Senaste kommentarerna i forumet

Visst är det så att alkoholen finns överallt - man lägger märke till det mer nu eller hur? Det gör mig stundtals lite arg att det är drickandet som är normen på något vis (men gud nåde den som faller ur ramen och dricker FÖR MYCKET!).

Min erfarenhet så långt är ändå att när jag på jobbet säger att jag inte dricker just nu så är det inget problem, folk är inte så intresserade av våra val som vi ibland tror, alltså egentligen är det ingen som bryr sig om jag dricker eller väljer att låta bli. Detta kan såklart vara olika för olika sällskap, det inser jag ju. Men med dem jag sagt att jag tycker det blir lite för mycket ibland och att jag därför väljer att inte dricka, har det hänt att de själva sagt att ja det kanske vore bra att se över det där lite...

Också jag har använt vin som krishantering. Jättebra sätt att hantera krisen, eller hur? In i dimman bara så försvinner alla problemen? Nä, vi snubblar över dem mer istället, för vi ser dem ju inte...

Då vet jag att det FINNS nåt iallafall.

Håller med kalla att det vore lättare om chatten fanns här på sidan, inte sant?

/Lilja

Men vore det inte lättare om chatten och pm fanns här?

alkoholhjälpens facebooksida och chatta via den.

Vet att du inte "får" maila så mkt! Men när du kan ,kan du inte bara berätta lite hur det går för dig? Tänker mkt på dig o hoppas att det går bra!

Många varma kramar C

Barbalala. Tack för ditt inlägg. Det stärker att läsa om andra som beskriver en situation som liknar sin egen. Det känns som att jag håller på att kvävas i detta. Vaknar 4.06 varje morgon med fruktansvärd ångest och tänker bara på detta, försöker att tänka på annat så att jag ska kunna somna om, men det går inte. Jag vill också tänka att det kommer att bli bra och jag vet i mitt undermedvetna att det kommer att bli det på sikt. Jag ser allt så problematiskt just nu, har svårt att se det gröna på andra sidan utan tror att allt kommer att bli fruktansvärt jobbigt..... Som du också skriver så han min sambo också trappat ner på drickandet betydligt mot vad det har varit men det räcker inte för mig längre. Varför blir man aldrig nöjd?
När jag tittar på honom så ser jag en fin/snygg, trevlig kille, pappan till mina barn. Det gör så ont att känna så här!! Barbalala..hände det att din sambo också drack när han var själv med barnen??

När jag ramlade i fredags och satt i bilen med en svår kamp, där jag inte VILLE dricka men ändå körde till systemet (och därför drack extra mycket för kampen var så stark innan, och jag förlorade) hade det varit JÄTTEBRA med chatt!

Om jag hade kunnat gå in nånstans snabbt för stöd-det HADE kunnat stoppa det.

Maria! Nu är du på banan igen, Good Girl! Men som Kalla skriver , tänk att kunna hjälpa varandra DIREKT, i typ en chatt!

Mars-kramar,
Lilja

Ta hand om dig du också, och kan njuta att ett vitt liv!
Kram,Lilja

så stark du är Maria, ibland saknar man en chatt här då kanske vi stoppat dig i fredags. Men nu gick ju allt bra och du är lite klokare om hur du vill leva.
Så kramar och styrka till dig
och lite Puh :-)
Om en person du talar med inte tycks lyssna, var tålamodig. Det kan helt enkelt vara så att han har lite ludd i ena örat.
Källa: Nalle Puh

2 dagar avklarade utan alkohol och det har inte varit svårt alls, känns som jag bara fortsatte där jag slutade, jätteskönt. Är så glad över att vara nykter igen, det var inte trevligt att dricka igen, som ni skriver var det en helt annan bakfylla. Men nu börjar jag känna mig som vanligt igen, ser fram mot en vilande nykter helg. Kram

Hoppas din tisdag blir vit och vacker, njut av marssolen, även om det biter lite i kinderna! Kram Skatan

kunde inte låta bli, så bra ;-)
http://www.youtube.com/watch?v=5SgFLWBL8y4

Dagarna går för dig och kroppen avgiftas, återhämtar sig, reparerar sig och är SÅ tacksam för vitt leverne!

Håller med dig om att det inte är helt lätt hitta info om reparationen. Men en sak är klar: kroppen reagerar STARKT på ett återfall när man varit frisk ett tag, det är ju därför nyktra alkoholister kan dö av ett återfall för de (de? fasen, det är väl JAG också) för MAN dricker på samma sätt som när man hade sin konsumtion men kroppen klarar det inte!

Hade en vit månad nyligen och när jag sen drack vin kunde jag verkligen känna hur dåligt det kändes i kroppen med denna förgiftning! Det var liksom inte den vanliga baksmällan, den man är "van" med, utan att just KROPPEN sa ifrån! Dessutom hade jag tränat och byggt upp mig på andra sätt också så det blev väl en dubbel avgiftning.

Tror man måste ha tålamod när t ex dopaminet i hjärnan (som ger oss våra bra känslor, när vi rört på oss, träffar nån vi tycker om, upplever gemenskap mm) ska fungera UTAN drogen. ALkoholen har ju tagit över den funktion som dopaminet ska sköta och det tar ett tag för det att klara det på egen hand, därav den långa nyktra tiden som krävs för de rätta effekterna(!!)

Dessa ämnen som frigörs i hjärnan behöver alltså motion, sömn men även gemenskap med andra människor och därför är det så viktgt med typ AA när man verkligen jobbar på sin nykterhet!

Detta har min alkoholterapeut lärt mig men det måste finnas vettiga böcker om återhämtningen hoppas jag! Håller dock med dig Nynykter att man kan läsa hur mycket som helst om de skadliga effekterna (nästan så man inte orkar läsa utan riskerar ett återfall...) men lite om hur kroppen arbetar för läkning.

Vet också att bara efter några dagar försöker magsäckens slemhinna läka(som ju blir helt irriterad av det man dricker) och efter en längre nykterhet har även levern gjort stora reparationer (såvida man inte dragit på sig skrumplever)

Håll i nu! Bra jobbat! Jag är inne på dag 4..

/Lilja

Det måste kännas ljuvligt med alla dina veckor! Jag blir "avundsjuk" (blink blink)
Skämt åsido, jag unnar dig denna härliga känsla av att mer och mer återta och FÅ SITT LIV TILLBAKA som varit kidnappat!

Jag är inne på dag 4. Enorma svettbad men än inga problem, men då drack jag också rejält sist och då brukar man som bekant hålla sig lugn längre så det lär komma andra dagar.

Känn dig stolt Nisse och NJUT!

SNyggt jobbat! Och devisen från Länkarna är riktigt bra att ha som ett mantra:" Nr 1: jag erkänner att jag ej behärskar (i mitt fall) vinet"

SKön tisdag ute där!

Lilja

dina ord värmer. Även om den här personen inte var en nära, personlig vän är det tillräckligt nära för att kännas mer än nån "man hör talas om". Och livssituationen kommer nära och berör. Det är så sant att jag har mycket kärlek och närhet omkring mig och frågar mig allt oftare vad som är viktigt den tid jag har kvar av mitt liv. Det här är en verklig påminnelse.

Annars Lilja, jag minns dig och är glad att du sökt dig tillbaka. Ni som kämpar hårt mot alkoholmonstret har gett mig många värdefulla insikter. Ha en bra dag, allt gott! / mt

Starkt av dig att ta upp tråden här på forumet. Jag har tänkt mycket på dig och undrat hur det skulle gå efter helgens snedsteg. Men nu är du här och tar nya tag! Underbart!

Nu vet du hur det känns att dricka. Att kroppen straffar med hemsk baksmälla kanske beror på att den vant sig vid ett giftfritt liv och blir lite chockad när det rinner in en massa gift. Jag vet inte om ni minns Magnus Härenstam som verkmästaren i magen. Men jag tänker lite så, att verkmästaren hade skickat hem gubbarna eftersom det hade varit stiltje så många veckor och att det därför inte fanns beredskap när vinet och whiskyn forsade ned.

Själv har jag haft hemsk huvudvärk idag min åttonde nyktra dag. Kanske på grund av avgiftningen? Finns det något jag saknar här på forumet så är det information om vad som händer i kroppen när man SLUTAR dricka. Har googlat också men inte hittat så mycket. Däremot finns det massor av info om vad som händer när man dricker. Men att läsa om hur kroppen återhämtar sig skulle vara väldigt motiverande för oss som kämpar.

Kram / Nynykter

Blir allt mer övrtygad om att det är så här jag vill leva.
Alkoholfritt.
Men jag måste komma ihåg.
Länkarnas punkt 1.
Erkänn att DU ej behärskar spriten.

Hej! Vilken resa du gjort! Jag är djupt imponerad av dina beslut och ditt sätt att fullfölja det du kommit till insikt om! Ett kvartal i nyktert tillstånd ;Stort Grattis! Jag är övertygad om att det blir många fler! Jag kan också surna till ordentligt när "folk" tycker att man "kan väl bara ta ett glas eller Drick nu då när dom är så snälla och bjuder"! Herregud, vilken planet kom dom ifrån?! Just i början är man extra sårbar tycker jag. Då avstår jag hellre att överhuvud taget träffa någon. Varför ödsla energi på sån okunnighet, är inte ens säker på att dom faller inom ramen för ;normalbegåvning...

Hallå Maria42! Känns bra att veta att du är på banan igen! Kram till er alla!

Hej Mt-

vet inte om du minns mig men jag var aktiv här i somras och fick hjälp och har sen dess levt i förnekelse men är nödgad att återkomma.

Ville bara skriva några rader angående ditt dödsbud. VIsst måste man få skriva även sån't här? Naturligtvis.

Det är ju så starka känslor om hur snabbt våra liv försvinner när någon nära går bort. Helet plötsligt får hela ens liv en annan dimension och man kan bli tacksam över de nära och kära man själv har omkring sig. Man kommer så nära livets kärna vid dödsfall, hur motsägelsefullt det än kan låta.

SÅ viktigt att inte kasta bort våra liv på strunt eller fylla-hinna reflektera över glädje och framförallt få känna och ta emot kärlek.

Vad jag förstått av din livssituation och det du skriver här så har du mycket av den varan, en person som ger mycket värme och kärlek och stöd; såväl i din familj, bland vänner som här på forumet.

Hoppas du kan få en fridfull stund ikväll och kanske tända ett ljus för din vän eller vad som nu känns bra.

Skickar dig mitt varma deltagande.

Hälsningar Lilja

en påminnelse om livets ändlighet. En bekant har hastigt och helt oväntat dött och jag tänker att hon inte fick en enda dag som pensionär... Jag hade nyligen ett långt samtal med hennes man som är pensionerad sen en tid. Ofattbart att han nu ska ta emot kvällen och natten i medvetenhet om att hon aldrig mera kommer hem... Så viktigt på vilket sätt man skiljs åt... ifall den ena ska leva med det minnet som det sista. Säkert helt fel plats att skriva detta, här där människor lever i så svåra och besvikelsefyllda relationer... men det har blivit en vana att jag fäster mina tankar här.

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag / och någonting alldeles oväntat sker
Världen förändrar sig varje dag / men ibland blir den aldrig densamma mer.

Alf Henrikssons dagsvers som vissa dagar kryper in under skinnet på alldeles ett särskilt sätt.

Eftersom jag känner igen mig i så mycket av det du skriver (mina barn är t.ex. ungefär lika gammla som dina)kände jag att jag vill berätta lite av hur mitt liv ser ut idag. Jag lämnad min alkoholist för ett halvår sedan. Jag kom tillslut fram till att även barnen nog mådde bäst av att jag kunde fungera och fick fokusera på dem. Att jag skulle kunna hjälpa dem bättre att hantera sin pappa och hans sjukdom om inte jag själv var indragen i samma familje-sjuka. Jag måste själv bli frisk, eller friskare, för att kunna hjälpa mina barn. Det som hände var att när jag lämnade honom slutade han dricka! Inte helt ovanligt har jag senare förstått. Jag var möjliggöraren som gjorde att han hade möjlighet att fortsätta... Den här historien är kraftigt förenklad, han hade t.ex. druckit väldigt lite redan året innan jag lämnade, men jag vill bara belysa att vi medberoende ofta tror att vi hjälper när vi i själva verket bara förlänger lidandet för alla inblandade.

Idag har jag massor av energi och tid över för mina barn när de är hos mig. Min och pappans relation är långt ifrån OK, men när jag lägger på luren, eller åker från honom, så är jag i min egen värld och jag har min egen tid, mina egna gränser och min egen energi i behåll! Och barnen mår mycket bättre nu, både hos mig och hos honom!

Stora kramar till dig! / M (Läs mer i min tråd om du vill.)

Nu fick du min måndag att bli lite lättare, att läsa ditt inlägg var en bra start på måndagen :-)
Kul tanke att frysa ner sig under veckan och tinas upp på fredagen, skall tänka på det när jag har några jobbiga möten idag :D
Ett steg till// Kalla

SKönt att se att du kämpar vidare och att Nykterheten har sitt grepp över dig! Du hjälpte mig i somras då jag kämpade och sen ramlade jag härifrån och in i självförnekelsen, men nu är jag här igen! SKam den som ger sig!

Jag tar till mig det du skriver att du nu iallafall inte har några "Självframkallade problem"

Intressant ordval, det ska jag spara!

Precis vad alkoholen ger, som om det inte skulle räcka med de vanliga bestyren och mindre hinder eller sjukdomar som livet ger.

Självframkallat problem...mm..gillar det!

Ha en ok Måndag även om det känns lite tungt.

/Lilja

Skönt att höra att du är tillbaka, du är så stark som berättat om allt här.Kramar och styrka till dig!

Hej Maria! Javisst är det jobbigt när man slirar till efter sitt beslut. Har det gjort det fler gånger än jag kan räkna,dricker av det som finns hemma tills jag stupar i säng. Ibland har jag hällt ur vin, räknat cl, trott mig ha kontroll för att nästa gång bälga i mig och vakna sanslöst bakis, omtöcknad "vad var det som hände..."

Det är inte roligt mentalt när man ramlar tillbaka men är man bestämd är jag övertygad om att man kommer upp på rätt väg igen! Du är nykter idag , inte sant? Härligt!

Jag svettas fortfarande efter min bläcka med blackout och blåmärken i fredags menack så skönt att kliva ur sängen och INTE vara bakis!

På't igen Maria, nykterheten alltså!

Måndagspeppning från Lilja
P.S: Känner igen det där när inte barnen är hemma eller man är "ensam", eller med bara sin partner...som att släppa lös en demon..
Kram!