av Varafrisk

Amanda L
tis, 2024-01-09 - 16:14

@Varafrisk Snart ett år!!! Tjohoo!
Hoppas du kommer på något härligt sätt att fira. Mitt ett-år infaller den 25 februari. Kanske ska jag beställa massage. Älskar massage och blev inspirerad av det du skrev om taktil massage...
Hoppas du får vila ordentligt nu och samla krafterna.
Kramar! :)

Himmelellerhelvette
ons, 2024-01-10 - 07:21

@Varafrisk Wow! Inte långt kvar till ett års dagen💪

Jobbar du med stegen något? Kanske det skulle vara en bra uppgift för dig nu under sjukskrivningen? Det tycker jag verkligen är ett fantastiskt sätt att ta hand om sig själv förutom det du skrev med sömn, motion och näringsrik kost❤️ Kram

Varafrisk
tors, 2024-01-11 - 12:07

@Amanda L Ja, nu är året nära💪🏻 Ska gå på NA-möte den dagen så att jag får min nyckelring👍🏻 men efter det funderar jag på att gå ut och äta middag på restaurang m min man❤️

@Himmelellerhelvette Ja, nu närmar det sig…har inte jobbat så mycket med stegen för jag har helt enkelt inte orkat. Men har haft kontakt m min sponsor och gått på möten. Fast imorgonem ska jag träffa henne och jag ska börja redovisa fjärde steget det handlar om ens defekter. Så det känns bra! Fastnar så lätt i tankar som inte för mig framåt och jag kommer inte till ro.

Idag är det ett år sedan som jag berättade för min chef om min mörka hemlighet. En hemlighet som var fylld av skam. Jag gjorde allt för att dölja min hemlighet. Jag kände ju till tecknen som arbetsgivare och kollega kan se för att ana ett missbruk….vara sjuk på måndagar, inte kunna köra bil, komma försent till jobbet, lukten. Så mycket tid som jag la ner för att dölja mitt missbruk😞Vilken lättnad det var att berätta men det dröjde ytterligare tio dagar tills jag slutade helt och hållet! Sedan var kampen över….jag hade kämpat under så många år. Visst kunde jag känna sug i början men det var egentligen inte sug …det var en vana att dämpa jobbiga känslor med alkohol…visst dämpar jag de där jobbiga känslorna med snacks el mat men de flesta gånger får det jobbiga bara pågå en stund för det går över.

En sak som jag har tänkt på är att för många är det hjälpsamt att använda alkoholdjävulen som ngn som lockar och ställer till det. Om det är hjälpsamt så är ju det jättebra vad man än finner som gör att man kan sluta. För mig blir alkoholdjävulen någon som kommer utifrån men för mig är det beroendet som gör sig påmind som finns inom mig. Beroendet som jag har utvecklat precis som jag utvecklat IBS.

Mötte hen som tog ett återfall som hen förmodligen hade planerat sedan den dagen det blev bestämt att hen skulle åka bort några dagar. Hen gjorde allt enligt regelboken. Var flitig på NA-möte, gjorde service (koka kaffe och öppnade lokalen) men föll. Hens hjärta och själ var inte med. Precis så gjorde jag fastän jag fortfarande drack. Jag hade bestämt mig för att bli nykter. Jag gick på rådgivningscentrum. Fast min själ och hjärta var inte med från den dagen allt blev en helhet inom mig så har det gått bra.

Igår var jag h min samtalskontakt. Hon är en fena på sitt jobb! När jag nu är över 60 år, har haft mängder av samtalskontakter börjar det falla på plats. Det finns sår inom mig som väcks till liv av andra människors beteenden. Även om dessa människor inte har för avsikt att skada mig. Som tex min kollega som har stängd dörr. När det gäller kollegorna som inte svarade sa en vän t mig är det vårt samhällsklimat som gör att vi blir mer och mer individualiserade. Min samtalskontakt pratade om ”familjen”…att hjälpa varandra. Vart tog det vägen?

Jag har tagit bort julen. Idag blir det inköp av tulpaner och primula samt några snittblommor💐🌸🥀

Kram🥰🤗

Himmelellerhelvette
tors, 2024-01-11 - 19:40

@Varafrisk Tack❤️ Kärleken är viktigt och det är en slags kärlek man finner i vissa här på forumet, man hänger liksom ihop månad efter månad och blir lite kompisar❤️

Det där med gamla sår man har inom sig har jag jobbat en del med. Att förstå vad som utgör triggern till att man känner sig sårad av t.ex någons agerande. Jag tycker det är väldigt intressant att hitta roten till mitt agerande så jag kan förändra det.

Det fjärde steget har jag hört väldigt gott om, att det är jobbigt känslomässigt men väldigt befriande och härligt efteråt.

Att fastna i tankar som inte tar mig någonstans känner jag igen, är som ett kretslopp av tanke som ger känsla som ger tanke som ger känsla. Jag behöver då bryta upp och tänka att det bara är en tanke och fråga mig själv om den verkligen är sann. -Tycker hon verkligen illa om mig, tittar hon verkligen snett på mig, vet jag verkligen vad hon tänker om mig?
Det är bara mina tankar som ger mig obehag som ger fler tankar och obehag….
❤️

Varafrisk
lör, 2024-01-13 - 11:38

@Himmelellerhelvette Tack för ett fint och omtänksamt inlägg❣️

Mina sår handlar mycket om att bli avvisad.
Saker som hände i min barndom. Saker som mina föräldrar/min mamma/min syster gjorde som inte var för avsikt t att bilda sår inom mig men det var det som hände ändå.

Jag känner mer och mer hur viktigt det är att jag ändrar mitt sätt att bemöta vissa saker för att inte känna mig avvisad. Att ställa frågor, att berätta om mina känslor osv. Jag tror nog att jag har blivit starkare där att våga fråga, att våga säga, att bli mer ärlig mot mig själv. Om jag vågar detta blir jag en trevligare person kanske slipper en del negativa känslor.

Var h min sponsor igår. Jag är ca dubbelt så gammal men vårt missbruk har en del gemensamma nämnare. Vi har båda suttit hemma i vår ensamhet och druckit. Har familjen, jobbet och körkortet kvar. Så vi pratade om NA. Jag tycker att mötena är bra men ibland kan jag inte alltid spegla mig i någon. Vi pratade om fjärde steget. Karaktärsdefekter. Nästa gång blir det både fjärde och femte steget. Känns väldigt bra!

Något som inte känna bra är min vikt. Jag behöver verkligen komma igång m träning och sluta m tröstätandet. Men har inte gnistan och även om jag inte har gnistan så måste jag. Nu står det tresiffrigt på vågen vilket inte är ok få för både psykisk och fysisk hälsa. Hur ska jag bli motiverad? Jag fixade ju att bli nykter så jag kommer kunna fixa detta men hur ska jag bryta mitt beteende. Vet att det finns många kloka här inne. Jag önskar att jag hade haft @Andrahalvleks pannben men nu har jag inte det. Jag tänker att det som är motigt är att jag är tung och otränad därför är det så lätt att sticka huvudet i sanden. Hur ska jag börja?

Önskar er alla en fin lördag!

Kram ❣️

Himmelellerhelvette
lör, 2024-01-13 - 22:40

@Varafrisk Så himla bra du jobbar med dig själv, så väldigt bra tankar❤️

Jag tycker du ska vara självsnäll när det kommer till att gå ner i vikt, börja med att lägga till, det brukar vara lättare än att ta bort, lägger du till massa grönsaker, frukt och riktigt mat, lagad från grunden. Äter regelbundet frukost, lunch, mellanmål, middag och kvällsmål då håller du hela tiden en stabil blodsockernivå och får inte samma sug på det där vi vet att vi inte ska pilla i oss. Börja där och drick mycket vatten, man kommer långt bara på den förändringen när man har såpass mycket vikt att gå ner, sedan kan du lägga till promenader eller något annat som du tycker verkar trevligt men det är helt okej att ta en sak i taget annars blir det lätt att man ställer för höga krav på sig själv och så faller man pladask och ser det som ett misslyckande, dit vill vi inte utan en sak i taget, maten först, den är den största faktorn i en viktnedgång även om träning såklart är toppen det med.

Sedan ska man inte döma sig själv de gångerna man inte lyckas med sina uppsatta mål utan acceptera att det blev så idag, t.ex jag kunde inte stå emot chokladen, imorgon är en ny dag. Och inte ha bråttom. Kram❤️

Andrahalvlek
sön, 2024-01-14 - 08:50

@Varafrisk Och jag tänker att var sak har sin tid. Jag har ätit mycket sött (kakor, glass, choklad i huvudsak) under mina nyktra snart fyra år. Så mycket att det till slut blev ännu ett missbruk. Det tog sin tid att verkligen fatta det - att substitutet jag gav mig själv hade utvecklats till ännu ett missbruk. Det fanns ingen guldkant på mitt moffande alls mot slutet.

Och det var först i höstas som jag var redo att göra en förändring. Mycket berodde det på att jag verkligen vill vara i tillräckligt god fysisk form för att motionera min hund, och mina artrosknän satte lite stopp där. Bästa sättet att göra knäna bättre är att styrketräna och gå ner i vikt. Då hittade jag min motivation. Och jag hittade min metod också (kaloriräkna och två buljongdagar/vecka) för jag behöver framgångar på vågen nästan varje vecka för att orka fortsätta.

Men som sagt, var sak har sin tid. Nykterheten först. Och pannben handlar om att verkligen bestämma sig, inifrån och ut. Precis som med drickandet. Och du - har vi klarat att sluta dricka så klarar vi allt!

Kram 🐘

Varafrisk
sön, 2024-01-14 - 22:53

@Himmelellerhelvette @Andrahalvlek Tack❤️❤️

Jag hade vad jag kan minnas inte tänkt på min vikt förrän min bästa vän började tänka på sin. Vi var i 20-årsåldern. När jag var h henne fick jag sockerfria smörgåskex och ananas. Hon åt det samt drack kaffe och sallad. Tack och lov så insjuknade hon aldrig i anorexia men hon snuddade vid den. Sedan den åldern har jag nog nästan tänkt på vikten mer el mindre men blev inte överviktig förrän runt 40-årsåldern. Innan dess så vägde jag runt 57-60 kg. Jag gick på Friskis regelbundet alternativt sprang/cyklade/promenerade. Men, jag började på högskolan slutade sjunga i kör och träna. All tid skulle först och främst gå t familjen därefter studier. Så det blev ju mycket sittande. Satt och pluggade. Satt på buss och tåg (fyra timmar tur och retur) och satt på skolan. Var ju även mycket ensam. Så när min man kom hem så sa jag ofta….kan vi inte äta lite ost och kex? Pizza? Och, sakta kröp kilona sig på….som jag ångrar att jag slutade träna. Några år efter kom tuffa tonårstider m barnen och lite mer tröstätande. Alkoholen hade inte blivit ett problem men i samhället hade det blivit legitimt med ett glas vin ngn gång i veckan. Så när livet blev tuffare så var det lätt att börja självmedicinera med alkohol. Vikten steg och jag kom upp t 101 kg. För ca tio-tolv år sedan gick jag med i viktväktarna och gick ner ca 10 kg. Följde inte vägandet av mat helt perfekt men registrerade en och annan ölburk el vinglas. Sedan efter ytterligare en tid gick jag ner 10 kg. Inte med hjälp av viktväktarna men åt bättre mellanmål på em. Tränat har jag gjort under perioder. För snart nio år sedan blev min man sjuk i cancer, matstrupscancer. På tre veckor tappade han elva kilo och min viktökning började igen. Jag har tröstätit under tiden som jag druckit. Fast jag har inte ätit lika mycket snacks som nu eller fikabröd. För stora matportioner. Och det är tröstätande…det blir en ond cirkel för tröstätande, övervikt och att inte vara lika rörlig gör vilken människa som helst deprimerad. Jag har med mig bra matvanor. Träna är inte tråkigt fast att inte vara lika rörlig som förr är trist. Någonstans försvann bra matvanor och det känns som massa skuld istället. Jag är ju sjukskriven och jag ska ta mig en funderare, vilket jag gjort många gånger, för att se vad kan vara hållbart🤔😉🥰

Smillans
mån, 2024-01-15 - 07:33

@Varafrisk jag kan verkligen rekommendera Viktväktarna. Jag som älskar mat har haft en jämn och bra viktnedgång och jag går aldrig hungrig (som är min största skräck). Har bytt ut några livsmedel mot bättre alternativ för viktnedgång och det har fungerat toppen💞

Varafrisk
ons, 2024-01-17 - 12:42

@Smillans Tack för ditt svar! Viktväktarna är bra men jag har varken motivationen el orken att registrera vad jag äter just nu. Det var jäkligt dumt att jag blev medlem igen för just nu sponsrar jag viktväktarna istället.

När det gäller maten och vikten är väl inte den bästa tidpunkten att göra en förändring när jag inte mår så bra. När jag känner mig låg. Någonstans under årens lopp så blev det så mycket förbud kring mat…inte äta pasta, bröd, korv mm. Vad jag vill försöka med nu som jag ändå kanske klarar av är att laga bra mat…att äta bra inte tröstäta. Komma ut varje dag på en halvtimmes promenad. Om jag kan hålla detta då blir jag nöjd.

Annars har jag känt mig lite låg de senaste dagarna och kanske ännu mer sedan igår. I måndags var jag på eftervård. Förra veckan hade en person i gruppen tagit återfall men hade fortsatt att dricka vilket innebär att hen inte längre kan vara med. Jag tror det är fyra av tio personer som går på behandlingen som klarar av att bli nykter. Här på forumet vet man inte riktigt vad som hänt när ngn slutar skriva. De personer som slutat på behandlingen vet man att de som oftast har fastnat i missbruket igen. Kände mig väldigt påverkad av detta….en sorg….alkohol är verkligen inte att leka med!

Min chef ringde i fredags när jag låg i badet. Jag skrev att jag skulle ringa senare. Då svarade hon att hon ville två saker det ena var att fråga hur jag mår plus ytterligare en fråga. Jag svarade på den andra frågan samt frågade hur det hade gått. Hon har varken svarat på mitt sms el ringt för att höra hur jag mår. Jag visste att hon skrev så för att hon kunde ju inte bara komma med den andra frågan.
Jobbet är den plats som jag spenderar mest tid förutom mitt hem. När man är sjukskriven så är jag helt avskalad från den platsen. Ingen som hör av sig.. det gör mig lite ledsen. Det känns lite olustigt att komma tillbaka till jobbet inte pga arbetsuppgifter eller kollegor utan just det där att känna sig ensam, känna som om jag befinner mig i en bubbla.

Rehabkoordinatorn ringde måndags. Hade nog förväntat mig ngt mer. Hon ska iaf ringa nästa vecka. Jag fick även ett formulär att fylla i gällande sinnesstämning.

Det hände även en grej för min dotter igår. Vill inte berätta vad det gäller iaf nu. Det är inget m hennes sjukdom men ngt som tagits bort fr henne och som hon mår bra av att ha i sitt liv. Det gör mig ledsen och orolig. Känner mig väldigt ensam…svårt att känna den där gnistan.

Kram🥰

Himmelellerhelvette
ons, 2024-01-17 - 21:01

@Varafrisk Vill skicka dig en tröstande kram, det är mycket för dig just nu att bena i, känslan kan bli att man inte vet varken ut eller in, vet inte vilket man egentligen tycker är det man ska lägga fokus på. Tänk på att du nyss blivit sjukskriven och att det tar ett tag innan hjärnan börjar varva ner. När jag blev sjukskriven för utmattningssyndrom tog det nog över en månad innan jag började varva ner, stressen hade varit det jag levde på så länge, som att jag var beroende av de stresshormoner kroppen sköt ut.
När du börjar landa kan du vila bättre och såsmåningom ta en sak i taget. Du duger som du är och är helt fantastiskt! Tänk vad stark du är som slutat dricka. Ge dig själv en klapp och en stor kram! Du har vid sidan av att bli nykter jobbat stenhårt psykiskt med din dotter. Låt nu dig själv få vila, när du mår bättre kommer du ha motivation att ta tag i viktnedgång men du kanske bara ska försöka se hur fantastiskt du varit det senaste året och vara snäll mot dig nu. Vila❤️

Amanda L
ons, 2024-01-17 - 22:55

@Varafrisk Tog bort mitt svar för det kändes inte som det du behövde (dock välment).
Tråkigt att du känner dig kåg och jag önskar dig en bättre arbetsplats.. Du har ingen möjlighet att byta?
Håller med om att du haft det väldigt tufft , länge. Kanske är du extra trött också just nu?
Önskar dig vila och något roligt att se fram emot. Du är en sån kämpe!
Många ❤️❤️❤️

Se klart
tors, 2024-01-18 - 00:03

Hej @varafrisk
Kanske handlar det om att hitta en medelväg? Ett litet steg i taget?
Jag vet själv när jag blir alltför slarvig med mat och motion- det finns ju något självplågande med det med? Att man straffar sig själv genom att inte komma igång eller ta tag i sånt som är viktigt för hur man mår och känner sig.
På samma sätt som nykterheten är en akt av kärlek och omsorg om sig själv. Så är nog viktnedgång och hälsa/motion också det. Att det går att se som det snällaste man kan göra mot sig själv.
Jag kör min fasta nu i januari- jag var så mätt efter julens ätande och latande så det känns bara skönt. (Fasta = en dag i veckan helfasta- och övriga vardagar 16:8, äter mellan 12 och 20.)
Jag kan ju också hemfalla åt glass och godis, det är gott och tröstande. Men vi behöver inte tröstas så mycket! Vi lever och är friska, vi är varma och mätta. I den här mörka tiden bor vi i ljusstrimman.
Njut av bra filmer, av ditt hem och din vovve, allt som är fint med din familj.
Och du- kan du inte kroka arm med din man och planera för god och bra mat- promenera ihop, låta det bli ett gemensamt projekt?
Stor kram 🥰

Varafrisk
tors, 2024-01-18 - 10:49

@Himmelellerhelvette Tack för dina tröstande ord❤️ Ja…det här med att komma till ro är väl egentligen prio ett men det är svårt i synnerhet när vår dotter behöver mycket stöd. Min sponsor blev sjukskriven en tid efter att hon blev nykter. Då sov hon i en månad därefter befann hon sig lite känslomässigt där jag är att inte känna så mycket att inte ha gnista.

@Amanda L Jag vet att dina råd var välmenta❤️ Kunde du själv ta bort inlägget? Jag trodde inte att man kunde det efter att man väl sparat det.

@Se klart Tack❤️Jo, men visst är det självplågande att inte äta på ett sätt man mår bra av eller röra på sig. Äta, röra på sig och sova bra är ju det basala.

Jag upplever att jag har blivit tröttare igen när jag vaknar. Kommer för sent i säng. Jag behöver verkligen bli bättre på att komma i säng tidigare gärna samma tid varje kväll. Så nu känner jag mig dödstrött. Ska t min terapeut idag. Det är ca elva mil tur och retur. Men idag varken det snöar el blåser tack för det! Det är -11 grader det är iaf bättre än de -22 grader som var imorse. Det får gärna sluta snöa och vara så kallt nu. Min dotter skulle t en ny brukare idag som bor ute på landet. En sak som hon genomgående i sitt liv har haft svårt för är att fråga när hon inte vet. Har även svårt att hitta, få vägbeskrivningar. Så jag tänkte igår att vi får åka dit, Ja, kanske inte ända fram för den sista biten skulle vara liten och kanske lite svårframkomlig. Det var ju dömt att misslyckas fr början och med rådande omständigheter m vädret så borde vi hållit oss hemma. Vi åkte iväg men vände efter kanske 1,5 mil. Så mycket snö på vägen och blåst. Tack och lov så körde min man omvägen t sitt arbete via min dotters. Hon började ju kl 7 i morse. Min son har tio mil tur och retur t sitt jobb. Åker hemifrån 5.15 och är hemma 17.00. Jag sover alltid lite oroligt på morgonen när det är busväder och jag vet att mina käresta är ute på vägarna. Jag vaknade vid 6 imorse men somnade om vid 7 sov först t 8.30 och somnade om t 9.

Beträffande vikten så tänker jag att jag avslutar diskussionen om den just nu. Jag bad om råd så jag är tacksam för svar. Det handlar inte om att jag inte vet vad jag ska äta, hur och när utan det handlar ju om att hitta motivation att komma igång. Det handlar om att inte tänka så mycket utan att göra. För mig handlar det om livsstil, hälsa och inte banta. Det handlar om att ändra vanor. Vad jag orkar nu är att ta promenader. Ta bort allt som jag äter som är som tröst.

Jag har svårt att njuta just nu. Att njuta kan även bli kravfyllt. Jag är trött och ledsen inombords det gör så ont att min dotters liv ska vara så svårt. Nu när jag är så trött är det svårare att värja sig mot det. Jag kan inte byta jobb nu. Jag bor i en liten stad och i min kommun och grannkommuner finns det knappt några arbeten lediga som jag kan söka. Jag behöver iaf bli lite piggare. Min arbetsplats är egentligen en bra arbetsplats. Mina kollegor är bra människor. Fast chefen har verkligen visat sig från sin sämsta sida under det senaste halvåret. Det blir även tydligt nu att jag inte har någon kollega som står mig lite närmare som kanske hade hört av sig. Det blir också tydligt att vi lever i ett individualiserat samhälle. Jag är inte uppväxt så. Mitt föräldrahem var alltid öppet för andra. Under 15 år tog mina föräldrar emot barn fr Gbg under somrarna. Jag har kontakt med tre av dem via sociala medier.

Till sist så såg jag en bok som kom upp i en grupp jag följer ”Vem hjälper den som hjälper”. Kommer ut i mars. Ska köpa den.

Ha en fin dag! Här skiner solen☀️

Kram❣️

Amanda L
tors, 2024-01-18 - 19:52

@Varafrisk Kanske är du lite för trött för nya projekt helt enkelt?
Men alltför idog? Vi (jag) vill alltid åstadkomma en massa, trots att jag vet att ibland är det bästa för mig att vila och återhämta mig. Men så konstigt svårt att göra det. Luther?
Känner du också så?
Kanske det bästa för dig just nu är bara lugna promenader och mys. Utan dåligt samvete. …❤️ Och i den mån du kan förstås. 🙏🏻❤️
ps Jo, det går alltid att ta bort sitt eget inlägg.

Varafrisk
tors, 2024-01-18 - 22:29

@Amanda L Precis så är det. Mycket Luther!
Har lättare att koppla av när min man är hemma. Har svårt att komma t ro nu. Min terapeut sa idag att hon kunde känna det…känna min stress. Även om min dotter inte är manisk nu är hon väldigt skör och behöver mycket stöd och kontakt m oss föräldrar vilket blir svårare att koppla av då.

Imorgon ska jag skicka en ansökan t mitt fackförbund/försäkringsbolag för möjligheten att få fler samtal. Hoppas på det🙏🏻

Nej, nu ska jag lägga mig💤Godnatt ❤️