Senaste kommentarerna i forumet

Ja den våren... Håller med fullständigt. Jag ser just nu på väg till jobbet: åh, vilken fin liten krog, där skulle man må bra med ett glas i solen i eftermiddag. Hem från jobbet: åh, titta va myysigt det ser ut på den däär krogen i solljuset... Jag tänker sällan: åh.. va fint nu kommer våren med allt ljus och liv... Nej, direkt koppling till alkohol. Mycket jobbig effekt av denna svåra sjukdom (som jag till slut förstått att det är) att ALLT man stöter på får en direktkoppling till alkohol. Jag tror inte det kommer gå över. Det är vi som måste gå över, till ett totalt nyktert liv. Man ska aldrig prata för andra men jag tror att så är fallet. Jag smakar i alla fall varje dag nu på ordet "alkoholist". För det är det jag är. Och jag vill inte alls längre. Inte en sekund till. Positivt nu är att det blir bara ett glas vin varje kväll. Enormt framsteg. Men varför behövs det överhuvud taget? Enbart ett idiotiskt underhåll som kan gå överstyr om nåt smäller till.
Ni kämpar så bra allihop.
Kram till er alla.

Nästan alla dagar går bra att ta sig an nuförtiden. Men denna tisdag har varit motig. Tröttheten har tagit överhand och det känns som att jag suckat hela dagen.
Jag tror att jag skulle kunna sova i flera dagar. En vecka gärna. Och när jag vaknar ska det vara vår och lite grönt i omgivningen. Bästa stunderna jag har nu, det är när jag är själv och får göra precis det jag har lust med. Folkskygg skulle man kanske kunna kalla mig. Älskar mina vänner, men trivs bäst i mitt eget sällskap.
Jag har börjat vårrusta båten. Och där får jag verkligen vara själv. Gå runt i tystnaden och bara grunna på om ytan är tillräckligt blank eller inte. Tyvärr kom det minusgrader, så nu kan jag inte göra det heller.
Idag när allt kändes motigt kände jag liten gnutta av varför jag drack. Tristessen och motigheten trängde sig på på ett sätt som jag inte upplevt på länge. Det var inget sug. Det var bara en känsla av att vilja försvinna för en stund. Nu är jag såpass "frisk" så jag förstår mina känslor och kan förnuftigt inse att lösningen inte är att berusa sig.
Så klok var jag inte för ett par år sedan. Så det går framåt även fast jag upplever att jag bara står och stampar just nu.

Och förresten. När jag skriver att jag vill vara ensam så är min fru en del av min ensamhet. Hon är den enda jag kan och vill vara ensam tillsammans med.
(förstod ni vad jag menade?)

...i mitt förra inlägg. Stavningskontrollen är väldigt pigg på att föreslå konstiga ord :-)

Det är väl knäppt, men när det härliga vårljuset kommer blir jag sugen på att dricka vin. Vet att många andra här vittnar om det, att De varma årstiderna är förknippade med alkoholintag. Egentligen väldigt dumt. Varför just då när det finns så mycket att glädja sig åt. Egentligen borde väl November vara en mer passande period att supa till?
Jag drabbades av sug efter vin idag när jag cyklade hem från jobbet. Såg framför mig hur kvällssolen skulle lysa genom ett glas vin... Ibland känns det som om en massa idiotiska reklamfilmer rullar i huvudet.

Nåväl, jag fylllde ett vinglas och satte mig på balkongen. Det vill säga,
Jag fyllde ett vinglas med svartvinbärsjuice.
Sen satt jag där och såg tjusig ut och njöt av kvällssolen.

Substitut är inte fel. När jag slutade snusa för många herrans år sedan ersatte jag snuset med te. Jag hade teblad under överläppen. Det funkade faktiskt! Efter några veckor la jag av helt även med tebladen.

Kram på er alla modiga och ärliga kämpar!

Jag hör till dem som de senaste åren med jämna mellanrum surfat in här och däremellan druckit för mycket. Och nu skriver jag själv därför att jag aldrig mer vill dricka och jag vill fortsätta skriva för att om några år kunna berätta för andra alkoholister eller riskkonsumenter att det går att sluta. Det är min plan, men än så länge är jag bara på den 9:e nyktra dagen. Minns ordspråket om att även en tusenmilavandring börjar med ett enda steg!

Precis satt mig i soffan, efter ett al-anon-möte... Länge sen sist, och min högre makt vad skönt det var!!!
Igår var jag arg mest hela dagen, arg över orättvisor, arg på kartonger som bråkade, sur och grinig...
Idag besvarade spårvagnschauffören mitt morgonleende, och jag fick gå av vagnen innan de andra gick på... Tänkte att dagen kanske skulle bli lite bättre...
Och om inte annat slutade den oändligt mycket bättre... Fick ett fint sms av en fin kollega, och ett varmt mottagande på al-anon...
Och nu ett lugn som jag inte känt på länge...
Tack!
Stora varma lugna kramar till er alla!!
/k

Hej jag tycker mig se ett mönster som inte är samma som Perssons men ett mönster likväl. Nämligen att det är vanligt att de som presenterar sig och sin historia börjar med att skriva "jag har läst runt här från och till under ett par år och jag har skrivit något inlägg någon gång men nu är det dags att jag skriver mer. För att...och så vad som hänt och vad de kommit fram till".

Jag tycker mig ana att det är såhär den långa processen ser ut. Att sträckan mellan att tänka så mycket på att man har ett problem så att man googlar sig hit och till punkten då man säger nu slutar jag för jag kan aldrig mer dricka är så här lång. Ett par år. Ett stort antal försök att begränsa drickandet medelst hemmagjorda system och besvärjelser. Ett par första inlägg här om att man vill "dricka mindre" som kanske fan till och med triggar att man super ner sig ett par trappsteg till för att man läser så mycket och förstår så mycket. En period då man tittar in här då och då, klarar sig bra i perioder men dricker för mycket och så plötsligt händer det. PANG! Man har fått nog. Och börjar skriva här. Men då är det tyvärr så att för många är det ganska lång väg kvar till långvarig nykterhet.

VD, som inte alls hade tänkt sig att det skulle bli så dystert detta inlägg

Är kvar här när du är tillbaka!

Det hade varit jättebra med en chat, det hade nog stoppat mig då, ser ju i efterhand att jag sökte hjälp, ville bli stoppad. Har sökt FB men tyckte inte det var ngn aktivitet där. Tips till dig Magnus!!
Trevlig tisdagskväll på er! Och all heder till dig Kalla, du har gjort det här jättebra! Du visar att det går, nu följer jag dig igen.

Oj vad bra skrivet Adde!!!

Precis så är det!!!

Kram C

Kan bara sända tusen hjälpande kramar till dej! Orden räcker liksom inte till... Men, snälla ; släng bilnycklarna åt fanders! Kram Skatan

Hade en själv en liten utläggning i en annan tråd gällande huruvida "Dricker jag för mycket" eller "Förändra sitt drickande" är var man hör hemma och i så fall varför.

Jag är garanterat trög ;-) men i min definitionsvärld hör du hemma bland dom som redan vet att du dricker för mycket och vill förändra ditt drickande, alltså lägga ner det helt. Nu besitter jag ju inte tolkningsföreträde på definitionen "förändra" så någon annan (mindre trög) individ kanske tycker att förändra innebär att reducera sitt drickande, men inte sluta helt.

Där blev det inte nämnvärt mycket mer glasklart ;-)

Alltså, jag har nog inte fattat det här med trådarna än och det är väl för att jag supit bort en stor förmåga till koncentration:

"Förändra sitt drickande" eller "dricker jag för mycket"...

Har inte tänkt så långt att de som tycker att de dricker lite för mycket och vill komma ner till en normal konsumtion landar här..

Jag har själv i 12 år kämpat att räkna centiliter, haft vita veckor, supit skallen, varit nykter över ett år, gått hos alkoholterapeut, gått sporadiskt på AA (för jag inte tycker jag passar in när jag aldrig varit på behandlingshem)

Alkoholism är ju så förbannat svårt eftersom gränserna är så suddiga, även med den mer precisa "Prime-metoden".

Idag vet jag inte var jag är. Riskbruk?JAA! Missbruk? OFTA, men inte jämt. Beroende? Vissa kriterier stämmer men inte alla..Tar t ex ALDRIG en återställare på morgonen.

Jag tänker att tycker man att man dricker för mycket tar man sig i kragen och bestämmer nu jäklar tar jag 6 vita veckor och sen ska det inte vara mer än en flaska vin i veckan! Basta!

Söker jag mig till en sån här sida har jag redan prövat det OTALIGA gånger och misslyckats men kanske fortfarande när något litet hopp om att en dag kunna sitta som 75-åring i Toscana och läppja ETT glas vin?

Jag vill förändra mitt drickande till NOLL. Jag vill inte dricka mer. Tar man bilen full anser jag att man inte ska dricka mer i sitt liv.
Men jag vet också att jag lurat mig själv förut att jag INTE skulle ha ett problem.

Jag är uppvuxen i ett hem där det missbrukades alkohol.
Jag HAR haft mega-problem i mitt äktenskap där alkoholen var min enda ventil, i smyg.

Nu har "smyget" accelererat till att starta 11 på morgonen, dricka timmavis utan mat i magen, ta bilen till systemet och knappt MINNAS det dagen efter.

Samtdigt en fasad mot omgivningen att det INTE finns ett problem.

Det går åt enorm energi att mörka.

En sån här sida erbjuder ärlighet.
Input från "erfarna", från Nynyktra, från återfallare, från medberoende som kämpar och ALLT är ju lika värdefullt.
JAG får visa mitt rätta jag och få hjälp.

/Lilja

delar helt vetenskapligt upp oss i 4 grupper där grupp 1 är de som dricker en snaps på midsommar och grupp 4 är såna som jag, dvs håller upp just midsommar och krökar de andra dagarna.

Grupp 1 och 2 klarar absolut av sitt drickande utan problem medan grupp 3 är en riskbrukargrupp. I början av den gruppen tror jag att ni kan finna många som är oroliga för sin konsumtion men som kan backa lite och hitta en nivå de fixar utan problem. De får alltid vara observanta på hur mycket de dricker för att inte komma upp i den högre delen av gruppen. Det finns en minnesformel för det, lite jobbigt kan jag tycka, att jämt behöva räkna ut exakt vad jag får dricka varje gång och dessutom en total för veckan. Många av dessa människor hittar kanske sin nivå och försvinner då från forumet.

Sen är det också så att det är en viss "startsträcka" att erkänna att just jag har problem med alkoholen och där tror jag också att ni har en del av dem som försvinner. Det är inte svårt att se en klar tendens att när man hållit uppe en viss tid så är det "inget problem" längre och så försvinner man. Och förhoppningsvis kommer man tillbaka efter ett tag när man upptäcker att det inte fungerade att dricka lite. Jag har själv 2 vänner som fn tror att de är friska..........det är de inte.

Och jag tror också att många avviker från forumet när de upptäcker att de är alkisar, det hade de inte räknat med utan trodde att de kunde lära sig att dricka "normalt".

Det är viktig att jag påminner mig om vart jag kommer ifrån så jag inte en vacker dag tror att jag är frisk och tror jag kan ta en liten pilsner på trottoarserveringen. Jag skulle nog inte överleva den pilsnern.

Naturligtvis har du rätt, Stigsdotter :-)

Otydligt skrivet av mig, jag menade att dom som håller sig kvar antingen är helt vita eller i annat fall har målsättningen att sluta dricka helt och sällan bara vill dricka mindre..

För övrigt skulle jag aldrig vara stursk i den utsträckningen att jag vågar utmåla mig som helnykterist med dryga sex vita veckor i bagaget ;-)

Så då var vi helt överens trots allt..

..vågarjagpåstå.. :-)

...har lixom inte kommit dit än...att vi är helnykterister menar jag. Men vi kanske är på väg, eller har insett att det nog är dit vi behöver sikta eftersom det där med att förändra sitt drickande till en lagom nivå inte funkar så vidare bra.

så man kanske kan säga att forumet ockuperas av eventuellt blivande helnykterister?

...ellerkanskenåtannat :-)

Jag minns att jag hade en inre dialog med mig själv gällande var jag lämpligen postade min tråd, men kom relativt snabbt fram till att "Dricker jag för mycket?" var fel forum. Svaret var så uppenbert ja, annars hade jag sannolikt inte lyckats navigera hit över huvud taget.

Däremot tolkar jag in total avhållsamhet i definitionen "Förändra sitt drickande", där har man i regel insett ett problem i större omfattning och att botemedlet är att sluta helt.

Men nog är det så att kategorin helnykterister har ockuperat forumet, det är den rådande kulturen här eller vad man ska säga och sympatiserar man inte med den blir det nog lite drygt att hänga här.

Vill man dricka mindre så finns det ett antal patenttips som förekommer här (och på alla andra forum) men så mycket mer blir det inte, alltså självdör trådarna.

Såtrorjagellernåt...

Ja, det hände. Men du känner dina barn bäst, och sambon, och hur hans drickande ser ut - hur det drabbar barnen, och hur barnen har det idag. Jag läste något bra i en bok igår, att om barnen får trygghet, respekt och upprättelse den största delen av tiden så klarar de också av mycket. Värre är det om de lever med t.ex. den där skuggan av missbruket under större delen av tiden, då blir de mer sårbara.
Men alla barn är olika.

Om du menar alvar med frågan i rubriken till din tråd så vill jag berätta hur jag gjorde för att finna styrkan: Jag gjorde en "målbild" av hur jag skulle vilja ha det med mina barn, skrev och ritade så levande och detaljerat som möjligt. Jag gjorde bilden till något att verkligen längta efter. Under den tiden växte min säkerhet i mitt beslut. Sedan kunde jag ta fram bilden de stunder jag tvivlade.

Innan dess hade jag gjort listor med + och - för att lämna och stanna. De tog jag också fram ofta för att påminna mig om att det var ett grundat beslut som jag fattat.

Sist började jag ringa och kolla upp konkreta svar på alla frågor: vilka rättigheter jag hade, och han. Vad skulle hända om... Så detaljerat och konkret som möjligt.

Verkligheten blev att det hela gick mycket smidigare än jag trodde. När jag väl gjort planen så konkret och tydlig för mig själv, så signalerade jag nog att det inte var någon idé att sätta emot. Jag visste precis vad jag skulle göra.

Men innan jag hade kommit dit hade det ju gått många många många år... och flera gånger tog jag också hjälp av terapeut.

Stora kramar till dig! Fortsätt skriv och berätta hur du har det! / M

Jag lämnade mannen jag älskade för att vi höll på att gå under. Han var alkoholist. Jag utvecklade ett alkoholproblem. Sönerna hade hunnit bli 13 och 14. Min syster och bästa vän mer eller mindre släpade mig därifrån.. ifrån "tryggheten" som inte fanns.

Jag hade lämnat honom en gång tidigare men gick tillbaka och vägrade låta det krascha igen. Jag var så stolt och blev medberoende.

Utåt sett var vi en lycklig familj. Hade det bra ställt. Inne i huset rådde kaos. Min mans humörsvängningar.... Onykter= glad, tillnyktrande= irriterad, nykter mer än 2 dagar= raseriutbrott för bagateller.

Jag bröt ihop fullständigt när jag flyttat och insåg att nu har jag lagt mitt jobb på sönerna varannan vecka. Nu ska de kolla om han andas, blåsa ut ljus, vrida ner stereon och låsa ytterdörren.

Nu sitter jag här själv med ett alkoholproblem. Jag var lite för svag kanske. Skammen var så stor. Jag skulle gått tidigare. Mina söner säger att jag gjorde rätt som gick, men de har svårt att lita på oss. De säger "vi har ju skitgener från båda håll, vad ska det bli av oss"?

Det var lättare att prata om min mans problem än att nu fokusera på mitt egna. Att ta eget ansvar.

Jag skulle säga GÅ... ge dina barn en trygg uppväxt. Förklara att alkoholism är en sjukdom för dem när de är mogna för förklaring. Deras far kommer alltid älska dem lika mycket som dig oavsett beteendet. Men alla situationer är olika och jag kanske inte läst allt ni skrivit i tråden. Lycka till!

Du kan lägga in länk till din förra kommentar här om du vill, eller starta en egen tråd.

Svårt det där med omgivningens förväntningar, min erfarenhet är ändå att folk inte bryr sig så mycket som man tror. Sedan gäller det att stå på sig, se folk i ögonen och säga nej tack. Jag säger att jag dricker inte nu, frågar någon varför säger jag att jag känner inte för det eller jag tror jag mår bra av att inte dricka. Knappast någon som ifrågasätter sådant eller hur? Och gör de det så, ja, då är det nog dags att byta ut just den "vännen".

....i ett jättelångt inlägg i annan tråd, och så är det här ni är!
Men det gör inget. Skönt att det inte är helt dött här inne.

Jag har ett allvarligt alkoholproblem och kan supa ihjäl mig varje gång jag är full eftersom spärren är borta. Men jag har inte ett "sug" däremellan. Borde ju veta vad ett sug är tycker jag eftersom jag slutat röka en gång och slutat snusa en annan gång. Men ingen har sagt "nu är det lillördag, då ska vi röka" eller "fredagsmys med snus", "lördagstravet och middag med vänner och massa cig", söndagmiddag med snus..... Jag tycker den sociala biten är jättejobbig när man bestämmer sig för att inte dricka alkohol. Skita i tobak och jag är duktig, men skita i alkohol och jag är tråkig och konstig. Jag tror att jag har ett allvarligt alkoholproblem, men jag tror inte jag är alkoholist än? Vill inte heller ta reda på hur lång tid och hur många fyllor jag har kvar dit... Vill sluta nu.

Var nykter 70 dagar i rad förra året på våren och mådde toppen. Sen ville jag bli "som alla andra". Nu är det bara depressioner och ångest och okontrollerade fyllor igen. Vart börjar man? Rensa bland vänner känns som en bra start...

Visst snubblar man över sina problem och dom har ju en förmåga att växa också. Har nu varit nykter sedan den 1 januari och det känns helt rätt.
Det är bara att jag börjar att folk blir rätt korkade när dom dricker, men man var väl själv inget ljushuvud med för många glas vin i sig :-)
Så nu tar jag ett steg till och möter våren på ett nytt sätt/ kramar och styrka till er alla

Lade märke till en sak som jag tidigare inte tänkt på. Namnen på forumdelarna "Förändra sitt drickande"
och "Dricker jag för mycket". I dessa båda enkla meningar döljer sig en idé om att man kan gå från att missbruka alkohol till att bara bruka den. Om man sedan tittar på trådarna så bildas ett mönster. Vi har ganska många som kommer in och vill ha hjälp med att dricka mindre, att lära sig hantera alkoholen. Dessa startar en tråd, får några svar och svarar kanske någon gång själva. Sedan dör tråden efter att ha levt några dagar. Sedan har vi en lite mindre andel som är beredda att sluta helt, och som stannar kvar då de känner att de får hjälp och stöd. Är det så att detta bara är sakens natur, att de som tror att de ska kunna dra ner på drickandet faller dit igen gång på gång och lämnar forumet, medan de som vill lägga av helt har mer hjälp av ett konkret verktyg som forumet är. Kan man verkligen ta beslutet att "dricka mindre" på samma sätt som man kan ta beslutet att "sluta dricka"? Eller är det så att vi som vill bli helnykterister har "kidnappat" forumet, och bara ger stöd och uppmuntrande svar åt likasinnade?

Vikten rasar inte, men den går stadigt nedåt. Har gått ner ca 2-3 kg på tre månader av nykterhet. Och då har jag ändå unnat mig bra mycket mer godsaker än jag annars brukar göra. Har väl ständigt legat på 5-10 kg övervikt, så jag faller gärna några kg till. :)

Sluta-supa-börja-snaska-dieten. När blir den lika stor som LCHF?

Visst är det så att alkoholen finns överallt - man lägger märke till det mer nu eller hur? Det gör mig stundtals lite arg att det är drickandet som är normen på något vis (men gud nåde den som faller ur ramen och dricker FÖR MYCKET!).

Min erfarenhet så långt är ändå att när jag på jobbet säger att jag inte dricker just nu så är det inget problem, folk är inte så intresserade av våra val som vi ibland tror, alltså egentligen är det ingen som bryr sig om jag dricker eller väljer att låta bli. Detta kan såklart vara olika för olika sällskap, det inser jag ju. Men med dem jag sagt att jag tycker det blir lite för mycket ibland och att jag därför väljer att inte dricka, har det hänt att de själva sagt att ja det kanske vore bra att se över det där lite...

Också jag har använt vin som krishantering. Jättebra sätt att hantera krisen, eller hur? In i dimman bara så försvinner alla problemen? Nä, vi snubblar över dem mer istället, för vi ser dem ju inte...