Hej allihopa! Ny här, så får väl börja med att skrapa fram en liten introduktion.

Min alkoholfria resa började för snart 4 veckor sedan. Före det var det säkert över 25 år sen jag haft en så lång torr period. Inte så att jag "druckit" i 25 år, men alltid har det funnits åtminstone en bastuöl, eller ett par avslappnande på fredagskvällen med i bilden. Ofta betydligt mera, bl.a. studenttidens fester kunde bli nog så våta. De senaste åren har det däremot blivit allt klarare att supen fått ett allt starkare grepp om mej och jag allt mindre kontroll över den. Sällan har jag druckit mej packad, men helnyktra kvällar har det varit väldigt tunnsått med under de senaste åren - spriten har mao blivit till något av en jämn plåga.

Jag är inte särskilt mycket för "en dag i sänder", så jag har bestämt att hålla mig torr året ut. Sedan borde jag ha möjlighet att göra ett nyktrare beslut om hur jag vill gå vidare. Inser nog att jag har stor risk att hamna i gruppen "bäst att avstå helt", men vet att det också finns mänskor som klarat av att tygla ett problemdrickande. Kännande mig själv, så tror jag att jag någon dag måste ta reda på vilken grupp jag tillhör. Jepp, jag är en katt (curiosity killed the cat).

Över huvud har det känts lättare att släppa än jag vågade hoppas på. Fysisk abstinens hade jag inte alls, om man inte räknar med några dåligt sovna nätter, men de kan lika bra skyllas på sommarhettan och strul med frun. På plussidan kan räknas att också vakentimmarna om nätterna nu är ångestfria. På det psykiska planet tar spriten (elller nu snarare icke-spriten) upp en hel del av mina tankar. Suget finns också kvar. Det försöker jag lätta bl.a. med att kvällsknapra på färsk chili (som jag odlar själv). Det begränsar godisintaget en del och vikten rasar, vilket definitivt är ett plus.

Nu är jag på min första arbetsresa som torr. Väldigt mycket alkotriggers där... Väntan på fältet, serveringen på planet, den ensamma kvällen på rummet... Jag gjorde min vanliga sväng och inhandlade kvällstugg att ha på rummet, före jag checkade in. Men i stället för hotellrumssats på några öl och, om jag stannar flera nätter, kanske vin och/elller en liten flaska rom eller whisky blev det att köpa två nollöl till mackan och nötterna. Så det här med att resa verkar tillsvidare gå bra. Utbudet i minibarerna har till all lycka aldrig lockat mig särskilt starkt, hoppas det fortsätter så. I morgon ordnas det antagligen helkväll på nån vingård, men det får jag nog avstå från den här gången. Jag är definitivt inte klar att sitta igenom en sådan med vatten i glaset.

Det känns alltid litet melankoliskt att resa från hem och familj, men den här gången föll jag in i en ovanligt djup melankoli på flyget. Vet inte hur mycket det beror på torkan och hur mycket på att jag köpte "Den osynlige mannen från Salem" som reselektyr. Den boken har en hel del melankoliskt mörker i bakgrunden och i sin huvudperson (åtminstone i början, inga spoilers please).

Calleqwerty

Det fixar du Stingo! Är imponerad över dig.
Själv är jag tyvärr inte lika stark i min övertygelse som tidigare, men önskar att hitta tillbaka till den starka övertygelsen.
Önskar dig all lycka och tack för den stöttning du givit mig i bloggen, som jag nu läser om från början. Förbannade A.

Stingo

...att det inte gått så bra för dig, Calle. Det allra viktigaste är att hitta den där inre känslan om att "det här gör jag för mig själv". En övertygelse om att det inte kommer att sluta bra i annat fall hjälper också...

Åtminstone känns det så för mig.

Stingo

Det är just sånt där jag behöver höra:

Stanna upp och hämta kraften inom dig
Stanna upp och hämta kraften inom dig
Stanna upp och hämta kraften inom dig
Stanna upp och hämta kraften inom dig
Stanna upp och hämta kraften inom dig

Det är bara så svårt att komma ihåg det, då det mest behövs.

Det här klarar du Stingo! Du är stark. Så länge man inte ställs inför en prövning och i just den sekunden tänker "men bara ett glas går nog bra", så tror jag att vi växer av varje prövning. Varje avklarat tillfälle ger råg i ryggen och styrka i nykterheten. Hmmm... låter präktigare än vad jag är, men du fattar nog vad jag menar ;-)

Kram till dig Stingo

Stingo

Vad är det med mej och reslektyr nu? den här gången lyckades jag få med mig en Annika Bengtzon deckare, som börjar med att hennes man blir kidnappad under en arbetsresa. Ja det var lugnande reslektyr... nähä. (jfr mitt första inlägg här)

Men det som verkligen fick mej omtumlad var en nykter insikt, som jag gjorde på planet: Jag har begränsat min egen karriär medvetet (jaja hur medvetet, kan man diskutera), för att jag dricker. Jag har flera gånger tänkt "nej, det där uppdraget kan jag inte ta" eller "nej, den där positionen kan jag inte söka", "för jag dricker så mycket, att jag inte skulle klara av det". Och samma sak har jag gjort också på andra plan, när jag tänker efter. Fruktansvärt att erkänna för mig själv, men samtidigt förlösande och hoppingivande - vilka möjligheter har jag nu, som jag tidigare mentalt stängt för mig själv? Vad skall jag göra för att lära mig gripa dem?

Under förfärligt många år har jag definierat mig själv som beroende och resignerat inför att resten av mitt liv skulle vara ett liv med alkoholberoende. Nu vill jag inte mera vara halv. Jag vill leva resten av mitt liv fullt ut, utan att låta alkoholen begränsa mig och vad jag kan göra. Det känns stort.

(Nu skrattar ni nog och säger "jaha, tog det honom två månader att inse det där" ;)

LenaNyman

... underbart att läsa (även om inkubationstiden blev just två månader). :)

Det låter som att du precis transcenderat en gammal mental "sanning" till en helt ny, med allt vad det innebär.

Stingo

Skriver det här mest, som en anteckning till mig själv.

Har haft huvudvärk, så väldigt ofta. Nästan hela tiden faktiskt nu i veckor redan. Till all lycka inte sådan där stickande eller bultande, som faktiskt
gör ont, utan sådan där, som finns just vid tröskeln av vad man medvetet känner av, men är där hela tiden och gör en vresig och trött. I morse flimrade dessutom mönstret på hotellrumsmattan något förfärligt för ögonen. Mönstret liknar litet de där bilderna man kan se på nätet, som lurar ögonen att de rör på sig och den här morgonen snurrade då hela golvet. Jävla obehagligt, till all lycka började det inte på nytt, då jag kom tillbaka på kvällen. Projektorn i arbetsrummet vi är i får mig att se regnbågar hela tiden, något jag nog känner till från tidigare, men aldrig så tydligt och mycket som nu. (En viss typs projektorer gör att mänskor som är känsliga för det ser regnbågar då de blinkar eller sveper med ögonen över bilden på skärmen).

Kan inte tro att det här är abstinens, inte efter två månader, då jag inte haft andra symptom. En del känner jag igen från tidigare, men då var det så lätt att skylla på alkoholen på morgonen och bota sig med samma på kvällen. Nu får man i stället börja fundera på vad fan det här är fråga om. Har en del nästäppa kvar efter mina förkylningar, vilket nog kan vara en förklaring. Kanske mina glasögon. Fick mina första steglösa i våras, men de börjar redan bli litet svaga då jag läser, så jag böjer lätt nacken litet extra...

om dina framsteg Stingo! Två månader är en ganska kort tid som nykter ändå, det tar väl hjärnan lite tid att anpassa sej utan gifterna och våga släppa fram tankarna. Jag upplevde att mycket kom till ytan som jag trängt undan. Så bra att du fått insikten att du begränsat ditt liv och har alla möjligheter nu! Din huvudvärk är jobbig, hoppas den ger sej snart. Låter som nåt migränliknande, det där med synstörningar.

Stingo

Tack för de ordet, Santorini. Två månader är verkligen inte lång tid, speciellt om man jämför med 30 år. Finska läkarsällskapet säger att det tar 3-6 månader bara för serotoninproduktionen att komma igång.

Migrän hade jag faktiskt inte kommit att tänka på, trots att det är mig välbekant via familjemedlemmar. Lägger med det på listan, men med rätt låg sannolikhet

Låter som migrän tycker jag... Drick ordentligt med vatten (lätt att slarva med det när man reser), försök och sova och vila mycket (fattar - inte så enkelt) och ta en lång, långsam promenad.

Sitter själv på tredje dagen med galopperande huvudvärk. Denna gång är det inte migrän, utan spänningshuvudvärk. Jag har ont i ryggen och axlarna och just nu verkar alla spänningar har bestämt sig för att spela rugby innanför kraniets väggar. Inget hjälper.

Hoppas du mår bättre snart

Stingo

Några av er har skrivit om kopplingen mellan god mat och viner. Nu börjar bli rädd för att jag håller på att tappa mitt intresse för att kocka och äta god mat. På senaste tiden har jag hemma mest lagat mat av gammal vana och utan riktig entusiasm (och så att barnen skall få mat) och nu på resa har det blivit mest färdigmackor från det lokala snabbköpet. Inte för att jag någonsin gillat att äta ensam ute, men litet bättre har jag i alla fall försökt fixa det för mig, t.ex färskt bröd och goda ostar till rummet. Fortsätter det åt det här hållet så köper jag väl snart färdigmat hem, hemska tanke. Om det här blir mera än en fas så är det nog det första som på riktigt gått mot det sämre. Hur har det varit för er, har ni märkt skillnader i längden?

Så verkar smaksinnet också förändras, märkte vid frukosten att jag gillade melon, det har jag aldrig gjort förr. Det var något annat jag tyckte smakade annorlunda tidigare, men har glömt vad det var.

Ebba

Jag känner att jag äter på ett ärligt sätt nu, på samma sätt som jag kan stå för allt jag säger för att vid behov senare kunna förklara varför jag sa som jag sa när jag sade det. Jag hade en bild av dig som politiker, sen läkare och nu vet jag inte alls. Vad fint att du tycker om melon helt plötsligt.
Det är skönt att inte längre ha feber.
Ha det bra på din resa, eller du kanske har kommit hem igen. Ha det bra iaf.

PP

Det ligger verkligen något i det du beskriver. För mig var middagar alltid viktiga - faktiskt viktigare än idag.
Ganska sorgligt faktiskt. Mycket gick ut på att laga spännande och vällagad mat.Oavsett om det var till vardags eller fest.
Inför helgen läste jag gärna recept, gick till affären, och sedan passande dryck.
Kanske har också det med det faktum att göra att jag hade min fristad i köket medan jag lagade mat?, Under lagningen blev det oftast fördrink eller vin.
Faktiskt lite samma sak när jag reste själv. Det låg närmre till hands att unna sig ett restaurangbesök och äta bra mat när jag drack till middagen.
Det kom då alltid intressanta möten med folk till stånd, det är väl en annan sak som ändrat sig.

//PP

Kunde köpa oxfile mitt i veckan, endast för att det gav en bra ursäkt att dricka vin. Och köpa kött fast jag hellre åt fisk bara för att jag gillade rödvin bättre. Så vinet styrde min mat. Sen dricka medan man lagar mat. Nu tycker jag nog att det är bättre klass på min matlagning när jag lagar den nykter och inte behöver tänka på vilket vin som passar till, haha. Så jag tror Stingo att din inspiration nog kommer tillbaka

Kommer du ihåg att du och jag skrev om det här för ett tag sedan? Jag funderade om mitt matintresse egentligen varit ett uttryck för att få "unna sig ett glas vin". Tror du skrev att jag var svart/vit i mitt resonerande. Det hade du helt rätt i (ligger nog i min personlighet...). Tyvärr känner jag fortfarande att matintresset inte riktigt vaknat till liv igen. Klart jag lagar mat varje dag, men det är mer på rutin och väldigt oinspirerat. Matkontot har verkligen sjunkit...! Precis som Santorini kunde det bli tisdagsoxfilé - det kan man ju inte ha mellanmjölk till osv. Jag märker när jag planerar veckomeny och ska handla, att jag tänker helt annorlunda nu. Det som var självklara inköp tidigare, tycker jag nu är helt onödigt. Varför ska jag sitta och äta salami och serranoskinka på en onsdag?

Tror att det kommer infinna sig någon form av balans längre fram. Tror faktiskt också att det kommer bli bra och jag oroar mig inte för det längre, vilket jag faktiskt gjorde tidigare. Allt mitt intresse för mat och matlagning kan verkligen inte ha varit kopplat till vin.

En annan sak. Håller med om att mycket smakar annorlunda. Jag har dock gått åt andra hållet. Sådant som jag tyckte mycket om förut, tycker jag nu är sisådär. Vissa saker kanske måste "lyftas av" vin. ELLER så kände jag faktiskt inte riktigt vad det smakade tidigare...

Ha en trevlig lördagskväll Stingo!

Stingo

Tack för alla kommentarerna. Intressant att så många verkar uppleva det här så lika.

För en del rätter är ju kombinationen med vin avgörande. Jag lärde mig tex gilla blåmögelost först då jag var tillräckligt gammal att pröva det med vin. Länge gillade jag inte osten alls för sig, men älskade kombinationen. I dag kan jag nog gilla blåmögel också utan vin.

Så finns det väl en del snobbiga restauranger, där vin är mera eller mindre portförbjudet. Matupplevelsen skall inte trubbas av med någon form av alkohol, heter det då. Hmm... Kanske man "bara" behöver lyfta sin matlagning till en ny nivå, det kunde vara en utmaning.

Tack, jag ligger på hotellrummet med en påse potatischips och något slag öl-läsk, som faktiskt är rätt gott. Synd att man inte får det hemma.

Stingo

... Dagens första drink togs nog allt som oftast vid matlagningen, hos oss också. Visst måste det ha varit motiverande.

Stingo

... En aning på det här med matlagning. Hur fixar ni, som bor i torra hem det där med matlagningsvin? Kan man laga Coq au vin, eller Beuf Bourgignon i alkoholfritt rödvin? Koka musslor i utspädd vinäger?? Blir det alls gott??? Och hur i helsike gör man Cognacsauterad lammnjure utan Cognac?

Nej, inte har jag använt alkohol i alla recept, men i alla fall. Det aktualiseras nu, när det lider mot höst och smakerna blir fylligare och mustigare. Vin får man nog tom rätt billigt i halvbuteljer, matlagningcognacen blir det svårare med. Jag har varit så van vid att allt det där finns hemma, bara att ta ned från hyllan.