage. Mamma, sa han, det finns så mycket att förklara...
Först ska du sova, sa mamman och lindade flanell om halsen på honom.
Bara en sak, sa Mumintrollet sömnigt. Lova att du inte eldar i kakelugnen, för där bor vår förfader.
Naturligtvis inte, sa mamman.
Han kände sig plötsligt alldeles varm och lugn och fri från ansvar. Han suckade lite och borrade nosen in i sin kudde. Sen somnade han från alltihop.

höst trollet

Följ mulletants råd! Och går det inte över, så lek inte hjälte, utan gå till doktorn!
Din kropp och ditt imunförsvar, har inte lärt sig fightas med italienska baciller än, så du kanske behöver lite medicin trots allt!
Krya på dig snoris-brorsan! Kram /trollis

Dompa

Sovit nästan ett dygn...med undantag för lite tekokning och några varv runt kvarteret med hundarna. Det sista var en lögn...vi har gått 100 meter utanför huset och jag har muttrat på vovvarna att "Skynda på". Piggare idag...fortsätter med de tre V:na. Någon läkare tror jag inte behövs...inte ännu ...jag tror att det var de två efterföljande penicilinkurerna som gjorde att det blev så här för italienska baciller borde jag fixa...jag är ju född här. Levde i detta underutvecklade land till skolåldern ;-). Men jag tar till mig damernas (mt och trollis)råd. Ska ha citron och honung i mitt te. Vilken fin saga. Kände så igen mig... Tack!

Det är onekligen skönt att vara själv (känns inte tomt alls Maria. Det känns lyxigt. ;-))...och skönt att jag var ensam i bilen. Kan tänka mig att ongar hade blivit lite oroliga när jag stannade bilen. Strutta omkring i kallingar Andreas? Jag fryser! Haha...snarare hasar jag omkring i ett tjockt klädlager...men det går bra det med. Skönt att du mår bättre.

Har nog haft en bra feber då jag snarare har hallucinerat än drömt...vilket jag faktiskt gillar lite. Spännande saker man får se i dvalan. Nu ska jag läsa ikapp här lite...se hur vännerna har det i sitt julstök. Tack för omtankarna för en döende man. /R

vill.sluta

Italienska svampar är inte bra att "boffa" på.
Då hallucinerar man.
Håll dig till kloka mullemorsans råd..........
Annars bussar jag trollet på dig.
Pigga på dig mannen!
Box i magen på dig!
/A

Dompa

Här går tvättmaskin, torktumlare och diskmaskin. Hundar rastas, snoret rinner, huvudet värker och febern är ett faktum. Julen är på ingång... Tomten lyser med sin frånvaro men kanske, kanske får jag möta GUD inatt. Ska på midnattsmässa med farmor...men idag handlar det väl om Jesus? Nåja...får se vem man stöter på. Kanske blir det bara motorvägspolisen igen.

Tänker på er mina vänner och idag hoppas jag verligen att ni dricker med förstånd!!! /R

höst trollet

Hoppas du får en underbar jul i alla fall, trots envis förkylning..
Skickar en värmande kram! ;-)/ trollis

NyMan

Hektiskt värre. Hinner inte riktigt med forumfamiljen som jag borde. Blir ledsen för det. Hoppas Dompiskompis kryar på sig rejält (utan understöd av rusdrycker, om han nu inte vill nyttja sådana, alltid individens val och individens beslut, men jag betvivlar nytta och rätt effekt)och får en skön och energipåfyllande ledighet, kanske med lite inkluderat gitarrplink? Ska strax iväg på familjeutflykt med varm choklad i slaskvädret. Därefter blir det julfirande hos svärisarna. Brukar bli trevliga tillställningar med en hel del av både det ena och det andra. Nykter är jag och nykter tänker jag förbli även idag. Har börjat "spissa" på en ny gitarrkompis till mina andra älsklingar, så att de inte ska känna sig så ensamma under den här orsaksbortglömda, överskattade och själsbelastande högtiden...
God Jul och Gott Nytt År! på Er alla kära forumsyskon! Lev väl och förståndigt genom sammankomster och firande, så hörs vi snart igen allehopa, hoppas jag!/NM