Senaste kommentarerna i forumet

Hej pa er mina vanner. Skriver fran hotellet. Det har nu gatt tre dygn pa semestern och jag har inte druckit nagot starkare an vatten och kaffe. Jag ar fortfarande rejalt skarrad efter senaste fyllegrejen. Kan inte fatta att det ar jag som gjort detta........ Jag har inte haft nagot som helst sug aven om man mots av alkohol var man an gar. Forst alla mojligheter pa flyget. Jag tror drinkvagnen korde forbi sex-sju ganger. Sedan mots man av valkomstdrink pa hotellet. En flaska skumpa pa rummet. Vid frukostbuffen kl 08:00 ar det forsta man ser innanfor ingangen ett hav av is och sakert 20 flaskor skumpa. Det ar gratis sa folk dricker pa men inte en enda riktigt berusad manniska har jag sett hittills. Jag inser hur sjukt beteende jag har haft (har). Jag har aldrig tidigare riktigt begripit detta med att "sla i botten" men jag antar att det ar precis det jag har gjort nu. Jag var tvungen att uppsoka forumet idag for att dela med mig. Jag hoppas och tror att denna semester ar borjan pa nagot nytt.

Manga halsningar fran en lite stukad men anda OK Tjalle (med blatiran kvar sedan sist)

PS. Vi kor pa Lill-Per

Just exakt nu behövde jag läsa ditt inlägg, för det är ju just precis det som är mitt problem - min djupa "förståelse" för alla tänkbara bakomliggande orsaker till hans beteende. Den "förståelsen" har gjort att jag tagit emot mer än jag önskar att någon ska behöva stå ut med. Den "förståelsen" har lett till att jag gjort våld på mig själv för att vara till lags och tillfredsställa alla tänkbara och otänkbara behov hos honom. Och det har knappast hjälpt honom, jag har bara hjälpt honom att fortsätta sitt destruktiva beteende. Och det har absolut inte hjälpt mig eller mina barn. Tvärtom.

Jag vet ju att jag inte kan ansvara för honom, och att det är hopplöst för oss. Jag vet det. Det är bra att du låter hård och kall, jag förstår att du läste känslan mellan raderna i mitt inlägg, ett litet spår av tvivel/hopp som inte ska vara där.
Tack!
/Kram

och skickar varma kramar!

Hoppas att du tar hand om dig och gör något gott för dig!
Är så berörd av dig och det du skriver. Önskar nästan att jag kunde lyfta upp dig som en liten fågel i min hand och klappa dig lite med pekfingret och säga dig att ja, nu är det j-a skit, men det kommer bli bättre, du kommer gråta många tårar och vackla i dina tankar och han kommer säkert vara snäll och arg och lugn och ilsk och trygg och dum och ledsen och öm om vartannat, men efter det du berättat i din tråd så vill jag (återigen?) ge dig ett råd jag fick av min samtalskontakt när jag vacklade: "Tänk på de dumma, elaka saker han gjort mot dig" - det är lättare att minnas varför man lämnat då.

Kramar dig!!

Ja, det är bara blä. Och som Mm skriver: det går liksom inte att komma undan utan att man måste gå rakt in i det och ta sig igenom.

Jag känner väl igen mig i allt du beskriver med vacklandet och också drömmen om att ha en familj: att kunna prata om saker tillsammans och kunna enas, ta beslut och förstå varandra.

Kanske har du helt rätt: han är säkert inte helt igenom ond eller hemsk, men du ska inte behöva ta allt det som du får göra som det är nu. Jag har tänkt på samma sätt kring min exsambo: han vill mig inte illa och han gör det inte med mening osv, men jag vet att flera här på forumet påtalat för mig att det spelar egentligen ingen roll varför han gör så mot mig: han gör det och det är inte okej. Punkt.

Det är samma sak för min exsambo tror jag: han är nykter nu, men hur hans spel- och sex-missbruk har det nu för tiden vet jag inte - hans ilska och galenaggressioner håller i sig emellanåt... MEN: det är hans bekymmer, hans ansvar att ta hand om det - jag kan inte göra mer: jag föröskte stötta, finnas där, ta hand om allt jag kunde för att underlätta för honom, försökte krama, hålla om och visa honom min kärlek, men det enda som hände var att han gjorde allt mindre hemma, han drack allt mer, han spelade allt mer osv osv - så som du skriver: det bästa du kan göra är att lämna - så han måste välja vad han ska ta för väg i sitt liv.
Det låter hårt och kallt, men du kan inte ansvara för honom.

Jag älskade honom och var beredd att göra allt, men det höll på att ta mitt liv.

Tänker på dig.
Kram

På det här inlägget m-m. Stort stort grattis! Är i och för sig bara ytterligare en dag, men det har ju ett gigantiskt symbolvärde!
Tre månader, 90 dagar. Har läst av andra att det är lite av en brytpunkt och det är verkligen värt att fira. Jag hoppas för dig och
mannen att ni har något passande i planerna. Har han glömt att det är idag får du väl annars påminna honom :-)

Jag är som du förstår väldigt glad för din skull. Du är ju en av följeslagarna som funnits här sedan jag hittade hit igen.
Hoppas du får en bra dag!

//PP

Är i lite samma fas Ang trötthet Morla. Frustrerad över min orklöshet. Om det nu finns ett sånt ord:) men man får väl bara låta sig vara trött ett tag! Instämmer helt i dina olika faser!

firar jag idag :) Känns på ett sätt som att det borde vara längre och på ett annat som att det är kortare. Men, kollat almanackan, och tre månader är det.

Finns ingen tanke om att bryta nykterheten, tankar om vin (framför allt) kan dyka upp, men de försvinner snabbt. Kan i de lägena fråga mig själv om jag skulle vilja ha, och kan svara ärligt, att nej, inte med tanke på vad det kan kommer att medföra för mig.

De viktigaste skälen till att jag klarat att hålla uppe den här gången är:
1. att jag kände att jag inte orkade ha det som det var innan. Ångesten och skuldkänslorna åt upp mig.
2. stödet från mannen
3. läsa och skriva här, stöttning härifrån
4. belöna mig själv, både i förväg och efteråt för att jag inte druckit
5. se och ta en dag i taget, men ändå hålla fokus framåt att jag inte ska dricka till helgen, till jul, till födelsedagen osv.
6. verkligen se positivt på nykterheten, skriva ner eller tänka varje kväll på saker som jag är tacksam för, där kommer alltid något som har med nykterheten att göra
7. min psykologkontakt,

Har inte skrivit ner i viktighetsordning eller som några tips, utan mer som ett sätt för mig att kunna komma tillbaka och läsa igen, om eller när motivationen tryter. Jag ser med tillförsikt fram emot en nykter vår, men tar en dag i taget och tar inget för givet. Resan har ju bara börjat... är en långsam och lång process, tror jag.

Ha en bra dag alla ni därute som är nynyktra (- håll ut när suget dyker upp - det blir bättre!) och ni andra också såklart!
/m

i att det inte blir lättare att göra uppehåll/sluta ju fler gånger man försöker. Desto viktigare att hålla i nu, och att låta ett ev återsteg bara vara just det och inte ett fall tillbaka i gamla vanor.

Mera korkad - tanken har slagit mig också (men om mig själv då :)), men kommit fram till att jag väl inte var så smart innan heller, med tanke på dryckesvanorna... Så resultatet för min egen del får nog vara plus minus noll. Annars har du rätt i att detta är definitivt ingen quick fix. En (livs)lång process?
Ha en bra dag!
/m

till kylan... Nej, vi vill inte att du checkar ut härifrån!
Hoppas att du kan hålla depressionen ifrån dig - jag får alltid en dipp när jag kommer hem från en lyckad semester och vardagen dyker över en. Har svårt att hålla i energin som en semester kan ge. Det är ju i alla fall lite ljus på gång, mörkret är inte lika kompakt som före jul... Ha en bra resa hem, och ta dina lugnande!
/m

över saker man sagt och gjort på fyllan (eller som man tror att man sagt eller gjort) kan ju vara helt förtärande. Brukade ha det dagen efter fest, varje gång. Det du kan trösta dig med, om det var i sammanhang där andra också var onyktra, är ju att det förmodligen inte fick den uppmärksamheten som du tror. Är det i andra sammanhang, personer som du sårat kanske det kan vara bra att prata med dem, förklara läget.

Om man fastnar i tankarna och inte kommer vidare så kan KBT vara en bra hjälp. Finns en bra bok "Hantera din stress med kognitiv beteendeterapi" https://www.adlibris.com/se/bok/hantera-din-stress-med-kognitiv-beteend… (såg att den fanns som e-bok också för det lite billigare priset 39:-) annars kanske du behöver prata med någon, typ psykolog ett par gånger. Det är viktigt att du inte fastnar i självdestruktiva tankar och slår på dig själv! Du är bra!
/m

Tack PP för varningen. Fast jag hade faktiskt redan kollat. Ser ut som vi inte behöver checka in något bagage alls utan får ta på oss ALLT vi äger och har för att inte frysa ihjäl på Arlanda imorgon bitti. TIDIGT i morgon bitti så det blir extra mysigt. Tur att jag har mina lugnande för att våga flyga för visst suger det i "trösttarmen" just nu och hur tröstar vi oss? Ja, vi vet.

För att "maxa" din skadeglädje så ska jag även jobba långpass i morgonnatt ;-)

Tack för välkomsthälsningen PP. Ingen risk att jag checkar ut för gott, kommer nog att behöva både stöd och pepp. Misstänker kommande depression. Kram på dig!

FallingdownFia

Nej, det här är inte lätt. Inte på en enda punkt. Vacklar i allt i stunden. Jag har kommit långt i mina planer på en separation. Jag har insett, men kanske inte fullt ut accepterat (?), att vi aldrig kommer att lösa detta tillsammans. Han har för stora problem och för lite insikt om hur stora problem han faktiskt har. Nånstans så vet jag att han inte är en ond människa i grunden, även om det händer att jag tvivlar starkt. Jag tror att han har en önskan, en bild av en harmonisk familj som umgås och tycker om varandra, vänner att umgås med och ett jobb som man trivs med. Han har jättestora svårigheter att låta saker ta tid och han är mycket impulsiv, handlar innan han hinner tänka. Ett hett temperament till det, som pendlar mellan ilska och omsorg. Lägg på ett alkohol- och spelberoende till det, som förstärker alla känslor i hela registret. Ingen bra kombination. Allt detta går att komma tillrätta med tror jag, men det måste kräva ett nästan omänskligt hårt arbete och som dessutom förutsätter att man inser och accepterar att man har alla dessa svårigheter. Dessutom har hans problem och följande agerande inneburit att han krossat i princip varenda relation till familj, vänner och arbetskamrater. Det har också gjort att han överträtt gränser inom många områden som fått allvarliga konsekvenser för både honom själv och andra. Allt detta gör ju också att han känner sig totalt misslyckad som människa och som ett förtvivlat barn slår han vilt omkring sig mot allt och alla. Jag vet att han ofta dricker för att han har ångest och känner sig rastlös och stressad. Inte för att må bra. Om han nånsin ska kunna få ordning på sig själv och sitt liv och må bra, så måste han våga släppa garden och inse och acceptera alla problem, allt han har gjort, vilka konsekvenser det har fått för andra OCH ta ansvar för allt detta. Hur skulle han kunna göra det? Om han skulle våga, verkligen ta in, allt detta och KÄNNA, så tror jag att han skulle bli totalt självmordsbenägen. Det är så omfattande att jag inte tror att han skulle kunna bära det.

Ja, nu låter jag säkert som att jag försvarar honom och återigen tror mig kunna vara vad han behöver. Men det är med sorg i hjärtat som jag har förstått att jag inte kan hjälpa honom. Han måste hjälpa sig själv. Jag måste ta mitt ansvar, jobba med mig själv, se över mina relationsmönster för att inte hamna i samma situation igen. Jag måste fokusera på mig och mina barn. Min familj och mina vänner, som jag behöver för att må bra. Jag ser separation som en enda utväg. Jag blir ändå glad när jag läser om hur ni Mm och Mt faktiskt har hittat ut genom allt det svåra. Jag blir glad över ditt svar, Mm, som är från "andra sidan", det ger ytterligare ett perspektiv och faktiskt en balans. Det finns hopp. Nånstans så älskar jag ju den här mannen. Men jag vet att hans enda chans till räddning är att jag bryter helt. Ja, även om han aldrig skulle köpa det här om jag sa det till honom; men jag älskar honom och kanske just därför måste jag lämna honom. För att rädda honom. Och för att rädda mig själv. Tillsammans är det omöjligt.

Vi får fortsätta att hålla koll på väderrapporten. Nästa lågtryck kommer förr eller senare.
Då tycker jag vi ska vara väl förberedda. Surra allt löst, så vi kan uthärda den stormen!
Tills dess hoppas jag du guppar lugnt och skönt i solen!

//PP

Jag lovar att vifta med röd flagg om fas 4 infinner sig! Just nu känner jag mig som ett gigantiskt skepp i kav sjö. Känner mig trygg och stark, det är så skönt att vara nykter! Kram till er alla som vill ha en.

Tillbaka till verkligheten :-) Ett hett tips! Packa in lite kläder i handbagaget,
så att du inte blir kall om fina fossingen när du landat på Arlanda :-)

(märkte just att skadeglädjen är den sanna glädjen!)

Nej, välkommen hem, och hoppas du inte checkar ut - for ever!

Hälsar den avundsjuka gubbdjäveln!

//PP

tycker det låter helt ok att påminna oss om det Weekend.
För mig handlar det om din vinst, och den är din egen!

Ha det själv gott - Vi kämpar vidare!

//PP

Jo jag vet nog innerst inne vad det är jag försöker säga, men det är så svårt att föreställa sig (just nu iallafall) ett liv helt utan alkohol:( hela mitt sociala liv kretsar mer eller mindre kring alkohol. Slutar man helt så skulle man sitta alla helger helt ensam.. Jag mår bra av alkohol till en viss gräns, den gränsen där jag blir salongsberusad, där jag har koll och är trevlig mot alla. Tyvärr slutar det väldigt sällan där, utan jag fortsätter dricka tills jag får blackouts och inte kommer ihåg vad jag gjorde eller sagt i några timmar:( Jag vill stå på mig, helt klart men redan när jag skriver detta så vet jag att jag inte kommer att göra det:( Patetiskt va? Har jag haft en riktigt dålig kväll med världens ångest dagen efter så dricker jag inte på flera veckor.. Jag kanske får tänka på konsekvenserna som blir om jag tar det där första glaset.. Det var någon som skrev att man skulle utspela hela scenariet (dvs vad och hur kvällen och dagen efter för den delen kommer bli om man tar det där första glaset) och att det kan göra att man inte dricker vid det tillfället.. Det jag behöver göra är väl att ändra mitt tankesätt, vad jag associerar alkohol med osv eller? Problemet är väl att jag inte, rent konkret, vet vad jag ska göra och hur jag ska tänka för att stå på mig. Gud vad svag jag är:(

Känner jag nu lite mera lugn och man kan nästan säga att det är en känsla av lite mer acceptans i situationen. Det känns som om vissa av funderingarna blir svagare och svagare. Något som i och för sig inte verkar unikt, utan något som många här inne vittnar om. Ja vad är egentligen unikt? Inget förmodligen. Tycker nog att det jag upplever redan blivit upplevt av andra här inne. Men vad som är unikt är att det nu är jag som upplever en förändring, och idag känner lite mera ro. Ja, jag vet det går upp och ner - så det lönar sig att vara på sin vakt.

Jag hade nog trott och hoppats att allt skulle gå lite fortare. När jag tänker så hjälper rader jag fått från er andra mig att förstå att det är ju ingen hast. Det handlar kanske inte om att slå rekord i hundra meter nykterhet, fri stil.

Vad som har varit annorlunda mot förra gången är att sviterna av att jag inte fortsatte nykterheten då, har gjort att jag känner mig mosigare än sist. Det är viktigt för mig att erkänna det för mig själv, och även skriva ner det här. Jag vill naturligtvis att var och en som läser kan förstå att det går åt fel håll om man inte bryter. Nästa försök blir inte lättare osv. Nyfrälst kanske några tycker? Kanske det, men det är i alla fall min verklighet idag när lite drygt 2 månader utan vidare "marinad" passerat.

På vilket sätt mosigare? Eventuellt har jag blivit lite mer korkad än tidigare, men det är inget som stör mig så mycket! Är helt säker på att hjärncellerna som är kvar ska för ett normalt liv framöver ;-) Om det nu är så att jag var - ännu smartare tidigare, så är det ju inget jag minns, och det lönar sig ju inte att gräma sig över något man vare sig minns, eller med säkerhet kan säga att det var så. Jag känner ibland av huvudet lite. Inte direkt värk, mer som ett tryck. Började kanske efter 5 veckor och är fortfarande kvar till och från. Ser det lite som en sent kommande baksmälla. Det är nog som en skrumpen saltgurka - det tar sin tid i sötvatten att få den att räta ut sig igen...

Annars lite andra ömma punkter, men inget allvarligt. Tror det var Adde som skrev att han sprang till läkaren för allt möjligt (och omöjligt) första tiden. Jag har ännu inte gjort det, men funderar på att ta en hälsocheck. Har sedan länge tänkt göra det efter cirka tre månader. Varför vänta kanske någon undrar? Jo för jag vet ju att det resultat jag får då kommer att vara bättre än det jag hade fått för två månader sedan! Sedan vet jag ju innerst inne hur utvecklingen sett ut med resultaten om jag fortsätt på samma sätt som innan. Man kan kanske se det som att om man får ett besked om att det ser inte livshotande ut, så får man liksom ett kvitto på att det är rätt beslut - som om man inte visste det tidigare :-)

Hälsningar till alla kämpar därute, från mig i hobbithålan!

//PP

Jag tycker som Eken,att alkohol inte är lösning mot ångest.Alkohol ger ju ångest och depression.Har ju precis som du dämpat obehag och ångest med mer alkohol. Men jag kan säga efter två veckors nykterhet att alkoholen var det som stod för mitt dåliga mående. Idag mår jag jättebra. Det stärker självkänslan, man kan stå rak i ryggen och se andra i ögonen när man inte längre bär på den tunga hemligheten och skammen. Också nervositet och oro kan komma av alkoholen..jag har märkt att jag känner mig så mycket lugnare och tillfreds utan den. Jag förstår att du är orolig över abstinensen. Kanske kan det vara en bra idé att bestämma ett slutdatum och fram till det göra upp en plan där du drar ner på alkoholen sakta. Kanske minskar det abstinens symptomen?

Jag hade druckit nästan dagligen och slutade tvärt utan någon fysisk abstinens. Jag tror inte heller det finns så stor risk för kramper men man bör nog ändå vara försiktig och tala med läkare först.

Finns också lite boktips i tråden som kanske kan vara hjälp i starten :
Äntligen full kontroll Av Allen Carr.
Miller & Berg - The Miracle Method: A Radically New Approach to Problem Drinking
Duncan - What's Right with You! Debunking Dysfunction and Changing Your Life
Johansson & Wirbing - Lev gott med eller utan alkohol
"Jaget och missbrukaren" av Craig Nakken
https://www.alkoholhjalpen.se/forum/forandra-sitt-drickande/3801

Lycka till!

ha någon i samma sits att skriva privat med men vet inte hur man får till det..svårt:(

Tack för svar morla. Ja de är så hemskt när man sköljs iväg av en våg av ångest som man inte kan göra något åt nå mer. Gjort är gjort. Visst blir man ärligare och mer accepterande när man blir nykter . Är så tacksam o glad annars men nu är det tungt. Gjort så idiotiska handlingar. Försökt andas ut på toaletten då det påverkar mitt arbete när jag inte kan tänka klart. Mer tips tack!? Känner igen denna fas i en tid nykter sen tidigare. Vill bara att stormen ska glida förbi.uurs vad jag hatar denna obehagliga känslan som bara knyter sig i kroppen :( försöker tänka på annat men glider i samma tankar om igen.

har läst lite i dina trådar morla och undrar hur det ser ut för dig nu? Jag har oxå 3 barn och jag har druckit när jag haft dom vilket jag verkligen inte är stolt över!

Jag tror att både män och kvinnor får bättre sexliv utan alkohol. Visst kan alkohol vara bra för att våga ta initiativ i början av en relation, men har man någon att ha sex med så är alkoholsex det sämsta som finns. Tycker jag i alla fall. Alkohol gör att varenda nerv i kroppen får sämre förmåga att arbeta och när det gäller sex är det en fördel med att ha känsel :-)

tack! Just nu känns det rätt hopplöst tyvärr men det har väl med ångesten jag har efter ha druckit hela helgen, är så förbaskat less på att ha ångest!! Den här jäkla helgen oxå, min pojkvän kom i torsdags (vi bor 60 mil ifrån varandra), hade sett fram emot det så mycket men då var jag i stort sett full hela helgen, massa minnesluckor men kommer ihåg att vi tjafsade i fredags..känns som jag förstörde hela helgen!:(

det känns. Skammen slår till som en slägga och man vill bara krypa under täcket och gömma sig. Jag brukar försöka att sålla. Till exempel så stötte jag något fruktansvärt på en arbetskompis på en julfest en gång. Han är lyckligt gift och jag känner hans sambo. Han sa vänligt ifrån sig min uppmärksamhet och jag kan slås av skam när vi ses. Då brukar jag försöka se det som att han blev lite smickrad av det och nog inte tänker på det lika mycket som jag. Det var inte så farligt, men det är värre med saker som har satt spår i medmänniskor. Det jag försöker komma fram till är att det är så lätt att blanda ihop små och stora fyllesituationer så att det bara känns mörkt. Det går inte att göras ogjort och det enda som händer när man är nykter är att man blir en ärligare och bättre människa. Vi får leva vidare och vara lite snälla mot oss själva. Kraam!