Hej allihopa! Ny här, så får väl börja med att skrapa fram en liten introduktion.

Min alkoholfria resa började för snart 4 veckor sedan. Före det var det säkert över 25 år sen jag haft en så lång torr period. Inte så att jag "druckit" i 25 år, men alltid har det funnits åtminstone en bastuöl, eller ett par avslappnande på fredagskvällen med i bilden. Ofta betydligt mera, bl.a. studenttidens fester kunde bli nog så våta. De senaste åren har det däremot blivit allt klarare att supen fått ett allt starkare grepp om mej och jag allt mindre kontroll över den. Sällan har jag druckit mej packad, men helnyktra kvällar har det varit väldigt tunnsått med under de senaste åren - spriten har mao blivit till något av en jämn plåga.

Jag är inte särskilt mycket för "en dag i sänder", så jag har bestämt att hålla mig torr året ut. Sedan borde jag ha möjlighet att göra ett nyktrare beslut om hur jag vill gå vidare. Inser nog att jag har stor risk att hamna i gruppen "bäst att avstå helt", men vet att det också finns mänskor som klarat av att tygla ett problemdrickande. Kännande mig själv, så tror jag att jag någon dag måste ta reda på vilken grupp jag tillhör. Jepp, jag är en katt (curiosity killed the cat).

Över huvud har det känts lättare att släppa än jag vågade hoppas på. Fysisk abstinens hade jag inte alls, om man inte räknar med några dåligt sovna nätter, men de kan lika bra skyllas på sommarhettan och strul med frun. På plussidan kan räknas att också vakentimmarna om nätterna nu är ångestfria. På det psykiska planet tar spriten (elller nu snarare icke-spriten) upp en hel del av mina tankar. Suget finns också kvar. Det försöker jag lätta bl.a. med att kvällsknapra på färsk chili (som jag odlar själv). Det begränsar godisintaget en del och vikten rasar, vilket definitivt är ett plus.

Nu är jag på min första arbetsresa som torr. Väldigt mycket alkotriggers där... Väntan på fältet, serveringen på planet, den ensamma kvällen på rummet... Jag gjorde min vanliga sväng och inhandlade kvällstugg att ha på rummet, före jag checkade in. Men i stället för hotellrumssats på några öl och, om jag stannar flera nätter, kanske vin och/elller en liten flaska rom eller whisky blev det att köpa två nollöl till mackan och nötterna. Så det här med att resa verkar tillsvidare gå bra. Utbudet i minibarerna har till all lycka aldrig lockat mig särskilt starkt, hoppas det fortsätter så. I morgon ordnas det antagligen helkväll på nån vingård, men det får jag nog avstå från den här gången. Jag är definitivt inte klar att sitta igenom en sådan med vatten i glaset.

Det känns alltid litet melankoliskt att resa från hem och familj, men den här gången föll jag in i en ovanligt djup melankoli på flyget. Vet inte hur mycket det beror på torkan och hur mycket på att jag köpte "Den osynlige mannen från Salem" som reselektyr. Den boken har en hel del melankoliskt mörker i bakgrunden och i sin huvudperson (åtminstone i början, inga spoilers please).

Stingo

stressen börjar långsammeligen släppa och det blir nog en bra kväll ännu (det lilla som finns kvar av den).

Vickan, 4 mil! Ena vägen? Strongt! Det är nog betydligt längre än jag har. Jag har lyxen att cykla till jobbet på väl under en halv timme, men av och an flere ggr i veckan från tidig april till sen november så blir det nog en del nyttomotion ändå.

Vickan69

Beroende på vilket kontor jag åker till. ;-) härligt att ha sådan lagom sträcka. Då blir det verkligen ofta och länge. Jag är lite nybörjare fortfarande och nybörjarglad att jag gör stora framsteg mot första veckorna. :-)

Stingo

Nu rinner näsan igen, halsen bränner, huvudet bultar och ögonen känns torra. Fyra dagar fick jag utan det här och nu börjas det på nytt. I och för sig så förklarar det här säkert en del av tröttheten igår. Skall ännu pröva antihistamin om det här skulle vara något riktigt otrevligt allergiskt.

Vi skulle ut till stugan över natten och kanske se norrsken, efter solutbrotten i veckan. Då jag började känna mig sämre tog jag ett snack med familjen och frågade dem om de ville åka ut. Nänänä. Visade sig att ingen av dem egentligen ville, så jag lät det bero, har inte ork med att vara pådrivare i det här skicket. Nu sitter vi då hemma, alla fast vid varsin dator. Vädret ute är helt underbart.

Så där är det bara alltför ofta, känns som att både frun och barnen väljer att sitta hemma framför sina datorer framom nästan vad som helst, om man inte drar med dem med milt våld. Internetberoende är definitivt nästa grej som den här familjen behöver ta itu med.

Stingo

Fick en bra avslutning på kvällen. Barnen var riktigt pigga på ett litet nattäventyr, så vi hoppade i bilen och körde iväg till en skogsväg för att spana efter norrsken. Inga sådana tyvärr, men en rätt fin stjärnhimmel och ett litet gemensamt äventyr i alla fall.

Det här skulle förstås ha varit omöjligt tidigare. Att hoppa i bilen en lördag kväll, helt oplanerat.

Ebba

Vad härligt!
Nykter norrskensjakt med barnen.
Fint, blir glad.

/Ebba

Ebba

Jag tänker mycket och jag har tänkt på hjärnorna bakom Alkoholhjälpen. De som har byggt upp denna plats, de framstår för mig som väldigt kunniga, kloka och smarta. För de lockar hit människor med ett alternativ som inte låter hotfullt definitivt. Vill du förändra ditt drickande? Dricker jag för mycket? Tankar och viljor som cirkulerar ständigt i en riskbrukares huvud. Skulle det endast finnas alternativet "Lär dig sluta dricka alkohol för evigt" skulle detta forum självdött för längesedan tror jag - då den tanken är outhärdlig och otäck för den vars liv kretsar kring A. Hit kommer vi, läser, våra ögon öppnas av oss själva och inte för att bror duktig kommer med pekpinnar om hur vi ska hantera vårat drickande.

Stingo

... och vilken vansinnigt kostnadseffektiv satsning, dessutom. Samhällsnyttan av en enda alkoholist som blir och hålls torr pga det här forumet torde räcka till för att täcka kostnaderna för forumet under flera års tid.

Stingo

... Tagliatelle, med trattkantareller (fjolårs), rökt lax och stekt zuccini. Dags för kaffe och jag blir plötsligt så väldigt sugen på....

... bakelse!?...

Bakelse! nej vänta nu. Jag gillar inte ens bakelser, jag vill inte ha några bakelser, vad gör ni med mig? ut ur min skalle, dumma forum?

;-)

Stingo

Santorini skrev ett inlägg om måttlighet eller totalnykterhet och eftersom jag är en av dem som nyligen rört i den soppan, så tänkte jag skriva litet mera om hur jag själv tänker (ja jag har också läst Nialis tråd).

En sak är klar. Det finns väldigt många mänskor för vilka totalnykterhet är det enda bra alternativet. Det ser vi exempel på hela tiden och det finns knappast någon som försöker säga något annat. Som jag ser det är det den här gruppen som av bl.a AA kallas för alkoholister. För att vara tydlig kallar jag dem här för a-alkoholister.

Men hur är det med alla dem som har ett problemdrickande eller till och med missbruk men inte (ännu) är a-alkoholister? Helt klart måste det finnas en stor grupp sådana också. I själva verket säger det sig självt att att den här gruppen inte kan vara mycket mindre än a-alkoholisterna, eftersom varje a-alkoholist måste gå genom det här skedet först.

En annan sak är också klar och det är att det är fullt möjligt för många att bryta ett problemdrickande (missbruk) och övergå till måttlighet. Det är bara att se på de horder av unga som t.ex. under studietiden dricker långt över alla varningsgränser, för att sedan normalisera sitt drickande när de får stadigvarande jobb och/eller familj.

Så då bryts frågan ned i två olika huvudpunkter. Hur skall man kunna veta vilkendera gruppen en problemdrickare tillhör och vad är bästa sättet att nå dem som inte är a-alkoholister, men som ändå kanske behöver stöd med att ta kontroll över sitt drickande.

På den första är jag rädd att det ofta inte finns något entydigt svar. Det är alltför många faktorer som spelar in och avgör om en person kan klara av måttlighet eller inte. En del av de faktorerna ligger dessutom i framtiden och är därför omöjliga att förutspå.

På den andra frågan upplever jag att det är rätt entydigt att de som har måttliga och ännu reversibla problem med sitt drickande kunde ha väldig nytta av en aktiv intervention, som inte har totalnykterhet som enda mål. Det här för att totalnykterhet känns som ett för högt pris för den som ännu känner sig bara måttligt obekväm i sitt drickande, men många av de här personerna kunde kanske nås med mjukare metoder.

Hur berör det här mig själv? Jag vet inte. Jag vet inte om jag är a-alkoholist eller inte, men för tillfället har jag lovat mig själv att hålla mig nykter det här året ut. Det löftet tänker jag inte backa ur. Jag, min kropp och min knopp behöver ett tydligt avbrott, det känner jag. Sen får jag se vartåt jag går vidare och vad det leder till. Dagligt drickande är ändå inget som jag någonsin medvetet kommer att gå tillbaka till.

Här finns en rätt välformulerad artikel om samma saker, för den som inte stöter sig mot engelska: http://www.thefix.com/content/moderation-vs-abstinence-its-war?page=all (speciellt gillar jag knorren på slutet ;)

Ebba

Som jag skrev hos mig, något om att det är mottagaren av budet som ansvarar för reaktionen på budskapet i budet. Viktigt för i alla fall mig att ha i åtanke både vad det gäller att faktiskt våga säga hur jag känner/tänker men även för att ställa mig själv frågan: VARFÖR reagerar jag som jag gör?

Jag tycker att du är en sansad tänkare och det är givande att ta del av dina tankar.

/ E

Stingo

Läste nyss en artikel som handlade om bore-out. Bore-out är ett tillstånd, som i väldigt mycket liknar burn-out, men där den som drabbas inte har jobbat för mycket, men haft för tråkigt. De som har undersökt tillståndet märkte till sin förvåning att det inte drabbar bara mänskor med enahanda jobb, utan också många "vitkragar" som utför kreativt arbete. Ett speciellt problem med bore-out är att det följer ett stigma med det, den som har burn-out har i alla fall försökt att ge sitt alt, men om man har man bore-out stämplas man lätt som lat.

Usch, så jag kände att det där träffade mig. Både på jobbet och hemma. Och usch så lätt det har varit att dricka för att dölja tristessen. Det blir väl som så många säger: att lämna spriten är bara början, sedan får man lov att ta tag i sitt liv. Inte för att jag har en aning i vilken ända jag skall börja.

Jo, förresten. Jag skall börja med att googla på avslappningsövningar. Dem kan jag ha nytta av i allt det andra, och så är de ett direkt motgift mot alkoholbegär.

Jag tycker du har intressanta frågeställningar. Det där med bore-out, jag undrar om det inte drabbar alla oss som slutar med alkoholen i början. Åtminstone jag fyllde kvällarna med att dricka vin, såg fram emot det under dagen, att få komma hem och hälla upp "ett glas". Sen gick man in i dimman. Så det gäller att hitta på ersättning och så småningom gör man det. Sitta vid datorn blir en ersättare ibland, som nu t.ex.

Det där med måttlighet och totalnykterhet kan säkert diskuteras. Innan man blivit beroende och "bara" dricker för mycket går det säkert att vända skutan. Hur vet man vad man är? Ja jag har vetat länge att jag är en missbrukspersonlighet. Det känns i den där önskan att alltid dricka mer. Två glas är aldrig nog. Samma för mej med en godispåse, äter tills den är tom fast jag mår illa. För mej är glaset alltid halvtomt, jag gillade att fylla på, det skulle alltid vara fullt. Jag tror man kan dricka för mycket bra länge utan att bli fast, man känner att det blir för mycket och så drar man ner. De jag anser måste vara nyktra resten av livet är såna som jag. Som druckit mer och mer genom åren, ökat toleransen. Får black outs, ångest, bestämmer sej för att sluta och dricker ännu mer efter några dar. Vi som är beroende kan inte lära oss dricka moderat. I såfall måste vi ha en otrolig koll och självdisciplin hela tiden och då kretsar tankarna fortfarande ständigt kring alkoholen. Att inte dricka för mycket. Ständigt vara på vakt. Och då är det så mycket enklare att bestämma sej för att inte dricka alls. SÅ skönt tycker jag, då kan det aldrig gå över styr igen. Ha det bra!

Mycket insiktsfullt skrivet av dig Santorini! Håller med om varje ord och stavelse. Särskilt: "då kretsar tankarna fortfarande ständigt kring alkoholen".

Det är den polletten som äntligen så smått börjar ramla ner hos mig. Så länge jag tror att jag någon gång faktiskt ska kunna dricka igen - då kommer jag hela tiden tänka på alkoholen. Den finns hela tiden i mitt huvud. Jag behöver verkligen inte påminna hjärnan om den, om man säger så. Men om jag tar ETT glas vin så kommer förhandlingarna igång igen och alkoholtankarna kommer kretsa i huvudet som gamar runt ett as.

Alltså måste, i var fall jag, inse att jag ska inte dricka nu, sedan eller längre fram. Då är det inte så mycket att grina över längre - bara att gilla läget - deal with it. Om man, som du skriver, har bestämt sig - jag dricker inte - då blir ju livet mycket enklare. Jag behöver inte undra, tänka, fundera. Jag dricker inte. Punkt. Det gör faktiskt livet väldigt mycket enklare. Sedan kan man väl så klart fortfarande få SUG eller sakna det osv. MEN man behöver åtminstone inte tänka på det hela tiden. Man blir kanske för första gången fri att gå vidare. Ungefär som att göra slut. Inte hålla på och halvträffas, utan bryta förhållandet och gå vidare. Ska väl erkänna att mina funderingar går sådär, men jag dricker i alla fall inte ;-)

Hej Stingo förresten! Du har många bra och intressanta funderingar på gång.

Ha nu en skön kväll båda två! Kram på er

tack detsamma till dej Muränan! Så bra du formulerar problemet. Det känns att poletten ramlat ner för dej, underbart! Alkoholen är verkligen som ett destruktivt förhållande. Den har gjort en så illa men ändå längtar man tillbaka ibland och minns bara de goda stunderna. Håll fast vid dina tankar här och du är på den torra sidan, om man får skämta lite. Du har precis fångat in sanningen. Acceptera att det är slut och lär dej gilla läget så blir livet så mycket enklare. Man mår så mycket bättre när man inte förgiftar kroppen med alkoholen.

Sen att man ändå blir sugen ibland och saknar det, så är det. Acceptera det också. Det är inte farligt eller fel att bli sugen ibland. Man behöver inte agera på det. Sug går om. Även jag saknar vinet ibland, det kommer tillfällen då det överraskar mej. Men det jag saknar är ju den idealiska bilden, det mysiga att dela en flaska vin och bli lite lullig. Den falska bilden som inte fanns i min verklighet de sista åren. Det är en illusion, en fantasi bara. Så kan det aldrig mera bli. Så vi lär oss att gilla läget så här och jag kan ärligt säga att det är mycket bättre nu. Eller hur? Kram tillbaka.

Stingo

Tack för kommentarerna, jag undrar om Santorini förstod mig rätt om bore-out, min tanke var att det är något jag lidit av långt före jag slutade dricka, en del av min onda spiral.

Jag förstår fullt det ni skriver om det enkla och klara med att sluta helt. Jag skrev själv nyss en undran om varför brakfylld plågar sig själv med att hålla en vinlåda hängande framför näsan. Det här är ju mycket frågan om samma sak, bara på en annan nivå och med ett annat tidsperspektiv.

Min bakgrund ser ganska annorlunda ut än Santorinis. Jag upplever inte mig själv som en beroendepersonlighet, snarare en vanepersonlighet. Jag har sällan behov att tömma hela vinflaskan, men väldigt lätt att ta ett glas (till) av ren slentrian. En slentrian, som jag låtit bygga upp till ett problemdrickande. Det är här jag tänker mig att min möjlighet till måttlighet kan ligga. Om jag lyckas bryta en vana glömmer jag lätt bort den ganska fort och sedan tappar den greppet om mig. Men jag har fullt klart för mig att alkoholen kanske inte gör det och att om jag prövar på att dricka igen kan jag hitta mig precis där var ni beskriver - en jävla koll, eller träsket. Det låter inte som ett bra liv för mig heller, så i så fall får det bli noll-linje för mej med.

Må väl, båda två. En del av mig avundas er, för de beslut ni gjort. Varför tänker jag då annorlunda, jo för att för mig existerar ännu den där mysiga kvällen med en delad flaska, eller åtminstone inbillar jag mig det.

Ebba

Nu förstår jag dig, bra beskrivet. Det kan hända att du har blivit överkörd här för ditt resonemang kan ha tagits för förnekande. Du känns väldigt lugn och stabil som person och av din beskrivning nu här ovan så är det kanske möjligt för dig att lära om. Ingen annan jag har läst här i forumet har någonsin gett mig en sådan vibb och jag liksom litar på dig och förstår att du inte kommer börja dricka igen imorgon vad jag än säger och skulle det vara så att du gör det så är det ditt val och inte mitt fel :) Är du lika lugn som jag tycker att du verkar? Ville mest bara säga att jag plötsligt förstod vad det är du har "tjatat" om.

/Ebba

Ebba

ångrar det av omtanke av dig, skulle må väldigt dåligt om det jag skrev skulle leda till att du öppnar en flaska vin :(