Senaste kommentarerna i forumet

Hej Zapata
Verkar som om vi tog steget och registrerade oss här ungefär samtidigt så det känns lite fånigt att säja välkommen, men ändå... Välkommen! :-)

Med den inställningen du har är jag övertygad om att du har alla chanser att lyckas. Så jag säjer som du i min tråd. Skriv vidare. Berätta hur det går. Jag följer din resa.

Tack Eken! Jodå, jag klarar att hälla ut dom. Jag har tränat på att sluta. Är rätt duktig på just det faktiskt :) Problemet är att närmaste inköpsställe ligger allt för nära så även om jag häller ut så är det så väldigt lätt att skaffa nytt.

Zapata: Det känns lite som att ha de 2 klassiska "onda" och "goda" på varsin axel och jag i mitten kan bara följa med. Vill sluta, måste sluta men visst suger det.

Det är i huvudsak 3 skäl som gör att jag kommit till en gräns. Fortsätter jag blir det snart sprit istället. Det skrämmer mig. Mitt fysiska tillstånd är ett annat. Snart har jag diabetes, hjärtinfarkt eller en Stroke. Att vara fet, överviktig och otränad är inte jag. Det är utsidan av alkoholen. Har vid ett par tillfällen druckit en öl på morgonen innan jobbet. Det skrämmer mig också. Vad håller jag på med?

Det längsta uppehållet jag haft på många år är tre veckor. Så mentalt börjar inte min resa på riktigt förrän vecka fyra känns det som. Lite som att jag först måste ta mig till den nivå jag var på innan jag slutade förra gången innan det räknas.

Jag tror inte att vissa människor föds som alkoholist. Jag tror man föds som missbrukare. Vad det sen blir är slumpartat. Tror jag kan bli beroende av det mesta. För en hel massa år sedan fastnade jag i ett tablettbruk av Kodein. Det gick fort för min hjärna att ta till sig den underbara effekten och dosen ökades snabbt. På den tiden kunde man springa mellan olika läkare och skylla på både det ena och det andra och Kodein betraktades då som rätt ofarligt. Knaprade dessa som godis i ett antal år. Bestämde mig inför en semester att jag skulle ur det. Avgiftade mig själv och det kan jag säja var en resa. Sängen med en hink och ett en vecka långt migränanfall. Trodde jag skulle dö. Alkohol går ur kroppen på ett dygn. Kodein sitter i, i upp till 8 veckor. Detta var de jävligaste veckorna i mitt liv.

Så öl blev en lättillgänglig ersättare. Sen satt jag fast där!

Jag tror att jag fixar 3-veckorsgränsen. Men som många här har vittnat om är det sen som det jävliga börjar. Hjärnan börjar spela spratt med ens tankar och helt plötsligt är det trots alla uppenbara nackdelar självklart att dricka en sexpack.

Så nu är jag på väg till utgångsläget. Efter 3 veckor börjar jag ta dag för dag. Jag säjer inte att jag inte åker dit innan dess, men jag ska göra vad jag kan!

Tack alla för att ni läser och tack för möjligheten att skriva av sig!

Det är nu det börjar bli komplicerat! Nu när man inte druckit på ett tag! Jag kommer på mig själv att tänka tankar som jag brukar tänka samma dag eller dagen innan jag tar en bläcka! Tankar som förlåter alkoholen i förhand! Det är lurigt! Två veckor är ju ingenting..eller jo det är det så klart, men inte tillräckligt för att jag ska kunna dricka "normalt". Om jag nu någon gång kommer kunna göra det! Nä jag tänker tillbaka på allt skit man gjort på fyllan så försvinner suget! För där är mkt att gräva av! Allt för mkt för att några tankar ska kunna förlåta alkoholen! Jag vet inte om jag ska dricka i framtiden! Det får framtiden utvisa! Jag vet att jag ska ha en vit period! Jag måste sluta sakna ruset! Men det är väl lättare sagt än gjort!

Skrev ett inlägg till pederswe. Håller inte alls med på hans siffror. Men inlägget finns inte här. Kan flera än Admin ta bort inlägg, eller gjorde jag nåt fel?

Är det inte så att det mesta berör alkoholen i våra liv? Den ligger som en filt över det mesta som skett och när vi upphör med den finns fortfarande verkningarna och efterdyningarna där. Relationer - ja, känslan är nog att det kan skvalpa fram en del som legat dolt under alkoholen. Jag tänker att alkoholen har flera effekter när det gäller problem att ta itu med. Dels dövar den ju känslan, eller trubbar av kanterna lite, gör sakerna lättare att stå ut med. Sedan blir alla problem en storlek mindre än alkoholen - så länge man dricker för mycket, och är medveten om det, så blir det det största problemet. När vi sedan tar itu med drickandet och sinnena skärps, närvaron ökar, och man ser lite mer noga på saker och ting (och relationer) kan det kanske hända att det inte håller måttet längre. Jag vet inte, men så tänker jag. Att det är jobbigt förstår jag, men du känns stark i nykterheten, du kanske kan fokusera på det positiva det för med dig och se vart det andra tar vägen?

När det gäller sjuka föräldrar är det också en tuff del, låter som att du har mycket omkring dig nu. Har du någon att prata med eller är forumet ventilen?

Styrka till dig!
/m

Hur tar mankontakt med dig?

Hej
Jag är nykter alkoholist sedan några år tillbaka men för mig var det precis som för er. Jag hade en bästis och det var 3,5an. Den svek mig aldrig men det är igentligen helt oväsentligt vad eller hur mycket alkohol jag dricker för att jag blev ju bara värre och värre när jag försökte att sluta.
När jag var ny i gemet med drickande så gick det bra att säga nej och till och med att bara ta en öl ibland, och jag levde på dom gångerna för om sanningen ska fram så var alkohol kung över mitt liv direkt.

Nu till saken, färdig eller ej? Varför jag ställer den frågan är för att det krävs mycket arbete för den som vill bli befriad från sitt drickande och är man inte helt säker på att man är färdig så kommer återfaller som ett brev på posten. Vill inte skrämmas men det är av egen erfarenhet.

Om du vill ta reda på om du är alkoholist så är det bara att ställa dig själv 2 frågor, nr1, om du, när du ärligt vill finner att du inte kan sluta helt? Fråga nr2, om du, när du dricker har liten kontroll över den mängd du konsumerar. Kan du svara ja på dessa 2 frågor så är du alkoholist och då finns det bra hjälp att få på AA men det gäller att man hittar en grupp som fokuserar på "Stora bokens" innehåll och som pratar om hur man kan tillfriskna från sitt alkoholproblem.

Den som vill får gärna kontakta mig om den vill veta mer eller vill ha hjälp, för att det går faktiskt att få ett helt underbart liv utan alkohol och utan sjuka tankar men det krävs en del arbete som i slutändan är värt mer än alla pengar på hela jorden

All lycka
// into_aan

Hej
Igen, håller med Lars44, det finns lösningsfokuserade möten. Hojta till om ni behöver hjälp att komma till ett sådant.

-A

Hej,

Jag blir så ledsen när jag läser om hur lite hjälp det finns att få på AA.
Som tillfrisknad alkoholist så letade jag länge innan jag hörde talas om att detta är en sjukdom, en tredelad sådan. Fysisk allergi, mental besatthet & en själslig bristsjukdom/ andlig blockering som det de står förklarat i boken " Anonyma Alkoholister". Boken fick jag hjälp med att gå igenom, av en sponsor som själv läst den & numera lever i programmet.
I det tillstånd jag var i så förstod jag inte mycket av vad som skrevs & då har jag gått på universitetet.

Om den är någon därute som behöver hjälp, så hjälper jag gärna till, med att få lösningen och få ett utan sug efter alkohol, det är inge. Mirakelkur eller så, men det finns en lösning.

Med vänlig hälsning,
-A

Hej pa er. Halva semestern kvar men ar fortfarande nykter. Har inte kannt nagot sug men det ska erkannas att nar seneftermiddagen kommer och i princip alla manniskor man ser hinkar bira eller annan alkohol ar det jobbigt. Inte sa mycket for att jag ar sugen men man blir hela tiden pamind om situationer da man sjalv drack. Ingen ar val sa bra pa att se vilka andra manniskor som har ett alkoholistiskt beteende an vi alkoholister sjalva. Pa satt och vis ar jag glad over att vi kom ivag pa denna solsemester. Det kanns som att om jag klarar det har sa har jag en mycket bra grund att sta pa. Skonast av allt ar att vakna nykter och faktiskt ata frukost med god aptit. Jag vet inte hur manga frukostar jag har "plagat mig igenom" innan forsta formiddagsbiran intas. Jag ar fortfarande djupt skakad over vad jag var med om for en dryg vecka sedan men denna vecka har anda gjort mig gott. Jag ar betydligt mer i balans nu an jag var for nagra dagar sedan.
Trevlig kvall pa er alla.
Tjalle

Lätt att säga till andra. Jag är precis som dig. Eller värre. Folköl jämt som en säkerhet. 7.5:or ibland. Är utan nu, måste sluta helt. Men fan vad det suger. Tänker på öl hela tiden. Ska försöka följa dina inlägg. Bra att läsa för egen skull. Men skriv, även om allt inte skulle gå 100%. Men du har vänt skutan. Lycka till.

Ja, jag vet att det blir lättare, undan för undan. Försöker inte att springa ifrån livet, eftersom det ändå alltid hinner ifatt mig på det ena sättet eller det andra. Fruktansvärt mycket mer underhållande och intressant att bjuda upp till dans och se vart virvlarna för mig. Just nu är det sjukstuga här och jag håller på att kocka fram lite husmanskost till den lille hjälte som så smått börjar återvända till sitt mer energiska jag. Kastrullerna står på spisen, så jag måste manövrera mig bort till "the cooking area" igen. Hörs snart här igen va? Saknar dig enormt mycket när du inte finns härinne, S. Bara så du vet. KRAM!/NM

Och grattis till fyra dagar! Det är en bra en början.

Angående ölen. Klarar du av att hälla ut den? Tog mig lång tid innan jag klarade av det själv. Men var faktiskt ett ganska bra sätt att avreagera sig på alkoholen och känna att det var jag som hade makten :)

Hursomhelst fortsätt skriv och ge inte upp!

och blir så glad när jag ser att det går bra för dej! Håll fast vid beslutet och det blir bara lättare. Kram till dej!

Började dagen idag med ett psykologbesök. Det är en viktig del i processen jag befinner mig i, det är skönt att prata med någon utomstående, som inte är dömande, som jag inte har någon relation till, som har hört detta 1000 ggr tidigare. Jag kan berätta och det stannar där jag berättar det och jag behöver inte känna att jag har något att bevisa. Jag får hjälp att komma framåt i tankarna och förstå varför och hur jag hamnat där jag gjort och hur jag kan komma vidare. Mig hjälper det mycket! För mig handlar det om mera än att ha uppehåll/sluta med alkoholen. Det här är nog det viktigaste aktiva beslut jag tagit på många år och jag vill att det ska bli hållbart och helt! Att JAG ska bli hållbar och hel - om ni förstår vad jag menar?

I övrigt går ju dagarna och kvällarna. Igår kväll uppstod en fnurra i hemmet och jag blev tvärarg (och maken likaså)… tidigare kunde detta lösas genom ett fredsglas vin antingen igårkväll, eller ikväll, för att reda ut det sista. Så icke nu, min egen frustration efter ilskeutbrottet löste jag genom att tröstäta lite (men det känns rätt ok) och krypa ner i sängen med en bok. Känns skönt att inte vinsuget uppstår.

Pratade förresten med min psykolog kring detta med aldrig mer osv. Jag vill inte säga aldrig mer, men jag har heller inga planer på att börja med något måttlighetsdrickande, tänker att det skulle vara mer jobb med det än att låta bli helt. Han sa att man kan se det som ett tillsvidarekontrakt som man förhandlar om då och då. Det löper liksom på tills ett annat beslut fattas. Känns som ett bra sätt att tänka - och idag ska jag i alla fall inte dricka något!

...monstret tog över kommandospakarna och bjöd mig på en sjuhelvetes åktur, som slutade i en fatal krasch en och en halv vecka senare...

Fy fan!

Jag vill aldrig vara med om samma vansinnesfärd igen och jag påminner mig varje dag om hur jävla illa det kan gå den stund jag släpper in honom i mitt liv igen.
Idag (och förhoppningsvis även kommande dagar) lever JAG mitt liv, med allt vad det innebär. Ibland vid vissa kortare tillfällen förnimmer jag en liten viskning om saknad. Konstaterar att: Ja, det är det här jag känner, men Nej! Den saknaden är en illusion av något som inte är vad det utger sig för att vara, så känn färdigt och släpp det sedan. Och så gör jag det; släpper taget om känslan och går vidare.
Jag mår bra, jag gör faktiskt det. Riktigt bra för det mesta. Ingen klarar sig ifrån problem, sorger och besvär och det är precis som det ska vara. Flykten är slut, åtminstone för den här gången. Vi får se hur det är imorgon. Dag för dag. Vecka för vecka. Månad för månad. År för år?
De flesta i min närhet vet om att jag inte dricker någon alkohol. Jag har berättat, för de som är intresserade av skälen till det, varför, utan att berätta allt. Det verkar som om alla har respekt, för att inte säga stor respekt, inför ett sådant livsval. Vad de sedan tänker eller pratar med varandra om, är inget jag kan styra över eller fundera speciellt mycket på. Det jag inte kan påverka...
Jag har gjort, gör och kommer att göra allt det där som kunde verka skrämmande och obekant när man har valt alkoholfrihet:
Fester, pubrundor, AW, stå på scen, alla högtider, skidsemester med goda vänner, fotbollskvällar med polarna, julbord, fredagshandling på Bolaget där man springer på bekanta som tittar förundrat i din korg medan butikspersonal ler igenkännande...

Jag har givits mer tid att hantera i och med mitt val att leva mitt liv fullt ut. Det är en fantastisk gåva!/NM

är det... Nu har han druckit mer eller mindre varje dag sedan årsskiftet. Och jag orkar inte ens säga något om det, det får vara. Det har ju ingen effekt alls i alla fall. Han har fått tid på Beroendecentrum nästa vecka. Vet inte hur han tänker, om han har för avsikt att åka dit eller inte. Jag har inte frågat, och oavsett så har det inte någon betydelse för mig. Jag måste berätta för honom hur jag tänker om ett par veckor. Att jag inte vill att vi fortsätter tillsammans. Har en hel del ångest inför det och vet inte hur jag ska göra. Om jag ska skriva ett brev till honom eller om jag ska säga det. Vill säga det. Måste försöka stålsätta mig och klara av det. Planera för hur jag ska lägga upp det. Vet inte hur det kommer att bli då sista månaden i lägenheten... Gissar att han kommer att dricka värre än någonsin och det kommer jag inte att klara av om jag ska orka jobba samtidigt. Då blir det dygnet runt och ingen sömn alls. Vet inte vart jag ska ta vägen bara. Har ju tänkt på Kvinnohuset, men då får jag 13 mil enkel resa till jobbet, så det känns inte som en bra lösning. Måste försöka hitta nåt annat sätt. Just nu är jag så inne i att det är så synd om honom. Han uppvisar inte så mycket (nästan ingenting faktiskt) av sin ilska mm även om jag ju vet att den finns där. Försöker fokusera på barnen, att jag måste vara stark och göra det här för deras skull. Även för min, men just nu känns det inte så... Men det är ju också det där med känslomässigt stöd; just nu hade jag behövt honom, lite stöd och förståelse för vad som händer med min pappa som är sjuk, att jag är ledsen för det, behöver prata om det, behöver ha honom med när vi besöker honom, att pappa gärna vill träffa honom och blir glad om han kommer, behöver praktisk hjälp hemma hos pappa...eller att han bara finns vid min sida... Återigen blir jag påmind om att jag inte kan förvänta mig stöd någon gång från honom. Blir inte så ledsen, men lite sorgsen över hur det är. Hur det blev.

det är ju komiskt vad man utsätter sig för. Miljön, spriten, människorna.

Jackpott för dig denna kväll. Grattis!

Utom dom dåliga ;) Vilken metod man väljer är nog helt individuellt, i slutändan kommer det ju ändå an på en själv!
Ens egen vilja och motivation, och vad som motiverar dig vet du bäst själv :) Tror mycket sitter i hjärnan, sitt sätt
att tänka och ren skär vana, brytar man detta har man nog kommit halvvägs?

Välkommen hit, du har hamnat rätt och redan startat din resa :)

Men det är ju svårt att veta om du inte gjort en läkarundersökning. Men jag har precis samma problem vid sovdax och för min del vet jag att det beror på alkohol, eller snarare saknaden av den i min kropp. Jag tycker dock att det blivit lite bättre sen jag började med magnesium, brist på detta kan också orsaka liknande symptom. Dricker man mycket alkohol dräneras ju kroppen mer och fortare på alla vitaminer och mineraler!

Det är otroligt obehagligt men går över efter en tid utan alkohol, när kroppen reparerat sig.

Hoppas du hittar motivationen till förändring!! Ta hand om dig.

Läsar man lite trådar här inne, framförallt i 'förändra sitt drickande' där det är lite mer action på skrivandet så
nämns detta av många, och så även av mig.

Kännt av det där under perioder, speciellt om det varit längre alkoholperioder i sträck.
Mina levervärden och alla andra också för den delen är dock helt perfekta, märkligt nog! Levern är ett otroligt starkt organ
som klarar mycket men såklart den till slut börjar protestera och bli något irriterad över det ständiga alkohol/gift flödet,
för det är ju alkoholen den i första hand måste rensa kroppen från. Fett och annat kommer ju i andra hand, fettförbränningen
för oss med alkoholproblem är ju nästan lika med noll..

För mig har det klingat av i takt med att jag minskat ner alkoholen, försöker dricka mycket vatten och komplettera med lite
vitaminer som kan hjälpa till också.

Var rädd om dig!!

Vilken litterär ådra du har, dina meningar förflyttade mig verkligen till den miljön du beskrev...

Tack!

Berra

Tror det kan funka för dig om anledningen till att du vill dricka vin nån gång inte är att du söker berusningen. Själv har hag trappat ner med folköl. Dels för att mjuklanda. Varför må dåligt om det går att undvika. Men långsiktigt kan jag inte dricka alls. Vet att jag efter ett par nyktra veckor kommer att vara sugen på berusningen och då handlar det inte om lite folköl. Jag njuter inte av ett glas vin, jag vill åt berusningen. Har finsk påbrå och där lärde vi oss i min ungdom att dricka för berusningen och sedan låta bli. Jag är för programmerad av mina vanor.
Men roligt att läsa om din resa. Skall följa dig. Uppdatera gärna. Spännande att se hur det kommer att gå. Jag tror att alla måste söka sin egen väg, utan skam för den lösning som passar bäst. I mitt fall helnykterhet. I ditt fall kanske nåt glas vin ibland. Fungerar det, så kan nykterheten för dig bli lättare. Du kan tillåta dig ett glas vin nån gång och behöver inte på sikt sörja att du inte mer kan göra det. Vågar inte säga att jag inte kommer att försöka med det en dag. Bara inte nu. Jag har helt fel attityd till alkohol om jag dricker. Vill säga att jag i min nedtrappning haft helvita dagar, men även druckit nån folköl ibland. Detta för att ibland balansera med "lite lugnande", dels för att balansera kroppen. Låter konstigt det senare, men ett ex: Då jag drack var jag alltid lös i magen, nu kan jag bli tvärhård. Ja, kroppen reagerar på omställningen. Ett par lätt, eller folköl balanserar upp det. Men jag har inget starkare hemma och målet är i en riktning. Har tre mil till bolaget och det är bra. För såg jag alltid till att ha hemma för dagen. Styrkekram till dig MonaMi och alla andra.

Tjena Kija!
Ja, som sagt, du känner bäst själv hur du mår och vad du vill uppleva, exempelvis dagen efter!
7/10 med minnesluckor är ju lite skrämmande förståss och jag tycker att du verkar ha förstått att OM du fortsätter som du har gjort fram tills nu så kommer det antagligen att gå åt helvete, eller i alla fall bli värre.

Så ...bra gjort tycker jag! :)

Mina två veckor har varit alldeles för enkla!
Trodde att jag skulle få abstinens likt dödsryckningar med skakande kropp, svettningar och sömnproblem men det enda jag har märkt är just att mitt på dagarna har jag varit galet trött och även lite irriterad. Helt klart hanterbart.

En annan grej är ju hur otroligt ofta alkohol tas upp i diskussionsämnen om att träffas och ta en bärs, eller att det blir champagne om vi klarar detta o s v.
Innan denna kväll så började jag nästan deala med mig själv om att jag skulle kunna belöna mig med ETT glas vin i alla fall men vet att om jag tar det så brakar det loss igen. Ungefär som att ta bort en planka i en fördämning och tro att det går att stoppa tillbaka den igen!

Jag går också in och läser min första story och svaren och tänker på en del grejor mina barn berättade för mig som får mig att bli mörkrädd för mig själv och motiverad till att strunta i alkoholen.

Skrivandet har blivit som en terapi i sig och det viktigaste är nog att man törs sätta ord på vad man tänker på för tillfället och hur man hamnat här, i denna absurda sitution.
Att sen se att folk engagerar sig för en gör ju att man vill stå för det man skrivit och hålla sig borta från alkoholen.

Denna sida är grym och vi är alla här inne jävligt grymma!

Nu blir det ett nyktert nattis igen!

Natti natt!

//Adde

Klockan nere i hörnet på min dator visar just nu 01:22, finsk tid.
Jag har just spenderat över 5 timmar i krogmiljö där jag ätit gott och druckit
...pepsi i vinglas.

En tanke far igenom huvudet.

-"I did it!"
En helkväll på krogen och jag lät bli alkoholen. Jag var inställd på att det skulle bli supersvårt och i princip omöjligt men det gick hur bra som helst.

För alla dom som inte delar detta bekymmer med alkohol för oss alkisar kan jag jämföra denna prestation med när Orville Wright, en solig och nästan helt vindfri dag, 17 dagar in i December 1903, satte sig bakom spakarna på "The Flyer" och gav sig av. Skulle han verkligen flyga? ...ta mig tusan, som han flög!

Stolt?
Jag?
...så in i helvete!

Det var intressant att se hur olikt man uppfattar fulla människor som nykter.
Jag höll t.ex. räkningen på min kollegas vinkonsumtion och precis innan jag skulle gå hem nu så frågade jag hur många glas han har fått i sig.
-"Jag har druckit 6 st glas vin!" sa han sluddrande och jag började garva. Jag hade räknat till 9 glas men tror att han fyllde på lite snabbt när jag sprang på muggen runt det 6:e glaset.

Tidigare ikväll löpte jag runt 9 km här i Lahti och den -12 gradiga luften misshandlade mig både i lungorna och i ansiktet, men det var skönt. Lagom tungt, lagom långt.

När jag kom tillbaka till hotellet så satt han i baren, vid ett bord med datorn uppfälld.
Efter en snabb dusch och ett samtal till kärleken så gled jag ner i en ny kavaj och gjorde honom sällskap.
Han hade då druckit två glas sa han och det får man väl tro på.

Samtalsämnet var inställt på jobb och gick sakteliga över till hem och hus.
Ju senare det blev desto mer privata problem dök upp (som jag inte vill skriva om här)

Vi hamnade på en restaurang som heter Terenpeli och käkade någon form av smörgås med både skinka, korv och salami i, typ som pizza fast lite fiiinare som dom säger på Lidingö.
Efter maten hade tjatet om att jag skulle dricka vin nästan upphört helt och övergick i hur "duktig" jag är och att han minsann inte druckit öl sedan oktober och kände sig fit på grund av detta.
Vi hamnade tillslut på en rejält sliten krog, som heter Mon Cheri där medelåldern låg på runt 20 år. Det fylldes på med folk hela tiden och till slut blev det nästan pinsamt att stå kvar där. Min kollega doftade så mycket sprit att det knappt gick att stå bredvid honom och hans blick vacklade fram och tillbaka i lokalen och fastnade ibland lite väl uppenbart på olika kroppsdelar hos tjejerna.

De gånger man stått och käftat med ordningsvakter som inte vill släppa in en på grund av att dom tycker att man är för full känns bara pinsamt för mig när jag upplever detta scenario. (Förlåt, alla ordningsvakter!)

Min kollega frågade om han såg nykter ut. Jag tittade in i ett par blodsprängda ögon som tillsammans med andedräkten och rejäla balansproblem tydligt avslöjade att han antagligen var kanon. Att sen de påbörjade meningarna i sig aldrig kom till punkt utan bara tystnade och handlade om helt sjuka saker hjälpte väl inte honom heller.

-"Du ser helt ok ut!" sa jag och skrattade till. Reaktionen blev överdriven och jag fick en "high five" som man gjorde på 80-talet.

Mitt i denna kaos så förstod jag att det är så här jag är när jag är kanon och helt plötsligt så kände jag mig helt ensam i detta folkhav av fulla ungdomar och min kollega. Det kändes surrealistiskt men var intressant och tankarna gick mot att jag antagligen var närmare en scen av The Walking Dead mer än en helt vanlig onsdagskväll i Lahti.

En rödhårig tjej kom fram och fick efter en stund in en vatten och något som såg ut som en Lonkero.

Hon var runt 23 år gammal och var nog ännu fullare än min kollega. Det tog nästan en hel minut för henne att förstå att hon skulle prata engelska med oss. Hon hette Merja och vi kallpratade alla tre på ett nästan komiskt sätt och mitt i en mening som kollegan höll på att utveckla så berättar hon att hon ska plugga till "a sexual educator".
Hon log och skulle helt oblygt dra sitt finger på min överarm men rasade in i mig och min smärtgräns för denna kväll passerades och jag tackade för mig och gick med raska kliv hem till hotellrummet.

Imorgon kommer jag att vakna pigg, pinknödig av all Pepsi och fräsch och just nu finns det INGENTING som skulle kunna få mig att dricka igen.

God natt och kämpa på allihopa!