Senaste kommentarerna i forumet

han är 24..my God

Smutstvätt överallt, matrester som ruttnar i rummet, smutsigt i badrummet...JUST SÅ har vi det hemma åxå....o min son 34 bor hemma fortfarande

Härligt, R! Vilken resa du gör! :-)

Ja, jag är också kvar här när du skrivs ut. Men visst kan man fundera lite på de personer som skriver här under en period och sedan försvinner. Hur har det gått för dem? Hur blev livet? Slutade de skriva för att det gick alldeles åt skogen, eller för att det gick jättebra? Men, men... det är ju ingen idé att fundera över det egentligen, för vi får ju inga svar. Det är både för- och nackdelar med att vi är anonyma här. :-)

Vi hörs!
/H.

Åh, mullegullet! :-)

Grattis på "födelsedagen" då! ;-)

/H.

Framtidsdrömmar - du är inte alls knäpp som reagerar som du gör. Men, du är medberoende.

Så här ser jag på saken (andra kanske tänker annorlunda, men det här är min erfarenhet från min egen situation och andra anhöriga som jag har lärt känna och lyssnat på): Det som ni gör nu, din man och du, är ett maktspel. Han testar dina gränser, och du testar hans.

Han minskar sitt alkoholintag för att du tvingar honom, men inte ner till noll som du egentligen önskar. Istället envisas han med att dricka den där ölen eller ta det där glaset vin till maten. Du hindrar honom inte. Alltså accepterar du hans drickande. Och om du accepterar en öl, då kan han ju lika gärna testa att ta två... Och så kan han ju ser hur du reagerar på frågan om att göra honom sällskap med vinet till maten. Nähä, det ville du inte, så där gick visst en gräns. Men, du hindrar honom inte från att dricka själv... Då har han ju lite utrymme kvar tills du når din gräns.

Du minimerar ditt eget drickande, ända ner till noll. Du gör det för att du inte tål tanken på alkohol längre (oj, vad jag känner igen det där! under en period testade jag det omvända också - att om jag drack mer än vanligt av den öppnade flaskan så skulle ju han dricka mindre...), men antagligen också för att om du själv inte dricker alls, så har du kontrollen över hans drickande. Nu vet du att all alkohol som går åt i ert hem är hans "fel", alla systemetpåsar kommer från hans inköp, när biben är tom så har han druckit hela. Dessutom har du ju lättare att hålla huvudet kallt när du själv är nykter och han inte är det, så du får hela tiden ett övertag när du är nykter och inte han.

Och så dansar ni på, i en spiral som tyvärr inte leder uppåt utan nedåt... Den måste brytas om ni skall klara det här. För som det är nu så flyttar ni era gränser, långsamt långsamt långsamt, åt fel håll.

Eller...? Säg emot mig om du tycker att jag skriver dumheter - ok? :-)

Kram!
/H.

Jag stålsätter mig så smått inför sommaren, fotbolls-EM i glada vänners lag. Det lär inte vara 100%-ig nykterhet på sina håll är jag rädd.

Gillar din modell, och vi måste alla tillsammans här vårda a. (Och då menar jag inte a som i alkohol ;-)

Hej! Nygammal Lilja här som blir inspirerad att läsa dessa inlägg om KAMPEN! Tänker på "beslutet" som man måste ta..drack i onsdags och var däckad torsdag. Vaknade i går morse och kände mig superstark och ett BESLUT var fattat; nu är det NOG! Jag SKA sluta dricka!! Fem timmar senare sitter jag i bilen och gråter, innan jag går in på systemet. Tog mig en sån fylla igår att jag fick blackout..

Jag ser hur ni skriver här om era våndor och peppas av varandra. Jag vill VERKLIGEN vara en av er som kan säga "nu har jag varit vit så häääär länge.." Denna kamp som ni oxå utkämpar med vin och folk som frestar i all sin okunnighet.Har en halv flaska vin kvar i kylen, inte för att jag har sån karaktär utan för att jag omöjligt orkade dricka mer igår.
Jag läser vad ni skriver och bestämmer mig för att slänga den.

Jag var full igår men IDAG är jag nykter!!

Denna sida kan bli min räddning-tillsammans är vi starka!!
Jag fattar inte riktigt det här med rubriker osv så jag kanske skriver på fel sätt men jag kastar mig in ändå..

Skickar mycket styrka och kramar till dig!

- jag tolererade ingen alkohol alls! Utan forumet tror jag ändå inte att jag orkat stå fast vid det - skulle antagligen återgått till att söka möjliga ramar & regler ... sen skulle det troligen gått överstyr och jag skulle ha flyttat. Jag har helt lagt av med att fundera hur "alla andra" dricker - många dricker mer än jag gillar. Efter att jag kom till min gräns och därefter 2 x "socialt vin" som fortsatte dagen efter är det noll alkohol som gäller. Punkt och slut. Styrkekram! / mt

spännande att höra (läsa) om dina erfarenheter Dompa. Jag kommer att finnas kvar - kan inte föreställa mig nåt annat. Kram och allt gott! / mt

Yep, då har man sett krogen nykter. Syrran ville jag skulle utsättas för verkligheten. En dag måste jag ju ut bland "vanligt" folk. Kan inte isolera mig från omvärlden och dess syn på fest. Hon ville också se sin barndomsstad och alla gamla ställen. Hade jag trevligt? Ja i början. Vi åt gott, hade bra samtal, svägerskan var också med. Sen var det nattklubb. Inte lika kul att vara nykter där. Vilken ljudvolym, att prata går ju inte, vilket jag inte märkt då jag varit full, då har jag bara tjatat på och inte ens fattat att ingen kan höra ngt. Dansa nykter gick väl...men inte kände jag mig som den John Travolta jag brukar vara. Och som folk luktade och betedde sig. Jag brukade vara värst. Men jag längtade inte efter en grogg. Ville bara hem. Nu är det bara två dagar kvar. Kommer att sakna barnen, men annars är jag helt redo att marineras i nya tankar. Kommer dock att undra över er, hur många finns kvar när jag kommer tillbaka? De som försvunnit, varför har de försvunnit? Men det får jag ta sedan, nu ska jag ta chansen och bara fokusera på min nykterhet. /R

- Och alla andra kämpar här! Bra att det inte blev "värre". Visst var det trist att du var tvungen att skippa jobbet, inte helt ok. Ångsten är förklarig, och nu dämpar du på kanske det enda sätt du är förtrogen med. Men som du skriver, kontrollerat drickande. Bra mycket bättre än ett fylleslag. Jag tror du kommer att fixa detta. Du är en smart kvinna och kommer att minnas detta. Sköt om dig nu. Ta hjälp av maken. Rätt hjälp. Inga vinflaskor. /R

Dompa, nu har jag läst hela din tråd! Oj, vilket liv du har! Och vad stark du är!! Imponerad!

Jag har haft problem med internet...kan loga in,men sen loggas jag ut direkt? Kan därför inte skriva så långt...

Det går bra för mig än så länge...1 vecka nykter idag och jag vill fortsätta så! Vet att det kommer komma stunder då jag skulle vilja ha ETT glas vin...men jag klarar ju inte det...och jag vill aldrig må så dåligt av abstinensen,som jag gjorde bara lite drygt en vecka sen. Så så var det med det!
Kan aldrig dricka igen!! Försöker dock att inte tänka så mkt på det...just ordet "aldrig",känns så negativt!
Just nu koncentrerar jag mig på att "banta" (läs äta hälsosamt) och motionera.Har gått upp mkt i vikt av alkoholen,så mitt mål är att bli "fräsch" igen. Ta hand om mig själv.

Lycka till på hemmet!!! Du verkar vara en helt otroligt stark människa, så det kommer gå bra!!

Många varma kramar/ C

Jag har gått och väntat på när nästa gång kommer. Jag har blivit helt manisk vad gäller alkohol och honom. Jag vet inte snart om jag överdriver eller inte....är jag knäpp som ragerar på att han bara tar en öl 3,5..? Det startar upp något inom mig som jag inte kan förklara. Kanske han fixar detta nu, han kanske jan göra som "alla andra" ta sig en fest på lördan och sen är det bra. Jag önskar att jag kunde tycka att det är okej. Men tillsammans med honom har det blivit en omöjlighet. Jag tillåter inte att han gör det och jag tillåter inte mig själv att göra det. Jag vill inte ha ett glas rött vin till maten längre för det känns som att jag bundit ris för min egen rygg, har klämt in mig i ett hörn där jag inte kommer ifrån. Att mysa med ett glas tillsammans med honom tar mig emot och det gör mig bara illa till mods (sist jag gjorde det var på nyårsafton). De gånger jag gjort det så har han alltid, enl. mig, druckit förmycket. Det är aldrig bra. Jag tror att han skulle ha det mycket bättre utan mig, slippa ha någon som vakar över honom som en hök och som ständigt är sur och grinig. Han frågade igår om jag ville ha ett glas vin till maten men jag tackade nej. Han tog sitt glas och gick ut i garaget (där han har sitt barskåp)för att fylla på. Han kommer in igen utan något i glaset och tar sig en folköl. Det han trodde att han hade har jag hällt ut för 4 veckor sedan. Han nämnde inte någonting om detta utan drack sin folköl... Han verkar klara sig helt nykter i 4 veckor sedan börjar det suga igen..... inbillning av mig kanske men det är så det har varit sedan nyår då han lovade att ta tag i problemet.

Då jag grubblar och funderar kring detta med alkoholen, nykterheten och livet så kommer jag ofta fram till en och samma punkt. Det är det här med att dricka för andras skull. Nästan alla mina farhågor inför en nykter vår och sommar handlar om att kunna samla kraft för att kunna motivera för andra varför jag inte dricker. En del i det hela handlar om ren maktkamp. En ekvation som ska lösas.

Variabler:
x = omgivningens krav/förväntning på att man ska dricka
y = mitt eget sug, lockar tanken på öl/vin som klunkar ner i halsen?
z = tillgången till alkohol
a = min egen inre motivation/övertygelse att vara nykter
b = min tillgång till argument och andra verktyg

Utfall:
x+y+z > a+b innebär att jag faller dit och dricker.
x+y+z < a+b innebär att jag står emot.

Just nu är "a" enormt stark. Men jag har redan haft en kortare episod av ointresse för detta forum. Och det är en STOR varningsklocka i min värld. Det är ju här jag dels håller "a" på en hög nivå. Dels håller detta underbara forum och dess starka men tilltufsade invånare "b" på en slagkraftig nivå. "x", "y" och "z" har jag mindre makt att påverka då vår går mot sommar...

ett år sen jag skapade min tråd "Att vara medberoende". Följande dag, 4 mars skrev Lelas:

Hej, mullegullet!
Jag vet precis hur det där är... Rädslan för att bli sviken, igen.
Men när jag grubblade som mest på det så fick jag rådet att spara den oron tills den är befogad. Alltså... Om du både oroar dig just nu och dessutom när det eventuella sveket inträffar - då ägnar du dubbelt så mycket tid och kraft åt att oroa dig... Jag vet att det är lättare sagt än gjort, men klarar du att spara oron tror du?
Jag insåg dessutom att det jag egentligen oroade mig mest för var att bli "idiotförklarad" (inte minst av mig själv) för att jag skulle ha litat på någon och blivit lurad och sviken igen... Jag vill inte vara så "dum" och lättlurad, liksom. Men, vet du... Det är faktiskt inte så farligt. Jag tar den smällen om det behövs, om det gör att jag kan slappna av och må bra under tiden. Kram! /H.

Ha ha - de orden är precis lika rätt idag! Kollar bakåt hur livet såg ut då - 24-25 februari och 13 mars var svarta dagar i vårt då nynyktra liv. Då var det smärtsamma uppgörelser... Kollar min räkneramsa 24+53+15+173+60+122(idag) och ser att för ett år sen var ett kritiskt skede. Jag har väldig nytta av min räkneramsa:) Den ger mig perspektiv.

Så befriande att Lelas formulerat oron för att vara lättlurad - det är också det som känns värst för mig - fast det känns lite billigt, lite lågt, på nåt vis. Men - att låta sig luras - Usch! Men också... således mitt problem och jag som äger rätten att lösa det - jag ska öva mig på att ta till mig det som Lelas skriver: "Det är faktiskt inte så farligt. Jag tar den smällen om det behövs, om det gör att jag kan slappna av och må bra under tiden." Och de allra flesta dagar tänker jag inte ens på alkohol längre, det är andra livs- och vardagsbekymmer som gör sig påminda. I det stora hela lever jag trygg med att mannen är nykter även om det är för att jag krävt det och står fast vid kravet. Han hänvisar ofta till sin starka vilja och den känner jag så väl. Jag konstaterar att jag kan inte bestämma vad han ska tycka, kanske det är att acceptera vad jag inte kan förändra. Han frågade i somras varför hans nykterhet "inte duger"... När jag tänker på "Att vara medberoende" är det medberoendet JAG kan göra något åt. Och jag ger mig själv ganska gott betyg:)

Läste i mina kopierade inlägg hur livet såg ut för ett år sen - så tacksam jag är för allt jag skrivit. Ger verkligen perspektiv att gå tillbaka. Och än en gång, vilken lycka att jag hittade hit. Utan forumet hade jag inte haft kraft att stå fast vid kravet på total nykterhet. Då skulle vi varit tillbaka där vi var - troligen skulle jag bott någon annanstans idag.

Att bli fri från medberoende och missbruk är ett pågående och ihärdigt arbete! Så är det bara.

Nu har mannen stigit upp, kaffet är klart och det ser ut att bli en fin dag. Det känns till och med som om förkylningen är på tillbakagång. Idag ska jag köpa en stor bukett tulpaner i många olika färger. / mt

dunderförkyld och ännu lätt omtumlad efter "fallet". Det djupa hålet bestod av en tom - och visade det sig dammig - spritflaska som på ett ögonblick startade hela processen av tvivel... Då gick det inte att "dissa" fast jag annars är ganska bra på det. (Googlade fram en artikel om det efer Pias inlägg.) Nej, nej - totalt uppfylld av känslor som jag inte kunde sortera ut och inte kunde hantera. Mannen hanterade, förtvivlat men bra, vilket (än en gång) övertygade mig om hans nykterhet - han förstod helt min reaktion... men blev ledsen. Vi talade direkt i situationen och mer igår om hans nykterhet och hans vilja att vara nykter. Att det går bättre och bättre, att han alltmer sällan tänker på att dricka.

Det här har hänt några gånger och det är min egen reaktion som skrämmer mig mest - att jag så totalt, på ett ögonblick, tappar fotfästet. Tvivlet, tänker jag just nu, kommer alltid att finnas kvar - och det kan väl tom vara sunt - eftersom risken för återfall alltid kommer att finnas. Förvissningen om magkänslans tillförlitlighet stärks alltmer. De gånger jag haft konkret oro utan magkänsla har han varit nykter. De gånger jag haft magkänsla utan "bevis" har han druckit - om än mycket lite.

Jag har ännu inte fått mitt deltidspensionsbesked. Situationen på jobbet har varit väldigt pressad denna vecka, omorganisationer och förändringar som skapar stor oro.

Jag påverkas också en del av att se hur jävla svårt det är för de flesta att sluta dricka och hitta vägen till ett nyktert liv. Vilket fruktansvärt gift alkoholen är.

Det känns hoppfullt att det är så mycket lättare att prata om alkohol och nykterhet nu. Jag inser också att jag inte kan ta ansvar för hans nykerhet, den känslan har förändrats mycket det här året och blir alltmer självklar. / mt

Berra! / mt

Fredagen har nyligen övergått till Lördag, och här sitter jag och tar igen mig...
Vi har varit ute på underhållning frugan och jag med ett annat par, med middag och hela paketet.
Kvällen förblev fulländad, från början till slut...

Massor av folk runtomkring oss i festlig stämmning, det flesta glada och uppslupna...
Jag nykter hela kvällen, och behöll lugnet ifrån alkoholstressen, väldigt skönt faktiskt...
Inget snack jag sköter spakar och pedaler på färdmedlet hemöver, fyllchaffis?

Nej kan inte påstå att jag är en fyllchaffis längre, ett par glas vin och ett par drinkar gör inte mina passagerare så stöddiga, de har förmågan att ta det lugnt, och bara låta alkoholen smaka och behålla förståndet kvar...
Och så lilla jag, som inte ens tycker att det är "tråkigt" att vara nykter längre,
det är min lott om jag ska få någon gott minne kvar av kvällen...
Alkoholfri öl och ett par GT minus G funkade hur bra som helst..

En gubbe i publiken frågade.."dricker du vatten?",
-Ser inte det här ut som en gin och tonic frågade jag?
När han såg bubblorna och citronskivan svarade han...."jovisst det gör det ju, sorry!"
Ha f*n vad ägd han var, jag tog honom över linjen för sanningen och tillbaka, trotsade "förbudet"...

När alla förväntas att de dricker alkohol, och de som inte gör det ska skämmas, inte gör det!
Då mår jag bra i min nykterhet, jag låter inte andra dra ner mig...

Rätt stolt över att vara anonym nykterist, och jag ångrar inte mitt beslut, det minsta...
Det blir lättare för var tid som går, och jag accepterar min nya livsbeslut...
Vissa av oss är inte ämnade att nyttja alkohol, jag är en av dem...

En "allergi" som inte går att bota, i vilka mängder eller tidsfaktorer man än väljer,
det fungerar inte i längden, ett lyckat försök betyder inte att man är botad,
utan bara ett steg närmare sitt egna fördärv...

Några av världens arter kan inte flyga, hur mycket de än försöker,
så länge inte smärtan av blåmärkena överskrider förståndet, så länge kommer man att fortsätta...
Det handlar inte som ansats, höjd eller hastighet, utan att vissa är bättre lämpade för markgång.
Man får införskaffa bättre skor, och finna sin flykt på ett annat mentalt plan istället...
En av mina är flykten i musiken, på med lurarna och slut ögonen, fantasin för flöda och jag lämnar mark,tid och rum, jag är precis lika ensam i min musik, som jag skulle har varit i en verklighetsflykt med alkoholen, men så fort jag öppnar ögonen, har jag ingen konvalisens.

Mitt liv finns i nuet, och min historik behandlar jag med största respekt..

För jag kan inte dricka alkoholen, inte då, inte nu och kanske inte heller senare...
Men varför gråta över öl som inte är utspullen ännu, det är trasig energi...

Just nu sitter jag i soffan, och känner tröttheten börja komma, på riktigt..
Inatt slipper jag fyllsova i soffan, och dregla ner kudden under fyllånger och mardrömmar...
Som man bäddar får man ligga, och vet ni vad?

Det ska bli skönt!, natti!

/Berra

Jag fortsätter skriva när jag tycker att jag vill skriva. Om nån vill läsa så är det fritt fram. Och kommentarer uppskattas såklart <3

Jag har tänkt på att bästa stunden på dygnen denna veckan har varit när jag släckt lampan och knött in huvet i kudden för att somna. Jag vet inte om jag ska tycka det är bra eller dåligt. Men jag försöker tänka att själen nog mår rätt bra när natten och mörkret inte skrämmer utan snarare får mig lugn och rofylld.
Sen kan jag tycka att det skulle kännas så bra även att vakna och kanske lite då och då under dagen. Men det kanske kommer det med.

En annan sak jag tänkt på sen en tid tillbaka är på det här med rattonykterhet. Jag såg henne Svt-reportern köra rattfull i en simulator häromveckan. Hon hade en promille och körde naturligtvis därefter. Hon var väldigt noga med att påpeka att hon aldrig skulle satt sig bakom ratten i verkligheten.
Men vi alkoholister som är igång tänker inte så. Och jag har tänkt på att för en alkis som har hållit på ett tag, så är väl en promille knappt märkbart? Och har man hög toleransnivå så kan det väl även vara så att man kör bättre med en promille än ingen alls? Eller?

Såklart ska man aldrig under några omständigheter köra nägot fordon när man är påverkad. Men jag kommer inte riktigt ur tankevurpan.
Och ska man vara riktigt krass, så är det väl ändå så att om man kör med alkohol i blodet så har man problem med alkoholen.
För har man ett sunt förhållande till drickat, ja då har man också omdöme nog att låta någon som är nykter köra.

Jag är inte bäst hjälp just nu, åter i ett återfall, dock kontrollerat, tack vare er. Dricker idag med men inte som förut, ni finns med hela tiden. Skatan stå emot, det är inte värt det. Vet inget om dig, men har du barn hemma, drick inte!!
Igår drack jag inte mkt, fick dock otrolig huvudvärk och gick inte till jobbet, inte okej. Dock ingen särskild ångest eftersom jag inte drack så mkt. Idag värre, jag ska inte dricka efter idag som det känns nu.

Du är verkligen på väg! Starkt att ta tag i sitt liv, på det sättet du gjort! Kan bara bli bra. Kämpa!! Kram Skatan

Fan vad det svänger fort! Imorse var man glad och trygg... Men nu !! Måste andas djupt för att inte börja grina. Vad är det som händer, känner mej vansinnigt stressad, känns som jag håller på att krypa ur skinnet! Rastlös ,det suger! Hjälp! Skatan

Hur är det Mulletant? Önskar att ni får en bra helg, kanske lite sol på näsan också. Kram♥

Nja, sådär...det funkar några sekunder men jag kan liksom inte stanna i känslan såpass att det eg förändrar faktumet att jag är ordentligt förbannad och less på ungen. Nu gör jag istället det relativt omogna valet att fly fältet = Jag låser in alla mina ägodelar i garderoben och drar till husvagnen och åker skidor över helgen istället - UTAN VUXEN-UNGEN! Tänker att jag önskar mig en elefantgraviditet just nu, dvs 620 dagar som man har full kontroll på avkomman.

Men...jag ska verkligen öva på att assa och dissa, förstår att det är användbart och nyttigt. Kram på dig vännen.