Senaste kommentarerna i forumet

...med alla sinnen öppna. Jag har inte skrivit någonting till dig tidigare men jag hör samman med mt, tillsammans har vi två lyckats hålla kvar vid varandra trots allt som varit. Det är ungefär två år sen nu som jag överhuvudtaget varit inne här och skrivit, av olika skäl som jag förstår bit efter bit alltefter som tiden går. Men det var inte det jag ville säga till dig nu, sen natt här hos mig men en natt i frid, lugn och ro numera. Så har det inte alltid varit.
Jag har läst större delen av din tråd och vill bara säga så här. Det ÄR inte lätt, du kommer inte runt det, du måste igenom det. Det finns ingen enkel medelväg, bara en väg vidare och jag hoppas du har och hittar alla goda krafter som kan finnas till din hjälp under resans gång. Det är inte nödvändigtvis personen som är fel, det är kombinationen med sprit som är fel. Det kommer du aldrig att kunna få någon att fullt ut förstå innan den insikten blir till en egen och ett eget beslut hos den personen.
Jag vet min vän, jag har varit där. Lycklig och stolt nykter man dag med en livsavgörande erfarenhet i bagaget. Den delar jag gärna med mig av, gärna om den kan vara till hjälp eller stöd för någon som kämpar i detta otroligt starka nät av krafter.
Vet du, jag känner så väl igen det du skriver, men så klart från "andra sidan", jag ser det klart och öppet idag, ser det och vet att det måste till en förändring, för alla inblandade på olika sätt.
Jag måste bara få hålla med mt och andra, du skall inte ha det så här, inte ta emot allt och framför allt inte lägga skulden på dig. Det är inte du som häller spriten i honom och det gör han förmodligen heller inte för att må bra. Men det är en annan fråga, den äger faktiskt han rätten och ansvaret att lösa. Det är så viktigt att du tar ansvar för dig och vad andra tycker och tänker har jag fullständig respekt för att tynger dig. Jag säger inte att du inte skall bry dig, det gör du helt säkert, så är det bara helt krasst. Jag har erfarit för egen del att människor runt om mig helt säkert vetat och anat, funderat över hur saker och ting riktigt varit ibland. Så en förståelse och att sätta ut det i ljuset kanske kan ge dig oanade bekräftelser snarare än kritik. Det är vägen dit du precis nu har börjat gå.
Egentligen ville jag bara skriva några korta rader och berätta att jag läst, berörts och påminns om svåra saker att leva med och förändra. Men du, det går. Men jag tvivlar lite på att någon egentligen fullt ut klarar det ensam. Du behöver verkligen inte heller vara ensam och det att du gör saker för din skull som gör dig gott är helt rätt, det är inte mot någon annan. Men samtidigt så svårt när alla tankar sätter in.
Önskar dig den sinnesro du så väl behöver, dig väl och ingen illa.
Skulle ha lust att bara hålla om dig lite, stilla och tryggt... men det gör man väl inte så här till nybekanta antar jag!
God Natt.
Mm. (mitt nick).

Tack för dina rader!

Börjar misstänka att detta med att "spola kröken" som man kallade det på slutet av 70-talet och början av 80, är nog inte så lätt som man går omkring och tror.
Känner igen mig i massor av det du skriver och längtar tills jag får räkna veckor istället för dagar!
Lite skrämmande att djävulen viskar att det är ok att dricka bara lite grand, på ens vänstra axel efter så lång tid!

Bra jobbat, du är en inspirationskälla för alla oss andra!

//Bara_Adde

Återigen, en trevlig kväll på er. Jag har sedan snart två år tampats med ångestproblem och jag antar att det är där min kärlek till whiskyn startade. Jag fick alprazolam utskrivet mot min ångest, vilket funkade. Med den medicinen kunde jag fungera och agera som mitt vanliga jag igen. Jag får dock endast ut medicinen ytterst sällan vilket mer eller mindre tvingar mig att ta till flaskan för att dämpa ångesten och problemen som uppstår däremellan. Nu har jag även fått ut antidepressiva som förhoppningsvis hjälper om några veckor.

Vad jag dock är mest rädd för, som den hypokondriker jag är, är utsättningssymptom som alkoholen kan ge när jag slutar. Det är inte sällan jag går och är så rädd för ett epilepsianfall att jag snabbt häver i mig tillräckligt med whisky för att lugna nerverna och varva ner för att kunna sova. Sociala situationer skrämmer mig också, de klarar jag knappt av utan dricka. Att hantera skolan i ett sådant tillstånd är när inpå omöjligt.

Hur har det gått för dig?

Välkommen Kalle33! Jag har inga svar på varför du dricker som du gör, jag har heller inget bra svar på varför jag drack som jag gjorde. För min del kom jag till insikt om att jag hade byggt upp ett beroende och att jag inte kan ha en normal relation till alkohol. Det har varit en lång process dit men nu känns det äntligen som att jag är på väg mot ett tillfrisknande.

Här är du iallafall inte ensam. Stanna kvar,läs och skriv så kommer du nog svaren växa fram.

Hej alla fina. Och Ojsan vad konstigt det blev med mitt inlägg innan. Skriver på telefonen och ibland slinter man... Hur som helst, allt bra här också.
Försöker skaffa nya rutiner. Läser mycket böcker om kvällarna. Skönt och avkopplande. Har lyckats hålla mig ifrån pekpinnen mot maken som fortsatt dricka ungefär som innan. När det blir jobbigt (typ fredag kl 18) går jag helt enkelt undan en stund. Funkar fint även om det inte är så socialt. Men orkar inte vara så trevlig just nu....sov gott!

Hej alla fina

Jag har också 13 nyktra dagar. Stolt,nöjd och glad! Har fått tillbaka min energi och kommit igång och tränat. Sover som ett barn och är närvarande min vakna tid.

Hur går det för er? Själv har jag klarat 13 dagar nu och är jättestolt och glad. Hur går det för er?

Bra jobbat med din helg!
Tror att det är svårt för dem som är nära att förstå, på riktigt. De kanske inte vill se och inse hur det har legat till? Jag vet inte, jag fick verkligen övertyga min man om att jag har problem. Det tog tid. Han tyckte inte att det kunde vara så stora problem, det märktes ju sällan på mig, och jag blir aldrig (nästan) dålig. Har nu efter nästan 3 månader försökt berätta för min bror, som jag ändå har en nära och bra relation med, men det gick inte alls fram. Har även försökt hinta lite på något mer ställe, men det verkar helt skottsäkert. Har insett att den djupare förståelsen får jag söka t.ex. här.

/m

Bra att ta tag i och unna dig lite för dig själv. Jag använde tid till mig själv (och pengar) som belöning både i efterskott och förebyggande. Plus att man kan boka det på de tider som suget sätter in (t.ex. fredag em.. finns ofta tid :))

Apropå Plura så tror jag som du.

Ha en bra kväll
/m

Hej
känner igen mig i de du skriver man kan nästan tro att vi är "tvillingar",
Kämpa på du fixar det, själv är jag inne på min 2:a vecka nykter med 1v med antabus kände att nde måste bli en förändring...sen skiter jag i vad min omgivning säger vill dom inte ha mig som nykter så kan dom skita i mig tills jag känner mig (ifall) om jag känner mig "redo" att dricka igen allra helst hoppas jag på att jag slipper den fiende flaskan...

Tränade ganska hårt i mitt tidigare liv innan man upptäckte alkoholen å vet hur bra man må utav de men ändå känns de som att man orka inte ta de steget att börja träna igen så kämpa på du kommer må bättre ju längre du är nykter och tränar =)

Den längsta tiden jag vart nykter är 5veckor så jag är ingen bra talare inför nykterheten men önska jag klarar det längre denna gång, om vi 2 kanske kan kämpa tillsammans =)

Ha en bra kväll
Kramar

Ja, det gäller att hitta någon sysselsättning att ta till när suget sätter in. Eller kanske ännu bättre - innan det sätter in, mota Olle i grind... Promenader är ju toppen, både för kropp och själ.
Lycka till!
/m

till dina 12 veckor. Jag är ingen expert men har fått till mig att det är vanligt med återfall/återsteg runt 3-4 månader, att det är nu vi ska upprätthålla förändringen vi gjort, utan att falla för det där att det funkar nog med ett glas...

Ha en bra kväll och håll garden uppe!
/m

Bara_Adde! Fortsätt så! :)

Jag förstår hur du tänker där med det lågmälda självhatet och prestationen.
Jag är precis likadan.
Självtillit och egen kärlek?
Vad är det för nåt?
Det är väl dags att vi ger oss själva det.
Jag tycker det verkar som både du o jag är värda det?

Kram
LillPer

Hej Kära du!
Du verkar inte förvirrad. Du verkar också veta vad det är du försöker säga?
Precis som du så mår jag skit i mitt sinne då jag druckit. Mycket dåligt.
Du verkar ung o pigg och det är bra att uppmärksamma problemen i tid. Jag har uppmärksammat mina problem i snart 20 år.
Jag lyckas inget vidare. Är vit periodvis och dricker aldrig på vardagar. Men på helger och semester, då hinkar jag i mig.
Du får försöka stå på dig och säga att du fått nog och inte vill dricka som du gör.
Det är en bra fråga du ställer; Varför slutar man inte bara dricka när man vet hur dåligt man mår av det?
Den nöten har jag brottats med i många år.
Frågan är just varför?
Så enkelt, så svårt.

Kram från LillPer

ja. Inte är det mycket av en kamp. Jag drack champagne på nyår och det var trevligt och sen dess ingenting. Det är som sagt inte en kamp utan mer som ett långdraget tjat. Ett evigt dividerande fram och tillbaka. Jag tänker på det hela tiden, längtar inte, känner inget sug men tänker verkligen på det här beslutet nästan dygnet runt. Idle hands osv som du Tusculanum refererar till ofta, är sant och jag har varken kommit i gång med någon träning eller påbörjat någon ny hobby. Det är sån full rulle bara att få ihop familjeadministrationen att vid niotiden är jag helt slut. Svepskäl och ursäkter så klart men det här kommer från en person som aldrig under sitt snart 40-åriga liv har tränat på ett gym så det... tar emot lite kan man säga.
Jag funderar mycket på det här med dålig självkänsla. Att det är den som till viss del har gjort att jag har behövt en yttre markör som visar att nu vill jag inte mer. Nu vill jag sluta jobba/prestera/vara tillgänglig.
Och så tänker jag på det här med att vara en person som är sina prestationer. Att vara en högpresterande person som inte har någon grundläggande känsla av självtillit eller egenkärlek (snarare tvärtom, ett lågmält självhat har följt mig genom livet) och eftersom man då är det man gör så slutar man så klart aldrig göra/prestera. För om man slutar prestera då har man ju inte längre något existensberättigande eller hur?
Och så tänker jag på det Nike skrev om alla dessa flykttankar som man maniskt studsar mellan. Och den bot och bättringsångest som har drivit mig så hårt trots att jag redan har drivit mig själv hårt.
Inte konstigt att man drog i nödbromsen, synd bara att det blev vin som blev min broms.
Undviker i möjligaste mån sociala events just nu och duckar middagsinbjudningar som startar med - Och så dricker vi lite vin och lagar mat... Jag vill inte det, inte än. Är inte redo att säga nej.

...vilket man gör konstant när man försöker hålla upp. Å andra sidan så går extremt mycket tid även till att tänka på sprit när man är mitt uppe i drickandet.
Värst är det efter ett par veckor när man börjar att intala sig att det inte var ett dugg svårt att sluta. Så småningom så börjar man att plantera ett litet frö i huvudet om att man "nog" kan testa ett par glas vin igen. Går oftast bra i början, du kanske behärskar dig till ett par, tre glas och slutar sen. Jag kan göra det också, men tanken finns hela tiden där att "det skulle vara najs med ytterligare ett par glas, så man fick känna den där avkopplingen"!
Det kan ju också vara så att du fortsätter precis där du slutade - innan du bestämde dig för att inte dricka - och häller i dig som om det vore igår.
Jag har gjort det här massor av gånger och misslyckats lika många gånger också.
Spelar ingen roll hur klarsynt jag är, för när jag bestämmer mig för att börja att dricka igen så blir det mer och mer, oftare och oftare.

Det enklaste är att låta bli. Då behöver man inte fundera så mycket.. fast det gör man ändå... ;)

Tack Weekend för din kommentar.

Riktigt bakis och svag gick jag till gymmet för att svettas ut min skit.
5000 meter på roddmaskinen under 20 minuter!
65 minuter på löpbandet!
Att inte hjärtat stannar?

Behöver jag påpeka att mitt liv handlar om att prestera, hela tiden?
Förstår ni att jag försöker springa bort min ångest?
Det funkar ofta.

Det är oftast roligt att vara LillPer, men lika ofta en kamp mot rastlöshet, stress, oro och att inte tycka om mig själv.
Om jag inte är bakis tycker jag oftast om mig själv, jag vet vad som gör mig glad.
Detta med att inte kunna landa och vara harmonisk utan hård träning eller annan prestation eller med alkoholens hjälp
är så sjukt jävla jobbigt!

Apropå på sjukt så tänkte jag på det här med att vara alkoholist och kalla det för sjukdom. Är det verkligen en sjukdom?
Är man sjuk när man inte kan hantera spriten eller är man "bara" svag i sinnet?
Jag fick höra det av min morsa en gång för länge sedan då jag inte var så gammal och det hänger kvar än idag i mitt bakhuvud.
Jag var en mentalt svag gosse som inte klarade att stå emot frestelser, sa hon.
Det stämmer uppenbarligen.
Hon var inte nån psykolog direkt, min morsa.

Det finns så många situationer med andra människor där jag viker ner mig och känner obehag över att inte kunna vara mig själv
och verkligen säga vad jag tycker och sedan acceptera att jag duger och är bra.
Ständigt ett dåligt samvete, ständigt. Samtidigt detta med att aldrig kunna ta ett beslut utan att ändra det 10 gånger och sedan ändå känna att jag gjort fel val eller beslut. Åh, vad tungt idag.
Så velig.

Men tack och lov att jag alltid finner hopp och glädje efter ett par dagar igen.
Jag är trots allt dåligt jag tynger ner mig med en väldigt skapande, varm och kreativ person.
Se där, jag är snart tillbaka.
Jag är väldigt svart eller vit.

Kram på er
LP

så där behöver du inte ha det. Ingen borde behöva ha det så. Jag klistrar igen in Carinas ord som hjälpte mig så mycket:

Vi är maktlösa inför att missbrukaren väljer att dricka eller ta droger.

Vi har makt över vad vi väljer för våra egna liv.
Vi har makt över vilka val vi själva gör.
Vi har makt över vad vi lägger vår energi på.
Vi har makt över vad vi lägger vår tid på.
Vi har makt över vilka människor vi väljer att umgås med.
Vi har makt över vilka värderingar vi vill leva efter.
Vi har makt över... (fortsätt gärna listan, skriv i kommentarer!)

Jag hoppas att du snart får kraft att välja dig och ditt liv!
Styrkekram / mt

Ja det är verkligen ett rop på hjälp..tack för dina kloka ord, de betyder så oerhört mycket!! Och ett stort grattis! Mår så dåligt av att dricka alkohol och det för med sig många problem och mycket ångest för mig! Du har rätt i att någon utan problem inte alls skulle tänka i dem banorna.. Hur gör man då för att stå emot trycket?:( har inte pratat med någon annan inklusive vänner om hur jag mår och tror ärligt talat inte att de skulle bli så förvånade med tanke på att jag är den som blir fullast och gör bort mig mest! Vet inte hur jag sk bygga upp det här modet som man behöver för att säga NEJ! För det kräva oerhört mycket mod att säga nej varje gång, är för svag! Jag vet om att alkohol får mig att må dåligt, varför slutar jag inte bara dricka?:( Det är främst i sociala sammanhang som jag inte klarar av o inte dricka, när jag väl gör det så mår jag så otroligt dåligt pga alla dumheter jag sagt/gjort för att inte tala om alla sms jag skickar på fyllan! Det kanske låter som bagateller...men det är det psykiska välmåendet som tar stryk.. Jag kan inte hantera alkohol och inte mår jag bra utav det heller.. Jag vet inte vad det är jag försöker säga, är bara förvirrad!!!:(

..och TACK För dina texter här ovan. Jag förstår verkligen hur jobbigt det är att ha någon nära som tycker det är lite "besvärligt" när man lägger korten på borden. Det är ju inte man själv som vill detta egentligen, EGENTLIGEN vill man ju vara som alla andra och kunna dricka mindre. Det där jiddrar så mycket i mitt huvud.När jag måste säga nej tack fast jag egentligen bara vill dricka det där glaset vin och sedan blir ifrågasatt av mina närmaste för att jag gjorde just det. Då känns mitt huvud som en torktumlare av olika känslor och tankar.

Jag fattar ju att de bara vill vara snälla oh att de inte förstår hur körd jag egentligen är i huvudet. Om de visste det skulle de applådera varje gång jag sa nej. (hehe.. för de har säkert inte andra saker att tänka på förutom om jag säger nej till sprit eller inte)

Du är värd bättre!!!
Jag förstår din orkeslöshet, men du behöver tänka på dig, vad är viktigt för dig?

Kram!!

Har tråkigt på jobbet och surfade in här på Alkoholhjälpen. Jisses vad mycket tid jag ägnat åt dessa sidor! Nu blir det inte så ofta längre och när jag väl tittar in brukar jag inte skriva så mycket. Idag har jag kommenterat ett nykomlingsinlägg. Men, när jag nu ändå är här så vill jag titta in till dig och lämna en hög med kramar. Hoppas ni har det bra du och Mullegubben!